Barnkraft. Slutrapport för projekt Gröna Linjen, barngruppsverksamhet i Bromma och Hässelby-Vällingby sdf Dnr

Transkript

1 Barnkraft Till Länsstyrelsen i Stockholms län Sociala enheten Box Stockholm Slutrapport för projekt Gröna Linjen, barngruppsverksamhet i Bromma och Hässelby-Vällingby sdf Dnr Bakgrund Gröna Linjen är ett stadsdelsövergripande samverkansprojekt mellan Bromma och Hässelby/Vällingby SDF som delvis finansieras med projektmedel från Länsstyrelsen. Syftet med projektet var att starta en bestående gemensam kontinuerlig barngruppsverksamhet integrerad i ordinarie budget i de båda stadsdelsförvaltningarna. Projektet har bestått av två delar, dels barngruppsverksamhet för barn till missbrukande föräldrar ( Kraftkällan ) samt barngrupp till psykiskt sköra föräldrar med tillhörande föräldragrupp ( Barnkraft ). Projektmedel söktes från maj 2008 till juni 2009 och förlängdes ytterligare ett år till september Gruppverksamheten kom igång först på hösten 2008 men inleddes redan under våren med planeringsmöten för att utse gruppledare och inventera utbildningsbehovet och utbilda gruppledare. Nedan redovisas de olika gruppernas erfarenhet. Kraftkällan Syftet med denna barngrupp var att erbjuda barn, från utsatta riskmiljöer, en möjlighet att bearbeta och samtala om föräldrarnas bruk/missbruk samt ge barnen möjlighet att träffa andra barn i liknande situationer. Barnen skulle ges möjlighet att förstå och uttrycka sina tankar och känslor och få stöd i att klara av och hantera sin livssituation. Hässelby/Vällingby (Hä/Vä) hade tidigare haft barngrupper för barn till missbrukande föräldrar. Där fanns det redan två utbildade gruppledare som genomgått utbildning på Rädda Barnen. Bromma utbildade en gruppledare på Rädda Barnens kurs När mamma eller pappa dricker. Gruppverksamheten kallades för Kraftkällan. 1

2 Under projekttiden har Kraftkällan haft två barngrupper. Den första barngruppen leddes av tre gruppledare varav två från Hässelby/Vällingby och en från Bromma. Gruppledarna från Hä/Vä skulle alternera varannan termin medans gruppledaren från Bromma skulle vara den samma vid alla grupper. Tanken var att den sista barngruppen skulle ingå i utvärdering av barnstödsgrupper som Stockholms stad genomför med början till hösten Dessvärre var det svårt med rekryteringen till barngruppen våren 2010 varför det inte blev någon grupp. Gruppledaren för Bromma hade intervjuat tre föräldrar och barn under höstterminen 2009 som kunde tänka sig att vänta till hösten Hässelby/Vällingby hade problem med rekryteringen då det fanns oklarheter i samarbetet mellan enheterna hur den skulle gå till. En stor personalomsättning på utredningssidan kan också vara en förklaring till att handläggarna inte hann komma fram till att det var just bistånd i form av barngrupp som behövdes för barnen. Då det inte startade någon grupp VT-10 hittade föräldrarna till barnen i Bromma andra lösningar Arbetsmaterial Gruppledarnas grundmaterial var Rädda Barnens bok När mamma eller pappa dricker med tillhörande arbets- och bildmaterial. Detta material kompletterades med arbetsmaterial från Trappan - för barn som bevittnat våld i nära relationer, samt från Ersta Vändpunktens arbetsmaterial. Några övningar utformade gruppledarna själva som t ex skalfrågor och dilemmafrågor. Antalet gruppträffar utifrån Rädda Barnens grundmaterial är 23 men ändrades till 15 gånger under första gruppen då det bedömdes vara tillräckligt. Det krävdes en del arbete att inför varje gruppträff anpassa materialet åldersmässigt och till barnens sociala kontext. Innehållet arbetades om och anpassades tillsammans med handledaren Ann Lasses, bitr. enhetschef från Enskede-Årsta-Vantör sdf. Hon har mångårig erfarenhet av arbete med barngrupper riktade till barn som har missbrukande föräldrar. Fortlöpande följdes träffarna upp. Om det t ex var någon övning som fungerade bra, utformade följande träff utifrån den erfarenheten. Trots att ledarna ändrade antalet