Ungdomar utvecklar det offentliga rummet

Transkript

1 Ungdomar utvecklar det offentliga rummet EXEMPLET STAPELBÄDDSPARKEN Sten Göransson, Mats Lieberg & Titti Olsson Lieberg

2

3 MOVIUM RAPPORT 1:2006 Ungdomar utvecklar det offentliga rummet EXEMPLET STAPELBÄDDSPARKEN Sten Göransson, Mats Lieberg & Titti Olsson Lieberg

4 Förord Gator, torg och parker tillhör oss alla. De genomgår idag en betydelseförskjutning. Innehåll och sättet att använda dem håller på att förändras. Även sättet att planera och förvalta de offentliga rummen utvecklas. Stadsrummet förknippas ofta med ungdom och ett intensivt folkliv. Att skapa bestående värden i till exempel en park underlättas om de som ska använda den är med från början. Regeringen har från och med år 2006 ålagt SLU genom Movium att inneha det nationella samordningsansvaret för kunskapsutveckling och kunskapsspridning beträffande barns och ungas utemiljöer. Uppgiften handlar inte minst om att fokusera barns och ungas möjlighet att göra sin röst hörd i samhällsplaneringen. Projektet Stapelbäddsparken i Malmö sätter fingret just på detta, eftersom det bygger på demokrati och delaktighet. Här har en grupp ungdomar knutna till Föreningen Bryggeriet varit involverade i planeringen från allra första början. Men hur har man då gått tillväga för att engagera och involvera ungdomarna? Vilken kompetens hos de inblandade aktörerna behövs och vilken organisation krävs för att tillmötesgå medborgarnas, i det här fallet ungdomars, behov av delaktighet och inflytande i den fysiska planeringen. Den här rapporten försöker ge svar på dessa frågor. Med utgångspunkt i en beskrivning av planeringen och tillkomstprocessen av Stapelbäddsparken i Malmö diskuteras frågor kring ett nytt sätt att se på planering och förvaltning av de offentliga rummen. Rapporten vänder sig till beslutsfattare, planerare och tjänstemän inom den kommunala förvaltningen samt till bostadsföretag, ideella föreningar och intresseorganisationer. Rapporten ger en detaljerad beskrivning av planerings- och tillkomstprocessen av Stapelbäddsparken. Avsikten är att ge läsaren en inblick i hur man kan gå tillväga för att engagera ungdomar i en konkret planeringssituation. Dessutom diskuteras nya sätt att planera och förvalta offentlig miljö. Rapporten avslutas med en diskussion kring vilka lärdomar och slutsatser som kan dras av projektet samt vilka tankar kring framtida planering och förvaltning projektet väcker. Det är många som varit involverade i och stöttat projektet. Ett särskilt tack vill vi rikta till Ronny Hallberg, Håkan Larsson och Gunnar Ericson i styrgruppen, samt till projektledarna John Magnusson och Ewa Sundström. Utan er hade vi inte haft något att skriva om. Alnarp och Malmö november 2006 Sten Göransson Mats Lieberg Titti Olsson Lieberg 2

5 Innehåll Skate är ett sätt att leva. 4 Titti Olsson Lieberg Från idé till verklighet. 6 Mats Lieberg Ett nytt sätt att planera. 21 Mats Lieberg Ett nytt sätt att förvalta Sten Göransson Avslutande diskussion och slutsatser Mats Lieberg & Sten Göransson. 3

6 Skate är ett sätt att leva Titti Olsson Lieberg Foto: Nils Svensson Att åka skateboard är ett sätt att leva. Det kräver skicklighet, precision. Det är att vara fysiskt aktiv hela tiden, utmana sig själv gång på gång, känna och behärska sin kropp. Skateboardåkaren utforskar staden, söker och finner sina egna vägar och använder det offentliga rummet efter eget huvud. Åkningen utvecklas i ett intimt samspel med platsen. Stadens gator och torg är golvet på skejtarens scen. Skejtaren ger tingen sin egen innebörd och omskapar staden och platsen och laddar den med möjligheter som är osynliga för den som inte är invigd i kulturen. 4

7 Gatstenar och bänkar blir till utmaningar. En ledstång längs en trappa säkert placerad där för att skapa trygghet är i skejtarens värld till för att åka på. Av samma anledning vänder sig skejtaren instinktivt om och läser av trappan han just gått uppför hur är den att åka i? Så kollar man miljön hela tiden, säger John Magnusson, man blir liksom programmerad. Det där går nog aldrig över, säger han sedan. Det har blivit så att han hellre rullar än går. När han skejtar kopplar han bort allt annat. Det är lite av en verklighetsflykt, om så bara för stunden. John, som hösten 2004 passerade 30-årsstrecket, försöker sätta fingret på vad det är som är skejtens innersta kärna. Det har med ungdomlighet att göra. Jag vill inte ha något sju-till-fyrajobb, säger han, men kommer samtidigt på att det ju precis är det han har på Bryggeriet i Malmö, så det kan ju inte riktigt handla om det. Han vill känna sig fri från ansvar, säger han sedan fast det kan han ju knappast heller mena. Han har som projektledare i ett mångmiljonprojekt burit ett stort ansvar. Som liten gjorde man precis vad som föll en in, man gjorde det som kändes kul. Det är samma sak med skejt. Man tänker inte på det som är surt och tråkigt, säger han så. Ungdomlighet. Men vad betyder det? Vad är det att vara ung, vad är det att vara vuxen? John kommer slutligen fram till att han inte har någonting emot att bli vuxen. Det kanske handlar om en inre känsla, det där med att vara vuxen eller inte. Bara jag får fortsätta att göra det som jag tycker är kul, säger han. Om tjugo år hoppas jag att jag fortfarande gör det. 5

8 Från idé till verklighet Mats Lieberg Foto: Mats Lieberg I kvarteret Bilen i Västra Hamnen i Malmö finns idag den enda bevarade stapelbädden sedan varvsepoken på Kockums industri. I planeringsarbetet för Västra Hamnen har bevarandet av stapelbädden utgjort en viktig utgångspunkt. Det har resulterat i förslaget att göra om hela stapelbäddsområdet till en aktivitetspark. Parken ska byggas i två etapper. Etapp ett omfattar en skateboardanläggning. Etapp två utgör resten av parken. Enligt kommunens planer ska parken vara en aktivitetspark som lockar alla åldrar med ett innehåll som har tonvikt på målgruppen ungdomar. Parkens huvudattraktion ska utgöras av en skatepark. För att parkens ska kännas tillgänglig för alla generationer ska den dock inte vara skejtbar överallt. Hela ytan norr om stapelbädden kan användas till aktiviteter, det är dock inte säkert att hela stapelbäddens tak kan utnyttjas då det finns elektriska installationer i södra delen av stapelbädden som eventuellt kräver skyddsavstånd. Parken ska ha utrymme för konstnärliga installationer och utsmyckning. En möjlighet är också utvecklandet av en urban naturpark där en möjlig plats kan vara stapelbäddens tak. 6

