Dokumentation av Åsa Andersson & Lotta Johansson The Nordic Un-Conference on Open Youth Work

Transkript

1 Dokumentation av Åsa Andersson & Lotta Johansson The Nordic Un-Conference on Open Youth Work Malmö 30/9-1/ Sammanfattning Den 30 september och 1 oktober samlades ett 40-tal deltagare på konferensen om öppet ungdomsarbete på Malmö Högskola. Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island och Färöarna hade deltagande representanter, såväl från universitet/högskolor, som från utbildningar, kommuner, myndigheter och organisationer (se bifogad deltagarlista). Konferensen var en så kallad o-konferens, eller knyt-konferens, som bygger på ett aktivt deltagande hos de närvarande. I fokus stod således dialogen, mellan representanter från olika nordiska länder och mellan olika yrkesgrupper, med syftet att identifiera behovet av en kunskapsutveckling kring öppet ungdomsarbete men också till att skapa förutsättningar för framtida mötesplatser för aktörer inom området. Konferensen hade således inget bestämt mål, utan syftade till att iscensätta en process och därigenom skapa en slags prototyp för kunskapsutveckling kring öppet ungdomsarbete. På The Nordic Un-Conference on Open Youth Work diskuterades det öppna ungdomsarbetet, både i förhållande till ambitionen att försöka skapa en definition av det specifika fältet men också av omgivande fält. Att det öppna ungdomsarbetsfältet innehåller många olika yrkesgrupper och teoretiska baser beskrivs både som en svaghet och en styrka; den ämnesmässiga splittringen leder till svårigheter att samordna verksamheten samtidigt som det också innebär en värdefull variationsrikedom. Som en bakgrund för diskussionen finns ett missnöje kring hur ungdomar som grupp betraktat förlorat betydelse i den samhälleliga debatten som allt mer handlar om den enskilda individens självförverkligande. Ungdomstiden ska tillmätas ett eget värde, inte endast betraktas som en transitonsfas mot vuxenhet eller mot att skapa framtida arbetstagare. Det öppna ungdomsarbetets karaktär ska vara frivillig och baseras på de ungas premisser. Ur ett samhällsperspektiv ska verksamheten syfta till att stärka demokratiska värden, men också ge möjligheter för att skapa förändring. Ur den enskildes perspektiv handlar det om frigörelse, om att skapa kunskapsprocesser men också om att skapa en arena som präglas av tillit, respekt och möjligheter till stöd. En brist på användbara teorier för områden synliggjordes under konferensens två dagar. Arbetet med att skapa förutsättningar för utformandet av nya teoretiska och metodologiska baser är såväl forskarnas som de vilka är delaktiga i verksamhetens ansvar att få till stånd. Behovet av att professionalisera ungdomsarbetet diskuterades också, och om hur en yrkeskårs framväxt handlar om hur maktordningar skapas och upprätthålls, hur identifikationsmönster och kulturella identiteter växer fram samt hur det som är främmande och utanför definieras. Upplevelsen av behovet att göra yrkesmässiga och ämnesmässiga definitioner varierade bland konferensdeltagarna. Konferensen gav uttryck för en stor avsaknad på nordiska läromedel för befintliga utbildningar som rör ungdomsarbete. Diskussionerna synliggjorde inte endast behovet av teorier och av läromedel för den nordiska kontexten, utan riktade även uppmärksamhet mot vilka områden som skulle behöva beforskas inom fältet. Exempelvis ansågs de metoder som används i ungdomsarbete kunna beskrivas, kartläggas och jämföras mellan de olika nordiska länderna. Fritidsgårdars funktion och betydelse samt platser ungdomar skapar för sin egen verksamhet ansågs också utgöra ämnen för forskning, såväl i sig själva som för förutsättningar för informellt lärande. Dessutom efterfrågades forskning som berör effekter och resultat av ungdomsverksamhet, och vilka konsekvenser det får för de som väljer att inte delta. 1

2 Dag 1: 30 september Inledning : plenum Av Lars Lagergren & Hans Martin Hansen The Nordic Un-Conference on Open Youth Work i Malmö 30/9-1/ arrangerades av KiD, Kunskapsutveckling i dialog, vilket är ett nationellt partnerskap mellan, Fritidsforum, Fritidsledarskolorna, Luleå Tekniska Universitet, Malmö Högskola, SKL och Ungdomsstyrelsen. KiD:s uppdrag är att identifiera vilket behov och vilka möjligheter det finns att bedriva utbildning och forskning kring öppet ungdomsarbete, men också att skapa mötesplatser som kan möjliggöra utveckling inom dessa områden. The Nordic Un-Conference on Open Youth Work syftar konkret till att definiera fältet öppet ungdomsarbete, att skapa en grund för ett nätverk av forskare med intresse för området och därigenom möjliggöra för vidare publikationer. I tillägg till detta önskas de potentiella mottagarna av forskningen definieras och delvis också skapas. Den handlar om att utmana gränserna och definitionerna i förhållande till verksamhets- och forskningsfält. Detta bottnar i en vilja att ge tillbaka till fältet, och att bygga nätverk för att kunna uppfylla forskningens tredje uppgift: att göra kunskapen allmän och komma ut med den till de som har behov av det. För att detta ska vara möjligt, för att de nordiska länderna är så små, krävs det att nationsgränserna överskrids, men också gränserna mellan universiteten. Konferensen har ett uttalat nordiskt fokus eftersom det finns stor inbördes likhet i hur det öppna ungdomsarbetet är organiserat i de nordiska länderna. Till skillnad från övriga Europa, där det främst bedrivs på ideell basis, har det öppna ungdomsarbetet i Norden en tydligare professionell kärna. Som fält betraktat är det öppna ungdomsarbetets främsta problem att det inte finns något tydligt anknutet forskningsområde, men också att den forskning som berör fältet sällan får den definitionen. Upplevelsen är att det pratas om samma saker på olika sätt och om olika saker på samma sätt. En anledning till den ringa mängden forskning på området är att de nordiska länderna är för små för att kunna härbärgera en kritisk mängd, samtidigt som forskningen ofta är lokalt förankrad. En annan anledning till begränsningen i forskning om öppet ungdomsarbete ligger i bristen på beställare och i att det finns få definierade mottagare. Forskning som idag beviljas medel i förhållande till ungdomar har utgångspunkt i medicin, i diagnoser och olika typer av problem. Mycket begränsade medel går till beforskandet av ungdomskulturer men i princip ingenting till ungdomsarbete. Det sker dagligen mycket i dessa verksamheter, men eftersom erfarenheterna och kunskapen sällan tas tillvara på riskeras att samma problem ständigt uppkommer och det begränsar möjligheterna till att skapa förutsättningar för att verksamheten ska utvecklas vidare. Det finns en känsla av att det som görs på fritidsgårdar, ungdomshus osv. är rätt, men vad vet vi egentligen? Diskussion: - I botten handlar det mycket om en resursfråga och om hur resurserna fördelas. Numera tar polisen över allt mer och kallar det för preventiv brottsbekämpning. Det har skett nedskärningar i många städer och fältet har misslyckats med att visa sin oumbärlighet. Resurserna har flyttats, inte bara till polisen utan också till skolan. - Skillnaden är att polisen är statlig och ungdomsverksamheten är kommunal, så pengarna tas från olika ställen. Utvecklingen bör dock sättas i en större samhällelig kontext allt mer pengar går numera till riktade verksamheter. Samtidigt har många ungdomshus och kulturhus för ungdomar startats den senare tiden. 2