gruppträffar till 15 märkte de att barnen hade svårt att orka med hela kursen. Därför beslutade de inför andra gruppen att minska antalet gruppträffar ytterligare till 10 gånger. Det motsvarar också bättre antal träffar i andra barngruppsverksamheter som Skilda världar, Vertti m fl. Därmed fick de möjlighet att erbjuda mer enskilt stöd till barnen och deras föräldrar. Barngrupperna Vid den första barngruppen från november 2008 till och med mars 2009 kom barnen uteslutande från Hä/Vä och alla hade tidigare haft kontakt med utredningsenheten. För att snabbt komma igång fick alla barnen som redan stod i kö en plats i barngruppen. I Bromma hade rekryteringen precis påbörjats. En 15-årig flicka från Bromma började i gruppen men hoppade av efter en gång då skillnaden i ålder och mognad var alltför stor jämfört med de övriga barnen. Därför är det viktigt att åldersspannet inte är mer än tre år. Föräldrarnas missbruk var ganska omfattande, fyra av barnens mödrar drack alkohol, varav en använde andra droger. Fyra av barnen hade en fader som drack alkohol och två av dessa barn hade båda föräldrarna som drack alkohol. Flertalet av barnen levde i familjer där det fanns ett 2

3 pågående missbruk. Bland föräldrarna fanns både missbruk av alkohol och narkotika. Den förälder som hade narkotikamissbruk var ej vårdnadshavare. Några barn hade varit utsatta för våld i hemmet. Ett barn hade varit utsatt för sexuella övergrepp och sextrakasserier utanför hemmet. Majoriteten av barnen fanns i en riskmiljö på sin fritid där det förekommer våld, kriminalitet, missbruk, sexuella trakasserier och övergrepp. I deras kamratkrets finns även barn med självskadebeteende. För några barn uppstod krissituationer under kursens gång vilket gjorde att gruppledarna ordnade med familjesamtal mellan träffarna. Den erfarenhet de fick var att man bör planera in familjesamtal för varje barn i början, mitten och slutet av kursen. I andra gruppen från september till december 2009 deltog sju barn varav ett syskonpar, fem flickor och två pojkar. Tre barn kom från Bromma och fyra barn kom från Hä/Vä. Föräldrarnas missbruk var omfattande även in denna grupp. För tre av barnen var det fadern som missbrukade alkohol, för fyra av barnen var det mamma som missbrukade alkohol, varav ett barn där båda föräldrarna hade missbruksproblem. Merparten av barnen i grupperna har en mamma som missbrukar alkohol. Dessa barn är extra utsatta. Det märktes på barnen i gruppen. För alla barn i gruppen var det viktigt och skönt att få prata om hemligheten, att en eller båda föräldrarna dricker alkohol eller tar andra droger. Denna familjehemlighet är förknippad med mycket skam och skuld som barnen ofta tar på sig. Många barn tror att de är skuld till att föräldrarna dricker, att de t ex inte är snälla o lydiga nog, eller att de inte är tillräckligt bra i skolan. Efter ungefär halva kursen erbjöd gruppledarna en föräldraträff. Det kom 3 mammor av 12 föräldrar. De fick en övergripande presentation av vad gruppledarna gör i barngruppen. De fick prova på att tala om höjdare och bottennapp under senaste veckan. Här var mammorna ganska personliga. Tillsammans fick de reflektera över barnen. Föräldrarna fick frågor som en positiv egenskap jag har som förälder, hur de använder sig av den egenskapen, hur de möter sitt barns sorg, ilska eller rädsla och hur de själva uttrycker det. Föräldrarna tyckte att det var bra att själva få delta. Det blev mycket diskussioner som var ganska öppna, kanske just för att det var så få föräldrar. Föräldrarna hade gärna velat ha fler träffar. Även de föräldrar som inte kom tyckte att det skulle ha varit bra med föräldraträffar. De var ense om att nyktra föräldrar inte ville träffa föräldrar med ett pågående missbruk. Alla föräldrar tyckte att det var bra att deras barn fick möjlighet att gå i barngrupp och träffa andra barn med liknande problem samt att de fick möjlighet att prata om föräldrarnas missbruksproblem. Om barnen vill gå till