9 Stort utbud av aktiviteter Parken ska erbjuda ett varierat utbud av aktiviteter som lockar besökare i alla åldrar, dock finns inget behov av en traditionell lekplats i parken eftersom det finns på annan plats i Västra Hamnen. Stapelbäddsparken ska utveckla och förnya Malmös offentliga rum utifrån följande inriktningsmål: Framtida brukare ska aktivt delta i utvecklingen av parken Parkens ska erbjuda ett brett spektrum av aktiviteter och upplevelser som främjar hälsa och livskvalitet Parken ska utgöra såväl en mötesplats som en plats för olika typer av arrangemang Gestaltningen av parken ska förena historisk miljö med ny urban design En form för drift-och underhåll mellan förening och kommun ska utvecklas Under parkens tillblivelse ska en aktiv dialog föras kring skapandet av ett intressebaserat boende i parkens närhet Gestaltningen av parken ska utgå från det historiska läget vid stapelbädden med dess varvshistoria. I gestaltandet är det också viktigt att se möjliga kopplingar till företeelser i övriga Västra Hamnen. Ny form av förvaltning En ny lämplig form för drift och underhåll av parken ska diskuteras mellan kommun och inblandade föreningar. Förslaget ska tas fram i ett gemensamt arbete. Samarbete är ett nyckelord för detta arbete. På projektets hemsida presenteras visionen om aktivitetsparken, som alltså så småningom får namnet Stapelbäddsparken, så här: Att med brukarna som aktiva medaktörer skapa en ny ungdomspark i Västra Hamnen med gatukulturen i centrum. Parken ska vara en mötesplats över generationsgränser med ett stort utbud av aktiviteter som främjar människors hälsa och livskvalitet och som attraherar besökare från hela Öresundsregionen och Europa. Om ungdomars delaktighet står det specifikt att i skapandet av aktivitetsparken utgör ett aktivt deltagande av framtida brukare, både som idégivare och i genomförandet, en viktig del. Utgångspunkten är en aktivitetspark med en naturlig grund både i gatukulturen och i det mer organiserade föreningslivet. Bryggeriet bildas Skateboardåkarna i Malmö bildade 1990 förening Aggrokult i syfte att få en egen skateboardhall. Tillsammans med föreningarna Unga Örnar och KFUM Malmö och med hjälp av Fritid Malmö lyckades skateboardåkarna sju år senare få en egen lokal på Pripps gamla fabriksområde på 7

10 Lantmannagatan i Malmö. De tre föreningarna bildade då tillsammans föreningen Bryggeriet. År 1998 invigdes norra Europas största sammanhängande inomhusanläggningar för skateboardåkning i Bryggeriet, ett resultat av nästan tio års drömmar och arbete. Kvällsverksamheten i skateboardanläggningen lockar runt besökare varje vecka. Bland dem finns många föräldrar som besöker Bryggeriets kafé. När fritidsnämnden beslutade att upplåta det gamla bryggeriet till ungdomsföreningen insåg man samtidigt att här fanns möjlighet att samla fler föreningar. Så kom Föreningarnas Hus till, förvaltat av Malmö Fritid. Ett tjugotal föreningar, med skejtföreningen som den största, huserar numera under samma tak. Föreningen Bryggeriet har idag drygt tjugo anställda och bedriver flera utbildningar. Lång process Att starta Bryggeriet var enligt verksamhetschef Ronny Hallberg en lång och arbetskrävande process på ungefär åtta år och för alla inblandade en nyttig och lärorik process. Bryggeriet ville dela med sig av alla sina erfarenheter och startade därför 2001 en studiemedelberättigad projektutbildning i samarbete med Malmö Högskola och Österlens folkhögskola. Tanken med utbildningen är att hjälpa unga människor att förverkliga sina drömprojekt. Under utbildningen arbetar därför studenter med egna projektidéer och kopplar samman praktik och teori. Det var tack vare Bryggeriet och kontakterna med ishockeyvärlden som skateboardåkaren John Magnusson valde att flytta från Skara till Malmö i slutet av 1990-talet. John började på den nystartade projektutbildningen och såg där en möjlighet att kunna jobba med sin och skateboardåkarnas dröm och vision en skateboardpark utomhus, på bästa plats i staden. De första veckorna i projektutbildningen var ägnade åt att göra film på TV Malmö. Studenterna blev sporadiskt indelade i olika grupper och fick i uppdrag att producera en valfri film. John hamnade i en grupp med två studenter som snabbt föll bort på grund av studier och annat, vilket ledde till att John gjorde filmen själv. Han gjorde en dokumentär om sin kompis Andreas Adamiec, en skateboardåkare som var nyinflyttad från Småland. Under dessa tre veckor fick studenterna tillgång till redigeringsutrustning, kamera och lite hjälp med att sätta ihop resultatet. John hade länge gått och drömt om att få jobba med film och efter de tre veckorna var han helt fast. Drömmar tar tid Efter TV-utbildningen började projektutbildningen på allvar. John Magnusson bildade tillsammans med två andra skejtare gruppen Bowl 02. Namnet var inspirerat av bostadsmässan Bo01 och när gruppen började arbeta var tanken att projektet skulle vara klart 2002, en tidplan som man snart fick revidera. Det första gruppen insåg var att bara för att man går en projektutbildning så betyder inte det att man automatiskt kan genomföra sina projekt. Att förverkliga drömmar tar tid. Det krävs tålamod, tid, 8

