Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög

Transkript

1 UV UPPSALA RAPPORT 2008:06 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög Uppland, Tillinge socken, RAÄ 104 och 328 Daniel Andersson G A L Geoarkeologiskt Laboratorium

2

3 UV UPPSALA RAPPORT 2008:06 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög Uppland, Tillinge socken, RAÄ 104 och 328 Daniel Andersson A G L Geoarkeologiskt Laboratorium Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög 3

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Uppsala Portalgatan 2A Uppsala Växel: Fax: e-post: e-post: Riksantikvarieämbetet UV Uppsala Rapport 2008:06 ISSN Utskrift Uppsala, 2008

5 Innehåll Abstract... 6 Sammanfattning... 7 Inledning... 7 Metod och material... 8 Bergarters reaktioner vid upphettning... 8 Enskilda mineral... 8 Generella reaktioner... 9 Resultat Bergartsbeskrivning av skärvstenar från groparna Sammanfattning Geotermomtriska analyser Slutsatser Referenser Administrativa uppgifter Figurer Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög 5

6 Abstract By commission of Michel Guinard, SAU, Geoarchaeological Laboratory (GAL), Department of Archaeological Excavations, National Heritage Board, has examined rock material from the E18-excavations Sagån, close to Nibble (RAÄ 104 and RAÄ 328), Tillinge parish, Uppland. The material derives from an archaeological excavation of three different sites dated to late Bronze Age and is composed of fire-cracked stones found in pits at these sites. However the use or function of these pits is not yet fully understood. The examined material is in total six findboxes of fire-cracked stones with various size and composition. The purpose of this study has been to assess the rock composition of the finds from the different sites. This information will help the commissioner to decide if the same rock types have been used at all three sites and if these rocks can be found in the local glacial deposits. In order to evaluate heating temperatures of the rocks, thin sections were made of a number of samples and these were petrographically studied under the microscope. This method enables us to decide the metamorphic grade of some of the minerals and thereby get information of which temperatures the rocks have been exposed to. The analysed rock samples mirrors the expected composition of the local moraine. The majority of the samples, possibly with the exception of sample 22 which provenance is around 200 km northwest of Tillinge, are thus ice transported material from the local country rock close by. Since GAL has no knowledge of which site each analysed rock sample comes from we cannot say if there is a relationship between rock type and excavation site. The analyses of the samples show that they have been exposed to similar temperatures. All of them are probably from an ordinary hearth in which the temperatures may reach C. 6 UV Uppsala Rapport 2008:06. Geoarkeologisk undersökning

7 Sammanfattning På uppdrag av Michel Guinard, SAU, har Geoarkeologiskt Laboratorium (GAL), UV Uppsala, Riksantikvarieämbetet undersökt stenmaterial från E18-utgrävningar Sagån, i närheten av Nibble (RAÄ 104 och RAÄ 328), Tillinge socken, Uppland. Materialet kommer från en arkeologisk slutundersökning av tre olika platser daterade till yngre bronsålder och materialet består av skärvstenar funna i gropar vid dessa tre platser. I vilken kontext dessa gropar hör hemma och deras exakta användningsområde är inte känt. Materialet består av ca 6 fyndbackar med skärvstenar av varierande storlek och sammansättning. Syftet med undersökningen har varit att utföra bergartsbeskrivningar på prover från varje plats vilket kan hjälpa uppdragsgivaren att besvara frågan om samma bergartstyper använts vid alla tre platserna och om dessa bergarter förekommer naturligt i omgivningen. I syfte att uppskatta upphettningstemperaturer (geotermometri) studerades ett antal prov i tunnslip under mikroskop. Denna metod medför att man kan bedöma omvandlingsgraden hos en del av de ingående mineralen och därmed få en uppfattning om vilka temperaturer de varit utsatta för. De analyserade stenproverna speglar väl den förväntade sammansättningen hos den lokala moränen. Merparten av materialet, möjligen med undantag av Prov 22 vars källområde är beläget ca 20 mil nordväst om Tillinge, är alltså transporterat av isen från urbergsområden i närheten. Då det inte är känt av GAL från vilken plats respektive prov hämtats kan vi inte bedöma om det finns något samband mellan bergartstyp och de tre platserna. De geotermiska analyserna av proverna visar en relativ likartad temperaturpåverkan. Samtliga prover har troligen sitt ursprung i en vanlig härd, i vilken temperaturen kan gå upp till ca C. Inledning På uppdrag av Michel Guinard, SAU, har Geoarkeologiskt Laboratorium (UV Uppsala), Riksantikvarieämbetet undersökt stenmaterial från E18- utgrävningar Sagån, i närheten av Nibble (RAÄ 104 och RAÄ 328), Tillinge socken, Uppland. Materialet kommer från en arkeologisk slutundersökning av tre olika platser daterade till yngre bronsålder. Materialet består av skärvstenar funna i gropar vid tre olika platser. I vilken kontext dessa gropar hör hemma och deras exakta användningsområde är inte känt. Materialet består av ca 6 fyndbackar med skärvstenar av varierande storlek och sammansättning. Syftet med undersökningen har varit att utföra bergartsbeskrivningar på ett relevant antal prover från varje plats. Denna information kan hjälpa uppdragsgivaren att besvara frågan om samma bergartstyper använts vid alla tre platserna och om dessa bergarter förekommer naturligt i omgivningen. I syfte att kunna uppskatta upphettningstemperaturer (geotermometri) och därmed uppnå en bättre karakterisering av materialet Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög 7

