Programbeskrivning Samverkansprogrammet bränslebaserad el- och värmeproduktion

Transkript

1 Programbeskrivning Samverkansprogrammet bränslebaserad el- och värmeproduktion Dnr

2 Innehåll 1 Sammanfattning 3 2 Programmets inriktning Inledning Syfte Omfattning Mål Resultat och resultatspridning Framgångskriterier Forsknings-, utvecklings- och teknikområden Energirelevans Samhälls- och näringslivsrelevans Miljöaspekter Projektgenomförare/projektdeltagare Avnämare/intressenter Bakgrund 15 4 Avgränsningar Forsknings-, utvecklings- och teknikområden Andra anknytande program inom Energimyndigheten Ytterligare information 21 Appendix 1. Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion Inriktining och innehåll

3 1 Sammanfattning Den grundläggande målsättningen med Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion är att genomföra branschgemensam tillämpad forskning och utveckling inom området bränslebaserad kraft- och värmeproduktion. Forskning och utveckling i basprogrammet, som är föregångaren till samverkansprogrammet, har varit kontinuerligt pågående sedan 1968, emedan programmets inriktning efterhand har utvecklats till följd av omvärldens förändringar. Forskningsprojekten inom samverkansprogrammet har hög teoretisk nivå, där Värmeforsk ofta utgör en länk mellan forskning som bedrivs på universitet, högskolor eller andra forskningsorgan och tillämpade praktiska studier på anläggningar. Samverkansprogrammets övergripande mål är att bidra till långsiktig utveckling av effektiva miljövänliga energisystemlösningar. Syftet är att medverka till framtagning av flexibla kraft- och värmeproduktionsanläggningar samt skogsindustriella lut- och biobränslepannor som kan anpassas till framtida behov och krav. Programmets huvudsakliga intention är att genom tillämpad forskning vara i frontlinjen för tekniska lösningar gällande förnybar produktion. Detta innefattar även att anpassa anläggningarna till EU-direktiv, nationella miljömål och varierande styrmedel som elcertifikat och utsläppsrätter. Energibranschens utmaning är att utveckla hållbar kraft- och värmeproduktion på konkurrensmässiga villkor, med varierande elpriser, ökad internationell handel med bränslen och sannolikt även tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten. En väsentlig del av energi- och skogsföretagens produktionsförutsättningar innebär optimering vad gäller drift, bränsleutnyttjande och miljöpåverkan. Ökad elproduktion och större bränsleflexibilitet tillsammans med höga miljökrav, leder till mer komplexa och dyrare anläggningar. Detta betyder att kriterier som effektiv förbränning, hög drifttillgänglighet och lång livslängd behöver uppnås. Nya typer av bio- och avfallsbränslen ställer höga krav på material i pannor och bränslehanteringsutrustning. Förnybara bio- och avfallsbränslen skapar ett behov av teknikutveckling i hela kedjan där logistiken är en viktig del för att få ett effektivt system med god ekonomi. Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion är organiserat i fyra forskningsområden: Anläggnings- och förbränningsteknik Material- och kemiteknik Processtyrning Systemteknik 3

4 2 Programmets inriktning 2.1 Inledning Samverkansprogrammets övergripande vision är att vara ledande aktör i utvecklingen av ny och befintlig teknik för framtida uthålliga bränslebaserade energisystem. 2.2 Syfte Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion medverkar till att utveckla effektiva och miljövänliga kraft- och värmeproduktionsanläggningar samt skogsindustriella lut- och biobränslepannor. Programmet är främst inriktat mot produktion av el och värme, samt för kombinerad produktion av t.ex. kyla, drivmedel, pappersmassa och/eller andra produkter. Huvudsakligen syftar programmet till att genom tillämpad forskning vara i frontlinjen för tekniska lösningar som kan möjliggöra en ökad förnybar kraft- och värmeproduktion. En förutsättning för att öka den förnybara kraft- och värmeproduktionen är att effektivisera anläggningarna, bl.a. genom minskade driftkostnader, så att verksamhetens konkurrenskraft kan stärkas. Samtidigt genererar forskning och utveckling i Värmeforsk en ökad kunskapsnivå, speciellt då branschens aktörer i hög grad deltar aktivt i programmet. De övergripande målen i samverkansprogrammet harmoniserar med samhällets strävan att utveckla hållbar och effektiv energiförsörjning genom att: Öka andelen förnybara bränslen Effektvisera och optimera kraft- och värmeproduktionen Bidra till att svensk industri är konkurrensmässig Reducera utsläpp av koldioxid och andra miljöpåverkande ämnen Biobränslebaserad kraftvärme är en viktig pusselbit för att nå omställning till ett långsiktigt hållbart energisystem. Energibranschens utmaning ligger i att kunna stärka den hållbara kraft- och värmeproduktionen på konkurrensmässiga villkor och samtidigt förhålla sig till omvärldsfaktorer såsom styrmedel som elcertifikat och utsläppsrätter, varierande elpriser, ökad internationell handel med bränslen och tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten. 2.3 Omfattning Programmet löper under tre år mellan och Administrationen av programmet pågår till för att samlat redovisa avslutade projekt i en slutrapport och lämna ekonomisk slutredovisning till Energimyndigheten och övriga finansiärer. För programmet har totalt kronor avsatts under perioden varav kostnaderna för 4

