ONSDAGEN DEN 26 SEPTEMBER 2007

Transkript

1 1 ONSDAGEN DEN 26 SEPTEMBER 2007 ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU Vice talman 1. Öppnande av sammanträdet (Sammanträdet öppnades kl ) Talmannen. - Ärade ledamöter! Godmorgon! I dag, den 26 september, är det Europeiska språkdagen. Det är vår skyldighet att påminna människor här i Europaparlamentet, språkets tempel, om hur mycket denna dag betyder för Europeiska unionens filosofi och innehåll samt det arbete som vi utför när det gäller att skapa ett mångkulturellt EU där våra folks särdrag, kulturer och tänkesätt respekteras. Josu Ortuondo Larrea (ALDE). (ES) Fru talman! Stort tack för att ni låter mig få ordet. I dag firar vi Europeiska språkdagen, och jag vill upprepa känslorna hos många medborgare i den spanska staten som inte kan förstå varför de diskrimineras av Europaparlamentets presidium, eftersom vi katalaner, galicier och basker, som jag själv, som företräder medborgarna, inte får använda våra språk i parlamentet. Till skillnad från kommissionen, rådet och Regionkommittén, där folkets företrädare får uttrycka sig på dessa officiella minoritetsspråk, vägrar presidiet godta baskiska, katalanska och galiciska, som är officiella minoritetsspråk i den spanska staten. Fru talman (Talaren talade baskiska.) Talmannen. - Herr Ortuondo! Presidiet kommer att begära uppgifter i denna fråga, även om det är något som vi har diskuterat många gånger, och svaren är välkända. 2. Invandring - Strategisk plan för laglig invandring - Kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (debatt) Talmannen. Nästa punkt är en gemensam debatt om - uttalanden av rådet och kommissionen om invandring, - betänkandet av Lilli Gruber, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om en strategisk plan för laglig migration (2006/2251(INI)) (A6-0322/2007), och - betänkandet av Javier Moreno Sánchez, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (2006/2250(INI)) (A6-0323/2007). Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Europeiska unionen står fortfarande inför stora utmaningar när det gäller att bemöta den föränderliga invandringssituationen. Den övergripande strategin för migration, som antogs vid Europeiska rådets möte i december 2005, utgör fortfarande den grundläggande ramen för att fastställa svaret på dessa utmaningar. När det gäller den övergripande strategin underströk Europeiska rådet

2 behovet av en balanserad, allmän och sammanhängande strategi, som omfattar politiska åtgärder för att bekämpa illegal invandring och, i samarbete med tredjeländer, utnyttja fördelarna med laglig invandring. Att genomföra den övergripande strategin har varit en grundläggande prioritering för påföljande ordförandeskap. Den övergripande strategin för migration har inte förblivit statisk, utan den har förfinats och utvecklats av Europeiska rådet mot bakgrund av inträffade händelser och framsteg som gjorts vid dess genomförande. Den är nu integrerad inom ramen för EU:s heltäckande invandringspolitik. Vid sitt sammanträde den juni i år godkände Europeiska rådet slutsatser om utvidgning och förstärkning av den övergripande strategin. Dessa slutsatser lägger särskilt grunden för tillämpningen av den övergripande strategin i EU:s östra och sydöstra grannregioner och utvecklingen av partnerskap mellan Europeiska unionen och tredjeländer när det gäller cirkulär migration och rörlighet. Vikten av att genomföra den övergripande strategin stärktes av händelser under sommaren och särskilt av de händelser som inträffade vid EU:s södra sjögränser. Allteftersom vi fortsätter att tillämpa den övergripande strategin måste de insatser som ska göras omfatta både åtgärder för att bekämpa illegal invandring och åtgärder för att utveckla möjligheter till laglig migration. Rådet har försökt att göra framsteg när det gäller dessa två oskiljaktiga mål. Vid sitt sammanträde i juni diskuterades situationen i gränsområdet vid södra Medelhavet. Man bekräftade på nytt vilken viktig roll som Frontex måste spela och beslutade att genomföra nya insatser mot bakgrund av de förslag som Malta lade fram. Dessa insatser genomfördes och ledde till godkännandet av slutsatserna vid rådets möte den 18 september om att stärka förvaltningen av EU:s sjögränser i söder. I några av dessa slutsatser uppmanas till brådskande åtgärder för att stärka aktuella åtgärder och befintliga arrangemang. Medlemsstaterna uppmuntras att ge bilateralt stöd till de medlemsstater som utsätts för exceptionella påtryckningar av illegal invandring på grund av deras geografiska situation och samarbetsnivån med angränsande tredjeländer. Detta samarbete kommer till exempel att täcka åtgärder för återvändande, inresevillkor, ansvar för asylsökande, flyktingar och minderåriga. I slutsatserna belyses också behovet att stärka samarbetet på detta område med ursprungsoch transiteringstredjeländer, särskilt när det gäller att förvalta deras egna gränser, ta på sig ansvaret för räddningsoperationer, bekämpa människohandel och -smuggling samt skapa en effektiv ram för illegala invandrares återvändande. Behovet av ett nära samarbete med internationella organisationer som FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Internationella organisationen för migration (IOM) har framhållits. Ett annat grundläggande element är försöket att stärka Frontex verksamhet, särskilt genom att fastställa långsiktiga gemensamma operationer och expanderande verksamhet inom ramen för Europeiska nätverket för kustbevakning. När det gäller långsiktiga åtgärder har rådet inbjudit kommissionen att lägga fram en rapport om möjliga kompletterande åtgärder tillsammans med en djupgående analys av vissa förslag som Malta lagt fram, en studie av de centrala delarna av sjölagstiftningen och ett åtagande om att inrätta grupper med specialister på asylfrågor inom ramen för den pågående debatten om kommissionens grönbok om ett gemensamt europeiskt asylsystem.

3 3 Frontex roll att se till att medlemsstaterna effektivt kontrollerar EU:s yttre gränser blir allt viktigare. Som ni känner till togs Frontex i drift i oktober 2005, men på relativt kort tid har byrån därefter utvecklat sin operationella kapacitet och vidtagit viktiga åtgärder som syftar till att stärka säkerheten vid Europeiska unionens yttre gränser genom att fokusera på kampen mot illegal invandring. Olika gemensamma operationer som samordnats av Frontex har genomförts och andra pågår i Atlanten och Medelhavet. Ett särskilt viktigt ögonblick var inrättandet av Europeiska nätverket för kustbevakning i maj i år, i vilket det framtida europeiska övervakningssystemet kommer att integreras på lång sikt. En annan betydande tilldragelse var rådets antagande i juli i år och därefter ikraftträdandet den 20 augusti av förordningen om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter, kända som RABIT. Genom denna förordning inrättas en mekanism för att snabbt tillhandahålla operativt stöd under begränsad tid till en biståndssökande medlemsstat i situationer där den utsätts för allvarligt och exceptionellt tryck, särskilt om ett stort antal tredjelandsmedborgare kommer till punkter vid den yttre gränsen och på olaglig väg försöker ta sig in i Europeiska unionen. Frontex håller för närvarande på att genomföra denna förordning. Men om den verksamhet som Frontex samordnar ska få någon effekt är det nödvändigt att lämplig utrustning finns tillgänglig. I enlighet med förordningen om Frontex har Frontex inrättat ett centraliserat register över tillgänglig teknisk utrustning, känt som Crate. Detta register innehåller också en utförlig lista över helikoptrar, flygplan, fartyg och annan utrustning som medlemsstaterna är beredda att ställa till förfogande för operationer som samordnas av Frontex. När det gäller lagstiftningsåtgärder mot olaglig invandring har rådets behöriga organ redan börjat analysera förslaget om ett direktiv från parlamentet och rådet om sanktioner mot arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig. Detta förslag, som syftar till att bekämpa olagliga anställning som en omständighet som drar till sig olaglig invandring, lades fram av kommissionen i maj Genom att använda medbeslutandeförfarandet i syfte att snabbt nå ett avtal har rådet också gett hög prioritet till förslaget om Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Detta analyseras för närvarande av rådets behöriga organ. När det gäller politiken för återtagande bör det nämnas att ett beslut att underteckna återtagandeavtalet med Ukraina redan har fattats, enligt det återtagandeavtal med Ryssland som trädde i kraft i juni, och en rad återtagandeavtal har redan undertecknats med länderna på västra Balkan samt Moldavien. Alla dessa avtal kommer att slutas så snart Europaparlamentet avgett sitt yttrande. Jag skulle nu vilja säga några ord om den strategiska planen för laglig migration. Som ni känner till prioriterar också rådet och det portugisiska ordförandeskapet främjandet av laglig migration. Den september organiserade ordförandeskapet en konferens på hög nivå i Lissabon som ägnades åt frågan om laglig migration. Där samlades ministrar, högre tjänstemän och namnkunniga akademiker, liksom företrädare för parlamentet och kommissionen. Vid denna konferens togs frågorna om laglig migration upp, såsom lagliga kanaler för invandring och hanteringen av migrationsströmmar, integrering och Lissabonagendan, samt migration och utveckling. Resultaten från denna konferens kommer att bli mycket betydelsefulla för vårt arbete under de närmaste månaderna.

