Värdering och redovisning av fotbollsspelare

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET Magisteruppsats Företagsekonomiska institutionen VT 2010 Värdering och redovisning av fotbollsspelare Speglar dagens regelverk en rättvisande bild och ett verkligt värde av allsvenska fotbollsklubbars tillgångar? Handledare: Robert Joachimsson Författare: Simon Hård Peter Larsen

2 Sammanfattning Magisteruppsats i företagsekonomi, 15 hp Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet Författare: Simon Hård & Peter Larsen Handledare: Robert Joachimsson Titel: Värdering och redovisning av fotbollspelare Bakgrund och problemformulering: En stor andel av de företag som i dagsläget existerar är så kallade tjänsteföretag eller kunskapsföretag. För dessa är personalen den största tillgången men anställda tillåts inte redovisas i balansräkningen. Fotbollssporten har dock ett unikt regelverk som möjliggör att förvärvade anställda, fotbollsspelare, får aktiveras i balansräkningen som en immateriell tillgång. Uppsatsens frågeställningar lyder: Erbjuder redovisningen av fotbollsspelare i svenska fotbollsklubbar en rättvisande bild av klubben och speglar den dess verkliga värde? Vad är tanken bakom de nu existerande redovisningsreglerna och finns det andra metoder att redovisa fotbollsspelare som skulle ge en mer rättvisande bild och spegla deras verkliga värde bättre? Syfte: Att utreda om dagens regler för hur fotbollsspelare skall redovisas bidrar till att en rättvisande bild och ett verkligt värde av en svensk fotbollsklubb uppvisas i redovisningen. Vidare ämnas beskriva tanken bakom de aktuella reglerna samt utvärdera om ett annat regelverk skulle kunna bidra till att redovisningens syfte bättre uppfylls av svenska fotbollsklubbar. Teoretisk referensram: Utgår från de regelverk som är aktuella på området: teorier om humankapital, immateriella tillgångar, rättvisande bild samt teorier om olika värderingsmetoder. Metod: Uppsatsen bygger på en kvalitativ metod. Fem stycken intervjuer med personer som arbetar med redovisning inom fotbollssporten har genomförts. Empiri och analys: Empirin grundar sig på de intervjuer som genomförts. Dessa analyseras sedan av författarna i kapitlet analys. Slutsats: Det regelverk som i dagsläget gäller för allsvenska fotbollsklubbar leder inte till att en rättvisande bild av klubbens totala tillgångar uppvisas i redovisningen. Inte heller det verkliga värdet av den spelartrupp som klubben förfogar över framkommer såsom regelverket är utformat idag. Regelverket är inte konstruerat för att främja någon sorts aktivering av spelartruppens marknadsvärde, verkliga värde. Syftet med reglerna är istället att det ska vara enklare att uppfylla elitlicensens krav samt att en klubb ska kunna periodisera kostnader för spelarförvärv. 1

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Problembakgrund Problemdiskussion Problemformulering Syfte Teoretisk referensram Humankapital och anställda i balansräkningen Immateriella tillgångar Avskrivning av immateriella tillgångar Rättvisande bild Redovisningens kvalitativa egenskaper Fotbollens regelverk - elitlicens Redovisning av förvärv av fotbollsspelare Alternativa värderingsmetoder Värdering till verkligt värde (nettoförsäljningsvärde) Återanskaffningsvärde Diskonterat framtidsvärde Option pricing model Sammanfattning av den teoretiska referensramen Metod Metod för datainsamling Insamling av primärdata Insamling av sekundärdata Metodkritik Källkritik Intervjukritik Bortfall Empiri Humankapital och immateriella tillgångar Rättvisande bild och redovisningens kvalitativa egenskaper Elitlicensen och redovisning av fotbollsspelare Alternativa värderingsmetoder

4 5. Analys Humankapital och immateriella tillgångar Rättvisande bild och redovisningens kvalitativa egenskaper Elitlicensen och redovisning av fotbollsspelare Alternativa värderingsmetoder Slutsats Slutsatser Förslag till vidare forskning Källförteckning Tryckta källor: Elektroniska källor: Bilaga I

5 1. Inledning 1.1 Problembakgrund Den här uppsatsen handlar om redovisning av fotbollspelare i svenska fotbollsklubbar. Fotbollssporten har ett unikt regelverk som möjliggör att anställda, i det här fallet fotbollsspelare, får aktiveras i balansräkningen som en immateriell tillgång. Uppsatsen behandlar främst de bakomliggande faktorerna till nu existerande regelverk samt om det finns andra metoder att redovisa fotbollsspelare på som skulle bidra till en mer rättvisande bild och att ett verkligt värde av en fotbollsklubbs totala tillgångar framkommer. Fotbollens popularitet är väldigt stor världen över. Fotbolls-VM, som spelas vart fjärde år, följs av miljardtals människor och sporten omsätter idag oerhört stora summor pengar. Många av världens fotbollsklubbar är multinationella pengamaskiner och detta har främst under det senaste decenniet dragit till sig ögonen från kapitalstarka investerare. I och med att fotbollsvärlden och företagsvärlden mer och mer integreras med varandra uppstår högre krav på fotbollsklubbars redovisning. En trend med bolagisering av ideella föreningar och större intresse från näringslivet på svenska fotbollsklubbar tog fart i slutet av 1990-talet och sedan dess har landets högsta serie, allsvenskan, blivit alltmer kommersialiserad som produkt. De allsvenska klubbarnas samlade intäkter har tredubblats under en tioårsperiod. Även antalet spelarövergångar och klubbarnas eget kapital har ökat stort under föregående decennium (Analys av de allsvenska klubbarnas ekonomi 2008, s. 7). Antalet och andelen företag där personalen är den största och mest värdeskapande tillgången, så kallade tjänsteföretag eller kunskapsföretag, har under de senaste decennierna ökat. Information och kunskap har i många hänseenden ersatt fysiskt arbete som den viktigaste beståndsdelen i ett företags verksamhet. För att en tillgång ska få ingå i balansräkningen krävs bland annat att företaget har kontroll över densamma. Det faktum att ett företags personal inte anses som fullt kontrollerbar är anledningen till att den inte får aktiveras som en tillgång i balansräkningen (RR 14, 15 ). De konsekvenser som följer av att personal inte får redovisas i balansräkningen kan resultera i att utomstående inte får en fullständig bild av vad företaget är värt. Fotbollsklubbar är enligt definitionen inte kunskapsföretag eller tjänsteföretag, i de flesta fall är de inte ens företag utan ideella föreningar, men likväl är deras största tillgångar de anställda 4