11 noggrannhet, tur och vissa personliga egenskaper som gör att projektet utvecklas. Bowl 02 började med att boka ett möte med Skanska. John hade besökt många olika skateparker i Europa och visste att åkytan är helt avgörande för en skatepark och ville därför undersöka om svenska byggföretag hade någon möjlighet att bygga enligt Bowl 02s krav. Skanska förklarade att man aldrig tidigare gjort något liknande, men det skulle nog inte utgöra några problem. Bowl 02 var efter det mötet fortfarande mycket tveksam till om ett vanligt byggföretag skulle klara av en sådan konstruktion. Skanska byggde 2003 en skatepark i Linköping och de fel som medlemmarna i Bowl 02 var rädda för uppstod i just den konstruktionen. Alla bra skateparker är designade och byggda av skateboardåkare, så varför skulle Bowl 02 göra ett undantag? John hade hört om en ny skatepark i Österrike, The Cradle, som ett gäng amerikanska killar från Oregon byggt. Skateparken hade silkeslen betong formad precis som en skateboardåkares dröm. Kontakt med kommunen nödvändig John och Bowl 02 beslutade sig för att kontakta killarna på Dreamland Skateparks i Oregon som även byggt en rad andra skateparker i USA. Det visade sig att de var intresserade av att komma över till Sverige och bygga en skatepark i Malmö. Bowl 02 fortsatte sitt arbete med att kontakta folk och boka möten. En nödvändighet var att på något sätt komma i kontakt med Malmö Stad, utan en sådan kontakt skulle det inte gå att genomföra projektet. Gruppen bokade möten med olika personer inom Malmö Stad, allt från projekterande arkitekter till företrädare för olika kommunala förvaltningar. Att få politiker och tjänstemän att lyssna tar tid och det är just här som det kan vara lätt att ge upp. Alla möten är bra, även om det ibland inte känns så, menar dock John Magnuson. Det är ett hårt jobb att lobba in projekt och att få folk att nappa på idén. Strax före jul 2001 slutade en av medlemmarna i gruppen utbildningen och för John Magnusson var det dags att skriva första tentan. Han kände en viss oro inför detta eftersom projektböckerna mestadels stått i bokhyllan, men hårt arbete resulterade i en bra tenta och Bowl 02 tilldelades högsta betyg. Under våren 2002 fortsatte projektet med sin lobbying för att hitta rätt personer att samarbeta med. Besök hos byggföretaget PNB varvades med nya kontakter på gatukontoret. Enligt John Magnusson gillade de flesta idén men ville inte lova för mycket. Fortfarande saknades dock den riktiga kontakten inom Malmö Stad. Projektutbildningen viktig Våren gick och examenstentan gick av bara farten och även här tilldelades Bowl 02 högsta betyg. John var mycket nöjd med sina studieresultat. Han hade inte studerat på flera år och att han nästan skulle kunna den danska boken om projektledning utantill när han slutade var inget han själv trott. 9

12 Detta bevisar hur viktigt det kan vara att kombinera studier med praktik och att Bryggeriets projektutbildning var ett viktigt och för projektet avgörande initiativ. I slutet av projektutbildningen ansökte Bowl 02 tillsammans med Bryggeriet om medel från svenska ESF-rådet. Ansökan gick igenom och kronor fanns nu att arbeta vidare med. Efter sommaren fick John Magnusson en projektanställning på Bryggeriet, finansierad av ESFpengarna. I slutet av sommaren hade John ett möte med Gunnar Ericson, stadsträdgårdsmästare i Malmö. Han hade via olika personer inom kommunen hört om skateboardåkarnas drömprojekt och ville nu få lite mer kött på benen. Gunnar Ericson förklarade att Malmö hade tankar på en aktivitetspark ute i Västra Hamnen, en park som stimulerar till rörelse och aktivitet. Hur det skulle se ut eller vad den skulle innehålla fanns det vid den här tidpunkten inga tankar på, men Gunnar gillade idén med skateparken och tyckte att den skulle passa in perfekt just här. Platsen som Gunnar Ericson hade i tankarna var en gammal stapelbädd i Västra Hamnen, 300 meter lång och 75 meter bred, som använts till fartygsbygge under den gamla Kockumstiden. Efterlängtad kontakt Nu hade John fått den så länge efterlängtade kontakten med Malmö stad, nu fanns det någon som var intresserad. John kunde nu konstatera att allt lobbyingarbete hade gett resultat. Han hade fått gehör! Gunnar Ericson hade nu genom Bryggeriet fått den föreningskontakt han sökt efter och John Magnussons skateparksprojekt förvandlades till en hel aktivitetspark. John och Gunnar började ha möten, först ganska sporadiskt senare mer organiserat, och diskuterade hur man skulle arbeta vidare. Gunnar Ericson ville se en modell av en tänkbar skatepark. Hur skulle en anläggning kunna se ut just i Malmö? John och hans kompisar hade en vision om en skatepark mitt i staden, med parkbänkar, grillplatser och inslag av vatten. De ville skapa en trevlig familjemiljö där alla skulle känna sig välkomna. John började fundera på en modell och han ringde till landskapsarkitekter för att få tips om bra material att jobba med. Problemet var att numera så jobbar alla i 3D och en bra lera var svår att hitta. John tog saken i egna händer och blandade till lite trolldeg till att börja med. Han tog delar ur berömda skateparker som placerades i modellen för att få en bra mix av allt. Att jobba med trolldeg är inte lätt. Man får degen precis överallt och det John inte tänkte på var att den måste torka när arbetet var klart. Hur får man in en modell på en gånger en meter i ugnen? John övervägde att kontakta olika pizzerior, men hittade till slut en lösning med hårtorkar och värmefläktar. Det tog ungefär två veckor för modellen att torka och efter det fick John tips av en kompis att lägga på spackel för att sen kunna polera upp en fin yta. 10

13 Skapa känsla av park För att kunna förmedla en fin parkkänsla köpte John gräs, träd och gatlampor i en modellaffär. Att bygga en modell av denna kaliber kräver, som med allt annat inom projektarbete, noggrannhet och tålamod. Resultatet blev John mycket nöjd med och modellen fotograferades med speciell ljussättning och levererades till Malmö Stad. Nu hade Gunnar Ericson fantastiska bilder att visa tekniska nämnden, som är den politiska instans som fattar beslut i frågor kring utveckling och projektering av parker i Malmö. Under våren 2003 hade John Magnusson ett samarbete med K3, konst, kultur och kommunikation, vid Malmö Högskola. John behövde hjälp med att utveckla ett parkkoncept, han visste hur han ville ha skateparken, men vad kunde resten av aktivitetsparken innehålla? John blev inbjuden på en projektpresentation tillsammans med nitton andra projekt. Alla projekt fick fem minuter på sig att presentera sin idé. John gjorde en presentationsfilm, allt för att få studenternas intresse. Han ville fånga allas uppmärksamhet och locka de bästa studenterna till just sitt projekt för att få ut så mycket som möjligt av samarbetet. Nästan hälften av alla studenter valde Stapelbäddsparken i sitt förstaval, vilket resulterade i en projektgrupp på tio personer. John och studenterna enades om att arbeta efter följande punkter: En enkätundersökning av ungdomars fritidsaktiviteter, och få information om vilka övriga aktiviteter som kunde passa in i aktivitetsparken Ljussättning. Några av studenterna gick scen och teater teknologi och jobbade mycket med ljus Tillverka en hemsida Sammanställa allt i ett kompendium att överlämna till Malmö Stad Kartlagda fritidsvanor En enkätundersökning gjordes under våren 2003 för att kartlägga Malmöungdomarnas fritidsvanor. Eftersom Stapelbäddsparken skulle innehålla mer än en skatepark ville man hitta andra aktiviteter för att göra parken intressant för alla. Undersökningen vände sig till ungdomar som inte åker skateboard och gjordes i samarbete med Malmö Högskola. K3-eleverna intervjuade barn och ungdomar om hur de skulle vilja att en ungdomspark i Västra Hamnen såg ut, vad de skulle vilja uppleva och göra på en sådan plats. 11

