UMEÅ UNIVERSITET Juridiska Institutionen Examensarbete 30 hp. Skuldsatta barn. En studie om barn som blir skuldsatta av sina föräldrar

Transkript

1 UMEÅ UNIVERSITET Juridiska Institutionen Examensarbete 30 hp Handledare: Ann-Sofie Henrikson Författare: Anna Lindvall Skuldsatta barn En studie om barn som blir skuldsatta av sina föräldrar

2 Innehållsförteckning 1. Introduktion Inledning Syfte Avgränsningar Metod och material Teori och perspektiv Disposition Barnens ekonomiska förvaltning Begrepp Barn, underårig, omyndig Vårdnadshavare Förmyndare Vårdnadshavarens underhållsskyldighet Förmyndarens ekonomiska ansvar Överförmyndare och dess verksamhet Barnets bästa Hur barn skuldsätts Barnens bristande rättshandlingsförmåga Giltig rättshandling trots bristande rättshandlingsförmåga Barnets bundenhet av avtal ingångna av barnets föräldrar Olagligt för en förälder att skuldsätta sina barn utan överförmyndarens samtycke Problem med tillämpningen av 13:12 FB innan reformen Överförmyndares tillämpning av gamla 13:12 FB Avtalets giltighet innan det blivit godkänt eller behörigen fullgjort Rättsliga konsekvenser av avtalets ogiltighet Exempel på situation där varan inte kom barnet till nytta Skulder och dess konsekvenser Barnens skulder Från skuld till betalningsanmärkning Vad barn kan göra för att slippa betala en uppkommen skuld Åtgärder för att minska föräldrars skuldsättning av sina barn Barnombudsmannens samt Konsumentverkets förslag från Anmälan till överförmyndaren när en ansökan om betalningsföreläggande...inkommer till Kronofogdemyndigheten Branschöverenskommelser Brukarregistrering Samarbete mellan olika myndigheter Datainspektionens kartläggning av antalet skuldsatta barn

3 5.7 Ingen betalningsanmärkning om mindre betalningsförsummelse Reformen i FB 1995 och dess uppföljning Syftet bakom reformen Vad innebar reformen? Utredning tillsattes för att följa upp reformen Vad som framgick av utredningen Överväganden och förslag i utredningen Barnens bundenhet av föräldrars rättshandlingar Kreditavtal utan överförmyndarens samtycke Remissuttalanden Barnombudsmannen Konsumentverket Nya lagförslag Syftet med lagförslagen Barnens bundenhet av föräldrars rättshandlingar Lagförslagen och dess motivering Krav på överförmyndarens samtycke Begreppet skuldförbindelse Analys och diskussion Bristerna i den gamla lagstiftningen Barnens bundenhet av föräldrars rättshandlingar Åtgärder som minskat antalet skuldsatta barn Processen fram till de nya lagförslagen De nya lagförslagen Alternativa lösningar Avslutande kommentar Käll- och litteraturförteckning

4 1. Introduktion 1.1 Inledning Att barn, en person under 18 år, skuldsätts av sina föräldrar är ett faktum. Trots att en ansökan om betalningsföreläggande, enligt god inkassosed, inte bör riktas mot personer under 18 år fanns i augusti 2007 över barn i Kronofogdemyndighetens (KFM:s) indrivningsregister. 1 En minskning har skett från cirka barn 2007 till barn 2008, men siffran är ändå tankeväckande barn får börja sina vuxna liv med skulder och de negativa konsekvenser dessa får för möjligheten att själva ingå egna rättshandlingar. Utöver de barn som finns i KFM:s register finns idag även nästan skuldsatta barn i Sverige som fortfarande riskerar en betalningsanmärkning på sin 18-årsdag. 3 I media är skuldsättning av barn ett ämne som sedan ett par år tillbaka debatterats flitigt. I en artikel från Dagens Nyheter (DN) exemplifierades problemet för ett par år sedan med en flicka som på sin 18-årsdag fick veta att de skolkataloger hon köpt under skoltiden inte var betalda. När hon blev myndig krävde inkassobolaget henne på tusentals kronor, trots att hon tidigare inte haft kännedom om skulden. 4 Ett andra exempel är förståndshandikappade Jesper, 14 år, som jagas av inkassobolagen för skulder på tusentals kronor. Skulderna har uppstått genom att Jespers pappa satt i system att beställa filmer, böcker och musik i sonens namn. 5 De regler som rör skuldsättning av barn har successivt utretts under de senaste åren. Bl.a. genomgick reglerna om föräldraförvaltning i föräldrabalken (FB) en stor förändring 1 juli Innan denna ändring kan sägas att reglerna hade som utgångspunkt att misstro föräldrarnas förvaltning av sina barns tillgångar. Vid reformen var utgångspunkten istället att de flesta föräldrar ville sina barn väl. 6 I och med reformen fick föräldrar mer inflytande över barnens tillgångar och det blev därför enklare för en förälder att skuldsätta sina barn. 1 Minderåriga skuldsätts och startar vuxenlivet med skulder i Kronofogdens register, och SOU 2004:112 s Kull, Kronofogdemyndigheten, Skuldsatta barn, Datainspektionens rapport 2008:2 s 92, 4 Lorentzon, Oklar lag gör barn skuldsatta, 5 Börje, Jesper, 14, jagas av inkassobolag Tusentals barn skuldsatta av sina föräldrar, 6 Sehlin, Handbok för överförmyndare, s 46. 4

