Säkra vårdmöten Kompetens och medicinteknik

Transkript

1 Röntgenapparat 1903 Säkra vårdmöten Kompetens och medicinteknik Rapport september 2008

2 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Kunskap, kompetens och medicinteknik... 5 Inledning...5 Vad är medicinteknik?...5 Undersökningen bakgrund och genomförande... 7 Regler om medicintekniska produkter Vårdgivarens ansvar...11 Tillverkarens ansvar...12 Avtal mellan den medicintekniska industrin och vården...12 Vanliga frågor som regleras av Samverkansavtalet...12 Resultatredovisning - Samverkansavtalet...14 Kommentar...14 Kompetens Resultatredovisning - kompetens, utbildning och säker vård...15 Andra undersökningar om kompetens...23 Sahlgrenska universitetssjukhuset...23 Landstinget i Uppsala län - Akademiska sjukhuset...24 Landstinget Gävleborg...25 Norrbottens läns landsting...26 Örebro läns landsting Universitetssjukhuset i Örebro...27 Kommentar...28 Upphandling av medicintekniska produkter Regler för offentlig upphandling...30 Kravspecifikation...30 Upphandling - resultatredovisning...31 Kravspecifikationer inför upphandling av medicintekniska produkter.31 Referensgrupper för upphandling...32 Vårdförbundets avdelningar medverkan i upphandling...33 Kommentarer från avdelningarna...35 Andra undersökningar om upphandling...36 Användarvänlighet...36 Upphandling i media...36 Kommentar...38 Utveckling av nya medicintekniska produkter Innovationer och tillväxt...39 Utveckling av medicinteknik - resultatredovisning...40 Andra undersökningar om ny teknik i vården...43 Skynda långsamt!...43 DS Innovation...43 Kommentar...44 Sammanfattning Bilaga 1 Vårdgivarens ansvar Bilaga 2 Tillverkarens ansvar Bilaga 3- Överenskommelse om samverkansformer mellan medicintekniska företag och medarbetare i den offentliga hälso- och sjukvården

4 4

5 Kunskap, kompetens och medicinteknik Inledning Vården är en kunskapsintensiv verksamhet i snabb utveckling. Det ställer höga krav på den enskilde yrkesutövaren att ständigt hålla sig uppdaterad kring ny kunskap och teknologi inom sitt område. Ny kunskap tillämpas dock olika och införs med olika hastighet, vilket påverkar säkerheten i vården. Professionella yrkesutövare har ett eget ansvar för sin kunskapsutveckling. Det är viktigt att reflektera över den kunskap som används och hur ny kunskap införs. Många olika kompetenser behövs för att skapa ett bra och säkert vårdmöte. Därför måste också teamets samlade kompetens bedömas och säkerställas. Varje yrkesutövare i vården har ett personligt yrkesansvar för hur hon/han utför sina arbetsuppgifter och att det sker i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vårdpersonal har också ett ansvar för att delta aktivt i kvalitets- och säkerhetsarbetet. Varje yrkesutövare ska kunna utföra sitt arbete under sådana förutsättningar att en säker vård kan ges. I detta ingår användandet av medicintekniska produkter. Vårdförbundet och Swedish Medtech arbetar för att utveckla vårdmiljön 1. I arbetet för en säkrare vård är utgångspunkten den dagliga verksamheten och de vårdmöten som utgör vårdens kärna. Vårdmiljön måste skapa förutsättningar för att vårdmötet ska bli så bra som möjligt. Det är det som är garantin för att nå ett bra resultat. Säker vård kräver också ett förändrat förhållningssätt. Om vi fokuserar på säkerhet istället för på vad som kan gå fel har vi goda möjligheter att undvika att misstag begås och att lära något av de som ändå inträffar. Istället för att göra punktinsatser när ett misstag har inträffat måste vi satsa på förebyggande insatser ur ett helhetsperspektiv, även över gränserna mellan olika vårdverksamheter. Vad är medicinteknik? Läkemedel förstår de flesta vad det är för något. Men medicinteknik och medicintekniska produkter, MTP, vad menas med det? Förenklat kan man säga att det är alla produkter med medicinsk anknytning, som inte är läkemedel. Röntgenapparater, dialysmaskiner, rullstolar, kontaktlinser, proteser, plåster, sprutor, pacemakers och hjälpmedel för funktionshindrade är exempel på medicintekniska produkter. Även tillhörande datorutrustning räknas dit. Medicintekniska produkter räddar liv och ger högre livskvalitet för många. Det lindrar också lidande, skador och funktionshinder. Medicintekniska produkter har grundläggande betydelse för de flesta delarna av dagens vård. Med den snabba tekniska utvecklingen förbättras ständigt möjligheterna för en god diagnostik och behandling. En optimal vård innebär att produkterna som står till 1 Vårdmiljö omfattar mer än vad vi vanligtvis menar med arbetsmiljö. I huvudsak kan sägas att vårdmiljö handlar om att sätta människan främst och se varje individ som kompetent och kunnig. En god vårdmiljö innebär att ta hänsyn till alla vårdtagarens behov ska tillgodoses liksom medarbetarens rättigheter att behålla, uppnå och utveckla hälsa. 5

6 förfogande används på rätt sätt, det vill säga på rätt indikation och av kunnig personal. Det är också angeläget att produkterna har en sådan kvalitet att de kan användas i enlighet med avsikten. Kvalitetssäkring av de medicintekniska produkterna och användarna är därför viktig för att hela tiden ha en säker vård. Inom det medicintekniska området pågår hela tiden innovationsprocesser. Dessa processer är snabba och ställer krav på att alla yrkesutövare hela tiden uppdateras och utbildas i att hantera nya produkter och ny klinisk information. Rapporten har valt att fokusera på tre områden. Det första är medarbetarens kompetens för att använda medicintekniska produkter i en säker vård. Det andra är tillvaratagandet av medarbetarens kompetens för att upphandla nya medicintekniska produkter och det sista är tillvaratagandet av medarbetarens kompetens för att utveckla nya medicintekniska produkter. För att få en bild av hur dessa tre områden fungerar ute i vården har vi valt att genomföra en enkätundersökning samt djupintervjuer. Dessa utgör grunden för rapporten. Rapporten har tagits fram av en arbetsgrupp bestående av Stefan Lundberg och Anna Malmborg, Vårdförbundet samt Sara Öberg och Mia Engman, Swedish Medtech. Anna-Karin Eklund Ordförande, Vårdförbundet Anna Lefevre Skjöldebrand VD, Swedish Medtech 6