8 valdes ett antal prov ut för vidare analys. Genom att studera bergartsprov i tunnslip under mikroskop kan man bedöma omvandlingsgraden hos en del av de ingående mineralen och därmed få en uppfattning om vilka temperaturer de varit utsatta för. Metod och material Uppdragsgivaren valde själv ut 25 stenprov från groparna från de tre olika platserna. Vilka gropar respektive prov hämtats ur angavs ej. För att en relevant bergartsbeskrivning skulle kunna utföras tvättades och i vissa fall delades proverna så att en färsk ovittrad yta kunde studeras. Vid bedömning av de utvalda provernas proveniens har jämförelser gjorts med en del av de referensprover vilka samlades in vid upprättande av berggrundskartan Enköping SV (Stålhös, 1976), Enköping NV, Västerås NO (Ripa & Kübler), och som nu finns sparade hos Sveriges geologiska undersökningar. Ur skärvstensmaterialet valdes dessutom sex andra stenar vars mineralogiska sammansättning bedömdes vara mest lämpad för geotermometriska analyser. Arbetsgången är som följer vid dessa analyser: av bergartsproven tillverkas polerade tunnslip ca 30 μm tjocka. Undersökning i polarisationsmikroskop utförs för att bestämma biotitens omvandling. I samband därmed beaktas även eventuell förekomst av radioaktiva gårdar, samt av eventuella omvandlingsprodukter såsom klorit. Granskning av slipproven i reflekterat planpolariserat ljus ger upplysning om vilka opakmineral som förekommer samt om dessa är omvandlade (oxiderade) eller ej. Bergarters reaktioner vid upphettning Bergarter består oftast av olika mineral vilka reagerar på olika sätt om de blir upphettade. Man bör dock ta hänsyn till att flera mineral t ex biotit och amfibol kan ha varierande sammansättning och således även något olika omvandlingstemperaturer. Nedanstående sammanställning upptar de mineral och processer som använts i föreliggande arbete. Som generell referens för temperaturbestämningen (främst biotitens omvandling) används resultaten från den vitrifierade vallen på Broborg (Kresten, Kero & Chyssler 1993; Kresten 1997a, b). Temperaturbedömningarna torde vara korrekta inom ±50 C. Enskilda mineral Biotit, svart glimmer, är vanlig i t ex graniter, gnejser och skiffrar. Vid upphettning till temperaturer mellan 400 och 600ºC oxideras biotiten (Smykatz-Kloss 1974). Glimmer från gnejsgraniten vid Broborg, Husby- Långhundra sn, Uppland, oxideras vid 500ºC (Hjärthner-Holdar & Kresten 1996; Kresten 1997a, b) vilket ger sig till känna i en mässingseller guldgul färg hos glimmern. Detta kan redan i fält användas för att uppskatta upphettningstemperaturen. I tunnslip blir biotiten som i opåverkat tillstånd är brun till grönbrun och transparent nästan svart och 8 UV Uppsala Rapport 2008:06. Geoarkeologisk undersökning

