Handlingsplan om donation och transplantation av organ ( )

Transkript

1 P7_TA(2010)0183 Handlingsplan om donation och transplantation av organ ( ) Europaparlamentets resolution av den 19 maj 2010 om kommissionens meddelande om en handlingsplan om donation och transplantation av organ ( ): bättre samarbete mellan medlemsstaterna (2009/2104(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 184 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvalitets- och säkerhetsnormer för organ av mänskligt ursprung avsedda för transplantation (KOM(2008)0818, med beaktande av kommissionens meddelande om en handlingsplan om donation och transplantation av organ ( ): bättre samarbete mellan medlemsstaterna (KOM(2008 )0819), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler 1, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer för organtransplantationer på människor, med beaktande av Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin samt dess tilläggsprotokoll om transplantation av organ och vävnader av mänskligt ursprung, med beaktande av konferensen om säkerhet och kvalitet för organdonation och organtransplantation inom Europeiska unionen som hölls i Venedig den september 2003, med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0103/2010), och av följande skäl: A. För närvarande väntar patienter i EU på en lämplig organgivare och uppskattningsvis 12 personer om dagen dör i väntan på transplantation av fasta organ. B. Patienternas behov av transplantationer i Europa tillgodoses inte eftersom antalet organ som finns tillgängliga från både avlidna och altruistiska levande donatorer är begränsat. 1 EUT L 102, , s. 48.

2 C. Andelen avlidna personer som donerar organ varierar kraftigt mellan olika medlemsstater, från 34,2 givare per miljoner invånare i Spanien till 1,1 i Bulgarien. Bristen på organ är ett stort hinder för transplantationsprogrammen. D. Den nationella politiken och det antagna regelverket för organdonation och transplantation varierar avsevärt från en medlemsstat till en annan beroende på rättsliga, kulturella, administrativa och organisatoriska faktorer. E. Organdonation och transplantation är känsliga och komplicerade frågor med viktiga etiska aspekter, och samhället måste därför delta fullt ut i utvecklingen på området och verka för att göra alla berörda parter delaktiga. F. Organtransplantation gör det möjligt att rädda liv, förbättrar livskvaliteten och är (när det gäller njurtransplantation) kostnadseffektivare än andra ersättningsbehandlingar, och dessutom ökar den patienternas möjlighet att delta i det sociala livet och arbetslivet. G. Utbyte av organ mellan medlemsstaterna är redan gängse praxis, även om det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna i antalet organ som byts ut över gränserna. Organutbytet mellan medlemsstaterna har underlättats genom organisationer för internationellt utbyte, såsom Eurotransplant och Scandiatransplant. H. I nuläget finns ingen gemensam databas för hela EU med uppgifter om organ som kan doneras och transplanteras eller om levande och avlidna givare. Det finns inte heller något certifieringssystem på EU-nivå som gör det möjligt att bekräfta att mänskligt material kommer från lagliga källor. I. Endast Spanien och ett fåtal andra medlemsstater har lyckats med att kraftigt öka antalet organ som doneras från avlidna, och det har visats att ökningarna skett när vissa administrativa rutiner har införts som gjort att systemen kan upptäcka potentiella givare och maximera andelen avlidna som faktiskt blir givare. J. Direktiv 2004/23/EG kommer att leda till att det skapas en tydlig rättslig ram för organdonation och transplantation i EU samt till att varje medlemsstat inrättar eller utser en nationell behörig myndighet med uppgiften att se till att EU:s kvalitets- och säkerhetsnormer följs. K. Organhandel och människohandel som syftar till att avlägsna organ är ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter. L. Det finns ett tydligt samband mellan illegal organhandel och människohandel som syftar till att avlägsna organ å ena sidan och det lagliga systemet för organdonation å den andra. För det första fungerar bristen på organ inom det lagliga systemet som ett incitament för olaglig verksamhet, för det andra skadas trovärdigheten hos det lagliga donationssystemet allvarligt av den olagliga verksamheten. M. Andelen som vägrar donera organ varierar kraftigt inom EU och variationerna kan bero på skillnader i vårdpersonalens utbildning och skicklighet i fråga om kommunikation och omhändertagande av anhöriga, skillnader i hur lagstiftningen om samtycke till organdonation utformas och tillämpas samt på andra viktiga kulturella, ekonomiska och sociala faktorer som påverkar samhällets syn på fördelarna med donation och transplantation.