7 Undersökningen bakgrund och genomförande De enskilda medarbetarna är vårdens viktigaste tillgång och det är viktigt att deras kompetens utvecklas kontinuerligt. Vår frågeställning fokuserar på hur kompetens hanteras, det vill säga hur kompetens utvecklas, tillvaratas och förädlas. Processen kan ses som en kompetenstrappa med olika frågeställningar i de olika stegen. Medarbetarens kompetens för att använda medicintekniska produkter i en säker vård Tillvaratagande av medarbetarens kompetens för att upphandla nya medicintekniska produkter Tillvaratagande av medarbetarens kompetens för att utveckla nya medicintekniska produkter Vilken utbildning erbjuds? Hur återvinns medarbetarnas erfarenheter av medicintekniska produkter inför ny upphandling? Hur ser tillverkarnas kontaktytor med vården ut? 7

8 Mellan Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet 2 å ena sidan och Sjukvårdens Leverantörsförening 3 och Svensk Instrument & Diagnostikaförening 4 å andra sidan finns en Överenskommelse om samverkansformer mellan medicintekniska företag och medarbetare i den offentliga hälso- och sjukvården som gäller från Se vidare bilaga 1. Hur fungerar denna överenskommelse i praktiken (även kallad Samverkansavtalet) med tanke på ovan nämnda kompetenstrappa? För att få svar på dessa frågeställningar genomförde Vårdförbundet, tillsammans med Swedish Medtech, en undersökning. Undersökningen bestod av flera delar. En del bestod av en enkätundersökning bland medlemmar i Vårdförbundet. Där frågade vi bland annat om egen kompetens, utbildning och delaktighet vid upphandling av medicintekniska produkter. Den delen av undersökningen genomfördes som postal enkät till ett slumpmässigt urval av medlemmar i Vårdförbundet. Enkäterna skickades ut i mitten på januari 2007 och efter två påminnelser avslutades fältperioden i mitten på februari. Urvalet var totalt medlemmar som slumpmässigt valts från Vårdförbundets medlemsregister. 852 svarade på enkäten, vilket är en svarsprocent på 61 %. Urvalet delades in i fem olika grupper, barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor i en verksamhet med låg tekniktäthet, grupp 1, och sjuksköterskor i en verksamhet med hög tekniktäthet, grupp 2. Gruppen med sjuksköterskor med låg tekniktäthet valdes från arbetsplatser inom medicin, psykiatri, hemsjukvård och äldreboende. Gruppen med sjuksköterskor med hög tekniktäthet valdes från arbetsplatser inom kirurgi, anestesi, dialys, ortopedi, urologi, neonatal, akutmottagning och ögonsjukvård. Svarsprocenten i de olika urvalsgrupperna indikerar att intresset för medicinteknik varierar mellan grupperna. De grupper som har mest kontakt med mer avancerade medicinteknisk produkter, biomedicinska analytiker, sjuksköterskor i grupp 2 och röntgensjuksköterskor är också de med högst svarsfrekvens. Grupp Urval Svar Svarsprocent Barnmorska Biomedicinsk analytiker Röntgensjuksköterska Sjuksköterska grupp Sjuksköterska grupp Totalt Resultaten av enkätsvaren har sedan viktats så att varje urvalsgrupp representerar rätt antal i sin respektive population. 2 Numera Sveriges kommuner och landsting, SKL 3 Numera Swedish Medtech 4 Numera Swedish Labtech 8

9 Den andra delen av undersökningen bestod av en enkät till Vårdförbundets avdelningar. Där frågade vi om medinflytandet vid upphandling av medicintekniska produkter. För att få ytterligare dimensioner till resultaten av enkätundersökningarna genomfördes även intervjuer med representanter för den medicintekniska branschen samt litteraturstudier. Det bör tilläggas att undersökningen har riktats mot personal som i sin dagliga verksamhet kommer i kontakt med medicinteknik. Undersökningen har definierat medicinteknik i enlighet med lagstiftningen, det vill säga man har syftat till all medicinteknisk utrustning på ett sjukhus, allt från kanyler och förband till tung medicinteknisk apparatur. Dock kan vi, med facit i hand, se att det finns en risk att de som svarat på enkäten definierat medicinteknik något snävare och fokuserat på den tyngre utrustningen. Det är viktigt att läsaren har det i åtanke när man tolkar svaren. 9

10 10

11 Regler om medicintekniska produkter En medicinteknisk produkt är enligt SFS 1993:584 Lag om medicintekniska produkter en produkt som enligt tillverkarens uppgift ska användas för att hos människor endast eller i huvudsak påvisa, förebygga, övervaka, behandla eller lindra sjukdom påvisa, övervaka, behandla, lindra eller kompensera en skada eller ett funktionshinder undersöka, ändra eller ersätta anatomi eller en fysiologisk process kontrollera befruktning I lagen anges också olika krav på medicintekniska produkter och att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om närmare krav på sådana produkter och villkor som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Myndighetsansvaret för medicintekniska produkter är sedan september 2001 delat mellan Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. Socialstyrelsen svarar för tillsynen av den yrkesmässiga användningen och Läkemedelsverket för tillsynen av tillverkare och produkter. Vårdgivarens ansvar I Socialstyrelsens författningssamling, anges bland annat vårdgivarens ansvar för hantering av medicintekniska produkter, krav på kvalitetssystem och lokala instruktioner för medicintekniska produkter samt den anmälningsplikt vid olyckor och tillbud som finns vid hantering av medicinteknik. Vårdgivarens ansvar definieras på tre nivåer dels övergripande, vårdgivaren, dels på verksamhetschefsnivå dels på användarnivå, hälso- och sjukvårdspersonalen. Socialstyrelsens Föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården; SOSFS 2008:1 har ersatt den tidigare Föreskrifter och allmänna råd om användning och egentillverkning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården SOSFS 2001:12. Den nya föreskriften har anpassats till föreskriften om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet. I de nya föreskrifterna ingår även informationssystem som är anslutna till medicintekniska produkter. Verksamhetschefen ansvarar för att informationssystemen är säkra, kontrollerade och korrekt installerade. Även hanteringen av medicintekniska produkter, som underhåll och transporter, ingår. Dessutom har ett särskilt kapitel tillkommit om behörighet att förskriva vissa förbrukningsartiklar. Ansvaret för förskrivning, utlämnande och underhåll av hjälpmedel har förtydligats, liksom kraven på egentillverkade medicintekniska produkter. Förfarandet vid avvikelsehantering och anmälningsplikt har förenklats och ingår nu i övrig avvikelsehantering. För mer detaljerad information kring vårdgivarens ansvar, se bilaga 1 11