9 ogenomskinlig (jfr Kresten 1998). Vid upphettning till omkring 1000ºC smälter biotiten till ett i tunnslipet mörkbrunt eller nästan svart glas. Naturlig omvandling av biotit genom lösningar, eller genom vittring, resulterar i bildning av kloritmineral vilka omvandlas vid upphettning till temperaturer mellan 500 och 850ºC, beroende på sammansättning och struktur (Smykatz-Kloss 1974). Eftersom kloriten således är mera stabil än biotit är det viktigt att skilja mellan dessa vilket kan vara vanskligt när det rör sig om termiskt omvandlade faser. Muskovit, vit glimmer, är termiskt stabil till temperaturer på omkring 1000ºC (Smykatz-Kloss 1974). Magnetit, Fe 3 O 4, förekommer i flertalet bergarter, om än oftast i små mängder. Vid upphettning till temperaturer mellan 275 och 450ºC bildas maghemit (γ-fe 2 O 3 ). Fortsatt upphettning leder till bildning av hämatit (α-fe 2 O 3 ) i temperaturintervallet ºC (Mackenzie & Berggren 1970; Smykatz-Kloss 1974). Dessa reaktioner förutsätter en oxiderande atmosfär; under reducerande betingelser uteblir de. Magnetit kan även nybildas, t ex vid omvandling av biotit, såväl genom lågtermala processer eller vittring (under bildning av klorit, vermikulit) som genom biotitens termiska oxidation (se ovan). Dessa olika processer kan dock vanligen lätt särskiljas vid mikroskopering av provet. Svavelkis (pyrit), FeS 2, oxideras vid upphettning i luft till ºC till järnoxid Fe 2 O 3 och svaveldioxid SO 2 (Bollin 1970). Smykatz-Kloss (1974) redovisar tre oxidationsreaktioner inom intervallet ºC. Liknande gäller för magnetkis, FeS 1-x som oxideras delvis vid 490ºC, fullständig vid 570ºC (Smykatz-Kloss 1974). Generella reaktioner Radioaktiva (även: pleokroitiska) gårdar bildas i olika värdmineral runt inneslutningar av radioaktiva mineral. Gårdarna bildas genom den radioaktiva strålningen, främst α- men även β-strålning. Gårdarna utmärker sig genom mörkfärgning av värdmineralet runt inneslutningen. Är denna liten bildas det sfäriska gårdar; större korn har gårdar med samma form som inneslutningen. Radierna är oftast μm och direkt relaterade till de emitterade α-partiklarnas energinivåer (dvs från uranresp. toriumsönderfallsserien). Mörkfärgningens intensitet är proportionell till inneslutningens radioaktivitet samt exponeringstiden (vanligen = bergartens ålder) och således har ett flertal försök gjorts att använda gårdarna för åldersbestämning av bergarter (Henderson 1934; Deutsch m fl 1956) med något ojämna och alltid enbart approximativa resultat. Värdmineralen kan vara biotit, klorit, hornblände, kordierit, turmalin, flusspat m fl. Vanliga radioaktiva mineral är rutil, titanit, zirkon, apatit, monazit och epidotmineral. Radioaktiva gårdar runt zirkon eller apatit i värdmineralet biotit är vanligt förekommande i flertalet bergarter. Man bör dock hålla i minnet att vissa av dessa mineral inte nödvändigtvis innehåller radioaktiva grundämnen. Vid upphettning inträder en blekning av de radioaktiva gårdarna (jfr Kresten 1998, Fig. 4). Tyvärr tycks endast få kvantitativa mätvärden Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög 9