gruppträffarna måste det vara bra för dem, resonerade föräldrarna. Barnen berättade inte så mycket hemma och föräldrarna frågade inte så mycket heller. Tanken var att denna grupp skulle medverka i en provomgång för en utvärderingsmodell för barn- och ungdomsgrupper som enheten för FOU-stöd, Regionsförbundet för Uppsala utarbetat. Under hösten 2010 gör man en liknande utvärdering av barngrupper i Stockholm som Annemi Skerving håller i. Tanken var att Hä/Vä och Bromma skulle delta i den med en barngrupp. Så blev det inte. Egna erfarenheter Varje gruppträff inleddes med en namnlek och genomgång av dagens punkter som gruppledarna skrev upp på ett blädderblock för att hålla strukturen. Veckan som gått inventerades med höjdare och bottennapp under veckan. Det var viktigt för barnen att det var 3

4 likadant varje gång, det ingav trygghet. I Rädda barnens material fanns ett kapitel om en flickas upplevelse av sin mors missbruk. Det kapitlet tyckte alla barn om. Barnen hade gärna velat ha mer högläsning, de blev lugna och tysta då. Nästan alla barn beskrev att det är svårt att sköta skolan när det är jobbigt hemma. Barnen beskrev en oro, omtanke och längtan efter den missbrukande förälder de inte levde med. Deras förväntningar på gruppen var att få känna mer trygghet och säkerhet. Några av barnen hade stora svårigheter att delta i alla gruppträffar. Förutom problemsituation hemma hade de egna svårigheter som utgjorde ett hinder för dem att tillgodogöra sig innehållet. Några barn var så störda och negativt påverkade av andra barn i gruppen så att de funderade på att sluta. Ungefär vid halvtid kom två nyktra alkoholister en man och en kvinna till gruppen och berättade om sina erfarenheter. De var levande bevis på att man kan ta sig ur ett missbruk om man vill. Barnen tyckte att det var bra men samtidigt lite jobbigt speciellt för dem som fortfarande har en föräldrar som missbrukar alkohol. Gruppledarna upplevde att det fanns ett stort behov av att ha parallella föräldragrupper med barngruppen. Det finns också goda erfarenheter från andra stadsdelar av detta. Barnen själva uttryckte en tydlig önskan att det även ska ske en förändring hos deras föräldrar. Inom stadsdelarna finns dessutom erfarenhet av familjearbete med föräldrar som har eller har haft ett missbruk. Dessa föräldrar har haft extra stort behov av stöd i föräldrarollen, att hitta en balans i sin relation till barnen. Föräldrar behöver även bli medvetna om hur de kan prata med sina barn om missbruket. Barn till missbrukare hade inget naturligt inslag av parallell föräldragrupp som Vertigruppen Barn till psykiskt funktionshindrade föräldrar där det planerades in redan från början. Ersta Vändpunktens barngrupper har dock parallella föräldragrupper. Problemet ligger hos föräldern och det är barnet som drabbas. Många föräldrar har ej genomgått behandling och de flesta nyktra föräldrar vet inte hur missbruk i familjen påverkar barnen och hur de kan hjälpa dem. Rekrytering och dess svårigheter Att rekrytering är svårt och ständigt måste pågå fick gruppledarna veta under utbildningen. De inledde med att återkommande berätta om barngruppsverksamheten för kollegor på barn och Ungdoms utredningsenheter. Vuxengrupperna informerades också. Cheferna lyfte frågan på ledningsgruppsnivå. Broshyrer om de olika grupperna spreds på lämpliga platser. Bromma annonserade i Brommabladet som når alla invånare i Bromma och tryckte upp informationsbroschyrer där alla aktuella grupper presenterades. Fältassistenter distribuerade till skolorna och en kollega på familjecentralen distribuerade den på förskolorna och till skolsköterskorna. Trots detta idoga kontinuerliga arbete var det svårt med rekryteringen av barn till grupperna. Hur kommer det sig? En förklaring kan vara att utredarna är så inne i sitt utredningsarbete att det är svårt att nå fram med insatserna och svårt att få tiden att räcka till. Utredarna behöver ständigt bli påminda om aktuella grupper t ex genom att ha en checklista. Espen Bjordal har i sin uppsats Stödet som är så när men ändå så långt borta (Ersta Sköndal Högskola 2009) gjort en kvalitativ studie om rekrytering av deltagare till stödgrupper för barn till missbrukare. Där beskriver ha att stödgruppsverksamheter är relativt nytt inom 4