14 Grad av intresse % Aktivitet Mycket intresserad Ganska intresserad Varken intresserad eller ej Lite intresserad Inte alls intresserad Antal svar Total Hänga med kompisar Vattenlek/bad Grilla Utomhusbio % % % % Vintertid, möjlighet att åka skridsko % Sola Åka rullskridskor Fika Spela basket Klättervägg Volleyboll Spela kubbspel Konserter Ha picknick Utomhus sällskapsspel Åka skateboard % % % % % % % % % % % Svaren visar att det barn och unga i Malmö helst önskar är en plats att mötas på. Ett ställe där man kan träffas och umgås med sina kamrater helt enkelt. Där vill de kunna grilla, bada och se utomhusbio. Även speciella aktiviteter som basket, volleyboll och andra spel fanns med på önskelistan. Däremot var det ganska få, cirka tio procent, som önskade en plats där de kunde åka skateboard. Studenterna presenterade en spännande ljussättning av parken och tog upp detaljer från den gamla varvstiden i sin design. Allt i parken skulle skapas av betong, eftersom det är tyst och hållbart, och allt skulle vara mångfunktionellt. En bänk, till exempel, skulle både gå att sitta och åka på, precis som trappor och bassänger. Samarbetet med studenterna blev mycket givande och studenterna gjorde även en liten film där tankarna på projektet presenterades. 12

15 Ny skatepark i Österrike Efter samarbetet med studenterna kom sommaren John Magnusson och hans kompisar åkte på sin årliga husbilssemester. Denna gång landade de i Österrike, utanför Innsbruck. Där fann de den fantastiska nya skateparken i betong, The Cradle i Rattenberg, som John hade hört talas om eftersom det var den som första europeiska skatepark byggd av skateboardåkare från USA. Skillnaden är kanske svår att se för det otränade ögat, men allt ligger i finishen på ytan. Det får inte finnas ojämnheter, skateboarden är för känslig. John pratade med killarna som jobbade på anläggningen och fick ett visitkort med kontakten PTR skateparks. John blev lite fundersam eftersom han hade hört att parken var byggd av ett annat företag vid namn Dreamland Skateparks, men sparade kortet och tänkte inte mer på det. Projektet tar fart Efter sommaren blev John Magnusson inbjuden till en stadsträdgårdsmästarkonferens i Halmstad. Här träffades folk från hela Sverige för att diskutera parkmiljöer och lyssna på föreläsningar om hur man kan förbättra staden. John blev inbjuden för att berätta om planerna på en skateboardpark utomhus. Med facit i hand så kan man nog säga att det var här som projektet tog ordentlig fart. Detta var även Johns första riktiga föreläsning kring projektet. Han fick god respons från människor som tyckte det var ett fantastiskt projekt. Det var till och med folk på konferensen som diskuterade om huruvida deras stad skulle bygga en skatepark först. John Magnusson blev också intervjuad av tidningen Utemiljö. Artikeln handlade om ungdomars deltagande i stadsplaneringen och blev väl mottagen. Vid denna tidpunkt kom Movium, centrum för stadens utemiljö vid SLU, med i projektet. Movium hade under en längre tid letat efter ett projekt där man kunde vara med och studera och dokumentera ungdomars medverkan och inflytande i planeringsprocessen. Representanter från Malmö Högskola, Malmö Stad, Bryggeriet och Movium hade 2002 tillsammans bildat en arbetsgrupp. I arbetsgruppen fanns både Gunnar Ericson och John Magnusson. Flera tjänstemän och beslutsfattare inom Malmö stad visade nu också ett stort engagemang och intresse för projektet. Metod för brukarmedverkan Men hur skulle Malmö Stad komma vidare med projektet om en ungdomspark i Västra Hamnen? Det finns alltid en risk att de som kommit med en idé tappas bort" när ett projekt väl blivit godkänt och börjar planeras. Frågan var om man kunde hitta ett sätt att arbeta, en slags metod som gick att använda även i framtiden för att garantera att brukarna kunde fortsätta att vara med. 13

16 På Movium fanns det projektledare som var vana vid att både driva och forska om projekt där det handlar om att skapa och utveckla utemiljöer som ger människor bättre livskvalitet. Movium hade sedan tidigare även erfarenheter av att driva framtidsverkstäder, och föreslog att arbetet skulle gå vidare med en framtidsverkstad. En framtidsverkstad är ett arbetssätt som går ut på att släppa fram idéer och på ett lustfyllt, demokratiskt och kreativt sätt arbeta med dem. Den slutar med att alla tillsammans bestämmer vad som behöver göras för att driva utvecklingen vidare. Efter en överenskommen tid träffas alla igen och berättar hur det gått. Man kan säga att framtidsverkstaden ska hjälpa människor att gå från ord till handling så att en förändring verkligen sker. Tre olika framtidsverkstäder Sammanlagt tre framtidsverkstäder har genomförts under första etappen av projektet, alla dokumenterade (de finns att hämta på Den första hölls på Bryggeriet den 19 september Runt trettio personer deltog, däribland skejtare och personal från Bryggeriet, studenterna från Malmö Högskola och representanter från Malmö Stad plus några personer till från andra verksamheter. Under denna dag diskuterades sådant som rörde idén med skate och aktivitetsparken, till exempel parkens gestaltning, organisation, inflytande och förvaltning. Frågorna mynnade ut i bildandet av en styrgrupp. Följande personer blev invalda i styrgruppen: Ewa Sundström, projektledare Gatukontoret John Magnusson, vice projektledare Bryggeriet Ronny Hallberg Bryggeriet Gunnar Ericson Gatukontoret Håkan Larsson Iruc Sten Göransson Movium Ulf Larsson Gatukontoret Mats Lieberg Movium (adjungerad) Titti Olsson - Movium (adjungerad) Styrgruppen beslutade sig för att ha regelbundna möten var tredje vecka och projektet delades in i fem mindre projekt. 1. Projektering och byggskede 2. Information 3. Idékoncept aktivitetspark 4. Extern finansiering 5. Drift och underhåll Styrgruppen har sammanlagt haft ett trettiotal möten och har varit den viktigaste beslutsinstansen när det gäller projektets löpande frågor. Den har också varit den instans där de viktigaste operativa besluten kring projektet tagits. Styrgruppen har även ägnat sig åt övergripande policyfrågor. 14