12 Tillverkarens ansvar Tillverkarens ansvar regleras i föreskrifter från Läkemedelsverket bland annat LVFS 2003:11 Läkemedelsverkets föreskrifter om medicintekniska produkter och LVFS 2001:8 Läkemedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om tillverkarens skyldighet att rapportera olyckor och tillbud med medicintekniska produkter. För mer detaljerad information kring tillverkarens ansvar, se bilaga 2 Avtal mellan den medicintekniska industrin och vården Sverige har länge varit ett föregångsland vad gäller medicinteknik. Den främsta orsaken till framgångarna har varit en god samverkan mellan de medicintekniska företagen och hälso- och sjukvården. Det är i samverkan mellan vården och de medicintekniska företagen som nya innovationer ofta föds. Inom vården stöter man ibland på problem som vårdpersonalen, tillsammans med företagen, kan lösa genom nya produkter, terapier och metoder. En öppen dialog och utbyte av kunskap och erfarenheter är därför oerhört viktigt för utvecklingen av en väl fungerande, effektiv och säker vård och omsorg. Många av de medicintekniska produkterna kräver, för att de ska användas på rätt sätt, kontinuerlig fortbildning av vårdpersonalen. Företagen har också ett ansvar att följa produkten ända ut i vården och säkerställa att den personal som använder deras produkter har fått rätt information om hur produkten ska handhas. För att tydliggöra gränserna för vad som är tillåtet i kontakt mellan vårdgivare och företag och därmed underlätta och trygga ett fortsatt framgångsrikt samarbete, har partnerna arbetat fram ett samverkansavtal. Samverkansavtalet, som slutits mellan Swedish Medtech, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt Swedish Labtech trädde i kraft den 1 januari Formellt heter den Överenskommelse om samverkansformer mellan medicintekniska företag och medarbetare i den offentliga hälso- och sjukvården. Se vidare bilaga 3. Avtalet omfattar alla medarbetare inom den offentliga hälso- och sjukvården samt företag som marknadsför produkter och tjänster, inklusive diagnostika, inom det medicintekniska området. Till medarbetare inom hälso- och sjukvården räknas även studenter samt personal från personaluthyrningsföretag. Som företag räknas även uppdragstagare som agerar för företagets räkning. Vanliga frågor som regleras av Samverkansavtalet Får representanter från medicintekniska företag träffa anställda inom kommuner och landsting? Ja. Vad innebär serviceinformation? Med serviceinformation avses informationsutbyte och rådgivning om daglig drift/hantering av medicintekniska produkter som används i vården. I begreppet ingår bland annat handhavandeutbildning, servicebesök och uppföljning av användande av produkt. Serviceinformation är nödvändigt för att säkerställa att de produkter som 12

13 levereras till vården är säkra och effektiva även i användningen för patienter och vårdanställda. För denna typ av kontakter krävs inte samtycke från sjukvårdshuvudmannen. Får industrin medverka vid operationer, handhavande, instruktion, utbildning etc.? Ja. Dessa aktiviteter faller ofta in under begreppet serviceinformation. Överenskommelse om medverkan görs med relevant personal. I de fall medverkan inte är serviceinformation krävs samtycke från sjukvårdshuvudman. Vem är sjukvårdshuvudman? Sjukvårdshuvudman är den som är högst ansvarig för sjukvården i landstinget. I praktiken har de flesta landsting delegerat ner de befogenheter i avtalet som är kopplat till sjukvårdshuvudmannaskapet i organisationen. Hur man delegerar skiljer sig från landsting till landsting. Ofta är det verksamhetschefen som i praktiken avses när man talar om sjukvårdshuvudman. För att parterna skall kunna använda avtalet effektivt är det viktigt att landstingen tydliggör vilka som företräder sjukvårdshuvudmannen i just det landstinget. Kan industrin finansiera kost, resor och logi vid konferenser och utbildningar för anställda inom landsting och kommuner? Huvudregeln är att sjukvårdshuvudman svarar för dessa kostnader. Efter bedömning av det speciella fallet kan i vissa fall upp till 50 procent av kostnad för kost, resa och logi finansieras av företag. Får industrin och anställda inom kommuner och landsting umgås i samband med mässor, konferenser, möten, symposier, med mera.? Ja. Det är naturligtvis önskvärt att man träffas och utbyter information även i dessa sammanhang. Det är dock viktigt att industrin och den vårdanställde iakttar de regler som finns avseende bland annat möten i avtalet. Får den totala sponsringssumman från industrin vid ett möte eller sammankomst överstiga kostnaden för aktiviteten/mötet? Nej. Gäller samverkansavtalet bara Swedish Medtech-medlemmar? Nej. Avtalet reglerar samverkan mellan den medicintekniska industrin och vården oberoende av om företaget är medlem i Swedish Medtech eller Swedish Labtech. Vad händer om någon bryter mot avtalet? Parterna ansvarar för sina respektive medlemmar. Landsting och kommuner ska säkerställa att företag som inte är medlemmar i Swedish medtech eller Swedish Labtech åläggs följa avtalet och att eventuell överträdelse beivras. 13

14 Resultatredovisning - Samverkansavtalet Endast 8 procent av medlemmarna i Vårdförbundet känner till överenskommelsen om samverkansformer mellan medicintekniska företag och medarbetare i den offentliga hälso- och sjukvården. Bland chefer och ledare är kännedomen signifikant högre men fortfarande väldigt låg, 18 procent. Av dem som har kännedom svarar två av tre att överenskommelsen tillämpas på arbetsplatsen. Kommentar Det medicintekniska regelverket är i sig tillräckligt. Det måste däremot göras känt och tillämpas på ett korrekt sätt framför allt vad gäller följande delar av SOSFS 2008:1 4 Vårdgivaren ska ge direktiv och säkerställa att det i ledningssystemet finns rutiner för hur varje verksamhet ska organiseras för att möjliggöra en säker användning och hantering av medicintekniska produkter 6 Verksamhetschefen ska, efter uppdrag, ansvara för att information från tillverkare och myndigheter om de medicintekniska produkterna finns tillgänglig för hälso- och sjukvårdspersonalen och annan berörd personal, 8 Den hälso- och sjukvårdspersonal som ska använda och hantera medicintekniska produkter och, till dessa, anslutna informationssystem ska ha kunskap om 1. produkternas funktion, 2. riskerna vid användningen av produkterna på patienter, 3. hanteringen av produkterna, och 4. vilka åtgärder som behöver vidtas för att begränsa en vårdskadas omfattning, när en negativ händelse har inträffat. Det är därför viktigt att vårdgivaren avsätter resurser för och tillser att vårdpersonalen får ändamålsenlig utbildning i användningen av medicintekniska produkter. En öppen dialog och utbyte av kunskap och erfarenheter mellan den medicintekniska industrin och vården är viktig för utvecklingen av en väl fungerande, effektiv och säker vård. Överenskommelsen om samverkansformer mellan medicintekniska företag och medarbetare i den offentliga vården måste därför göras mer känd. 14