6 och framförallt spelarna (Szymanski & Kuypers, 2000). Enligt den så kallade Bosman-domen som föll under 1990-talet är en spelare vars kontrakt gått ut med en klubb fri att skriva kontrakt med en annan klubb (Tunaru, Clark & Viney, 2004, s. 284). Övergångsavgift behöver inte betalas i dessa fall. Domen överensstämmer med EU:s synsätt på fri rörlighet för arbetstagare (Amir & Livne, 2005, s. 553). Inför varje säsong av allsvenskan sker många spelarövergångar både inom Sveriges gränser och från andra länder till Sverige. Under det senaste decenniet har övergångssummorna betalda av allsvenska klubbar legat mellan miljoner kronor per år. Under kalenderåret 2009 köptes spelare för 81,9 miljoner kronor (Analys av de allsvenska klubbarnas ekonomi, ). 1.2 Problemdiskussion Spelarförvärv och försäljningar omsätter stora belopp och är en stor del av fotbollsklubbars totala omsättning. Rekordet internationellt är Cristiano Ronaldos övergång från Manchester United till Real Madrid under sommaren Beloppet som Real Madrid fick betala uppgick till cirka 1 miljard kronor (Svahn, 2009). Den dyraste affären som en svensk klubb varit inblandad i är Zlatan Ibrahimovics övergång från Malmö FF till Ajax Transfersumman uppgick till 85 miljoner kronor (Jönsson, 2001). Utan att granska beloppen alltför noga inser de flesta att sådana summor givetvis har en stor inverkan på en fotbollsklubbs totala omsättning och resultat. Inom fotbollssporten har klubbens ekonomiska ställning fått en allt större betydelse för klubbens resultat på planen. Traditionellt sett gäller för en fotbollsklubb att sportsliga resultat är överordnade ekonomiska resultat, även om de till mångt och mycket påverkar varandra. Det senaste decenniet har alltfler klubbar, främst internationellt, aktivt antagit en uttalad strategi där den ekonomiska vinsten avses maximeras. En undersökning visar att klubbar med en vinstmaximeringsstrategi resultatmässigt är överlägsna de klubbar som försöker maximera det sportsliga resultatet (Dietl, Lang & Werner, 2009). De största fotbollsklubbarna i Sverige bedrivs mer eller mindre som företag. Trots att de sedan slutet av 1990-talet haft möjlighet att frångå associationsformen ideell förening och bilda så kallade IdrottsAB har bara ett fåtal föreningar utnyttjat detta. Svenska elitfotbollsklubbar har ett antal punkter att leva upp till för att anses uppfylla Svenska fotbollsförbundets (SvFF) krav för elitlicens och därmed få tillstånd att spela i allsvenskan. I 5

7 elitlicensen finns bland annat riktlinjer för hur spelarförvärv skall redovisas. Allsvenska fotbollsklubbar kan välja mellan att redovisa spelarförvärv i balansräkningen eller i resultaträkningen. En skillnad utöver associationsformen mellan kunskapsföretag och fotbollsklubbar är sättet att förvärva personal. Inom idrottsvärlden sker monetära transaktioner som en följd av klubbyten i mycket större utsträckning än när anställda byter arbetsgivare i företagsvärlden. Med detta som grund tillåter SvFF:s regler att förvärvade spelare får aktiveras, som immateriell tillgång, till anskaffningsvärde 1 i balansräkningen. Egenuppfostrade spelare och spelare som klubben bundit till sig gratis får dock ingen plats i balansräkningen. Kravet för att en tillgång skall få aktiveras i balansräkningen är som tidigare nämnts att den är under kontroll av företaget/idrottsklubben. Ett företag anses ha kontroll över en tillgång om det har förmågan att säkerställa att framtida ekonomiska fördelar kommer det till nytta (FAR, 2008, s. 511). Det faktum att fotbollsspelare har tidsbestämda kontrakt gör att kravet på kontroll anses vara uppfyllt till den grad att förvärvade fotbollsspelare får aktiveras i balansräkningen. Det är dock inte själva spelaren som är en immateriell tillgång utan snarare det värde som spelarens tjänster genererar. Trots detta är det spelarens anskaffningsvärde (övergångssumma) som redovisas i fotbollsklubbens balans- eller resultaträkning (Morrow, 1996, s. 76). 1.3 Problemformulering Syftet med redovisningen är att ge en rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning och resultat. För att möjliggöra en rättvisande bild i redovisningen för externa intressenter är värderingar till verkligt värde av intresse (Hitz, 2007). Svenska fotbollsklubbar får aktivera förvärvade fotbollsspelare till anskaffningsvärde i balansräkningen eller kostnadsföra inköpet direkt i resultaträkningen. Det leder till att det bara är en del av en fotbollsklubbs spelare som synliggörs i redovisningen. Det belopp som fotbollsklubbar får redovisa är det belopp som klubben förvärvat spelaren för och inte dess verkliga värde. En tillgångs verkliga värde är ett marknadsvärde som sätts på en aktiv och likvid marknad. Fotbollsspelare handlas visserligen på en marknad. På den spelarmarknad som existerar råder dock inte perfekt konkurrens, vilket innebär att det inte är någon marknad enligt den finansiella ekonomins definition (Tunaru, et al., 2004, s. 294). Detta leder till att, den inom redovisningsområdet brukliga, definitionen av 1 En teoretisk definition av anskaffningsvärde är; det värde som resurserna i tillgången kostade att anskaffa. Vilka resurserna är beror på hur man definierar insatserna i skapande av tillgången (Smith, 2006, s. 53). Enligt IAS 38 är anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång kostnaden för inköp av tillgången, inkluderat tullavgifter och skatter med avdrag för eventuella rabatter. 6

8 verkligt värde inte överensstämmer med det värde som marknaden sätter på en fotbollsspelare. Det pris som betalas för en fotbollsspelare är grundat på väldigt många olika faktorer som till exempel ålder, talang, position på planen, avskrivningsutsikter, popularitet hos fansen, det förvärvande lagets popularitet, prestige och möjlighet att tjäna pengar på spelarens namn vid till exempel försäljning av souvenirer och tv-rättigheter (Chan, 2009). Utifrån ovanstående resonemang och diskussion är den här uppsatsens frågeställningar följande: - Erbjuder redovisningen av fotbollsspelare i svenska fotbollsklubbar en rättvisande bild av klubben och speglar den dess verkliga värde? - Vad är tanken bakom de nu existerande redovisningsreglerna och finns det andra metoder att redovisa fotbollsspelare som skulle ge en mer rättvisande bild och spegla deras verkliga värde bättre? 1.4 Syfte Syftet med uppsatsen är att utreda om dagens regler för hur fotbollsspelare skall redovisas bidrar till att en rättvisande bild och ett verkligt värde av en svensk fotbollsklubb uppvisas i redovisningen. Vidare ämnas beskriva tanken bakom de aktuella reglerna samt utvärdera om ett annat regelverk skulle kunna bidra till att redovisningens syfte bättre uppfylls av svenska fotbollsklubbar. 7

