Vattenkvalitet, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön Uppföljning av effekter av biomanipulering

Transkript

1 Vattenkvalitet, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Uppföljning av effekter av biomanipulering

2 Författare: Anna Gustafsson & Emil Rydin Rapport 2013:6 Naturvatten i Roslagen AB Norr Malma Norrtälje Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 2 av 40

3 Innehåll SAMMANFATTNING... 4 INLEDNING... 5 METODER... 5 VATTENKEMI, PLANKTON OCH NÄRINGSTRANSPORTER... 5 VATTENVÄXTER... 6 Täckningsgrad och djuputbredning... 7 Bedömning av ekologisk status... 7 RESULTAT & DISKUSSION... 7 NÄRINGSÄMNEN I TILLFLÖDEN OCH UTLOPPET... 7 Fosfor- och kvävehalter... 7 Fosfor- och kvävemängder... 9 NÄRINGSÄMNEN OCH PLANKTON I SJÖN Lösta näringsämnen Totalkväve och totalfosfor Klorofyll, organiskt material och siktdjup Växtplankton Djurplankton VATTENVÄXTER Vegetationens täckningsgrad Arter och ekologisk status SAMMANFATTANDE SLUTSATSER REFERENSER Bilaga 1. Näringsämneshalter i Vallentunasjöns större tillflöden Ormstaån och Karbyån samt utloppet Hagbyån. Bilaga 2. Vattenflöden och näringsämnestransporter i Vallentunasjöns större tillflöden samt utloppet. Bilaga 3. Analysresultat vattenkemi: Temperatur och syrgas från station VA2. Bilaga 4. Analysresultat vattenkemi: siktdjup, partikulärt material, näringsämnen och klorofyll a. Bilaga 5. Växtplankton taxa och biomassor. Bilaga 6. Djurplankton taxa och biomassor. Bilaga 7. Provtagningsstationernas lägen. Bilaga 8. Vattenväxtinventering - lägen, transekter, vattenstånd. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 3 av 40

4 Sammanfattning I syfte att följa upp effekterna av sjörestaurering genom utfiskning av karpfisk, så kallad biomanipulering, har Naturvatten AB på uppdrag av Täby och Vallentuna kommuner utfört undersökningar av Vallentunasjöns vattenkemi och planktonsamhälle sedan Föreliggande rapport redovisar läget I årets undersökning ingick även en uppföljning av den vattenväxtinventering som utfördes Under 2012 uppvisade Vallentunasjön flera positiva avsteg från tidigare mönster: Växtplankton och cyanobakterier förekom under juni och juli i lägre mängder än tidigare Djurplankton (främst i form av växtplanktonbetande hinnkräftor) förekom under slutet av maj i den högsta registrerade mängden hittills Siktdjupet under sommaren var det högsta sedan undersökningarna inleddes. Skillnaden var dock liten. Totalkvävehalterna uppvisade ingen ökning under sommaren detta tolkas som en effekt av trolig minskad kvävefixering Sammantaget ger detta en hoppfull bild av läget och kan vara tecken på att biomanipuleringen gett effekt. Dock sågs ingen minskning av fosforläckaget från bottnarna och halterna ökade liksom tidigare under sommaren. I Finjasjön som framgångsrikt restaurerats genom biomanipulering minskade den interna fosforbelastningen mycket kraftigt redan året efter att vitfiskbeståndet reducerats med 80 procent. Att motsvarande minskning inte skett i Vallentunasjön kan bero på att vitfiskreduktionen inte har varit tillräckligt effektiv, eller att de mekanismer som styr den mäktiga fosforfrigörelsen från sjöns sediment är motståndskraftiga mot förändringar i näringsvävens struktur. Att cyanobakterier och övriga växtplankton förekom i lägre biomassor kan vara ett tecken på ett ökat betestryck från djurplankton. Dessa organismer förekom enligt ovan också i rekordhög mängd i slutet av våren, vilket skulle kunna kopplas till minskat predationstryck från fisk. Med tanke på att skillnader i väderförhållanden gör att sjöekosystem utvecklas olika år från år är detta en osäker bedömning. Att växtplanktonmängderna var låga kan mycket väl vara en effekt av att sommaren 2012 var ovanligt kall och regnig och saknade längre perioder av sol och värme. Vallentunasjöns vattenväxtbestånd uppvisade inga större förändringar vare sig i täckningsgrader eller i artförekomster i jämförelse med Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 4 av 40

5 Inledning I syfte att följa effekterna av Vallentunasjöns restaurering genom så kallad biomanipulering har sjöns vattenkemi och planktonsammansättning undersökts med start i augusti Den aktuella biomanipuleringen innebär utfiske av så kallad vitfisk (mört, björkna, braxen m.fl. arter) med målsättningen att driva Vallentunasjön mot ett ekosystem som karakteriseras av klarare vatten, en större andel rovfisk och mer undervattensvegetation på de grunda bottnarna. Reducerade bestånd av mört och braxen minskar predationstrycket på större djurplankton. Tanken är att därigenom uppnå ett ökat betningstryck på växtplankton vilket i sin tur ger ett klarare vatten och andra positiva följdeffekter. Troligen är mekanismerna bakom en lyckad biomanipulering mer komplicerade än så. Utöver Vallentunasjöns fysikalisk-kemiska och biologiska förhållanden undersöktes import och export av näringsämnen via sjöns båda huvudsakliga tillflöden respektive utloppet Hagbyån. Tillsammans ger undersökningarna information om sjöns näringsdynamik och förklaringsunderlag för bedömningar av orsaker till eventuella förändringar av sjöns tillstånd. Undersökningarna 2012 utfördes liksom tidigare år av Naturvatten AB på uppdrag av Täby och Vallentuna kommuner. Föreliggande rapport redovisar och diskuterar 2012 års mätresultat och jämför dem i viss mån med resultat från tidigare år. Metoder Vattenkemi, plankton och näringstransporter För ett representativt vattenprov från sjön användes en integrerad, volymviktad, provtagning enligt Blomqvist (2001). Metoden omfattar fem provtagningsstationer, se bilaga 7, för en sjö av Vallentunasjöns storlek, och innebär att vattenmassan delas upp i enmetersskikt. De olika skiktens bidrag till blandprovet står i proportion till de olika skiktens andel av sjövolymen. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 5 av 40