3 Session 1: Vad är öppet ungdomsarbete? : halvgrupp Sessionen inleddes med att deltagarna fick gå runt och på blädderblocksblad ange ord de förknippade respektive inte förknippade med områdena öppet, ungdom och arbete. Sammanställningen ger uttryck för ett mångfald av röster, ibland motsägelsefulla och ibland överensstämmande. Öppet Området öppet förknippades med ord rörande form och innehåll samt syfte och målgrupp, allt i förhållande till ungdomsarbete. Öppet inkluderar alla ungdomar och är utåtriktat samt inbjudande, men också frivilligt och med låga trösklar. Innehållet ska bestämmas på ungas premisser, men ska också vara skapande, lärande och oförutsägbart. Öppet innebär också att det finns möjlighet för social mobilisering, för kritisk reflektion rörande de strukturer arbetet befinner sig i och att det ska finnas ett mottagarstyrt men förgörande innehåll. Det öppna syftar inte endast till ungdomarnas, utan även uppdragsgivarnas och verksamhetens utveckling. En öppen verksamhet ska vila på en inkluderande grund, utan diskriminering, förtryck och rasism. Det öppna är inte formellt, regelstyrt och baserat på vuxnas mål. Det handlar inte heller om att utgå från problem. Ungdom De ord som förknippades med ungdom kan delas in i tre kategorier; en positiv och en negativ samt en kategori med deskriptiva ord vilka ungdomstid som fenomen innefattar (både idag och generellt). Det positiva handlar om nyfikenhet, om process, om tillit och om hopp som den generation som ska ta över förväntas inneha, men också om möjligheter, transformativitet och framåtblickande. Det handlade även om att betrakta ungdomar och deras symbolhandlingar som resurser, inte bara i det öppna ungdomsarbetet utan även i ett samhälleligt perspektiv. Att vara ungdom i relation till det öppna arbetet handlar om att befinna sig i en process där mötet mellan sociala och kulturella strukturer samt individuella handlingsmönster ligger till grund för en spiralliknande utveckling, inte bara i ett individuellt perspektiv utan även i förhållande till ungdomsarbetets finansiärer och uppdragsgivare. Det negativa representeras av ord som kravfylldhet, osäkerhet, gängbildningar, oregerlighet men också av bilder av ungdomstiden som en utstakad väg och övergångsfas till vuxenblivande. Att vara ungdom i relation till det öppna arbetet handlar på intet sätt om att tillhöra en enhetlig grupp eller inom ett bestämt åldersintervall, utan snarare om att vara en halvfärdig och oetablerad del av en process. Den sista, deskriptiva kategorin, innefattar föräldrar, skola, förebilder, grupptillhörighet, samhällsstruktur, övergång, åldersspann (13-25), men också sådana ord som anses prägla dagens ungdom; Facebook, Twitter, Instagram osv. Ungdom förknippas inte med problem, trygghet och stabilitet. Arbete Bland de ord som förknippas med arbete kan i huvudsak två olika typer av tolkningar skönjas, en normativ som berör vad arbete bör vara och en deskriptiv eller diagnostiserande om vad arbete faktiskt är. Arbete är ett mål, ett yrke, en kultur, ett sätt att tjäna pengar på och en aktivitet som kan ge erfarenheter och utbildning. Det är tidsbestämt, innehar rumsliga begräsningar och utförs på uppdrag av någon annan. Det innefattar både individuellt och kollektivt arbete men är ofta toppstyrt. Öppet ungdomsarbete innebär ett ansvar för att uppfylla kvalitetskrav formulerade av såväl ungdomarna själva som av uppdragsgivare. Arbete bör vara metodiskt, planmässigt, nätverkande och nyttigt. Det bör vara variationsrikt, präglat av samarbete, kreativitet, engagemang och ansvar. Det bör stödja ickeformella lärprocesser som baseras på ungdomars idéer, erfarenheter och visioner inför framtiden. 3

4 Arbete är emellertid inte tillfälligt, utbildande, ostrukturerat eller hobbybetonat och det ska inte handla om övervakning eller betraktas som ett ändamål i sig. Den andra delen av den första sessionen bestod i ett dialogcafé där deltagarna fick möjlighet att diskutera fyra färdigformulerade frågor, och på blädderblockspapper ange vad diskussionen berörde. B. Hur ser samhället på unga och ungdomstiden idag? Ungdomstiden anses idag vara utsträckt åt båda håll, den sjunker lägre ner i åldrarna och är ett ideal under längre tid jämfört med hur det var förr. Denna fråga omgärdades av diskussioner kring vilka samhället egentligen avsåg, men följande sammanställning kan betraktas vara uttryck för olika typer av diskurser som gör sig påminda i samhället på olika sätt. Det finns i huvudsak två olika bilder av ungdomstiden, en idealiserande och en problembaserad. Ungdomstiden som fenomen är idealiserat och de unga som lever idag betraktas vara experter på det nya, företrädesvis teknik. Medelklassens ungdomar ses tillhöra framtiden, medan underklassens betraktas som hot. Den problembaserade bilden är tydlig, och grundas i svepande generaliseringar. Ungdomstiden förknippas med spelberoende, arbetslöshet, inaktivitet och lathet, där ungdomar anses vara ovilliga att arbeta. Ungdomstiden handlar mer om samhällets behov än om ungdomarnas, vilka snarare betraktas som framtida anställda än befintliga samhällsmedborgare. Dessutom betraktas och omtalas ungdomar såsom om de vore en enhetlig grupp. De ungdomar som syns är de med problem, och det är ofta med den inriktningen ungdomar också framställs, som personer i behov av hjälp, guidning. I det avseendet syns inte de problemfria ungdomarna alls. Ungdomstiden förknippas också med en slags utbildningshets, och som följd av det en utbildningsinflation där de unga känner oro för vad utbildningen de genomför verkligen är värd. På en politisk nivå har en generell ungdomspolitik bytts ut mot en politik riktad mot särskilt utsatta grupper, vilket ytterligare ger uttryck för en problemfokusering. Dagens ungdomstid handlar mycket om individualism, där bara de som lyckas räknas, och där eleverna betraktas som konsumenter på skolans marknad. Denna syn är djupt rotad i ungdomarna, som själva ifrågasätter det kollektiva när de har känslan av att det egentligen bara är deras egen prestation som räknas. C. Vad har du för erfarenhet, -bild, -syn på ungdomsarbete Tidigare handlade ungdomsarbete mycket om fältarbete, men idag utgår ungdomsarbetet framförallt från ungdomsgårdar. Målsättningarna är kanske desamma, men de ekonomiska förutsättningarna såg annorlunda ut då än vad de gör idag. Ungdomsarbete tidigare var framförallt frigörande, medan det idag i större grad är repressivt, uppbyggt kring olika typer av villkor och kontrakt. Såtillvida innehåller verksamheten idag såväl auktoritärt fostrande som demokratiskt stödjande ideal. Utgångspunkt tas ofta i ungdomarnas egna initiativ, och det öppna ungdomsarbetet har stor potential i att tillvarata ungdomarnas kraft och kreativitet. Uppdragen som ungdomsarbetarna har är luddiga, och det är svårt att veta vems sida man ska stå på; arbetsgivarna eller ungdomarna. Det skapar en väldigt svår balansgång som ständigt måste hanteras, och det kräver att rollerna är tydliga. Ungdomsarbete blir också mer professionellt vilket inverkar på uppdragets karaktär. Det öppna ungdomsarbetet beskrivs sakna så kallad pro-kompetens; ofta stannar man i frågor kring vilket behov av utbildning som ungdomsarbetare har för att kunna hantera öppen verksamhet istället för att utgå från vilket behov själva utbildningen har av förnyad och utvecklad kompetens. Fler aktörer tar plats på ungdomsarbetsarenan, exempelvis blir den politiska styrningen mer närvarande (genom utvärdering, projektifiering och krav på redovisning) och fler företag blandar sig i skapandet av verksamheter för 4

