Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt.

Transkript

1 Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt. En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. Författare: Malin Gawell År: 2013

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... 2 INLEDNING Studiens syfte och grundläggande frågeställningar.. 3 Arvsfondens bakgrund och syfte Studiens genomförande... 4 SOCIALT FÖRETAGANDE ETT BEGREPP MED MÅNGA TOLKNINGAR Olika former av socialt företagande... 5 Det sociala företagandet i välfärdssamhället... 6 Förhoppningar och utmaningar DE 67 PROJEKTEN NÅGRA PROJEKT- OCH ORGANISATIONSBERÄTTELSER Dynamo, Stockholm Mamas Retro, Göteborg Entrévärdarna, Luleå Aktus, Ramsele Urkraft, Skellefteå Vägen ut-kooperativen i Göteborg UTVÄRDERANDE FRÅGESTÄLLNINGAR Vilka framkomliga vägar har man funnit och vilka hinder har man stött på? Hur många personer har varit verksamma i projekten och hur upplever målgruppen insatserna? Vilka spår har projekten lämnat och under vilka betingelser lämnar pengarna spår? Vilka tjänar vad på det sociala företagandet? ATT ARBETA MED DET SOCIALA SAMMANFATTANDE DISKUSSION Diskussionen om målgrupper och behov ((Arbets)integrerande) sociala företag Att söka, leda sig själv och leda andra REFERENSLISTA PROJEKT SOM INGÅR I STUDIEN ENKÄTFRÅGOR MALIN GAWELL Författarna ansvarar för analys och slutsatser Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt.

3 SAMMANFATTNING I den här rapporten presenteras en utvärderande studie av 67 projekt som haft finansiering från Arvsfonden och som på något sätt knyter an till socialt entreprenörskap och socialt företagande. De studerade projekten beviljades alla medel under perioden , sammantaget drygt 112 miljoner kronor. Studien tar avstamp i de erfarenheter som gjorts inom projekten. Utvärdering har särskilt fokus på följande frågor: Vilka framkomliga vägar finner projekten och vilka hinder stöter de på? Vilka spår lämnar Arvsfondens pengar och under vilka betingelser lämnar pengarna spår? Hur många har varit verksamma i projekten och hur upplever målgrupperna insatserna? Vilka kostnadsbesparingar kan göras med hjälp av erfarenheter från projekten? Bland de 67 studerade projekten finns en stor variation. En del mindre projekt har syftat till att ta fram informationsmaterial eller arrangera enstaka aktiviteter, andra har genomfört en förstudie. De projekt som varit lite större har i flera fall innehållit både informationsinsatser och utbildning samt utveckling av verksamheter för målgrupper som står långt ifrån arbetsmarknaden, lider av psykisk ohälsa eller har någon form av funktionsnedsättning. Flera av dessa verksamheter som utvecklats inom ramen för eller genom dessa projekt kan betecknas som sociala företag. Studien visar på att intresset för socialt entreprenörskap och socialt företagande har ökat markant under de senaste decennierna. Begreppen har börjat få genomslag i både praktiken och i politiken. Verksamheterna berör socialpolitik, arbetsmarknadspolitik och näringspolitik, och de som driver dem kommer i kontakt med både regelverk, offentliga program och rutiner. De upplever det här många gånger som snårigt och lyfter fram vikten av gränsöverskridande samarbeten framför allt med offentliga företrädare för att lyckas. De enskildas engagemang inom de sociala verksamheterna och även enskilda eldsjälar inom offentliga myndigheter eller kommuner är framgångsfaktorer och till och med som förutsättningar för att lyckas. Flera av initiativen som relaterar till socialt företagande belyser behovet av att utsatta målgrupper ska få möjlighet att delta i verksamheter på sina villkor. Man lägger stor möda på att finna eller utveckla sätt som fungerar för att deltagarna ska kunna tillgodogöra sig utbildningar och olika verksamheter, samt även arbeta 100 procent av sin förmåga. Arbetet lyfts av många fram som ett verktyg för delaktighet, egenmakt och hälsa, men flera projekt poängterar att det innebär så mycket mer. Det handlar om människors hela livssituation vilket till viss del ligger utanför de sociala företagens räckvidd. En del av projekten lyfter fram arbetet snarast som en framtida möjlighet. Men även då är det viktigt av att få göra något konkret som är på riktigt även om det inte är i form av ett arbete. Tid och pengar lyfts gång på gång fram som knappa resurser för många av de sociala processerna som kräver lång tid. Det gäller bedömningen av tidsåtgång och behovet av långsiktighet för enskilda deltagare, men också tid för att bygga upp ett socialt företagande. Några av de aktörer som haft finansiering för projekt som ingår i denna studie har utvecklat sina verksamheter under cirka 10 år. I dessa utvecklingsprocesser har de många gånger fått kombinera verksamhetsintäkter med projektfinansiering av särskilda delar eller faser, och hoppat från tuva till tuva. Arvsfondsfinansieringen har i flera fall pekats ut som avgörande för att man ska kunna pröva nya idéer, ge sig in i nya faser och kunna arbeta med målgrupper som behöver det allra mest. Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 2

4 INLEDNING Under senare år har intresset för entreprenörskap och företagande inom det sociala området ökat markant. Begrepp som socialt entreprenörskap, samhällsentreprenörskap och socialt företagande används allt oftare av praktiker, politiker och forskare. Men vad man lägger i begreppen varierar och många undrar vad de nya formerna för att bedriva sociala verksamheter har för betydelse och om formerna ens är nya. I den här rapporten ligger fokus på socialt företagande och hur det har använts till förmån för barn och unga samt personer med funktionsnedsättningar i ett 60-tal projekt som finansierats av Arvsfonden sedan mitten av 1990-talet (projektlista finns i bilaga). Syftet med studien är att öka kunskapen om socialt företagande och dra lärdomar av Arvsfondens insatser. I grund och botten är det sociala företagandet ett sätt att lösa det man uppfattar som ett problem eller att göra något på ett sätt som man tror är lite bättre. Det sociala företagandet är självklart inte det enda uttryckssättet för detta. Även politiker, tjänstemän i offentlig sektor eller andra typer av organisationer ägnar sig åt utveckla verksamheter och att organisera samhället på vad de anser vara lämpliga sätt. Men i den här rapporten ligger fokus på det sociala företagandet. Vad det som inledningsvis har kallats det sociala kommer efter hand att utvecklas utifrån de studerade projekten men också andra aktörers intresse av det sociala företagandet. I projekten finns en vision av att alla människor ska få möjligheter till ett bra liv, men det varierar vad man anser att detta är och hur man når dit. Innan vi går djupare in på sakfrågorna och projekten följer en precisering av uppdraget som ligger till grund för denna rapport samt en beskrivning av studiens genomförande. Detta följs av en teoretisk orientering. Därefter återkommer vi till de studerade projekten först i ett avsnitt som baseras på hela urvalet och därefter i ett avsnitt som baseras på fallstudierna. Rapporten avslutas sedan med en redogörelse för de utvärderande frågeställningarna (se specificering nedan) samt en avslutande analys av det sociala företagandet och försöken att finna fungerande sätt. Studiens syfte och grundläggande frågeställningar Ett syfte med studien är alltså att genom en utvärdering ta tillvara erfarenheter från projekten och de kunskaper som utvecklats. I denna studie ingår 67 projekt som på något sätt relaterar till socialt företagande och sociala kooperativ och som beviljats medel från Arvsfonden under perioden I uppdraget ligger att bland annat belysa följande frågeställningar: Vilka framkomliga vägar finner projekten och vilka hinder stöter de på? Vilka spår lämnar Allmänna arvsfondens pengar och under vilka betingelser lämnar pengarna spår? Hur många har varit verksamma i projekten och hur upplever målgrupperna insatserna? Vilka kostnadsbesparingar kan man göra med hjälp av erfarenheter från projekten? Utöver detta kommer ytterligare ett antal frågeställningar tas upp i den avslutande diskussionen. En del av dessa är grundade i den teori som presenteras i det teoretiska avsnittet och preciseras i slutet av den genomgången. Andra frågeställningar som berörs i slutet av rapporten har vuxit fram ur de erfarenheter som projekten belyst. Arvsfondens bakgrund och syfte Arvsfonden bildades 1928 i samband med att riksdagen begränsade arvsrätten, vilket innebar att kusiner och avlägsnare släktingar inte längre hade rätt till arv. Om det varken fanns närmare släktingar eller testamente skulle den avlidnas arv tillfalla Arvsfonden (eller Allmänna arvsfonden som det då hette). Fonden skulle använda pengarna till allmännyttiga och behjärtansvärda ändamål, eller mer specifikt vård och fostran av barn och ungdomar ( Till att börja med delade Arvsfonden ut pengar till verksamheter som i dag finansieras via den offentliga budgeten. Till exempel så kunde barnrika familjer ansöka om bidrag. Detta stöd avskaffades när det allmänna barnbidraget infördes i mitten av 1950-talet. Arvsfonden delade också ut pengar till barnhem och barnstugor tills den allmänna förskolan infördes 1975, och fonden delade ut stipendier för studier fram till 1960-talet då det allmänna studiestödssystemet infördes i Sverige. I slutet av 1960-talet hade staten och kommunerna tagit ett allt större ansvar för barns och ungdomars situation, och 1969 breddades Arvsfondens målgrupp till att också inkludera personer med funktionsnedsättning. Inom detta område har Arvsfonden finansierat projekt med färdtjänst och personlig assistans innan de blev etablerade tjänster inom offentlig verksamhet. Sedan 1990-talet har allt fler projekt haft fokus på att hjälpa unga och personer med funktionsnedsättningar Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 3

