Rapport 2009:04. Inventering av skalbaggar i tio lövskogsområden i Västra Götalands län 2008

Transkript

1 Rapport 2009:04 Inventering av skalbaggar i tio lövskogsområden i Västra Götalands län 2008

2 Rapportnr: 2009:04 ISSN: X Projektledare: Anna Stenström Författare: Håkan Andersson, Calluna AB Foto: Håkan Andersson, Calluna AB Omslagsfoto: Insektsfälla på en ek i Stora Loppås. Utgivare: Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Naturvårdsenheten Rapporten finns som pdf på under Publikationer/Rapporter.

3 Förord Insekter utgör en stor och i Västra Götalands län relativt okänd del av den biologiska mångfalden. För att kunna följa upp och göra bedömningar av hur det går med miljökvalitetsmålen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv krävs en kunskap om värdena i länets skogar. Denna rapport är en del i kunskapsuppbyggnaden om länets lövskogar. De inventerade lövskogarna utgör ett representativt urval av länets lövskogar och visar därför vad man kan förvänta sig att finna i många av länets lövskogar. Kartbilagorna är baserade på GSD- Fastighetskartan Raster (c) Lantmäteriet, dnr /188. Författaren ansvarar för rapportens innehåll och tackas för sin insats. Anna Stenström Länsstyrelsen Västra Götalands län

4 Innehåll SAMMANFATTNING...3 INLEDNING OCH BAKGRUND...4 BESKRIVNING AV LOKALERNA...5 METODIK...9 RESULTAT OCH DISKUSSION...10 FYND AV RÖDLISTADE ELLER TIDIGARE RÖDLISTADE ARTER...10 NYA LANDSKAPSFYND FÖR VÄSTERGÖTLAND OCH BOHUSLÄN...12 SKOTTEK, ULRICEHAMNS KOMMUN...13 STORA LOPPÅS, FALKÖPINGS KOMMUN...13 ÄSPHOLMEN, FALKÖPINGS KOMMUN...15 STORA BRYNE, LIDKÖPINGS KOMMUN...16 KVILLEKÄRR, TANUMS KOMMUN...18 HÖGSBO, UDDEVALLA KOMMUN...18 GUNNARSBO, ORUSTS KOMMUN...20 STORA VIKEN, ALE KOMMUN...21 HELJERED, MÖLNDALS KOMMUN...22 KLEV (SUNES BERG), MARKS KOMMUN...23 REFERENSER...24 BILAGA 1-10 (laddas ner separat) BILAGA (laddas ner separat) 2

5 Sammanfattning Under maj-augusti 2008 inventerade Calluna AB tio lövträdsdominerade lokaler i Västra Götaland. Lokalerna var slumpvis utvalda av länsstyrelsen i Västra Götaland och ingår i uppföljning av miljökvalitetsmålen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv. Tre fönsterfällor per lokal sattes ut i mitten av maj och tömdes med ca en månad intervall för att sedan tas ned igen i slutet av augusti. Sammanlagt artbestämdes skalbaggar och ett fåtal klokrypare. Antalet arter uppgick till 356 skalbaggar och tre klokrypare. Nio rödlistade arter påträffades samt dessutom ytterligare 19 arter som tidigare varit rödlistade. Tre nya landskapsfynd för landskapet Västergötland gjordes samt hela 28 nya landskapsfynd för landskapet Bohuslän. De flesta bohuslänska landskapsfynden var dock vanliga eller ganska vanliga arter som av tillfälligheter inte blivit rapporterade från landskapet. Trots att antalet rödlistade arter inte var så högt gjordes en del anmärkningsvärda fynd. Det mest överraskande var nog kortvingen Phyllodrepa clavigera i Stora Loppås, en art som främst påträffats i den norra halvan av Sverige. Andra intressanta fynd att nämna var kortvingarna Phyllodrepa vilis i Skottek och Atheta boletophila i Stora Bryne, halvknäpparna Xylophilus corticalis i Heljered och Hylis procerulus i Skottek, Stora Loppås och Äspholmen, rödaxlad lundknäppare Calambus bipustulatus i Högsbo, glansbaggen Glischrochilus quadriguttatus i Gunnarsbo, nordlig plattbagge Dendrophagus crenatus i Heljered samt bålgetingfuktbagge Cryptophagus micaceus i Klev. 3

6 Inledning och bakgrund Våren 2008 fick Calluna AB i uppdrag av länsstyrelsen i Västra Götaland att inventera insekter i tio skogsbestånd i länet. Kontaktperson på länsstyrelsen var Anna Stenström. De tio lokalerna var slumpvis utvalda av länsstyrelsen från de kommunala lövskogsinventeringarna (Figur 1). Lövskogarna var av naturvärdesklass 1 till 3 och är representativa för lövskogarna i allmänhet i länet. Inventeringen ingår som en del av miljömålsuppföljningen och miljöövervakningen. Ansvarig för fältarbete, urplockning, artbestämning och rapportskrivning var Håkan Andersson. En del svårare skalbaggar har Gunnar Sjödin, Ekolsund, artbestämt. Assistenter i fält var Caroline Svärd och Anna Arnqvist. Projektledare var Håkan Ignell. Callunas interna projektbenämning var Västra Götaland vedskalbaggar 2008, K33. Figur 1. Översiktskarta över de inventerade lövskogarna. 4

7 Beskrivning av lokalerna Skottek 1491_96 Lokalen i Skottek består av betade, trädbärande hagar ned mot sjön Åsunden strax söder om Ulricehamn. Dominerande trädslag är ek men här växer också en del björk samt sly och yngre träd av alm, björk, hägg, sälg och klibbal. I buskskiktet växer bl.a. hassel och sälg. Området är stängslat och betas under åtminstone en del av säsongen. Fälla 1: Ihålig ek med en lång spricka inte långt från väg 157 ( ). Fälla 2: Ihålig, tvåstammig ek med lång spricka inte långt från sjön ( ). Fälla 3: Nästan helt död ek nära sjön ( ). Figur 2. Alla tre ekarna där fällorna hängdes i Skottek står ganska öppet och solexponerat. På bilden syns fälla nr 3. Stora Loppås 1499_30 Lokalen består av ett sedan lång tid igenväxande kulturlandskap i anslutning till Stora Loppås. Kvar av bosättningen finns nu bara husgrunder samt kvarstående vårdträd och prydnadsväxter (buskar och lökväxter). Delar av området är planterat med gran men här och var finns öppna partier som dock är igenväxande. Trädskiktet domineras, förutom av de planterade granarna, av ett drygt tiotal gamla ekar. Här växer också några gamla askar och fruktträd samt gran, tall och björk. Ned mot sjön dominerar björk, klibbal och asp. Buskskiktet är ganska tätt och består av lövsly (ek, rönn, hägg och oxel) och druvfläder. Fälla 4: Mycket grov, ihålig ek i glänta i planterad granskog ( ). Fälla 5: Ek med hålighet i marknivå. Gamla svaveltickor fanns i anslutning till håligheten ( ). Fälla 6: Björkhögstubbe med fnösktickor nära sjön ( ). Äspholmen 1499_120 Lokalen består av en vidsträckt, nötbetad hage med ganska stora, trädbevuxna partier. Det enda som är kvar av Äspholmen är en lada samt stenmurar och vårdträd. Trädskiktet består av en hel del ädellövträd (lönn och ask), sälg, asp, körsbär, gran, tall, björk och oxel. 5