5 När föräldrar skriver på avtal i barnets namn, och sedan inte betalar, riskerar barnet en betalningsanmärkning som kan komma att försvåra barnets inträde i vuxenlivet. En nybliven 18-åring med en betalningsanmärkning kan t.ex. få stora svårigheter att hyra en lägenhet eller ta ett banklån. Naturligtvis ger detta en känsla av att redan som 18-åring tillhöra den grupp i samhället som har misskött sin ekonomi eller har ekonomiska problem. Ett barn kan alltså påföras en betalningsanmärkning trots att barnet varit omedveten om att avtalet ingåtts i det egna barnets namn och att det uppkommit en skuld. 7 Trots att såväl grundtanken i FN:s barnkonvention (artikel 3) som i FB är att barn inte ska kunna bli skuldsatta, är det enligt gällande svensk lagstiftning möjligt för en förälder att skuldsätta sina barn. I ett pressmeddelande från regeringen, publicerat våren 2008, framgår därför att regeringen tar ett nytt steg i arbetet för barns rättigheter genom att föreslå regler som ska sätta stopp för att föräldrar skuldsätter sina barn. 8 Regeringen föreslog bl.a. att begreppet skuldförbindelse i 13:12 FB skulle utvidgas och därmed omfatta alla typer av kreditköp för barnets räkning. Det var nämligen oklart om denna bestämmelse tidigare omfattade dessa typer av avtal. Dessa förslag antogs av riksdagen i oktober 2008 och trädde i kraft 1 januari Frågan som då aktualiseras är om dessa lagregler verkligen innebär att föräldrar inte längre kan skuldsätta sina barn? 1.2 Syfte Syftet med detta examensarbete är att redogöra för reglerna om skuldsättning av barn samt hur dessa utvecklats från och med reformen 1995 till och med de nya reglernas ikraftträdande 1 januari Avsikten är också att kritiskt granska om de nya reglerna är tillräckliga för att förhindra skuldsättning av barn, eller om det istället borde införas andra lösningar som skulle förhindra att barn skuldsätts genom att deras föräldrar ingår kreditavtal i barnens namn. Syftet är vidare att visa de problem som fanns vid tillämpningen av de regler som rörde skuldsättning av barn innan reformen som trädde i kraft Avsikten är också att undersöka om dessa problem undanröjdes genom införandet av de nya reglerna. 7 Tydligare regler förhindrar barn skulder, 8 A st. 9 Civilutskottets betänkande 2008/09:CU2. 5

6 Slutligen är avsikten också att visa exempel på vilka åtgärder som idag vidtagits för att minska föräldrars skuldsättning av sina barn. För att uppnå syftet kommer följande frågeställningar att besvaras: Vilka brister fanns i lagstiftningen före reformen 2009 som möjliggjorde att föräldrar kunde skuldsätta sina barn? Vilka problem fanns före reformen 2009 vid tillämpningen av den regel som rörde skuldsättning av barn (13:12 FB)? Vilka är de vanligaste skulderna som föräldrar ådrar sina barn? Vilka åtgärder har vidtagits för att undvika att föräldrar skuldsätter sina barn? Vad innebar reformen om föräldraförvaltning i FB 1995? Vilka motiv låg bakom? Fanns det brister i 1995 års reform, och i så fall vilka? Vad innebär lagförslagen som trädde i kraft 1 januari 2009? Vilka motiv ligger bakom förslagen? Vad var syftet med lagförslagen? Överensstämmer lagförslagen med syftet bakom förslagen? Åtgärdades i den nya lagen de brister som före reformen 2009 möjliggjorde för föräldrar att skuldsätta sina barn? Finns det andra alternativ som kan och borde vidtas för att förbjuda föräldrar att skuldsätta sina barn, och i så fall vilka? 1.3 Avgränsningar Skuldsättning av barn kan ske på en rad antal olika sätt. Denna uppsats avgränsas huvudsakligen till situationer där föräldrar skuldsätter sina barn genom ingående av kreditavtal 10 i barnens namn. Diskussionen som förts i förarbetena och i media kring barns bundenhet av avtal som föräldrar samtyckt till eller som de ingått för barnens räkning kommer också att i viss omfattning presenteras. I diskussionen och analysen, där mitt egna lagförslag presenteras, kommer även situationer där barn skuldsätter sig själva, genom ingående av kreditavtal, att kort diskuteras. Det är enligt min mening ofrånkomligt att beröra även detta område i diskussionen eftersom mitt förslag även kommer att göra det omöjligt för barn att skuldsätta sig själva genom ingående av kreditavtal. 10 Med kreditavtal avses i uppsatsen endast avtal där avtalsparten får anstånd med betalningen. 6