5 unga på fritiden. Frivilliga organisationer som är målstyrda, exempelvis idrott, är exkluderande och förstärker sociala olikheter men erhåller mycket mer ekonomiskt stöd än icke-organiserad idrott. Detta framställs som ett problem. D. Vad är öppet ungdomsarbete, avgränsning och definition Öppet ungdomsarbete innefattar många olika verksamheter, professioner, aktörer och metoder. Fältet bör inte definieras eftersom det då indirekt kan en exkluderande funktion. Beroende på vilken yrkeskategori som får företräde kan också definitionen variera. Vad som emellertid fastslås är att verksamheten ska präglas av frivillighet, ansvar, förtroende och avsaknad på förkunskapskrav. Det ska vara inkluderande och syftande till att involvera ungdomarna i ett samhälleligt sammanhang. Såtillvida har det öppna ungdomsarbetet möjlighet att stärka såväl individen som samhället, gärna med utgångspunkt i individen. En fråga som väcks är om man istället för att prata om vad det ÄR, skulle prata om vad det BORDE vara. Ofta glöms de normala ungdomarna bort i dessa sammanhang, när allt fokus är på ungdomar med problem. Det blir då en fråga om huruvida verksamheten ska vara främjande eller förebyggande, men det som fastslås är att det enda sättet att vara förebyggande är att vara främjande. Måste det finnas vuxna med i öppet ungdomsarbete? Kan inte ungdomarna organisera det själva? Problemet som tas upp är att amerikansk forskning, som är väldigt regelstyrd, varit för inflytelserik i en nordisk kontext. Tidigare fanns det strukturer som gav utrymme för ungdomarna att själva skapa någonting, men det är ofta en diskussion som glöms bort. Det borde handla om att upprätta strukturer som tillåter och möjliggör egna initiativ, och som inte tar död på motståndet genom att göra det för enkelt. Det enkla blir tråkigt. Idrottsrörelsen präglas av hierarkier, men i egenorganiserade grupper skapar ungdomarna egna demokratiska och kreativa system. För att politikerna ska våga satsa på dessa verksamheter krävs dock transparens, och för att projekten ska beviljas medel måste ofta moraliska aspekter finnas med (avhållsamhet mot droger, alkohol, brottslighet osv.). E. Vad är öppet ungdomsarbete definition av angränsande verksamhetsfält Denna fråga kom framförallt att handla om arbetsfördelningen mellan yrkesgrupper, om samarbete och potentiella problem i relation till det stora antalet medverkande aktörer. I Finland har man inga problem med gränsdragningar, det är organiserat och definierat. Det gäller dock inte för Norge och Sverige. Det finns så många avgränsningar att det är svårt att göra några riktigt funktionella distinktioner, exempelvis mellan volontärarbete, välgörenhetsarbete, ungdomsklubbar, fältarbete, pedagogisk verksamhet, ungdomars eget arbete, idrott, icke-kommersiella kulturarrangemang, ickebehandlande socialt arbete osv. Gemensamt för dessa är att verksamheten inte villkoras av ekonomiska krav genom att specifika resultat förväntas uppnås. Här finns också en skillnad mellan profession och ideellt arbete. Professionella ungdomsarbetare ges ofta större möjligheter att påverka, men man kan också vara professionell i det amatörmässiga. Ibland saknar ungdomsarbetare förmågan att identifiera behoven eftersom det i vissa situationer handlar att tänka utanför ramarna. Därför är det bäst om olika yrkesgrupper kan arbeta tillsammans och komplettera varandra. Då handlar det om att lära sig använda det man kan i respektive yrkesgrupp. Ofta sker det revirmarkerande mellan yrkesgrupper och vad olika yrkesgruppers uppdrag egentligen innefattar, och det kan skapa samarbetssvårigheter. En fråga väcks kring om öppet ungdomarbete verkligen måste definieras, men också tankar om att definitioner kan vara en förutsättning för att fältet ska få ett erkännande. 5

6 I grunden handlar öppet ungdomsarbete om respekt och medmänsklighet, och förmågan att kanalisera det. Oavsett vilken yrkesgrupp som deltar, ska det vila på ungdomarnas eget intresse och innehålla frigörande möjligheter, det ska vara intressestyrt och bedrivet i icke-reglerade rum som stimulerar informellt lärande utan krav på förkunskap och prestation. Det ska inte diagnostisera eller betygssätta, och det handlar inte heller om individuell terapi eller formell utbildning. Session 2 Organisation och styrning (halvgrupp) Inledning av Lars Lagergren & Hans-Martin Hansen Styrning handlar inte om lagstiftning utan om den process som skapar och styr ett verksamhetsfält. Denna process börjar ofta med en vision som sedan, via analys och omformuleringar, resulterar i ett beslut och i att en aktivitet skapas. Denna följs sedan upp och utvärderas med syfte att omformuleras på nytt. På det sättet kan en aktivitet vara i ständig och medveten utveckling. Öppen verksamhet saknar ofta vägledande visioner och när dessa finns överensstämmer de sällan med var som faktiskt sker i verksamheten. Det som händer i den öppna verksamheten uppstår i vardagen, utan någon direkt koppling till en vision. Med organisation avses de resurser som en enhet har till sitt förfogande för att genomföra en verksamhet. Här inkluderas även resurser till de processer som sker runt omkring verksamheten. KiD:s plattformsdokument har formulerat delar av vad ett öppet ungdomsarbete bör generera. I plattformsdokumentet nämns aspekter som tillhörighet och trygghet i förhållande till den plats där den öppna ungdomsverksamheten bedrivs, att aktiviteter och lärande ska erbjudas och att självständighet ska syftas till för de som deltar i verksamheten. Detta innefattar också möjligheten att få insikt i hur exempelvis samhället fungerar. Dagens öppna ungdomsarbete handlar till stor del om att göra ungdomar delaktiga i samhället, att ge uttryck för möjligheter till inflytande och att erbjuda dem självständighet. I Sverige satsar man årligen ungefär fem miljarder kronor på öppet ungdomsarbete. Det är en summa som gör det rimligt att förvänta sig att det tydligt ska framgå vilket resultat dessa pengar har fått för samhället. Det kommunala visionsarbetet bör inriktas på vad man faktiskt vill få ut av den öppna ungdomsverksamheten. I den öppna verksamhetens återkoppling till det politiska ledet har den professionella analysen bytts ut till ett statistiskt uppradande av siffror. Genom att använda undersökningar som exempelvis LUPP, Lokal uppföljning av ungdomspolitiken, läggs siffror fram i det politiska nämndarbetet i stället för att den öppna verksamheten representeras av ungdomsarbetarens professionella analys. I denna session fick deltagarna en uppsättning post-it-lappar som de skulle skriva ner sina tankar på. Därefter hjälptes deltagarna åt att sortera svaren på de tre frågorna i separata kategorier. 6