8 Vid fälluppsättningen 13 maj noterades spelande storspov (NT) och ängspiplärka över den öppna betesmarken söder om Äspholmen, mindre hackspett (NT) i skogspartiet söder om ladan samt ett stort risbo i en tall i skogen strax väster om norra delen av åkern norr om Äspholmen (ormvråk?). Fälla 7: Gammal lönn med hålighet nära ladan ( ). Fälla 8: Grov, solexponerad asp med hålighet i solexponerat läge ( ). Fälla 9: Solexponerad björkstubbe med fnösktickor ( ). Stora Bryne 1494_12_1 Lokalen består dels av en parkliknande ädellövskog med trädslagen ask, lind, ek, lönn och poppel, dels en relativt öppen nordvästexponerad sluttning med främst tall och ek. Parkmiljön betas av får under delar av säsongen. Vid flera av besöken noterades kattuggla. Figur 3. Ekmiljöerna kring Stora Bryne hörde till de värdefullaste i inventeringen. På bilden syns fälla nr 12. Eken verkar ha varit en favoritplats för en kattuggla eftersom spybollar och spillning påträffades under trädet vid varje besök. Fälla 10: Grov, flerstammig ek med håligheter och grov, död ved nära västvänt bryn i parkmiljö ( ). Fälla 11: Mycket grov ek med mindre håligheter i sydvänt bryn i parkmiljö ( ). Fälla 12: Ganska klen men gammal ek med hålighet i nordvästvänd sluttning ( ). Kvillekärr 1435_B34 Lokalen består av igenväxande betesmarker med ek, björk och asp samt främst syd-ostvända bryn med ek. I anslutning till trädmiljöerna finns bergknallar och hällmarker. Buskskiktet är ganska tätt av sly och hassel. 6

9 Figur 4. Skogsmiljöerna vid Kvillekärr består av igenväxande betesmarker med asp och solexponerad ek i brynen. På bilden syns fälla nr 13. Fälla 13: Rötskadad asp med asptickor i nordvästvänd slänt ( ). Fälla 14: Ihålig, levande asp med grov, död ved i skuggig miljö ( ). Fälla 15: Ek med döda, vitrötade grenar i sydostvänt bryn ( ). Högsbo 1485_B223 Lokalen består av igenväxande betesmark som nu snarast är en ädellövlund. Trädskiktet består av ek, lönn, rönn, gran, asp, björk samt i buskskiktet brakved. Fälla 16: Döende, delvis barkfallen ek i ostvänt bryn ( ). Fälla 17: Levande ek med stor hålighet i ostvänt bryn ( ). Fälla 18: Ek med mindre hålighet nedtill i sydostvänd slänt ( ). Gunnarsbo 1421_B61 Lokalen består av en västvänd, lövskogsklädd brant. Trädskiktet domineras av ek men här växer också ask, rönn och tall. Figur 5. Gunnarsbo består av en västvänd brant med mycket bergek. De flesta träden är dock inte särskilt grova och mängden död ved är ganska liten. På bilden syns dock en ekhögstubbe, fälla nr 21. 7

10 Fälla 19: Ganska klen eklåga i västvänd, halvskuggig brant ( ). Fälla 20: Gammal men ganska klen ek med håligheter i halvskuggig brant ( ), Fälla 21: Ganska klen ekhögstubbe i skuggig brant ( ). Stora Viken 1440_8 Lokalen består av nord-västvända branter med främst ek men också lite björk, lind, gran och tall. Figur 6. I bergekar verkar sällan samma typ av håligheter bildas som i skogsek. Ofta bildas håligheter i marknivå mellan några stammar. På bilden syns fälla nr 24 i Stora Viken. Fälla 22: Halvdöd björk med småhål och fnösktickor i skuggigt, nordvänt läge ( ). Fälla 23: Ek med hålighet nedtill i nordvänt, halvskuggigt läge ( ). Fälla 24: Ek med hålighet nedtill i nordvänt, halvskuggigt läge ( ). Heljered 1481_B22 Lokalen består av en sedan länge igenväxande, kuperad betesmark. Trädskiktet består främst av ek, oxel, björk, sälg, asp och rönn. Figur 7. Lokalen Heljered består av en sedan länge igenväxande betesmark med bl.a. ek och björk. På bilden fälla nr 25. 8

11 Fälla 25: Ganska klen ek med små håligheter och döda grenar i halvskuggigt läge nära toppen på en höjd ( ). Fälla 26: Flerstammig äldre rönn med död ved i solexponerat, sydvänt läge ( ). Fälla 27: Björkstubbe med fnösktickor i halvskuggigt läge ( ). Klev (Sunes berg) 1463_182 Lokalen består av granskog med stort inslag av lövträd, främst äldre ek men även oxel, björk och hassel. Lokalen ligger i en brant som vätter mot väster ned mot Östra Öresjön. Fälla 28: Ek med hålighet, i anslutning till eken också en sälglåga. Skuggigt läge ( ) Fälla 29: Ek med stor hålighet nedtill, i halvskuggigt läge ( ). Fälla 30: Ek med mindre hålighet i halvskuggigt läge ( ). Tabell 1. Översikt av de tio lokalerna. Miljö är den viktigaste naturtypen i fällornas närhet och substrat det trädslag där fällorna sattes upp i. Lokal Fällnummer Miljö Substrat Skottek 1-3 Ekhage Ek Stora Loppås 4-6 Blandskog, Ek, björk strandskog Äspholmen 7-9 Lövskog Lönn, asp, björk Stora Bryne Park, blandskog Ek Kvillekärr Lövskog Asp, ek Högsbo Ädellövskog Ek Gunnarsbo Ädellövskog Ek Stora Viken Blandskog, Björk, ek ädellövskog Heljered Lövskog Ek, rönn, björk Klev Blandskog Ek Metodik Metoden som användes var fönsterfällor. Denna fälltyp är en form av barriärfälla. Flygande insekter krockar med en skiva av polykarbonatglas och faller ned i en aluminiumform fylld med en blandning av glykol (50 %) och vatten (50 %) samt en skvätt T-röd och lite diskmedel. Glykolen har en konserverande verkan som gör att djuren inte ruttnar mellan tömningarna. T- spriten innehåller ett bittert smakämne som gör att större djur inte dricker av vätskan (glykolen är giftig). Diskmedlet gör att insekterna sjunker ned i vätskan och drunknar. Fälluppsättningen började med att området genomströvades på jakt efter intressanta träd. Till dessa hör träd med död ved, håligheter, svampfruktkroppar, savflöden m.fl. substrat. Kring dessa träd rör sig de mer intressanta arterna men även skogens vanliga arter som inte är knutna till död ved eller andra mer ovanliga substrat. När tre intressanta träd hittades hängdes fällorna upp i en käpp som spikades fast i anslutning till det intressanta substratet. I käppen hängdes glasskivan och under den aluminiumformen med glykolblandningen. Under aluminiumformen säkrades fällan med ytterligare en käpp för att förhindra att fällan rörde sig för mycket vid hårda vindar. 9