7 Ytterligare en avgränsning är att uppsatsen endast behandlar föräldrars förmyndarförvaltning, och därmed inte andra typer av förvaltning som t.ex. förvaltning genom förordnad förmyndare, gode män eller förvaltare. Med begreppet förälder/föräldrar avses i uppsatsen alltså barnens förmyndare. Vid undersökningen och analysen av materialet kommer således endast frågorna som berör situationer där föräldrar skuldsätter sina barn genom ingående av kreditavtal, samt diskussionen kring barnens bundenhet av föräldrars företagna rättshandlingar att behandlas. 1.4 Metod och material Metoden för detta examensarbete utgörs av rättsvetenskaplig metod, vilket innebär att även andra källor än de klassiska rättskällorna har används som material. Utöver lagtext, förarbeten samt doktrin har även tidningsartiklar samt material från olika myndigheter utgjort bakgrund för detta arbete. Då det ännu inte finns omfattande praxis på området har denna rättskälla används endast i ytterst begränsad form. Eftersom de fall som använts är avgöranden från underinstans bör det beaktas att det inte går att dra några generella slutsatser av dessa mål. De två rättsfall som använts belyser också lite olika frågor. Dessa rättsfall används dock i uppsatsen för att belysa vilka konsekvenser föräldrars handlande kan innebära för barnen och hur domstolen tolkat de aktuella reglerna i FB. Då mitt behandlade ämne är relativt nytt och debattartiklar m.m. än så länge är få i tidskrifter och annan litteratur, har artiklar från Internet använts till stor del. De huvudsakliga källorna från Internet består av material som publicerats på Barnombudsmannens (BO:s), Konsumentverkets (KV:s) och KFM:s hemsidor samt tidningsartiklar från DN. Dessa källor har bidragit med information om konkreta fall, kritik mot lagförslagen samt åtgärder som vidtagits för att förhindra problemet med skuldsatta barn. När det gäller källor som kritiserar lagförslagen är uppsatsen avgränsad till remissyttranden från BO samt KV. Det bör påpekad att artikeln skriven av Lejman, om principen om obehörig vinst, har ansetts aktuell trots att artikeln publicerades I Adlercreutz:s Avtalsrätt I hänvisas till denna källa vid redogörandet för begreppet obehörig vinst. Då syftet endast varit att kort redogöra för begreppet har denna källa ansetts tillräcklig. 7

8 För att få en uppgift om antalet skuldsatta barn i KFM:s register samt för att få en uppfattning om hur många barn som är skuldsatta p.g.a. konsumtion har kontakt via telefon tagits med sakkunniga på KFM. Vidare har åtta överförmyndare 11 kontaktats via telefon för att få en uppfattning om hur 13:12 FB tillämpades i praktiken innan reformen När urval av överförmyndare gjordes valdes överförmyndare i fem av de åtta kommuner med flest invånare i Västerbotten samt överförmyndarna i Stockholms, Göteborgs, och Malmös kommuner. Eftersom alla överförmyndare inte var anträffbara i de fem kommuner med flest invånare valdes därför överförmyndare som var anträffbara, vid tidpunkten för undersökningen, i de kommunerna med näst flest invånare. Trots att endast åtta överförmyndare kontaktades har resultatet översiktligt visat hur 13:12 FB tillämpades i praktiken. För att få en djupare förståelse för Datainspektionens (DI:s) arbete har också Håkan Meurling, projektledare för ett projekt som har kartlagt antalet skuldsatta barn hos svenska inkassobolag, kontaktats via telefon. När personer som uttalat sig i intervjuer i media blivit återgivna har de också kontaktats via telefon eftersom tillförlitligheten i det återgivna materialet varit osäkert. 1.5 Teori och perspektiv Arbetet är skrivet utifrån teorin om att barnets bästa är en grundläggande och central utgångspunkt i den politiska och samhälleliga debatten. För att kritiskt kunna undersöka om lagförslagen som trädde i kraft 1 januari 2009 står i överensstämmelse med syftet bakom lagstiftningen utgås det vid undersökningen från barnets bästa och följaktligen är därmed arbetet skrivet ur ett barnperspektiv. 1.6 Disposition För att lättare förstå sammanhanget i uppsatsen inleds uppsatsen med ett kapitel som definierar väsentliga begrepp samt redogör för förmyndarens ekonomiska ansvar och överförmyndaren och dess verksamhet. Här presenteras också innebörden av begreppet barnets bästa. Uppsatsen kommer sedan att problematisera området skuldsatta barn. För att ge läsaren en uppfattning om hur föräldrar kan skuldsätta sina barn samt hur stort problem detta är i dagens samhälle, integreras gällande rätt med fakta och statistik kring barnens skulder. Kort beskrivs 11 Det bör påpekas att överförmyndaren inte alltid var anträffbar, varför ibland överförmyndarens jurister eller handläggare fick ta emot samtalet och svara på frågorna i överförmyndarens ställe. I uppsatsen används dock begreppet överförmyndare för alla dessa. 8