3 N. Donation från levande givare kan vara en bra kompletterande åtgärd för patienter som inte kan få det organ de behöver genom transplantation från en avliden givare, men det bör betonas att donation från levande givare bör förekomma endast om det kan uteslutas att olaglig verksamhet förekommit och att betalning erlagts för organet. O. Sjukvårdsingrepp får bara genomföras om den berörda personen har gett sitt fria och informerade samtycke. Personen i fråga bör i förväg få lämpliga upplysningar om ingreppets syfte och art samt om dess konsekvenser och risker. Den berörda personen har rätt att när som helst ta tillbaka sitt samtycke. P. Medlemsstaterna måste se till att inga organ avsedda för transplantation avlägsnas från avlidna personer förrän de har konstaterats avlidna i enlighet med nationell lagstiftning. Q. Donation från levande givare bör vara ett komplement till donationen från avlidna. R. Användning av organ som behandlingsform medför en risk för överföring av smittsamma och andra sjukdomar. S. Den ökade medellivslängden leder till sämre organkvalitet, vilket i sin tur ofta gör att antalet transplanterade organ minskar även i de medlemsländer där antalet givare ökar. T. Allmänhetens kunskaper och den allmänna opinionen spelar en mycket viktig roll för att öka antalet organdonationer. U. Välgörenhetsorganisationer och andra frivilligorganisationer i medlemsländerna arbetar för att öka kunskapen om organdonation, och deras insatser bidrar i slutändan till att öka antalet personer i donationsregistren. 1. Europaparlamentet välkomnar den europeiska handlingsplan om donation och transplantation av organ ( ) som antogs av kommissionen i december 2008, där det beskrivs hur medlemsstaterna bör samarbeta kring ett antal prioriterade åtgärder som bygger på kartläggning och utveckling av gemensamma mål samt utvärdering av genomförda donationer och transplantationer med hjälp av gemensamma indikatorer som gör det möjligt att ta fram riktmärken och bästa praxis. 2. Europaparlamentet är bekymrat över att de mänskliga organ som finns tillgängliga för transplantation inte räcker för att fylla patienternas behov. Parlamentet inser att den allvarliga bristen på organgivare alltjämt är ett av de största hindren för att transplantationstjänsterna ska kunna utvecklas fullt ut och den största utmaningen som EU:s medlemsstater står inför på organtransplantationens område. 3. Europaparlamentet konstaterar att goda resultat har uppnåtts med system där medborgarna erbjudits att direkt gå med i ett donationsregister i samband med något administrativt ärende, exempelvis ansökan om pass eller körkort. Parlamentet uppmanar medlemsländerna att undersöka möjligheten att införa sådana system för att få fler människor att ansluta sig till donationsregistren. 4. För att undvika att organ som skulle kunna användas för behandling går till spillo anser Europaparlamentet att det är viktigt att det finns tydliga rättsliga ramar för hur de används och att samhället känner förtroende för donations- och transplantationssystemet.