10 föreligga: t ex rapporterar Mügge (1907) att gårdarna i kordierit är näst intill helt blekta efter upphettning till ºC under 1 timme. Erfarenheter från vallsnittet på Broborg tyder på att gårdarna i biotit försvinner vid upphettning till ca 450ºC. Resultat Bergartsbeskrivning av skärvstenar från groparna Prov 1 Svagt förskiffrad grå finkornig strökornsförande (strökorn 1-5 mm) tonalit. Plagioklas rödaktig i vittrad yta medan grönaktig i färskt brott, troligen kloritomvandlad. Prov 2 Massiv svart-vit medelkornig tonalit, tydligt värmepåverkad. Prov 3 Massiv röd medelkornig granit. Prov 4 Massiv svart mycket finkornig bergart med glimmer>kvarts>ljusa fältspater. Troligen en ursprunglig silt-sandsten. Prov 5 Grå finkornig folierad bergart med utvalsade strökorn av kvarts och ljusa fältspater. Prov 6 Grovkornig vit pegmatit där kalifältspat dominerar över kvarts och biotit. Prov 7 Gråröd finkornig folierad bergart med ryolitisk sammansättning. Prov 8 Ljusgrå porfyr där mellanmassan består av mycket finkornig kvarts och biotit med strökorn av plagioklas. Prov 9 Massiv ljusgrå medel-grovkornig granodiorit. Prov 10 Massiv svart mycket finkornig bergart bestående av kvarts och biotit, troligen en ursprunglig silt-sandsten. Prov 11 Massiv ljusgrå grovt medelkornig tonalit, troligen kloritomvandlad. Prov 12 Massiv röd medel-grovkornig tonalit. Kraftigt värmepåverkad och merparten av de mörka mineralen verkar oxiderade till en rödaktig färg. Prov 13 Något bandad sprickfyllnadsbergart. Ena sidan av stenen består av ett tunt poröst nätformat skikt av kvarts. Merparten av stenen är mycket finkornig och består av biotit och kvarts. 10 UV Uppsala Rapport 2008:06. Geoarkeologisk undersökning

11 Prov 14 Massiv svart-vit finkornig strökornsförande (strökorn av kvarts och plagioklas, 2-5 mm) tonalit. Prov 15 Massiv svart-vit medelkornig tonalit. Prov 16 Gråblå porfyr med mellanmassa av mycket finkornig kvarts och biotit medan strökornen utgörs av kloritomvandlade plagioklaskorn och kvarts, 1-5 mm stora. Prov 17 Grovkornig vit pegmatit där kalifältspat dominerar över kvarts och biotit. Prov 18 Massiv ljusgrå fint medelkornig tonalit. Prov 19 Grovkornig rosa pegmatit där kalifältspaten dominerar medan kvarts och biotit förekommer underordnat. Prov 20 Massiv grågrön mycket finkornig andesit med plagioklas ojämnt fördelad i stråk och isolerade strökorn. Prov 21 Svagt bandad ojämnkornig, mycket finkornig-medelkornig svart-vit tonalit. Bandningen består av 1-3 cm tjocka band med varierande halt av mörka respektive ljusa mineral. Glimmerrik och troligen kraftigt värmepåverkad. Prov 22 Slirig mörkgrå finkornig ignimbrit med utvalsade strökorn (1-3 mm) av kvarts och ljusa fältspater. Prov 23 Massiv ljusröd medelkornig granodiorit. Prov 24 Massiv rödsvart medelkornig tonalit, kraftigt värmepåverkad. Prov 25 Grå folierad bergart med mycket finkornig mellanmassa vilken domineras av kvarts, sliror av biotit och hornblände och strökorn, 1-8 mm, av plagioklas och kvarts. Sammanfattning Grå hornbländeförande gnejsgraniter med tonalitiskt eller undantagsvis granodioritisk sammansättning dominerar norra och mellersta delarna av kartbladet Berggrundskarta Enköping SV (Stålhös, 1976). Tillinge socken är beläget i de centrala delarna av detta kartblad och ett flertal av de undersökta stenproverna kan därför direkt hänföras till den lokala berggrunden. Prov 1, 2, 9, 11, 12, 14, 15, 18, 21, 23 och 24 har alla en mineralogisk sammansättning och kornstorleksfördelning vilken Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög 11