9 även vilka rättsliga möjligheter som barnen har för att undgå kravet på att betala sin skuld. Därefter presenteras ett par exempel på åtgärder som idag vidtagits för att förhindra att barn skuldsätts. I de sista kapitlen redogörs för och diskuteras reformen i FB som trädde i kraft 1 juli 1995, uppföljningen av reformen samt de nya lagförslagen som kom våren 2008 och trädde i kraft 1 januari Eftersom reglerna kring skuldsättning av barn successivt utretts de senaste åren är det viktigt att läsaren har en förståelse för denna utveckling för att lättare förstå motivet bakom den nya lagen. Ett eget förslag på en alternativ lösning redovisas också. För att underlätta för läsaren inleds varje kapitel med en kort introduktion kopplad till respektive kapitel. 9

10 2. Barnens ekonomiska förvaltning I uppsatsen kommer begrepp såsom barn, underårig, vårdnadshavare, förmyndare samt överförmyndare att ständigt återkomma. För att lättare kunna läsa och förstå sammanhanget kommer därför väsentliga begrepp att definieras i detta kapitel. Förmyndarens ekonomiska ansvar för barnen samt överförmyndaren och dess verksamhet kommer att beskrivas lite utförligare. Till sist kommer det även att kort redogöras för begreppet barnets bästa. 2.1 Begrepp Barn, underårig, omyndig I svensk rätt är barn inte något entydigt begrepp. I ärvdabalken (ÄB) menas t.ex. med barn den som är avkomma till den avlidne oavsett ålder på barnet i fråga. 12 Enligt FN:s barnkonvention (artikel 1) avses med barn, varje enskild individ som är under 18 år, om barnet inte blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller i hemlandet. I uppsatsen används denna definition, och med begreppet barn avses därmed en person som inte fyllt 18 år. Med underårig anses person som är omyndig och därmed inte fyllt 18 år, 9:1 FB. I uppsatsen har således begreppen barn, underårig samt omyndig samma innebörd Vårdnadshavare Enligt 6:3 FB står barnen från födseln under vårdnad av båda barnens föräldrar om dessa är gifta med varandra. I annat fall står modern som ensam vårdnadshavare. Vårdnaden utövas normalt av båda barnens föräldrar och omfattar i huvudsak omsorgen av barnets person. Den som har vårdnaden om ett barn ansvarar alltså för att barnets behov av omvårdnad och trygghet tillgodoses. Vårdnadshavaren ska också ansvara för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. Dessutom ska vårdnadshavaren bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning Ewerlöf, Sverne, Singer, Barnets bästa, s Sehlin, Handbok för överförmyndare, s 15 och Sehlin, Förmyndare god man och förvaltare, s 10 och Gemensam och ensam vårdnad, 10

11 2.1.3 Förmyndare Förmynderskap avser förvaltning av barnens ekonomi. 14 Enligt 10:2 FB är barnens föräldrar förmyndare för barn som står under vårdnad av båda föräldrarna. Enligt andra stycket i samma lagrum är endast den ena föräldern förmyndare om denne ensam är vårdnadshavare. 2.2 Vårdnadshavarens underhållsskyldighet Oavsett om barnens föräldrar är vårdnadshavare eller inte svarar de för underhåll åt sina barn efter vad som är skäligt med hänsyn till barnens behov och barnens föräldrars ekonomiska förmåga. Underhållsskyldigheten varar till dess att barnen är 18 år. Går barnen fortfarande i skolan vid 18 års ålder eller om barnen återupptar skolgången innan det fyllt 19 år, är barnens föräldrar underhållsskyldiga så länge barnen går i skolan och ännu inte fyllt 21 år. Till skolgång räknas grundutbildning såsom grundskola eller gymnasieskola. 15 I kostnaderna för barnens underhåll ska barnens föräldrar delta var och en efter sin förmåga, 7:1 FB. Barnen har i första hand behov av att få sin grundförsörjning tillgodosedd, 7:1 FB. Därutöver kan barnen ha anspråk på en högre standard om barnens föräldrars ekonomiska standard motiverar det. Underhållets storlek är som sagt beroende av barnens föräldrars samlade förmåga. Barnen har alltså inte någon ovillkorlig rätt till underhåll, vilket innebär att barnens föräldrar i princip inte ska behöva skuldsätta sig för att kunna bidra till barnens underhåll. Skuldsättning som ingår i en ekonomisk planering, t.ex. lånemöjligheter vid studiestödsystemet, godtas dock Förmyndarens ekonomiska ansvar Barnens föräldrar är skyldiga att förvalta barnens tillgångar på ett sätt som överensstämmer med FB:s regler. Tillgångarna får inte användas till ovidkommande eller otillbörliga syften och förvaltningen sker, som redogörs för nedan under avsnitt 4.3, under skadeståndsansvar. 17 Enligt FB ska förmyndare förvalta de underårigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna. De ska även omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar barnen. Barnens tillgångar ska i första hand användas 14 Sehlin, Handbok för överförmyndare, s Ewerlöv, Sverne, Singer, Barnets Bästa, s 46 och 7:1 FB. 16 Walin, Vängby, Föräldrabalken En kommentar. Del I, s 7:8 och 7: Sehlin, Förmyndare god man och förvaltare, s