15 Kompetens Kunskapsbaserad och ändamålsenlig vård innebär att vården ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och utformas för att möta den individuella vårdtagarens behov på bästa möjliga sätt. De enskilda medarbetarna är vårdens viktigaste tillgång. Det är därför viktigt att deras kompetens utvecklas kontinuerligt. Genom att identifiera medarbetarnas utbildningsbehov och ge möjligheter för regelbunden fortbildning och kompetensutveckling säkras verksamhetens kontinuerliga utveckling. God introduktion av all ny personal samt personal som varit ledig under längre tid är av största vikt och måste uppmärksammas särskilt. Resultatredovisning - kompetens, utbildning och säker vård Kommer du i kontakt med medicintekniska produkter i ditt arbete? Enligt enkätundersökningen kommer tre av fyra i kontakt med medicintekniska produkter flera gånger per dag. Typ av verksamhet betyder mycket för hur ofta en medicinteknisk produkt används. Cirka 85 procent av barnmorskorna och sjuksköterskorna i grupp 2 5 kommer i kontakt med medicintekniska produkter flera gånger per dag. Når det gäller biomedicinska analytiker så stiger siffran till ca 90 procent medan röntgensjuksköterskor toppar med 97 procent. Bland sjuksköterskorna i grupp 1 6 i är dagliganvändandet ca 50 procent. I äldreomsorg är det vanligast att använda medicinteknik några gånger per vecka medan det i psykiatrisk vård händer mycket sällan. Tre av fyra inom psykiatrisk vård svarar att de använder medicintekniska produkter några gånger per månad eller aldrig. Tabell 1 - Kommer du i kontakt med medicintekniska produkter i ditt arbete? (%) Total Barnmorska Biomedicinsk analytiker Röntgensjuksköterska Sjuksköterska grupp 1 Sjuksköterska grupp 2 Ja, flera gånger per dag Ja, några gånger per vecka Ja, några gånger per månad Nej, aldrig Ej svar Gruppen med sjuksköterskor med hög tekniktäthet valdes från arbetsplatser inom kirurgi, anestesi, dialys, ortopedi, urologi, neonatal, akutmottagning och ögonsjukvård. 6 Gruppen med sjuksköterskor med låg tekniktäthet valdes från arbetsplatser inom medicin, psykiatri, hemsjukvård och äldreboende. 15

16 Säkerhet gällande handhavande av medicintekniska produkter De svarande känner stor säkerhet i sitt eget handhavande av medicintekniska produkter. Fyra av fem instämmer helt eller nästan helt när de får ta ställning till påståendet Jag har tillfredsställande kompetens för att kunna använda de medicintekniska produkterna som finns på min arbetsplats Över 50 procent av de biomedicinska analytikerna och röntgensjuksköterskorna instämmer helt i påståendet. Nästan lika många instämmer helt eller nästan helt i påståendet Jag känner mig helt säker på att jag använder de medicintekniska produkterna på ett riktigt sätt. En majoritet känner sig även säkra om en eller flera medicintekniska produkter skulle larma. Endast fyra procent instämmer helt i påståendet Jag blir stressad och känner mig osäker om en eller flera medicintekniska produkter larmar. Diagram 1 - Ta ställning till följande påstående. Markera om du instämmer helt eller helt tar avstånd ifrån nedanstående påståenden på en skala från 1 till 6 där 1=tar helt avstånd ifrån och 6=instämmer helt. Kompetens Jag har tillfredsställande kompetens för att kunna använda de medicintekniska produkterna som finns på min arbetsplats Jag känner mig helt säker på att jag använder de medicintekniska produkterna på ett riktigt sätt. Jag vet precis vad jag ska göra om en eller flera medicintekniska produkter larmar. Jag blir stressad och känner mig osäker om en eller flera medicintekniska produkter larmar. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 6 (Instämmer helt) (Tar helt avstånd) 16

17 Utbildning i handhavandet av medicintekniska produkter I princip alla har någon gång fått utbildning eller handhavandeinformation på en medicinteknisk produkt. Endast 3 procent svarar att de inte har fått det. Hela 69 procent svarar att de fått utbildning på medicinteknik under senaste året. Även här så ligger röntgensjuksköterskorna högst. Följda av sjuksköterskor grupp 2 och biomedicinska analytiker med värden mellan procent Tabell 2 - När fick du senast utbildning / handhavandeinformation på någon medicinteknisk produkt? (%) Total Barnmorska Biomedicinsk analytiker Röntgensjuksköterska Sjuksköterska grupp 1 Sjuksköterska grupp 2 Under senaste året För 1-2 år sedan För 2 5 år sedan För mer än 5 år sedan Ingen utbildning alls Vet ej Hur fick du din utbildning? Utbildning, som anordnas av leverantören i samband med inköp, är den vanligaste formen av utbildning. Detta gäller framförallt för röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker där drygt hälften svarar att det är den vanligaste formen av utbildning. För barnmorskor och sjuksköterskor i mer tekniktät verksamhet är det vanligast att få utbildning via en särskilt utsedd teknikansvarig 7 på arbetsplatsen. Den medicintekniska säkerheten påverkas positivt av att flera enheter har utsett vissa personer att vara teknikansvariga. Dessa personer bidrar till att övrig personal får utbildning och att apparaturen hanteras på ett riktigt sätt. Detta gäller framför allt inom tekniktäta enheter. De teknikansvariga bidrar mycket till att de medicintekniska produkterna används på ett riktigt sätt och att underhållet sköts. De har nära kontakt med den medicintekniska verksamheten och är en viktig kommunikationslänk mellan övrig vårdpersonal och den medicintekniska verksamheten. De kan också på ett tydligt sätt förklara en felaktig utrustnings symptom för medicinteknikern. Flera av de teknikansvariga ingår i ett landsomfattande nätverk för kompetensutveckling. SAMTIT 8, Svensk Användarförening för Medicinteknik och -IT, som är en tvärprofessionell förening för bland annat leverantörer, medicintekniker och sjukvårdspersonal. Där utarbetas undervisningsmaterial för olika typer av utrustning och efter genomgången utbildning ges kompetensbevis. 7 Flera begrepp förekommer, t ex MT-ansvarig, MT-samordare eller apparatansvarig 8 Se vidare 17