5 att få arbete. Flera av projekten inom socialt entreprenörskap och socialt företagande berör också frågan om arbete. Ideella föreningar och andra icke-vinstdrivande organisationer kan söka stöd hos Arvsfonden för att pröva nya idéer för att utveckla verksamheter för barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättningar på deras egna villkor. Föreningarna söker pengar för ett år i taget i högst tre år. Kravet är att målgruppen ska vara delaktig i projekten, att det ska röra sig om nyskapande och utvecklande initiativ samt att det ska finnas en plan för att verksamheten ska fortsätta när bidragsperioden är över. Två statliga myndigheter har hand om arvsfondsärenden. Kammarkollegiet företräder fonden och ser till att pengarna kommer in från de cirka 600 dödsbon årligen där fonden är arvinge, att pengarna förvaltas på bästa sätt samt betalas ut till projekt som beviljats stöd. Arvsfondsdelegationen informerar om fondens ändamål, beslutar om vilka projekt som ska få stöd ur fonden samt följer upp hur stödet används. År 2012 beviljades stöd till cirka 400 projekt om sammanlagt drygt 477 miljoner kronor. Den här rapporten är en del av Arvsfondens arbete med att öka kunskapen inom fondens arbetsområde. Studiens genomförande Studien som ligger till grund för den här rapporten baseras på ett urval av projekt som beviljats medel från Arvsfonden. Genom en sökning i Arvsfondens projektdatabas samt samtal med handläggare identifierades 67 projekt som beviljats bidrag och på något sätt knutit an till företagande, arbetskooperativ och entreprenörskap. Det sociala har varit mer eller mindre uttalat (se fortsatt diskussion i kommande avsnitt). I ett första steg har vi studerat dessa projekts ansökningar samt arkiverade redovisningar och korrespondens med Arvsfonden, allt det grundläggande materialet har varit tillgängligt i pappersform i Arvsfondens arkiv. Redovisningarna skiljer sig mycket åt, vissa projekt har varit väldigt flitiga med att dokumentera på ett systematiskt sätt medan andra varit betydligt mer knapphändiga vad gäller just detta. Under årens lopp har kraven på redovisningar ökat vilket också har märks i arkiven. Sju av projekten pågick fortfarande eller avslutades så pass nyligen att fullständiga slutrapporteringar ännu inte kommit in. Utöver analys av arkiverat material har en webbaserad enkät med två påminnelser skickats ut till representanter för projekten. Denna metod för insamling av material inbegrep vissa inslag av detektivarbete särskilt för de äldre projekten som fick pengar för tio till nästan tjugo år sedan. Alla projektägare är inte längre verksamma eller har genom omorganisationer ombildats i en sådan utsträckning att de varit svåra att få tag i. Personalomsättningar inom en del organisationer som drivit projekt har i vissa fall medfört att ingen som i dag är verksam i organisationen tycker sig ha tillräckliga kunskaper om den tidigare verksamheten för att lämna uppgifter. Det finns även överlappningar, vissa organisationer har drivit flera projekt som ingått i studien och samma person har varit kontaktperson för olika projekt som drivits av olika organisationer. Enkäten skickades ut till 57 adressater, 16 svar har kommit in och ytterligare sju personer har mejlat eller ringt och bett att få föra fram sina erfarenheter på detta sätt. Det innebär en svarsfrekvens på drygt 40 procent. Därutöver har intervjuer gjorts med 15 personer som tillsammans representerat nio projekt. Fyra verksamheter som under någon fas haft medel från Arvsfonden och ingår i underlaget för denna studie har besökts. Huruvida det finns överlappningar mellan de personer som intervjuats och de som svarat på enkäten är okänt då enkätsvaren varit anonyma. De fallstudier som presenteras i denna rapport är Dynamo i Stockholm som grundar sig i projektet Unga Fenix Mamas Retro i Göteborg Entrévärdarna som startades inom ramen för projektet Samlade resurser för tillväxt i Norrbotten Aktus i Ramsele Urkraft i Skellefteå som har drivit projektet Ung kraft.nu Vägen ut! kooperativen i Göteborg som bland annat har drivit projektet Y-screen Studien påbörjades 2012, intervjuer och besök samt färdigställande av denna rapport gjordes Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 4

6 SOCIALT FÖRETAGANDE ETT BEGREPP MED MÅNGA TOLKNINGAR Det finns ingen vedertagen definition av begreppet socialt entreprenörskap även om det har använts flitigt i både praktiken och politiken. Men i grund och botten handlar socialt entreprenörskap om att kombinera ett socialt engagemang med ett entreprenöriellt handlande (Gawell 2008). Det kan till exempel leda till skapandet av en ny verksamhet som drivs i form av en enskild firma, ideell förening eller ekonomisk förening, aktiebolag eller som en del av offentlig sektor. 1 Vilken form det sociala entreprenörskapet uttrycks i är en del av processen att utveckla ny verksamheter. Figur 1 illustrerar detta resonemang. Figur 1. Gawell 2013a. Ibland används begreppet socialt entreprenörskap synonymt med samhällsentreprenörskap och det finns stora överlappningar mellan dessa begrepp. Men samhällsentreprenörskap brukar oftast inkludera även entreprenörskap inom kulturella näringar eller entreprenörskap med miljöfokus oavsett om initiativen har explicita sociala målsättningar eller inte (Gawell, Johannisson och Lundqvist 2009). Internationellt är det begreppet social entrepreneurship som dominerar. I den internationella debatten om socialt entreprenörskap blandas flera olika synsätt (Dees 1998, Mair, Robinson & Hockerts 2006, Gawell 2006, Nicholls 2006). Alex Nicholls har identifierat vad han benämner som paradigmbyggande aktörer som påverkat bilden av socialt entreprenörskap. Dessa aktörer lyfter fram de individuella entreprenörerna som hjältar, hänvisar till 1 Det kan också leda till en förnyad verksamhet inom en större organisatorisk struktur vilket då brukar benämnas intraprenörskap (Pinchot, Grifford och Pinchot, Elisabeth 1978). näringslivets sätt att organisera verksamheter som idealt samt belyser det sociala entreprenörskapets nyskapande karaktär (Nicholls 2010). Exempel på viktiga paradigmbyggande aktörer som Nicholls har identifierat är Ashoka, Schwab Foundation och Skoll Foundation. Dessa organisationer, som grundades 1981, 1998 respektive 1999, har alla grundats av personer förankrade i näringslivet och som kombinerat detta kunnande och nätverk med sociala målsättningar. Även om synen på socialt entreprenörskap har influerats av dessa paradigmbyggande aktörer så är den långt ifrån oemotsagd. Det finns till exempel en annan strömning som till stor del kan ses som ett alternativ, där hänvisar man oftast till begreppet socialt företagande även om det också inbegriper de entreprenöriella processerna. Detta alternativ beskrivs mer utförligt i nästa avsnitt. Det är också märkbart att litteraturen och debatten om socialt entreprenörskap har expanderat kraftigt under det senaste decenniet (Lundström & Zhou 2013). Även om variationen av tolkningar därmed har ökat så genomsyras litteraturen till stor del av en tro på att det sociala entreprenörskapet kan lösa svåra sociala problem på ett effektivt sätt. Det finns också kritiska röster som ifrågasätter huruvida det politiska intresset för socialt entreprenörskap och socialt företagande är ett retoriskt verktyg för att dölja neddragningar av offentliga åtaganden (Teasdale, Alcock, P & Smith 2012) eller en kommersialisering av sociala verksamheter (Young & Salamon 2002). Frågeställningarna kring socialt entreprenörskap, och även socialt företagande, tenderar att bli än mer komplexa då fenomenen i sig relateras till bredare samhällsfrågor som till exempel organiseringen av välfärd (Hulgård & Lundgaard Andersen 2012). Olika former av socialt företagande Det sociala företagandet är ett socialt engagemang kombinerat med någon form av företagande och i praktiken ser vi flera olika versioner (Gawell 2013a). Det finns sociala företag som liknar vanliga företagsorganisationer i sättet de bygger upp och driver sin verksamhet även om de kombinerat detta med ett socialt engagemang. Det kan handla om vinstdrivande företag inom sociala verksamheter och som mer eller mindre tydligt kombinerar ekonomiska och sociala målsättningar. Gränsen mellan vanliga företag och sociala företag är svår att dra då det saknas både tydliga definitioner och verktyg för klassificering. Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 5