12 för deras uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. De tillgångar som inte behöver användas för dessa ändamål ska vara tryggt placerade på ett sätt som ger skälig avkastning. 18 Så länge barnens tillgångar inte överstiger åtta basbelopp ( kronor) behöver vanligtvis inte barnens föräldrar redovisa för överförmyndaren vad som sker med pengarna (okontrollerad förvaltning). Om barnens föräldrar däremot missbrukar tillgångarna kan socialförvaltningen gripa in, antingen på eget initiativ eller på initiativ från barnen eller någon närstående till barnen. Socialförvaltningen anmäler då missbruket till överförmyndaren. 19 Även när förvaltningen sker under överförmyndarens kontroll får föräldrar göra vissa placeringar utan att kontakta överförmyndaren. Exempel på detta är att förmyndaren placerar den omyndiges tillgångar i skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun, 13:5 FB. Vid andra transaktioner och rättshandlingar krävs dock överförmyndarens samtycke, tillstånd eller medgivande. Detta krävs t.ex. vid skuldsättning av barn, 13:12 FB. Sedan förmyndaren erhållit överförmyndarens samtycke är det nödvändigt att han/hon så snart åtgärden ifråga är genomförd, redovisar till överförmyndaren Överförmyndare och dess verksamhet En överförmyndare är en förtroendevald person som ska finnas i varje kommun, med uppgift att utöva tillsyn över förmyndarnas förvaltning. Överförmyndaren väljs av kommunfullmäktige, som också kan välja om det i stället ska finnas en överförmyndarnämnd. Ledamöterna i nämnden måste uppgå till minst tre och de har samma uppgift som överförmyndaren. 21 Av Sveriges 290 kommuner har cirka 150 kommuner överförmyndare och cirka 140 kommuner har en överförmyndarnämnd Sehlin, Förmyndare god man och förvaltare, s Hobohm, Barnens rätt, s 57 f. 20 Sehlin, Förmyndare god man och förvaltare, s FB 19:1-2, Överförmyndarmyndigheter, 12

13 Det är alltså överförmyndaren i varje kommun som ska utöva tillsyn över förmyndarna. För att kunna utöva denna tillsyn stadgas det i 12:9 FB att förmyndaren ska lämna överförmyndaren de uppgifter han/hon begär. Tillsynen utövas genom att överförmyndaren går igenom förteckningar, årsräkningar, sluträkningar samt andra handlingar som kommer överförmyndaren till kännedom, 16:3 FB. Vid tillsynen ska överförmyndaren kontrollera dels att barnens tillgångar används för dennes nytta i skälig omfattning dels att tillgångarna är tryggt placerade samt att skälig avkastning ges Barnets bästa Barnets bästa är ett för barnrätten grundläggande begrepp. I FN:s barnkonvention (artikel 3) stadgas att barnets bästa ska beaktas vid alla åtgärder som rör barn. Artikeln tar i första hand sikte på offentliga åtgärder, eftersom det är stater och inte enskilda som är rättsligt bundna av konventionen. Av artikel 18 i konventionen framgår vidare att barnets bästa även ska komma främst för barnens föräldrar, vilket innebär att förmyndare ska handla med barnets bästa som utgångspunkt. 24 Innebörden av detta är alltså bl.a. att föräldrar inte ska skuldsätta sina barn. Som ett led i implementeringen av barnkonventionen i svensk rätt har begreppet barnets bästa införts i bl.a. FB. T.ex. används begreppet när föräldrar ansöker om gemensam vårdnad (6:4 FB). Det stadgas i paragrafen att rätten ska besluta i enlighet med föräldrarnas begäran, om det inte är oförenligt med barnets bästa. Det förekommer dock olika tolkningar av begreppet barnets bästa. Delvis förklaras de olika tolkningarna av att förståelsen av barnets bästa varierar från rättsområde till rättsområde. Den svenska Barnkommittén har föreslagit att begreppet ska tolkas med utgångspunkt i dels ett objektivt perspektiv och dels ett subjektivt perspektiv. Det objektiva perspektivet ska återge det man genom forskning och vetenskap vet om barn, medan det subjektiva perspektivet är att höra barnen själva och bygga in deras synpunkter i beslutsfattandet Sehlin, Handbok för överförmyndare, s 197 och 200 f. 24 Schiratzki, Barnrättens grunder, s 27 f. 25 A a s

14 I propositionen 1997/98:7 förordnade dock regeringen, i motsats till vad den svenska Barnkommittén hävdade, att barnens vilja (det subjektiva barnets bästa) ibland borde kunna beaktas fristående från bedömningen om barnets bästa, och därmed kunna bli avgörande för domstolens ställningstagande. 26 Det finns följaktligen många olika tolkningar av vad begreppet barnets bästa innebär. Begreppet kan ha skilda betydelser beroende på vilket rättsområde och sammanhang begreppet förekommer i. 27 När begreppet används i sammanhang som syftar till att skydda barnen från att bli skuldsatta, torde begreppet representera barnens ekonomiska intresse samt syfta till att beskydda barnen från en otrygg ekonomisk uppväxt. 26 Prop 1997/98:7 s 105 f. 27 Schiratzki, Barnrättens grunder, s 31ff. 14