12 Figur 8. Fönsterfällan består av en skiva av polykarbonatglas och en form med en glykollösning. Fällan sätts upp med hjälp av en käpp och några spikar. På bilden syns fälla nr 1 i Skottek. Fällorna sattes upp maj och togs ned augusti. Fällorna tömdes där emellan med ca en månads mellanrum. Vid tömningen hälldes fångsten i fällorna i en tesil medan glykolblandningen fick rinna ned i en petflaska. Glykolblandningen kunde sedan återanvändas i fällorna tillsammans med en skvätt fräsch glykol. I burkarna med fångsten hälldes lite glykol för att insekterna inte skulle ruttna. I burkarna lades en papperslapp med fångstdata och samma data skrevs också med spritpenna utanpå burken. Vid hemkomsten hälldes glykolen av för att kunna användas ytterligare en säsong. Insekterna sorterades sedan och alla skalbaggar lades i en burk med 70 %-ig sprit. Andra djur sparades i sprit till en viss del (blomflugor, steklar, vedharkrankar, klokrypare samt ytterligare en del djur). Alla skalbaggar artbestämdes sedan, i de allra flesta fall ned till artnivå, och skrevs in i ett exceldokument. Övriga djur ställdes undan för eventuell artbestämning vid ett senare tillfälle. Resultat och diskussion Fynd av rödlistade eller tidigare rödlistade arter Sammanlagt 29 arter som är rödlistade enligt 2005 års rödlista (Gärdenfors 2005) eller tidigare har varit rödlistade (Gärdenfors 2000, Ehnström et al. 1993) påträffades. En av dessa rankas i kategorin VU (Sårbar) och ytterligare nio arter i kategorin NT (Missgynnad) enligt den senaste rödlistan. Övriga 19 arter är inte längre rödlistade. Tabell 2. Rödlistade eller tidigare rödlistade arter som påträffades vid inventeringen. Förutom artnamnet anges rödlistningskategorier för 1993, 2000 och 2005 samt var fynden gjordes. Hk=hotkategori. Art Hk Hk Hk Fyndort Calosoma inquisitor 3 Gunnarsbo och Stora Viken Ptenidium turgidum 4 Stora Bryne Nemadus colonoides 4 NT Äspholmen och Stora Bryne Phyllodrepa clavigera 4 VU NT Stora Loppås Phyllodrepa vilis 2 VU NT Skottek 10

13 Hapalaraea pygmaea 4 NT Stora Loppås, Äspholmen och Gunnarsbo Sepedophilus 4 NT Äspholmen bipunctatus Haploglossa gentilis NT Stora Loppås, Äspholmen, Stora Bryne och Högsbo Atheta boletophila NT NT Stora Bryne Prionocyphon serricornis 4 NT Stora Bryne, Högsbo, Stora Viken och Klev Xylophilus corticalis 2 NT NT Heljered Hylis procerulus 2 EN VU Skottek, Stora Loppås och Äspholmen Calambus bipustulatus 2 VU NT Högsbo Dorcatoma flavicornis NT Högsbo och Gunnarsbo Dorcatoma robusta 4 Äspholmen Cryptarcha undata NT Skottek, Äspholmen och Stora Bryne Glischrochilus 4 NT NT Gunnarsbo quadriguttatus Rhizophagus cribratus 4 St. Loppås, Äspholmen, Högsbo, St. Viken och Heljered Dendrophagus crenatus 4 NT Heljered Cryptophagus micaceus 2 NT Klev Cryptophagus pallidus 4 NT Stora Bryne Mycetophagus populi 2 NT Högsbo och Stora Viken Abdera flexuosa NT Äspholmen Conopalpus testaceus 4 NT Stora Viken Pseudocistela 4 Stora Bryne ceramboides Dryocoetes villosus NT Stora Bryne och Gunnarsbo Xyleborinus saxesenii 4 NT NT Stora Bryne, Högsbo och Klev För att jämföra de tio lokalerna kan poäng ges för de olika rödlistekategorierna. Det är alltid svårt att jämföra olika lokaler med varandra en mängd olika faktorer spelar in. Vid den här inventeringen har fällorna i Skottek säkerligen inte fångat optimalt vilket förmodligen gör att den lokalen egentligen har fler intressanta arter än vad inventeringen gav. Det är också troligt att fällorna fångat andra arter om de suttit på andra träd på lokalerna en mängd olika faktorer spelar in. Jämförelsen kan ändå vara intressant. Tabell 3. En jämförelse med hjälp av rödlistepoäng mellan de tio lokalerna. VU (Sårbar)=2p, NT (Missgynnad)=1p, PR (Previously Red Listed)=0,5p. Lokal Hk VU Hk NT PR Summa Äspholmen 1 8 6,0 Stora Bryne 2 8 5,0 Stora Loppås ,5 Högsbo 2 5 4,5 Skottek ,5 Gunnarsbo 1 4 3,0 Stora Viken 5 2,5 Heljered 1 2 2,0 Klev 1 2 2,0 Kvillekärr 0,0 11