4 Rådet kommer också inom kort att inleda arbetet med förslagen till ett ramdirektiv om rättigheterna för invandrare som lagligen vistas i en medlemsstat för att arbeta och skapandet av ett enda uppehållstillstånd, samt ett direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning, som vi hoppas att kommissionen kommer att lägga fram under de närmaste veckorna. Dessa två förslag, som tillsammans med andra som kommer att läggas fram under de närmaste åren, utgör nästa steg i den strategiska planen för laglig migration som kommissionen lade fram i januari Rådet har redan börjat analysera sitt förslag till direktiv om ändring av direktiv 2003/109/EG i syfte att utvidga dess räckvidd till personer som åtnjuter internationellt skydd. Syftet med detta förslag är att ge de som åtnjuter internationellt skydd möjlighet att få ställning som varaktigt bosatta. Rådet väntar bara på parlamentets yttrande, så att detta utkast till rättsakt snabbt kan antas. När det gäller yttre förbindelser på området migration måste jag informera er om att rådet aktivt har fortsatt att genomföra den övergripande strategin för migration, i dess lydelse i Europeiska rådets slutsatser från december 2005 och Jag vill också uppmärksamma er på slutsatserna om utvidgningen och förstärkandet av den övergripande strategin för migration, som antogs av rådet i juni. I december 2006 inbjöd Europeiska rådet kommissionen till följande: att lägga fram förslag om hur den övergripande strategin ska tillämpas i de östra och sydöstra regionerna som gränsar till Europeiska unionen, att föreslå metoder för att integrera möjligheter till laglig migration i EU:s externa politik i syfte att utveckla ett balanserat partnerskap med tredjeländer som är anpassat till de särskilda behoven på medlemsstaternas arbetsmarknader, att föreslå sätt och metoder för att underlätta tillfällig cirkulär migration och att lägga fram detaljerade förslag om hur information om olika slags laglig rörlighet mellan Europeiska unionen och tredjeländer ska tillhandahållas och organiseras bättre. Kommissionen lade fram två meddelanden som svar på dessa inbjudningar, och efter godkännandet av dessa meddelanden från kommissionen lade ordförandeskapet fram förslag till slutsatser för rådet som syftade till att inleda arbetet med de åtgärder som kommissionen fastställt. Ministerkonferensen mellan EU och Medelhavsområdet om invandring kommer att hållas i november. Målet med denna konferens är att utveckla initiativ och åtgärder för att genomföra migrationsrelaterade frågor. Dessutom har särskild uppmärksamhet riktas mot Afrika genom att man fortsätter och intensifierar den dialog med de afrikanska länderna om migrationsrelaterade frågor som inleddes Man har också prioriterat övervakningen av ministerkonferensen om migration och utveckling som hölls i Rabat i juli 2006 och i Tripoli i november Vid dessa ministerkonferenser, den första var regional och den andra kontinental, fastställdes en rad områden där samarbetet kan förstärkas mellan invandrarnas ursprungs-, transit- och destinationsländer. Rådet arbetar aktivt på detta område för att omvandla de gemensamma program som man enades om i Rabat och Tripoli till konkreta åtgärder. Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag är mycket tacksam mot företrädaren för rådet för hans beskrivning av utkastet till vår gemensamma åtgärd, och jag skulle särskilt vilja tacka de två föredragandena, Lilli Gruber och Javier Moreno Sánchez, för de två betänkanden som vi diskuterar och kommenterar i dag.

5 5 En första iakttagelse är naturligtvis att EU nått så långt på så kort tid, med andra ord en optimistisk anmärkning. Vi minns alla att det fram till toppmötet i Hampton Court i oktober 2005 till och med rådde tvivel om huruvida EU skulle kunna ha en gemensam strategi om invandring. I dag är detta inte bara ett motto för oss alla utan vi genomför redan vissa initiativ som har beslutats, och dessa har börjat visa resultat. Detta visar att EU har en roll att spela när det gäller att förvalta det globala, ohejdbara fenomen som invandringen utgör. Nationella åtgärder från medlemsstaternas sida räcker inte längre. Det visar också att europeiska åtgärder är till fördel för EU självt, för medlemsstaterna och för alla våra partner, både de i söder huvudsakligen afrikanska länder och även för våra grannar i öst, eftersom kommissionen, som vi har påmints om, föreslog en utvidgning av den övergripande strategin österut, det vill säga till de migrationsströmmar som kommer österifrån. Rådet var helt enigt. Vi talar med jämna mellanrum om en övergripande strategi. Vi anser nu alla att detta innebär skapandet av en absolut oupplöslig länk mellan den yttre dimensionen och den inre invandringspolitiken. Vi kan inte begränsa oss själva till att reglera invandring enbart inom vårt territorium. Vi måste ta itu med invandringens underliggande orsaker som, till och med i dag, till överväldigande del består av desperata människor som flyr från förföljelse, fattigdom eller krig, som inte har möjlighet att välja att lämna sitt eget land eller att stanna där. De måste överge sitt hemland för att överleva. Det är därför tydligt att de underliggande orsakerna till invandring inte kan bemötas genom en strategi som grundas på säkerhet, för allt detta patrullerande i Medelhavet har varit, och kommer att fortsätta att vara, grundläggande för att skydda området runt Kanarieöarna. Detta kan inte vara vår enda strategi, och vi måste bestämt ta upp en begäran som gjorts av EU:s medlemsstater: att reglera laglig invandring. Detta är ett av de bästa sätten för att bekämpa illegal invandring. Ju större kapacitet vi har för att bekämpa ekonomisk invandring, något som vi måste göra, desto mer ska vi minimera detta gråa, oklara skikt av illegal invandring. Det är därför som jag vill börja tala om laglig invandring, som vi diskuterade under ett vikigt sammanträde i Lissabon för några dagar sedan. Vi talade om framtidsutsikter, och jag fick intrycket något som jag hoppas att parlamentet kommer att bekräfta att det finns en positiv politisk drivkraft för att betrakta den ekonomiska invandringen på ett icke-ideologiskt sätt. Uppriktigt sagt måste vi göra detta i vetskap om att vi behöver arbetstagare som kommer från länder utanför EU, och i vetskap om att vi inte får sprida panik genom att tala om ofantliga siffror, något som skulle kunna ge fel uppfattning. Vissa observatörer, och till och med i artiklar i vissa större dagstidningar, har hävdat att vi står beredda att ta in 20 miljoner lagliga invandrare. Sådana siffror är rent ut sagt farliga. Det är en sak att utpeka en uppenbar demografisk trend: EU åldras och antalet europeiska arbetstagare kommer att sjunka till följd av befolkningsminskningen. Det är något annat att som nu hitta på siffror som skulle kunna vara korrekta om 50 år. Låt oss därför reglera alla aspekter av detta fenomen, och börja med befolkningsminskningen inom EU. Den andra aspekten är dock att genomföra målen i Lissabonstrategin när det gäller den europeiska ekonomins konkurrenskraft och attraktionskraft. För att göra detta behöver vi arbetskraft i alla dessa sektorer som, skulle man kunna säga, verkar ha övergivits en aning av många av våra EU-medborgare. Den tredje faktorn är att invandring inte kan vara den enda metoden för att ta itu med befolkningsminskningen.