7 En annan version av socialt företagande är ideella organisationer som applicerar det nya språkbruket på sina organisationers verksamheter. Inom detta fält finns hänvisningar till exempel till företagande på ideell grund (Gawell 2011) och beteckningen grundar sig i en vid tolkning av vad ett företag är. Till skillnad från att likställa företag med näringslivsbaserade vinstdrivande organisationer så lyfter man fram organisationer som drivs som företag men med något andra principer. Det finns å ena sidan väldigt många likheter, det gäller att bygga upp och driva olika typer av verksamheter och att organisera och leda människor samt relatera till sin omvärld. Det handlar om både innehållsmässiga och ekonomiska aspekter på företagandet. I det ena fallet är de ekonomiska aspekterna medel för att driva någon form av verksamhet medan det i det andra fallet handlar om att ekonomisk utveckling är målet vilket skapar delvis olika logiker (Wijkström & Lundström 2002). Detta resonemang bygger på en utveckling av två olika idealtyper en vinstdrivande och en ideell, men det betyder inte att ideella organisationer är befriade från ett ekonomiskt tänkande. De behöver finansiera sin verksamhet och mobilisera kapital för utveckling. Det betyder inte heller att alla vanliga företag är enbart ekonomiskt rationella (Sundin 2009). Men det finns påtagliga skillnader mellan den vinstdrivande och de ideella principerna vilket bland annat har tagit sig uttryck i hur de organisatoriska landskapen har utvecklats och hur spelreglerna i dessa landskap ser ut (en diskussion som återkommer i samband med redogörelsen för den aktuella begreppsanvändningen nedan). Den tredje versionen av socialt företagande som tas upp i detta avsnitt är en version som till stor del vilar på de grundläggande kooperativa principerna om en kollektiv medverkan. I Sverige och till viss del internationellt läggs oftast fokus på att integrera långtidsarbetslösa alternativt vidga arbetsmarknaden (Borzaga, Galera & Nogales 2008; Men det kan också röra andra metoder för att nå sociala målsättningar (Borzaga & Defourny 2001). Det finns en gemensam vision om att möta sociala behov och bidra till ett bättre liv för alla i samhället. Grunden för de kooperativa principerna lades av den kooperativa rörelsen som växte fram under 1800-talet och bygger på samverkan precis som ordet kooperation indikerar. 2 Det handlar om att tillsammans äga och driva en behovsbaserad verksamhet och de traditionella exemplen är producenter eller konsumenter som går samman för att skapa nytta för medlemmarna själva och för samhället i stort. Principerna säger också 2 Jämför engelskans cooperation och latinets cooperativus som betyder samarbete. något om formerna för samverkan frivilligt och öppet medlemskap samt en demokratisk medlemskontroll där varje medlem har en röst (ica.coop). De övriga principerna är självständighet och oberoende, utbildning och information, medlemmars ekonomiska deltagande samt samverkan med andra kooperativ. Värden som eget ansvar och självhjälp lyft ofta fram (ica.coop). Men kooperationen har inte ensamrätt på dessa värderingar, principer och arbetssätt. Liknande utveckling och ställningstaganden har folkrörelserna som också växte fram och utvecklades under samma period (Larsson 2008). Det som skiljer mellan de två traditionerna är den kooperativa rörelsens betoning på medlemmarnas ekonomiska deltagande och ekonomisk återbäring. Även näringslivsorganisationer verkar delvis också influerats av dessa synsätt. Svenska, eller nordiska företag har generellt blivit uppmärksammade för en ledningskultur som i internationella jämförelser ger relativt stort utrymme för till exempel personalmedverkan. Det finns alltså en del klara likheter mellan de olika versionerna av socialt företagande som är vanliga i den svenska och internationella debatten. Det handlar om en vision om något bra och ett handlande för att bidra till detta. Men några av de aspekterna som skiljer sig åt mellan olika versioner är i vilken utsträckning deltagarna själva deltar i utveckling och drift av verksamheterna eller som de enbart använder tjänsten. Dessa frågor knyter bland annat an till diskussioner om självhjälp och inflytande i förhållande till välgörenhet. Det sociala företagandet i välfärdssamhället Utvecklingen av de här sociala företagen i Sverige tog fart under 1990-talet (Nutek 2007). Det berodde dels på det ökade intresset för nya arbetsformer inom det sociala området, dels på influenser från framför allt Italien där de sociala kooperativen utvecklats under och 1980-talet. Ytterligare en viktig del i utvecklingen var det svenska inträdet i EU 1995 och de ökade möjligheter att söka bidrag från den Europeiska socialfonden (ESF) som redan var bekant med den här verksamhetsformen. ESF har tillsammans med Arvsfonden varit en viktig finansiär för många sociala företag. Delvis parallellt med detta så har begreppet kommit att användas av både ideella organisationer och de mer näringslivslika sociala företagen. Men oavsett vilken version av det sociala företagandet som diskuteras så knyter det an till hur välfärden hanteras i ett samhälle. Den svenska utvecklingen sedan 1990-talet hade som bakgrund ett väl utvecklat välfärdssamhälle där staten, myndigheter, landsting och kommuner hade ansvar för och levererade en stor del av välfärdstjänsterna. Utvecklingen i Italien, som så Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 6

8 ofta lyfts fram som en förebild på detta område, har sett annorlunda ut. Där har de offentliga välfärdstjänsterna varit mycket begränsade och de sociala kooperativen växte fram som en del i en alternativ välfärdsmodell (Borzaga 1996; Borzaga, Carini, Costa, Carpita & Andreaus 2008). Även om begreppen socialt entreprenörskap och socialt företagande är internationella så är det stora skillnader i den rollfördelning som råder och under vilka villkor som de olika initiativen verkar. De nordiska ländernas välfärdssystem har karakteriserats som socialdemokratiska medan England och USA hade marknadsbaserade liberala välfärdssystem. Länder som Italien och Tyskland fick representera vad Esping-Andersen (1990) benämnde konservativa välfärdssystem. Men systemen förändras, i Sverige med avregleringar av verksamhetsområden som finans-, telekom- och transportbranscherna under 1990-talet, friskolereformen 1992, psykiatrireformen 3 i mitten av 1990-talet samt en ökad konkurrensutsättning inom områden där offentlig sektor dominerat. Denna förändring påverkar också utvecklingen av det sociala entreprenörskapet och det sociala företagandet (Gawell 2013a, Westlund & Gawell 2012). I kölvattnet av denna utveckling så kan man se alla de olika versionerna av socialt företagande relatera till både näringslivet och civilsamhället, sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor samt demokratiska värden som jämlikhet, deltagande och inflytande. De relaterar också till finansieringsfrågor, men på lite olika sätt vilket jag kommer att beröra senare i samband med redogörelsen för de studerade projekten. Förhoppningar och utmaningar Under de senaste decennierna har förhoppningarna på entreprenörskap och företagande generellt ökat och omsatts i politiska program i princip över partigränser även om det finns vissa skillnader i synen på vilken roll entreprenörskap och företagande har och bör ha. De starkaste argumenten är kopplade till att ett affärsbaserat entreprenörskap och företagande upptäcker och utnyttjar ekonomiska möjligheter (Shane och Venkataraman 2000). Det här har fått genomslag i utvecklingen av näringslivs- och innovationspolitik både internationellt och i Sverige. Man hoppas att entreprenörskap och företagande ska ge utveckling mer generellt oavsett om det finns ordentliga belägg för detta eller inte. Det är här viktigt att påpeka att entreprenörskapet eller företagandet i sig inte är bra eller dåligt, entreprenörskapet handlar om dynamiska processer och företagandet om former för att företa sig (Gawell 2013a). 3 Kommunerna fick då ett större ansvar för boende, boendestöd och sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning. Det är uppenbart att det finns en gemensam vision av en god utveckling kopplad till socialt entreprenörskap och socialt företagande (von Friedrichs, Gawell & Wincent 2013). Detta stärks av en rad berättelser om hur olika insatser bidragit till individers möjligheter att förbättra sin vardag. Men det sociala är komplicerat och behöver en större problematisering än så. Vi ska här beröra några frågor kring identifieringen av behov samt de sociala företagens verksamheter i förhållande till målgrupperna och andra aktörer i samhället. Innan vi fördjupar oss i hur projekten hanterat dessa frågor ska vi ta upp några specifika förändringar kring entreprenörskap och företagande som har direkta kopplingar till Arvsfondens arbete med unga och personer med funktionsnedsättning. Det rör förankringen av entreprenörskap och företagande riktat just mot dessa målgrupper i det etablerade systemet. År 2009 antog regeringen en nationell strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet. Den syftar till att stimulera entreprenörskap på alla nivåer i utbildningssystemet med motiveringen att det ställs allt större krav på idéutveckling, flexibilitet och handlingskraft i dagens och morgondagens samhälle (Regeringen 2009). I strategin poängteras att entreprenörskap är knutet till både utvecklingsprocesser i samhällets alla sfärer och till företag, offentliga verksamheter och föreningar. Samtidigt så vet vi att den allmänna tolkningen av entreprenörskap och företagande fortfarande har dragning åt näringslivsbaserade organisationer där framför allt ekonomiska syften betonas. Skolsystemet har ålagts att arbeta med entreprenörskap och företagande generellt och frågorna håller nu på att nå ut till de unga. Även det sociala företagandet har delvis anammats i det etablerade systemet, var Nutek (nuvarande Tillväxtverket) huvudman för en nationell temagrupp om socialt företagande. Projektet finansierades av Europeiska socialfondens gemensamhetsinitiativ Equal. Nutek fick sedan i uppdrag av regeringen att tillsammans med Arbetsförmedlingen Försäkringskassan och Socialstyrelsen utarbeta ett program för socialt företagande (Näringsdepartementet 2007, Nutek 2007). Det sociala företagandet uppmärksammades också i regeringens proposition om en politik för det civila samhället (2009/10:55). Detta har följts av uppdrag om fortsatt myndighetssamverkan och informationssatsningar som bland annat utvecklat kunskapsportalen Dessutom har socialt företagande blivit inskrivet i Tillväxtverkets regleringsbrev samt i viss mån Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens program. Fokus har då framför allt varit på personer som varit arbetslösa en längre tid och arbetsintegrerande sociala Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 7

9 företag. Från 2009 finns det även en tematisk grupp finansierad av Europeiska socialfonden på detta tema ( Dessa satsningar har framför allt varit knutna till den version av socialt företagande som har tydliga inslag av deltagande och samverkan, det vill säga den version som grundar sig på kooperativa deltagande principer med fokus på de sociala företagens möjligheter att skapa arbete för långtidsarbetslösa. Det är inte konstigt att det råder en viss förvirring kring begreppen. Å ena sidan växer ett nytt språkbruk fram. Å andra sidan är engagemang och initiativ inom det sociala området inget nytt. Den grundläggande frågan i den här studien är hur det ser ut i projekt finansierade av Arvsfonden. Hur använder de begreppen socialt entreprenörskap och socialt företagande? Vilka projekt relaterar till begreppen och på vilket sätt? Och vad innebär det för deltagarna, målgruppen för insatserna? Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 8