17 Designtävling utlyses En uppföljning av den första framtidsverkstaden hölls den 13 februari Till det tillfället hade styrgruppen gett fem olika konsulter tre etablerade och två ännu studerande i uppdrag att skissa på idéer som baserade sig på tankar som kommit fram under den första framtidsverkstaden. Konsulterna fick K3-studenternas arbete och dokumentationen från första framtidsverkstaden som bakgrund och olika inriktningar i sitt uppdrag. Följande konsulter bjöds in att delta i designtävlingen: Sydväst arkitektur och landskap. Motto: Ungdomskultur Wallberg landskapsarkitektur. Motto: Blandade åldrar Scandiaconsult Ramböll. Motto: Spontana aktiviteter Patrik Sundberg, skejtare och student vid Danmarks designskole i Köpenhamn Amanda Wickman, Linda Nilsson och Johanna Lindborg, studenter vid K3, konst, kultur och kommunikation, Malmö Högskola en vidareutveckling av ett tidigare förslag Återigen var alla från den tidigare framtidsverkstaden samlade för att lyssna och bedöma förslagen. Dagen inleddes med att projektledarna John Magnusson och Ewa Sundström berättade vad som hänt och att det nu fanns en styrgrupp som jobbade aktivt i projektet. Efter att konsulterna hållit sina presentationer delades deltagarna in i fem olika grupper som fick var sitt förslag att diskutera. Grupperna fick sedan presentera tre bra och tre dåliga saker med just sitt förslag och på så vis så fick alla tycka och tänka om allt som presenterades denna dag. Skisspresentationen och resultatet sammanställdes i ett program som kom att gälla för Stapelbäddsparken. Tema Arkitekter får uppdraget Tanken med skisspresentationen var också att en av konsulterna skulle få ett vidare uppdrag att jobba med Stapelbäddsparken. John Magnusson diskuterade med folk som närvarat på presentationerna och alla var ense om att Scandiaconsult Ramböll och landskapsarkitekt Agneta Persson hade de bästa idéerna. Ärendet behandlades i styrgruppen och Agneta Person fick uppdraget att rita vidare och skissa på idéer kring hela aktivitetsparken, nu med sin nya arbetsgivare Tema Arkitekter. Patrik Sundberg, Köpenhamns designskola bestämde sig för att göra sitt examensarbete kring Stapelbäddsparken och fick av styrgruppen ett pendelkort för att kunna jobba med John Magnusson i projektet. John och Patrik började jobba med Agneta för att hamna på samma våglängd i tankarna kring gestaltningen av hela parken. Agneta Persson fick skateboardtidningar och visades hur man kunde ta tillvara på arkitekturen så att den passade skateboardåkarna samtidigt som det fungerade för ögat. Tema Arkitekter arbetade fram ett förslag med aktiviteter och gestaltning av hela aktivitetsparken. Hur skulle då skejtdelen av parken se ut? Vem skulle stå för design och utformning av själva skejtanläggningen? John Magnusson hade inrett ett 15

18 speciellt rum på Bryggeriet, där han och andra skateboardåkare samlat tidningar, bilder och allt som kunde vara till hjälp för att hitta en bra design. Mängder av lera hade inhandlats för att kunna gestalta idéerna som dök upp i huvudet. Stefan Hauser till Sverige John diskuterade i styrgruppen möjligheten att plocka in någon som kunde hjälpa till med designen av skateparken, men framförallt att klara av att bygga den slutliga produkten. Han hade tänkt på visitkortet som han fick vid besöket i Österrike och tog kontakt med Stefan Hauser och PTR. Stefan, som precis kommit hem från en semester i Japan, blev glad över kontakten med John. Stefan förklarade att han tillsammans med Dreamland Skateparks byggt skateparken i Österrike, men strax efter det hade startat en egen firma vid namn Placed to Ride. Styrgruppen bjöd in Stefan Hauser till Sverige och han anlände den 6 april Tidigare under två år hade John och de andra skateboardåkarna börjat bygga en underground-skejtanläggning i oljehamnen i Malmö. Inspirerade av sina semesterresor ville de åka skateboard på betong och att vänta på Stapelbäddsparken blev för svårt. Skateboardåkarna i Malmö hade i och med detta fått en liten utomhuspark som de döpte till Savannen. Finishen på ytan var ju inte direkt sidenmjuk, men det fungerade att åka på. När Stefan Hauser kom till Malmö var det påsk och alla var lediga. Det året var vädret fantastiskt och alla skateboardåkarna hade samlats i oljehamnen för att bygga vidare på sin hemmagjorda skatepark. Denna gång var det lite speciellt. Till sin hjälp hade man en av världens bästa skateparksbyggare, Stefan Hauser. När skejtarna byggt tidigare hade de blandat all betong i hinkar, ett påfrestande och tidskrävande arbete. Eftersom resurserna var små och man saknade elektricitet fanns det ingen annan metod att tillgå, trodde de. Stefan Hauser visade en blandningsteknik som gick tjugo gånger fortare än hinkmetoden och alla var imponerade. Under hela påsken arbetade man med bygget och fick mer gjort än någonsin. En stor grund till samarbetet med Stefan Hauser lades under just påsken Stefan fick bra kontakt med Malmös skateboardåkare och alla var överens om att försöka få honom som ansvarig för bygget av Stapelbäddsparken var det bästa som kunde hända. Drömmen tar form Veckan efter påsk var det dags att sätta igång med designen av det stora drömprojektet. Stefan Hauser fick ta del av alla modeller, tidningsurklipp som fanns på Bryggeriet och tillsammans med de lokala skateboardåkarna började arbetet. Att designa en skatepark är svårt. Det är mängder av vinklar, mått och andra viktiga detaljer som måste fungera tillsammans. Designen av skateparken kom att ändras flera gånger ända fram till byggstart. Nya idéer och infallsvinklar dök ständigt upp. Skateboardåkarna i Malmö hade fått en unik möjlighet att förverkliga sin dröm och det fick inte bli misslyckat. 16