12 överensstämmer med dessa gnejsgraniter. Ett fåtal kilometer nordväst om Tillinge förekommer ett mindre massiv av granitoider vars sammansättning varierar mellan granitisk och granodioritisk. Dessa bergarter är ställvis ögonförande men normalt jämnkorniga. Två mindre områden med pegmatiter uppträder insprängt i detta massiv. Prov 3, 6, 13, 17 och 19 är mest sannolikt istransporterat material från detta område. Prov 4 och 10 är bergarter av sedimentärt ursprung vilka förekommer i fast klyft på ett flertal ställen norr om undersökningsområdet. Dessa prov härrör troligen också från relativt korttransporterat moränmaterial. Bergarter av vulkaniskt ursprung förekommer norr om Tillinge endast på ett ställe inom det aktuella kartbladet och det är uppe i det nordvästra hörnet i trakten av Sevalla kyrka. Detta område med leptit har tolkats vara en utlöpare till det stora leptit-kalkstensområdet i Salatrakten. Porfyriska bergarter av varierande sammansättning förekommer inom detta område (Ripa m fl, 2002) och skulle kunna utgöra källområdet till Prov 8, 16 och 20. Prov 25 är troligen en metaryolit vilken härstammar från det större massiv med denna typ av bergart som finns runt Ransta och tillhör leptitkalkstensområdet i Salatrakten. Alternativt är det en granitporfyr, en bergart vilken om än massformig också finns beskriven från detta kartblad. Prov 5 och 7 är troligen omkristalliserade grövre bergarter vilka utsatts för relativt stor deformation. Dessa torde inte heller vara allt för långtransporterade. Ignimbriter är vulkaniska bergarter där det ingående materialet avsatts ur heta askrika gasmoln. Ignimbriter, eller sliriga porfyrer som de även benämnts (Hjelmqvist, 1966) förekommer ställvis frekvent bland de vulkaniska bergarter i Dalarna vilka brukar benämnas Dalaporfyrer. Prov 22 utgör en möjlig kandidat till denna bergartstyp och skulle i så fall härstamma från Dalarna. Geotermomtriska analyser Prov SAG Bergarten är en medelkornig grå tonalit som består av kvarts, biotit, muskovit, sericitiserad plagioklas och amfibol. Accessoriska mineral är zirkon, apatit, epidot, titanit och pyrit. Biotiten ser endast något anfrätt ut och har inte varit utsatt för temperaturer över 450 C (Fig. 1). Zirkoner inneslutna i biotitet uppvisar radioaktiva gårdar. Enstaka pyritkorn förekommer vilka delvis är oxiderade. Prov SAG 3066 Förskiffrad finkornig till fint medelkornig bergart, troligen av sedimentärt ursprung vilken domineras av kvarts och glimmer i huvudsak muskovit. Kraftigt sericitiserad plagioklas och kalifältspat förekommer underordnat medan accessoriska mineral är zirkon, apatit, pyrit och hämatit. Stora mängder av järnoxid tyder på att biotiten är helt omvandlad (Fig. 2). Radioaktiva gårdar saknas runt zirkon och apatit och är troligen bortblekta. Upphettningstemperaturen uppskattas ha varit i intervallet C. 12 UV Uppsala Rapport 2008:06. Geoarkeologisk undersökning

13 Bi Bi Zr Figur 1. Prov SAG , relativt opåverkad biotit (Bi) med radioaktiva gårdar ( röd pil) runt zirkon (Zr). Upphettningstemperatur uppskattas till under 450 C. Genomfallande, planpolariserat ljus. Figur 2. Prov SAG 3066, Järnoxider, svarta områden, tyder på fullständig omvandling av biotiten. Bergarten domineras av kvarts och muskovit. Upphettningstemperatur uppskattas till mellan 550 och 600 C. Genomfallande, planpolariserat ljus. Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög 13

14 Figur 3. Prov SAG 889, något påverkad biotit med en del radioaktiva gårdar runt apatit. Upphettningstemperatur uppskattas till mellan 500 och 550 C. Genomfallande, planpolariserat ljus. Figur 4. Prov SAG 16036, kraftigt omvandlad granitoid vars upphettningstemperatur uppskattas till mellan 500 och 600 C. Genomfallande, planpolariserat ljus. 14 UV Uppsala Rapport 2008:06. Geoarkeologisk undersökning

15 Figur 5. Prov SAG 16096, relativt opåverkad biotit med radioaktiva gårdar runt zirkon. Genomfallande, planpolariserat ljus. Upphettningstemperatur uppskattas till under 450 C. Figur 6. Prov SAG 16108, relativt opåverkad kloritomvandlad biotit med en del radioaktiva gårdar runt apatit. Upphettningstemperatur uppskattas till mellan 500 och 550 C. Genomfallande, planpolariserat ljus Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög 15