6 Sjöprovtagningen utfördes med Rambergrör. Vattenanalyserna utfördes vid Erkenlaboratoriet, Uppsala universitet, som är ett SWEDACackrediterat laboratorium. Proverna analyserades med avseende på suspenderat material (totalt och organisk andel), ammoniumkväve, nitritoch nitratkväve, totalkväve, fosfatfosfor, totalfosfor, klorofyll a, växtplankton och djurplankton. I den djupaste delen av sjön, station VA2, mättes temperatur, siktdjup, och syrgasprofiler. Näringsämneshalten i de två större tillflödena Ormstaån (Inlopp 1) och Karbyån (Inlopp 2) samt i utloppet Hagbyån undersöktes månadsvis. Beräkning av transporter av näringsämnen baserades på uppmätta halter och uppgifter om veckovattenflöden från SMHIs PULS-modell ( Ormstaån och Karbyån omfattas inte av SMHIs flödesberäkningar. För dessa vattendrag beräknades flödet baserat på data för ett närliggande vattendrag (totalt flöde för Hargsån, delavrinningsområde ). De omvandlingsfaktorer som användes var 0,587 för Ormstaån och 0,659 för Karbyån. Transporterad mängd beräknades genom att multiplicera flödet med motsvarande koncentration som i sin tur erhölls genom linjär interpolering av värden från de olika mättillfällena. Viktigt att notera är att de båda undersökta tillflödena enbart avvattnar cirka 60 procent av Vallentunasjöns tillrinningsområde och att övrig kringliggande mark bidrar till ytterligare näringsbelastning. Nämnvärt är att provtagning i Ormstaån sedan den 18 oktober 2011 sker uppströms värmeverket (punkt 1A). Tidigare prover togs nedströms verket (punkt 1B). Vid provtagningstillfällen då verket varit i drift medförde detta att proverna påverkades av sjövatten som passerat genom verket och därefter släpps ut till ån. Vattenväxter Vid en biomanipulering av Vallentunasjön förväntas ett skifte ske till minskad algblomning, ökat siktdjup och därmed även ökad täckningsgrad av vattenväxter. Syftet med vattenväxtinventeringen var att undersöka de planerade åtgärdernas effekt på vegetationens täckningsgrad vid olika djupzoner och biotoper. Resultat från den aktuella inventeringen jämfördes med den inventering som utfördes 2009, innan biomanipuleringen genomförts. Dessutom utfördes en inventering i syfte att fastställa sjöns ekologiska status. Inventeringarna utfördes den 23 juli av Mia Arvidsson och Anna Gustafsson. Artbestämning utfördes i fält. Aktuellt vattenstånd mättes mot ett permanent objekt vid vattnet och djupet korrigerades för att motsvara de förhållanden som rådde vid föregående inventering (2009). Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 6 av 40

7 Täckningsgrad och djuputbredning Vattenväxternas täckningsgrad undersöktes i tre områden som valdes ut för att representera olika biotoper i sjön. I varje område utfördes inventering längs en virtuell transekt. Vid inventeringen noterades täckningsgrad av flytblads- respektive undervattensvegetation genom slumpvis utplacering av en 0,5x0,5 meter metallram (en ruta) vid varannan djupdecimeter. Vidare noterades arternas största förekomstdjup. Antalet rutor som behövs för att detektera en förändring i täckningsgrad beror av hur stor den naturliga variationen är. Därför beräknades antalet rutor som krävs för att detektera en viss förändring i total täckningsgrad. Beräkningen utfördes i fält enligt Håkansson och Peters (1995) genom formeln n=(1,96*cv/l) 2. Bedömning av ekologisk status I syfte att bedöma ekologisk status med ledning av vattenväxter inventerades ytterligare ett antal transekter. Dessa placerades så långt som möjligt ut vid samma positioner som vid en tidigare inventering 2007 (Sandsten m.fl. 2007). Statusbedömningen utfördes enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (2007) genom beräkning av trofiskt makrofytindex (TMI) som svarar på näringsstatus, i första hand totalfosfor. För klassificering av ekologisk status beräknas en ekologisk kvot (EK) genom jämförelse av det beräknade indexet med ett referensvärde som avses spegla ett opåverkat tillstånd. Med hjälp av den beräknade kvoten klassas status som hög, god, måttlig eller otillfredsställande/dålig. Resultat & Diskussion Näringsämnen i tillflöden och utloppet Fosfor- och kvävehalter Totalfosforhalten var liksom 2011 i genomsnitt högre i Ormstaån 1 (drygt 100 µg/l), än i Karbyån (cirka 60 µg/l) och halterna i det norra tillflödet 1 Provtagning i Ormstaån sker sedan den 18 oktober 2011 uppströms värmeverket. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 7 av 40

8 uppvisade också en större variation under mätperioden se figur 1 och bilaga 1. Höga halter uppmättes i oktober i de båda tillflödena. För Ormstaån uppmättes även en mycket hög halt (350 µg/l) i slutet av augusti. Merparten av fosforn förelåg i form av fosfatfosfor. Orsaken till dessa höga halter har inte utretts. Halterna av löst oorganisk fosfor, fosfatfosfor, i de både inflödena uppmättes 2012 till i medeltal nära 50 µg/l i Ormstaån och nära 40 µg/l i Karbyån. Halternas variation var liksom föregående år större i det norra tillflödet än i det södra. Totalfosforhalterna i utloppet Hagbyån avspeglar haltdynamiken i Vallentunasjön och kan förtjäna lite extra uppmärksamhet. Utloppshalten låg i snitt kring 50 µg/l och varierade tämligen kraftigt över året. Vintertid (jan-mars) låg fosforkoncentrationen kring drygt 30 µg/l och ökade därefter kraftigt till cirka 80 µg/l redan i slutet av maj. Halten låg därefter relativt stabilt till slutet av augusti och avklingade därefter. I jämförelse med 2011 var halterna generellt något lägre. Precis som tidigare år låg fosfathalterna i utloppet med få undantag under detektionsgränsen Ormstaån Karbyån Hagbyån Totalfosfor (µg/l) Figur 1. Totalfosforhalter (µg/l) i Vallentunasjöns tillflöden Ormstaån och Karbyån samt utflödet Hagbyån Totalkvävehalten i Ormstaån och Karbyån uppmättes till i medeltal 1600 µg/l respektive 1700 µg/l och var alltså likvärdiga. Halternas variation var förhållandevis låg i båda vattendragen. I januari uppmättes en mycket hög halt (4000 µg/l) i Ormstaån. De lösta närsalterna vid samma tillfälle var låga vilket innebär att tillskottet kom i annan kväveform, exempelvis som partiklar eller löst organiskt material. I Karbyån var nitratkväve den dominerande lösta kväveformen och utgjorde 60 procent av den totala kvävehalten, medan ammoniumkväve stod för endast fyra procent. I Ormstaån utgjorde nitratkväve i snitt drygt 30 procent av totalhalten och Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 8 av 40

9 ammoniumkväve bidrog med tre procent. I detta tillflöde dominerades kvävehalterna alltså av andra kväveformer än de lösta jonformerna. Ammoniumkvävehalten var 2011 mycket hög (cirka 1000 µg/l) i Ormstaån under vårvintern men 2012 låg halten väl under 100 µg/l vilket förstås är glädjande. Orsaken till denna positiva haltförändring har inte utretts. I utloppet Hagbyån uppgick totalkvävehalten till i medeltal cirka 1300 µg/l. Variationen över året var förhållandevis låg och visade ingen tydlig samvariation med nitrat- och ammonium. Dessa växttillgängliga kväveformer minskade drastiskt i slutet av april och var sedan mycket låga till mitten av oktober. Ett undantag gäller dock mitten av juni då båda kväveformerna uppmättes i relativt höga halter. Fosfor- och kvävemängder Transporten av fosfor och kväve till Vallentunasjön via Ormstaån och Karbyån visas för 2011 och 2012 tillsammans med exporten via Hagbyån i tabell 1. Transporten av totalfosfor och kväve visas även i figur 2 och 3. Att även 2011 redovisas här beror på att transportdata i tidigare årsrapporter angivits för perioden augusti-juli och inte per kalenderår. Anledningen till det är främst att SMHI:s flödesdata tidigare inte funnits tillgängliga för helår till rapporteringsdatum. Tabell 1. Import och export av näringsämnen (mängder i kg) till Vallentunasjön via de två största inloppen Ormstaån och Karbyån respektive utloppet Hagbyån 2011 och Fosfatfosfor Totalfosfor Nitratkväve Ammoniumkväve Totalkväve (kg) 2011 Ormstaån (Inlopp 1) Karbyån (Inlopp 2) Summa inlopp Hagbyån (Utlopp) Nettotillförsel Andel exporterat 10% 69% 26% 221% 101% 2012 Ormstaån (Inlopp 1) Karbyån (Inlopp 2) Summa inlopp Hagbyån (Utlopp) Nettotillförsel Andel exporterat 14% 117% 34% 630% 144% Fosfor 2011: Vallentunasjön tillfördes 2011 cirka 520 kilo fosfor via de båda tillflödena. Nära 70 procent av mängden importerades i samband med högflöden i januari-april. Ytterligare en fjärdedel av tillfördes i december. Fosforexporten via utloppet Hagbyån uppgick till cirka 360 kilo och var koncentrerad till årets första fem månader. Med hänsyn till att de båda undersökta tillflödena enbart avvattnar cirka 60 procent av sjöns tillrinningsområde innebär det att sjön tydligt fungerade som fosforfälla. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 9 av 40