5 socialtjänsten. Gruppledarna är i många fall pionjärer för gruppverksamheten och det saknas ofta resurser att upptäcka, rekrytera och hjälpa dessa barn. På de orter där gruppverksamheten varit framgångsrik har den varit väl förankrad i organisationen på politisk nivå och verksamhetsplaneringen. Man har sett till att det finns avsatta medel för tjänster och att verksamheten permanentats efter projekttidens slut. Verksamheten har lyfts fram i fördelningen av resurser och man ser gruppverksamheten som en viktig del i det förebyggande arbetet. I organisationer där verksamheten varit svagt förankrad hos huvudmannen har man glömt att skicka ut inbjudningar och kallelser och socialsekreterare har glömt bort grupperna när de planerat insatser för klienterna. När verksamheten drivs som ett tillfälligt projekt blir det i sin tur svårt med rekryteringen (Hagborg 2002). Rekrytering av barn till grupperna måste fortgå kontinuerligt för att hålla dem igång. Det tar en del tid i anspråk. Gruppledarna var själva drivande och kände att stödet från cheferna skulle ha varit större. Grupprocesser Vid grupprocesser kan gemensamma mönster urskiljas vilka kan beskrivas som olika faser: inlednings-, reaktions, bearbetnings och avslutningsfas. Detta beskriver Inger Ekbom & Åsa Landberg rapporten Barn i skuggan av våldet som utgivits av Socialstyrelsen Denna modell kunde gruppledarna applicera på sina grupper. Inledningsfas: Vid de första träffarna när alla barnen ska lära känna varandra och bli trygga i rummet tillsammans med gruppledarna. I båda grupperna infann sig gruppkänslan relativt fort då barnen redan visste att alla hade föräldrar med samma problematik. Redan vid första gruppträffen då reglerna gicks igenom fick barnen döpa gruppen till ett unikt namn för just denna grupp. Gruppledarna var tydliga med strukturerna för varje träff. Inför varje gruppträff skrevs dagordningen upp på ett blädderblock. Reaktionsfasen: Den kan sägas vara slutet på inledningsfasen o kommer 3-4 gången. I början pratade barnen relativt lätt och oberört om sina upplevelser. Efter några gånger började barnen bli varse sina/föräldrarnas problem och en process påbörjades. Fika pausen med smörgås och choklad i mitten blev viktig. Barnen åt många smörgåsar, en del åt så många att de nästan fick ont i magen. Det blev ett sätt att dämpa sin ångest. Barnen tog flera bröd åt gången trots att det fanns tillräckligt. Något barn markerade genom att knappt äta något alls. I den här fasen fick vi gruppledarna härbärgera och stå ut med barnens ångest. Barnen kunde emellanåt bli ganska stökiga. Bearbetningsfas: Det här var den längsta fasen och räckte fram till avslutningen. Barnen frågade mer och mer efter de andra barnens upplevelser och relaterade mer till varandra än till gruppledarna. Barnen tog till sig materialet bättre och kunde relatera till egna upplevelser. Berättelsen vi läste högt väckte mycket minnen och känslor hos barnen. De flesta kände igen sig på ett eller annat sätt. Barnen var stökiga och hade ett lekbehov. Så vid varje träff hade ledarna någon liten lek som barnen var med o bestämde ex hela havet stormar. Efteråt blev de lugnare. Avslutningsfas: Olika grupper, men även olika barn hanterade avslutningen på olika sätt. Några barn trodde att barngruppen var återkommande efter nästa grupp. En del barn tyckte att det var skönt att gruppen slutade så att de kunde fortsätta med sina fritidsaktiviteter. 5