9 2. Teoretisk referensram 2.1 Humankapital och anställda i balansräkningen Den övergripande tanken bakom att redovisa sina anställda i balansräkningen är idén att personalens värde för företaget annars inte syns i redovisningen (Gröjer & Johansson, 1996, s. 15). Edvinsson & Malone (1998) beskriver i sin bok två typer av värden som skapar skillnaden mellan det verkliga värdet och det bokförda värdet. Dessa är humankapitalet och strukturkapitalet, som tillsammans utgör det intellektuella kapitalet. Ur denna uppsats synvinkel är humankapitalet det centrala. Edvinsson & Malone (1998) definierar detta kapital som all individuell förmåga, kunskap, skicklighet och erfarenhet hos de anställda och hos ledningen hos företaget och även förmågan som dessa parter besitter att ständigt förnya sina kunskaper. Samma definition återfinns hos Bianchi et al. (2004, s. 161). Edvinsson & Malone (1998, s. 29) menar även att humankapital inte kan ägas av företaget. Blomgren och Kuikka (1998) definierar det intellektuella kapitalet (där humankapital är en del) som botten av ett isberg, där endast den översta delen av isberget är synligt för oss människor och inte ens företagets ledning kan riktigt förstå företagets potential. I företag inom kunskaps- och teknologiområdet kan skillnaden vara stor mellan det bokförda värdet och marknadsvärdet. För att fylla denna lucka har många företag börjat lansera rapporter som skiljer sig från de traditionella finansiella rapporterna, till exempel intellektuellt kapital rapportering eller rapporter om immateriella tillgångar (Bianchi, 2004, s. 153). Problemet med de nuvarande traditionella redovisningssystemen är att de kommer från en tid då all form av förmögenhet fanns i form av fysiska ting såsom anläggningar, maskiner och fastigheter. Dessa system byggdes upp för att ge en korrekt och precis bild av företaget. I dagsläget blir dessa system mer irrelevanta på grund av utvecklingen som alltmer går mot kunskapsorienterade ekonomier där investeringar i immateriella tillgångar är det som skapar konkurrensfördelar (Bianchi, 2004, s. 154). Att redovisa anställda i balansräkningen är ingen ny idé. Historiskt sett har slavar redovisats i olika former ända sedan romartiden och sent in på 1800-talet (Gröjer & Johansson, 1996, s. 19). Idag får fotbollsklubbar redovisa sina externt förvärvade spelare i balansräkningen. Det finns främst tre metoder som teoretiskt har använts för att redovisa anställda: den historiska kostnaden (anskaffningsvärdet), ersättningskostnaden och det framtida förväntade nuvärdet av den anställdes insatser (Gröjer & Johansson, 1996, s. 75). Gröjer & Johansson tar fram en modell som skulle göra det möjligt för företag att aktivera anställda i sin balansräkning. På 8

10 tillgångssidan skulle poster som till exempel rekryteringskapital och utbildningskapital tas upp. På skuldsidan redovisas följande poster: löneskuld, rekryteringsskuld, utbildningsskatteskuld, bundna reserver rekrytering och bundna reserver utbildning. Denna modell applicerade författarna på olika företag och fick effekter i form av ett växande eget kapital. Vidare påverkades även nyckeltal: kassalikviditeten sänktes, soliditeten stärktes och därmed sänktes räntabiliteten på eget kapital (Gröjer, 1993, s. 47ff). 2.2 Immateriella tillgångar Samhällets utveckling och ett mer anglosaxiskt synsätt, att redovisa en rättvisande bild, har ökat fokus på hur immateriella tillgångar redovisas (Smith, 2006). Empiriska undersökningar har visat att immateriella tillgångar är de som är mest värdeskapande och ger företagen konkurrensfördelar (Bounfour, 2003, s. 6). IAS 38 behandlar immateriella tillgångar. Där ges definitionen av vad en immateriell tillgång är: En identifierbar, icke monetär tillgång utan fysisk substans som innehas för att användas i produktionen eller för att tillhandahålla varor och tjänster, för uthyrning eller i administrativt syfte. IAS definierar en tillgång som en resurs: - Över vilken företaget har kontroll till följd av inträffade händelser. Detta kriterium innebär dels att företaget ska ha kontroll över tillgången och dels att det ska ha skett på grund av inträffade händelser. Med kontroll menas inte att företaget ska ha äganderätten utan någon form av nyttjanderätt. Smith (2006) menar att kontrollkriteriet är det som sätter stopp för att redovisa anställda i balansräkningen då företag ej har kontrollen över dessa. Dock fortsätter han sitt resonemang och menar att i idrottsklubbar uppstår situationer där klubben har nyttjanderätt över spelaren och kan se till att spelaren ej spelar i andra klubbar. Andra delen av kriteriet innebär att det måste ha skett någon form av ut eller inflöde av resurser för att en tillgång ska uppstå (Smith, 2006, s. 100). - Som förväntas ge framtida ekonomiska fördelar. Med detta menas att kunder kommer vara villiga att betala för de produkter eller tjänster som tillgången skapar och således skapar framtida positiva kassaflöden för företaget (Smith, 2006, s. 96). Även om dessa framtida eventuella kassaflöden är osäkra ska den behandlas som tillgång (Smith, 2006, s. 97). För immateriella tillgångar gäller även enligt IAS 38 att den ska vara identifierbar. Med detta menas att den ska kunna vara avskiljbar eller om den ger företaget legala rättigheter. 9