18 Tabell 3 - Hur fick du din senaste utbildning / handhavandeinformation på en medicinteknisk produkt? (%) Leverantören ordnade utbildning i samband med inköp Som nyanställd fick jag gå bredvid erfaren personal Genom särskilt utsedd teknikansvarig på min arbetsplats Genom medicintekniska avdelningen Genom datorstödd egen utbildningstid På annat sätt Ej svar Total Barnmorska Biomedicinsk analytiker Röntgensjuksköterska Sjuksköterska grupp 1 Sjuksköterska grupp Tabell 4 - Hur får du oftast utbildning / handhavandeinformation på medicintekniska produkter? (%) Leverantören ordnade utbildning i samband med inköp Som nyanställd fick jag gå bredvid erfaren personal Genom särskilt utsedd teknikansvarig på min arbetsplats Genom medicintekniska avdelningen Genom datorstödd egen utbildningstid På annat sätt Ej svar Total Barnmorska Biomedicinsk analytiker Röntgensjuksköterska Sjuksköterska grupp 1 Sjuksköterska grupp

19 Finns det en utbildningsplan? Trots frekvent utbildning saknas utbildningsplaner och körkort i stor utsträckning för medicintekniska produkter. Nästan 40 procent svarar att det inte finns någon utbildningsplan för utbildning på medicintekniska produkter och nästan hälften att det inte finns körkort eller behörighetsbevis för användande av medicintekniska produkter på arbetsplatsen. Framför allt gäller detta i primärvården, äldreomsorgen och i psykiatrisk vård. Studerar vi de olika grupperna närmare så blir värdena bättre. För biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor grupp 2 så finns det utbildningsplaner för alla eller vissa produkter i mellan cirka 60 och 75 procent av fallen. Bland röntgensjuksköterskor är det endast 20 procent som svarar att det inte finns någon utbildningsplan för utbildning på medicintekniska produkter. Tabell 5 - Finns det en utbildningsplan på din arbetsplats för utbildning på medicintekniska produkter? (%) Total Barnmorska Biomedicinsk analytiker Röntgensjuksköterska Sjuksköterska grupp 1 Sjuksköterska grupp 2 Ja, för alla produkter Ja, för vissa produkter Nej Ej svar När det gäller körkort så ser man tydliga skillnader mellan de olika kategorierna. Där ligger röntgensjuksköterskorna och de biomedicinska analytikerna högst med körkort för alla eller vissa produkter i drygt 80 procent av fallen. Bland röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker är det endast cirka 15 procent som svarar att det inte finns körkort. Tabell 6 - Finns det ett system för körkort / behörighetsbevis för användande av medicintekniska produkter på din arbetsplats? (%) Total Barnmorska Biomedicinsk analytiker Röntgensjuksköterska Sjuksköterska grupp 1 Sjuksköterska grupp 2 Ja, för alla produkter Ja, för vissa produkter Nej Ej svar Det är viktigt att ha överblick över den kompetens som finns på arbetsplatsen. Ett sätt är att använda TILDA 9 som är ett datorbaserat utbildningsverktyg för att skapa, hantera och följa upp utbildning. 9 Se vidare 19

20 TILDA är utvecklat i samarbete med Intensivvårdsenheten vid Universitetssjukhuset MAS, Vårdförbundet och Svensk sjuksköterskeförening. Genom det nätbaserade lärandet via dator finns det möjlighet att öva och repetera tills kunskaperna sitter. I demonstrationsfilmer ger yrkeskolleger tips om vad man ska tänka på vid användningen av en speciell utrustning. I TILDA finns utbildningsmaterial samlat och innan dess har det granskats av professionen. På så sätt standardiseras både innehåll och kvalitet i utbildningen. TILDA används idag av 1000-tals användare på många ställen t ex akutkliniker på Karolinska Universitetssjukhuset, Solna och Huddinge, ambulansen Västernorrland, akutklinikerna Landstinget Kronoberg, anestesi/iva på Södersjukhuset, anestesi- och akutkliniken på Länssjukhuset Halmstad, flera avdelningar på Akademiska sjukhuset i Uppsala, intensivvårdsavdelningen Visby lasarett. Utbildningsverktyget TILDA har tre delar, utbildning, administration och överblick. I den första delen väljer medarbetaren en medicinteknisk apparat att utbilda sig på. Det här sker genom filmer, detaljbilder och annan dokumentation. Övningarna är interaktiva och medarbetaren får direkt besked om utbildningskraven är uppfyllda. Den administrativa delen används av utbildare för att göra nya utbildningsdelar. I överblicksdelen kan medarbetaren se sina utbildningsresultat och kompetensnivå. Utbildarna kan se hela avdelningens resultat och därmed bedöma utbildningsbehov. Vem frågar du när du är osäker? Vid en eventuell osäkerhet i handhavande av medicinteknik svarar en majoritet, 58 procent, att de i första hand frågar en kollega eller chef och i andra hand läser bruksanvisning. Röntgensjuksköterskor frågar i större utsträckningen en kollega eller chef än andra yrkesgrupper. Tabell 7 - När du känner dig osäker på hur du ska använda en mer avancerad medicinteknisk produkt hur gör du då? (I första hand) (%) Total Barnmorska Biomedicinsk analytiker Röntgensjuksköterska Sjuksköterska grupp 1 Sjuksköterska grupp 2 Frågar en kollega/chef Frågar medicintekniska avdelningen (MTA) Läser bruksanvisningen Testar Kontaktar leverantör Vet ej Ej svar