6 Sammanfattning Barngrupper beskrivs som hälsofrämjande och viktigt enligt Socialstyrelsen i Barn och unga i familjer med missbruk (2009) vägledning för socialtjänsten och andra aktörer Statens folkhälsoinstitut Regeringsuppdrag (2009) Kartläggning av insatser för barn och ungdomar i risksituationer. Det beskrivs även i boken Stödgrupper (Studentlitteratur 2008) U Forinder & E Hagborg. I bokens förord skriver Leif Havnesköld För barn i åldern 7 till 18 år fyller stödjande samtalsgrupper med en vuxen professionell ledare en viktig funktion. Att sammanföras med andra som har liknande problem och få uttrycka sig, bli sedd och förstådd har en omvittnat utvecklingsbefrämjande effekt. Vidare skriver Havnesköld i förordet att det är viktigt att tillsammans i grupp få uttrycka sina tankar och känslor, sätta sig in i den missbrukande förälderns värld och att få feed back på detta. Det utvecklar mentaliseringsförmågan som skyddar mot framtida kriminalitet och missbruk eller psykiska störningar. Barnkraft Denna projektgrupp kom igång med att gruppledare utbildades i Verttimetoden. Som grundmaterial användes boken: Skapa förståelse tillsammans-stödgrupper för barn och föräldrar med psykisk ohälsa författare: Bitta Söderblom och Matti Inkinen. Teman som bearbetades under utbildningen var följande: Syftet med grupperna. Vad är psykisk ohälsa? Hur påverkar det min vardag? Hur kan man hantera besvärliga situationer och stärka självkänslan som barn? Rekrytering och barngrupp En barngrupp startades upp under hösten Gruppledarna hade informerat i utredningsgrupperna på barn och ungdom, öppenpsykiatri, socialpsykiatrin, skolsköterskor, kuratorer öppna förskolor, vårdcentraler och BUP. Det var svårt att rekrytera barn och föräldrar till grupperna. Flera föräldrar var också för sjuka för att delta. Det var också viktigt att få en grupp där barnen inte hade för stor åldersskillnad. Två föräldrar intervjuades men kom inte med då barnen var för små. I en familj var barnet/ungdomen för gammal. Inriktningen blev en åldersgrupp på år. Antal gruppträffar är egentligen 10, varav gång 1, 7 och 10 är tillsammans med föräldragruppen. Utifrån olika anledningar kortades gruppträffarna ned till 8 gånger med hjälp av handledaren Bitta Söderblom. Gruppträff 1 och 8 var 30 minuter längre. Ordinarie tid för en gruppträff var 1 timme och 30 minuter. Stödgruppsträffarna ägde rum på BUP, Brommaplan måndagar varav gång 1 och 8 var mellan Intervjuer till grupperna skedde med en intervjuguide, utarbetad av Bitta Söderblom, där första intervjun är med föräldern och andra intervjun är med både förälder och barn. En gruppledare från föräldragruppen och en från barngruppen fanns med. Efter gruppavslutning hölls ett utvärderingssamtal efter cirka 4-6 veckor, då gruppledarna enskilt intervjuade barn och förälder. Därefter träffades man gemensamt för en sammanfattning och ett avslut. Ett av gruppverksamhetens mål är att förbättra familjens positiva interaktion och kommunikation. Syftet med den gemensamma familjesittningen under återkopplingen är att gå från en grupp till familjenivå. Det kan hjälpa barn och föräldrar att komma igång med mer öppna samtal hemma. 6

7 Gruppinnehåll: Varje grupptillfälle började med väderkort; sol, sol/moln, moln och åska. Barnen och ledarna berättade var för sig hur veckan varit och hur det kändes att komma denna dag. Målsättningen med denna väderrunda har varit att uppmuntra barnen att beskriva sina upplevelser och känslor. 1. Varför är vi här och vad har vi gemensamt? Familjeporträtt, val av gruppnamn. 2. Min förälders psykiska hälsa och hur den påverkar min vardag och mig själv. 3. Egna känslor-att visa och hantera känslor. 4. Egna känslor-att förstå och handskas med mina känslor. 5. Att våga stå på sig och säga NEJ. Frågor till föräldragruppen. 6. Gemensam träff med föräldragruppen, där föräldrarna svarar på barnens frågor. Trygghetspass- vem kan jag ringa om det händer något i min familj. 7. Mod och styrka att be om hjälp och stöd. Övningar på nödsituationer. 