11 Immateriella tillgångar ska enligt IAS 38 tas upp i balansräkningen om det är sannolikt att de ekonomiska fördelarna kommer tillfalla företaget och om tillgångens anskaffningskostnad kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Om inte ovanstående kriterier uppfylls ska utgifterna kostnadsföras direkt Avskrivning av immateriella tillgångar Immateriella tillgångar där nyttjandeperioden ses som oändlig skall ej skrivas av. Däremot ska tillgångar där nyttjandeperiod är begränsad skrivas av (Smith, 2006, s. 205). När det gäller värdering av immateriella tillgångar skall de värderas antingen med anskaffningsvärdet minus ackumulerade avskrivningar alternativt med omvärderingsmetoden. Omvärderingsmetoden, som värderar tillgångar till dess verkliga värde, får i detta fall enbart användas om en aktiv marknad finns för tillgången i fråga. En aktiv marknad anses existera när: - Tillgångarna på marknaden är homogena. - Det finns tillgängliga köpare och säljare. - Priset på tillgångarna är tillgängliga för allmänheten, (FAR, 2008). 2.3 Rättvisande bild Införandet av det fjärde bolagsrättsliga EG-direktivet 1978 var ett av de första viktiga stegen mot en harmoniserad redovisning inom Europa. Enligt direktivet ska årsbokslut ge en rättvisande bild av bolagets tillgångar och skulder, ekonomiska ställning och resultat. Det centrala med införandet av fjärde direktivet är tillåtelsen att frångå gällande föreskrift om den är oförenlig med rättvisande bild. Rättvisande bild står följaktligen i prioritet i förhållande till redovisningsstandarder (Soderstrom & Sun, 2007). Lagtext får däremot inte frångås för att uppnå en högre grad av rättvisande bild (FAR, 2008). Begreppet rättvisande bild är en översättning av engelskans true and fair som härstammar från den anglosaxiska redovisningstraditionen. Avsikten med rättvisande bild är ett oberoende koncept men i verkligheten är det kopplat till lokal reglering och kultur. Även principer och praxis kan förvanska innebörden av rättvisande bild, till exempel försiktighetsprincipen och olika fastställda avskrivningsmetoder (Ekholm & Troberg, 1996). Syftet med att införa principen om rättvisande bild var att göra redovisningen mer informationsrelevant (Soderstrom & Sun, 2007). Även om en redovisningspraxis är laglig kan den vara missvisande. Att stringent följa lagen som i Tyskland, som är det land som traditionellt sett 10

12 mest grundar sin redovisningssyn på lagar och regler, på ett så kallat preskriptivt sätt minskar möjligheten att göra bedömningar anpassade för en specifik situation. Det leder till att viss information inte framkommer, relevansen får stå tillbaka till förmån för reliabiliteten. Informationen i redovisningen bör därför så långt som möjligt återge en rättvisande bild. För att uppnå en rättvisande bild krävs att alla tolkar det på samma sätt inklusive alla komponenter det är uppbyggt på. I en artikel i tidsskriften Balans påstås att en rättvisande bild av enskilda mått är en utopi. Underlagen som bygger upp mätningen överförs aldrig i sin helhet till tolkaren vilket leder till tolkningsfel. Vidare framhålls att för att skapa förutsättningar för en rättvisande bild krävs gemensamma lagar och praxis vilket skulle klargöra den diffusa innebörden (Lagerström, 1996). I dagens läge existerar gemensamma lagar och praxis och i ÅRL (2 kap 3 ) går följande att utläsa om hur rättvisande bild skall användas i redovisningen. Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Om det behövs för att en rättvisande bild skall ges, skall det lämnas tilläggsupplysningar. 2.4 Redovisningens kvalitativa egenskaper De olika grupper av intressenter som existerar för ett företags redovisning har en rad olika informationsbehov. För att uppfylla delar av dessa behov används finansiella rapporter. Dessa rapporters syfte är att ge information om företags finansiella ställning och resultat, upplysa om förändringar samt fungera som beslutsunderlag för användaren (FAR, 2008, s. 12f). Utgående från detta har IASB formulerat kvalitetskrav för redovisningens utformning. Dessa kallas redovisningens kvalitativa egenskaper. Enligt IASB:s föreställningsram ges vanligtvis vad som uppfattas som en rättvisande bild om dessa kvalitativa egenskaper implementeras. Det finns en rad olika kvalitativa egenskaper. Målet är inte att uppfylla alla dessa fullt ut utan att uppnå en lämplig balans mellan dem. Den vikt som skall läggas på respektive egenskap i utformningen av finansiella rapporter avgörs genom en professionell bedömning (FAR, 2008, s. 17). Som en övergripande restriktion snarare än en kvalitativ egenskap fungerar begreppet nytta och kostnad. En avvägning, baserad på bedömningar, mellan dessa två bör genomföras. Nyttan som användarna får ut av den finansiella informationen bör överstiga kostnaden att tillhandahålla den (Westermark, 2005, s. 46). De kvalitativa egenskaper som anses mest relevanta för denna uppsats är relevans, tillförlitlighet, och jämförbarhet. 11

13 Relevans: Den vanligaste uppfattningen om betydelsen av begreppet relevans är att det handlar om användbarhet för beslut. Som minimikrav för att en finansiell rapport skall anses som relevant brukar egenskaperna begriplighet och aktualitet användas. Om mottagaren, som antas besitta en viss grad av kunskap, förstår innehållet i en rapport får den anses som begriplig. Med avseende på aktualitet är innebörden att information som ges ut i finansiella rapporter måste vara aktuell (Smith, 2006, s. 25). Tillförlitlighet: Redovisningens avbildningsförmåga, d.v.s. förmågan att avbilda företagets ekonomiska verklighet säkerställs genom den kvalitativa egenskapen tillförlitlighet. Tillförlitlighet kan delas in i begreppen validitet och verifierbarhet (Smith, 2006, s. 26f). Med validitet åsyftas att redovisningen avbildar de aspekter som den avser att göra. Även fullständighet och väsentlighet är två kvalitativa egenskaper som fångas upp av föreställningen validitet. Ytterligare en kvalitativ egenskap som kommer till uttryck under tillförlitlighet är verifierbarhet. Det ska gå att verifiera och bevisa redovisningens innehåll för att kunna anses ha tillförlitlighet (Smith, 2006, s. 28f). Enligt IASB:s föreställningsram är även försiktighet en kvalitativ egenskap som faller under tillförlitlighet. Innebörden är att tillgångar inte ska överskattas och att skulder inte ska underskattas, jfr. försiktighetsprincipen. Men försiktighet innebär inte att avsiktliga över- och underskattningar skall göras. Det skulle i så fall innebära att redovisningen förlorar sin tillförlitlighet (FAR, 2008, s. 16). Jämförbarhet: Jämförbarhet delas upp i jämförbarhet mellan företag och jämförbarhet över tiden. Jämförbarhet mellan företag innebär att lika händelser och tillstånd ska redovisas på samma sätt. Det ska öppet redovisas vilka principer som använts i redovisningen. Beträffande jämförbarhet över tiden i ett och samma företag är det viktiga att redovisningen i möjligaste mån utförs på liknande sätt över tiden. Detta för att jämförelser ska underlättas. Svårigheterna med jämförbarhet är att företag redovisar och värderar enligt olika principer och metoder (Smith, 2006, s. 30f). 2.5 Fotbollens regelverk - elitlicens Fotbollsklubbarna i allsvenskan har vissa krav på sig, för att få tillstånd att deltaga i allsvenskan. SvFF har formulerat dessa och de kallas elitlicenskraven. Elitlicensen berör alla områden inom fotbollen men det område som det fokuseras på i denna uppsats är de 12