6 Vi får till exempel inte glömma att samtidigt som vi talar om invandring från länder utanför EU bibehåller vi fortfarande hinder för den fria rörligheten för gemenskapens arbetstagare. Vissa av våra EU-medborgare är inte helt fria att arbeta i alla andra EU-länder. Detta kallas med teknisk jargong för gemenskapsföreträde, men det måste förklaras genom politiska åtgärder och inte med en byråkratisk term. Det innebär att EU kommer att åtnjuta verklig rörlighet först när hindren har rivits ned för våra europeiska arbetstagare, och jag hänvisar naturligtvis till arbetstagarna från de nya medlemsstaterna. Detta är alltså en annan sak som måste tas med i beräkningen. Den fjärde aspekten är att vägra beakta befolkningsminskningen som något som vi måste ge upp, och säga det gör detsamma, arbetstagarna kommer från Afrika. Vår befolkningsminskning, liksom vår framtid, måste vara en anledning till oro. Det är exempelvis därför som åtgärder för att stödja familjer och födelsetal bland européerna är lika viktiga mot bakgrund av detta som att reglera fenomenet invandring från länder utanför EU. Naturligtvis godkänner vi initiativ för att uppnå allt detta, och vissa har redan godkänts på området invandring. Jag kan tala om för er att vi håller på att inleda anbudsförfarandet för den europeiska webbplatsen om invandring. Jag hoppas att anbudsförfarandet kommer att vara avslutat inom några månader, om byråkratin tillåter det, och att det kommer att ge oss EU:s första gemensamma webbplats om invandring. Genom webbplatsen kommer det att ges tillgång till arbetstillfällen, erbjudanden, sökningar, sektorer där arbete efterfrågas och så vidare. Det kommer att stärka EU:s förmåga på detta område. Europeiska integrationsfonden har äntligen blivit verklighet. Vi har diskuterat den vid andra tillfällen, och ni har uttryckt ert stöd för den. Jag måste säga att rådet har skurit ned något på den finansieringsram som jag ursprungligen föreslog, men den är åtminstone i funktion. Vi har nästan 1 miljard euro för att ta itu med denna stora komponent i vår invandringsstrategi. Det kan inte finnas invandring utan integration. Den europeiska fonden existerar nu. Vi finansierar yrkesutbildnings- och språkkurser i ursprungsländerna. Detta är en annan av förutsättningarna för att reglera ekonomisk invandring: om de som anländer hit inte har den yrkesrelaterade utbildning som vi kräver i en eller annan sektor, eller inte talar språken i de länder där de arbetar, är de dömda till social isolering, och vi vill inte ha detta. Europeiska unionen finansierar redan initiativ på detta område. Som ni förmodligen känner till kommer kommissionen på mitt förslag att anta två lagstiftningsinitiativ inom de närmaste dagarna. Rådets företrädare har hänvisat till dessa. De kommer att handla om två direktiv, ganska innovativa sådana; det första av dem handlar om högutbildade arbetstagare. Det kommer med säkerhet inte att ägnas åt sifferlekar: hur många ingenjörer som behövs i Italien eller hur många läkare som behövs i Belgien. Sådana frågor kommer att beslutas gemensamt av regeringarna och arbetsmarknaderna i de berörda länderna. Det som intresserar oss är att göra EU mer attraktivt jämfört med konkurrenter som USA, Kanada och Australien, som lockar till sig 95 procent av högutbildade icke-europeiska arbetstagare de från afrikanska och asiatiska länder när hela EU bara lyckas locka till sig 5 procent. Detta är för få! Idén om ett europeiskt arbetstillstånd, blått kort, är denna: en mycket kunnig arbetstagare som behövs i ett visst land får, efter en viss tidsperiod, rätten att flytta till ett annat land inom Europeiska unionen där han har ett arbete naturligtvis utan några komplicerade formaliteter eller förfaranden. Denna person har rätt att återvända till sitt eget land om han så önskar, och sedan återkomma till EU igen efter ytterligare en tidsperiod om han vill.

7 7 Denna typ av cirkulär migration kan också hindra en permanent kompetensflykt från ursprungsländerna. Det andra direktivet, om gemensamma rättigheter för ekonomiska invandrare, kommer naturligtvis att bli lika viktigt, eftersom vi för första gången ska ha ett enda dokument för arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Personen reser in i EU för att arbeta. Jag talar naturligtvis inte om asylsökande eller familjeåterförening; jag talar om människor som kommer till EU för att arbeta: ekonomiska invandrare. Det borde i princip inte finnas någon uppdelning mellan vistelse och arbete, och denna typ av dokument måste vara genomblickbart. Detta kommer säkert att skapa en harmonisering av rättigheterna. I vissa medlemsstater garanteras inte rätten till sjukvård till fullo, medan det fungerar så i andra. Det förslag som kommissionen ska lägga fram för rådet och parlamentet kommer naturligtvis att ge medlemsstaterna möjlighet att gå utöver den befintliga nivån, om till exempel vissa nationella system redan är mer förmånliga. Vi förväntar oss naturligtvis inte att ett mer rättmätigt land ska minska sina rättighetsnivåer, men vi menar att mindre rättmätiga länder måste höja nivån för deras rättigheter till sociala, utbildningsrelaterade, medicinska och andra tjänster. Under 2008 ska jag lägga fram förslag om andra kategorier av migrerande arbetstagare: säsongsarbetare, de som deltar i betalda utbildningskurser och så kallade företagsinterna överföringar. Om till exempel ett företag har kontor i olika europeiska städer är idén att underlätta rörligheten inom just detta företag utan att inleda förfaranden från början i varje land. Sedan kommer det naturligtvis att bli de outbildade arbetstagarnas tur: den största kategorin, för vilken en hel del förberedande arbete fortfarande behövs. I stället för att utforma ett lagstiftningsförslag i det här skedet föredrar jag att lägga fram alternativ, eller förutsättningslösa förslag vilket jag kommer att göra i början av nästa år i syfte att samla in kommentarer och förslag innan det bästa möjliga förslaget utarbetas. Vi talar inte om begränsade grupper här, utan om den överväldigande majoriteten av de som kommer till EU utan någon yrkesutbildning. Många aspekter måste beaktas i detta avseende. En nyckelaspekt och jag citerar Lilli Grubers betänkande är naturligtvis samarbete med ursprungsländer för att motarbeta kunskapsflykt. Denna aspekt oroar mig särskilt. Som jag redan har sagt är idén med cirkulär migration utarbetad i just detta syfte: för att undvika en permanent energiförlust. Samarbete med vissa länder i Afrika söder om Sahara har till exempel redan inletts, särskilt för att bedöma hur man bäst ska hantera de högst utbildade arbetstagarna som arbetar inom EU under en tid och sedan återvänder hem, där de kan få anställning och sysselsättning som gynnar deras ursprungsland. Detta är en öppen dialog som jag planerar att föra kraftfullt under de närmaste månaderna, delvis tack vare det starka stöd som jag får från det aktuella portugisiska ordförandeskapet, liksom jag fick från tidigare ordförandeskap. Vi har en stor möjlighet i detta avseende. Det är snart dags för två ministertoppmöten: toppmötet mellan EU och Medelhavsländerna som det redan hänvisats till, och toppmötet mellan EU och de afrikanska ledarna. Jag hoppas och tror att detta toppmöte kommer att möjliggöra framsteg för oss, eftersom jag naturligtvis förväntar mig att regeringscheferna vid toppmötet mellan EU och Afrika ska anta en äkta partnerskapsförklaring mellan EU och Afrika om invandring, rörlighet och sysselsättning. Om detta sker anser jag att vi har tagit ett stort steg framåt, delvis eftersom det förslag som vi enades om med det portugisiska ordförandeskapet, som vi diskuterade under det tyska

8 ordförandeskapet med Förbundsrepublikens arbetsmarknadsminister och inrikesminister, nu kommer att gå vidare till det första gemensamma rådet med inrikes- och arbetsmarknadsministrarna. I början av december kommer för första gången konkreta politiska åtgärder att vidtas för att sammanföra de olika elementen i vår migrationsstrategi: inte längre bara säkerhet, utan också ekonomi och sysselsättning, som är så oerhört viktiga av alla de anledningar som jag har angett. Samarbetsavtal med ursprungsländer är en annan fråga. Kommissionen har börjat vidta experimentella åtgärder med vissa länder på detta område. I korthet har vi utarbetat landsprofiler. Varje land är unikt, och vi kan inte styra migrationsströmmarna från Mali på samma sätt som migrationsflödet från Senegal. Varje land har sin egen profil och måste betraktas för sig. När detta är gjort erbjuder vi partnerskapsmöjligheter som en del av ett övergripande avtal. Vi har helt enkelt kallat detta för samarbetsplattformar. Detta är avtal med en ämnesplattform som man ska enas om: att gemensamt bekämpa människohandel, eftersom människohandel börjar i ursprungslandet. Det handlar följaktligen om att utrota den korruption som skyddar denna handel med människor, liksom att hantera arbetstillfällen genom att tillhandahålla information och erbjuda yrkesmässig och språklig utbildning. Vi har öppnat det första arbetscentret i Bamako, Malis huvudstad, med europeiska medel. Vi har också sagt att vi kommer att tillhandahålla information om europeiska lagar, arbetstillfällen och utbildningskurser i detta center. Vi gör faktiskt redan detta. Mali är det första landet som har uttryckt intresse, och vi har redan iscensatt detta initiativ tillsammans med landet. Vi vill göra samma sak i andra länder, om och när de kontaktar oss. När det gäller integrering vill jag mycket kort säga att integrering är en viktig del av migrationspolitiken, och naturligtvis kommer fonden att användas för samtliga politiska åtgärder som inriktas på social integrering av de som respekterar våra regler. Slutligen är också illegal invandring en del av vår politiska strategi. Jag vet, och det gläder mig, att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har godkänt Manfred Webers betänkande om den europeiska politiken för återvändande. Vi ska diskutera detta i framtiden, men det är också viktigt. Att bekämpa illegal invandring innebär inte att uppmuntra till illegala anställningar, som lockar till sig illegal arbetskraft. Som ni känner till förlorar en växande andel av invandrarna inom EU sina arbeten. Det är mycket oroväckande. I början fanns det arbete för många säsongsarbeten, jordbrukssektorn, turismnäringen, offentliga arbeten medan arbetslösheten nu tyvärr ökar. Vad ska vi göra med dessa människor som förlorar sina arbeten? Låt oss därför inte uppmuntra till olaglig anställning: vi ska straffa arbetsgivare som utnyttjar illegala invandrare; vi ska garantera en återvändandepolitik som respekterar de grundläggande mänskliga rättigheterna, men som samtidigt är mycket tydlig och bestämd när det gäller våra mål. Vi kan inte godta brott mot lagen och upprepade exempel på olagligt uppträdande. Den europeiska byrån Frontex har bidragit till att stoppa tusentals illegala invandrare. Enbart i sommar har den räddat mer än personer som annars skulle ha omkommit, som så många andra har, och vi ska vara tacksamma mot besättningarna på de fartyg, flygplan och helikoptrar som deltar i Frontex uppdrag. Men Frontex har också lyckats minska flödet av illegal invandring i de områden där den patrullerar. Byrån har varit, är, och kommer att förbli ett centralt instrument i denna övergripande strategi.