10 DE 67 PROJEKTEN Det finns en stor variation mellan de 67 projekten som på olika sätt relaterar till temat socialt företagande och socialt entreprenörskap och som beviljats bidrag från Arvsfonden. En del projekt har varit små, exempelvis att genomföra en förstudie, genomföra en avgränsad aktivitet eller att trycka en bok. Andra projekt har varit betydligt mer omfattande i både tid och pengar. I detta avsnitt följer en övergripande redogörelse för projekten, en lista på vilka projekt som ingår i studien finns i bilagan. I nästa avsnitt presenteras några av projekten lite mer i detalj och sedan kommer ett avsnitt med utvärdering. Slutligen följer en sammanfattande analys av att företa sig det sociala. Av de 67 studerade projekten har 14 projekt beviljats upp till 0,5 miljoner kronor 21 projekt beviljats mellan 0,5 och 1,5 miljoner kronor 18 projekt beviljats mellan 1,5 och 3 miljoner kronor 12 projekt beviljats mellan 3 och cirka 5 miljoner kronor 1 projekt beviljats cirka 7 miljoner kronor 1 projekt beviljats cirka 18 miljoner kronor. Några organisationer har haft flera projekt, en organisation har till exempel beviljats sammanlagt 10,5 miljoner för sex projekt under perioden. Och lokalorganisationer inom samma riksförbund har beviljats sammanlagt 7 respektive 6,5 miljoner kronor. Sammanlagt har de 67 studerade projekten beviljats stöd på närmare 139 miljoner kronor under perioden De studerade projekten ger exempel på i princip alla definitionerna av socialt företagande som tidigare beskrivits även om inga privata vinstdrivande företag fått pengar. En del organisationer som driver dessa projekt är väletablerade medan andra är relativt nya. En del har även tidigare arbetat med socialt företagande medan andra är precis har börjat anpassa sig till den nya terminologin. En del organisationer, exempelvis Coompanion som arbetar med kooperativ företagsrådgivning över hela landet, driver både egna projekt som ingår i studien och medverkar i flera andra som rådgivare, utbildare, författare eller dylikt. Organisationen Skoopi de sociala arbetskooperativens intresseorganisation har drivit flera projekt (sex av dem ingår i denna studie) som till stor del är samverkansprojekt med flera sociala företag. Därigenom har de haft en samordnande funktion för delar av fältet. Det finns även cirka tio personer som medverkar i flera projekt som projektledare, medarbetare, expert, utbildare eller projektpartner. Förutom att vara mycket aktiva i olika nätverk representerar de i olika sammanhang olika organisationer. Det framkommer att även fler personer vandrar mellan organisationer i systemet om än inte riktigt i samma utsträckning. Målgruppernas deltagande i projekten är en aspekt som lyfts fram i nästan alla ansökningar. Det är också en aspekt som Arvsfonden generellt efterfrågar och i flera fall bett om att få preciserat i samband med beredningen av beslutsunderlag. Argumenten för att just lyfta fram deltagandet handlar framför allt om ett arbete för att stärka enskilda individer och därmed ge en ökad egenmakt. Dessa begrepp är väl förankrade i Arvsfondens arbete och i mycket av arbetet med sociala verksamheter generellt. Det är också en påtaglig del av arbetet med socialt företagande och i flera fall en del av de vedertagna definitionerna (se till exempel Detta kan ses som en väsentlig aspekt av det sociala i det många av företagsinitiativen. Deltagandet lyfts framför allt upp av aktörer som är grundade i de kooperativa traditionerna samt i det som brukar benämnas brukarorganisationer, det vill säga ideella organisationer som drivs och leds av de som själva tillhör målgruppen. Handikappsorganisationer av olika slag är exempel på detta. Dessa organisationers målsättning är generellt att deras medlemmar ska kunna må bättre, få bättre inflytande i sina liv och likvärdiga villkor som andra människor. De argumenterar också för att förbättrade möjligheter till arbete kan bidra till detta. Det finns också de som sprider kunskap om entreprenörskap och företagande rent generellt även om det hör till undantagen. Det tydligast exemplet är föreningen Ung företagsamhet (UF) som sedan tidigt 80-tal bidragit till att framför allt gymnasieelever under sakkunnig ledning bildar miniföretag i vilka man tillverkar och marknadsför verkliga produkter i syfte att ge skolungdomar insikter i näringslivets och arbetslivets villkor fick UF pengar från Arvsfonden för att ta fram och sprida ett utbildningsmaterial anpassat för grundskolan, och samma år antog regeringen den nationella strategin om entreprenörskap i skolan som sedan dess införts i skolsystemet. I beskrivningen av detta projekt finns det inte några explicita hänvisningar till målgruppernas deltagande i utformning av projektet eller utformning av det material som projektet syftade till att ta fram. De projekt som drivs av aktörer med sin huvudsakliga hemvist i det kooperativa företagandet lyfter på ett Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 9

11 tydligare sätt fram möjligheterna till arbete som A och O då det anses vara av stor vikt för välbefinnande och ökat inflytande. I dokumentationen av dessa projekt hänvisar man inte i så stor utsträckning till personer med funktionsnedsättning eller liknande utan snarast till personer som varit arbetslösa länge alternativt står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Det finns också andra projekt som har tydliga sociala målsättningar men där deltagarna har liten medverkan i utformningen och driften av projektet. Det liknar mer välgörenhetsinsatser där några vill göra gott för utsatta personer. I några av dessa fall har projektägarna angett att de haft svårt att hitta eller engagera de målgrupper de försökt nå. Det finns tydliga uttryck i ansökningshandlingar och annan dokumentation för att projekten baseras på enskilda individers och gruppers engagemang i specifika eller mer generella sociala frågor. Dokumentationen beskriver både olika typer av problem och möjliga insatser som kan bidra till att lösa eller lindra. I de flesta projekten handlar det om ohälsa och hälsa, utanförskap och samvaro samt maktlöshet och inflytande. I flera projekt kombineras detta med hänvisningar till brist på fungerande insatser eller brist på resurser i ordinarie strukturer. Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 10

12 NÅGRA PROJEKT- OCH ORGANISATIONSBERÄTTELSER För att ge en något fylligare och mer nyanserad bild av projekten så följer här sex korta beskrivningar som visar på en del av den variation som finns i underlaget. Det gäller både en variation av organisationer, målgrupper och metoder samt en viss spridning över landet. I presentationerna ingår både beskrivningar av projekt som ingår i denna studie och beskrivningar av den process som projektet varit en del av. Dynamo, Stockholm När man närmar sig lokalen på Södermalm i Stockholm ser man stickgraffitti i stupröret, anslag om olika aktiviteter samt hantverk i fönstret. Jag kliver in i ett café där några fixar i köket, någon sitter vid en dator medan några andra sitter och samtalar lågt. Dynamo är ett center, ett café, en mötesplats, en arbetsplats och mycket mer. Efter en kort rundvandring sätter jag mig med Maria och Helen som båda länge haft ett stort engagemang för föreningsverksamhet, mänskliga rättigheter med mera. De har arbetat med det Arvsfondsfinansierade projektet Unga Fenix som 2009 beviljades cirka 4 miljoner för ett 3-årsprojekt med syftet att skapa en mötesplats där människor kan dela erfarenheter och idéer samt bejaka och stärka varandra. Projektet drevs inom ramen för den ideella föreningen Fenix vars mål är att förebygga psykisk och fysisk ohälsa genom att bygga broar mellan människor genom att utvecklingen av självhjälpsgrupper. Avsikten med projektet Unga Fenix var att kombinera självhjälpsideologin och ett fokus på unga människor. Det gick till en viss del. Unga var inte så pigga på självhjälpsgrupper, berättar Maria och Helen. Aktiviteter som målarverkstad, syverkstad och musikkvällar anordnades för att uppmuntra unga att aktivera sig i verksamheten och på det sättet prata om sina liv och funderingar. Självhjälpsgrupperna utvecklades successivt och kombinerades med levande verkstadspedagogik. Självhjälpsmetoden genomsyrade konsekvent verksamheten. Under projektets gång startades den ideella föreningen Demokratipiloterna med tanke på ett kommande huvudmannaskap. Demokratipiloterna tog över driften efter projektets slut och driver nu det sociala och kulturella centret Dynamo. Dynamo fungerar ungefär på samma sätt som tidigare men fokuserar mer på föreningsservice och idag hyr ett 40-tal föreningar in sig för möten. Centret ger också praktikplatser, möjlighet till arbetsträning och arbete. Mötesplatsen ger möjlighet till kontakter och därmed ytterligare möjlighet till praktikplatser, arbetsträning och arbete. Dessutom har sociala företaget Remakebolaget startats (i form av en ekonomisk förening) där de återvinner allt från människors kraft till mormors gamla porslinstallrik. Remakebolaget skapar konstverk av mosaik, syr och mycket mer. Här kan man också praktisera och arbetsträna. De har nyligen sålt en stor mosaikskylt till Stockholm Stad. Cirka 25 unga med psykisk ohälsa får praktik varje år. 5 personer är nu anställda i Remakebolaget och 4 inom Demokratipiloterna. Dessutom har ytterligare personer fått praktik och arbete genom de kontaktnät som byggts upp. Det finns dock ingen siffra på hur många det rör sig om. Även om unga med psykisk ohälsa är den huvudsakliga målgruppen för verksamheten så frågar ingen om bagaget när någon kommer in. Men efter hand brukar det krypa fram. Det rör sig till exempel om ångest, depressioner, dysfunktionella uppväxt- eller skolmiljöer, funktionsnedsättningar. Dynamo har också kommit att fungera som en inkubator för kvinnor med utmattningssyndrom. Det viktiga är då, enligt Maria och Helen, att få känna sig välkommen, att få pröva, träna och växa. Och om man inte lyckas på en gång så får man pröva igen på ett lite annat sätt utan att känna sig misslyckad. Att helt enkelt få möta någon som tror på en. Det riktigt sprudlar med idéer. Men TID och PENGAR är knappa resurser. Verksamheten på Dynamo går i dagsläget precis ihop. Och detta under förutsättning att man även i fortsättningen får behålla ett visst bidrag från staden för arbetet med unga personer med psykisk ohälsa. Mamas Retro, Göteborg Mamas Retro startades i syfte att utveckla kvinnors entreprenörskap oavsett vilka deras förutsättningar var. Idén kom från den ideella organisationen Skill som grundades 2009 av Bea, An-Cii, Carina och Mia som bland annat hade en bakgrund i folkbildningen och ett stort engagemang för mänskliga rättigheter. Namnet Skill kommer från engelskans ord för färdighet men står också för samarbete, kompetens, intersektionalitet, lärande och lust. I sina tidigare arbeten hade de träffat många människor med funktionsnedsättningar som snurrade runt i systemet utan att få något riktigt jobb. De funderade över de kunde göra och fann att de behövde ha en verksamhet med många typer av arbetsuppgifter som kunde passa olika människor. Sökandet landade i idén om en second hand-affär som tar emot, Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 11