7 1. Varför ska det finnas öppet ungdomsarbete? Med vilken rätt ger man sig in i det? På lapparna: Demokratisk aspekt Det handlar om att stimulera demokrati och demokratisk bildning, som vilar på en tilltro om ungas kreativitet och delaktighet. Syftet är att skapa demokratiska processer och möjligheter för frigörande. Lagstyrd aspekt Det står i lagen att man ska tillvarata och skydda ungdomen, det faller under universella rättigheter och barnkonventionen. Samhällsaspekt Det öppna ungdomsarbetet ska ske med hänsyn till storsamfundet, och det innefattar ett förebyggande och främjande arbete som ska bygga på deltagande, respekt, trygghet och frivillighet. Det ska syfta till att hantera utanförskap och ensamhet för att skapa förutsättning för integration. Det ska också ha samhällsförändrade aspekter, där samhällets tillkortakommanden ska identifieras, men också utrymmet för ungdomarna att faktiskt förändra och göra skillnad. Det ska motverka att ungas energi läggs på destruktiva saker. Det ska erbjuda en arena där ungdomar kan vara unga, och där ungas utveckling kan stödjas på ett annat sätt än i skolan. I detta sammanhang framkommer också tankar kring att ungdomsarbete ska fungera som samhällets lots för unga i vuxenblivande, men också om att hjälpa till att göra ungdomarna redo för arbetsmarknaden. Det förekommer således både tankar om att skapa förutsättningar för anpassning till det befintliga, som möjligheter för förändring. Välfärd Öppet ungdomsarbete handlar om att säkra ungdomars välfärd där alla ungdomar har samma möjligheter till en utvecklande fritid. Rätten att ge sig in ungdomars liv baseras på att ungdomars kapacitet inte med självklarhet frigörs av sig själv. Här kan öppet ungdomsarbete vara ett sätt att fördela resurser mer rättvist mellan grupper med olika kapitaltillgångar. Delaktighet/Medborgarskap Ungdomar är en heterogen kategori. Genom mötet med andra människor kan en grund skapas för en känsla av delaktighet. Öppet ungdomsarbete medverkar till att utveckla ungdomars medborgarskap och möjliggör aktörskap. Genom att tillhandahålla efterfrågade resurser som möjliggör idéförverkligande stödjer det öppna ungdomsarbetet ungdomar till att utnyttja sina livsmöjligheter och därigenom skapa en känsla av trygghet. Socialisation Ungdomars delaktighet i samhället lägger grunden för demokratisk fostran vilket kan ses som en socialisation där närvarande vuxna i det öppna ungdomsarbetet kontrollerar och styr en process som samhället annars inte skulle kunna påverka. Informellt lärande Genom det informella lärandet utövas demokrati i praktiken vilket ligger till grund för ungdomars ökade möjlighet till aktivt deltagande i demokratiska processer. Öppet ungdomsarbete blir på så vis även ett sätt att skapa kunskap om och insikt i ungas situation. Genom att erbjuda rum för trivsel och exempelvis kulturutövande är det öppna ungdomsarbetets verksamhetsområde en mötesplats där individen utvecklar sin identitet och samhället sin helhet. 7

8 Diskussion: Den mer relevanta frågan att ställa sig är: Vad har vi för rätt att stå vid sidan av? Varför ska man INTE arbeta med ungdomar? Hur kan någonting annat än det vara ett mål? Ofta besvaras den här typen av frågor med argument på individnivå, vilket gör det flyktigt och svävande, svårt att mäta. Syftet är ofta inriktat på framtiden, på vad som är bra längre fram. Diskussionen rör sällan nutiden. 2. Vilka unga är det vi ska nå? (vem?) På lapparna: Samhälle I det stora hela handlar det om att få samhället, storsamfundet att fungera. Det handlar också om att försöka få politikerna att förstå behovet av verksamheter för ungdomar. Det öppna ungdomsarbetets målgrupp återfinns i lokalsamhället. Föräldrar och andra vuxna Ibland är det föräldrarna som bör nås, vissa problem har dem bättre förutsättningar att hantera än ungdomarbetarna. Det handlar också om att rikta närsamhällets, den lokala gemenskapen och förortens uppmärksamhet på ungdomsarbetets förutsättningar och möjligheter. I perspektivet upplysning och kunskapsspridning kan politiker skolpersonal och föräldrar ses om en indirekt målgrupp i det öppna ungdomsarbetet. Ungdomar Gruppen som framförallt anses vara den som ska nås, ungdomar, definieras genom såväl ålder som behov. Unga är de som är under 20 eller 25 år, och man vill nå samtliga inom denna ålder. De som istället utgår från behov menar att det är ungdomar med speciella behov som verksamheten ska rikta sig till, de som är ofokuserade, inaktiva, marginaliserade och ensamma. Det handlar emellertid också om intresse, om att nå ut till de som är motiverade att delta, utan att det egentligen behöver finns någon problembakgrund. Brett definierat inkluderas även de som upplever att de inte kan/vill/vågar vara resurser i förverkligandet av sig själva, sina intressen och sin framtid. Målgruppens övre ålder är egentligen inte relevant, men däremot kan den nedre åldersgränsen vara föremål för diskussion. Inkluderande verksamhet Det öppna ungdomsarbetet är i sin vidaste form en kreativ arena för alla som önskar det vilket betyder att alla ungdomar är potentiella besökare. På så vis är alla inkluderade samtidigt som verksamheten har en särskild inriktning på ungdomar som saknar kapitaltillgångar för att träda in på andra arenor eller har behov att diskutera sina tankar med en vuxen. Det öppna ungdomsarbetet erbjuder en arena för utförandet av fritidsintressen och kan vara ett alternativ för ungdomar i behov av kompenserande stöd, det vill säga ungdomar som saknar sociala nätverk, söker ett tryggt rum eller befinner sig i en marginaliserad situation. Det öppna ungdomsarbetet handlar om att skapa verksamheter med utgångspunkt i den målgrupp som faktiskt närvarar vilket betyder att de ungdomar som söker sig till verksamheten också nyanserar verksamhetens innehåll. Diskussion: Fokus ligger på ungdomar själva men aspekter tas också upp som rör samhället och föräldrarna. Många av ungdomarnas problem är inte deras egna, det är ofta det omgivande samhällets problem som förs över på dem. Kan det då verkligen klassas som ett ungdomsproblem? Det kan lika gärna vara ett vuxenproblem. En god ungdomsarbetare kan emellertid, oberoende av detta, identifiera 8