9 9 Jag ska avsluta med att säga att invandringen kommer att vara en del av vår arbetsbörda under de närmaste årtiondena, inte de närmaste månaderna. Det är därför bra att EU inser att det har ett utmärkt tillfälle att vara en aktör på världsscenen på detta och andra områden. Lilli Gruber, föredragande. (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Invandring är varken en nödsituation eller ett övergående fenomen. Det fanns 18,5 miljoner invandrare i EU Det finns många anledningar, som ni vet: krig, fattigdom, miljökatastrofer och hänsynslösa diktaturer i många av världens regioner. Europeiska unionen är en av världens största aktörer, så den måste sluta att skjuta upp saker och ting och utarbeta en strukturell politik för att bemöta denna utmaning som involverar oss alla. Vi kommer ingenstans ensamma! Mycket har gjorts i kampen mot illegal invandring, men det räcker inte. Det viktigaste sättet att bekämpa illegal invandring är att öppna lagliga kanaler för inresa till Europeiska unionen. Detta är två sidor av samma mynt, och det är därför som Javier Moreno Sánchez och jag har beslutat att lägga fram våra betänkanden tillsammans. Våra ekonomier skulle inte längre kunna fungera utan migrerande arbetstagare, och utan deras sociala avgifter skulle vårt välfärdssystem paralyseras, hotas i sin nuvarande form av det sjunkande födelsetalet. Eurostats siffror är fullkomligt tydliga: 2050 kommer en tredjedel av de 490 miljoner européerna att vara över 65 år. Kommissionens handlingsplan för 2005 var ett viktigt framsteg, eftersom den innehåller praktiska förslag för öppnandet av lagliga invandringskanaler på ett enhetligt sätt på EU-nivå. De enskilda medlemsstaterna ansvarar naturligtvis för att fastställa inresekvoter. Kommissionsledamot Frattini! Av de fem direktiv som ni ska föreslå under de kommande månaderna är vår prioritet det som garanterar en gemensam ram för rättigheter för invandrare. Jag önskar er all välgång, eftersom ni vet att förhandlingarna i rådet verkligen inte kommer att vara enkla, men parlamentet kommer att stå bakom er. Detta är ett av skälen till att vi måste övergå till medbeslutande och överge vetorätten i rådet. Mitt betänkande antogs enhälligt i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, med undantag av en röst emot, och jag är tacksam mot mina kolleger från andra grupper för deras starka stöd. I betänkandet uppmanar vi till att enhetlig och pålitlig statistik ska tillgängliggöras på EU-nivå. Man kan inte lagstifta om invandring utan att känna till dess verkliga omfattning. Utan kalla fakta kan det lätt bli ett propagandaredskap. Detta fenomen måste tas upp utan demagogi, populism eller tabun. Jag anser därför att det är avgörande att politiker och journalister visar ett större ansvar när de hanterar dessa känsliga ämnen. Båda grupperna spelar en nyckelroll i integrationsprocessen, som ni vet. Integrering är en tvåvägsprocess som består av rättigheter och skyldigheter för båda parter, och invandrarnas aktiva deltagande i det ekonomiska, sociala och politiska livet i värdlandet är kärnan. Herr Frattini! Jag instämmer med er i er hänvisning till principen om likabehandling när det gäller socioekonomiska rättigheter, eftersom grundläggande rättigheter omfattar lika lön och säkerhet på arbetsplatsen, men också erkännandet av kvalifikationer, överföring av pensioner, familjeåterförening, och att ge kvinnor en rättslig ställning som är oberoende av makens rättsliga ställning. När det gäller direktivet om högutbildade arbetstagare kan det så kallade blåa kortet mycket väl vara ett utmärkt medel för att locka hit yrkesfolk, som EU är i så stort behov av. Herr kommissionsledamot! Vi skulle hur som helst vilja få veta lite mer om detta blåa kort, med

10 tanke på att som ni har påmint oss om bara 5 procent av de invandrade arbetstagarna i dagsläget är högutbildade, i motsats till 95 procent outbildade. Direktivet om säsongsarbetare bör ersätta bristfälliga rättigheter för denna sistnämnda grupp av arbetstagare, och jag anser att de säsongsarbetare som följer reglerna bör erbjudas förtur till andra former av tillfällig och permanent invandring. Men, herr Frattini, förutsättningslösa förslag, eller alternativ, som ni kallar dem, om lågutbildade och outbildade invandrare är alla mycket bra, men hur länge måste vi vänta innan vi får ett direktiv på detta område? Min fråga riktas i första hand till rådet. Min tid är slut. Vi skulle vilja uppmana regeringarna och rådet att vara mer realistiska och modigare. Det behövs en ansvarig politik för att bemöta farhågorna och otryggheten i våra alltmer osäkra samhällen. Det finns inga stängda gränser, och vi invaderas inte av invandrare! Invandring är en nödvändighet, och om den hanteras med förstånd kan den vara en tillgång för ett civilsamhälle som respekterar skillnader. (Applåder) Javier Moreno Sánchez, föredragande. (ES) Fru talman, herr vice kommissionsordförande, herr rådsordförande, fru Gruber, mina damer och herrar! Att föreställa sig EU:s och våra samhällens framtid utan invandring i globaliseringens era är en verklighetsflykt. Invandringen är nödvändig och positiv för EU:s demografiska stabilitet, ekonomiska tillväxt och kulturella mångfald. Det som vi behöver är lagligt invandrade arbetstagare med rättigheter och skyldigheter, inte slavar. Utvecklingen av och framgången med en laglig invandringspolitik beror på en ständig kamp mot medaljens baksida: illegal invandring. Att hantera och kontrollera dessa illegala migrationsströmmar överstiger medlemsstaternas förmåga att vidta enskilda åtgärder, och det kan inte råda några tvivel om att detta är den känsligaste aspekten av den gemensamma allmänna invandringspolitik som Europeiska unionen måste utveckla. Nya sociala och ekonomiska obalanser, internationella konflikter och klimatförändringar kommer att öka illegala flöden till EU. Flödena rör sig snabbare än vårt politiska gensvar, och de kommer inte att stanna upp av sig själva. Vi måste vidta åtgärder nu. Vi välkomnar och stöder kommissionens strategi. Det är avgörande för utvecklingen att ha en mer sammanhängande och effektiv politik i medlemsstaterna som grundas på en absolut respekt för mänsklig värdighet och grundläggande rättigheter i en anda av solidaritet, delat ansvar, öppenhet och ömsesidig tillit. För det första måste vi ha trygga land-, luft- och sjögränser genom integrerad övervakning och kontroll, och här är Frontex och RABIT den väg som vi måste ta: vägen mot delat ansvar och solidaritet. Frontex arbetar. Där det bedrivs verksamhet har liv räddats och den illegala invandringen minskats avsevärt. Illegala invandrare har tvingats söka andra vägar, något som nyligen observerats i Spanien och Italien. Men Frontex är ett nyfött barn, ett barn av EU som bara kan växa till sig och utföra sin uppgift om det får stöd från sina föräldrar, medlemsstaterna, som vi skulle vilja be uppfylla sina åtaganden ordentligt genom att tillhandahålla den personal och de logistiska resurser som krävs.