10 Fosfor 2012: Av den totala fosforimporten på 540 kilo importerades cirka 40 procent i januari-april och ytterligare cirka 40 procent i septembernovember uppvisade åarnas vattenföring en mindre variation än 2011 vilket medförde att näringsimporten inte var riktigt lika tydligt säsongsbetonad som då. Exporten via utloppet uppgick till 630 kilo och var förhållandevis jämnt fördelad över året men högst under mars-maj. Detta år utgjorde sjön förmodligen en nettokälla av fosfor till vattensystemet vilket innebär ett avsteg från tidigare års observationer då tillförseln via de båda inloppet varit högre än exporten. Kväve 2011: Den totala kväveimporten uppgick till nära 12 ton varav 45 procent tillfördes via Ormstaån. Exporten via utloppet var i balans med tillförseln via de båda inloppen. Summaimporten av nitrat- och ammoniumkväve var cirka 6,7 respektive 1,3 ton. Huvuddelen av de lösta kvävemängderna, cirka 95 procent, transporterades till Vallentunasjön under januari-april samt i december. Liksom föregående år stod Ormstaån för hela 90 procent av ammoniumimporten men endast 30 procent av nitratmängderna. Via utloppet lämnade cirka 1,7 ton nitratkväve och 2,8 ton ammoniumkväve sjön. De största mängderna transporterades i januarimaj samt i december. Under sommarhalvåret tas dessa lösta kväveformer upp av fotosyntetiserande organismer (växtplankton, cyanobakterier och även vattenväxter) och halterna är därför mycket låga i sjön och utloppet. Sammantaget fungerade Vallentunasjön som en fälla för nitrat men en tydlig källa till ammoniumkväve. Kväve 2012: Den totala kväveimporten uppgick till drygt 12 ton varav 47 procent tillfördes via Ormstaån. Exporten via utloppet uppgick till drygt 17 ton vilket innebär att Vallentunasjön sammantaget utgjorde en källa till kväve i vattensystemet. Importen av nitratkväve var cirka 5,8 ton medan ammoniumkväve endast tillfördes i blygsamma 450 kilo. Att ammoniummängden var betydligt lägre än tidigare år förklaras av låga halter i Ormstaån i samband med högflöden under vårvintern. Till följd av detta var Ormstaåns bidrag till ammoniumkvävebelastningen nu enbart 40 procent istället för som tidigare 90 procent. Vad gäller nitratkväve var läget oförändrat. Via utloppet lämnade cirka 2 ton nitratkväve och 2,8 ton ammoniumkväve sjön. De största mängderna transporterades i januarimars samt i december. Liksom tidigare var uttransporten av dessa lösta kväveformer låg under sommaren. Sammantaget fungerade Vallentunasjön liksom tidigare som en fälla för nitrat men en mycket tydlig källa till ammoniumkväve. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 10 av 40

11 Totalfosfor (kg) Inlopp Utlopp Figur 2. Totalfosformängder (kg/månad) i Vallentunasjöns båda inlopp Ormstaån och Karbyån samt utloppet Hagbyån 2011 och Totalkväve (kg) Inlopp Utlopp Figur 3. Totalkvävemängder (kg/månad) i Vallentunasjöns båda inlopp Ormstaån och Karbyån samt utloppet Hagbyån 2011 och Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 11 av 40

12 Näringsämnen och plankton i sjön Lösta näringsämnen Lösta näringsämnen (fosfat, ammonium och nitrat) i vattenmassan ger viktiga indikationer om vilket näringsämne som begränsar primärproduktionen det vill säga tillväxten av fotosyntetiserande organismer som växtplankton, cyanobakterier och även vattenväxter. Mycket låga halter av något av dessa lösta näringsämnen under en period visar att upptaget motsvarar tillförseln, och att ämnet sannolikt begränsar primärproduktionen. Tillförsel av lösta näringsämnen sker via de båda tillflödena, via diffus avrinning från kringliggande marker och delvis också via nederbörd på sjöytan. I Vallentunasjön tillförs dock lösta näringsämnen förmodligen huvudsakligen genom den kontinuerliga omsättningen av organiskt material, framförallt växtplankton. Samma näringsämnen kan komma att användas till växtplanktonproduktion flera gånger under en säsong. Organismer som cyanobakterier kan också använda luftkväve för sin produktion och på så vis addera till Vallentunasjöns kväveupplag. Tidigare år ( ) har Vallentunasjöns primärproduktion varit sambegränsad sommartid. Detta fenomen diskuterades i Rydin m fl. (2010). Under de båda senaste åren, 2011 och 2012, har ammonium- och nitratkväve legat under detektionsgränsen sommartid medan fosfat funnits i mätbara halter, se figur 4. Sammantaget indikerar detta en situation där kväve är primärt begränsande för växtplanktonproduktionen. Med undantag för en kort period i juni tycks kväve ha varit det begränsande ämnet från början av maj till mitten av oktober. Det faktum att fosfat inte ackumuleras över tid visar att det trots allt råder en fosforefterfrågan som motsvaras av den löpande tillförseln/frisättningen. Även om kväve tycks vara det begränsade ämnet sommartid finns alltså inte fosfat att tillgå i något överskott. Årets lägsta fosfatfosforhalt, nära noll, uppmättes redan i mitten av februari efter en för årstiden ovanligt kraftig algblomning i januari. Under denna period och fram till början av maj förefaller det som om Vallentunasjön var fosforbegränsad. Först i början av maj sjönk kvävehalterna ner mot noll vilket enligt resonemanget ovan alltså tyder på en kvävebegränsad produktion. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 12 av 40

13 Fosfor (µg P/l) Kväve (µg N/l) Blandprov vattenmassan Fosfatfosfor Nitratkväve Ammoniumkväve Figur 4. Lösta näringsämnen i Vallentunasjöns vattenmassa Till skillnad från föregående år sågs ingen nämnvärd ackumulering av fosfat under vintern och halterna var under hela året lägre än 10 µg/l. Förklaringen till detta är att växtplanktonproduktionen 2012 var tämligen hög även mitt i vintern. Precis som tidigare ökade halterna av löst kväve under denna period då tillförseln är hög och inte motsvaras av växtplanktonupptaget. Från mitten av september 2011 till mitten av februari 2012 ökade ammoniumkvävehalten från nära noll till drygt 700 µg/l. Haltökningen förklaras delvis genom extern tillförsel men beror huvudsakligen på att ammonium frisätts vid nedbrytningsprocesser i sjöns bottnar. Koncentrationsökningen motsvarar cirka 10,5 ton ammoniumkväve i sjöns vattenmassa och är cirka 30 procent lägre än 2010 och 2011 men större än åren dessförinnan. Totalkväve och totalfosfor Halten av totalkväve och fosfor visas för perioden i figur 5. Den uppbyggnad av totalkvävehalten som ses i slutet av 2011 och fram till mitten av februari 2012 förklaras av den ovan beskrivna ökningen av ammoniumkväve under samma period. Under våren avklingade totalkvävehalten vilket av allt att döma förklaras av att det kväve som tagits upp genom fotosyntes under våren har sedimenterat ut i form av Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 13 av 40