19 För att presentera skateboardanläggningen på ett bra sätt kontaktade John Magnusson sin barndomsvän och skateboardkompis Kalle Helgesson från Lidköping. Kalle jobbar med att göra tv-spel och har stora kunskaper i att jobba med 3D. Kalle jobbade tillsammans med Stefan Hauser för att ta fram en 3D-modell av skateboardanläggningen som imponerat på alla som sett den. Allmänna Arvsfondens medel Projekt Stapelbäddsparken bygger på demokrati och delaktighet. För att visa att det går att påverka samhället man lever i och att man till och med kan vara med att skapa en helt ny park ansökte Bryggeriet 2003 om ekonomiskt projektstöd hos Allmänna arvsfonden. Projektet beviljades och fick namnet Malmö blir vad vi gör det till. Syftet med projektet var att låta Stapelbäddsparken bli ett levande och gott exempel för beslutsfattare på att man har mycket att vinna på att involvera ungdomar i planeringsprocessen. Bryggeriet ville med sitt projekt också vara ett levande och gott exempel för ungdomar och visa att det går att vara med och påverka utformningen av sin stad. Dessutom ville Bryggeriet involvera och inspirera andra ungdomar att starta nya processer genom att sprida information om Stapelbäddsprojektet i Malmö grundskolor. Nytt parkkoncept i Malmö Hur kommer det sig att Malmö Stad satsar på en skateboardanläggning som huvudinslag i ett av sina senaste parkprojekt? Varför just ungdomsperspektiv och skateboard? Enligt Gunnar Ericson hade man inom Malmö Stad och gatukontoret redan börjat fundera på ett nytt parkkoncept för Västra Hamnen. Det skulle handla om att ge det specifika ett uttryck snarare än att satsa på det generella som man tidigare hade gjort. Enligt Gunnar Ericson genomgår torg och parker idag en betydelseförskjutning där innehåll och aktivitet blir ett allt viktigare inslag. Täta, intensiva urbana platser kräver ett innehåll och här måste planeringen våga mer. Stadsliv förknippas idag gärna med ungdom och ett intensivt folkliv. Stadsdelen Västra Hamnen hade redan ett tydligt ungdomsinslag inte minst i form av den nya högskolans etablering i området. Här fanns också ett ungt företagande på väg att utvecklas och inlinesåkare och andra ungdomar från hela Malmö sökte sig gärna hit särskilt under sommarmånaderna. Havet och de möjligheter till bad och andra utomhusaktiviteter som omgivningarna erbjöd lockade många unga besökare och visade att bad inte nödvändigtvis behöver vara liktydigt med sandstrand. Inlines och skate ingår som viktiga element i den nya urbana stadskulturen och här såg man från kommunens sida en möjlighet att fånga upp ett känslomässigt uttryck i tiden och omsätta det till en fysisk plats. En park som genom sitt innehåll skulle fånga en helt ny generation ungdomar. Kommunen hade under en längre period tidigare satsat på de mindre barnen, bland annat genom utvecklingen av temalekplatser på olika ställen i staden. Nu var siktet inställt på ungdomarna. 17

20 Brukarna med från början Ett viktigt inslag i detta är enligt Gunnar Ericson delaktighetsaspekten. Enligt honom är det lättare att skapa bestående värden i en park om de som ska använda den är med från början i planeringen. Men hur skulle man komma i kontakt med ungdomarna? Här spelade föreningen Bryggeriet en viktig roll. Föreningen hade mångårig erfarenhet och kunskap i frågor som gäller samarbete/samverkan samhälle kommun föreningsliv. Några av föreningens nyckelpersoner hade särskild kompetens i generella beslutsprocesser. Man hade god erfarenhet av att arbeta tillsammans med ungdomar, inte minst skejtare och man hade respekt och erfarenhet av att vara underordnad kommunala beslut. Det var således via föreningen Bryggeriet och dess kompetens och kunskap om skejtkulturen som en av de viktigaste förutsättningarna för att projektet skulle bli framgångsrikt säkrades, nämligen ett nära och förtroendefullt samarbete mellan gatukontorets planerare och ungdomarna. Kommunens planerare och särskilt dess projektledare Ewa Sundström fick tidigt ett gott förtroende för skejtkulturen och man undvek konflikter och ett vi-och-dom -tänkande redan från början. Gemensamma värderingar utvecklades successivt och en samsyn på hur projektet skulle drivas växte snart fram. Samarbetet med John Magnusson, projektets eldsjäl och initiativtagare var enligt Gunnar Ericson en annan viktig faktor. Eldsjälens uppgift är ju först och främst att förvalta och utveckla själva idén. Men det räcker vanligtvis inte med en eldsjäl. Det måste också finnas ett större system eller organisation/nätverk bakom som kan backa upp idén och driva frågan gentemot kommunen. Bryggeriets roll avgörande Bryggeriet kom här att fungera som en brygga och tredje part mellan kommunen och skejtkulturen. Bryggeriets sociala engagemang och kunnighet i processer där ungdomar är involverade kom således att spela en avgörande roll också för kommunens agerande och ställningstagande i frågor som till exempel entrepenadförfarandet i själva bygg-processen. Under hela processen har projektet haft ett delat projektledarskap. Malmö Stad har projektledaren Ewa Sundström och Bryggeriet vice projektledare John Magnusson. Det här är ett intressant upplägg som under hela tiden fungerat bra. Det har vuxit fram ett förtroende mellan staden och föreningen som varit mycket viktigt för hela processen. Det är också intressant som modell för olika förvaltningsformer och för samverkan mellan privata, offentliga och ideella organisationer. Kanske kan vi här se en framtida modell för skapandet av nya platser och verksamheter som planeras för ungdomar? I Sverige finns lagen om offentlig upphandling som säger att alla byggföretag ska ha chansen att erbjuda sina tjänster på alla byggprojekt. Att låta skateboardåkare stå för konstruktionen av Stapelbäddsparken skulle därför bli mycket svårt. Bryggeriet var dock helt övertygat om att ett svenskt byggföretag inte skulle klara av att bygga Stefan Hausers tidlösa design och gav inte upp. 18