14 ekonomiska kriterierna och i synnerhet de riktlinjer som gäller spelarförvärv och redovisning av fotbollsspelare. Det europeiska fotbollsförbundet, UEFA, har vissa anspråk uppställda på sina medlemsländer. Ett av dessa är att länderna skall se till att klubbarna tar ansvar för sin ekonomi. Som ett led i detta har SvFF ställt upp ett antal ekonomiska krav på klubbarna i allsvenskan. Svenska fotbollsklubbar ska enligt SvFF stadgar bedriva sin verksamhet med sund ekonomi och iaktta god redovisningssed. Detta innebär bland annat att gällande lagar, regler och rekommendationer inom redovisningsområdet ska följas. De regler och stadgar som SvFF antagit berör både föreningar och de klubbar som valt att bilda så kallade IdrottsAB. De ekonomiska kriterierna i elitlicensen är indelade i A-kriterier och B-kriterier. Skillnaden mellan dessa är vad påföljden blir om de överträds. Om A-kriterierna överträds får inte klubben någon elitlicens, om inte särskilda skäl föreligger, och får därmed inte deltaga i allsvenskan. Om B-kriterierna inte efterföljs utdöms påföljder men det kan inte gå så långt som till att elitlicensen dras in. Reglerna om hur spelarförvärv skall redovisas ingår i de så kallade A-kriterierna. De flesta ekonomiska kriterierna i elitlicensen är baserade på lagar och förordningar, både IdrottsAB och föreningar skall följa IFRS eller ÅRL och BFL, men vad som är unikt för fotbollen och som inte regleras i någon lag eller rekommendation är hur fotbollsspelare ska redovisas och värderas (SvFF:s Anvisningar till elitlicensens ekonomikriterier, 2009). 2.6 Redovisning av förvärv av fotbollsspelare Endast externt förvärvade fotbollsspelare får tas upp i klubbens redovisning. Detta kan ske på två olika sätt. - Att kostnadsföra spelarförvärvet direkt och ta upp hela anskaffningsvärdet som en kostnad. - Att redovisa spelaren som en immateriell tillgång i balansräkningen och skriva av värdet över de antal år som det ursprungliga kontraktet sträcker sig. Beträffande fördelningen mellan klubbarna av använd redovisningsmetod valde under av 16 allsvenska klubbar att redovisa spelarförvärv via balansräkningen (Analys av de allsvenska klubbarnas ekonomi 2009, s. 18). Det värde som ska tas upp i redovisningen är 13

15 anskaffningsvärdet för spelaren. Det värdet ska motsvara den vid förvärvstillfället kända övergångssumman (inte villkorade delar som tillägg efter visst antal spelade matcher o.s.v.). Det är angeläget från SvFF:s sida och de som använder redovisningen att det framgår av årsredovisningen vilken redovisningsprincip som har tillämpats avseende externa spelarförvärv. Såvida inte särskilda skäl föreligger ska samma princip tillämpas mellan åren. De redovisade värdena skall årligen prövas avseende eventuellt nedskrivningsbehov. Uppskrivning av redovisade värden får däremot under inga omständigheter genomföras. Om en externt förvärvad spelare säljs vidare till en annan klubb eller avslutar sin fotbollskarriär under kontraktstiden skall det i balansräkningen redovisade beloppet och de tillhörande ackumulerade avskrivningarna föras bort. Eventuell vinst eller förlust som uppstår från en sådan händelse skall redovisas separat i resultaträkningen (Anvisningar till elitlicensens ekonomikriterier, 2009). Enligt anvisningarna till elitlicensens ekonomikriterier är anledningen till att det bara är externt förvärvade spelare som får tas upp i balansräkningen att det inte är frågan om att aktivera någon form av marknadsvärde utan det handlar om periodisering av kostnader. Internt framtagna spelare kan ha representerat klubben under hela sin karriär. Klubben har givetvis haft kostnader för dessa spelare men eftersom de uppkommer löpande anses rätt matchning av intäkter och kostnader kunna undvika problem vid redovisningen av dem. Av detta följer att matchningsprincipen skall tillämpas. Den innebär att de resurser som användes för att skapa en intäkt skall tas upp som en kostnad. Problematiken med matchningsprincipen är att just veta vilka resurser som krävdes för att skapa intäkten (Smith, 2006, s. 81ff). En ytterligare anledning till att regelverket ser ut som det gör är att UEFA:s regler, som dess medlemsländer har att rätta sig efter, inte tillåter att några andra spelare än externt förvärvade upptas i redovisningen (Anvisningar till elitlicensens ekonomikriterier, 2009). I England har fotbollsklubbar fungerat som aktiebolag sedan 1800-talet. Regelverket är utformat så att endast aktivering av förvärvade spelare i balansräkningen får användas som redovisningsmetod. Alternativet att kostnadsföra förvärvade spelare direkt avskaffades 1998 (Amir & Livne, 2005, s. 551). I en engelsk fotbollsklubbs årsredovisning för säsongen , där anskaffningsvärdet för förvärvade spelare redovisas, statueras att siffrorna inte reflekterar spelartruppens marknadsvärde och att det inte heller är syftet. Vidare statueras att ledningen anser att värdet på klubbens immateriella tillgångar i form av spelarkontrakt är betydligt högre än vad som framkommer i redovisningen (Arsenals årsredovisning, ). 14