14 Totalfosfor (µg P/l) Totalkväve (µg N/l) växtplankton. Därefter låg halten relativt stabilt (kring µg/l) under sommaren. Det mönster av ökande kvävehalter under sommaren som kan iakttas för 2010 och 2011 bröts således En trolig förklaring till detta är en mindre omfattande kvävefixering Att så skulle vara fallet styrks av att cyanobakterier, däribland de potentiellt kvävefixerande släktena, förekom i relativt låga mängder fram till augusti. Först i mitten av oktober minskade kvävehalten något - sannolikt till följd av utsedimenterande kiselalger från höstblomningen. Tidigare år har en kraftfull ökning av fosforhalterna ägt rum från maj till augusti ökade halten kraftigt från mitten till slutet av maj men minskade åter till början av juni. De höga halterna i slutet av maj är knutna till en hög förekomst av djurplankton som konsumerat den sena vårblomning som ägde rum i början av månaden (se senare avsnitt i rapporten). I början av juni minskade totalfosforhalten då djurplanktonsamhället sedimenterade ut eller åts upp. Därefter byggdes fosforhalten upp igen och minskade först till slutet av augusti. Generellt sett ses alltså samma mönster och ungefär samma halter av fosfor som tidigare år. 120 Blandprov vattenmassan 2500 Totalfosfor Totalkväve Figur 5. Totalhalter av fosfor och kväve i Vallentunasjön Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 14 av 40

15 Klorofyll, organiskt material och siktdjup Liksom föregående år halterna av klorofyll och suspenderat organiskt material lägst under vintern och högst under sensommaren, se figur 6. Klorofyllhalten var 2012 betydligt högre under årets första månader än tidigare år. Därefter följde en kraftig vårblomning som dessutom pågick längre än 2010 och I slutet av juni kom ytterligare en blomning, kort denna gång, och därefter var klorofyllhalten jämförelsevis låg fram till mitten av augusti då den ökade kraftigt. De riktigt höga halter som uppmätts under tidigare års somrar nåddes inte vilket förstås är glädjande. Resterade del av året låg halten relativt stabilt för att slutligen minska drastiskt i mitten av december Suspenderat organiskt material Klorofyll a Blandprov vattenmassan Suspenderat material (mg/l) Klorofyll a (µg/l) Figur 6. Klorofyll och suspenderat organiskt material i Vallentunasjön Klorofyllhalterna avspeglar sig i Vallentunasjöns siktdjup, se figur 7, som liksom tidigare år stod i omvänd proportion till partikelförekomsten. Tack vare att sommarens blomning var mindre intensiv än tidigare var siktdjupet något större än föregående undersökningsår. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 15 av 40

16 0 Siktdjup 0,5 1 1,5 2 2, Siktdjup (m) Figur 7. Siktdjup i Vallentunasjön Växtplankton Tidigare år har Vallentunasjöns växtplanktonsamhälle under april och maj karakteriserats av en blandning av kiselalger, rekylalger och guldalger, se figur utgjordes vårens planktonsamhälle istället av en blandning av cyanobakterier och kiselalger med en högsta biomassa i början av maj. Till slutet av maj hade biomassan minskat drastiskt och artsammansättningen var mer komplex med grönalger, cyanobakterier och kiselalger som tongivande grupper. Från andra veckan av juni och en månad framåt dominerade grönalger biomassan som fortfarande var förhållandevis låg. Växtplanktonbiomassans ökning till början av augusti förklaras huvudsakligen av en tilltagande närvaro av cyanobakterier och fram till och med september dominerde dessa organismer växtplanktonsamhället. I mitten av oktober stod cyanobakterier och kiselalger för vardera 40 procent av biomassan. En månad senare hade den kiselalgerna tagit över som dominerade grupp och Vallentunasjön uppvisade en klassisk höstblomning. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 16 av 40

17 Växtplankton biomassa (mg/m3) Oidentifierade taxa Konjugater (Conjugatophyceae) Grönalger (Chlorophyceae) Ögonalger (Euglenophyceae) Kiselalger (Diatomophyceae) Guldalger (Chrysophyceae) Pansarflagellater (Dinophyceae) Rekylalger (Cryptophyceae) Cyanobakterier (Cyanophyceae) Figur 8. Växtplanktonbiomassor i Vallentunasjön Cyanobakterierna uppmättes 2012 i biomassor av samma eller något lägre mängd som 2011 och betydligt lägre än 2009 och 2010, se figur 9. Mängderna var dock jämförbara med de som registrerades för de båda inledande undersökningsåren 2007 och I likhet med 2008 och 2009 följdes en vårtopp av den smaltrådiga Planktolyngbya sp. av en drastiskt minskad biomassa. Under mitten av juni samt under juli var biomassan fortsatt låg. Att mängderna hållits nere på detta sätt under en så pass lång period är inget som har iakttagits tidigare. I juni dominerades cyanobakteriesamhället av Planktolyngbya sp. samt arter ur det potentiellt toxinbildande släktet Microcystis spp. eller andra arter ur gruppen Chroococcales. I juli utgjordes samhället av en blandning av runda och trådformiga släkten. Först i augusti ökade biomassan igen och då som en följd av ökad förekomst av den potentiellt toxinbildande och kvävefixerande Aphanizomenon sp. samt av Planktolyngbya sp. Till september hade biomassan minskat och utgjordes till 60 procent av Aphanizomenon sp. I oktober dominerade åter Planktolyngbya sp. och den trådformiga och potentiellt toxiska Limnothrix sp. utgjorde 20 procent av biomassan. I november, slutligen, karakteriserades samhället främst av denna art samt av Aphanizomenon sp. Släktet Aphanocapsa som bidragit tydligt till biomassan uppvisade en fortsatt minskning. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 17 av 40

18 Cyanobakterier Biomassa (mg/m3) Planktolyngbya sp (Oscillatoriales) Aphanocapsa sp (Chroococcales) Aphanizomenon sp (Nostocales) Övriga cyanobakterier Figur 9. Cyanobakteriebiomassor i Vallentunasjön Djurplankton Djurplanktonsamhället i Vallentunasjön uppvisade 2012 den högsta biomassan sedan undersökningarna inleddes 2009, se figur 10. Denna höga täthet (> 30 mg/l) uppmättes i slutet av maj och förklaras främst av en rekordhög förekomst av hinnkräftor. Vid samma tillfälle förekom även hoppkräftor i den högsta biomassa som noterats. Möjligen kan biomassan i månadsskiftet maj-juni ha varit lika hög även 2011, men data saknas för att styrka detta. Till mitten av juni hade den totala biomassan minskat men låg på samma förhållandevis höga nivå som 2011, och betydligt högre än 2009 och Liksom tidigare år förekom hjuldjur i större tätheter enbart i början av säsongen. Denna grupp dominerades av det förhållandevis storvuxna släktet Asplanchna och betas ned av hinn- och hoppkräftor mot slutet av maj. Sedan 2009 uppvisar vårens och försommarens djurplanktonsamhälle en successivt högre biomassa. Detta kan tänkas vara en effekt av biomanipuleringen. Djurplanktonsamhällen uppvisar ofta stora förändringar över kort tid vilket försvårar tolkningar av data från ett fåtal tillfällen. Någon generell ökning av biomassan under de gångna årens sommarperiod kan dock inte iakttas. Jämförelser med data från den Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 18 av 40

