FASADRESTAURERING AV GRANINGE KYRKA GRANINGE FÖRSAMLING, SOLLEFTEÅ KOMMUN

Transkript

1 FASADRESTAURERING AV GRANINGE KYRKA GRANINGE FÖRSAMLING, SOLLEFTEÅ KOMMUN Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr:10 Bodil Mascher

2 2 Innehåll: Sid. INLEDNING 3 BESKRIVNING OCH HISTORIK 3 PLANERADE ÅTGÄRDER 4 GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER 6 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER 9 KÄLLOR 9

3 3 INLEDNING Under tiden gjordes en utvändig restaurering av fasader på Graninge kyrka Graninge socken, Sollefteå kommun. Länsstyrelsens i Västernorrland beslut dnr har lämnat tillstånd till åtgärden i enlighet med arbetsbeskrivning som upprättats av Leif Markström Bygg & restaureringskonsult AB, Länsmuseet Västernorrland har utfört antikvarisk kontroll enligt Länsstyrelsens villkor. Syftet med kontrollen är att den antikvariske experten tillför nödvändig kunskap om traditionella material och arbetsmetoder, i förekommande fall förtydligar och preciserar de kulturhistoriska värdena i detaljdiskussioner och avgör utifrån kulturhistoriska ställningstaganden beslut om insatser under arbetets gång. Avsikten är också att den antikvariska kontrollen skall öka vår kännedom och kunskap om de kulturhistoriska värdena som Graninge kyrka besitter och underlätta bevarandet av dessa värden. Den antikvariska kontrollanten skall dokumentera arbetet och sammanställa det i en rapport. Från Länsmuseet Västernorrland har Bodil Mascher deltagit som antikvarisk kontrollant och gjort rapportsammanställningen. Fotografier: Bodil Mascher. Ärendets d.nr. är 2003 / Framsidans fotografi visar Graninge kyrka efter restaureringen. BESKRIVNING OCH HISTORIK Brukskyrkan i trä är byggd nästan axialt mot det gamla herrgårdsområdet. Kyrkan har en oktogon planform med ett vapenhus i väster och sakristia i öster och har en liggande vitmålad fasspontad panel och är avtäckt med plåttak. En klockstapel som byggdes år 1762 ersattes 1887 av nuvarande åttkantiga klockstapel. Graninge bruk fick, som det första bruket i Ådalen, bergskollegiets privilegium år Masugn och hammare anlades år Smeder och kolare flyttade till Graninge. Malmen togs bland annat från Utö i Stockholms skärgård. Trots att järnhanteringen mötte många svårigheter, som besvärliga tranportförhållanden och en ödesdiger anlagd brand, fanns år 1688 på Graninge bruk masugn, stångjärnshammare, knipphammare, klensmedja, såg och kvarn. Brukets grundare var Carl Larsson Sparre, tillika guvernör över Västernorrlands län. Den första herrgården påminde om en större mangårdsbyggnad och var avsedd för brukets inspektor. Carl Sparre bosatte sig på Holms säteri. Bruksbebyggelsen antog en rektangulär planform under Sparres tid. Masugnen flyttades sedan till Sollefteå, därefter till Bollstabruk, på grund av svåra transportförhållanden. Efter detta kom bruket att vara enbart hammarbruk. Bruksområdet bebyggdes senare i familjen Claessons ägo ( ) mera öppet med herrgården vänd mot produktionsbyggnaderna. Ägarfamiljen flyttade in i herrgården, som byggdes större och nya flygelbyggnader tillbyggdes. År 1770 fanns bostäder för 32 hushåll, de fem smedbostäderna på en rad utmed Bruksgatan härrör från den tiden. De hade tidigare brutna tak. Enligt en brandförsäkring från 1846 var fem smedbostäder rödfärgade med spåntäckta tak. En envånig flygelbyggnad med brädtak från 1826, som ersatte en nerbrunnen flygel, var brädfodrad och oljemålad redan då. Det fanns även en timrad och rödfärgad Bruksbyggning i två våningar uppförd 1812, en bagarstuga byggd 1820 med brutet tak och två skorstenar, stångjärnssmedjan med hjulhus från 1813 kallad Sörhammaren och ett kolhus i resvirke. På norrländska järnbruk var bebyggelsen i allmänhet inte anlagda efter den