13 gör i ordning och säljer barnkläder. Tillsammans med Coompanion i Göteborgsregionen ansökte de om medel från Arvsfonden och 2011 beviljades deras ansökan för projektet Mamas Retro och de fick en miljon kronor. Även Västra Götalandsregionen folkhälsa och Göteborgs stad bidrog från start. Det var startskottet till ett intensivt arbete. De letade upp, målade och började inreda en lokal i centrala Göteborg. Efter ett tag började flera tjejer dyka upp. De hade gått förbi eller hört talas om Mamas Retro genom vänner, bekanta och i vissa fall tjänstemän inom förvaltningen. De hoppade in och började hjälpa till. Överenskommelser med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan eller Göteborgs stad tecknades beroende på den enskilda individens situation och efter cirka sex månader invigdes affären. Då startades också en tretermins entreprenörskapsutbildning i samarbete med ett studieförbund där deltagare från Mamas Retro blandades med gymnasieelever. Detta ledde till att tjejerna som arbetade i butiken kunde ta över driften av verksamheten och den ekonomiska föreningen som i dag driver butiken. Senare har även andra sociala företag använt sig av den utbildning som togs fram i samband med att Mamas Retro byggdes upp. Det är nu cirka 16 personer som arbetar i butiken. En del har varit med från början, en del har börjat nyligen, några har börjat arbeta på andra ställen. Sju av dem som arbetar i butiken är medlemmar i den ekonomiska föreningen som driver Mamas Retro. Att öppna och driva butiken har varit ett tydligt mål men egentligen är butiken endast ett verktyg för att utveckla en god arbetsplats där man får vara sig själv. Den ska vara en miljö för kompetenser som inte fått utrymme i andra miljöer. Det måste finnas tid för att få känna sig fram och prova olika saker, och är det något som inte fungerar på en gång så följs det på Mamas Retro av frågan hur kan man göra då? Inte om att någon lyckas eller inte. Eftersom många deltagare har dåliga erfarenheter bakom sig så tar det hela tid. Det kan ta upp till sex månader för att personer som snurrat runt i systemet på olika korta insatser att börja känna lite tillit, säger en av de intervjuade. Det är därför viktigt att finna långsiktiga lösningar för att deltagarna ska känna trygghet. Några av de som på grund av regelsystemen måste sluta har fallit tillbaks i ohälsa och mår till och med sämre eftersom de drabbats av ännu en besvikelse. På Mamas Retro finns det två grundläggande regler, den första är att inte prata sjukdomar och den andra att inte prata skit om varandra. Alla ska välkomnas oavsett vilka deras förutsättningar är. När de själva är redo för en förändring, då kan de övriga hjälpa till. Det handlar som stöd till självhjälp och ett ömsesidigt stöd människor emellan. De har flera projekt i gång och fler som är på väg att starta. Det gäller Fördom och stolthet, Så funkar sex (på lätt svenska), Norma (om att inte fastna i ohälsosamma identiteter), att skapa tillgängliga webbplatser och webbportaler och om att sprida ett normkritiskt angreppssätt för att vidga det som i samhället anses som normalt. Några av dessa projekt är finansierade av Arvsfonden och ytterligare en ansökan är på in. Entrévärdarna, Luleå År 2006 beviljades Handikappsföreningarnas samarbetsorganisation (HSO) i Norrbotten knappt fyra miljoner kronor för projektet Samlade resurser för tillväxt i Norrbotten. Det var en del i ett större utvecklingsarbete där handikapprörelsen och Sunderby folkhögskola samverkade bland annat med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommuner i regionen, Coompanion Norrbotten och fackförbund. Det breda utvecklingsarbetet var delvis finansierat av Europeiska socialfonden. För HSO handlade det framför allt om att skapa arbeten för sina medlemmar utifrån en vision om att alla personer med funktionsnedsättningar i Norrbotten skulle få nya möjligheter till arbete. De ville pröva möjligheterna att stödja bildandet av sociala företag genom utvecklad samverkan mellan myndigheter, medlemsorganisationerna och andra aktörer inom den sociala ekonomin. Projektet innehöll en motivationsdel samt utveckling av en utbildning i socialt företagande på Sunderby folkhögskola. Utbildningen baserades på en långsiktig processinriktad folkhögskolepedagogik där man utgick från varje elevs förutsättningar. Drygt 40 personer från målgruppen har deltagit och tre sociala företag startades under tiden. Därutöver innehöll projekten ett arbete med att sprida kunskaperna om socialt företagande i länet. Ett av de sociala företagen som startades inom projektet Entrévärdarna har levt vidare, de andra två är av olika anledningar vilande. Entrévärdarna drivs i form av en social förening som ägs av de anställda. De tar emot patienter som vill ha hjälp från taxin till de olika avdelningarna på Sunderby sjukhus och även tillbaks till sjuktransporten efter besöket. För detta får Entrévärdarna ersättningen som landstinget annars skulle ge till taxibolagen i de fall patienten behövt ledsagare på sjukhuset. Taxibolagen har enligt uppgift varit nöjda då deras chaufförer inte alltid hittar på sjukhuset och framför allt för att de kan ta nya körningar i stället för att gå med patienter. Entrévärdarnas uppdrag har nu även utökats med uppdrag från sjukhusrestaurangen som ville ha hjälp med att köra ut fikavagn till konferensavdelningen. Kökspersonalen som tidigare gjort detta behövde därmed inte byta kläder i samband med ut/inpassering i köket. Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 12

14 I dag arbetar nio personer på Entrévärdar, de arbetar 100 procent av sin förmåga. I samband med övertagandet av verksamheten värderades deltagarnas egen erfarenhet av att ha varit patient. De anställda erbjuds också att bli medlemmar i den ekonomiska föreningen och därmed ägare av verksamheten. De har tillgång till handledning genom en handledarorganisation som de delar med andra sociala företag, detta för att inte blanda ihop relationerna som mellan verksamhetsledning och handledning samt genomföra gemensamma utbildningar. Det innebar också ett bättre utbud av handledarkompetens för de sociala företagen samt att handledarna fick utbyte av flera kollegor. De som följt arbetet har väldigt goda erfarenheter av möjligheterna med det sociala företagandet. Men det krävs eldsjälar i verksamheterna på arbetsförmedlingen och försäkringskassan samt kommunerna, annars går det inte säger en av de intervjuade. Och det kommer ständigt nya handläggare som behöver läras upp. Det behövs en långsiktighet samt resurser som medför trygghet, fyller en annan person på. Det är en ständig brist på resurser för att möta de sociala behoven. Både för att utveckla nya verksamheter och kanske framför allt för att kontinuerligt kunna vidareutveckla och driva dem. De pekar också på att det finns perspektiv som krockar. Å ena sidan finns en uttalad vilja att låta personer utvecklas i sin egen takt och å andra sidan finns en tuff arbetsprövning som ibland slår hårt mot de enskilda. Aktus, Ramsele Bakgrunden till aktivitetshuset Aktus är en förstudie som den lokala Rödakorskretsen genomförde 2002 för att kartlägga behovet. I studien fann man att det i Ramsele fanns brist på insatser för personer med psykisk funktionsnedsättning och personer som varit arbetslösa länge. Detta blev ett startskott för ett omfattande utvecklingsarbete. Man började med träffar över en kopp kaffe och efter hand växte idén på att bilda ett aktivitetshus som kunde erbjuda både samvaro och arbetsmöjligheter. År 2005 bildades föreningen Aktus av några personer som senare kom att bli anställda i föreningen, Ramsele Röda korskrets, företrädare för Stiftelsen Kultur- och arkivhus i Ramsele, Ekotech, Ramsele företagarförening samt ytterligare några privatpersoner. År 2006 beviljades de knappt en miljon i för finansiering av projektet Aktivitetshuset Aktus av Arvsfonden och arbetet kunde intensifieras. År 2008 fick Aktus även bidrag från Europeiska socialfonden men nu står verksamheten på egna ben. Det går ihop men kampen för att mobilisera och hushålla med resurserna pågår ständigt. Aktus har idag flera verksamheter, det finns ett snickeri och ett syeri, en skogsgrupp och allfix samt ett kafé. Dessutom finns en coachningsverksamhet. I alla dessa verksamheter finns det möjlighet att få praktik, arbetsträning eller arbete som på olika sätt anpassas utifrån individernas behov. I dagsläget är ett 10-tal anställda. Över 50 personer som deltagit i Aktus verksamheter har fått andra arbeten, börjat studera eller startat egna företag. Medlemskapet är frivilligt och ett 50-tal personer är medlemmar. Grundprinciperna inom Aktus är hjälp till självhjälp som börjar där individen befinner sig och ett medarbetarskap som knyts till deltagande beslutsprocesser. De har efter hand utarbetat en arbetsmetod som de kallar Trappan där grunden är kontaktskapande som banar väg för en social samvaro först genom enstaka aktiviteter och så småningom genom att personen deltar mer systematiskt i till exempel några av de verksamheter som finns på Aktus. I detta steg handlar det mycket om att ge stöd och coachning för att personen ska kunna gå vidare mot egna målsättningar. Sysselsättning har visat sig vara ett bra verktyg för att göra detta tillsammans. Därefter uppmuntras praktik utanför Aktus för att skapa ökade förutsättningar till arbete eller nya yrkesval. Under årens lopp har Aktus utvecklat goda kontakter med det lokala näringslivet vilket är till stor hjälp för att hitta praktikplatser och så småningom arbete. Aktus kan också ge fortsatt handledning om det behövs. Det slutliga steget i Trappan innebär arbete, studier eller start av egna företag. En av de personerna som arbetat länge på Aktus har erfarenheter av att arbeta med arbetsrehabilitering inom Arbetsförmedlingen. Detta har bidragit till att man på Aktus har känt till systemen och vilka möjligheter som finns. En annan av personerna har en bakgrund som företagare vilket har varit viktigt för utvecklingen av affärsmannaskapet. Urkraft, Skellefteå Urkraft är en organisation som startades 1988 av fyra socialarbetare som ville bidra till att få unga och långtidsarbetslösa i arbete. De startade med en restaurang och en innebandylokal men framför allt arbetade de med länsarbetsnämnden som bland annat finansierade arbetsmarknadsutbildningar. Urkraft hade då en ganska stor verksamhet med uppemot 20 enheter. När länsarbetsförmedlingarna sedermera lades ner krävdes en omställning för att hitta nya hållbara lösningar och Urkraft sökte pengar från Arvsfonden. År 2005 beviljades 1,9 miljoner kronor för ett utvecklingsprojektet Ung kraft.nu. I projektet samarbetade de med representanter för det lokala näringslivet för att identifiera vad unga Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 13