21 Övertygade med dokument Bryggeriet framställde ett dokument på tjugofem sidor som talade om vilka fel som vanligtvis uppstår i samband med anläggningen av skateparker. Man pekade bland annat på de brister som uppstått i samband med anläggningen av en ny skatepark i Linköping något år tidigare. Till dessa exempel hade man även kommentarer från lokala skejtare som uttalade sig om vad som kunnat bli bättre. Dokumentet innehöll även en lång presentation om hur Bryggeriet tillsammans med Stefan Hauser erbjöd sig att bygga Stapelbäddsparken åt Malmö stad. Malmö Stad accepterade efter en viss tvekan idén och med dokumentets hjälp hade man nu bevis på att kompetensen inte fanns i Sverige. Bryggeriet fick förtroende att bygga den del som innehöll alla mjuka former, medan alla trappor, gångar, rabatter lades ut på upphandling. Slutligen blev det Vägverket Produktion som fick den andra entreprenaden. Byggprocessen startar Byggandet av Stapelbäddsparken började i maj 2005, men innan dess var det flera månader av förberedelser. Bryggeriet lät Stefan Hauser handplocka sina medarbetare för att få den bästa kompetensen och slutligen blev det folk från USA, Australien och Österrike. För att få tillstånd att ta in specialkompetens till Sverige var Föreningen Bryggeriet tvungen att söka tillstånd hos arbetsförmedlingen och skriva ett avtal med Byggnadsarbetarnas fackförbund. Man ordnade även arbetstillstånd och bostäder till arbetarna. Under byggprocessen var det alltså två olika entreprenader på plats. Bryggeriet i samarbete med Stefan Hauser tog hand om alla mjuka delar i parken, medan Vägverket gjorde alla trappor och själva grundläggningen av parken. Under hela byggprocessen har Bryggeriet även deltagit på alla byggmöten tillsammans med konstruktörer, byggledare från Vägverket och visat att man klarar detta. Sett ur ett stadsbyggnadsperspektiv är utbyggnaden av Västra Hamnen den största satsningen som kommunen gjort sedan miljonprogrammet. Utbyggnaden av Västra Hamnen innebär därför en stor utmaning där man ska skapa något nytt, samtidigt som man vill bevara den historiska strukturen. Enligt Gunnar Ericson arbetar man efter mottot att det i första hand inte går ut på att lyckas i stadsdelen, utan snarare att stadsdelen blir lyckad för hela staden. Invigning med tävling Stapelbäddsparken var klar i december Styrgruppen valde dock att vänta med invigningen till den maj Invigningen kom att erbjuda två stora internationella skateboardtävlingar, flertalet konserter och filmvisningar, men även en rad andra arrangemang för att locka även icke skateboardintresserade. Målet med Stapelbäddsparken är ju att skapa en park där alla känner sig välkomna. Under kommer flera barn- och ungdomsföreningar och även icke-föreningsaktiva att ges möjlighet att vara med i processen kring utvecklingen av etapp två av Stapelbäddsparken. Startskottet gick den 8 mars 2006 med ännu en framtidsverkstad där ett femtiotal deltagare hade 19

22 anmält sig. Medverkande var tjänstemän/politiker från Malmö Stad, lärare/elever från Malmö Högskola, representanter för Movium samt anställda/ideellt aktiva från föreningslivet och ett tiotal icke föreningsaktiva. Under en heldag arbetade gruppen ihop konkreta förslag på fortsättningen av parken och nya grupper har bildats eller är under bildande för att ta fram de idéer som utvecklades under framtidsverkstaden. Arbetet med att utveckla Stapelbäddsparken till en mötesplats inte bara för invånarna i Malmö utan även för besökare från hela regionen fortsätter således. 20

23 Ett nytt sätt att planera Mats Lieberg Foto: Mats Lieberg I detta och påföljande avsnitt diskuteras tillkomsten av Stapelbäddsparken ur ett planerings- och förvaltningsperspektiv. De viktigaste arenorna har i sammanhanget varit styrgruppen, framtidsverkstäderna, hemsidan samt designgruppen. Diskussionen fokuserar huvudsakligen på dessa arenor. Den första och mest centrala frågan är om det överhuvudtaget förekommit brukarmedverkan i projektet och i så fall hur denna sett ut? John Magnussons personliga engagemang och vilja har naturligtvis spelat en stor roll för projektet. Hans stora förhoppning har hela tiden varit att projektet ska visa att ungdomar och vuxna kan arbeta tillsammans på samma villkor. Bryggeriet är ju i sig just ett exempel på ett sådant samarbete, och med Stapelbäddsprojektet skulle det som Bryggeriet står för få ännu större genomslagskraft, enligt John. 21

24 Bryggeriet en garant Brukarmedverkan kan konstateras främst genom att Föreningen Bryggeriet gjorts delaktig såväl i planerings- som i genomförandeprocessen och därmed fått ett reellt inflytande i projektet. Föreningen Bryggeriet, som i detta sammanhang får ses som en del av civilsamhället, har därmed fungerat som garant för ungdomars deltagande i den kommunala planerings- och beslutsprocessen. Ungdomars deltagande/inflytande har skett främst genom John Magnussons roll som biträdande projektledare och medlem av styrgruppen. John Magnusson har i projektet främst kommit att representerat Malmös skejtungdomar. Som tidigare påpekats utgör dessa en klar minoritet av alla ungdomar i Malmö. Att John Magnusson, genom sina kontakter inom skejtkulturen, har lyckats fånga in skejtarnas åsikter och synpunkter och därmed kan sägas representera hela målgruppen, råder det däremot inget tvivel om. Även framtidsverkstäderna, designgruppen och hemsidan har lyft fram ungdomars möjligheter till inflytande och påverkan även om inflytandet via dessa arenor främst varit indirekt och därmed kan sägas vara exempel på legitimering snarare än reellt medbestämmande. Mer om detta längre fram. Ingen bredare medverkan Någon bredare medverkan i projektet, i den meningen att en stor del av Malmös alla ungdomar skulle ha varit involverade i projektet, kan inte konstateras. Försöken att nå ut med information om projektet till skolor, fritidsorganisationer och övrigt föreningsliv i staden har inte varit särskilt framgångsrikt. Visserligen ägnades en hel framtidsverkstad åt denna fråga men uppföljningen och handlingsplanen uteblev. Enligt Magnusson beror detta i första hand på tidsbrist och att fokus hela tiden legat på att få anläggningen färdig. Någon egentlig plan för brukarmedverkan och hur man skulle nå ut till en bredare målgrupp har således inte funnits. Däremot har föreningen Bryggeriets breda kontakter med skejtungdomar i Malmö varit av stort värde och inneburit att denna målgrupp måste anses väl representerad i projektet. Samtidigt kan konstateras att skejtungdomarna representerar en stark och välorganiserad ungdomsgrupp i Malmö. Mindre starka grupper och ungdomar som inte har samma starka organisationstillhörighet (till exempel BMX:are och klättrare) har hittills inte på samma sätt kunnat göra sig hörda. Representerar sig själva En viktig fråga att ta ställning till är hur själva beslutsprocessen i projektet har gått till. Vilka mötes- och beslutsformer har tillämpats? I vilken utsträckning och på vilket sätt har ungdomarna haft inflytande i planeringsoch beslutsprocessen? Urval av deltagare till styrgruppen gjordes mer eller mindre utifrån Malmö Stads definition av nödvändig kompetens i projektet. Personerna i styrgruppen representerar främst sig själva och den verksamhet de kommer ifrån. Genom styrgruppen har det funnits en formaliserad mötesform. Så här i efterhand framstår det som om det som sagts har varit viktigare än vem 22