16 Prov SAG 889 Massiv ojämnkornig, medel- till grovkornig, grå tonalit med kvarts, biotit, amfibol och sericitiserad plagioklas som dominerande mineral. Epidot, mikroklin, muskovit, kalcit, zirkon, apatit och titanit förekommer accessoriskt. Biotiten är temperaturpåverkad vilket visar sig genom begynnande oxidation av mineralet längs ytterkanten och sprickor (Fig. 3). Bergarten är väldigt fattig på opakmineral vilka består av delvis oxiderad pyrit. Upphettningstemperaturen uppskattas ha varit i intervallet C. Prov SAG Kraftigt omvandlad ojämnkornig, medel- till grovkornig, rödgrå granitoid. Kvarts, glimmrar (biotit, muskovit och klorit) tillsammans med kraftigt sericitiserade fältspater vars ursprung ej går att fastslå dominerar bergarten. Delvis oxiderad pyrit förekommer relativt frekvent. Den biotit vilken inte är kloritomvandlad ger ett relativt opåverkat intryck och en upphettningstemperaturen mellan C anses rimlig (Fig. 4). Prov SAG Massiv medelkornig grå granodiorit med kvarts, biotit, kalifältspat, plagioklas och amfibol. Bergarten är delvis sericitiserad och kloritomvandlad. Apatit, zirkon, titanit och kalcit förekommer accessoriskt. Opaka mineral förekommer sparsamt och består av pyroxen. Biotiten ser endast något anfrätt ut och har inte varit utsatt för temperaturer över 450 C (Fig. 5). Zirkon och apatit inneslutna i biotitet uppvisar radioaktiva gårdar. Prov SAG Massiv medelkornig rödgrå granitoid med kvarts, biotit/klorit, muskovit, amfibol och kraftigt sericitiserade fältspater. Apatit, titanit och kalcit förekommer accessoriskt. Biotiten är delvis värmepåverkad (Fig. 6). En del pyritkorn är fullständigt oxiderade medan radioaktiva gårdar uppträder runt apatit. Upphettningstemperaturen uppskattas ha varit i intervallet C. Slutsatser Sammanfattningsvis kan man konstatera att de analyserade stenproverna väl speglar den förväntade sammansättningen hos den lokala moränen. Då inga bergartsanalyser gjorts av ett representativt prov av den lokala moränen på plats bygger detta antagande, som diskuterats ovan, på studier av berggrundskartorna. Merparten av materialet, möjligen med undantag av Prov 22 vars källområde är beläget ca 20 mil nordväst om Tillinge, är alltså transporterat av isen från urbergsområden i närheten. Då det inte är känt av GAL från vilken plats respektive prov hämtats kan vi inte bedöma om det finns något samband mellan bergartstyp och de tre platserna. De geotermiska analyserna av proverna visar en relativ likartad temperaturpåverkan. Samtliga prover har troligen sitt ursprung i en vanlig härd, i vilken temperaturen kan gå upp till ca C. Man bör dock komma ihåg att det även inom en och samma härd kan 16 UV Uppsala Rapport 2008:06. Geoarkeologisk undersökning