15 behövde kunna för att de skulle anses anställningsbara. Utifrån dessa specifikationer utvecklades platsmoduler som skulle kunna ge träning i just det som efterfrågades. Till exempel en modul för dagligvaruhandeln där det fanns ett intresse och där det också fanns arbetsuppgifter som kunde passa bra som insteg på arbetsmarknaden. Därefter utvecklades pedagogiska metoder anpassade till de unga och långtidsarbetslösas förkunskaper och funktionssätt. Detta arbete bidrog till att utveckla ett förhållningssätt för att hantera en variation av kunskaps- och arbetsprofiler. Allt fler bryggor mellan de specifikationer som näringslivet angett och deltagarnas profiler utvecklades och utvecklas alltjämt. Detta har i dag blivit en stark drivkraft i riktning mot ett mer inkluderande arbetsliv vilket Urkraft och näringslivet samarbetar kring. Projektet Ung kraft nu bidrog till en omställning av verksamheten när det behövdes. Och enligt en av de anställda så har i princip allt man gör i dag sin grund i det projektet. Urkraft anser själva att de är mycket inspirerade av socialt företagande och så sätt och vis också är ett sorts socialt företag även om arbetsformen inte överensstämmer med Tillväxtverkets definition. De funderar på att även starta den typen av sociala företag för och med vissa deltagare men sitt huvudsakliga fokus har de på samarbetet med näringslivet. Här ser de också stora möjligheter till utveckling. Bland annat tittar de nu på en metod som de upptäckt i England där man besöker företag för att leta efter arbetsuppgifter som antingen skulle kunna läggas på ett socialt företag eller som skulle kunna leda till anställning av oerfarna och personer med nedsatt arbetsförmåga. Urkraft har precis som flera av de andra verksamheterna blandat projektfinansiering med försäljning av praktikplatser och andra möjligheter som finns i systemen för att finansiera handledning och liknande. De har både samarbeten både med arbetsförmedlingen och ingår i ett pilotprojekt med Försäkringskassan kring arbetsrehabilitering. De har också haft projekt med finansiering från Europeiska socialfonden. Det är ett stort tryck på att få ut personer i arbetslivet, säger en av de anställda. Men det handlar om så mycket mer det handlar om människors livssituation. Det vill vi skapa debatt om! Vägen ut-kooperativen i Göteborg Människor med egen erfarenhet av kriminalitet, missbruk och institutioner tog tillsammans med engagerade personer inom Arbetsförmedlingen, Kriminalvården och den sociala ekonomin initiativ till att starta ett socialt arbetskooperativ. Utifrån italienska förebilder startades det första kooperativet 2002 och i dag har Vägen ut elva sociala företag som tillsammans omsätter 32 miljoner kronor per år med ett hundratal anställda varav cirka 90 procent har någon form av anställningsstöd. Vägen ut har haft finansiering för ett projekt som ingår i denna studie. I projektet Y-screen ungas väg till arbete startades ett tryckeri som skulle ge praktikplatser och arbete för unga som hade problem med missbruk och kriminalitet. I arbetet med Y-screen har erfarenheterna från de andra Vägen ut-kooperativen varit till stor nytta då det krävs särskilda kompetenser för att erbjuda struliga unga arbetspraktik (Hedin 2008). Utöver detta projekt, som redan belysts i flera utvärderingar (Hedin 2008; Amnå, Holm & Zetterberg 2012; Ölund, kommande), så har också Vägen ut drivit projekt med finansiering från Europeiska socialfonden. Men egentligen startade det hela med ett annat Arvsfondsprojekt, säger en person som varit med från början. Det projektet handlade om barn som hade en eller båda föräldrarna intagna på anstalter och deras rätt till och möjligheter att få en så bra föräldrarelation som möjligt. Projektet ville utveckla fungerande sätt baserade på erfarenheter snarare än moraliserande pekpinnar och deltagarnas egen medverkan var central. Det gav också några eldsjälar möjlighet att lägga tid på utveckling av nya verksamheter tillsammans med målgrupperna. Utan Arvsfondsfinansieringen i det skedet hade vi inte varit där vi är i dag I berättelsen om Vägen ut-kooperativen belyses tiden gång på gång. Det handlar om tiden det tar att utveckla arbetssätt i bemötande, praktiska metoder och rutiner det vill säga kompetens att arbeta med det sociala med människor som har arbetslöshet, ohälsa, missbruk och ibland kriminalitet i sitt bagage. Det innebär att utifrån egna erfarenheter utveckla delvis nya sätt. För fyrkantiga lösningar passar inte alla en del människor är runda, skriver Vägen ut på sin webbplats. Och det är processer som tar flera år utöver den tid det tar att bygga upp nya verksamheter och företag. Att få en långsiktighet i verksamheterna är en ständig kamp och resurserna är mycket knappa. Det rör sig dels om att finansiera utvecklingsinsatser men att finansiera den dagliga långsiktiga verksamheten är kanske ännu svårare. Det gäller finansieringen av verksamheterna men också om de ekonomiska förutsättningarna för de enskilda deltagarna oavsett om de är deltagare i kortare aktiviteter, anställda eller delägare. Och stor del av dessa frågor ligger utanför Vägen ut-kooperativens kontroll (något som återkommer i nästa avsnitt). Men trots detta kan Vägen ut efter drygt ett decennium skriva på sin webbplats: Vi har tomtar på loftet, missbruk i bagaget, kriminella tankemönster, funktionshinder, stresskänslighet och 11 sociala företag med en omsättning på 32 miljoner kronor om året. Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 14

16 UTVÄRDERANDE FRÅGESTÄLLNINGAR Syftet med den studie som ligger till grund för denna rapport är framför allt att ta vara på lärdomar och fördjupa kunskapen om att företa sig det sociala och socialt företagande som ett försök att finna fungerande sätt för fler människor att få tillgång till sammanhang som bidrar till en ökad hälsa samt att utifrån ett antal grundläggande utvärderande frågeställningar belysa vad Arvsfondens pengar bidragit till. Men hur utvärderar man den här typen av insatser? Vilka möjligheter finns det att knyta resultat till just Arvsfondens bidrag? För att kombinera syftena har Arvsfonden utvecklat några grundläggande frågeställningar för utvärderingar som genomförs på deras uppdrag. Vilka framkomliga vägar finner projekten och vilka hinder stöter de på? Vilka spår lämnar Allmänna arvsfondens pengar och under vilka betingelser ger pengarna effekt? Hur många har varit verksamma i projekten och hur upplever målgrupperna insatserna? Vilka kostnadsbesparingar kan man göra med hjälp av erfarenheter från projekten? I det här avsnittet kommer dessa frågeställningar belysas utifrån arkivmaterial, enkätsvar och intervjuer. Som redan berörts så är det en mycket stor variation på projekt, en del är mycket begränsade medan andra är mycket omfattande. En del projekt har syftat till att bygga upp nya verksamheter som på ett direkt sätt involverar unga och personer med funktionsnedsättning medan andra projekt haft ett huvudsakligt syfte att sprida kunskap till exempelvis tjänstemän och beslutsfattare på olika myndigheter. Detta göra att de utvärderande frågeställningarna inte kommer besvaras genom mätningar utan vi för i stället resonemang baserade på de underlag som ingått i studien. I flera av dessa resonemang kommer hänvisningar göras till grupper av projekt. Men dessa grupperingar kan variera eftersom många av projekten innehåller inslag av aktiviteter riktade direkt till målgruppen, inslag av nätverksbyggande för fortsatt drift samt inslag av informationsspridning till politiker och andra beslutsfattare. För att förtydliga resonemangen ger vi exempel. Vilka framkomliga vägar har man funnit och vilka hinder har man stött på? Det finns några saker som tas upp som väsentliga för att lyckas med projektet och uppbyggnaden av verksamheter, det är en kombination av kompetenser och ett stort engagemang. Utan eldsjälar i projekten, på myndigheter och hos andra samarbetspartner skulle det inte fungera säger representanter från flera av de studerade projekten. I de fall där kompetenser preciseras är det dels förmåga att utveckla fungerande arbetssätt för de sociala målgrupperna, dels kunskaper inom organisations- och företagsutveckling. Den tredje sortens kompetens som lyfts fram berör byggandet av gränsöverskridande nätverk som länkar samman det sociala och företagandet med de offentliga systemen som administreras av till exempel Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunerna. I flera projekt kommer det fram att en del personer systemvandrar de kan tidigare ha arbetet inom offentliga organisationer, andra ideella eller kooperativa organisationer eller i näringslivet. Även en fjärde kompetens betonas. Det är en kunnighet att hantera en projektmarknaden på ett framgångsrikt sätt, det verkar råda en slags hatkärlek till den marknad många verksamheter verkar i. Man uppskattar de möjligheter till exempel Arvsfondsfinansieringen har medfört, framför allt möjligheterna att på prova idéer och utveckla verksamheter med fokus på det sociala utan så hårda krav på att lyckas så att man bara vågar satsa på säkra projekt. Vikten av att ha en smidig administration samt att inte ha hårda krav på medfinansiering lyfts också fram som väsentliga för att kunna ägna sig åt verksamheter där de behövs som mest. Samtidigt beklagar sig många över den ryckighet som projektfinansieringen medför. I vissa fall får verksamheterna hoppa från tuva till tuva beroende på finansieringen i projektform. Man vill ha bättre möjligheter att arbeta med kontinuerlig utveckling och ha långsiktig finansiering av ordinarie verksamheter, framför allt för att skapa mer långsiktiga och trygga lösningar för de som deltar i verksamheterna. Några argumenterar för att investeringar och ersättning av tjänster skulle innebära ett minskat beroende men andra varnar för att en sådan begreppsförskjutning skulle leda till minskade resurser för de som behöver dem mest. Och oavsett begreppsanvändning så är beroendet av de villkor som de offentliga regelverken och rutinerna sätter upp påtaglig. Flera av projekten har stött på hinder, det handlar oftast om brist på tid, brist på resurser och svårigheter i kontakterna med myndigheterna eller kommunerna. Detta gäller till viss del under projekttiden men framför allt så är det villkoren för den fortsatta driften som tas upp som problematiska. Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 15