11 11 Dessutom är det nödvändigt att som ett avskräckningsmedel upprätta en europeisk politik för återvändande med full respekt för de mänskliga rättigheterna och att arbeta på att få till stånd återtagandeavtal med tredjeländer. Vi önskar se ett återvändandedirektiv som antas under det portugisiska ordförandeskapet. Vi behöver politiskt mod och politisk vilja för att ta itu med den största lockelsen med illegal invandring: olaglig anställning. Vi måste vinna kampen mot maffianätverken och skrupelfria företagare som utnyttjar illegala invandrare. Det är en bransch som involverar enorma mängder dolda intressen och pengar, och detta kräver ett bestämt och energiskt bemötande. Som ni sa, herr vice ordförande, måste vi tillämpa nolltolerans för olaglig anställning för att minska den illegala ekonomin som skapar el efecto llamada [en pådrivande effekt]. Den psykologiska dimensionen är uppenbar. Om det inte finns möjligheter att arbeta illegalt inom EU finns det färre incitament att utvandra till EU. Vi måste också be medlemsstaterna att vidta bestämda åtgärder med adekvata finansiella anslag för att bekämpa människohandeln genom rättsligt och polisärt samarbete, där särskild uppmärksamhet ägnas de mest sårbara kvinnor och barn och se till att de får tillgång till sjuk- och hälsovård samt utbildning. Yttre åtgärder kräver dialog och nära samarbete med ursprungsländerna och transitländerna. Vi måste fortsätta längs den väg som vi slog in på under de ministerkonferenser som hölls i Rabat och Tripoli och vid världsforumet i Bryssel, som lägger vikt vid förbindelsen mellan invandring och utveckling. Vi måste göra invandringen till en utvecklingsfaktor i ursprungsländerna och värdländerna, och se till att vi använder samutveckling för att gemensamt ta itu med de djupare orsakerna till illegal invandring. Vi måste också maximera den positiva inverkan från medel som sänds tillbaka av invandrare när det gäller utveckling i deras respektive länder och utveckla potentialen med mikrolån. Dessutom måste vi ha en sammanhängande yttre politik för att säkerställa att handelsmålen överensstämmer med utvecklingsstödet, så att mindre utvecklade länder kan exportera sina produkter och inte måste exportera sina egna medborgare. Jag vill inte avsluta mitt anförande utan att tacka alla föredragande, med vilka jag haft ett nära och positivt samarbete, något som återspeglas i den breda enighet som nåddes i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Vi får inte begå några misstag; vi måste kämpa mot illegal invandring och bemöta dess orsaker och kanaler, men vi behöver inte kämpa mot illegala invandrare, för de är inte brottslingar: att utvandra är inte ett brott. Vi måste få ett slut på det populistiska främlingsfientliga resonemanget som förbinder invandring med osäkerhet, brottslighet, terrorism eller arbetslöshet. Ingen utvandrar av en slump: det är alltid på grund av nöd. Låt oss agera för att eliminera denna nödvändighet och omvandla den till ett personligt val. (Applåder) Manolis Mavrommatis (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. (EL) Fru talman! Först av allt skulle jag vilja gratulera Lilli Gruber och Javier

12 Moreno Sánchez till det utmärkta arbete som de har gjort och det samarbete som vi har upplevt tillsammans vid utarbetandet av de två betänkandena. Europeiska kommissionens bestämda ståndpunkt är att en äkta gemensam invandringspolitik ska antas av de 27 medlemsstaterna. Invandringen är oupplösligen förbunden med utveckling, och med tanke på de befolkningsproblem som EU står inför i dag är nu laglig invandring en del av lösningen på många av EU:s problem, i stället för att bara utgöra ytterligare ett problem. Möjligheten att avge ett yttrande gav oss i utvecklingsutskottet, i rollen som Europaparlamentet, möjlighet att skydda lika rättigheter för båda könen, att skydda de mest sårbara grupperna, såsom kvinnliga invandrare och barn, liksom att tillhandahålla information och språkutbildning till nyanlända invandrare. Dessutom togs det hänsyn till kompetensflykten från regioner i världen som Afrika, där det finns en akut efterfrågan på hälsovårdspersonal. Dessa områden drabbas varje gång som en läkare lämnar sitt land för att söka sig en bättre framtid inom EU. Därför välkomnar vi kommissionens förslag att stärka den cirkulära migrationen. Invandrare kommer följaktligen att ha möjlighet att återvända till sina hemländer efter en ettårsperiod och återföra den kunskap och erfarenhet som de har förvärvat inom EU:s medlemsstater till sitt land. Det är också mycket viktigt att kommissionen tillhandahåller mer information om den rättsliga ram som kommer att omfatta begreppet cirkulär migration. På denna punkt skulle jag vilja tacka kommissionsledamot Franco Frattini för hans visade känslighet när det gäller ämnet invandring under de senaste två åren och för hans ständiga ansträngningar att få de 27 medlemsstaterna att enas om en gemensam invandringspolitik. (Applåder) Maria Badia i Cutchet, föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som föredragande från utskottet för kultur och utbildning har jag framhållit vikten av att överväga de sociala, utbildningsmässiga och kulturella aspekterna i förhållande till invandring. Dessa faktorer utgör ett nödvändigt bidrag till ekonomisk tillväxt och social sammanhållning. Det är också viktigt för att underlätta integrering av dessa personer i värdländerna, och därmed minska ömsesidig misstro. När det gäller utbildning har jag föreslagit införandet av en politik för invandrares tillgång till och integrering i utbildningssystemet, med ett erkännande av akademiska och professionella kvalifikationer som uppnåtts i tredjeländer. När det gäller att förebygga kompetensflykten har vi inriktat oss på kommissionens förslag att uppmuntra till att hyra etnisk arbetskraft i länder där utvandringen av kvalificerade arbetstagare skulle kunna destabilisera den sociala och ekonomiska situationen. Slutligen skulle jag vilja uppmärksamma er på den betydelse och det ansvar som medierna har när de sänder ut uppgifter i både ursprungsländerna och värdländerna för att motverka att en osaklig bild av invandring förmedlas. Maria Panayotopoulou-Kassiotou (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. (EL) Fru talman! Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män beklagar att få hänvisningar

13 13 har gjorts till problemet med jämställdhet såväl i meddelandet om förslaget till en strategi för laglig invandring som i den text som vi ska rösta om i dag. Vi uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och de olika konstellationerna i rådet med ansvar på detta område att trappa upp sina ansträngningar. Samordningen av politik för laglig invandring måste syfta till att tillhandahålla särskilt skydd för kvinnliga invandrares rättigheter, som utsätts för dubbel diskriminering. Illegal invandring måste motarbetas; den främjar olika nätverk som utnyttjar sårbara män, kvinnor och barn. Vi betonar vikten av en övergripande strategi för politik för laglig migration. Åtgärder för en tvåvägsprocess för integrering måste inbegripas för att stärka både godtagande i värdsamhällena och manliga och kvinnliga invandrares villighet att integreras. Kvinnor och deras familjer bidrar i stor utsträckning till detta, och familjeåterförening bör underlättas med hjälp av en oberoende status. Vi måste bekämpa diskriminering, amputeringar, tvångsäktenskap, hedersbrott och våld av alla slag i ursprungssamhället, samt stärka den lagliga utvecklingen av kvinnors kunskaper. Joseph Daul, för PPE-DE-gruppen. (FR) Fru talman, kommissionsledamot Frattini, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Frågan om invandring är en politisk fråga med en särskild betydelse, eftersom den ofta innefattar mänskliga tragedier. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater är medveten om hur allvarlig denna debatt är, och våra tankar går till de hundratals liv som gått förlorade på grund av att offren drömt om ett liv i Europa. Respekten för människolivet måste komma i första hand när vi formulerar vår invandringspolitik. Jag skulle vilja gratulera föredragandena till deras arbete och kommissionsledamot Franco Frattini till den villighet och politiska beslutsamhet som han har visat. Det är vår plikt att göra allt i vår makt för att kontrollera tillströmningen av invandrare. Vårt samhälles sammanhållning, vår förmåga att ta emot invandrare och vår beslutsamhet att bekämpa rasism, intolerans och främlingsfientlighet står alla på spel. För att hantera invandringen är det nödvändigt att anta en strategi som bygger på respekt för mänsklig värdighet, realism och en stabil rättslig ram. När man diskuterar ämnet invandring är det viktigt att göra åtskillnad mellan asylsökande, tillfälliga flyktingar och ekonomiska invandrare, där de sistnämnda är överlägset flest. Inom denna sista kategori måste vi också göra åtskillnad mellan illegal invandring, som är Europeiska unionens ansvar, och laglig invandring, som faller inom medlemsstaternas jurisdiktion. Vi är för stränga insatser när det gäller illegal invandring. EU måste ta sitt ansvar och ta på sig gisslet med maffiagrupper som bedriver handel med mänsklig misär. Vi erkänner att vissa framsteg har gjorts, som inrättandet av Frontex, Fonden för de yttre gränserna och inrättandet av enheter för snabba ingripanden vid gränserna för att bevaka gränsområden. Men detta är alldeles för lite, för den arbetskraft, det material och de ekonomiska resurser som används är fortfarande otillräckliga. Vi står i begrepp att tillhandahålla dessa instrument med de kompletterande resurser som krävs. Om vi trots detta ska vara effektivare måste de medlemsstater som agerar väktare av våra yttre gränser verka genom att använda gemensamma standarder. Det är nödvändigt att vi utarbetar ett verkligt gemenskapsprotokoll för att skydda våra yttre gränser, komplett med ett övervakningssystem.