8. Jag själv och min framtid. Rätt att vara den man är. Vad har vi lärt oss och upplevt tillsammans. Varje gruppträff har innehållit både övningar och lekstund. Och barnen har fått mellanmål med dricka och smörgås med pålägg. Deltagare i barngruppen En flicka, nyss fyllda 13 år, där modern lider av depression sedan flera år. En pojke, 11 år, där modern lider av depression. En flicka, 11 år, där modern lider av bipolär sjukdom. En pojke, 10 år, där modern lider av depression. Två av barnen är/var aktuella på BUP, tre av barnen är/var aktuella inom socialtjänsten. Barngruppen bildade ett namn grundat på deras egna initialer. Det som var påtagligt bland barnen var att de hade en uppfattning om sig själva som bråkiga och att de själva mådde psykiskt dåligt och därför trodde att de skulle delta i gruppverksamheten. Något barnen hade gemensamt var även djur och tryggheten för dem att kunna prata med sina djur när de inte hade någon annan att prata med. Det visade sig snart att barnen tyckte mycket om att komma till gruppen varje vecka och att någon till exempel beskrev att han/hon var trött och inte ville gå upp på morgonen men när det sedan uppdagades att det var grupp på kvällen gick allt mycket bättre. Barnens frågor till föräldragruppen var exempelvis varför äter vissa mediciner även om det inte fungerar?, varför sover man så mycket när man aldrig blir pigg?, varför kan föräldrar aldrig ha tid med sina barn?, varför äter ni inte så mycket och när ni äter går det så fort?, barnen tar på sig mycket ansvar, skuld och tankar, ibland kan det bli för mycket, varför det?. Barnen hade även en frågelåda där de vid varje grupptillfälle kunde skriva en fråga som ledarna tog upp i gruppen, en fråga kunde låta finns det någon lösning mot humörsvängningar utom att få medicin. Barnen fick även svara på ett brev från ett syskonpar som heter Rasmus och Rebecka som handlar om att deras mamma är konstig och inte längre är som vanligt. De behöver nu hjälp och råd från barngruppen. Barnen svarade: 7

8 Hej Rasmus och Rebecka. Tack för ert fina brev. Vi tror att er mamma har en depression och hon kan inte styra sina känslor. Vi är många som känner igen oss. Ni kan försöka lämna henne i fred och inte störa när hon inte mår bra. Det är inte heller bra att ta hem kompisar då hon inte mår bra. Det är bra att lära sig laga mat. Det är viktigt att ha någon att prata med t.ex. kurator, lärare, kompisar, pappor, husdjur eller psykiatriker. Ni ska inte känna skuld för att er mamma är sjuk. Vissa mår bra av att äta medicin men en del gör inte det. Hälsningar från gruppen. Barnens egna tankar om gruppens betydelse Jag har lärt mig att njuta av livet och ta del av det som jag har gjort. Att göra något annat, gå ut, inte bara ha tråkigt. Skönt att ha fått träffa andra som har det som jag. Ibland har det hänt att jag inte velat komma men när jag har kommit har det varit så roligt att jag inte velat gå. Alla barn ansåg att det var för lite träffar och att de hade velat fortsätta i gruppen under en längre tid. Alla barn i gruppen deltog aktivt. De stöttade även varandra och kom med råd då något barn i gruppen berättade att den blev retad i skolan. Utvärderingssamtal med barnen Gemensamt för alla barn är att de saknar gruppen och att det var för få gånger. Barnen tycker också att det varit skönt att träffa andra som har det som dem och att man inte är ensam. Något barn uttrycker att föräldern blivit gladare för att den fått träffa andra föräldrar i samma situation. För några av familjerna är det viktigt med en kontakt, eller fortsatt kontakt inom BUP. Vissa av barnen har uttryckt att de har fritidsintressen och att det är viktigt för dem. Egna reflektioner Det barngruppledarna kan se är vikten av att ännu mer lyfta fram att barnen inte har något ansvar i sin förälders sjukdom. Barnen kan tydligt läsa av sina föräldrar och kan till exempel se om föräldern legat i soffan då den buktar på ett speciellt sätt. Barnen ser även till att föräldern får mat och dryck i sig. Dessa barn tog inte gärna hem kamrater då de var oroliga för att störa föräldern men även för att dölja hur hemförhållandena såg ut. Vid två grupptillfällen