19 biomassa (mg/l) framgångsrikt biomanipulerade Finjasjön (Annadotter & Forsblad 2010, 2011, 2012) försvåras av att biomassan där anges som torrvikt och inte våtvikt, en omräkning krävs för jämförelse. Tolkningar av Finjasjöns utveckling under och efter biomanipulering har fokuserat på sjöns fosforbudget, växtplanktonsamhälle och siktdjup och någon djupgående analys av djurplanktonsamhällets utveckling har inte utförts (personlig kommunikation, Heléne Annadotter). Det tycks dock som om både mindre och större djurplankton under sommaren förekommer i större mängder i Finjasjön än i Vallentunasjön. För att fastslå och tolka detta krävs en mer ingående analys som troligen inte är motiverad. Djurplankton Hjuldjur (Rotatoria) Hinnkräftor (Cladocera) Hoppkräftor (Copepoda) Figur 10. Djurplankton i Vallentunasjön Bland hinnkräftorna dominerade Bosmina och Chydorus i början av maj, se figur 11. I slutet av månaden bidrog även Daphnia till den rekordhöga biomassan. Daphnia dominerade därefter biomassan hela sommaren fram till och med mitten av augusti. Den stora hinnkräftan Leptodora kindti bidrog med som mest nära 20 procent av biomassan, i oktober. Denna art noterades i Vallentunasjön först 2010, åtminstone i det aktuella mätprogrammet. Arten är på grund av sin storlek (ett par tre mm) ett begärligt byte för fisk, och dess närvaro skulle kunna indikera ett minskat betningstryck. Eftersom denna art i huvudsak livnär sig på andra, mindre Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 19 av 40

20 hinnkräftor är det positivt att den inte förekom i någon större mängd förrän under hösten. På så vis ökar chanserna att ett rikt bestånd av hinnkräftor hinner utbildas som kan beta ner vårens och sommarens växtplankton. Hoppkräftorna höll liksom tidigare år en relativt jämn biomassa under mätperioden. Hinnkräftor (Cladocera) Övriga Leptodora kindti Daphnia cucullata Chydorus sphaericus Bosmina coregoni biomassa (mg/l) Figur 11. Hinnkräftor i Vallentunasjön Vattenväxter Vattenväxternas täckningsgrad undersöktes i tre områden som valdes ut för att representera olika biotoper i sjön. Läget för de tre undersökningsområden där vegetationens täckningsgrad undersöktes visas i bilaga 8 tillsammans med positioner för inventerade transekter samt uppgifter om inmätning av vattenstånd. Sammanfattningsvis uppvisade vattenvegetationen inga större förändringar vare sig i täckningsgrader eller i artförekomster. I några djupzoner hade täckningsgraden minskat jämfört med 2009 vilket alltså innebär en negativ förändring. Dock sågs i ett av områdena en ökad djuputbredning vilket är positivt. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 20 av 40

21 Vegetationens täckningsgrad Vattenväxternas medeltäckningsgrader visas i tabell 2 tillsammans med det maximala utbredningsdjupet, alltså det största djup där vattenvegetation påträffades. I tabellen visas också siktdjupet. Undervattensvegetation förekom generellt mycket sparsamt. I det östra delområdet hittades ingen vegetation överhuvudtaget. Högre täckningsgrader förekom både i det norra och västra delområdet. I medeltal var täckningen låg, undantaget vid en djupzon i den västra delen. Tabell 2. Vattenväxternas medeltäckningsgrad och maximala utbredningsdjup vid de tre provtagningsområdena i Vallentunasjön Dessutom visas siktdjupet. Norra Västra Östra Djup 0,2 - Medeltäckningsgrad (%) 0 0 0, , , , , , , , Maximalt utbredningsdjup 1,9 1,1 - Siktdjup 0,6 0,7 0,8 Undersökningsområdet i sjöns norra del, västra Kyrkviken, ligger utanför ett brett bladvassbälte och bottensubstratet bestod av findetritus och lera. Vattendjupet utanför vassbältet var 1,4 meter och vegetationens täckningsgrad undersöktes där samt på 1,6 och 1,8 meters djup. Vattenväxter noterades enbart på 1,8 meters djup och i en medeltäckning av 12 procent vilket var nära nog samma som 2009, se tabell 3. Vid föregående inventering noterades vattenväxter även på 1,6 meter och här ses alltså en minskad täckningsgrad. Maximalt utbredningsdjup i området var 1,9 meter och siktdjupet uppgick till 0,6 meter. Tabell 3. Vattenväxternas medeltäckningsgrad och maximala utbredningsdjup i det norra delområdet i Vallentunasjön 2009 och Dessutom visas siktdjupet. Gråmarkerade värden visar djupzoner med en statistiskt säkerställd minskning. Norra Djup Medeltäckningsgrad (%) 1, , , Maximalt utbredningsdjup 1,9 1,9 Siktdjup 0,6 0,6 Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 21 av 40

22 Undersökningen i sjöns västra del, södra Uthamraviken, utfördes i ett grunt område i en skyddad vik omgärdad av breda bälten och öar av smalkaveldun. Bottensubstratet bestod av mycket lös findetritus. Vattendjupet utanför smalkaveldunbältet var 0,2 meter och täckningsgraden undersöktes där samt vid varannan djupdecimeter till en meters djup. Vid det minsta och största djupet hittades ingen vattenvegetation i de 15 rutor som undersöktes, se tabell 4. På 0,4 och 0,6 meters djup var täckningsgraden mycket låg. Vid 0,8 meter låg täckningen i medel på cirka 35 procent. Jämfört med 2009 uppvisade täckningsgraden en signifikant minskning (T-test, p < 0,0001) vid 0,6 meter. I övrigt kunde ingen skillnad beläggas. Maximalt utbredningsdjup i området var 1,1 meter vilket är 0,2 meter större än Siktdjupet uppmättes till 0,6 meter. Tabell 4. Vattenväxternas medeltäckningsgrad och maximala utbredningsdjup i det västra delområdet i Vallentunasjön 2009 och Dessutom visas siktdjupet. Gråmarkerade värden visar djupzoner med en statistiskt säkerställd minskning. Västra Djup Medeltäckningsgrad (%) 0, , , , ,0 0 0 Maximalt utbredningsdjup 0,9 1,1 Siktdjup 0,6 0,7 Östra undersökningsområdet i sjön ligger vid en liten badplats, söder om Nygårdsviken. Bottensubstratet bestod av sand och grus ut till ett djup av 0,8 meter och övergick där till findetritus och lera. Täckningsgraden undersöktes vid varannan djupdecimeter från 0,2 till 1,0 meters djup. Inga undervattenväxter hittades, vare sig i rutor eller vid fria eftersök, se tabell hittades en planta av borstnate och läget får anses vara oförändrat. Siktdjupet noterades till 0,8 meter. Tabell 5. Vattenväxternas medeltäckningsgrad och maximala utbredningsdjup i det västra delområdet i Vallentunasjön 2009 och Dessutom visas siktdjupet. Östra Djup Medeltäckningsgrad (%) 0, , ,6 <1 0 0, ,0 0 0 Maximalt utbredningsdjup 0,6 - Siktdjup 0,6 0,8 Vattenväxternas låga täckningsgrad i Vallentunasjön förklaras huvudsakligen av det mycket låga siktdjupet vilket i sin tur främst beror Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 22 av 40