15 3. Hur barn skuldsätts Ett barn kan vara part i ett avtal, men saknar kompetens att själv företa rättshandlingar. P.g.a. detta är det i regel barnets föräldrar som ingår avtal i sitt barns namn för barnets räkning. Resultatet av detta blir ett giltigt avtal där barnet står som avtalspart. Lämnar föräldrarna samtycke till en rättshandling företagen av ett barn blir rättshandlingen också giltig trots att det är barnet som står som avtalspart. Det är inte ovanligt att föräldrar genom detta förfarande skuldsätter sina barn på olika sätt, ibland medvetet, andra gånger omedvetet. Enligt gällande lagstiftning är alltså denna typ av handlande möjlig. Nedan beskrivs det hur detta rättsligt kan vara möjligt och vilka rättsliga konsekvenser det kan medföra. 3.1 Barnens bristande rättshandlingsförmåga Det finns en skillnad mellan vilka personer som har rättshandlingsförmåga och vilka personer som kan agera som avtalspart. Varje enskild person räknas som rättssubjekt, förmåga att ha rättigheter och förpliktelser, och kan därmed vara part i ett avtal. Rättshandlingsförmågan, kompetensen att själv företa rättshandlingar, tillkommer däremot endast de personer som är myndiga. I Sverige är alla personer som inte fyllt 18 år omyndiga, 9:1 FB, och äger inte själva råda över sin egendom eller ingå förbindelser. 28 Påföljden av att barn bryter mot denna regel blir således att avtalet anses vara ogiltigt. 29 Det bör nämnas att barn i vissa situationer kan ingå rättsligt giltiga rättshandlingar. Detta kan göras i vissa situationer av underåriga med eget hushåll och underåriga som driver rörelse, 9:2 a och 5 FB. Underåriga får även råda över egendom som han/hon genom arbete förvärvat efter det att den underårige fyllt 16 år, samt i vissa fall egendom som den underårige fått genom exempelvis gåva, 9:3-4 FB. Regeln om att underåriga inte får råda över sin egendom eller ingå förbindelser syftar till att skydda barnen mot konsekvenserna av ofördelaktiga rättshandlingar. 30 Det är därför i de flesta fall barnets föräldrar som bestämmer hur barnets tillgångar ska användas och placeras. Enligt 28 Den omyndige saknar endast rättshandlingsförmåga i den mån inte annat ska följa av lag, FB 9:1. 29 Adlercreutz, Avtalsrätt I, s 120 f och SOU 2004:112 s

16 förarbetena utgår man vid detta resonemang från att barnets föräldrar handlar med barnets bästa i åtanke Giltig rättshandling trots bristande rättshandlingsförmåga Trots att ett barn saknar rättshandlingsförmåga kan en rättshandling som är utförd av ett barn bli gällande gentemot barnet på två olika sätt. Det första sättet är att förmyndaren lämnar sitt samtycke till att rättshandlingen utförs av barnet. Det räcker dock inte att medkontrahenten utgått ifrån att avtalsparten var myndig eller att han/hon trott att samtycke förelåg. Det finns nämligen en princip om att medkontrahentens goda tro ska beaktas. Denna princip grundar sig på förmyndarens uppträdande, vilket närmare beskrivet innebär att rättshandlingen blir giltig om förmyndaren gett medkontrahenten anledning att tro att samtycke förelåg. Ett exempel på detta kan vara om förmyndaren vanligtvis brukar betala en specifik räkning för den omyndiges räkning vid köp på kredit, under förutsättning att den omyndige anses ha behov och nytta av ifrågavarande vara. 32 Bedömningen av om den omyndige anses ha behov och nytta av ifrågavarande vara görs av domstol, 9:7 FB. Det andra sättet på vilket avtalet kan bli giltigt är om förmyndaren, eller den omyndige sedan han/hon blivit myndig, godkänner avtalet i efterhand. Avtalet räknas då som giltigt redan från den tidpunkt då avtalet ingicks. 33 Eftersom ett barn inte kan ingå rättsligt giltiga avtal utan samtycke från vårdnadshavaren är det i regel barnets föräldrar som måste ingå avtalet i barnets namn för att avtalet ska bli giltigt. FB tillåter således vårdnadshavare att ingå avtal för sitt barns räkning i barnets namn. Har en förmyndare alltså ingått ett avtal för sitt barns räkning i barnets namn eller lämnat samtycke till att barnet ingått ett avtal, blir avtalet giltigt. Följden av detta blir att det enskilda barnet står som avtalspart och därför också ansvarar för en eventuell skuld. På detta sätt möjliggör sålunda FB att föräldrar kan skuldsätta sina barn. En förälder kan därför omedvetet skuldsätta sitt barn genom att samtycka till att ett avtal ingås eller genom att själv ingå avtalet i barnets namn. Problemet i dessa fall är alltså att det är barnet som blir avtalspart. 31 FB 13:1 och Prop 1993/94:251 s Adlercreutz, Avtalsrätt I, s A st. 16