4 4 stränga symmetri som präglar de uppländska järnbruken. Senare arbetarbostäder fick en friare gruppering. Kyrkan byggdes mellan åren Den oktogona planformen var vanligt på många bruk. Förebilden var de karolinska centralkyrkornas åttkantiga centralkyrkorum, vilka lätt kunde anpassas till timringstekniken. Den 6 december 1760 var den så pass färdig att man kunde använda kyrkan, som invigdes den 5 april Troligen fanns på platsen en tidigare mera tillfällig kyrksal, eftersom en brukspredikant under en period var anställd vid bruket. År 1752 skulle en särskild predikosal byggas ut genom en läktare över förstugan. En anledning till att den nya kyrkan byggdes var, att den rymde såväl smeder, arbetare som ägarfamilj, vilket gynnade sammanhållningen och formerna för brukshierarkin. Den var ursprungligen rödfärgad och klädd med en stående brädpanel. Interiört var bänkindelningen sluten med dörrar i en grön kulör med svarta siffror. Läktaren som satt något högre än nuvarande läktare, bars upp av fyra omålade fyrskäringar som stöd. Kyrkan bedömdes vid en biskopsvisitation under 1800-talets vara i dåligt skick; den rödfärgade exteriören hade grånat, grunden hade sjunkit och taket läckte in. Vid 1800-talets mitt uppkom planer på att bygga en ny kyrka. Brukspatron Johan Erland Gavelius anlitade stockholmsarkitekten F. Wilhelm Scholander för en stor kyrka i trä för 1000 personer men Scholanders förslag kom aldrig till utförande utan man gjorde en takomläggning (K. O. Carlsson). Förslaget att uppföra en ny kyrka uppstod även på 1870-talet men i stället skedde en omfattande reparation av kyrkan. Sakristian inreddes Under mitten av talet kunde det svenska järnet inte längre behålla sin starka ställning på den europeiska marknaden då man fick konkurrens utifrån. Johan Erland Gavelius som följde med sin tid och insåg träindustrins kommande betydelse och anlade en såg i Bollsta bruk. Järntillverkningen vid Graninge lades ner år PLANERADE ÅTGÄRDER Fasader och fönster hade omfattande målningsskador med algangrepp och var i behov av underhåll. Springor mellan fönster och fasad var igenmålade. Smärre rötskador i träet fanns på vissa byggnadsdelar. Enligt arbetsbeskrivningen skulle man skrapa fasaderna till trärent på bröstning och 40 cm ovanför bröstningen och endast skrapning av lösa färgflagor ovanför. Man skulle använda ett linoljebaserat system. Vidare skulle man se över takavvattningen. Smide och solbänkar av målad plåt skulle ommålas. Upprustningen sker genom Lars-Erik Sjögren Målare AB (GE). Projektledare är Leif Markström Bygg & Restaureringskonsult AB.

5 5 Träkorset på vapenhuset före ommålning. Fönster mot söder före ommålning. Sakristians nordöstra hörn före ommålning.

6 6 GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER Fasadrestaureringen har omfattat ommålning av fasader och lagning av rötskadade virkesdelar i fönster, på vattlister och portar i enlighet med Leif Markströms arbetsbeskrivning. Rengöring av fasaderna igångsattes den 7 juni. Färgborttagning har skett med hjälp av IR värmelampa. Panelen mot norr var fuktig direkt efter skrapningen. Den visade sig vara mycket tätvuxen. Engwall & Claessons linoljefärg Lasol har strukits i tunna färgskikt efter med förtunning i innersta skikten enligt leverantörens anvisningar. Del av södra fasaden grundmålad. Endast smärre utbyte av trädelar har gjorts, för övrigt har småsprickor och vresor på fasader kittats igen med Norskspackel dvs. platsblandat linoljekitt på beprövat vis (krita, linolja, vatten). De sprickor som förekom på sydöstra fasadens bröstningslist mot sakristian har ilagats med linoljekitt. Sprickor ovan bröstningslist mellan fönstren på södra fasaden före och efter ilagningar.

7 Bristfällig vattenavrinning hade orsakat smärre rötskador på en vattlist ovan sockeln i vinkeln mellan långhus och vapenhus i norr (bilden t v). Drygt en halv meter av den rötskadade vinklade delen av vattlisten har ersatts med torrt friskt tätvuxet kärnvirke (t h). 7

8 8 På huvudentréns västra port har rötskador på panelerna ilagats med virke av tättvuxen hög kvalitet och dörrarna har målats med linoljefärg i en brun kulör likt tidigare. Det högra dörrbladets bottenstycke och delar av 2 av de nedersta triangulära delarna har ersatts (se ovan). Bilden ovan visar före och efter ommålning på västra entréväggen (över t v endast en strykning på fasaden). Träkorset på vapenhuset har ommålats och fästen har kompletterats. Allt smide, exempelvis på räcket till östra porten, och solbänkar har rengjorts och målningsbehandlats med blymönja och linoljefärg i svart kulör. Fönstren ingick ej i fasadentreprenaden. De har tagits ut och underhållsmålats av församlingen allt eftersom i verkstad. Detta arbete har påbörjats i fjol. De flesta fönstren har nu strukits med linoljefärg 2 gånger och hälften är färdigstrukna. En rötskadad mittpost på ett fönster på långhusets fasad i sydväst har bytts ut mot friskt tättvuxet och torrt virke på fönstrets hela mittpost i 3 delar. Kulörer Fasader enl. NCS system är S0502-Y. Portar 3B-100 enligt RAÄ:s färglikare. Fönster S2502-Y Avvikelser från arbetsbeskrivningen gjordes beträffande rengöringsgraden av fasaderna. Man beslutade inledningsvis rengöringsgrad 1 (trärent) på hela fasadytorna i stället för delvis, för att avlägsna det tjocka färgskalet och undvika instängd fukt på träet. Sakristian och del av kyrkans norra fasad efter restaurering.

9 9 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER Resultatet har ur antikvarisk synvinkel varit gott och kyrkans höga kulturhistoriska värde har tagits tillvara. Man har vinnlagt sig om att använda traditionella material och metoder. Linoljefärgen har strukits i tunna skikt, man har sparat historiskt virkesmaterial i det längsta och utbytta delar är av utvald och mycket god kvalitet. KÄLLOR Carlsson Karl Olof: Järnbränder! Bebyggelse och samhälle vid Graninge järnbruk C-uppsats konstvetenskap, Umeå, vt Kyrkobyggnader Del 4, Riksantikvarieämbetet. Telhammer, Ingrid: Ådalens kyrkor, 1982.