14 Våra medlemsstater står inte alla inför samma problem när det gäller migrationsströmmar. Vi måste noggrant skilja mellan de stater som fungerar som väktare av våra gränser och de övriga. Den uppgift som unionens stater i syd och öst står inför är enorm. Solidariteten har ställts maximalt på spel här, och tekniska, logistiska och ekonomiska medel måste användas för att ge stöd till dessa medlemsstater vid frontlinjen som drabbas av massiv illegal invandring. Samtidigt som kampen mot illegal invandring kräver att det vidtas åtgärder vid våra yttre gränser krävs det också att insatser mobiliseras inom själva Europeiska unionen. Mellan 10 och 15 miljoner människor vistas för närvarande illegalt inom vårt territorium. Om den huvudsakliga vägledande principen för våra demokratier är likhet inför lagen är det nödvändigt att vi antar en politik som syftar till att personer som har rest in i EU på olagliga vägar systematiskt återsänds till sina ursprungsländer. Europeiska unionen måste organisera återsändandet av illegala invandrare på ett sätt som upprätthåller strängaste respekt för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet. Vi vill att EU förblir en tillflyktsort för dem som flyr förföljelse, och av denna anledning motsätter vi oss massregleringen av illegala invandrare. I stället för att vara en lösning, långt därifrån, kommer detta bara att intala illegala invandrare och de som försöker komma in i EU att de förr eller senare kommer att få laglig status. Sådana amnestier skulle bara vidmakthålla verksamhet inom kriminella grupper som är involverade i illegal invandring och människohandel. Vi välkomnar verkligen kommissionens förslag att bestraffa arbetsgivare som anställer illegala invandrare. När det gäller den aktuella situationen med laglig invandring anser vår grupp att det åtagande som ursprungslandet gör för att kontrollera illegal invandring bör bli ett villkor i våra förhandlingar med tredjeländer. Regleringen av laglig invandring är naturligtvis medlemsstaternas ansvar, inte Europeiska unionens. Trots detta måste vi, om vi ska förbättra effektiviteten och sammanhållningen på detta område, samordna våra ansträngningar effektivare mellan de 27 EU-länderna. Vi måste också utforska möjligheterna att införa en gemensam mottagningsprocess som skulle göra det möjligt för högutbildade arbetstagare och de med vissa specifika kunskaper att komma in på den europeiska arbetsmarknaden. Förslaget om ett europeiskt blått kort bör utvecklas och diskuteras vidare, tillsammans med idén om ett projekt för cirkulerande invandring för outbildade arbetstagare. Invandring är beroende av att rätt balans upprätthålls mellan ett sammanhängande samhälle som å enda sidan är starkt och öppet för andra, och å den andra respekterar rättsstatsprincipen. Långt ifrån att stänga våra dörrar vill vi se till att framtida invandrare välkomnas och integreras ordentligt i vårt samhälle, såsom sker i andra regioner i världen. Claudio Fava, för PSE-gruppen. (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Låt mig tacka de både föredragandena för deras arbete, som har varit värdefullt och helt relevant. Jag skulle vilja börja med en skildring som har funnits på allas våra näthinnor i några månaders tid: fotografiet av 40 överlevande från ett skeppsbrott som klamrar sig fast vid ett tonfisknät mitt i Medelhavet i två dagar och två nätter. I det ögonblicket verkade det viktigare att rädda fisken än att rädda livet på dessa desperata människor: de togs inte ombord på det fiskefartyg som fann dem. Jag berättar detta eftersom vi, som kommissionsledamoten påminde oss om, behöver en övergripande men särskild strategi när det gäller ämnet invandring. Det måste vara en strategi som kombinerar balans, solidaritet och som Lilli Gruber påminde oss om saknar tabun. Invandring kan inte bara ses som en säkerhetsfråga. Det är en nödvändig utmaning för EU. Det är en aspekt av integrering och social utveckling som vi måste konfrontera.

15 15 Kommissionsledamot Franco Frattini sa att EU har en roll att spela. Vi instämmer. EU har en roll att spela, förutsatt att det kan hantera frågans hela invecklade beskaffenhet. På de få minuter som återstår skulle jag vilja belysa tre grundläggande principer som förekommer i dessa två betänkanden. Det mest effektiva sättet att stoppa den illegala invandringen är att öppna lagliga invandringskanaler, så länge som invandrarna och de länder som tar emot dem har ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. När det gäller illegal invandring skulle jag vilja säga att en solidaritetsprincip måste upprättas bland medlemsstaterna, förutsatt att den gäller för alla medlemsstater och inte bara de som gränsar mot Medelhavet. Samtidigt måste vi, som många av mina kolleger redan har sagt, bekämpa illegal invandring genom att skapa villkor i de ursprungsländer som lindrar orsakerna till den djupa förtvivlan som dessa människor flyr från: de underliggande orsakerna som nämndes av Franco Frattini. Slutligen förblir respekten för de mänskliga rättigheterna en nödvändig referenspunkt för vår politik. Processen med europeisk integration kommer bara att vara kraftfull och meningsfull om vi kan hindra EU från att stänga sina portar för invandrarna. ORDFÖRANDESKAP: ONESTA Vice talman Graham Watson, för ALDE-gruppen. (EN) Herr talman! Finns det något som bättre illustrerar behovet av en gemensam europeisk invandringspolitik än fallet med de tunisiska fiskarna? Hela denna tragiska händelse från migranterna på en gummiflotte i de höga vågorna till de människosmugglare som fört dem dit och de myndigheter som fängslat deras räddare vittnar om Europas misslyckade hantering av migrationsfrågan. Efter varje mänsklig tragedi under ett årtionde präglat av handlingsförlamning har gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa ställt samma enkla fråga: Hur många människor måste mista livet innan regeringarna inser att ingen vinner på att vi hissar upp vindbryggan till Fästning Europa? Att hantera migrationen gagnar oss lika mycket som de människor som tar sig till våra kuster eller är beredda att dö för att göra det. Även om populismen har drivit fram en politik präglad av rädsla så måste vi ta till oss fakta. Faktum nummer ett: Under de närmaste tjugo åren kommer EU att mista 20 miljoner arbetstagare arbetstagare som bemannar vår tjänsteindustri och vars skatter finansierar tjänster för våra medborgare. Faktum nummer två: De nationella regeringarna stoppar de människor som EU behöver för att vi ska kunna konkurrera, ja överleva, på den tuffa globala marknaden. Åttiofyra procent av de skarpaste hjärnorna försvinner till USA och Australien eftersom de avskräcks av vår byråkrati, vår motsträvighet och våra hinder för fri rörlighet. Faktum nummer tre: Av de migranter som når EU är endast tre av tjugo utbildade. De allra flesta är outbildade, desperata och fördrivna. Kommissionsledamot Franco Frattinis förslag ger en lösning på halva problemet och bygger på Jeanine Hennis-Plasschaerts idé om ett europeiskt grönt kort för att åtgärda kompetensbristen. Men hans plan för ett blått kort har också brister. Ingenting sägs till exempel om de arbetstagare vi behöver inom restaurang-, hälsovårds- och turistsektorerna. Planen skulle göra det möjligt att hantera de ekonomiska och demografiska utmaningarna om den innefattade fri rörlighet för