17 Det handlar också om svårigheter att med kort varsel rekrytera projektledare och projektmedarbetare vars anställningar ofta upphör när projektet slutförs. Flera projektledare har blivit sjukskrivna på grund av stress och utmattning. I några fall har det också funnits konflikter mellan personer i den egna organisationen eller mellan personer som företräder olika organisationer lokalt eller i regionen. Det har ställt till besvär och hindrat en positiv utveckling. Hur många personer har varit verksamma i projekten och hur upplever målgruppen insatserna? Arvsfondens målgrupp för de studerade projekten är unga och personer med funktionsnedsättning. Av de projekt som besvarat enkäten har över 90 procent personer med funktionsnedsättningar som sin primära målgrupp och 75 procent har uppgett att unga är den huvudsakliga målgruppen. Ett stort antal projekt vänder sig alltså till unga med någon form av funktionsnedsättning. Cirka 40 procent uppger också att de i projekten vänder sig direkt eller indirekt till politiker och drygt 50 procent vänder sig till tjänstemän i statlig, regional eller kommunal förvaltning. Dessa enkätsvar ligger också i linje med den arkiverade dokumentationen, men det finns en stor variation. Vissa projekt syftar nästan bara till uteslutande om att sprida information och kunskaper om det sociala företagandet (i vid bemärkelse). Men de flesta projekt och större delen av bidragen gäller verksamheter som direkt arbetar med unga och personer med funktionsnedsättning om än med inslag av kunskapsspridning till och samverkan med politiker och offentliganställda tjänstemän. Det har inte förrän de senaste åren funnits någon enhetlig mall för projektens rapportering till Arvsfonden så tidigare rapporter har stor variation och i vissa fall oklara formulerar kring antalet deltagare i projekten. Men det är tydligt att de allra flesta projekten nått och i flera fall överskridit målen med informationsspridning och deltagande i avgränsade informationsaktiviteter. Det flesta projekten har också uppnått sina mål för deltagande i olika typer av utbildningar. Men målsättningar att starta sociala företag har däremot uppnåtts med viss tvekan. Projektet som ledde till start av Entrévärdarna i föregående avsnitt kan representera flera andra initiativ. Tre sociala företag startades varav två för närvarande är vilande. Dessutom ligger mycket arbete bakom start och utveckling av ett socialt företag som kan ge anställning åt 5 10 personer. Utvecklingen av Vägen ut-kooperativen är en framgång, de har i dag cirka 100 anställda men det har tagit tio år och flera projekt finansierade av Arvsfonden och Europeiska socialfonden. I den arkiverade dokumentationen finns flera exempel på hur insatserna har förbättrat deltagarnas situation. Detta stöds av sammanställningar och utvärderingar som gjorts inom vissa projekt. Men underlagen säger ingenting om de som tvingats eller självmant avbrutit sitt deltagande. Det är dessutom mycket svårt att nå vissa av dessa målgrupper med enkäter eller liknande (Hedin 2008) så man kan inte dra alltför generella slutsatser av underlaget. Det finns en stor variation i målgruppernas behov i projekten. Ett fåtal projekt vänder sig till skolelever generellt, exempelvis Ung företagsamhets projekt för att sprida kunskaper om entreprenörskap till grundskoleelever. Andra projekt vänder sig till de som arbetar med utveckling av socialt företagande som handledare och liknande. Dessa grupper har generellt inte behov av särskilda insatser eller anpassning i förhållande till vanligt informationsmaterial eller utbildningar. Huvuddelen av projekten till vänder sig till målgrupper som behöver miljöer som fungerar för dem. I enlighet med verksamhetsbeskrivningarna i föregående avsnitt finns det ett uttalat motstånd mot att kategorisera för att inte bidra till en stereotypisering utan i stället förstärka det som fungerar. Men detta medför också problem, inte i förhållande till deltagarna i projekten men väl i diskussionerna om resurser. Det handlar då om svårigheter att förstå vilka krav som kan ställas på arbetstid eller annan prestation, hur mycket handledning som behövs och helt enkelt hur långsiktiga olika satsningar behöver vara. Deltagande och arbete till 100 procent av en förmåga har nu kommit att bli ett vedertaget uttryck. Men det är uppenbarligen inte så lätt att bedöma resursbehovet utifrån det. Det finns många solskenshistorier som beskriver personer som varit mycket uppgivna och där det sociala företagandet varit viktigt för en vändning och en förbättrad situation. Men det finns också en del skepsis. Några deltagare i projekten är tveksamma till i vilken utsträckning de sociala företagen faktiskt förbättrar förhållandena för personer med funktionsnedsättningar generellt. Några andra deltagare ifrågasätter att de i en del sociala företag utför arbete utan att få avtalsenliga löner. Ytterligare deltagare oroas av ett ökat krav på att klara av att vara konkurrenskraftig för att trygga sin försörjning. Flera representanter från projekten tar upp vikten av att hela livssituationen måste fungera. Delaktighet till exempel i form av arbete i ett socialt företagande ses som en viktig del men inte den enda. Vilka spår har projekten lämnat och under vilka betingelser lämnar pengarna spår? För att besvara frågan gör vi en uppdelning mellan de projekt som är förstudier eller initiala insatser i Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 16