23 på de kraftiga algblomningar som förekommer. I vissa delar av sjön, exempelvis den grunda Uthamraviken, bidrar förmodligen även resuspension (uppvirvling av bottensediment) till den dåliga sikten. I detta område är det också tänkbart att det lösa substratet försvårar vattenväxternas kolonisering av bottnarna och därmed bidrar till låga täckningsgrader. De grunda sandbottnarna i det östra undersökningsområdet har dock goda förutsättningar för att koloniseras av vattenväxter, förutsatt att det yttre förhållandena är de rätta. Arter och ekologisk status Elva arter av vattenväxter påträffades vid inventeringen, undantaget övervattenväxter, se tabell 6. Den rödlistade uddnaten som 2009 hittades i Uthamraviken återfanns tyvärr inte. Ett nytt taxa, en steril igelknopp som inte kunde bestämmas till art, noterades vid årets inventering. Tabell 6. Vattenvegetation i Vallentunasjön 2007 (Sandsten.fl. 2007), 2009 (Rydin m.fl. 2010) och Art Bryophyta Mossa x Hydrocharis morsus-ranae Dyblad x x x Lemna minor Andmat x x Nuphar lutea Gul näckros x x x Potamogeton natans Gäddnate x x x Potamogeton lucens Grovnate x x x Potamogeton perfoliatus Ålnate x x x Potamogeton crispus Krusnate x x Potamogeton pectinatus Borstnate x x Potamogeton friesii Uddnate x Persicaria amphibia Vattenpilört x x x Utricularia vulgaris Vattenbläddra x x Sparganium sp. Igelknopp, obestämd x Antal arter Ekologisk status bedömdes vara måttlig med ledning av de vattenväxtarter som noterades 2012, se tabell 7. Bedömningen är osäker eftersom den ekologiska kvoten ligger mycket nära gränsen mot otillfredsställande/dålig status. Baserat på samtliga artförekomster från de förra inventeringarna, 2007 och 2009, bedömdes sjön ha otillfredsställande/dålig status men låg även då nära klassgränsen. Sammantaget får läget anses vara oförändrat. Tabell 7. Bedömning av ekologisk status i Vallentunasjön Trofiskt makrofytindex (TMI) och ekologisk kvalitetskvot (EK) ligger till grund för bedömningen. TMI Ref EK Status Antal BG-arter Undervattenveg maxdjup (m) 5,45 8,27 0,61 Måttlig 10 1,9 Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 23 av 40

24 Sammanfattande slutsatser Skillnader i väderförhållanden gör att sjöekosystemen utvecklas olika år från år, vilket gör att effekterna av en biomanipulation såsom utfiske kan vara svåra att se initialt uppvisade Vallentunasjön dock flera positiva avsteg från tidigare mönster: Växtplankton och cyanobakterier förekom under juni och juli i lägre mängder än tidigare, se figur 12 Djurplankton (främst i form av växtplanktonbetande hinnkräftor) förekom under slutet av maj i den högsta registrerade mängden hittills, se figur 12 Siktdjupet under sommaren var det högsta sedan undersökningarna inleddes. Skillnaden var dock liten. Totalkvävehalterna uppvisade ingen ökning under sommaren detta tolkas som en effekt av trolig minskad kvävefixering Sammantaget ger ovanstående en hoppfull bild av läget och kan vara tecken på att fisket gett effekt. Dock sågs ingen minskning av fosforläckaget från bottnarna och halterna ökade liksom tidigare under sommaren. I Finjasjön som framgångsrikt restaurerats genom biomanipulering minskade den interna fosforbelastningen mycket kraftigt redan året efter att vitfiskbeståndet reducerats med 80 procent. Att motsvarande minskning inte skett i Vallentunasjön gör läget osäkert. Förklaringen kan tänkas vara att utfisket inte har varit tillräckligt effektivt, sett till total reduktion och/eller sett till den tidsperiod under vilken reduktionen åstadkommits, eller att de mekanismer som driver den mäktiga fosforfrigörelsen från sjöns sediment sommartid är motståndskraftiga mot förändringar i näringsvävens struktur. Cyanobakterier har tidigare visats ha en viktig roll i tillförseln av fosfor från Vallentunasjöns sediment till dess vattenmassa (Brunberg 1993). I och med att dessa organismer förekom i mindre mängder under juni och juli 2012 kunde man vänta sig en utebliven eller åtminstone reducerad ökning av sommarens fosforhalt. Så var dock tyvärr inte fallet. Att cyanobakterier och övriga växtplankton förekom i förhållandevis låga biomassor kan vara ett tecken på ett ökat betestryck från djurplankton, vilket i sin tur skulle kunna kopplas till biomanipuleringen. Att biomassorna var låga kan dock mycket väl vara en effekt av att sommaren 2012 var ovanligt kall och regnig och saknade längre perioder av sol och värme. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 24 av 40

25 Växtplankton (mg/m 3 ) Växtplankton Cyanobakterier Djurplankton Växt- och djurplankton Djuplankton (mg/l) Figur 12. Växt- och djurplankton i Vallentunasjön Cyanobakterier visas separat och ingår även som en del av den totala växtplanktonbiomassan. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 25 av 40

26 Referenser Annadotter, H. & J. Forsblad Limnologisk undersökning av Finjasjön Regito Research Center on Water and Health. Rapport Annadotter, H. & J. Forsblad Limnologisk undersökning av Finjasjön Regito Research Center on Water and Health. Rapport Annadotter, H. & J. Forsblad Limnologisk undersökning av Finjasjön Regito Research Center on Water and Health. Rapport Blomqvist, P A proposed standard method for composite sampling of water chemistry and plankton analyses in small lakes. Environmental and Ecological Statistics. 8: Brunberg, A-K., Microcystis in lake sediment. Its potential role in phosphorus exchange between sediment and lake water. Doktorsavhandling Uppsala Universitet. Gustavsson, A., U. Lindqvist & E. Rydin Vattenkemi och plankton i Vallentunasjön Fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar. Naturvatten i Roslagen AB Rapport 2012:7. Håkanson, L. & R. H. Peters Predictive Limnology. Methods for Predictive Modelling. SPB Academic Publishing, Amsterdam. Naturvårdsverket Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Handbok 2007:4 Rydin, E., M. Arvidsson, A. Gustavsson Vallentunasjön Vattenkemi, plankton och undervattensvegetation. Naturvatten i Roslagen AB Rapport 2010:2. Rydin, E Vattenkemi och plankton i Vallentunasjön Fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar. Naturvatten i Roslagen AB Rapport 2010:2. Sandsten, H., J. Karlsson & A. Sandström Inventering av makrofyter i Stockholms län Bedömning av ekologisk status enligt de nya bedömningsgrunderna i 12 sjöar Inventering av makrofyter i 15 sjöar inför skydd och utformande av skötselplaner. Rapport från Calluna. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 26 av 40