16 arbetstagare från de nya EU-medlemsstaterna, men alltför lite görs för att hantera problemet med olagliga invandrare längs våra sydliga gränser. Sanningen är den att kommissionens trivsamma plan att vi ska ta de bästa och strunta i resten inte kommer att fungera. Fattigdom, svält, misär och krig kommer att fortstätta att driva människor över Medelhavet vare sig de uppfyller våra kriterier eller ej. Varför? Därför att vår jordbruks- och fiskeripolitik leder till att deras produkter konkurreras ut och deras naturresurser plundras. Givetvis måste vi övervaka EU:s gränser. I Javier Moreno Sánchez betänkande ställs berättigade krav på att Frontex ska få den budget, den personal och den utrustning den behöver för att kunna göra sitt arbete, även om det uppriktigt sagt är svårt att föreställa sig att Gibraltar skulle undantas från Frontex, då detta skulle vara likvärdigt med att lämna ett stort hål i staketet. På längre sikt kan dock den nuvarande utvecklingen endast vändas genom en övergripande EU-politik för att straffa människosmugglare, se till att det finns lagliga sätt att komma in i EU och skapa hopp där det råder förtvivlan. Sanningen är den att vi bara har ett val när det gäller att hantera utvecklingsländerna: antingen tar vi emot deras varor eller så tar vi emot deras människor. Om vi vill ta emot färre människor måste vi ge större hjälp på hemmaplan, vilket med rätta betonas i Gruberbetänkandet. Det portugisiska ordförandeskapet måste därför fördubbla sina insatser för att sänka EU:s jordbrukstariffer och slutföra Doharundan på ett framgångsrikt sätt. Kommissionen å sin sida måste utforma en generös agenda för Afrika, där pengar och öppnande av marknader kopplas samman med respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, för att ge människor hopp om ett bättre liv i hemlandet. Herr Lobo Antunes, herr Frattini! Håll rådets nästa möte i immigrantstationen på Ellis Island i New York. Ta lärdom av vår Amerikahistoria när ni planerar toppmötet mellan EU och Afrika i december. Migrationen som sådan är här för att stanna. Dess drivkraft är den starka kombinationen av hopp och förtvivlan och den följer lagen om tillgång och efterfrågan, men hanterad på rätt sätt kan migrationen berika och gjuta nytt liv i Europa. (Applåder) Cristiana Muscardini, för UEN-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det finns redan olika direktiv om laglig invandring och andra har föreslagits, men det verkliga olösta problemet är fortfarande att lyckas förhindra illegal och okontrollerad invandring, och entydigt definiera och säkerställa respekt för lagar och regler som gäller i EU-länderna: detta är en nödvändig förutsättning för civil samlevnad. Jag är tacksam mot kommissionsledamot Franco Frattini och det förslag som han har lagt fram. Men problemet är fortfarande allvarligt, eftersom det finns beslut av domare jag hänvisar till mål i Tyskland och Italien som föreskriver att föräldrarna till en flicka som hålls fängslad i hemmet inte kan åtalas, eller att en kvinnas ansökan om skilsmässa som upprepade gånger misshandlats av sin make inte kan prövas, eftersom sådant uppförande överensstämmer med seder och bruk i invandrarnas ursprungsländer. Allt detta är också allvarligt med tanke på utkastet till ändringsfördrag: i det föreskrivs i själva verket en gemensam invandringspolitik, men det kommer att dröja länge, medan vi däremot behöver en gemensam politik omedelbart för att förhindra illegal invandring. I februari 2004 var jag föredragande för yttrandet från utskottet för utrikeshandel om Frontex, som kom till 2004 och har varit verksamt sedan 2005, men fortfarande saknar tillräckliga resurser. Vid många tillfällen har byrån inte medel för att övervaka vare sig de

17 17 officiella gränserna eller ens våra gränser, eftersom det är våra landsgränser som behöver mer övervakning. För att skapa ett rättvist samhälle, utan öppna eller dolda konflikter, vars risker är uppenbara däribland faran att våra egna och andra människor identiteters förvrängs behöver vi en kraftfull politik för att bekämpa rättsstridigt handlande. Vi uppmanar kommissionen och rådet att inte bara intensifiera kontrollen av EU:s gränser, utan också att införa en harmoniserad lagstiftning för att bestraffa människosmugglare snabbt och kraftfullt, och för att främja bättre avtal med invandrarnas ursprungsländer. Skyddet av de mänskliga rättigheterna och individuell värdighet äventyras fullständigt med en svag politik som främjar hotet från terrorism och socialt missmod. Detta är en av anledningarna till att vi skulle vilja påpeka att bristen på en gemensam regel om asylrätten förvärrar situationen, men vi ser inte mycket aktivitet från de politiska gruppernas sida. Jean Lambert, för Verts/ALE-gruppen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionen, rådet och våra båda föredragande för att de äntligen insett frågornas komplexitet och behovet av ett övergripande angreppssätt. Vi vet att migrationen tillhör livets realiteter, vi vet att den är en drivkraft för utveckling och vi vet att många EU-medborgare också strävar efter att tjäna bättre, lära sig mer eller få ett bättre liv, precis som människorna i Afrika söder om Sahara. Vi välkomnar kravet på lika rättigheter för alla invandrare här, eftersom vi varit oroade över att ett splittrat angreppssätt i denna fråga kan komplicera det hela ännu mer genom att skapa olika rättigheter för olika arbetstagare. Vi anser även att det är viktigt att enas om en status för de personer som för närvarande inte kan återvända till sina hemländer på grund av konflikter och som därför lämnas utblottade, ofta på våra gator. Vi välkomnar även kravet på större ärlighet från medlemsstaternas sida om behovet av invandrade arbetstagare i våra nuvarande ekonomier. Globaliseringen har intensifierat migrationen och jag är helt enig med de ledamöter som har talat om behovet av att ändra våra handelsbestämmelser. Om ni tar emot våra fiskar måste ni ta emot våra fiskare också, har man med rätta påpekat. Hur det än förhåller sig med detta uppmanar jag dessa ledamöter att inte fälla krokodiltårar över vissa invandrares svåra situation, att inte rösta för fiskeriavtal i parlamentet och att inte rösta för handelsbestämmelser som raserar andra länders ekonomier. Vi gör också rätt i att titta på sysselsättningen i denna debatt, när det gäller lika rättigheter, lika lön och god tillsyn, vilket gynnar alla arbetstagare som behöver få kunskap om sina rättigheter. Om vi oroar oss över kompetensflykten måste vi också titta på åtgärder för att få våra egna utbildade arbetstagare att stanna kvar. Vi behöver utnyttja och utveckla kompetensen hos de invandrade arbetstagare som kommer till oss, och Equal har gett oss några fantastiska exempel på detta som vi inte får glömma bort. Om vi ska kunna attrahera högutbildade personer handlar det dessutom inte bara om fri rörlighet, utan också om att bekämpa rasism och främlingsfientlighet, som också avskräcker många högutbildade från att komma till EU. (Applåder) Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Kommissionsledamot Franco Frattini har i dag först talat till oss om laglig invandring och

18 sedan om olaglig invandring. Om Europeiska unionens politik följde logiken i det han säger skulle jag kunna hålla med honom, men tyvärr är detta inte fallet. Under de senaste åren har EU:s politik först och främst använt uttryck som nekat inträde, invandrarkriminalitet, tvångsåtgärder, invasionsspöket, och nu börjar vi äntligen tala om inresepolitik. Vi kan därför alla enas om att politik för laglig invandring är avgörande för att bekämpa olaglig invandring, för att hindra människosmuggling, för att undvika att de hoppfulla reser över havet, och för att hindra att Medelhavet i allt högre grad blir en kyrkogård i det fria. Vi bör dock vara rationella. Innan vi föreslår politiska åtgärder om nekat inträde bör vi följaktligen diskutera hur vi ska utöka de lagliga inresemöjligheterna och bemöta den demografiska utmaningen. Jag förstår inte riktigt vad Franco Frattini hänvisade till i dag, om han talade om pressläckor. Faktum är att prognosen på 20 miljoner invandrare fram till 2030 har gjorts av Europeiska kommissionen själv i dess grönbok, där det förklarades att den demografiska krisen inom EU är sådan att vi kommer att behöva 20 miljoner invandrare fram till miljoner invandrare innebär dock inte 20 miljoner utbildade invandrare. Vi börjar bakifrån och går framåt: först genomför vi politik för nekat inträde, sedan beslutar vi hur vi ska få in utbildade invandrare, och slutligen tar vi itu med det stora problemet med vad vi ska göra med alla övriga. Jag anser att vi noggrant bör se över och analysera den politik som genomförts under senare år. Vi måste också bedöma vilken typ av politik vi vill ha när det gäller nekat inträde. Att överväga 18 månaders administrativt frihetsberövande är i sig självt en förolämpning och ett systematiskt brott mot de mänskliga rättigheterna, enligt min mening. Vi bör också granska vad Frontex gör. I år har vi använt 45 miljoner euro. Frontex har 90 anställda och genomförde fyra uppdrag till havs i somras. Jag anser inte att den politik som Frontex bedriver är tillfredställande. Dess politik har gett nekat inträde företräde framför att rädda liv. Jag skulle vilja avsluta med denna punkt: att rädda liv måste vara en prioritering. På begäran av vår grupps ordförande med flera skulle kommissionen i dag rapportera till oss om fallet med de sju tunisiska fiskare som sitter i fängelse i Italien för att ha räddat 44 invandrare. Jag hoppas att kommissionsledamot Franco Frattini kommer att kunna ge oss upplysningar i detta ärende, som ligger i linje med logiken att kriminalisera invandring. Roger Knapman, för IND/DEM-gruppen. (EN) Herr talman! Stackars Franco Frattini är fortfarande vilse i Hampton Court-labyrinten samtidigt som EU fjärmar sig än mer från demokratin. Låt oss jämföra vår situation med Schweiz, vilket inte är första gången. Schweiz vet att lokal kunskap är nyckeln till invandringspolitiken. EU vill centralisera invandringspolitiken ovanför nationell regeringsnivå. Schweizarna däremot decentraliserar om möjligt invandringspolitiken till de enskilda kantonernas nivå. I Schweiz fastställs den årliga kvoten för invandrare dels av den federala regeringen, dels av kantonerna. Förslag om att inrätta en federal migrationsmyndighet har fått kalla handen där. De schweiziska kantonerna och deras långa tradition av direkt demokrati har historiskt sett drivit fram en invandringspolitik som gynnar den nationella ekonomin och garanterar att invandrarna integreras väl i det schweiziska samhället. Som professor Windisch vid Genèves universitet påpekade i den franska tankesmedjan Fondapols nyhetsbrev i april 2006, var man i den schweiziska demokratin tvungen att öppet och på ett mycket tidigt stadium ta itu med invandrings- och integrationsfrågorna genom hemska tanke