18 utvecklingsprocesser, projekt som ska utveckla någon form av socialt företagande samt projekt som i huvudsak ska ta fram och sprida informationsmaterial eller hålla utbildningar för att främja utvecklingen inom detta område. Det är i det närmaste omöjligt att särskilja en del av dessa insatser från andra insatser som genomförts under de senaste decennierna av till exempel projekt med finansiering från Europeiska socialfonden samt de insatser som myndigheter genomfört på uppdrag av regeringen. Inom ramen för studerade projekten har man tagit fram böcker, broschyrer, filmer och webbaserat material, i stort sett alla projekt har haft inslag av informationsspridning. Men det finns inte underlag för att uppskatta hur många som nåtts av informationen och ännu mindre underlag för att uppskatta hur många som tagit till sig informationen och använder lärdomar i sina egna verksamheter. Det går inte att ange någon exakt siffra på hur många sociala verksamheter och sociala företag som har startats eller utvecklats genom de projekt som ingått i studien. Detta för att det dels inte finns så pass utförlig statistik från projekten, dels för att det inte går att på ett tydligt sätt avgränsa insatserna till just dessa projekt i förhållande till ett bredare utvecklingsarbete som projekten är del av. Men en överslagsberäkning baserad på arkiverade dokument ger att ett 60-tal sociala verksamheter och sociala företag har antingen startats i direkt eller nära anslutning till projekten. Åtminstone ett tiotal av dessa är i dag inte aktiva längre utan antingen vilande eller nedlagda. Däremot är de flesta moderorganisationer fortfarande livskraftiga. Projektens påverkan på den ordinarie verksamheten, vilket kan ses som en form av intraprenörskap är särskilt svår att spåra i den arkiverade dokumentationen. Flera har i relativt generella ordalag angett att projektfinansieringen har varit en förutsättning för att de har kunnat utvecklas till vad de är i dag. I många av projekten har även utbildningsinsatser ingått, i vissa fall för att utveckla folkhögskoleutbildningar. Av arkivmaterialet framgår att åtminstone åtta folkhögskolor medverkat i de projekt som ingått i studien. Det kan vara fler eftersom det inte alltid anges vilka som arrangerat utbildningar i projektens redovisningar. Detta innebär till viss del att utbildningarna finns och kan utnyttjas även av andra men några av dessa utbildningar har blivit liggande utan att någon drivit en fortsättning vidare. Spåren av projekten som Arvsfonden finansierat är att flera sociala verksamheter har utvecklats och drivs vidare. Sprudlande idéer möter ibland tunga realiteter, och Arvsfondsfinansieringen har då för många varit ett oerhört viktigt bidrag till utvecklingen tillsammans med annan finansiering. Det finns tecken på att det framför allt är i projekt där Arvsfondsfinansieringen på ett dynamiskt sätt samspelat med flera andra finansiella lösningar som utväxlingen blivit störst. Arvsfondens insats bedöms i flera fall ha fungerat som en katalysator. Enligt en överslagsberäkning, framför allt baserad på arkiverad dokumentation, så är ungefär hälften av projekten fortfarande livskraftiga eller har till och med lyckats blomstra om än under strävsamma förhållanden. Av de övriga projekten så har de flesta redovisat att det gjort det som de föresatt sig alternativt reviderat sina planer utifrån ändrade förutsättningarna eller lärdomar under arbetet gång. Detta är något som Arvsfonden visar stor förståelse för då syftet med finansieringen är att man ska kunna pröva och utveckla idéer under förutsättning att det görs i samråd med fonden. Cirka 15 procent av projekten har rört förhållandevis enkla projekt som att ta fram ett kunskapsunderlag eller arrangera konferenser och seminarier. Dessa projekt har då redovisat att de gjort det de planerat men inte utvecklat resonemangen kring eventuella följdeffekter. För cirka fem projekt väcker redovisningarna en del frågetecken, inte i form av tvivelaktigheter utan snarare kring vad projekten lett till. Två av verksamheterna, som tillsammans beviljats tre bidrag för tre projekt går inte att få kontakt med längre. Efter vissa efterforskningar framkommer det att verksamheterna har lagts ner av olika orsaker. Detta kan då tolkas som misslyckande i att skapa en bärkraftighet. Men lärdomar som i andra sammanhang kan vara av stor vikt kan ha gjorts i alla fall. En stor andel av medlen som beviljats av Arvsfonden går till att finansiera löner för projektledare, projektmedarbetare eller de som genomför utbildningar, vilket är helt i linje med resultaten i Amnå, Holm och Zetterbergs studie av andra Arvsfondsfinansierade projekt (2012). Det ligger också i linje med den undersökning av de sociala företagens finansieringsbehov som Tillväxtanalys gjorde Detta gör att mycket stor del av Arvsfondens medel kan ses som investeringar humanresurser vilket sällan kan ses som bortkastade pengar oavsett om själva aktiviteterna faller väl ut eller ej då det leder till lärdomar. Men det är viktigt att kunna använda en del av medlen till vissa strategiska investeringar i utrustning. Även om det behovet inte är stort finns det tecken på att investeringar behövs för att kunna utveckla sociala verksamheter och flera organisationer har svårt att finna en sådan finansiering på den ordinarie kreditmarknaden. En del av argumenten kring finansiering som kommer fram i studien och i andra underlag visar att det saknas en helhetsbild av dessa verksamheters finansieringsbehov. Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 17

19 I en tidigare studie visade det sig att det sociala företagandet påverkades av minst fyra samverkande faktorer; 1) Individens behov och rättigheter, 2) Arbetsmarknadsoch socialpolitiken inklusive försäkringar, ersättningssystem och upphandlingar av tjänster, 3) Villkoren för aktörer i den sociala ekonomin och det civila samhället och 4) affärsutveckling och näringspolitik (Gawell 2011). Detta visar sig i allra högsta grad stämma överens med de studerade projekten även i denna studie. Och särskilt lyfter man fram betydelsen av villkoren i arbetsmarknads- och socialpolitiken som har direkt koppling till dem som tillhör den huvudsakliga målgruppen. Vikten av möjligheter att få pengar för att kunna prova nya idéer i tidiga eller kritiska skeden lyfts också fram i denna studie, här beskriver flera att Arvsfonden har haft en viktig roll. Och även om flera lyfter upp finansiering av den ordinarie verksamheten som problematisk så behövs båda delarna för en sund utveckling. Men det är inte alltid som det på ett tydligt sätt framgår att verksamheterna haft finansiering från Arvsfonden under någon period. I flera fall har det inte stått något om detta på webbplatser eller i annat informationsmaterial. När trycksaker tagits fram inom ramen för själva projektet finns oftast logotypen med men Arvsfondens roll verkar snarast vara att verka utan att nödvändigtvis synas. Vilka tjänar vad på det sociala företagandet? Det pågår en diskussion kring förtjänster, kostnader och vinster förknippade med det sociala företagandet och andra typer av liknande insatser. Ofta lyfts värdet fram att personer som tidigare levt i någon form av isolering eller utanförskap får möjlighet till samvaro som stöttar ett sunt leverne. De vanligaste ekonomiska argumenten i debatten antyder att socialt företagande leder till samhällsekonomiska besparingar. I vissa fall kan man också se argument som att det sociala företagandet är mer effektivt än insatser inom den offentliga sektorn. Det finns fog för båda dessa argument, som också förs fram i ansökningar, kommentarer i enkäten och intervjuerna i studien. Men den grundläggande frågan är så pass komplex att dessa slutsatser behöver diskuteras. Vi först göra några nedslag i metoder för att förtydliga värdeskapande processer samt räkna på samhällsekonomiska aspekter. En av organisationerna som sammanlagt beviljats drygt tio miljoner kronor för sex olika projekt som ingår i studien är Skoopi som bildades i slutet av 1990-talet som de sociala arbetskooperativens intresseorganisation. Två av dessa projekt har utvecklat och testat metoder för att ta fram sociala redovisningar respektive socioekonomiska bokslut. I ett av projekten genomgick fyra sociala kooperativ en utbildning och process att ta fram en social redovisning av sina verksamheter. Det är en metod för att planera, mäta och utvärdera de sociala målen i en organisation. Resultatet sammanställs ofta i en rapport som presenteras för de som medverkar och som också kan presenteras för andra parter. Skoopi uppger i sin slutrapport att deltagarna i början var lite skeptiska, men att de senare ansåg att arbetet varit ett bra stöd för att formulera mål och inriktningar, förbättrat de demokratiska processerna i verksamheterna och relationerna till intressenter. Den sociala redovisningen hade fungerat som ett verktyg för att formulera mål och visa resultatet av verksamheterna samt påvisa och förmedla nyttan. I kontakt med andra projekt i denna studie så har social redovisning också kommit på tal. Många har varit väldigt positiva till hur arbetet har stärkt verksamheterna men också kommenterat att det är så pass tidskrävande att det inte är möjligt att genomföra utan avsatta projektmedel. Det är också flera som arbetat med sociala redovisningar som uppger att det är mycket svårt att formulera det sociala. Bland Skoopis medlemsorganisationer uttrycks det ofta som självhjälp och personligt ansvar, frivillighet, jämlikhet och rättvisa, demokratiska arbetssätt och beslutsfattande (Skoopis rapport Reflektioner och lärdomar 2007). En del organisationer som ingår i denna studie har försökt använda vissa av inslag av social redovisning även i den ordinarie redovisningen. Utifrån arbetet med sociala redovisningar konkretiseras därmed en del av det som anses som viktiga värden i det sociala företagandet. Det finns hittills en tydlig koppling till de kooperativa värdena bland de organisationer som presenterat sina redovisningar. Men dessa värden ligger nära principer som också genomsyrar andra former av socialt arbete oavsett om det bedrivs inom ideella organisationer eller offentliga verksamheter. Däremot finns det variationer i hur dessa principer tillämpas i de enskilda enheterna. I ett av de andra projekten som Skoopi drivit har även utveckling av socioekonomiska bokslut ingått. Det är en metod för att redovisa samhällets kostnader för personer i olika former av utanförskap och jämföra detta med samhällets kostnader för insatser i sociala verksamheter som medför att den första typen av kostnader inte uppstår. Socioekonomiska bokslut bygger på nationalekonomiska principer och utförs av en extern expert på området. I projektet gjordes socioekonomiska bokslut på Hantverkskooperativet Unitis i Ljusdal och Beatebergs hunddagis i Göteborg. I båda fallen bedrivs daglig verksamhet inom LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 1993:387). Beräkningarna Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 18

20 visar att deltagarna skulle utnyttja välfärdstjänster för mellan och kronor per person och år utan medverkan i kooperativen. Detta skulle för hela gruppen i de studerade verksamheterna innebära mellan 1,5 och 4,1 miljoner kronor per år. Den samhälleliga vinsten i form av uteblivna kostnader för verksamheten Beatebergs hunddagis beräknades uppgå till nästan kronor per år och för Hantverkskooperativet Unitis till drygt kronor per år. Socioekonomiska bokslut som gjorts i andra sammanhang, på till exempel Unga Kris där alternativen jämförs med kostnader för missbruk och kriminalitet uppgår till i genomsnitt 3, 6 miljoner kronor per person (se Arvsfondens utvärdering av Unga Kris; Jess 2010). Men dessa siffror baseras på beräkningar av typexempel och inte faktiska exempel. De socioekonomiska boksluten tar inte heller upp jämförelser mellan olika typer av insatser utan jämför endast de studerade insatserna i förhållande till fortsatt behov av välfärdstjänster, missbruk, kriminalitet eller dylikt. De ger en viss indikation på alternativkostnaderna. Både i enkätsvaren och i intervjuerna poängterar flera personer att dessa verksamheter också är beroende av att deltagarna får behålla eventuella löne- eller försörjningsstöd som lönebidrag eller liknande så länge det behövs. Det innebär att en del av samhällets kostnader inte kan tas bort trots delaktighet i ett socialt företagande. Utförliga beräkningar och systematiska utvärderingar av detta saknas i dagsläget. Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt - En utvärdering av 67 Arvsfondsfinansierade projekt. 19