9 var och hos vilka individer problemet och behoven finns. Definitionen av behovet måste handla om varför man ska hjälpa. Frågan är såväl deskriptivt som normativt inriktad. 3. Vilket resultat ska uppnås? (Vad?) Samhälleliga aspekter Syftet med öppet ungdomsarbete bör vara att bidra positivt till samhället och öka ungdomars inflytande över sin tillvaro. Det ska också handla om att skapa aktiva medborgare och stimulera och underlätta för de initiativ som ungdomarna tar. Det ska ge möjligheter för att åstadkomma social mobilitet och samtidigt integrera ungdomarna i samhället. Syftet är att skapa starkare ungdomar. Ungdomsarbetet får aldrig ha andra mål än de som är kända för ungdomarna själva. Det öppna ungdomsarbetet bör resultera i ett synliggörande av ungdomars potential, det vill säga att ungdomskultur ur ett samhälleligt perspektiv blir betraktad som en positiv kraft. Det öppna ungdomsarbetet bör leda till ett aktivt medborgarskap hos såväl unga som vuxna och i sin förlängning skapa lyckliga vuxna med goda minnen från ungdomstiden. Individuella aspekter En rad individuella aspekter lyfts också fram som viktiga för det öppna ungdomsarbetet, exempelvis i form av reducerande av osäkerhets- och riskfaktorer hos ungdomarna. Det ska skapa förutsättningar för samarbetsförmåga, för självständighet, för ökad självkänsla och trygghet men också förståelse för andra. Det öppna ungdomsarbetet bör genom att erbjuda rum för aktiviteter resultera i att alla ungdomar gör något som de själva upplever som meningsfullt på sin fritid. De rum som erbjuds i det öppna ungdomsarbetet ska vara inkluderande, det vill säga att ungdomar har möjlighet att på olika scener för kulturutövande prova på saker och samtidigt ges möjlighet att själva utveckla alternativ. Ungdomar ska även kunna ta del av ett kulturliv via andras kulturutövande. De ska ges möjlighet att uppleva sig själva som handlingskraftiga aktörer, känna kapacitethöjning och därigenom kunna se och skapa nya möjligheter. Ett öppet ungdomsarbete utvecklar ungdomars kompetens och tillgångar och skapar ansvarstagande individer. Det öppna ungdomsarbetet ska erbjuda upplevelser som leder till positiva erfarenheter vilka i sin tur stärker individens identitetsskapande och minskar marginaliseringsproblemen. Ungdomar förväntas dessutom skapa sig en egen röst och därigenom ge uttryck för en mångfald av självständiga individer. Ungdomar som deltar i det öppna ungdomsarbetets verksamhet ska få en ökad tilltro till samhället, vara glada, nöjda, harmoniska och känna igen sig i ordet välfärd. Det öppna ungdomsarbetet ska leda till att ungdomar får en bättre social situation, känner gemenskap med hjälp av utvecklade nätverksrelationer och ett ökat socialt kapital. Genom detta förväntas ett mer jämlikt samhälle präglat av delaktighet och demokratiskt sinnade personer växa fram. Sammanfattande diskussion: Åsikter hörs om att diskussionen blir väldigt allmänt hållen och att det möjligen kan ha blivit så eftersom man saknar teorier att bygga upp samtalet kring. Men frågan är: vad vill vi ha en teori OM? Vad är det egentligen vi beskriver? Diskussionen riskerar att göra fältet mer splittrat än vad det egentligen är. Någon hävdar att fältet ÄR splittrat och att det varit så länge. Avsaknaden på dialog mellan beställare och utförande gör det svårt att skapa förutsättningar för något som kan vara teorialstrande. En fråga som väcks berör fältets avgränsning, för hur annorlunda är det egentligen i förhållande till andra områden, exempelvis pedagogik. Samtidigt lyftes variationsrikedomen upp som en tillgång, och att olika yrkesgrupper med olika perspektiv faktiskt har förmågan att komplettera varandra i den dagliga verksamheten. Här är några av de röster som hördes: - Forskningens uppgift måste vara att formulera en teori och sedan testa den. 9

10 - Det handlar om vilka perspektiv vi ska titta på fältet och på oss själva som forskare utifrån, inte om något specifik teori. - Problemet är att det inte finns någon utbildning, hade det funnits det hade den ju vilat på teorier. Studenterna suktar efter något normativt, något att hålla sig i. - Teorierna behöver inte vara styrande, man kan lika gärna utgå ifrån empirin. - Det behövs två kandidatexamina, en pedagogisk/didaktisk och en administrativ. - Diskussionen speglar svårigheten fältet har att sätta ner foten, men det är framförallt en fråga för de som leder verksamheten. Forskningens uppgift är att bestämma om foten sätts ner på rätt ställe. Dag 2: 1oktober Inledning : plenum Reflektion från gårdagen/inledning av Hans-Martin Hansen Den första reflektionen från konferensens första dag handlade om svårigheten med att härleda vem och vilka som skrivit vad på blädderblocken och post-it-lapparna. Det vittnar om att skillnaderna kring hur man ser på det öppna ungdomsarbetet egentligen inte behöver vara så stora, dels mellan forskningsdisciplinerna och dels mellan forskare och beställare. Målet för konferensens andra dag var att fördjupa forskningsfrågeställningar med utgångspunkt i de diskussioner som förts under de tidigare sessionerna. I diskussionerna framkom bland annat att ungdomsarbetet är komplext sammansatt, bland annat i förhållande till hur man definierar unga (utifrån ålder, social etablering eller adolescens) men också gränserna och målen för det öppna ungdomsarbetet. Session ett och två innehöll tre huvudlinjer. Den första handlade om den idealiserande bild som finns av unga som samhällets hopp inför en bibehållen eller förbättrad framtid samtidigt som det finns en medvetenhet om att ungdomar kan ses som ett hot och som potentiella problem. Samhället beskrevs inneha en ambivalent syn på ungdomar som resurs. Dels finns en utbredd förväntan om att unga ska inneha positiva egna resurser, men också en insikt i att de kan behöva stöd i att utveckla dessa i rätt riktning. Detta dubbla perspektiv återspeglades även i relation till åsikterna kring syftet med öppet ungdomsarbetes, om det ska sträva efter att låta ungdomar få vara de ungdomar de är eller för att ungdomar ska bli bra vuxna. I det förstnämnda perspektivet fokuserar man på en form av välfärd där ungdomarna ska få påverka sina egna liv och därigenom avgöra vilka värden som är viktiga, medan det senare snarare handlar om samhällets perspektiv, om socialisering och medborgarskap Den andra huvudlinjen handlade om vad det öppna ungdomsarbetets verksamhet ska resultera i för att samhället ska bli bättre. Det öppna ungdomsarbetes utgångspunkt måste tas i en politisk vision som ska vara grundläggande för verksamheten och samtidigt måste det finnas tillräckliga resurser för att kunna omvandla visionen till praktik. Öppet ungdomsarbete och synen på öppet ungdomsarbete är en spegelbild av det rådande samhället, men det kan inte stanna där. Istället måste man se unga utifrån både ett nutids- och ett framtidsperspektiv. Ofta fokuseras så mycket på resultatet, på samhällets behov, att nuet försvinner. Ungdomsarbete riktar sig till alla, men särskilt till de som saknar något, till de marginaliserade, utsatta osv. I grunden handlar detta om vilka politiska visioner samhället har, men i det vardagliga arbetet kan man fråga sig: har vi resurserna, kompetenserna och kunskapen för att hantera detta uppdrag? 10