19 19 folkomröstningar och folkliga initiativ. Enligt Windisch har debatten i Schweiz, till skillnad från i Frankrike som är ett extremt centraliserat land, skett både på federal nivå och i kantoner och kommuner, vilket har krävt samhällsbaserade insatser och inkluderat initiativ som inrättande av ett integrationskontor i varje kanton och spridning av nyanlända personer geografiskt. Den lärdom vi, som till skillnad från schweizarna inte har turen att stå utanför EU, måste dra är följande: Invandringspolitiken fungerar i Schweiz eftersom den utformas utifrån såväl lokala som nationella behov och eftersom lokala samhällen, och inte anonyma och centraliserade byråkratiska organ, ansvarar för att invandrarna integreras utifrån dessa behov. I Storbritannien, som för närvarande är bundet av sitt EU-medlemskap, fjärmas invandringspolitiken allt mer från denna källa till lokal kunskap, och vi i UKIP har inte underlåtit att poängtera bristerna i ett sådant tillvägagångssätt. Alessandro Battilocchio (NI). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja tacka de båda föredragandena för deras utmärkta arbete. Att främja och reglera laglig invandring är den enda genomförbara lösningen, inte bara i syfte att bekämpa det kriminella beteende som hör samman med migrationsströmmarna, utan också för att skydda och garantera de mänskliga rättigheterna. Liksom alla andra EU-medborgare måste invandrare integreras och inbegripas i de respektive samhällena och uppfylla alla de tillhörande rättigheterna och skyldigheterna. För ett år sedan var jag föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling för betänkandet om passage av yttre gränser. Jag skulle, nu som då, vilja betona EU:s behov att ställa tillräckliga anslag till förfogande för att tillhandahålla rimliga mottagningsenheter, utbildning av vår personal, tillgång för utländska medborgare till information om deras rättigheter och skyldigheter, stränga straff för alla som utnyttjar illegal invandring och framför allt fullständigt samarbete mellan medlemsstaterna. Nu när Frontex är verksamt måste det få adekvata anslag och engagera andra grannländer som påverkas av migrationsströmmarna så aktivt som möjligt. Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE). (ES) Ja, herr talman! Jag ber om ursäkt, jag hade vissa problem med tolkningen, och, om ni ger mig några sekunder, skulle jag också bara vilja säga att (Talaren talade baskiska.) Jag ber om ursäkt: jag ville bara göra ett tillägg på baskiska på Europeiska språkdagen eftersom vi inte är brottslingar. Vi vill bara tala vårt eget språk, såsom redan sagts i denna debatt. Alfredo Antoniozzi (PPE-DE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag måste hylla vice ordföranden Franco Frattini och tacka honom för att han har lagt fram en handlingsplan som äntligen ger oss ett viktigt diskussionsunderlag och grundval för att ta itu med laglig invandring i framtiden. När det gäller betänkandet anser jag att det är en balanserad text, resultatet av värdefulla förhandlingar och viktiga kompromissändringsförslag mellan de olika politiska grupperna, som ger oss möjlighet att erbjuda ett brett stöd för denna text, och därmed, som parlament, att stödja Europeiska kommissionens framtida arbete med detta ämne. Jag skulle vilja betona att PPE-DE-gruppens ståndpunkt tillförde mycket av den balans och det innehåll som behövdes vid utarbetandet av detta betänkande.

20 De centrala delarna i den ståndpunkt som vår grupp alltid har intagit när det gäller fenomenet invandring har bekräftats. Bland dessa specifika punkter skulle jag också vilja påminna om vårt åtagande för fasta och beslutsamma åtgärder i syfte att bekämpa illegal invandring, stöd till en starkare förbindelse mellan laglig och olaglig invandring, och sökandet efter fler mekanismer för dialog om och integrering av invandrare. Detta betänkande kan utan tvivel beskrivas som ett europeiskt betänkande, inte bara för dess retoriska effekt, i bemärkelsen att det visar fenomenet invandring som något som ska behandlas gemensamt, både i dess positiva och negativa aspekter, av alla europeiska partner. Alla måste visa solidaritet och därmed bemöta problem med samma intresse och beslutsamhet, även om problemen påverkar vissa länder mer än andra. Om ett fartyg som för med sig illegala invandrare förliser utanför Siciliens eller Kanarieöarnas kust måste det anses vara ett gemensamt problem. Det är minst sagt nödvändigt med en politik på EU-nivå för att samordna fenomenet invandring. Detta betänkande leder oss i rätt riktning för att bekräfta denna övertygelse, samtidigt som det tydligt uttrycker fullständig respekt för nationell behörighet när det gäller kvantitativa aspekter och migrationsströmmar. Bárbara Dührkop Dührkop (PSE). (ES) Herr talman! Liksom alla andra vill jag först gratulera föredragandena till ett utmärkt arbete. Invandring är inte ett nytt fenomen, som vi alla vet, men det som är nytt är dess enorma ökning under de senaste åren, och detta beror på ökande fattigdomsnivåer och ett växande antal länder som drabbas av fattigdom. Jag menar därför att den centrala utmaningen nu är att kontrollera migrationsströmmarna, strukturera dem i enlighet med faktiska behov och säkerställa högre integrationsnivåer av dessa människor i värdländerna, liksom att trappa upp övervakning av våra gränser, med en politik som ger möjlighet till återvändande till ursprungsländerna. Framför allt måste vi ta itu med de maffiagrupper som handlar med människor. Det är nödvändigt att finna ett svar och få ett slut på de mänskliga tragedier som hör samman med illegal invandring: på denna punkt är vi eniga. Gränskontroller borde dock vara gemensamma i medlemsstaterna. Delat ansvar och solidaritet bör gå hand i hand. Nu skulle jag vilja säga några ord om Frontex, som har gjort ett bra arbete, och jag riktar mig till rådet nu, rådet som just har läst upp en lång förteckning över fartyg och helikoptrar. Det som jag undrar är: var är de? Det räcker inte att de bara står på listan. Jag anser också att rådet agerar schizofrent när man begär mer stöd till Frontex och samtidigt skär ned budgeten med 2,5 procent, mot bakgrund av krediter som redan tömts ut för Trots Frontex är vi dock medvetna om att migrationsströmmarna kommer att fortsätta, oavsett om vi är fullständigt villiga att kontrollera dem eller inte: det är vilja och inte lagstiftning som vi behöver, för kommissionen och rådet har beslutat att inte anta ett enda direktiv om lagliga villkor för inresa i EU. Det är dock som om allt vi hoppades på i Tammerfors, allt som vår socialdemokratiska grupp försvarade så kraftfullt, helt enkelt gått upp i rök. Jeanine Hennis-Plasschaert (ALDE). (NL) Herr talman! I en värld där vi står inför alltfler regionala konflikter, där det finns enorma skillnader i välstånd, där rörligheten ökar