14 Nya landskapsfynd för Västergötland och Bohuslän Hela 31 nya landskapsfynd gjordes varav 28 i Bohuslän. Anledningen till att så många nyfynd gjordes i Bohuslän är att landskapet är ganska lite inventerat. De flesta nyfynden är också vanliga eller ganska vanliga arter som förmodligen kan påträffas på nästan vilken lokal som helst i Bohuslän, bara det finns lite gamla lövträd eller annan någorlunda värdefull natur. Tolv av nyfynden är kortvingar, en skalbaggsfamilj med många små arter och många arter som är mycket lika varandra och därför kräver ingående undersökning. Kortvingarna är en familj som ofta inte artbestäms vid inventeringar (eller av amatörentomologer) och det är naturligt att många nyfynd görs vid en inventering där alla skalbaggar artbestäms. Tabell 4. Nyfynd för Västergötland (Vg) och Bohuslän (Bo). I tabellen finns också lokalerna där nyfynden gjorts samt arternas huvudsakliga vistelseort. Uppgifter om arternas ekologi kommer från Ehnström & Axelsson (2002), Palm ( ) samt från egna observationer. Art Nyfynd Lokal Levnadssätt Gnathoncus buyssoni Bo Högsbo, Gunnarsbo Rovdjur under bark och i trädhål Myrmetes paykulli Bo Gunnarsbo Rovdjur i myrstackar Phyllodrepa clavigera Vg Stora Loppås Under lövträdsbark och på tickor Hapalaraea pygmaea Bo Gunnarsbo Trädhål Aleochara sparsa Bo Högsbo, Gunnarsbo Savflöden, tickor, kompost och spillning m.m. Aleochara stichai Bo Kvillekärr Savflöden, tickor, kompost och spillning m.m. Dexiogya forticornis Bo Gunnarsbo Fågelbon, insektsgångar, savflöden Haploglossa gentilis Bo Högsbo I anslutning till myrbon, fågelbon, tickor Haploglossa marginalis Bo Kvillekärr Fågelbon, murkna träd, tickor, i blommor Philhygra malleus Bo Kvillekärr, Gunnarsbo På något fuktig mark, främst i barrskog Atheta dadopora Bo Gunnarsbo Ruttnande organiskt material Amischa bifoveolata Bo Högsbo, Gunnarsbo Under löv och mossa Oligota parva Bo Gunnarsbo Kompostartade ställen Quedius brevicornis Bo Kvillekärr Ihåliga träd Calambus bipustulatus Bo Högsbo Ihåliga ädellövträd, under bark och mossa Melanotus castanipes Bo Kvillekärr I murken löv- och barrved Ptinus dubius Bo Gunnarsbo I murken löv- och barrved Epuraea unicolor Bo Högsbo, Gunnarsbo Under bark, vid savflöden, på tickor Meligethes subaeneus Bo Gunnarsbo På vitsippa Glischrochilus Bo Gunnarsbo Savflöden på bok och ek quadriguttatus Cryptophagus micaceus Vg Stora Bryne Getingbon, främst bålgetingbon Cerylon ferrugineum Bo Kvillekärr, Högsbo Under bark på lövträd Latridius hirtus Bo Kvillekärr På tickor, i murken ved Mycetophagus populi Bo Högsbo Svampangripen lövträdsved Cis fagi Bo Gunnarsbo Brunrötad ekved, i tickor Orthocis vestitus Bo Gunnarsbo Döda ekgrenar Dryocoetes villosus Bo Gunnarsbo I tjock ekbark på döda ekar Xyleborinus saxesenii Bo Högsbo Nydöd lövträdsved Chernes cimicoides Vg Stora Loppås Under bark, i murken ved Dinocheirus panzeri Bo Kvillekärr, Högsbo Ihåliga lövträd Lamprochernes nodosus Bo Högsbo Komposter och annat organiskt avfall 12

15 Skottek, Ulricehamns kommun I Skottek och de nio andra lokalerna kommer uppgifterna om rödlistning från Ehnström et al. (1993), Gärdenfors (2000) och Gärdenfors (2005). Uppgifter om arternas ekologi kommer från Ehnström & Axelsson (2002), Gärdenfors et al. (2002) samt från ArtDatabankens artfaktablad för rödlistade arter ( Antalet infångade djur var litet i Skottek, endast 88 individer av 45 olika arter vilket var det sämsta utbytet av samtliga tio lokaler. Två rödlistade arter noterades och dessutom en art som tidigare varit rödlistad. Den främsta anledningen till det dåliga resultatet är förmodligen det exponerade läget vid Åsunden som gjort att vinden kommit åt och blåst vätskan ur fällorna. Möjligen kan det också vara mänsklig åverkan på fällorna. De få fynden av intressanta djur speglar inte den fauna som kunde förväntas. Området har förutsättningar att hysa en ganska intressant skalbaggsfauna knuten till gamla ekar. Phyllodrepa vilis (en kortvinge) NT 2005 Arten hör till kortvingarna, den mest artrika skalbaggsfamiljen i Sverige. Denna art blir ca 2 mm lång och svartbrun med ljusare framkropp. Arten är mycket sällsynt och lever främst under barken på nyligen döda träd, kanske främst tall, men den har även hittats i ihåliga träd och vid savflöden på ek. Ett exemplar av arten fångades i fälla nr 1. Hylis procerulus (en halvknäppare) VU 2005 Denna art är långsmal och spolformad, ca 5 mm lång och svartbrun till färgen. Arten är mycket sällsynt och förekommer från Skåne till Värmland men med stora luckor i utbredningen. Arten är också sällsynt i övriga delar av världen och har bara hittas i Norge, Finland, Baltikum och på några få lokaler i Mellaneuropa. Fynd av Hylis procerulus har gjorts i lågor och stubbar av gran men arten larvutvecklingen sker med stor sannolikhet i flera trädslag bara veden är angripen av rätt sorts brunröta. Ett exemplar av arten fångades i fälla 3. Cryptarcha undata (en glansbagge) (NT 2000) Cryptarcha undata är ca 3 mm lång och tecknad i ljust och mörkt brunt. Kroppsformen är bred och platt. Denna art är både som larv och fullbildad knuten till savflöden, främst på ek men ibland även på andra trädslag. Arten är inte särskilt vanlig men påträffas ganska ofta i miljöer med äldre ekar. Två exemplar hittades i fälla 1. Stora Loppås, Falköpings kommun I Stora Loppås påträffades 471 individer av 121 arter där antalet arter var det högsta av inventeringens tio lokaler. Det mest anmärkningsvärda fyndet var det av kortvingen Phyllodrepa clavigera som tidigare inte hittats i Götaland. Även halvknäpparen Hylis procerulus var ett intressant fynd. Denna art ansågs förr knuten till rötad granved men upprepade fynd tyder på att den inte är strikt knuten till gran. 13