16 Som en kort förklaring till varför regelverket är utformat som det är i dagsläget menar SvFF att reglerna tar sikte på att transferbeloppet skall periodiseras över ursprunglig kontraktstid för att uppnå en mer rättvisande redovisning och en bättre matchning av intäkter och kostnader. Reglerna ger möjlighet för både en klubb som förvärvar spelare externt och den som framarbetar och utbildar egna spelare tillgodogörs i redovisningen. Vidare statueras att ett eventuellt upparbetat övervärde på spelarna först i samband med en extern försäljning framkommer i redovisningen. Som bakgrund till ovan nämnda finns försiktighetsprincipen. En av försiktighetsprincipens grunder är att ett övervärde får redovisas först då det realiserats. En realisation i det här fallet uppstår i form av en extern spelarförsäljning (Anvisningar till elitlicensens ekonomikriterier, 2009, s. 17). Detta resonemang stöds av Morrow (1996) som menar att det i grunden finns ett problem med egenuppfostrade spelare i samband med de erkänningskriterier som existerar för att en tillgång skall få redovisas som en immateriell tillgång. 2.7 Alternativa värderingsmetoder Utöver att i redovisningen värdera fotbollsspelare till anskaffningsvärde som nu gällande regler tillåter finns ett flertal andra möjligheter att bestämma värdet på en tillgång Värdering till verkligt värde (nettoförsäljningsvärde) IASB:s regelverk och ÅRL tillåter att immateriella tillgångar får tas upp till verkligt värde i företagets redovisning. Om inte verkligt värde används ska värdering till anskaffningsvärde som avskrivs under tillgångens livslängd appliceras. Enligt IAS 38 är den mest tillförlitliga uppskattningen på verkligt värde noterade priser på en aktiv marknad. ÅRL anger att det verkliga värdet skall bestämmas på grundval av tillgångens marknadsvärde. Om det inte kan fastställas kan närmast föregående likartade transaktioner hjälpa till att fastställa värdet på den immateriella tillgången. I de fall det inte finns någon aktiv marknad är det verkliga värdet det pris som kunniga och intresserade parter som är oberoende av varandra och som har tillgång till bästa möjliga information fastställt i en transaktion mellan dem. Fastställandet av det verkliga värdet kan som ovan nämnts i många fall vara komplicerat då det inte finns en aktiv marknad för immateriella tillgångar och ofta inte heller så många liknande transaktioner att jämföra med. Den information som finns tillgänglig om dessa transaktioner kan också i många fall vara mycket knapphändig (Orrbeck, 2006, s. 159). Om varken aktiv marknad, analoga transaktioner eller annan information existerar är sista utvägen att uppskatta verkligt 15

17 värde genom värdering med modeller. Kritiker av värdering till verkligt värde ifrågasätter pålitligheten i det, då modellerna bygger på människors framtida förväntningar (Hitz, 2007). För att göra en relevant prognos måste man känna till alla sannolika framtida utfall. Naturligtvis besitter ingen sådan kunskap vilket leder till en redovisning baserad på framtida osäkerheter som i förlängningen kan ge en icke rättvisande bild. Sedan fjärde bolagsrättsliga direktivet och införandet av IFRS bland europeiska företag har redovisning till verkligt värde blivit allt vanligare. IFRS har infört redovisning till verkligt värde även på vissa icke finansiella tillgångar, som vanligtvis varit de tillgångar som värderats till historiska värden. Skälet för införandet av värdering till verkligt värde är informationsrelevans som leder ett steg närmare principen om rättvisande bild (Hitz, 2007). Information om ett företag blir användbar först när den kan ställas i relation till andra liknande företag. En jämförelse blir möjlig om informationen är liknande både kvalitativt och i tiden. Ojämförbarhet uppkommer bland annat då företag använder olika indata, arbetssätt, och olika klassificering av kostnader, intäkter, tillgångar och skulder. Jämförbarhet är drivkraften i redovisningsharmoniseringen. Värdering till anskaffningsvärde skapar stora skillnader mellan företagens redovisningar därför att differens i tid utmynnar i kostnadsskillnader (Barlev & Haddad, 2007). Värdering till anskaffningsvärde leder också till delvis oklar och irrelevant information som visar initialt värde med eventuella av- och nedskrivningar. Senare värden framkommer inte vilket leder till att konceptet snarare står för trovärdighet än relevans och jämförbarhet (Barlev & Haddad, 2003). Full redovisningsharmonisering är inte möjlig under anskaffningskostnadsvärdering, utan harmonisering kräver värdering till verkligt värde. Det beror på att verkligt värde inte påverkas av ekonomiska tidsskillnader som förändring i lokal valutas köpkraft, lokal prisstruktur, lokala attityder med mera. På perfekta marknader påverkas inte det verkliga värdet av subjektivitet genom vem som värderar och var värderingen sker då värdet är disponibelt för alla (Barlev & Haddad, 2007). I en teoretisk värld skulle den perfekta marknadens verkliga värde vara lika med marknadsvärdet vilket i sin tur skulle vara detsamma som ett beräknat nuvärde. I verkligheten existerar dock ingen sådan marknad för icke finansiella tillgångar. Hitz (2007) menar också att användandet av marknadsmodeller som baseras på interna antaganden och föreställningar bryter mot det elementära synsättet att verkligt värde är marknadsbaserat. För att hantera en imperfekt marknad måste istället aktörerna enas om ett identiskt definierat koncept om värde. 16

18 2.7.2 Återanskaffningsvärde Återanskaffningsvärde är det värde som resurserna skulle kosta för att förvärva dem igen. Förklarat på ett annat sätt är återanskaffningsvärde det värde det skulle kosta företaget att skaffa den kvarvarande tjänsten av en specifik tillgångs återstående livslängd (Smith, 2006, s. 56) Diskonterat framtidsvärde Diskonterat framtidsvärde är värdet av de framtida nettoinbetalningar som tillgången förväntas ge upphov till (FAR, 2008, s. 25). Detta värde diskonteras sedan med hjälp av en kalkylränta. Kalkylräntan, även kallad diskonteringsränta, är det avkastningskrav på investerat kapital som värderaren har Option pricing model Option pricing model är baserad på real option värdering. Försök att använda modellen inom fotbollssporten har genomförts i England där datan kommer från Premier Leagues statistikcentral Opta och deras spelarspecifika index, Opta index. Opta index är ett poängsystem för fotbollsspelare där spelarens insats och aktivitet på planen avspeglas med en poängsumma. Väldigt många faktorer tas hänsyn till i beräkningen av Opta index, till exempel spelade minuter, skott på mål och missade passningar, även den totala poängen för hela den klubb som spelaren representerar avspeglas i värdeberäkningen. Den slutgiltiga indexpoängen för en spelare är dess totala poäng från de sex senaste matcherna som spelaren deltagit i. När indexet är uträknat bestäms värdet på spelaren med hjälp av avancerade matematiska modeller. Modellen tillåter att sådana händelser som att en spelare ådrar sig en skada kan ingå i det slutliga beräknade värdet. Genom att använda option pricing model kan värdet på en fotbollsspelare beräknas även om inte en övergång har genomförts och det därmed inte existerar något anskaffningsvärde. Option pricing model ger den värderande klubben en valmöjlighet till ett flertal potentiella beslut och modellen är flerdimensionell, vilket även kan ses som något negativt då det kräver mycket resurser att ta fram alla olika variabler (Tunaru, et al., 2004). 2.8 Sammanfattning av den teoretiska referensramen Det har länge diskuterats huruvida anställda ska få aktiveras som immateriell tillgång i ett företags balansräkning. Kriteriet kontroll över tillgången anses dock inte vara uppfyllt och 17