17 Om förmyndaren samtycker till att barnet ingår ett avtal är det naturligtvis barnet som från början tagit initiativet till att avtalet skulle ingås. I de fallen torde i de flesta fall inte barnet varit omedvetet om att det följer ett krav på betalning när varan eller tjänsten levereras/utförs. Desto större problem kan uppstå när föräldrar ingår avtal i det enskilda barnets namn utan att barnet är medveten om avtalets ingående. Föräldrar kan därigenom beställa varor och tjänster på kredit i barnets namn och sedan inte betala fakturan. I dessa fall står barnet som avtalspart och får därigenom ansvara för en eventuell skuld. Detta kan orsaka stora problem om barnets föräldrar sätter i system att beställa varor på kredit i barnets namn som sedan inte betalas. Barnet kan många gånger vara helt omedvetet om att det är barnet självt som står som avtalspart och därmed kan komma att få en skuld, om varan/tjänsten inte betalas. Föräldrar kan givetvis även omedvetet skuldsätta sina barn genom detta förfarande. När det t.ex. är dags att köpa den årliga skolfotokatalogen kan det vara barnets namn som står på beställningssedeln, och genom att vårdnadshavaren skriver under i egenskap av målsman godkänns avtalet och barnet står därmed som avtalspart. Följden av detta blir alltså att det är barnet som ingått avtalet trots att målsman skrivit under beställningssedeln. 34 Trots barnets bristande rättshandlingsförmåga blir barnet således bundet av avtal som en förälder ingår i barnets namn. Betalas inte skolfotokatalogen kan det därför innebära att barnet överraskas av en betalningsanmärkning på 18-årsdagen. Det bör påpekas att kreditavtal vanligtvis ska ingås skriftligen enligt konsumentkreditlagen. Det finns dock vissa undantag från denna huvudregel, bl.a. fakturakrediter. Detta innebär att skriftlig form inte behövs då kredittiden är högst 45 dagar och hela kreditbeloppet ska betalas på en gång. Det bör poängteras att undantaget endast gäller för engångskrediter, d.v.s. krediter med ett fast lånebelopp. Från skriftlighetskravet undantas även krediter som uppgår till högst kronor. Ingen kreditprövning behöver heller genomföras om avtalet avser engångskrediter där kredittiden är högst 3 månader och beloppet betalas på en gång, eller krediter som avser mindre belopp (1 500 kr), som i fallet med skolfotokatalogen. 35 Detta gäller oavsett om det är barnens föräldrar som ingår ett kreditavtal för barnens räkning, eller om det är barnen själva som ingår ett kreditavtal. 34 Lorentzon, Oklar lag gör barnen skuldsatta, 35 Stangendahl, Konsumentkreditlagen, s 26, 29 och Lennander, Kredit och säkerhet, s 24 och Konsumentkreditlagen 5 a st. 3 och 9. 17

18 3.3 Barnets bundenhet av avtal ingångna av barnets föräldrar Att barn blir bundna av avtal trots att det är barnens föräldrar som ingått avtalen i barnens namn eller för barnens räkning framgår av en dom från Gävle tingsrätt. 36 Saken rörde obetalda fakturor för erhållen vård samt uteblivna läkarbesök. I målet yrkade Gävleborgs läns landsting (landstinget) att Jennie Edholm (J) skulle förpliktas att utge ersättning för erhållen vård samt för uteblivna läkarbesök. J bestred yrkandet men vitsordade beloppen som skäliga i sig. Som grund för bestridandet uppgav J att hennes vårdnadshavare vid tidpunkten för vårdbesöken hade det ekonomiska ansvaret för henne fram till den dag hon fyllt 20 år, eftersom hon vid denna tidpunkt fortfarande gick i skolan. 37 Landstinget svarade att vårdnadshavare hade att tillse att den underåriga fick den vård som barnet var i behov av. Eftersom det dock var den underårige som fick vården medförde detta att den underårige skulle anses vara vårdgivarens avtalspart och därmed även betalningsansvarig. Vidare anförde landstinget att den typ av tjänst som J erhållit måste anses ha varit till nytta för henne, och landstinget skulle därför ha haft fog att presumera vårdnadshavarens samtycke. Tingsrätten (TR) gjorde bedömningen att barnets föräldrar var skyldiga att tillse att deras underåriga barn fick den vård barnet var i behov av. Vidare hade barnets föräldrar rätt att boka läkarbesök för barnet och därmed ingå avtal i barnets namn för barnets räkning. I förevarande fall ansåg TR att barnets föräldrar måste anses ha gett landstinget grundad anledning att anta att samtycke förelegat då det rörde sig om nödvändig vård för J. Detta ledde enligt TR till att J skulle anses vara landstingets motpart i detta avtalsförhållande, oavsett vem som bokat läkarbesöken. Då TR fann J vara landstingets avtalspart bifölls landstingets yrkanden. Ärendet överklagades till Hovrätten för Nedre Norrland som beslutade att inte meddela prövningstillstånd. 38 Våren 2008 analyserades och diskuterades detta problem av Annina H Persson, professor i civilrätt vid Örebro Universitet. Enligt Persson finns det olika sätt att bedöma vem som bör bära ansvarat för betalningen av dessa skulder. Persson föreslår att ansvaret bör avgöras efter samma kriterier som gäller för barns bestämmande i allmänhet, nämligen efter barnets 36 Gävle Tingsrätt, dom meddelad , mål FT Se avsnitt Hovrätten för Nedre Norrland, beslut meddelat , mål FT