var temat känslor. Att barnen vågar visa och uttrycka sina känslor fastän föräldern är psykiskt skör är viktigt då vi såg i gruppen att så inte var fallet. Det är viktigt att barnen har någon att prata med om sina tunga känslor och tankar. Barnen lägger locket på för att de inte vill störa föräldern. Dessa barn är otroligt känsliga och uppfattar minsta detalj hos sin förälder och anpassar sig därefter. Dessa barn var otroligt härliga och kloka personer att ha i grupp. Handledning till gruppledare hölls under hösten av Bitta Söderblom. Efter hösten 2009 Under våren 2009 beslutades att en av gruppledarna från Bromma sdf enbart skulle ha en barngrupp (den som startades hösten 2009) och därmed fick en ny personal påbörja en gruppledarutbildning under hösten Utbildningen genomfördes och en ny barngrupp till våren 2010 planerades in. Gruppledarna marknadsförde barngruppen via alla interna och externa samarbetspartners som man tidigare gjort. Denna marknadsföring ledde inte till att barn anmäldes in till 8

9 gruppledarna. Samtidigt skedde en omorganisation inom öppna psykiatrin som kan ha givit effekt att inga barn därifrån heller anmäldes in. Gruppledarna åkte under våren 2010 på en stor nationell konferens i Jönköping under 2 dagar Prevention föräldrastöd. Konferensen gav många reflektioner mellan olika aktörer. Gruppledarna har naturligtvis känt en frustration att ingen grupp kom igång under våren Slutkommentarer Den 15 juni 2010 träffades representanter från Kungsholmens, Norrmalms, Östermalms, Brommas, Hässelby-Vällingbys stadsdelsförvaltningar, Ekerö kommun, Norra Stockholms psykiatri samt Kungsholmens BUP för att diskutera en implementering av barngrupper/föräldragrupper för psykiskt sköra enligt Verttimodellen. Samtidigt som Hässelby-Vällingby hade projektet Gröna Linjen har stadsdelarna Kungsholmen, Norrmalm, Östermalm Norra Stockholms psykiatri i City och Kungsholmens BUP bedrivit projektet Barnkraft. Erfarenheterna vad gäller rekryteringsarbetet är likartade i projektet Barnkraft och i projektet Gröna linjen. Det är svårt att rekrytera. Därför bildades en styrgrupp i september som har i uppdrag att utforma utkast till överenskommelse för Barnkraft mellan stadsdelförvaltningarna och psykiatrin. Överenskommelsen ska innehålla syfte, mål, målgrupp och hur man ska utvärdera samt prislista för gruppdeltagare från andra områden. Tanken är att uppdraget att ha Barnkraftsgrupper ska cirkulera mellan stadsdelsförvaltningarna och inom psykiatrin. På detta sätt hålls metoden levande och barn/föräldrar från alla områden har möjlighet att delta i en grupp. Vid dags datum har ännu ingen överenskommelse skett. Vad gäller Kraftkällan, grupper för barn till missbrukare kan vi konstatera att rekryteringsproblemen varit stora och att själva arbetet med barngrupperna har krävt mycket resurser framförallt tidsmässigt. Vi har kommit fram till att det blir för resurskrävande för våra två förvaltningar att driva dessa grupper. Ersta Vändpunkten erbjuder ett mycket prisvärt alternativ för dessa barn och deras föräldrar och i nuläget anser vi att det är mest ekonomiskt försvarbart att erbjuda brukarna det alternativet. En invändning till detta arrangemang är att vissa brukare kan ha svårt att ta sig in till Ersta Vändpunkten. Men trots att socialtjänsten kan behöva hjälpa till med transporten ser vi det som mer ekonomiskt. Projektet har givit många erfarenheter. Vi har lärt oss starta verksamheter över stadsdelsgränserna med de utmaningar som det innebär att börja jobba tätt samman med några man inte känner sen tidigare. En närhet mellan stadsdelarna har skapats som vi har nytta av i framtiden. Vi har fått möjlighet att prova visionen att ha ständigt pågående barngrupper. Lärdomarna som vi fått av barnen och deras föräldrar har varit många och kommer att vara till nytta i utvecklingen av arbetet inom stadsdelarna. Ann-Katrin Sundman enhetschef Hässelby-Vällingby sdf Ethel Lingfors enhetschef Bromma sdf 9