11 Den tredje huvudlinjen handlade om att det öppna ungdomsarbetets verksamhet ska riktas till alla men med särskilt fokus på de som behöver något extra. Funderingen uppstod om öppet ungdomsarbete egentligen riktar sig till människor i olika former av marginaliseringssituationer och utanförskap i större utsträckning än vad som egentligen uttalas. Session 3 Pedagogik : halvgrupp Session tre var ett dialogcafé där deltagarna fick möjlighet att diskutera tre färdigformulerade frågor, och på blädderblockspapper ange vad diskussionen berörde. 1: Hur bör en etisk kod för ungdomsarbete se ut? Etik, idé och verksamhet är tätt sammanlänkade och bör alltid betraktas utifrån sin egen kontext. Den etiska koden ska innehålla en balans mellan samhälleliga, strukturella och individuella villkor. Framförallt bör den handla om hur ungdomsarbetarna ska förhålla sig till ungdomarna själva, uppbyggt kring värden som tillit, lyhördhet, trygghet, respekt, jämlikhet, demokrati osv. Det innebär att ungdomarbetarna i verksamheten ska utgå från, bygga på och stärka ungas resursrikedom och vilja, men också att synliggöra och skapa förutsättningar för de unga att förändra normer och värderingar i samhället. De unga måste betraktas som aktörer såväl i sina egna liv, som i samhället och i den konkreta verksamheten. Målsättningen är att skapa ett hållbart, inkluderande och tillåtande samhälle, där ungdomsarbetarna till slut inte ska behövas. En sådan etisk kod skulle kunna betraktas vara svår att efterfölja i ett system som präglas av New Public Management och en rädsla för att göra fel snarare än en iver att åstadkomma någonting av betydelse. Den etiska koden handlar om professionalitet, om att kunna sitt område men också vara medveten om sina begränsningar. Ungdomsarbetet som aktivitet är normativt i sig, eftersom det ju vilar på en idé om vad man egentligen vill åstadkomma. Det finns ett behov av en etisk kod, likt skolans värdegrund, för att ha någonting att luta sig mot när etiska dilemman uppstår. I så avseende har en etisk kod även en hälsoaspekt, eftersom det kan skapa en grund för trygghet som är en förutsättning för att kunna utvecklas i sin professionsutövning. Samtidigt kan man fråga sig om vem som egentligen ska utforma denna etiska kod? Finns det kanske en implicit etisk kod i verksamheten redan? Det borde det forskas kring. Det bör finnas en moralisk kod, men en etisk mångfald. 2: Vilken pedagogisk teoretisk bas bör öppet ungdomsarbete ha? Sättet denna fråga formulerades på var föremål för diskussion. Framförallt ansågs inte ungdomsarbete ha möjlighet att vila på endast en teoretisk bas. Den dagliga praktiken vilar på en mångfald av baser, och det är också så det bör vara. Den pluralitet i baser som ansågs finnas, speglades också i de svar som gavs. Att teoretiskt renodla en spretig disciplin som öppet ungdomsarbete skulle vara att ägna sig åt essentialism. Snarare eftersöks en pedagogisk teoretisk bas eller begreppsapparat som kan tillhandahålla de verktyg som krävs för att utveckla en sofistikerad verksamhet med utgångspunkt i interaktionen mellan samhälleliga strukturer och individuella handlingsmönster och som parallell aktivitet även utvecklar förståelsen av sociala aspekter om det öppna ungdomsarbetets kulturproduktion. Vad som eftersöks är en teoretisk verktygslåda som är tillräckligt snäv för att förklara öppet ungdomsarbete samtidigt som den är tillräckligt vid för att ligga till grund för förståelsen av arbetet med ungdomar i ett öppet sammanhang. Ungdomsarbetarna och ungdomarna själva kan utforma metoder/teorier som forskningen kan studera. Samtidigt är det inte forskningens uppgift att endast beskriva vad som finns och varför, det måste bygga på en dialog mellan forskare och ungdomsarbetare för att något nytt ska kunna synliggöras och skapas. Det vore bra om de som arbetar 11

12 inom verksamheten kan fördjupa sig teoretiskt. Det finns emellertid problem relaterade till att vara allt för nära sin egen praktik, framförallt är det svårt att få en fungerande distans till fältet och sin uppgift. Man kan alltid ställa sig frågan om vad skillnaden mellan en teoretisk bas och grunder med normer och värderingar är. Det viktiga är egentligen inte själva baserna, utan att möta ungdomarna och att skapa någonting bra av det mötet, oavsett om det är i uppsökande verksamhet eller med utgångspunkt i fritidsgårdar. Det är viktigt att gå in i situationerna med ett öppet sinne, då finns det ingen annan metod än den att arbeta utifrån. Det är dock viktigt att vara medveten om att fritidsgårdar, ungdomshus osv. ofta har sina egna traditioner och identiteter, som kan stå i vägen för mötet med ungdomarna. Därför är det viktigt att skapa förutsättningar för upprättandet av egna verksamheter, av DIY-aktiviteter. Problemet med DIY är att det gränsar till laissez-faire och att det utifrån är svårt att avgöra vad som fungerar och vad som inte gör det. Eftersom pengar oftare utgår för verksamheter än för resultat, är det väldigt svårt att få medel till DIY-aktiviteter. Pedagogiken och de teoretiska baser som används måste därför relateras till vilka mål man har verksamheten. Teoretiska baser som angränsar till ungdomsarbete, förutom klassiskt pedagogiska: flerindividsteori, psykologi, socialisationsteori, kultursociologi, kulturteori, historia, statsvetenskap, genusvetenskap, hälsoteorier, organisationsteorier, kontextuella teorier, systemteorier, identitetsteorier, teorier som rör entreprenörskap och kosmopolitism, makt och maktrelationer, andrefieringsprocesser, specialpedagogik och utomhuspedagogik. 3: Finns det en ungdomspedagogisk kärna? Det finns flera ungdomspedagogiska kärnor, det man kan fråga sig är varför det är så och vad det faktiskt innebär. Är pedagogik för ungdomar annorlunda än för andra? I grunden handlar det om vad man utgår ifrån, är det individen eller samhället? Om kärnan definieras brett, skulle den kunna handla om att ha ett utvecklande syfte, att skapa förståelse och att starta processer som är meningsfulla för individen. Det kan också handla om att ha en frigörande, en medvetandegörande och en motivationsskapande funktion som inte endast ska rikta sig mot den enskilda individen, utan även till grupper och kollektiv. Så tillvida kan det öppna ungdomsarbetet betraktas vara en förändrande praktik i ständig rörelse, som balanseras mellan individens och samhällets ansvar. Utgångspunkt ska tas i ungdomarnas befintliga kompetenser, inte i vad de saknar, vilket skolan gör. Det som ska utvecklas består i en kombination mellan instrumentella, identitetsmässiga och sociala färdigheter, allting med syftet att träna ungdomarna i medborgarskap och ge dem en medvetenhet om samhället och deras möjligheter. Session 4 Övergripande frågeställningar : halvgrupp I denna session fick deltagarna välja att utforma teman och frågeställningar utifrån bestämda fält, alternativt utforma egna områden som ansågs saknas. Gruppen delades upp i en beställar- och en utförargrupp och skulle med utgångspunkt i konferensens tidigare diskussioner skissera förslag på områden inom vilka det finns behov av en kunskapsutveckling. Organisation och styrning: De inledande funderingarna handlade om vad ett öppet ungdomsarbete egentligen är och vilken effekt det har i förhållande till individer, grupper och samhälle. Kan det vara så att olika driftsformer har 12