27 Bilaga 1. Näringsämneshalter i Vallentunasjöns större tillflöden Ormstaån och Karbyån samt utloppet Hagbyån Provtagningsdatum Fosfatfosfor Totalfosfor Nitrit-nitratkväve Ammoniumkväve Totalkväve Fosfatfosfor Totalfosfor Nitrit-nitratkväve Ammoniumkväve Totalkväve Fosfatfosfor Totalfosfor Nitrit-nitratkväve Ammoniumkväve Totalkväve Ormstaån (Inlopp 1) Karbyån (Inlopp 2) Hagbyån (utlopp) µg/l µg/l µg/l , , , , , , , , , , , , , , Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 27 av 40

28 Bilaga 2. Vattenflöden och näringsämnestransporter i Vallentunasjöns större tillflöden samt utloppet 2011 och 2012, sid 1/2. Månadsmedelflöden Fosfat-P Total-P (m 3 /s) (kg/månad) (kg/månad) 2011 Ormstaån Karbyån Utloppet Ormstaån Karbyån Utloppet Ormstaån Karbyån Utloppet jan 0,07 0,08 0, feb 0,08 0,09 0, mar 0,24 0,27 0, apr 0,31 0,35 1, maj 0,02 0,02 0, jun 0,01 0,02 0, jul 0,01 0,01 0, aug 0,02 0,02 0, sep 0,03 0,03 0, okt 0,01 0,01 0, nov 0,01 0,01 0, dec 0,15 0,17 0, jan 0,16 0,18 0, feb 0,19 0,21 0, mar 0,12 0,14 0, apr 0,19 0,22 0, maj 0,02 0,02 0, jun 0,04 0,05 0, jul 0,01 0,01 0, aug 0,02 0,03 0, sep 0,09 0,10 0, okt 0,12 0,14 0, nov 0,12 0,14 0, dec 0,06 0,07 0, Summa ,08 0,09 0, Summa ,10 0,11 0, Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 28 av 40

29 Bilaga 2. Vattenflöden och näringsämnestransporter i Vallentunasjöns större tillflöden samt utloppet 2011 och 2012, sid 2/2. Nitrat-N Ammonium-N Total-N (kg/månad) (kg/månad) (kg/månad) 2011 Ormstaån Karbyån Utloppet Ormstaån Karbyån Utloppet Ormstaån Karbyån Utloppet jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Summa Summa Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 29 av 40

30 Bilaga 3. Analysresultat vattenkemi: Temperatur och syrgas från Vallentunasjön, station VA Datum Djup Temp Syrgas Datum Djup Temp Syrgas m C mg/l % m C mg/l % ,2 13, ,9 8, ,2 13, ,1 8, , , ,8 10, , ,4 4, , ,3 13, , ,7 13, ,9 10, ,5 9, ,5 8, ,3 2, ,5 7, , ,3 7, ,7 12, ,9 8, ,9 14, ,2 13, , ,5 4, , ,3 1, , ,3 13, , ,3 13, ,3 11, ,2 13, , ,2 13, ,9 10, ,2 13, ,9 7, , ,8 10, , ,4 10, , ,3 10, , ,2 10, , ,1 10, ,6 13, ,4 10, ,5 13, ,5 10, ,5 13, ,5 10, ,4 13, ,5 10, ,2 13, , , ,3 11, ,8 12, ,7 12, , ,7 12, , ,7 12, , , ,7 11, , ,7 11, ,2 6, , ,3 6, , ,3 6, ,6 10, ,5 9, ,8 11, ,3 8, ,7 11, ,2 8, ,6 11, ,1 8, ,5 11, ,2 4, ,5 11, , , , ,9 12, , ,9 12, , ,9 12, ,9 8, ,9 12, ,2 9, ,7 12, ,4 9, ,8 12, ,4 9, ,2 11, ,4 9, ,4 5, ,4 8, ,3 1,3 10 Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 30 av 40

31 Bilaga 4. Analysresultat vattenkemi: siktdjup, partikulärt material, näringsämnen och klorofyll a. Siktdjup Suspenderat material Glödgningsförlust Fosfat-P Datum ,40 8,4 4, , ,10 4,4 3,6 0, , ,80 9,2 4, , ,40 9,6 6, , ,40 12,4 8, , ,00 14,0 8, , ,00 19,6 13, , ,90 19,4 12, , ,80 16,0 8, , ,90 17,4 7, , ,90 20,0 14, , ,00 22,7 16, , ,00 23,3 14, , ,90 25,3 20, , ,5 13, , ,70 18,0 14, , ,90 20,0 13, , ,00 16,4 12, , ,10 13,2 8, , ,30 11,6 8, , ,30 10,4 6, , ,30 8,3 3, , ,60 6,4 4, ,2 Total-P Nitritnitrat-N Ammonium-N Total-N Klorofyll a Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 31 av 40

32 Bilaga 5. Växtplankton 2012 taxa och biomassor (mg/m 3 ) Taxon Cyanophyta (Blågrönaalger) Anabaena sp rak Anabaena sp spiral Aphanizomenon sp enskild Aphanizomenon sp vilcell 21 Aphanocapsa sp Aphanothece sp cf Microcystis aeruginosa cf Snow ella sp cf Woronichinia sp 35 6 Chroococcales enstaka >2 2 Chroococcales koloni < Chroococcales koloni > Chroococcus limneticus 18 Chroococcus sp Coelosphaerium sp Gomphosphaeria sp 32 Limnothrix sp Merismopedia cf glauca 9 Merismopedia sp 0 Merisomopedia w armingiania 3 0 Microcystis aeruginosa Microcystis cf aeruginosa 5 Microcystis sp Microcystis w esenbergii Monoraphidium "C" 8 Oscillatoriales sp Oscillatoriales sp 1, Phormidium dictyothallum Planktolyngbya sp Planktothrix sp 18 Snow ella sp Woronichinia sp Chrysophyta (Guldalger) Chrysoflagellat < Chrysoflagellat > Chrysophyceae oid ovala enstaka små m. gissel 30 Chrysophyceae oid runda kol små m.gissel 2 Dinobryon cf sociale Dinobryon cylindricum Dinobryon fria celler Dinobryon sp Chrysochromulina sp cf Mallomonas sp 50 Mallomonas cf akrokomos 51 Mallomonas sp 17 Mallomonas sp >30 35 Goniochloris sp Ophiocytium capitatum Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 32 av 40

33 Cryptophyta (Rekylalger) Cryptomonas Cryptomonas Cryptomonas sp Cryptomonas sp Cryptomonas sp Cryptomonas sp Rhodomonas minuta Katablepharis ovalis Dinophyta (Pansarflagellater) Centrales Centrales Centrales Ceratium hirundinella 428 cf Ceratium sp 962 cf Peridinium sp > Dinophyceae Dinophyceae oid 103 Gymnodinium Gymnodinium sp < Peridinium sp < Peridinium sp Euglenophyta (Ögonalger) Euglena sp Euglena sp stor 62 Euglenales 38 Phacus sp Trachelomonas sp 9 Xanthophyceae (Gulgrönalger) Goniochloris sp Ophiocytium capitatum 7 Bacillariophyta (Kiselalger) Asterionella formosa Fragilaria sp kort Fragilaria sp lång Fragilaria sp medium Pennales koloni 195 Tabellaria cf fenestrata Tabellaria cf flocculosa 57 Tabellaria fenestrata Aulacoseira granulata Aulacoseira sp Aulacoseira sp smal 31 Centrales Centrales Centrales Centrales Centrales cf Aulacoseira sp Rhizosolenia cf eriensis 24 Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 33 av 40