17 förekomma stenar som utsatts för upphettning i olika utsträckning, beroende på deras placering inom själva anläggningen mitt i härden, eller i kanten av denna. Exponeringstiden dvs. hur länge stenen legat i härden och blivit utsatt för värme är också en faktor som påverkar bergarten. De prov vilka inte varit utsatta för temperaturer över 450 C kan mycket väl legat i utkanten av en härd eller endast legat där en kortare period. Referenser Bollin, E.M., Chalcogenides. - sid i R.C. Mackenzie (utg.) Differential Thermal Analysis, Vol. 1, Fundamental Aspects. Academic Press, London och New York. Deutsch, S., Hirschberg, D. & Piciotto, E., Étude quantitative des halos pléochroïques. - Application à l'estimanation de l'âge des roches granitiques. - Bulletin de la Société Belge de Géologie LXV, 2, Henderson, G.H., A new method of determining the age of certain minerals. - Proceedings of the Royal Society London, A145, Hjelmqvist, S Beskrivning till berggrundskarta över Kopparbergs län Hjärthner-Holdar, E. & Kresten, P., Thermometry of fire-cracked and molten material. - Proceedings from the 6th Nordic Conference on the Application of Scientific Methods in Archaeology, Esbjerg 1993, Arkæologiska Rapporter nr. 1, Esbjerg Museum. Kresten, P., 1997a. Skörbränd sten från Mörby och Hulje (E4 Syd). Östergötland, Hogstad sn RAÄ 168, Mjölby sn RAÄ Geoarkeologiskt Laboratorium, UV Uppsala, Analysrapport Kresten, P., 1997b. Skörbränd sten från Sneden. Uppland, Litslena sn, RAÄ Geoarkeologisk Laboratorium, UV Uppsala, Analysrapport Kresten, P., Geothermometry of archaeologic materials. Final report of the research project Geothermometry. Geoarchaeological Laboratory, Activity Report Kresten, P. & Fagerlund, D., Fissionsspåranalys av upphettat stenmaterial: Metodik, resultat och möjligheter. - Geoarkeologiskt Laboratorium, UV Uppsala, Forskningssrapport R Kresten, P., Kero, L. & Chyssler, J., Geology of the vitrified hillfort Broborg in Uppland, Sweden. - Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 115, Mackenzie, R.C. & Berggren, G., Oxides and Hydroxides of Higher-Valency Elements. - sid i R.C. Mackenzie (utg.) Differential Thermal Analysis, Vol. 1, Fundamental Aspects. Academic Press, London och New York. Mügge, O., 1907: Radioaktivität als Ursache der pleochroitischen Höfe des Cordierit. - Centralblatt für Mineralogie, Geologie und Paläontologie 13, Ripa, M. & Persson, L Berggrundskarta 11H Enköping NV, skala 1: Sveriges geologiska undersökningar K 84. Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög 17

18 18 UV Uppsala Rapport 2008:06. Geoarkeologisk undersökning Ripa, M. & Kübler, L Berggrundskarta 11G Västerås NO, skala 1: Sveriges geologiska undersökningar Af 217. Ripa, M., Kübler, L., Persson, L. & Göransson, M Beskrivning till berggrundskartan och bergkvalitetskartan 11G Västerås NO. Smykatz-Kloss, W., Differential Thermal Analysis. Application and Results in Mineralogy. - Minerals and Rocks 11. Springer-Verlag, Berlin, Heidelberg, New York. Stålhös, G., Beskrivning till berggrundskartan Enköping SV, SGU Af VO: 118. Wagner, G. & Van den Haute, P., Fission-Track Dating. - Kluwer Academic Publishers, Dordrecht, Boston, London.

19 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Riksantikvarieämbetets projektnummer: Projektgrupp: Daniel Andersson och Lena Grandin. Bergartsbestämning och geotermometri av stenar från en skärvstenshög 19

20 Figurer Figur 1. Prov SAG , relativt opåverkad biotit (Bi) med radioaktiva gårdar ( röd pil) runt zirkon (Zr). Upphettningstemperatur uppskattas till under 450 C. Genomfallande, planpolariserat ljus. Figur 2. Prov SAG 3066, Järnoxider, svarta områden, tyder på fullständig omvandling av biotiten. Bergarten domineras av kvarts och muskovit. Upphettningstemperatur uppskattas till mellan 550 och 600 C. Genomfallande, planpolariserat ljus. Figur 3. Prov SAG 889, något påverkad biotit med en del radioaktiva gårdar runt apatit. Upphettningstemperatur uppskattas till mellan 500 och 550 C. Genomfallande, planpolariserat ljus. Figur 4. Prov SAG 16036, kraftigt omvandlad granitoid vars upphettningstemperatur uppskattas till mellan 500 och 600 C. Genomfallande, planpolariserat ljus. Figur 5. Prov SAG 16096, relativt opåverkad biotit med radioaktiva gårdar runt zirkon. Genomfallande, planpolariserat ljus. Upphettningstemperatur uppskattas till under 450 C. Figur 6. Prov SAG 16108, relativt opåverkad kloritomvandlad biotit med en del radioaktiva gårdar runt apatit. Upphettningstemperatur uppskattas till mellan 500 och 550 C. Genomfallande, planpolariserat ljus 20 UV Uppsala Rapport 2008:06. Geoarkeologisk undersökning