13 olika effekter och skapar detta i sin tur olika förutsättningar för att engagera unga i ett informellt lärande? Finns det skillnader i ekonomi, organisation och förutsättningar som påverkar personalens agerande och vilken typ av ledarskap är det som bäst stödjer det som ska göras? Vilken är den egentliga nyttan med öppet ungdomsarbete? Definierat behov av forskning: Vad är ungdomsverksamhet? Hur påverkar olika driftsformer? Effekter och resultat av ungdomsverksamhet Vilken kunskap behövs för att leda/styra ungdomsverksamhet Vilka förväntningar har stakeholders på ungdomsverksamhet Pedagogik 1 Metod diskuterades som ett möjligt tema, där man skulle kunna upprätta olika begrepp och skapa strukturer med utgångspunkt i vad som används i verksamheterna. Detta skulle kunna ske med såväl utvärderande som kartläggande syften. Vilka metoder används och på vilket sätt fungerar dem? Vilka resurser krävs det för att använda specifika metoder? Detta kan jämföras mellan de olika nordiska länderna, men också i en europeisk kontext. Dessutom kan praktiken skapa nya metoder själv, fältarbetare skulle kunna göra etnografier och beforska sitt eget område. De informella läroprocesserna skulle också vara intressanta att kartlägga, och hur de uppfattas av dels ungdomarna själva, men också ungdomsarbetarna och forskare. Det mest intressanta är dock fenomenet utifrån ungdomarnas egna perspektiv. En fråga som kan diskuteras är om distinktionerna mellan formellt och informellt lärande verkligen fungerar. Problemet är att det informella lärandet ständigt jämförs med det formella, och att det är det som betraktas som utgångspunkt. En annan viktig aspekt är hur ungdomsarbete kan främja aktivt deltagande i samhället, och känslan av att ha möjlighet att påverka. Frågeställningar/teman: Metod, kartläggning och utvärdering. Jämförelse mellan de nordiska ländernas ungdomsarbete. Hur upplevs informellt lärande och vilka processer involverar det? Vilka förutsättningar finns för att aktivt deltagande? I samhället, ungdomsklubben, såväl för individen som för kollektivet. Bidrar ungdomshus till en positiv utveckling för unga människor? Betraktas de som människor i nuet, eller i blivande? Under vilka förutsättningar sker detta? Hur visar sig regeringens/de styrandes diskurser om unga i den sociala praktiken? Pedagogik 2 Kan det vara så att det finns en informell etik i öppet ungdomsarbete eller leder olika verksamhetstyper fram till olika etiska grunder där olika yrkesarbetare förstår sina roller på olika sätt? Vad är det man lär sig och hur lär man sig att jobba med ett informellt lärande, det vill säga hur gör man det möjligt, vad krävs det för strukturer, kompetenser och metodval för att kunna praktisera ett informellt lärande? Var finns lojaliteten hos yrkesarbetare? Finns det hos de unga eller i verksamheten? Hur ska den öppna verksamheten bedrivas för att nå fram (till vem?). 13

14 Definierat behov av forskning: Internet Hur arbeta? Icke formellt lärande Öppet 1 (berör i huvudsak de rumsliga dimensionerna) Intresse av att studera och luckra upp distinktionerna mellan urbant/ruralt, motståndskulturer/subkulturer, organiserat/självorganiserat, kommersialiserat/självkommersialiserat, produktionsrum/reproduktionsrum. Om hur ibland bortglömda platser kan användas som arenor för att skapa någonting nytt, bortom det vuxnas kontroll. Den fysiska platsen har betydelse för förändring och lärande. Frågeställningar/teman Undersöka hur det etablerade konserveras. Hur förändras rum för ungdomar? Av vem? För vem? Och med vilka konsekvenser? Hur reproduceras rum för ungdomar? Av vem, för vem och med vilka konsekvenser? Hur relateras dessa tre till formellt lärande? Öppet 2 (berör i huvudsak politiska förutsättningar och inverkningar på ungdomsarbetet) Man bör inleda med att inventera vilken typ av forskning som har gjorts på området, men också vilken koppling som gjorts mellan politiken och forskningen. När någonting sker som ungdomar får skulden för är det lätt att falla in i retorik kring att det är avsaknaden på fritidsgårdar som är problemet. Det är viktigt att problematisera detta, och visa att det aldrig kan vara lösningen på alla problem. Samhällets problem kan inte lösas på fritidsgårdarna, istället synliggörs samhällets tillkortakommanden på de arenorna. Frågan borde i så fall handla om vilket samhälle vi har, och vilket samhälle vi borde ha. Det är viktigt att beställaren tar sitt ansvar för att en nödvändig akademisering av fritidsledare ska vara möjlig, genom att beställa uppdragsutbildningar av akademin. De tre frågor som framförallt togs upp berör dessa politiska och samhälleliga förutsättningar för ungdomsarbetet Frågeställningar/tema Vad ska vi med fritidsgårdar till? Hur ser det nya klassamhället ut? Skolans selektering. Öppet 3 Hur förändrar olika samhällsvillkor villkoren för öppet ungdomsarbete? Vilka är de som inte väljer att delta i relation till de som väljer att delta i öppen verksamhet? Vilka är de, var är de och varför? Definierat behov av forskning: Etisk kod/normbildning, pedagogik De som inte väljer öppen ungdomsverksamhet Diskussion (samlad grupp) - För att de som jobbar i den öppna verksamheten ska kunna beställa forskning och formulera frågor måste de ha vissa kunskaper. Fritidsledare ses som en eftersatt grupp när det gäller 14