4 5. Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt hur tillvaratagandet av organ organiseras och betonar att ett utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna kan hjälpa länder med låg tillgänglighet på organ att öka givartalen, vilket till exempel har visats genom att länder både i och utanför EU lyckats få upp andelen organdonationer genom att överta delar av den spanska modellen. 6. Europaparlamentet understryker betydelsen av givarsamordnare och vikten av att sådana utnämns på sjukhusen. Givarsamordnaren eller samordningsteamet bör tillerkännas en nyckelroll när det gäller att förbättra inte bara donations- och transplantationsprocessens effektivitet, utan också kvaliteten på och säkerheten hos de organ som ska transplanteras. 7. Europaparlamentet betonar att det går att kraftigt öka eller bibehålla antalet organdonationer genom förändringar i hur donationer och tillvaratagandet av organ organiseras. 8. Europaparlamentet framhåller att identifieringen av potentiella givare har ansetts vara en av hörnstenarna i samband med donation från avlidna. Det viktigaste steget mot förbättrad organdonation och bättre möjligheter att finna givare är att det finns en transplantationssamordnare på sjukhuset, vars huvuduppgift är att utveckla ett proaktivt program för organdonation och optimera hela donationsprocessen. 9. Europaparlamentet konstaterar vikten av organutbyte mellan medlemsländerna eftersom givare och mottagare måste matchas, därav betydelsen av en stor givarpool för att fylla behoven hos alla patienter på väntelistan. Om det inte förekommer något utbyte av organ mellan medlemsstaterna har mottagare som behöver organ med ovanliga kännetecken mycket små chanser att hitta ett organ samtidigt som givare inte godkänns därför att man inte hittar någon lämplig mottagare på väntelistorna. 10. Europaparlamentet välkomnar arbetet inom Eurotransplant och Scanditransplant, men noterar att det finns stort utrymme för förbättringar av organutbytet utanför och mellan dessa system, förbättringar som framför allt skulle komma patienter i mindre länder till godo. 11. Europaparlamentet betonar att införandet av bindande gemensamma kvalitets- och säkerhetsnormer är det enda sättet att säkra ett gott hälsoskydd i hela EU. 12. Europaparlamentet betonar att donationen bör ske frivilligt och utan ersättning samt äga rum inom tydligt fastställda rättsliga och etiska ramar. 13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att fördelningen av organen till mottagarna grundar sig på kriterier som är öppet redovisade, icke-diskriminerande och vetenskapliga. 14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns en tydlig rättslig grund för att garantera att ett giltigt samtycke eller nekande till organdonation erhålls från avlidna personer eller deras anhöriga samt att organ inte avlägsnas från en avliden person innan denna har dödförklarats i enlighet med nationell lagstiftning. 15. Europaparlamentet stöder åtgärder som syftar till att skydda levande givare och skapa garantier för att organdonation sker altruistiskt och frivilligt utan annan betalning än sådan som strikt begränsas till att ersätta kostnader i samband med donationen, såsom

5 reskostnader, kostnader för barnpassning, inkomstbortfall och kostnader för återhämtning, för att förhindra att potentiella givare drivs av ekonomiska incitament eller förlorar ekonomiskt på att donera. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ange villkoren för att bevilja sådan ersättning. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheten att levande donatorer får försäkringsskydd i alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar också kommissionen att granska de olika hälsovårdsförsäkringarna för levande donatorer i alla medlemsstater för att fastställa bästa praxis i hela EU. 17. Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna ska se till att levande givare väljs ut på grundval av sin hälsa och sjukdomshistoria, däribland en psykologisk bedömning om detta anses nödvändigt, som utförs av personal med lämpliga kvalifikationer och lämplig utbildning. 18. Europaparlamentet understryker att inrättandet av välstrukturerade operativa system och främjandet av framgångsrika modeller på nationell nivå är av utomordentligt stor betydelse. Parlamentet anser att de operativa systemen bör omfatta en adekvat rättslig ram, teknisk och logistisk infrastruktur samt organisatoriskt stöd kopplat till ett effektivt fördelningssystem. 19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att som ett första steg bidra till att utveckla kvalitetshöjande program vid alla sjukhus där det finns potential för organdonation, utgående från en egenutvärdering av hela organdonationsprocessen gjord av sjukhusets intensivvårdsspecialister och transplantationssamordnare, vilken där det behövs och är genomförbart bör kompletteras av en utomstående granskning. 20. Europaparlamentet understryker att kontinuerlig upplysning bör vara en väsentlig del av alla medlemsstaters kommunikationsstrategier i den här frågan. Framför allt bör människor ges bättre information, uppmuntras att tala om organdonation och låta anhöriga veta hur de förhåller sig i frågan. Endast 41 procent av EU-invånarna verkar ha diskuterat organdonation med sina familjer. 21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka antalet samtyckesförklaringar genom att erbjuda möjligheten att anmäla sig till ett nationellt och/eller europeiskt donationsregister på Internet, så att kontrollen av samtycke till organdonation kan gå snabbare. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna, Europaparlamentet och berörda parter undersöka möjligheten att utarbeta ett system för att en persons önskan att donera organ efter sin död ska kunna beaktas i så många medlemsstater som möjligt. 23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns system och register som är lättåtkomliga, så att framtida givares önskemål kan registreras. 24. Europaparlamentet uppmanar också medlemsstaterna att ta fram särskilda märken eller symboler som kan fästas på ID-kort eller körkort som en försäkran om att personen i fråga samtycker till donation. 25. Europaparlamentet uppmanar följaktligen medlemsstaterna att förbättra kunskaperna och