16 Figur 9. Den grova eken i Stora Loppås (fälla nr 4) var en av inventeringens värdefullaste träd. Här påträffades bl.a. de ovanliga kortvingarna Phyllodrepa clavigera, Hapalaraea pygmaea och Haploglossa gentilis. För Phyllodrepa clavigera var det första gången arten påträffades i Götaland. Den grova eken där fälla nr 4 hängdes verkar vara ett intressant träd. De flesta av de mer intressanta arterna påträffades där. Två rödlistade arter (en VU och en NT) påträffades, dessutom ytterligare tre arter som tidigare varit rödlistade. Phyllodrepa clavigera (en kortvinge) NT 2005 Arten hör till kortvingarna och blir ca 3 mm lång. Arten är platt, långsträckt och rödbrun till färgen. Phyllodrepa clavigera förekommer sällsynt från Uppland och norrut men med luckor i utbredningen. Även världsutbredningen är liten med fynd endast från Sverige, Norge, Finland, ryska Karelen och Estland. Arten är främst påträffad i urskogsliknande miljöer och verkar knuten till död lövträdsved, främst björk. Fyndet i Stora Loppås var det första i Västra Götaland och det första i Götalandskapen. Ett exemplar hittades i fälla nr 4. Hapalaraea pygmaea (en kortvinge) (NT 2000) Ytterligare en kortvinge men denna art är mindre, knappt 3 mm lång. Färgen är rödbrun med mörkare huvud. Utbredningen sträcker sig från Skåne till Dalarna och förekommer främst i gamla bok- eller ekbestånd med ihåliga träd. Arten förekommer främst i trädhål och helst sådana med gamla fågelbon. Den verkar också attraheras av svampar, främst svavelticka på ek. Två exemplar hittades i fälla nr 4. Haploglossa gentilis (en kortvinge) (NT 2000) Ytterligare en kortvinge men denna blir lite större, ca 4 mm. Arten är mörkbrun med ett par rödaktiga fläckar på täckvingarna. Utbredningen sträcker sig från Skåne till Gästrikland. Denna art verkar helt knuten till ihåliga lövträd, främst gamla ekar och gärna med myrsamhällen (vilket var fallet här). Även denna art verkar gynnas av gamla fågelbon där den förmodligen lever som rovdjur på fluglarver och andra småkryp som lever i fågelboet. Två exemplar hittades i fälla nr 4. Hylis procerulus (en halvknäppare) VU 2005 Se beskrivning under Skottek. Ett exemplar påträffades i fälla nr 5. Rhizophagus cribratus (en barkglansbagge) (Hk ) Arten blir ca 4 mm lång och är rödbrun till färgen. Den förekommer i nästan hela Sverige men är ganska ovanlig och hittas oftast i enstaka exemplar. Arten hittas oftast i lite finare områden med gamla lövträd. Ett exemplar hittades i fälla 6. 14

17 En ny art för landskapet påträffades, rutklokrypare Chernes cimicoides. Det här lilla spindeldjuret finns förmodligen allmänt spritt i hela Västergötland men den är sällan rapporterad. Äspholmen, Falköpings kommun I Äspholmen påträffades 256 individer av 88 arter. Äspholmen var den mest intressanta lokalen med en rödlistad art (VU) och ytterligare sex arter som tidigare varit rödlistade. Det mest intressanta fyndet var Hylis procerulus som även hittades i Skottek och Stora Loppås. Denna art anses vara en stor sällsynthet men den är förmodligen lite vanligare än vad som tidigare ansetts, åtminstone lokalt. I Östergötland har den hittas i ganska många exemplar i Eklandskapet söder om Linköping. Figur 10. Inventeringens, ur artperspektiv, värdefullaste träd var intressant nog en grov, ihålig asp (fälla nr 8). Här påträffades bl.a. åtelbaggen Nemadus colonoides, kortvingarna Hapalaraea pygmaea, Sepedophilus bipunctatus och Haploglossa gentilis, halvknäpparen Hylis procerulus, barkglansbaggen Rhizophagus cribratus samt bandad albrunbagge Abdera flexuosa. De flesta av arterna nedan är mer eller mindre knutna till ek eller andra gamla ädellövträd. De flesta mer intressanta fynden gjordes i fälla nr 8 som hängde i en mycket grov, ihålig asp. Detta visar att många arter som oftast förknippas med ek även kan trivas i andra trädslag. Denna kunskap är viktig att ha med sig då skötselplaner skrivs för t.ex. naturreservat eller andra områden som ska få någon form av skydd. Det är lätt att yngre asp, klibbal, björk och andra triviala trädslag röjs bort för att gynna ek och andra ädellövträd. Yngre träd av de triviala trädslagen kommer relativt snabbt, mycket snabbare än ek och andra ädellövträd, att få strukturer som attraherar ädellövdjur (rötskador, håligheter, savflöden, svampar, död ved). Dessa träd är då viktiga för att behålla många insektsarter, särskilt om det finns åldersglapp i ädellövbestådet. Det är med andra ord viktigt att spara lite triviallövträd på lämpliga platser. Nemadus colonoides (en åtelbagge) (NT 2000) En något spolformad, mörkbrun art som blir ca 2 mm lång. Arten förekommer norrut till Hälsingland. Den lever i ihåliga lövträd, oftast i anslutning till gamla fågelbon eller myrbon. Ett exemplar hittades i fälla nr 8. 15

18 Hapalaraea pygmaea (en kortvinge) (NT 2000) Se beskrivning under Stora Loppås. Ett exemplar hittades i fälla nr 7 och hela 11 exemplar i fälla nr 8. Oftast hittas arten i enstaka exemplar men ibland påträffas flera exemplar, som t.ex. i den gamla aspen i Äspholmen. Sepedophilus bipunctatus (en kortvinge) (NT 2000) En ca 3 mm lång, tydligt spolformad kortvinge som är mörkbrun med röda teckningar på täckvingarna. Arten påträffas upp till Gästrikland, oftast i områden med gamla, ihåliga träd men ibland också i sumpskogar. Tre exemplar påträffades i fälla nr 8. Haploglossa gentilis (en kortvinge) (NT 2000) Se beskrivning under Stora Loppås. Två exemplar hittades i fälla nr 8 och ett i nr 9. Hylis procerulus (en halvknäppare) VU 2005 Se beskrivning under Skottek. Ett exemplar hittades i fälla nr 8. Dorcatoma robusta - robust tickgnagare (Hk ) En ca 4 mm lång, svart, rundad skalbagge som hör till familjen trägnagare. Denna art lever i fruktkroppar av fnösktickor och kan bli ganska vanlig i områden där det finns gott om gamla björkar med fnösktickor. Ett exemplar hittades i fälla nr 9. Cryptarcha undata (en glansbagge) (NT 2000) Se beskrivning under Skottek. Ett exemplar påträffades i fälla nr 7. Rhizophagus cribratus (en barkglansbag ge) (Hk ) Se beskrivning under Stora Loppås. En individ hittades i fälla nr 8. Abdera flexuosa bandad albrunbagge (NT 2000) En ca 4 mm lång, avlång skalbagge som är ljusbrun med mörka tvärband. Arten är ganska sällsynt men förekommer i nästan hela Sverige. Den påträffas främst i gamla bestånd av hassel och al med riklig förekomst av alticka (som är vanlig på både hassel, klibbal och gråal). I sådana miljöer kan arten bli ganska vanlig. Ett exemplar hittade i fälla nr 8. Stora Bryne, Lidköpings kommun I Stora Bryne påträffades 393 individer av 88 arter. Stora Bryne var den näst mest intressanta lokalen med två rödlistade arter och y tterligare åtta arter som tidigare varit rödlistade. Figur 11. Stora Bryne var inventeringens näst mest värdefulla lokal, sett till vilka arter som påträffades. Ytterligare inventeringsinsatser skulle säkert ge ytterligare intressanta fynd. På bilden syns fälla nr 10. Ingen synlig hålighet finns i eken men däremot mycket grov, död ved. I just den här fällan hittades bl.a. fjädervingen Ptenidium nitidum, kortvingen Haploglossa gentilis, glansbaggen Cryptarcha undata, fuktbaggen Cryptophagus pallens, orangevingad kamklobagge Pseudocistela ceramboides samt brun vedborre Xyleborinus saxesenii. 16