21 Säkerheten hos produkterna Förtroendet för säkerheten hos de medicintekniska produkterna är stort. Endast tre procent svarar nej på frågan om alla medicintekniska produkter är säkra för vårdtagarna. Förtroendet ser ut att öka med ålder och erfarenhet. Bland de under 30 år svarar 13 procent nej på frågan. När de svarande får ta ställning till ett antal påståenden kring medicinteknik och säker vård är kunskapen stor kring rutiner för avvikelserapportering medan det förebyggande arbetet i form av riskanalyser hamnar längst ned på listan. Det är tänkvärt att man vet mer om hur man hanterar avvikelser än hur man arbetar förebyggande. Den del av hanteringen kring de medicintekniska produkterna som åligger leverantörerna som bruksanvisningar, dokumenterade rutiner för användning, service och underhåll får högre skattning i undersökningen än den del som arbetsgivaren ska stå för, det vill säga introduktion av nya medicintekniska produkter, back-up rutiner vid driftavbrott och inventering av personalens kompetens. Biomedicinska analytiker skiljer sig något från övriga grupper i sina svar. De ger generellt högre betyg på dokumenterade rutiner för användning av medicinteknik och service och underhåll samt back-uprutiner än övriga grupper. 21

22 Tabell 8 - Ta ställning till följande påstående. Markera om du instämmer helt eller helt tar avstånd ifrån nedanstående påståenden på en skala från 1 till 6 där 1=tar helt avstånd ifrån och 6=instämmer helt. Medelvärde Innan jag använder en medicinteknisk produkt på en patient har jag kontrollerat produktens funktion enligt tillverkarens instruktioner. Påstående Total Barnmorska Biomedicinsk analytiker Röntgensjuksköterska Sjuksköterska grupp 1 Sjuksköterska grupp 2 5,0 4,9 5,3 5,1 4,9 5,0 Jag känner väl till rutinerna för uppföljning av avvikelser Våra medicintekniska produkter är användarvänliga Jag känner väl till rutinerna för rapportering och registrering av olyckor och tillbud med medicintekniska produkter. Bruksanvisningar är lätt tillgängliga för de medicintekniska produkter som används i verksamheten på min arbetsplats. Det finns tydliga och dokumenterade rutiner för användning av våra medicintekniska produkter. Det finns tydliga och dokumenterade rutiner för periodiskt service och underhåll på våra medicintekniska produkter. Leverantörernas information om nya medicintekniska produkter är alltid saklig och relevant. Introduktion av nya medicintekniska produkter sker enligt tydliga och dokumenterade rutiner på min arbetsplats. På min arbetsplats diskuterar vi om de medicintekniska produkterna är användarvänliga och lämpliga för sitt ändamål Det finns backup-rutiner och system i händelse av driftavbrott på våra medicintekniska produkter. Inventering av personalens kompetens sker enligt tydliga och dokumenterade rutiner. Det utförs verksamhetsanpassade riskanalyser av medicintekniska produkter på min arbetsplats. 4,7 4,6 5,0 4,8 4,5 4,6 4,6 4,7 4,7 4,4 4,5 4,5 4,6 4,4 4,9 5,0 4,5 4,7 4,5 4,6 5,0 4,5 4,4 4,5 4,4 4,4 5,2 4,7 4,0 4,3 4,4 4,2 5,3 4,9 33,8 4,5 4,1 4,2 4,3 4,0 4,1 4,2 3,9 3,6 4,5 4,3 3,6 4,0 3,9 3,7 4,4 4,2 3,5 4,0 3,8 3,6 4,8 4,7 3,3 3,9 3,5 3,5 4,5 4,1 3,0 3,6 2,8 2,8 3,4 3,7 2,5 2,8 22

23 Andra undersökningar om kompetens Sahlgrenska universitetssjukhuset I en rapport från ett gemensamt projekt mellan Sahlgrenska universitetssjukhuset och Socialstyrelsen 2006, Effekter av förändrat medicintekniskt regelverk skriver man följande om utbildning: En väsentlig del i en säker användning av medicintekniska produkter är att personalen känner till produkternas funktioner och egenskaper. Flera frågor i intervjuer och enkäter berörde utbildning. De allra flesta användare har någon form av medicinteknisk utbildning, men anser att den inte är tillräcklig. I många fall har utbildningen dessutom genomförts för flera år sedan. Personalen erbjuds utbildning, dels i samband med upphandling från leverantören, dels fortlöpande med hjälp av personal från Medicinteknik. Trots detta anger cirka 90 procent av de tillfrågade att de behöver mer utbildning i form av repetition. Läkarna är dåligt representerade vid utbildningstillfällena. Ofta är det så att läkare är uppbokade 6 10 veckor i förväg med mottagningar, avdelningar, patienter, operationer m.m. Verksamhetscheferna bör se till att det finns tid avsatt för läkare att delta vid utbildningstillfällena och också se till att läkarna utnyttjar den avsatta tiden till utbildning. Vid inköp av medicinteknisk utrustning bör det vid beställningen nämnas att leverantören skall tillhandahålla utbildning vid tillfällen då läkarna har möjlighet att närvara. 23