25 som deltagit i processen. Besluten i sig verkar ha varit viktigare än själva beslutsprocessen (rättvist beslutsfattandet har varit underordnat rättvisa beslut). Därmed kan man säga att beslutsprocessen har handlat om legitimering snarare än reellt medbestämmande. Utvärderingen visar att medlemmarna i styrgruppen har lyssnat på varandra och har diskuterat på ett sätt som har drivit projektet framåt. Samråd (deliberation) har förekommit innan beslut har fattats, men i styrgruppen har även samråd använts för att fatta beslut. Sammanfattningsvis kan konstateras att kommunikation och samråd har förekommit och också fungerat bra i tre av arenorna (styrgruppen, framtidsverkstaden och designgruppen), medan den fjärde arenan (hemsidan) mer fungerat som en kanal för information och insyn i planerings- och beslutsprocessen. Hinder för delaktighet Det svåraste hindret för insyn och delaktighet är vanligtvis att hitta de rätta vägarna in i systemet. De flesta ungdomar ger upp redan på tidigt stadium på grund av att de inte har tillräcklig kännedom och kunskap om hur samhällets planeringsapparat fungerar. Flertalet är heller inte organiserade eller har någon stark organisation eller nätverk i ryggen. I detta projekt har skejtarnas förankring i föreningen Bryggeriet med dess kännedom om den kommunala planeringsapparaten och vana att förhandla och samarbeta med kommunala tjänstemän betytt oerhört mycket. Ett annat hinder för medinflytande som ofta nämns är planerarnas bristande kunskap om olika ungdomskulturer och ungdomars sätt att fungera. Ofta märks också en tydlig oförmåga eller svårighet att kommunicera med ungdomarna. I Stapelbäddsprojektet har man från början tagit ungdomarna på allvar och tidigt försökt sätta sig in i skateboardkulturens sätt att fungera. Efter en inledande tveksamhet och viss skepsis drog man in dem direkt i planeringsarbetet. Efterhand utvecklades ett nära och förtroendefullt samarbete som fortsatt genom hela projektet. Hemsida skapas För att skapa en hemsida för projektet hölls i december 2003 en särskild framtidsverkstad för att så många idéer som möjligt skulle kunna komma fram. Resultatet dokumenterades och därefter skapade John tillsammans med Karolina Rybak och Martin Ottosson en hemsida för Stapelbäddsparken. Hemsidan är konstruerad så att besökarna kunnat följa projektet genom Johns dagbok och även delta i en namnförslagstävling för parken. Många besökare, daglig uppdatering och flera intervjuer har gett projektet möjlighet att nå ut med information till andra ungdomar och till allmänheten under hela processen. En strävan har varit att blanda intervjuer med skejtare med information från styrgruppsmöten eller möten med olika entreprenörer. Intresserade har kunnat följa alla delar i processen också för att se hur mycket arbete som ligger bakom. 23

26 Via hemsidan har man också kunnat följa projektet i media. Hemsidan har varit välbesökt och fungerade bland annat som arena för namnförslagstävlingen för parken. Som mest noterade hemsidan cirka träffar per dygn. På grund av tekniska orsaker har det inte varit möjligt att följa vilka som varit inne på hemsidan samt hur stor geografisk spridning informationen haft. Effektiv förmedling Det förefaller dock, så här i efterhand, som om informationen kring projektet har nått ut på ett effektivt sätt. Som exempel kan nämnas att en av de stora internationella tävlingar som genomfördes i samband med invigningen kom till tack vare information på hemsidan och de kontakter via nätet som detta medförde. John Magnusson har medverkat vid ett tiotal större seminarier, arbetat aktivt med arrangemang och under processens gång varit inspiratör för många andra skateparksprojekt. Så långt själva processen och projektets visioner och mål. Men hur ser då samhällets planeringsapparat ut idag? I vilken utsträckning är den rustad för att ta sig an ett projekt av det här slaget? Går det att leva upp till de ambitioner och mål om ungdomars medverkan och inflytande som uttrycks i måldokumenten? Samhällsplanering i omvandling De flesta forskare inom planering och stadsutveckling är idag överens om att den sociala ingenjörskonstens tid är förbi. Tidsandan präglas av ett uppbrott från folkhemsbyggets planeringsideal, där några få planerar för andra till en planering för långsiktigt hållbar utveckling där ansvaret för framtiden läggs i händerna på allt fler personer. De kunskaper som ligger till grund för planeringen utgår från lokala erfarenheter. Medborgarnas delaktighet förväntas ske såväl i problembeskrivningar, målformuleringar och konsekvensanalyser. Planering är därmed att betrakta som ett forum för dialog och diskussion snarare än ett styrinstrument som politiker och tjänstemän har ensamrätt till. Detta innebär för samhällsplaneringen en övergång från ett rationellt planeringsideal, med ett ganska ytligt och instrumentellt förhållningssätt till sociala och kulturella aspekter av fysisk planering, till ett kommunikativt planeringsideal där samtalet och dialogen mellan olika brukargrupper kommer i fokus. Delaktighet i planerings- och beslutsprocesser ses alltmera som en förutsättning för långsiktigt hållbar stadsutveckling. Idag är detta en fråga som inte bara berör den politiska och akademiska sfären, utan även allmänheten visar ett ökat intresse och engagemang i olika typer av lokalt förändringsarbete. Den hittillsvarande rationella planeringsdoktrinen håller således redan på att ersättas av en dialogbaserad och kommunikativt inriktad planeringsmodell, där de offentliga myndigheterna endast är en av flera aktörer på planeringsarenan. 24