19 De flesta arterna är främst knutna till ädellövbestånd med gamla träd vilket är helt naturligt då Stora Bryne domineras av grova, gamla ädellövträd.det mest intressanta fyndet var den lilla kortvingen Atheta boletophila, en art som sällan påträffas men som har många dubbelgångare och därför förmodligen är något vanligare än det verkar. Ptenidium turgidum (en fjädervinge) (Hk ) En knappt 1 mm lång skalbagge som hör till familjen fjädervingar de minsta av alla skalbaggar. Denna art påträffas oftast bland multnande organiskt material i ihåliga träd men kan ibland hittas i andra ansamlingar av kompost. En individ hittades i fälla nr 10. Nemadus colonoides (en åtelbagge) (NT 2000) Se beskrivning under Äspholmen. En individ hittades i fälla nr 10. Haploglossa gentilis (en kortvinge) (NT 2000) Se beskrivning under Stora Loppås. Ett exemplar hittades i fälla nr 10. Atheta boletophila (en kortvinge) NT 2005 En drygt 2 mm lång, svart, något spolformig art som förekommer sällsynt i hela Sverige. Arten är förmodligen knuten till olika svampar på lövträd, bl.a. björk och bok men även kring savflöden. Ett exemplar hittades i fälla 11. Prionocyphon serricornis (en mjukbagge) (NT 2000) Detta är en starkt välvd, oval och kraftigt behårad art som blir ca 4 mm lång. Färgen är gulbrun. Arten förkommer upp till Mälardalen. Artens larvutveckling sker i fuktiga eller våta håligheter i lövträd, främst ädellövträd. Ett exemplar vardera påträffades i fällorna 11 och 12. Cryptarcha undata (en glansbagge) (NT 2000) Se beskrivning under Skottek. Ett exemplar påträffades i fälla nr 10. Cryptophagus pallidus (en fuktbagge) (NT 2000) Arten är drygt 2 mm lång och rödbrun. Den är utbredd upp till Värmland men är sällsynt. Arten förekommer främst i ihåliga träd och murken ved av ädellövträd. Ett exemplar påträffades i fälla nr 10. Pseudocistela ceramboides orangevingad kamklobagge (Hk ) Denna art blir ca 10 mm lång och är svart med orange täckvingar. Utbredningen sträcker sig över nästan hela Sverige men med luckor norrut. Arten är knuten till brunrötad ved av många olika lövträdsarter. Sammanlagt påträffades 16 individer i de tre fällorna. Dryocoetes villosus ekbarkborre (NT 2000) Denna art är ljusbrun, cylindrisk och ca 4 mm lång. Utbredningen sträcker sig upp till Mälardalen. Utvecklingen sker i tjock, nyligen död bark på ek. Ett exemplar hittades i fälla nr 11. Xyleborinus saxesenii brun vedborre NT 2005 En mörkbrun, cylindrisk art som blir ca 2 mm lång. Denna art ansågs förr vara mycket sällsynt men verkar ha blivit vanligare på senare tid. Den är påträffad upp till Mälardalen. Utvecklingen sker i en lång rad lövträdsarter, främst ek, bok, klibbal och apel. Ett exemplar hittades i fälla nr

20 Kvillekärr, Tanums kommun I Kvillekärr påträffades 304 individer av 71 arter. Ingen rödlistad eller tidigare rödlistad art påträffades vilket är anmärkningsvärt. Oftast påträffas åtminstone någon lite ovanligare art. Som tröst kan nämnas att åtta nya arter för landskapet Bohuslän noterades. Anledningen till att så många nya arter påträffades är att Bohulän är ett relativt lite undersökt landskap och många av fynden är vanliga eller ganska vanliga arter som förmodligen förekommer lite varstans i Bohuslän. Figur 12. Trots många fina träd, t.ex. den här ihåliga gamla aspen, hittades inga rödlistade eller tidigare rödlistade arter i Kvillekärr (på bilden fälla nr 14). Detta betyder naturligtvis inte att området saknar sällsynta skalbaggar. Det är ofta tillfälligheter som avgör fångsten ett annat år kanske många fina fynd görs. De för Bohuslän nya arterna är kortvingarna Aleochara stichai, Haploglossa marginalis, Philhygra malleus och Quedius brevicornis, knäpparen Melanotus castanipes, gångbaggen Cerylon ferrugineum, mögelbaggen Latridius hirtus samt fågelboklokrypare Dinocheirus panzeri. Några av arterna påträffades på andra bohuslänska lokaler i inventeringen. Högsbo, Uddevalla kommun I Högsbo påträffades hela 812 skalbaggsindivider vilket var inventeringens högsta individantal. Här var det främst två arter som höjde antalet individer: de två trägnagarna Dorcatoma flavicornis och D. chrysomelina vilka båda lever i brunrötad ekved. Antalet arter uppgick till 82 st. 18