19 anställda får än så länge inte ingå i balansräkningen. För allsvenska fotbollsklubbar anses dock kravet på kontroll över tillgången, fotbollsspelarna, vara uppfyllt och förvärvade spelare får aktiveras, som en immateriell tillgång, till anskaffningsvärde i balansräkningen. Tillgången skall skrivas av under den ursprungliga kontraktstiden. Det regelverk som ligger till grund för detta kallas elitlicensen och ges ut av SvFF. Elitlicensen är en samling krav som alla allsvenska klubbar måste uppfylla för att få tillstånd att delta i allsvenskan. Som ovan nämnts skall fotbollsspelare enligt reglerna aktiveras till anskaffningsvärde i balansräkningen. Det finns dock ytterligare tre metoder som tillgångar kan värderas på. Dessa är värdering till verkligt värde (nettoförsäljningsvärde), återanskaffningsvärde samt diskonterat framtidsvärde. I England har det även gjorts försök att värdera fotbollsspelare med hjälp av en metod som heter option pricing model som bygger på real option värdering. Värdering till verkligt värde har under den senaste tioårsperioden blivit allt vanligare. Det gemensamma regelverk, IAS/IFRS, som införts inom EU betonar att en rättvisande bild skall ges av redovisningen. För att detta skall uppnås uppmanas den som redovisar implementera redovisningens kvalitativa egenskaper samt när reglerna tillåter värdera tillgångar till verkligt värde. 18

20 3. Metod 3.1 Metod för datainsamling Uppsatsen bygger på en kvalitativ undersökningsmetod. Vi ämnar skapa en förståelse för uppsatsens problemområde och bakgrunden till det vilket den kvalitativa metoden kan bidra till. Uppsatsen använder sig av primärdata i form av personliga intervjuer och intervjuer via e- post. Sekundärdata i form av främst vetenskapliga artiklar, lagar och regler samt böcker har använts Insamling av primärdata Fem stycken intervjuer har genomförts för att tillfredsställa behovet av djupgående och förklarande empirisk data, samt behovet av flexibilitet (Denscombe, 2000, s. 161f). Intervjuerna har genomförts både som personliga intervjuer och intervjuer via e-post. Orsaken till att intervjuer har genomförts via e-post är de väsentliga geografiska avstånd mellan uppsatsförfattarna och några intervjurespondenter samt några av de intervjuade personernas brist på tid för ett personligt möte. Det har inte identifierats något problem med att ha olika intervjumetoder då det inte ligger i uppsatsens syfte att jämföra svar mellan respondenterna. De svar som erhållits via e-post har varit väl förklarade men det ska påpekas att intervjuer via e-post är svårare att som intervjuare styra och kontrollera. Vidare anses det inte föreligga information på uppsatsens område som har någon anledning att hållas hemlig. De intervjuer som genomfördes personligen var semistrukturerade. Detta för att författarna ämnade ha en öppen och dynamisk diskussion kring de frågor som var förberedda. Intervjufrågorna som användes under både de personliga och e-post intervjuerna finns bifogade i Bilaga I. Frågorna är kopplade till den teoretiska referensramen och behandlar de olika avsnitt som finns med där. De frågor som användes under intervjuerna bygger på uppsatsens frågeställningar samt syfte och har karaktären av att vara ganska öppna. Detta för att inte respondenterna skulle ledas in i att svara på ett speciellt sätt. Vidare anses frågorna vara enkla att förstå för de intervjuade personerna då de dagligen arbetar med begreppen och det regelverk som finns. I det påföljande empirikapitlet framgår det i texten tydligt vilken av respondenterna som framför sin uppfattning. Som grund för urvalet av intervjurespondenter låg sex stycken av de allsvenska klubbarnas ekonomiansvariga, SvFF:s ekonomichef samt en nyligen avgången revisor för en allsvensk 19

21 fotbollsklubb. SvFF:s ekonomichef kontaktades först och genom honom fick vi förslag på lämpliga intervjuobjekt i form av ett par ekonomiansvariga hos de allsvenska klubbarna. De i sin tur gav förslag på kollegor i andra klubbar samt en nyligen avgången revisor för en klubb. De allsvenska klubbar som medverkat har spelat i allsvenskan en betydande del av de åren som elitlicensen existerat. De tilltänkta respondenterna kontaktades först via telefon för en avstämning och sedan via e-post eller ett personligt möte. Responsen hos de tillfrågade var genomgående god och av särskild vikt anses SvFF:s ekonomichefs medverkan vara. Detta för att han medverkat i framtagningen av elitlicensens ekonomikriterier. Intervjuer har genomförts med följande personer: Kjell Sahlström: SvFF:s ekonomichef svarade på frågor via e-post under den sista veckan av april Kjell har det högsta ansvaret för elitlicensens ekonomikriterier. Henrik Berggren: Vi sammanstrålade med Djurgårdens IF:s ekonomiansvarige för en personlig intervju den 19 mars Per-Ola Lindahl: Helsingborgs IF:s ekonomiansvarige besvarade våra frågor via e-post den 26 april Åke Fransson: Styrelseledamot med ekonomiansvar i Trelleborgs FF. Åke svarade på frågor via e-post under den sista veckan av april Hans Stenberg: Före detta revisor för en allsvensk fotbollsklubb. Intervjuades personligen den 6 maj Hans är insatt både i reglerna beträffande fotboll samt i de allmänna redovisningsprinciper som uppsatsen behandlar Insamling av sekundärdata Litteraturen på området redovisning av fotbollsspelare är begränsad. Det är ett specifikt område med unika regler vilket gör att begränsningen inte kan ses som något hinder i arbetet med uppsatsen. De allmänna principer som den teoretiska referensramen utgår från finns det däremot mycket litteratur som behandlar. Fokus för denna typ av litteratur har legat på relevant sådan som förklarar begreppen humankapital, verkligt värde och rättvisande bild. Även litteratur som beskriver olika värderingsmetoder och tillvägagångssätt har lagts stor vikt vid. Databaser och artikelarkiv samt böcker på området har genomsökts vid inhämtning av relevant information. Tidsskrifter som till exempel European accounting review och Review of financial economics har använts. För att få fram ämnesspecifik information har vi använt oss av Svenska fotbollsförbundets hemsida samt i viss mån Riksidrottsförbundets dito. Men även på detta område har framförallt 20