6 kommunikationsförmågan om organtransplantationer bland sjukvårdspersonal och patientstödgrupper. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och det civila samhällets organisationer att delta i denna insats för att öka allmänhetens kunskaper om möjligheten att donera organ, samtidigt som man tar hänsyn till den kulturella särarten i varje enskild medlemsstat. 26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja möjligheterna till donation från avlidna personer genom att inrätta effektiva system för att identifiera organgivare och genom att verka för transplantationssamordnare på sjukhusen i Europa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvärdera och öka användningen av organ från marginella donatorer (dvs. äldre givare eller givare med vissa sjukdomar), samtidigt som man måste tillämpa stränga normer för kvalitet och säkerhet och i synnerhet utnyttja den senaste biotekniken som minskar risken för avstötning av transplantat. 27. Europaparlamentet anser att man måste skapa en lämplig balans mellan å ena sidan att skydda donatorernas anonymitet och konfidentialitet och å andra sidan att möjliggöra spårning av donerade organ för medicinska ändamål, för att förhindra organdonationer mot ersättning samt handel med organ. 28. Europaparlamentet framhåller att levande givare bör behandlas enligt högsta medicinska standard och inte själva bör behöva stå för några vårdkostnader om de drabbas av möjliga medicinska problem, såsom högt blodtryck, njursvikt och konsekvenserna därav, till följd av transplantationen, samt att givaren inte bör drabbas av inkomstbortfall till följd av transplantationen eller medicinska problem som orsakats av denna. Givarna bör skyddas från diskriminering i socialförsäkringssystemet 29. Europaparlamentet anser att alla regler för transplantationssystemen (fördelning, tillgång till transplantationstjänster, verksamhetsdata osv.) bör offentliggöras och övervakas på lämpligt sätt i syfte att undvika oskälig särbehandling i fråga om tillträde till plats på väntelistorna för transplantationer och/eller behandlingar. 30. Europaparlamentet konstaterar att det inte finns något heltäckande system för att samla in uppgifter om de olika typerna av transplantation och deras resultat, även om flera medlemsstater har infört obligatorisk registrering av transplantationsförfaranden och det även finns vissa frivilliga register. 31. Europaparlamentet ger därför sitt fulla stöd till skapandet av register på nationell nivå och EU-nivå liksom till utarbetandet av en metod för att jämföra resultaten av befintliga register för uppföljning av organmottagare efter transplantation, i enlighet med EU:s rättsliga ram för skyddet av personuppgifter. 32. Europaparlamentet stöder upprättandet i hela EU av särskilda protokoll över förfarandena under och efter operation, under ansvar av operationslag, patologer och andra nödvändiga specialister. 33. Europaparlamentet stöder inrättandet av register på nationell nivå och EU-nivå om uppföljningen av levande givare i syfte att förbättra skyddet av deras hälsa. 34. Europaparlamentet understryker att allt kommersiellt utnyttjande av organ som förhindrar en rättvis tillgång till transplantationer är oetiskt, strider mot de mest grundläggande mänskliga värderingarna och mot artikel 21 i konventionen om mänskliga rättigheter och