21 Figur 13. I den här ihåliga eken (fälla nr 18) i Högsbo gjordes det första fyndet i Bohuslän av rödaxlad lundknäppare Calambus bipustulatus samt ytterligare två nyfynd för Bohuslän. Två rödlistade arter påträffades samt dessutom fem arter som tidigare varit rödlistade. I Högsbo hittades elva arter som var nya för landskapet Bohuslän. Samma resonemang kan föras för Högsbo som för Kvillekärr Bohuslän är ganska dåligt inventerat och de flesta nyfynden är vanliga arter som förmodligen finns på många platser i Bohuslän. Detta visas bl.a. av att fem av nyfynden i Högsbo även påträffades i Kvillekärr eller Gunnarsbo, de andra två bohuslänska lokalerna i inventeringen. Haploglossa gentilis (en kortvinge) (NT 2000) Se beskrivning under Stora Loppås. Ett exemplar hittades i fälla nr 17. Prionocyphon serricornis (en mjukbagge) (NT 2000) Se beskrivning under Stora Bryne. Två exemplar hittade i fälla nr 17. Calambus bipustulatus rödaxlad lundknäppare NT 2005 En blanksvart, ca 8 mm lång knäppare som har röda fläckar längst fram på täckvingarna. Det här är en sällsynt och lokal art utbredd upp till nedre Dalälven. Arten är knuten till gamla ädellövbestånd och larvutvecklingen sker under bark och mossa eller i murken ved i grova stammar och grenar på främst ek, alm, lind och lönn. Som fullbildad kan arten hittas i blommor av t.ex. hagtorn. Ett exemplar vardera hittades i fälla nr 17 och 18, två ihåliga ekar. De två fynden var de första som rapporterats från Bohuslän. Dorcatoma flavicornis - bred tickgnagare (NT 2000) En ca 2 mm lång, nästan klotrund, svart skalbagge med märkligt byggda antenner. Om baggen störs drar den in ben och antenner i fåror under kroppen och liknar då en liten kula. Arten förekommer upp till Svealand, d.v.s. ungefär samma som ekens naturliga utbredning i Sverige. Den breda tickgnagaren lever i mycelrik, brunrötad ekved som är angripen av svavelticka. Arten påträffas ofta tillsammans med den närbesläktade Dorcatoma chrysomelina vilket var fallet även här. Inte sällan uppträder arterna i stora mängder kring lämpliga träd. Hela 286 individer av bred tickgnagare och 164 av D. chrysomelina påträffades. Det lite ovanliga här var att den breda tickgnagaren var den vanliga av de två. Förhållandet brukar vara det motsatta. Alla individer av bred tickgnagare hittades i fälla nr 17. Arten var dessutom ny för Bohuslän. 19

22 Rhizophagus cribratus (en barkglansbagge) (Hk ) Se beskrivning under Stora Loppås. En individ hittades i fälla nr 17. Mycetophagus populi brungul vedsvampbagge (NT 2000) Det här är en ca 5 mm lång mörkbrun art med gulaktiga fläckar på täckvingarna. Arten är utbredd i nästan hela Sverige men är ganska sällsynt. Den påträffas på tickor eller under bark på svampangripna lövträd, bl.a. ek och asp. Ett exemplar påträffades i fälla nr 17. Detta var också det första fyndet i Bohuslän av brungul vedsvampbagge. Xyleborinus saxesenii brun vedborre NT 2005 Se beskrivning under Stora Bryne. Ett exemplar hittades i fälla nr 17. Fyndet av brun vedborre var det första i Bohuslän. Följande arter var nya för Bohuslän, förutom de som nämnts ovan: stumpbaggen Gnathoncus buyssoni, kortvingarna Aleochara sparsa och Amischa bifoveolata, glansbaggen Epuraea unicolor, gångbaggen Cerylon ferrugineum, fågelboklokrypare Dinocheirus panzeri och trädgårdsklokrypare Lamprochernes nodosus. Några av arterna påträffades på andra bohuslänska lokaler i inventeringen. Gunnarsbo, Orusts kommun I Gunnarsbo påträffades 684 individer vilket var inventeringens näst högsta individantal. Även i Gunnarsbo var det höga individantal av en Dorcatoma-art som gav utslag. Här var det dock endast Dorcatoma chrysomelina som fanns i stort antal. Arten lever i brunrötad ekved. Antalet arter uppgick till 98 st., inventeringens näst högsta artantal. En rödlistad art påträffades samt dessutom fyra arter som tidigare varit rödlistade. I Gunnarsbo hittades hela femton arter som var nya för landskapet Bohuslän. Samma resonemang kan föras som för de två andra Bohuslänslokalerna - landskapet är ganska dåligt inventerat och de flesta nyfynden är vanliga arter som förmodligen finns på många platser i Bohuslän. Hela tolv av de femton nyfynden påträffades bara i Gunnarsbo av de tre bohuslänslokalerna. Antalet rödlistade arter känns litet för en lokal av Gunnarsbos kaliber. Lokalen är en västvänd brant med ett varmt mikroklimat. Det växer mycket ek i branterna men det finns inte särskilt mycket död ved vilket kan vara en av förklaringarna till att utfallet blev en smula magert jämfört med det förväntade. En av arterna som påträffades, mindre larvmördare, är en värmeälskande art och det känns som om det också kan vara intressant att titta på andra organismer än vedlevande skalbaggar på den här lokalen. En insektsgrupp som kan vara värd att inventera är nattfjärilar med hjälp av ljusfångst. Calosoma inquisitor mindre larvmördare (Hk ) Mindre larvmördare är en jordlöpare men till skillnad från nästan alla andra jordlöpare som är markdjur rör sig denna, både som larv och som fullbildad, uppe i trädkronorna där de är glupska rovdjur som lever av fjärilslarver. Under år då det finns gott om ekvecklarens larver kan mindre larvmördaren bli ganska vanlig men oftast är arten ganska sällsynt och lokal. Ett exemplar påträffades i fälla nr 19. Hapalaraea pygmaea (en kortvinge) (NT 2000) Se beskrivning under Stora Loppås. Ett exemplar hittades i fälla nr 20. Fyndet var det första i Bohuslän. 20

23 Dorcatoma flavicornis bred tickgnagare (NT 2000) Se beskrivning under Högsbo. Sammanlagt tolv exemplar påträffades i fällorna 19 och 21. Glischrochilus quadriguttatus (en glansbagge) NT 2005 Det här är en blanksvart art med gulaktiga fläckar på täckvingarna, ca 5 mm lång. Arten är påträffad i några landskap från Skåne till Västmanland och är sällsynt och mycket lokal. Den är främst påträffad i anknytning till savflöden på bl.a. ek, bok och björk. Larvutvecklingen sker i fuktig, savindränkt bark. Ett exemplar hittade i fälla nr 21. Fyndet var det första i Bohuslän. Dryocoetes villosus ekbarkborre (NT 2000) Se beskrivning under Stora Bryne. En individ hittades i fälla nr 20. Arten hade inte tidigare hittats i Bohuslän. Sexton nya landskapsfynd för Bohuslän påträffades i Gunnarsbo. Fyra nämndes ovan, de övriga tolv var stumpbaggarna Gnathoncus buyssoni och Myrmetes paykulli, kortvingarna Aleochara sparsa, Philhygra malleus, Atheta dadopora, Amischa bifoveolata och Oligota parva, tjuvbaggen Ptinus dubius, glansbaggarna Epuraea unicolor och Meligethes subaeneus samt trädsvampborrarna Cis fagi och Orthocis vestitus. Några av arterna påträffades på andra bohuslänska lokaler i inventeringen. Stora Viken, Ale kommun I Stora Viken påträffades 532 skalbaggsindivider. Här var det kortvingen Haploglossa villosula som var den i särklass vanligaste arten, 157 individer. Det är en vanlig art som är knuten till gamla träd och som ofta finns i massförekomster i lämpliga miljöer. Antalet arter uppgick till 90 st. Inga rödlistade arter påträffades men däremot fem arter som tidigare varit rödlistade. Antalet intressanta arter känns, liksom för Gunnarsbo, lite för litet jämfört med lokalens kvaliteter. Liksom Gunnarsbo är annars Stora Viken en västvänd brant med ett varmt mikroklimat. Det borde finnas mer intressanta arter på lokalen än de som påträffades. Det växer mycket ek i branterna men liksom i Gunnarsbo finns inte särskilt mycket död ved eller ihåliga träd. Även i Stora Viken påträffades den värmeälskande mindre larvmördaren och det känns som om det kan vara intressant att titta på andra organismer än vedlevande skalbaggar på den här lokalen också, t.ex. nattfjärilar. Calosoma inquisitor mindre larvmördare (Hk ) Se beskrivning under Gunnarsbo. Ett exemplar påträffades i fälla nr 23 och dessutom ett krypande exemplar vid besöket då fällorna sattes upp. Prionocyphon serricornis (en mjukbagge) (NT 2000) Se beskrivning under Stora Bryne. Sammanlagt fyra individer hittades i fällorna 22 och 24. Rhizophagus cribratus (en barkglansbagge) (Hk ) Se beskrivning under Stora Loppås. En individ hittades i fälla nr 22. Mycetophagus populi brungul vedsvampbagge (NT 2000) Se beskrivning under Högsbo. Ett exemplar hittades i fälla nr