34 Chlorophyta, Chlorophyceae (Grönalger) Ankistrodesmus cf fusiformis Ankistrodesmus fusiformis 5 cf Coelastrum sp 19 cf Eudorina/Pandorina sp 2 cf Kirchneriella contorta 1 2 cf Micractinium pusillum 7 Chlamydomonas sp 62 Chlorococcales enstaka runda Chlorococcales oval enstaka små Chlorocphyceae koloni avlång Chlorophyceae enstaka runda Chlorophyceae koloni 4 celler 23 Chlorophyceae koloni avlång Chlorophyceae koloni runda Chlorophyceae koloni runda m gissel Chlorophyceae rund med gissel 24 Coelastrum microporum Coelastrum sp Coelastrum sphaericum 130 Crucigenia quadrata Crucigenia sp 9 Crucigenia tetrapedia Crucigeniella cf crucifera 225 Crucigeniella sp 7 Golenkinia cf paucispina 2 70 Golenkinia cf radiata 3 Keratococcus sp/monoraphidium sp 27 Kirchneriella contorta 2 Kirchneriella sp 119 Kirchneriella sp små 12 Koliella spiculiformis /Monoraphidium griffithii 3 7 Monoraphidium cf capricornutum 1 3 Monoraphidium cf contortum 2 Monoraphidium cf minutum Monoraphidium sp 34 Pediastrum biradiatum 109 Pediastrum boryanum Pediastrum cf biradiatum 139 Pediastrum duplex Pediastrum tetras Quadrigula sp 13 Scenedesmus 2 celler 36 Scenedesmus acuminatus 18 Scenedesmus cf linearis Scenedesmus sp 2 celler Scenedesmus sp 4 celler Scenedesmus sp 4 celler små Scenedesmus sp 8 celler Selenastrum bibraianum 1 Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 34 av 40

35 Selenastrum cf bibraianum 5 21 Sphaerellopsis sp 34 Sphaerocystis sp 41 Tetraedron caudatum Tetraedron minimum Tetrastrum cf staurogeniaeforme 26 Tetrastrum sp 174 Treubaria cf triappendiculata 18 Treubaria sp Elakatothrix gelatinosa 9 Elakatothrix genevensis 18 Elakatothrix sp Actinastrum cf hantzschii Ankistrodesmus cf fusiformis 9 0 cf Dictyosphaerium sp cf Koliella raka, långa Dictyosphaerium sp Koliella "S" Koliella longiseta 3 Koliella raka, korta Koliella raka, långa Lagerheimia cf subsalsa 13 Lagerheimia citriformis 3 Lagerheimia sp 27 Nephrocytium agardhianum 13 Oocystis sp Chlorophyta, Conjugatophyceae (Konjugater) cf Closterium acutum var variabile 6 29 Closterium acutum var variabile Closterium böjd medium 18 Closterium medium Closterium medium bred Closterium sp kort Cosmarium sp Spondylosium planum 53 Staurastrum sp Staurodesmus sp Oidentifierade taxa Oid "fet stjärna" 53 Oid "taggig boll" 19 Oid avlång > Oid avlång Oid avlång Oid avlång Oid fet stjärna 13 Oid filament Oid koloni i flera grupper "i skal" 31 Oid koloni i flera grupper i "skal" Oid koloni oregelbundna celler Oid koloni rund Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 35 av 40

36 Oid koloni rund med gissel 41 Oid koloni stavformad 145 Oid koloni täta celler Oid rund < Oid rund > Oid rund Oid rund Oid rund i gelé Oid rund koloni gelé 60 Oid rund koloni i gelehölje 5 Oid rund med gissel 115 Oid. oval enstaka med gissel Våtvikt (mg/m 3 ) Cyanophyta (Blågrönaalger) Chrysophyta (Guldalger) Cryptophyta (Rekylalger) Dinophyta (Pansarflagellater) Euglenophyta (Ögonalger) Xanthophyceae (Gulgrönaalger) Bacillariophyta (Kiselalger) Chlorophyta, Chlorophyceae (Grönalger) Chlorophyta, Conjugatophyceae (Konjugater) Oidentifierade taxa Summa Andel (%) Cyanophyta (Blågrönaalger) Chrysophyta (Guldalger) Cryptophyta (Rekylalger) Dinophyta (Pansarflagellater) Euglenophyta (Ögonalger) Xanthophyceae (Gulgrönaalger) Bacillariophyta (Kiselalger) Chlorophyta, Chlorophyceae (Grönalger) Chlorophyta, Conjugatophyceae (Konjugater) Oidentifierade taxa Summa Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 36 av 40

37 Bilaga 6. Djurplankton 2012 taxa och biomassor (mg/m 3 ) Taxon Våtvikt [mg/m³] Bosmina coregoni Chydorus sphaericus Dapnia cucullata Dapnia sp Diaphanosoma brachyurum 20 Leptodora kindti Calanoida sp. Adult Calanoida sp. Adult Hanne 271 Cyclopoida sp. Adult Cyclopoida sp. Adult Hanne Cyclopoida sp. Copepodit Cyclopoida sp. Naupliuslarv Asplanchna sp Brachinous sp. 2 Filina longiseta 0 Kellicottia longispina Kellikottia longispina med ägg Keratella cochlearis Keratella cochlearis med ägg Keratella quadrata Lecane lunaris 0 0 Polyarthra sp Polyarthra sp. med ägg 4 1 Synchaeta sp Våtvikt (mg/m³) Cladocera Copepoda Rotatoria Summa Andel (%) Cladocera Copepoda Rotatoria Summa Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 37 av 40

38 Bilaga 7. Provtagningsstationernas placering (vattenprover). Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 38 av 40

39 Bilaga 8. Vattenväxtinventering Lägen för inventering av täckningsgrader Täckningsgrad av makrofyter undersöktes vid rödmarkerade områden. Område 1: Vallentuna norra, område 2: Vallentuna västra och område 3: Vallentuna östra. Koordinater och djup för start- och slutpunkter vid undersökning av täckningsgrad av makrofyter i Vallentunasjön 2009 och Område Position (RT90) Djup X Y (m) Vallentuna norra: Start ,4 Vallentuna norra: Slut ,9 Vallentuna västra: Start ,2 Vallentuna västra: Slut ,9 Vallentuna östra: Start ,2 Vallentuna östra: Slut ,0 Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 39 av 40

40 Lägen för inventering av förekommande arter Transekt Start Kommentar Uppgift saknas Utgår från öppen strand Utgår från vassbälte Utgår från sävbälte Utgår från smalkaveldun/vassbälte Sträcker sig genom gles vass Utgår från sävbälte Utgår från häll vid badplats Utgår från häll Utgår från smalkaveldunbälte Utgår från vassbälte Slut Inmätning av vattenstånd Inmätning av vattenståndet gjordes mot en spets på ett block vid strandkanten i sjöns nordöstra del vid position X /Y (RT90).Vid inmätning av vattenståndet i samband med vattenväxtinventering den 23 juli 2012 låg vattenytan 2 cm under spetsen. Vid inventeringen 2009 låg vattenytan 11 cm under spetsen. Vattenkemi, plankton och vattenväxter i Vallentunasjön 2012 Sidan 40 av 40