15 denna kunskap. Ett första steg är att beställaren tar ett ansvar för att beställa en uppdragsutbildning för verksamma fritidsledare/chefer, det skulle kunna göra att mötet mellan forskning och praktik upplevs som jämställt samtidigt som fritidsledarna tas mer på allvar. En ordentlig kompetensutveckling för berörda yrkesgrupper skulle kunna skapas i ett samarbete mellan beställare och akademi vilket i sin tur skulle kunna leda till att fritidsledare och andra yrkesverksamma kan börja ställa frågor och inleda samarbete med forskare. - Hur får vi till en kvalificerad diskussion kring området, i vilka instanser bör diskussionen om det öppna ungdomsarbetet ske, vad är det för kvalifikationer som krävs och vad vill man uppnå med ett öppet ungdomsarbete? Problemet är inte att området saknar viktiga aktörer utan att aktörerna saknar viktiga resurser. Ungdomsstyrelsen har ett ansvar att bidra till kunskap och kompetensutveckling men har själva inte resurserna för att prioritera det. En diskussion mellan de som är ansvariga för sektorn bör ta sin utgångspunkt i att öppet ungdomsarbete är ett professionellt fält. Mycket av det arbete som görs idag är lokalt och av typen gräv där du står och där uppfinnandet av hjulet sker gång på gång. De som är ansvariga för sektorn måste sätta sig in i mer övergripande diskussioner. - Det öppna ungdomsarbetet kan inte överlåtas på det civila samhället. Det bör finnas en seriös diskussion kring hur lärande egentligen går till då vi idag kan se grupperingar av ungdomar (det vi kallar ungdomsrörelser) som startar aktiviteter och lärandeformer parallella med etablerade strukturer. Forskningen fylla en funktion i att söka en förståelse för detta. - Vilket syfte har egentligen ett närmande mellan forskningen och praktiken? Viktigt i detta sammanhang är att titta på tidigare exempel där man försökt genomföra liknande processer. Det har visat sig vara svårt att hitta bra former för ett fungerande samarbete. - Utbildningsinsatser är bra men det är svårt att inkludera det på ett bra sätt i arbetes vardag eftersom det kräver tid och resurser. Man bör akta sig för att en eventuell utbildning bara blir ett andningshål och omöjlig att omsätta i praktiken. - Konferensens häftigaste avtryck är känslan av att få sitta tillsammans med folk man inte känner och få brainstorma och plocka fram idéer och forskningsfrågor. Detta är en metod som i framtiden skulle kunna vara användbar i forskningssammanhang. Eftermiddagen : plenum Avslutande diskussion Trots att det öppna ungdomsarbetet framförallt utförs bäst på ett regionalt plan, är det viktigt att skapa förutsättningar för samarbete nationellt och internationellt. Ett sådant samarbete är en förutsättning för att det ska finnas underlag för forskning. Forskningen kan sedan fungera som noder för att mötas över nationsgränser och discipliner. En utmaning ligger i att få ungdomsarbetare, politiker osv. att vilja ha forskning. I förlängningen kan det skapa en utbildning och verksamhet som bygger på forskning, och hjälpa de som faktiskt utför arbetet att göra det på ett ännu bättre och mer medvetet sätt. Det finns också ett stort behov av forskning kopplat till de läromedel som används inom utbildningarna. Amerikansk litteratur finns och går att använda, men bara till en viss del eftersom de kulturella skillnaderna är så stora. Det behövs emellertid inte fler metodböcker eller antologier, hellre en 15

16 sammanhållen bok med nordiska utgångspunkter. Har beställarna möjlighet att kommunicera med varandra kan de sätta press på förlagen genom att tydliggöra behovet av nya läromedel. Inlägg från representant från ungdomsstyrelsen: ungdomsstyrelsen syftar till att fördjupa sig inom ett tema varje år och ger baserat på det årligen ut en skrift. Förra året handlade det om ungas funktionsnedsättning, i år om jämställdhet och nästa om ungdomars fritid. Nästa år kommer även en ny ungdomspolitisk proposition. Kommentar: Tidigare har man kunnat se att de teman ungdomsstyrelsen valt ut riktat uppmärksamhet till blivit kunskapsmässigt gynnade som följd. Att ta med sig från konferensen: Konferensens uttalade syften var bland annat att bygga ett nätverk och att skapa kommunikationsnoder för samarbeten. Följande diskuterades: - Skapandet av en gemensam mailadress (tillfälligt nordicyouthnet@gmail.com) möjliggör för aktörer inom området att kommunicera kring relevanta publikationer, upprättandet av litteraturlistor på utbildningar, forskningsansökningar osv. - Hans-Martin Hansen tar ansvar för att sätta ihop en enkel hemsida där publikationer kan publiceras (KiD:s hemsida). - Möjligheten att träffas i samband med olika konferenser. - Vad konferensen ska resultera i rent litterärt. Möjligheterna till att göra en årsbok som skulle kunna ligga uppe på internet diskuteras. Torbjörn Forkby tar på sig uppgiften att gå vidare med en årsbok/antologi eller liknande. Möjlighet att anordna ett gästredaktörskap och ett temanummer på Malmö Högskolas tidskrift Educare där Johan Söderman är redaktör diskuterades även. - Deltagarnas syn på konferensen och reflektioner kring innehållet bjuds in, i tillägg till den dokumentation som görs. - Beställarna ska återkomma med tankar kring vilka teman som man skulle vilja berördes i nya läromedel. Avslutning av Nils-Olof Zethrén, Ordförande i KiD: De här dagarna har det pratats om vikten av att utveckla forskning kring fältet öppet ungdomsarbete. Zethrén påpekar att ett sådant samtal kräver en inbladning från alla medverkande aktörer och det har varit roligt att se detta engagemang under konferensen, men också att det numera verkar finnas många entusiastiska akademiska deltagare. Faktaruta: KiD Kunskapsutveckling i Dialog Twitter: #UngasM KiD - Kunskapsutveckling i Dialog är ett partnerskap mellan Fritidsledarskolorna, Fritidsforum, Sveriges Kommuner och Landsting, Malmö Högskola och Luleå Tekniska Universitet. Partnerskapet stöds av Ungdomsstyrelsen. KiD arbetar med kunskapsutveckling kring ungas mötesplatser där metod- och kompetensutveckling, policy- och kvalitetsarbete samt ungas behov står i fokus. KiD arrangerar det årliga branschmötet Om Ungas Mötesplatser. 16

17 Deltagarförteckning The Nordic Un-Conference on Open Youth Work KiD Styrgrupp Lars Lagergren, Malmö Högskola Bibbi Björk-Eriksson, Fritidsledarskolorna Oscar Svensson, Ungdomsstyrelsen Nils-Olof Zithrén, Sveriges Kommuner och Landsting Lisbeth Lindström, Luleå Tekniska Universitet Stakeholders Pål Isdahl Solberg, Ungdom og Fritid i Norge Heidi Anderssen, Ungdom og Fritid i Norge Eva Marie Rigné, Sveriges Kommuner och Landsting Magnus Ringborn, Fritidsledarskolorna Björg Jonsdottir, Samfes Island KiD Kunskapsnoder Jonas Agdur, KEKS Marie-Louise Bengtsson, KEKS/Borås Kommun Staffan Lindqvist, Lunds Ungdomars Hemgård Forskare Erik Hannerz, Uppsala Universitet Björn Andersson, Göteborgs Universitet Ove Sernhede, Göteborgs Universitet Torbjörn Forkby, Göteborgs Universitet/FoU i Väst Johan Söderman, Malmö Högskola Katrine Tinning, Lunds Universitet Kevin Perry, Roskilde Universitet Magnus Karlsson, Lunds Universitet Peter Håkansson, Malmö Högskola 17

18 Ann-Charlotte Palmgren, Åbo Akademi Fatima Jonsson, Södertörns Högskola Firouz Gaini, Färöarnas Universitet Eeva Sinisalo-Juha, HUMAK Finland Arni Gudmundson, Islands Universitet Petri Cederlöf, HUMAK Finland Reidar Säfvenbom, Norges Idrottshögskola Anne-Sofie Nyström, Mälardalens Högskola Juha Nieminen, Tammerfors Universiet Finland Dokumentation/Processledning Lotta Johansson Mija Toftner Åsa Andersson Jessika Karreskog 18