24 Conopalpus testaceus ekgrenbrunbagge (NT 2000) Det här är en ca 6 mm lång, gulbrun skalbagge men det finns också en vanlig färgform med svarta täckvingar. Arten förekommer ganska sällsynt i ädellövskogar från Skåne till Västmanland. Artens utveckling sker främst i döda, vitrötade grenar som sitter kvar på levande träd. Ett exemplar hittade i fälla nr 22. Heljered, Mölndals kommun I Heljered påträffades 353 skalbaggsindivider. Antalet arter uppgick till 75 st. En rödlistad art påträffades samt två arter som tidigare varit rödlistade. Figur 14. Rönn är ett ganska sällan undersökt trädslag. I den här flerstammiga rönnen i Heljered (fälla nr 26) finns gott om död ved. Inga rödlistade arter påträffades dock. Den här lokalen kändes som den mest triviala lokalen av de tio som inventerades. Trots detta gjordes två av inventeringens mer roliga fynd i Heljered: halvknäpparen Xylophilus corticalis och nordlig plattbagge Dendrophagus crenatus. Figur 15. I den här björkhögstubben i Heljered (fälla nr 27) hittades två av inventeringens mer intressanta fynd: halvknäpparen Xylophilus corticalis och nordlig plattbagge Dendrophagus crenatus. 22

25 Xylophilus corticalis (en halvknäppare) NT 2005 Det här är en ca 5 mm lång, svart skalbagge med delvis rödbruna täckvingar. Den förekommer mycket lokalt från Skåne till Gästrikland. Larvutvecklingen sker i ganska lös vitrötad ved av både barr- och lövträd, bl.a. ek och björk. Ett exemplar hittade i fälla nr 27 (en björkhögstubbe). Rhizophagus cribratus (en barkglansbagge) (Hk ) Se beskrivning under Stora Loppås. En individ hittades i fälla nr 27. Dendrophagus crenatus nordlig plattbagge (NT 2000) Detta är en ca 8 mm lång, mycket platt, rödbrun bagge med ganska långa antenner. Den förekommer ganska sällsynt i södra Sverige men är vanligare i Norrland. Den är främst knuten till naturskogslika bestånd och finns knappast i rationellt skötta skogar. Vid denna inventering påträffades arten i en fälla som satt på en björkhögstubbe. Tidigare har jag hittat arten i bokskog i Kronobergs län. Det är förmodligen så att arten förekommer i andra trädslag än gran men då mer sällsynt. Klev (Sunes berg), Marks kommun I Klev påträffades 405 skalbaggsindivider. Antalet arter uppgick till 81 st. En rödlistad art påträffades samt två arter som tidigare varit rödlistade. Figur 16. I den här eken i Klev (fälla nr 29) påträffades det första fyndet av bålgetingfuktbagge Cryptophagus micaceus i Västergötland. Dessutom hittades här mjukbaggen Prionocyphon serricornis och brun vedborre Xyleborinus saxesenii. Den här lokalen liknade Gunnarsbo och Stora Viken en västvänd brant med ett varmt mikroklimat. I Klev var dock inslaget av gran större. Lokalen gav inte så mycket som jag trodde då fällorna sattes upp. Liksom för Gunnarsbo och Stora Viken kan det förmodligen vara intressant att titta på andra organismgrupper också, främst nattfjärilar. Prionocyphon serricornis (en mjukbagge) (NT 2000) Se beskrivning under Stora Bryne. Sammanlagt två individer hittades i fälla nr

26 Cryptophagus micaceus bålgetingfuktbagge (NT 2000) Bålgetingfuktbagge är en brun, ca 2 mm lång skalbagge. Denna art ansågs förr vara mycket sällsynt men den verkar ha blivit lite vanligare på senare år. Arten förekommer upp till Mälardalen. I övriga Europa finns arten i Norge och i delar av Västeuropa. Larvutvecklingen anses ske i bålgetingbon och förmodligen även i andra getingbon. Det kan dock vara så att bålgetingfuktbaggen helst föredrar getingbon i ihåliga träd. Att arten tycks ha blivit vanligare kan bero på att bålgetingen har blivit mer allmän, åtminstone i östra Sverige. Bålgetingen är värmegynnad och det varmare klimatet på senare tid gynnar arten. Ökningen verkar dock inte ha varit lika påtaglig i Västsverige och inte en enda bålgeting hittades i de trettio fällorna. Ett exemplar av bålgetingfuktbagge hittades i fälla nr 29. Fyndet var det första i landskapet Västergötland. Xyleborinus saxesenii brun vedborre NT 2005 Se beskrivning under Stora Bryne. Ett exemplar hittades i fälla nr 29. Referenser ArtDatabankens artfaktablad Ehnström B. & Axelsson R Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Ehnström B., Gärdenfors U. & Lindelöw Å Rödlistade evertebrater i Sverige Databanken för hotade arter, SLU, Uppsala. Gärdenfors U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Gärdenfors U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Gärdenfors U., Aagaard K., Biström O. (red.) & Holmer M. (ill.) Hundraelva nordiska evertebrater. Handledning för övervakning av rödlistade småkryp. Nord 2002:3. Nordiska ministerrådet och ArtDatabanken. Palm T Svensk insektsfauna 9. Entomologiska föreningen, Stockholm. 24

27