19 mognadsgrad relaterad till bl.a. svårighetsgrad och betydelsen av det beslut som ska fattas. Rör det sig om yngre barn kan förmyndaren enligt Persson inte skjuta över ansvaret på barnet om förmyndarna rättshandlat för barnets räkning eller samtyckt till rättshandlingar som barnet vidtagit Olagligt för en förälder att skuldsätta sina barn utan överförmyndarens samtycke Trots att FB möjliggör för en förälder att ingå avtal för sina barns räkning i barnens namn är det enligt gällande lagstiftning olagligt för en förälder att skuldsätta sina barn. I regel är det barnets föräldrar som bestämmer hur barnets tillgångar ska användas och placeras, men det finns ett undantag till denna dispositionsrätt som tar sikte på just skuldsättning av barn. Detta undantag återfinns i 13:12 FB där det stadgas att en förälder endast med överförmyndarens samtycke får ta upp lån eller ingå någon annan skuldförbindelse för den omyndiges räkning. Huvudregeln är sålunda att det är olagligt att skuldsätta sina barn. Före reformen 2009 var det oklart om enklare kreditavtal 40 som ingicks i barnets namn omfattades av bestämmelsen i 13:12 FB. Genom lagändringen 2009 skärptes dock bestämmelsen till att omfatta alla typer av kreditavtal. Detta lagförslag redogörs för närmare i avsnitt Problem med tillämpningen av 13:12 FB innan reformen 2009 Bestämmelsen i 13:12 FB reglerade innan reformen 2009 i huvudsak när barnen lånade pengar. 41 Det var oklart om enklare kreditavtal, som tillfälligt skuldsatte barnet, omfattades av bestämmelsen. Trots att överförmyndarens samtycke, enligt 13:12 FB, krävdes för att ingå en skuldförbindelse för sitt barns räkning framgick det inte uttryckligen att en skuldförbindelse via kreditavtal omfattades av denna bestämmelse. I praxis fanns olika tolkningar av begreppet skuldförbindelse och det var också oklart om begreppet omfattades av kreditköp. 42 Det framgick dock av doktrinen att rena konsumtionskrediter normalt inte borde tillåtas över huvud taget. Samtycke skulle dock någon gång kunna lämnas till köp på kredit av en vara som den omyndige hade stort behov av Persson, Vems är skulden?, s Med enklare kreditavtal avses ett kreditavtal som avser en mindre summa och endast tillfälligt skuldsätter barnet. 41 Sehlin, Handbok för överförmyndare, s Prop 2007/08:150 s 29 f. 43 Walin, Föräldrabalken. En kommentar, s. 13:30. 19

20 I regel var det alltså förbjudet för en förälder att ingå kreditavtal i barnets namn. Enligt doktrinen skulle endast föräldrar som avsåg köpa en vara på kredit som den omyndige hade stort behov av, kontakta överförmyndaren för samtycke. Detta innebar därför att överförmyndaren aldrig kontaktades vid transaktioner t.ex. över Internet som föräldrar ingick för sina barns räkning. Det fanns heller ingen möjlighet för överförmyndaren att ta del av dessa transaktioner eftersom varken föräldrarna eller borgenärerna hade någon rapporteringsskyldighet. Om inte barnets föräldrar betalade fakturan, eller såg till att barnet betalade, kom alltså barnet att bli ansvarigt för skulden Överförmyndares tillämpning av gamla 13:12 FB För att få en uppfattning om hur 13:12 FB tillämpades av landets överförmyndare före den ändring som trädde i kraft 1 januari 2009 kontaktades, under hösten 2008, åtta av landets överförmyndare via telefon. Vid telefonsamtalet ställdes de nedan uppspaltade två frågorna: Faller enklare kreditavtal, t.ex. köp av en CD-skiva via Internet, under bestämmelsen i 13:12 FB? D.v.s. ska föräldrar som ingår liknande avtal för sina barns räkning kontakta överförmyndaren för samtycke innan ett sådant avtal träffas? Är det vanligt förekommande att föräldrar kontaktar överförmyndaren vid köp av varor av mindre värde via kreditavtal, t.ex. varor som köps via Internet? Dessa frågor ansågs vara av betydelse för att få en överblick över hur bestämmelsen i 13:12 FB tillämpades med de gamla reglerna. I förarbetena framgick det att det var oklart om enklare kreditavtal föll under denna bestämmelse och det var därför intressant att se hur överförmyndarna tillämpade bestämmelsen, och om de också ansåg att bestämmelsen var oklar. Av de svar som lämnades var det endast tre av de åtta överförmyndarna som svarade klart nej på den första frågan. De menade att det inte krävdes något samtycke av överförmyndaren vid ingående av kreditavtal för sina barns räkning, men att en skärpning i 20