24 Landstinget i Uppsala län - Akademiska sjukhuset I en revisionsrapport Granskning av kvalitetssäkring av medicintekniska produkter Landstinget i Uppsala län Akademiska sjukhuset, 2006 redovisar Öhrlings PricewaterhouseCoopers följande i avsnittet om: Utbildning och kompetens: Enligt de intervjuade enheterna fungerar introduktion vid ny apparatur tillfredsställande. Anspråk på en sådan introduktion ställs i kravspecifikation till leverantören i samband med upphandling. Leverantörerna sköter detta tillfredsställande. Vid de enheter som har en speciell medicinteknisk organisation får ibland MT-gruppen eller MT-ansvarig först en ingående utbildning innan övrig personal introduceras. Samtliga studerade vårdenheter har dokumenterade introduktionsprogram i avdelningens allmänna rutiner för nyanställda. Här ingår också ett avsnitt Medicinteknisk apparatur och tillbehör. För den specifikt medicintekniska utbildningen svarar främst enhetens MT-grupp, MT-ansvarig eller motsvarande. Att introduktionen har skett per specifik utrustning/rutin signeras av respektive handledare på en speciell checklista. Inom barnonkologen håller leverantörerna utbildning kring olika infusionspumpar vid flera tillfällen per år. Avdelningen har också en lånepump att öva på. Leverantören förtecknar närvaro vid utbildningstillfället på en speciell lista. Den medicintekniskt ansvarige utvecklar f n en enkel enkät till avdelningens anställda, där utgångspunkten är Hur säker känner du dig i handhavande av apparaten. Det gäller olika typer av pumpar. En sammanställning av enkäten är tänkt att redovisas för ansvariga chefer inom avdelningen för att peka på behovet av utbildningar och kompetenshöjningar. Förlossningsavdelningen har, tillsammans med leverantören, utvecklat en certifiering för nyttjande av STAN-utrustning. Efter genomgången utbildning signeras på ett speciellt dokument att man kan nyttja utrustningarna på avsett sätt. Avdelningen har redan, och håller på att utveckla ytterligare, interna körkort för annan mer väsentlig utrustning inom avdelningen. De tre studerade barnavdelningarna utrycker önskemål om att få nyttja det webbaserade utbildningsverktyget TILDA. Genom verktyget kan de anställda enskilt på ett interaktivt sätt via bildskärm gå igenom olika MTP och på så sätt höja kompetensen för användande av vald utrustning. Inom CIVA sker inventering av kompetensen i samband med uppflyttning till nästa kompetensnivå enligt kompetensstegen i avdelningens modell för Kompetens- och karriärutveckling för sjuksköterskor och undersköterskor. CIVA har även påbörjat ett projekt med egna inspelade inlärningsfilmer för MTP och avdelningen har även börjat att nyttja TILDA enligt ovan. Avdelningen har även ett körkortssystem för MTP, där personalen ska gå igenom ett material per väsentlig utrustning och därefter redovisa sina kunskaper vid en teoretisk och en praktisk del. Utfört prov signeras av avdelningens vårdchef eller utbildningsansvarig. Även inom neonatalavdelningen sker inventering av kompetensen genom en modell för Kompetens- och karriärutveckling för sjuksköterskor och undersköterskor. Vid intervjuerna påpekas också den enskildes ansvar och att den anställde själv måste inse och signalera om kompetens saknas. Det är viktigt att personalen är medveten om att användarna har ett egenansvar. Denna insikt är också stor, enligt intervjuerna. 24

25 Landstinget Gävleborg I en revisionsrapport Granskning av kvalitetssäkring - medicintekniska produkter Landstinget Gävleborg, 2006 redovisar Öhrlings PricewaterhouseCoopers följande i avsnittet om: Utbildning och kompetens: I samband med anskaffning av nya medicintekniska produkter ställs krav på utbildning från leverantör redan i upphandlingsunderlaget. Leverantören kommer sedan till enheten vid ett par tillfällen för utbildning av personalen. Ingen enhet uppger att det finns något system för att dokumentera vilka som tagit del av utbildningen av en viss produkt. Information om att utbildning ska hållas och när ges till personal vid arbetsplatsträffar. Det är sedan upp till den enskilda individen att se till att vara med vid utbildning av de medicintekniska produkter som de behöver. Om det finns grupper av personal som behöver en mer ingående utbildning av en specifik apparat så ges även det av leverantören. Även personalen från Medicinteknik ges av leverantörerna specifik utbildning avseende nyinvesterade apparater. Ingen av de intervjuade uppger att det finns någon dokumentation om hur inventering av kompetens hos personalen ska ske och hur fortbildningen ska se ut. Kompetensfrågan är hos flera med i utvecklingssamtalen, men inte specifikt med fokus på medicintekniska produkter. Vid en enhet uppger man att det finns stående utbildningsdagar, men att det inte finns någon dokumentation om detta. Den allmänna åsikten är att kompetensutvecklingen specifikt för de medicintekniska produkterna behöver utvecklas. Uppfattningen är att leverantörerna ställer sig positiva till att anordna fortbildningar och att även Medicinteknik finns som stöd. På flera ställen har diskussioner förts för att hitta system att säkerställa kompetensen hos personalen. Förslag finns exempelvis på att varje månad ha en apparat som gås igenom och att det en dag varje vecka ska finnas möjlighet att vara med på utbildning avseende den apparaten. Det ska även finnas kortare skriftlig information att ta del av och att det ska vara möjligt att stämma av sin kompetens genom besvarande av ett antal frågor. Endast inom ett fåtal områden förekommer certifieringssystem eller motsvarande för att dokumentera personalens kompetens i handhavandet av en viss produkt. Flera har haft sådana system inom specifika områden och uppfattningen är generellt att det är bra att kvalitetssäkra vården och att det skulle behövas inom fler områden. Personalens kompetens avseende handhavande av de medicintekniska produkterna är också något flera anser bör vara med vid utvecklingssamtalen. 25

26 Norrbottens läns landsting I en revisionsrapport Granskning av kvalitetssäkring av medicinteknisk utrustning Norrbottens läns landsting, 2004 redovisar Öhrlings PricewaterhouseCoopers följande i avsnittet om: Utbildning och kompetens: I Kvalitetshandboken anges att Personal som använder medicinteknisk utrustning skall ha tillräckliga kunskaper om utrustningen och om de riskmoment som är förknippade vid användningen av den. Användarna skall ha kunskap om de medicintekniska verkningarna och om hur fel användning eller produktfel kan påverka patienten. Användaren skall kunna använda utrustningen under de förhållanden som uppträder på arbetsplatsen. Denne skall även kunna kontrollera, iordningsställa och göra tillsyn av utrustningen efter de riktlinjer som gäller för arbetsuppgiften och skall vara i stånd att i felsituationer korrigera och kompensera. Introduktion vid ny apparatur fungerar tillfredsställande vid alla studerade enheter. Vid all upphandling av mer väsentlig utrustning krävs att utbildning från leverantören ska ingå, dvs utbildning i hantering och användning för personalen innan den tas i bruk. I vissa fall utbildas först MT-samordare eller apparatansvariga av leverantören för fortsatt utbildning av övrig personal. Enligt Kvalitetshandboken ska varje basenhet ha dokumenterat introduktionsprogram som alla nyanställda som kommer att arbeta med medicinteknisk utrustning skall genomgå. I programmet ska ingå nödvändig utbildning för den medicintekniska utrustningen, men även utbildning i kvalitetssystemet. Genomgångna utbildningar ska dokumenteras. IVA i Piteå och Sunderbyn har dokumenterade introduktionsprogram för medicinteknisk utrustning för nyanställda med särskilda checklistor som signeras av arbetsledare och som arkiveras. IVA, Sunderbyn har speciellt certifierad personal som därigenom har rätt att handleda nyanställda och introducera dem i enhetens medicintekniska utrustningar. IVAK, Gällivare, har inget särskilt dokumenterat introduktionsprogram. Däremot har enheten en omfattande checklista som anger den apparatur och de rutiner som ska gås igenom. Det bör observeras att sjuksköterskorna inom IVA har en högskoleutbildning samt fortsatt specialistutbildning inom IVAområdet. De har därför en kunskapsplattform redan vid nyanställning, vilken dock naturligtvis måste förstärkas genom handledning och praktisk erfarenhet vid enheten. Medicin- Rehabkliniken, Piteå har lokala instruktioner för utbildning i medicintekniska produkter. Här anges att all nyanställd personal ska få nödvändig utbildning i enhetens medicintekniska utrustning. Enheten har också en checklista per nyanställd, vilken signeras av utbildaren och därefter arkiveras. Gemensam vårdenhet, Gällivare och de tre studerade vårdcentralerna har inga dokumenterade introduktionsprogram eller checklistor för just medicinteknisk utrustning. Däremot finns dokumenterade introduktionsprogram för enheternas allmänna rutiner. Där ingår i vissa fall också en del medicinteknisk utrustning. Ingen mer formell inventering av personalens kompetens vad gäller medicinteknisk utrustning sker vid någon av de studerade enheterna. 26