22 artikeldatabaser genomsökts för att erhålla information. Denna sökning utmynnade i ett flertal intressanta artiklar som har använts i framställningen av uppsatsen. Ett flertal idrottsekonomiska tidsskrifter såsom Journal of sports economics och International journal of sports finance har scannats igenom. De sökord, som använts både på engelska och svenska, på detta område är till exempel: värdering av fotbollsspelare, fotbollsspelare i balansräkningen och värde på fotbollsspelare. 3.2 Metodkritik Kvalitativ metod har sin begränsning i att den avgränsar forskningen till ett relativt smalt område. Fem stycken intervjuer ger en överhängande risk att resultaten inte är fullt generaliserbara (Saunders, Lewis & Thornhill, 2007, s. 327). Undersökningsområdet är styrt av regler och personerna vi intervjuat arbetar åt både Svenska fotbollsförbundet, som bör anses som en trovärdig källa inom området, enskilda klubbar inom Sverige samt en som arbetat som revisor för en allsvensk klubb. Detta torde göra resultaten trovärdiga för hela professionen Källkritik De sekundära källorna i uppsatsen har främst varit vetenskapliga artiklar och lagar och regler. Även böcker har använts men i mer begränsad omfattning. För att iaktta en kritisk granskning av källorna har en jämförelse gjorts för att upptäcka motsägelser och avvikelser. De källor som använts i uppsatsen anses som trovärdiga då de är väletablerade inom redovisningsområdet samt inom fotbollssporten Intervjukritik Tillförlitligheten hos de intervjuade personerna är stor då de dagligen arbetar med de områden som intervjuerna behandlar. De frågor som användes under intervjuerna var utformade så att de viktigaste och mest centrala aspekterna återkom vid flera tillfällen vilket ökar tillförlitligheten hos svaren (Björklund & Paulsson, 2003, s. 60). Möjligheten att innan de personliga intervjutillfällena ta del av frågorna är även det en faktor som ökar tillförlitligheten. Detta gäller även de intervjuer som skedde med hjälp av e-post. Vid dessa kunde respondenterna i egen takt fundera över och besvara frågorna. Det område som uppsatsen undersöker är specifikt och de svar som erhölls under framförallt de personliga intervjuerna är unika. Detta kan leda till att tillförlitligheten minskar (Denscombe, 2000, s. 21

23 162f). Författarna är medvetna om detta men ser det inte som en begränsning utan snarare en aspekt som bidrar till en ökad grad av särskiljning. Semistrukturerade intervjuer riskerar, på grund av avsaknad av standardisering, att brista i tillförlitlighet (reliabilitet). Det innebär att andra forskare eller personer som utför intervjuer kan ha svårigheter att komma fram till liknande resultat. Detta var något vi var medvetna om vid valet av intervjumetod. Eftersom att vi söker djupgående svar om bland annat bakomliggande orsaker valde vi att genomföra intervjuer. Enligt Saunders et al. (2007, s. 319ff) kan avtagande tillförlitlighet även uppstå under intervjun om den som intervjuar eller den som blir intervjuad påverkar den andra parten. När vi utförde våra personliga intervjuer hade vi detta i åtanke. Intervjuer över e-post torde vara svårare att påverka i den ovan nämnda bemärkelsen. De intervjuer som genomfördes dokumenterades noggrant genom nedskrivning och inspelning Bortfall Det första bortfallet skedde redan i valet av intervjupersoner. Vi kontaktade personer som arbetar med redovisning av fotbollsspelare. Ett par av de utvalda bestämde sig för att inte medverka vilket kan ha medfört att ytterligare kunskap och synvinklar inte framkommer. En respondent angav att frågorna skulle besvaras, men valde sedan att inte göra det på grund av att frågorna ansågs vara för omfattande och tidskrävande. De som valde att inte medverka var ekonomiansvariga för allsvenska fotbollsklubbar. Tre stycken som innehar liknande befattningar har medverkat i undersökningen. Det finns enligt uppsatsförfattarna ingen risk för att de avböjande personerna hade besvarat frågorna på ett sätt som påverkat resultatet av undersökningen nämnvärt då de allsvenska klubbarna arbetar med samma regelverk. De intervjuade personerna hade givetvis möjlighet att avstå från att svara på frågor under intervjuerna vilket får ses som en annan typ av bortfall. De personer som varit föremål för uppsatsens intervjuer har dock själva valt att ställa upp varför författarna anser att den senare typen av bortfall har minimerats (Jacobsen, 2002, s. 335ff). 22

24 4. Empiri 4.1 Humankapital och immateriella tillgångar Humankapital och immateriella tillgångar är de faktorer som främst påverkar hur ett företag presterar. Hans Stenberg, före detta revisor i en allsvensk klubb, reder ut begreppen i en fotbollsklubbs fall: Det är egentligen inte spelarna själva som förs upp i balansräkningen utan snarare rättigheten till spelarens tjänster. Utifrån den synvinkeln är det inte konstigt att förvärvade fotbollsspelare får tas upp i balansräkningen. Han resonerar vidare och belyser att vanliga anställda inte får redovisas då de generellt inte uppfyller kontrollkriteriet, det vill säga att det ska finnas någon form av nyttjanderätt. I och med att fotbollsklubben vid förvärvet skapar ett kontrakt med spelaren får klubben en nyttjanderätt för spelaren. Ett annat kriterium är att tillgången ska ge framtida ekonomiska fördelar. Stenberg resonerar kring vilka olika ekonomiska och övriga fördelar en spelare kan ge en klubb. En 20-årig fotbollsspelare förväntas till exempel skapa större framtida värden för en klubb vid en eventuell försäljning jämfört med en 32-årig fotbollsspelare som är en bättre spelare och ger bättre resultat men som slutar efter kontraktets utgång och därmed inte är värd lika mycket. Detta är ett resonemang som alla våra respondenter till stora delar håller med om. Henrik Berggren, ekonomiansvarig i Djurgårdens IF, hänvisar till att nästan alla resurser i klubben satsas på spelartruppen i form av framförallt löner, resor och material. Men Kjell Sahlström, ekonomichef hos SvFF, menar följande: Balansräkningsmässigt är klubbarnas största tillgång enligt årsredovisningarna byggnader och mark, följt närmast av övriga kortfristiga fordringar, balanserade spelarvärden och kassa/bank. Ser man frågan ur ett vidare perspektiv är kanske den största tillgången alla intressenter kring klubben, och då främst kanske alla människor som engagerar sig i klubben och verkar för klubben. Ett sätt att se detta är naturligtvis att den största tillgången är det varumärke som dessa människor tillsammans bygger upp. Även de klubbrepresentanter som intervjuats framhåller eventuella träningsplaner och hallar som klubbarnas största tillgångar sett till redovisade värden. I dagsläget får endast spelare som är förvärvade tas upp i balansräkningen. Spelare som däremot är fostrade inom klubben, Bosman-fall och övriga förvärv där ingen transfersumma har betalats får inte plats i balansräkningen som en immateriell tillgång. Stenberg tycker att detta humankapital på något sätt skulle kunna få plats i redovisningen. Han nämnde bland annat att ha lönekostnader som ett exempel på en spelares värde då det inte finns någon anskaffningskostnad att utgå ifrån. I ett vidare resonemang menade Stenberg dock att det kan 23