7 biomedicin samt är förbjudet enligt artikel 3.2 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. 35. Europaparlamentet påpekar att organbristen är knuten till organhandel eller människohandel för att avlägsna organ på två sätt. För det första skulle en bättre tillgång på organ i medlemsstaterna bidra till bättre kontroll av dessa företeelser genom att EU-invånare inte längre skulle ha skäl att söka efter organ utanför EU, och för det andra skadas trovärdigheten hos det lagliga donationssystemet allvarligt av den olagliga verksamheten. 36. Europaparlamentet upprepar de rekommendationer om kampen mot organhandel som lämnades i Adamou-betänkandet om organdonation och transplantation 1 och anser att kommissionen bör beakta dessa fullt ut när den utarbetar handlingsplanen. Parlamentet framhäver att både kommissionen och Europol måste få en större medvetenhet om problemet. 37. Europaparlamentet understryker vikten av Världshälsoförsamlingens möte som ska anordnas i maj 2010 och uppmanar kommissionen och rådet att med kraft kämpa för att WHO ska anta principen om frivillig donation utan ersättning. 38. Europaparlamentet välkomnar Europarådets och FN:s gemensamma undersökning om handeln med organ, vävnader och celler samt om människohandel för att avlägsna organ. 39. Europaparlamentet noterar David Matas och David Kilgours rapport om hur medlemmar i Falun Gong dödats för sina organs skull och uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport om dessa påståenden och liknande fall för Europaparlamentet och rådet. 40. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta mekanismer för att undvika en situation där vårdpersonal, vårdinrättningar och försäkringsbolag uppmuntrar EU-invånarna att skaffa sig organ i tredjeländer från källor som använder sig av organhandel eller människohandel för avlägsnande av organ. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka dessa företeelser inom sina nationella gränser samt att utvärdera möjligheten att vidta rättsliga åtgärder, däribland sanktioner, mot personer som bidrar till eller deltar i sådan verksamhet. 41. Europaparlamentet invänder med kraft mot att vissa sjukförsäkringsbolag uppmuntrar patienter till transplantationsturism, och uppmanar medlemsstaterna att noggrant övervaka och bestraffa sådana företeelser. 42. Europaparlamentet understryker att patienter som har fått organ på illegal väg inte får nekas sjukvård i EU. Precis som i alla andra fall måste det finnas en gränsdragning mellan straffet för olaglig verksamhet och behovet av vård. 43. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör intensifiera sitt samarbete inom Interpol och Europol, så att problemet med organhandeln kan bekämpas på ett mer effektivt sätt. 44. Europaparlamentet inser att det är av vital betydelse att förbättra kvaliteten och 1 Europaparlamentets resolution av den 22 april 2008 om organdonation och transplantation: politiska insatser på EU-nivå (antagna texter av detta datum, P6_TA(2008)0130).

8 säkerheten i samband med organdonationer och transplantationer. Detta kommer att minska riskerna med transplantationer och följaktligen även de negativa effekterna. Parlamentet anser att åtgärder för kvalitet och säkerhet skulle kunna påverka organtillgången och tvärtom. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att stärka sin kapacitet att upprätta och utveckla regelverk för att förbättra kvalitet och säkerhet. 45. Europaparlamentet understryker att ett bra samarbete mellan vårdpersonal och nationella myndigheter eller andra auktoriserade organisationer är nödvändigt och tillför ett mervärde. 46. Europaparlamentet inser att eftervården är en faktor som har stor betydelse för resultatet av en transplantation, däribland lämplig behandling för att förhindra avstötning. En optimal användning av behandlingar för att förhindra avstötning kan leda till bättre hälsa för patienterna på lång sikt, bättre transplantatöverlevnad och därmed även till bättre tillgång på organ eftersom behovet av omtransplantation minskar. Medlemsstaterna bör se till att patienterna får den bästa behandling som finns att tillgå. 47. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament och regeringar.