27 Örebro läns landsting Universitetssjukhuset i Örebro I en revisionsrapport Granskning av kvalitetssäkring av medicintekniska produkter, Örebro läns landsting Universitetssjukhuset i Örebro, 2006 redovisar Öhrlings PricewaterhouseCoopers följande i avsnittet om: Utbildning och kompetens: Enligt de granskade enheterna fungerar introduktion vid ny apparatur tillfredsställande. Anspråk på en sådan introduktion ställs i kravspecifikation till leverantören i samband med upphandling. Leverantörerna sköter detta tillfredsställande. Vid de enheter som har en speciell medicinteknisk organisation får ibland MT-gruppen, MT-ansvarig/apparatansvariga först en grundligare utbildning innan övrig personal introduceras. Samtliga granskade vårdenheter har dokumenterade introduktionsprogram för avdelningens allmänna rutiner för nyanställda. Här ingår också olika avsnitt kring MTP, vilket blir mer omfattande ju mer teknikintensiv verksamheten är. För den specifikt medicintekniska utbildningen svarar främst enhetens MT-grupp, MT-ansvarig eller motsvarande. Att introduktionen har skett per specifik utrustning/rutin signeras av respektive handledare på en speciell checklista. Speciellt kan nämnas ANIVA-klinikens omfattande introduktionsprogram på nio dagar (sjuksköterskor, undersköterskor), där bl a MTP gås igenom. Under introduktionen antecknas olika punkter från genomgången i ett personligt häfte per nyanställd, där handledaren signerar att genomgången skett. Inom IVA har nattpersonalen viss avsatt ej patientbunden tid, då personalen på eget initiativ och när det passar får utveckla sig inom områden man själv anser sig behöva. Övrig personal har på motsvarande sätt en utbildningsdag per ett nio-veckors-pass. Avdelningen har också repetitionsutbildningar för avancerad apparatur som används sällan (vissa respiratorer). Inom avdelningen utses också månadens apparat, där den personal som önskar få prova apparattypen i en testmiljö. Vid neonatalavdelningen finns tankar om utveckling av körkort för mer väsentlig utrustning. Avdelningens ledning har även nyligen genomfört en inventering hos personalen där man fick uttrycka sina önskemål om kompetensutveckling. Härigenom fick ledningen en samlad bild över var förstärkning av kompetensen var mest påtaglig. Inom lungklinikens avdelning görs årliga inventeringar över vilka utrustningar som personalen anser sig ha mest behov av att utveckla sig på. Utbildningar genomförs kring sådan utrustning och på en förteckning signeras vilka som deltagit. Vid intervjuerna inom vårdenheterna påpekas också den enskildes ansvar och att den anställde själv måste inse och signalera om kompetens saknas. Det är viktigt att personalen är medveten om att användarna har ett egenansvar. Denna insikt finns också, enligt intervjuerna. 27

28 Kommentar Resultaten från medlemsenkäten visar att typ av arbetsplats betyder mycket för hur ofta man använder medicintekniska produkter. Användarna känner stor säkerhet i sitt eget handhavande av medicintekniska produkter vilken kan förklaras av att sju av tio har fått utbildning på medicinteknik under senaste året. En majoritet känner sig även säkra om en eller flera medicintekniska produkter skulle larma. Trots frekvent utbildning saknas utbildningsplaner och körkort i stor utsträckning för medicintekniska produkter. Fler enheter kan behöva avsätta resurser för funktionen teknikansvarig. Denna funktion är ett bra stöd för god kvalitet och säkerhet kring medicintekniska produkter och deras användning. Tid och resurser måste också avsättas för de teknikansvarigas egen fortbildning och utveckling. Det är även viktigt att funktionen är formellt tydliggjord enligt SOSFS 2008:1, 7 Verksamhetschefen ska, efter uppdrag, göra en bedömning av om hälso- och sjukvårdspersonalens och annan berörd personals utbildningar är adekvata mot bakgrund av den kompetens som krävs för att 1. vara utbildningsansvarig,. Verksamhetschefen ska även, efter uppdrag, utse och förteckna vem eller vilka av hälso- och sjukvårdspersonalen eller annan berörd personal som ska fullgöra ovanstående uppgifter. Det är viktigt att framför allt tekniktäta verksamheter har bra utbildningsverktyg för att skapa, hantera och följa upp utbildning. Förtroendet för säkerheten hos de medicintekniska produkterna är stort. När de svarande får ta ställning till ett antal påståenden kring medicinteknik och säker vård är kunskapen stor kring rutiner för avvikelserapportering medan det förebyggande arbetet i form av riskanalyser hamnar längst ned på listan. Det är tänkvärt att man vet mer om hur man hanterar avvikelser än om hur man arbetar förebyggande. Även om de undersökningar som gjorts i olika landsting bara är exempel så förefaller det som om hanteringen av kompetens och bedömningen av kompetensbehov när det gäller handhavande av medcintekniska produkter varierar mellan olika vårdgivare och förmodligen även inom verksamheten, särskilt om det handlar om ett stort landsting/region. Detta är inte acceptabelt med tanke på Hälso- och sjukvårdslagens 2 Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. 28