5 samordning och resultatspridning uppgår till totalt kronor. Energimyndighetens andel uppgår till 40 % av programmets totala budget. Programmet inleds med en gemensam utlysning omfattande alla programmets verksamhetsområden. Ytterligare utlysningar kan följa under programmets genomförande tid som då kan komma att omfatta begränsade delar av programmet. Det totala antalet utlysningar för programmet är inte begränsat. 2.4 Mål Samverkansprogrammets övergripande mål är att bidra till långsiktig utveckling av effektiva miljövänliga energisystemlösningar. Syftet är att medverka till framtagning av flexibla bränslebaserade anläggningar som kan anpassas till framtida behov och krav. Inriktningen är att problemlösande projekt ska utgöra % av verksamheten medan nya koncept och långsiktiga lösningar ska omfattas av % av aktiviteterna under programperioden. Ambitionen är att problemlösande projekt ska vara av forskningskaraktär. Detta innebär att projekten inte enbart ska lösa dagens problem, utan även ge svar på varför problemen uppstår och förklara bakomliggande mekanismer. För respektive teknikområde är nedan angivna delmål är uppsatta. Anläggnings- och förbränningsteknik Projekten som genomförs under programperioden ska ha en potential att på projektnivå öka nettoproduktionen av el med totalt 5 % Karakterisering, identifiering samt proveldning av minst tre förnybara bränslen och bränsleblandningar som tidigare inte utvärderats för energiändamål Utveckling av kostnadseffektiv teknik för att minska emissioner av fina partiklar och kväveoxid med mer än 25 % i mindre anläggningar Processtyrning Minst två styr- eller optimeringsstrategier ska under programperioden implementeras i anläggning/anläggningar 5

6 Minst ett resultat ska möjliggöra att intelligenta 1 funktioner för beslutsstöd implementeras i en anläggning Minst ett resultat ska göra det möjligt att utveckla beslutsstöd för driftoperatörer som underlättar för operatören/driftledningen att fatta rätt beslut Material- och kemiteknik Under programperioden ska material och/eller ytbeläggningar utvärderas som kan bidra till en ökning av elverkningsgraden med 1-5%, vid eldning med bio/avfallsbränslen av den typ som används idag och med ångtemperaturer enligt den gemensamma målsättningen för KME, HTC och Värmeforsk (600 C i biobränsleeldade pannor, 550 C i returfliseldade pannor, 500 C i pannor för hushållsavfall, 540 C i sodapannor) Teknik och/eller processer utvärderas som kan bidra till att öka tillgängligheten med upp till 5 % i anläggningsdelar där man har stora tillgänglighetsproblem Teknik och/eller processer utvärderas och rekommendationer ges som kan bidra till att utsläpp till vatten och/eller luft minskar i enlighet med aktuella EU-direktiv på området (aktuella direktiv är bland annat vattendirektiven 2000/60/EG och 2008/105/EG och det nya direktivet 2010/75/EU om industriutsläpp) Systemteknik Programområdet ska medverka till att minst ett projekt inom övriga programområden, som bidrar till utveckling av befintliga anläggningar, implementeras och utvärderas med avseende på systemkonsekvenser Att medverka till att tre nya teknikapplikationer tas fram som möjliggör användning av fjärrvärme som värmesänka Att utifrån systemperspektiv utföra analys för utnyttjande av minst tre av de nya bränslen som proveldas inom ramen för Anläggnings- och förbränningsteknik Programmet har som mål är att ta ytterligare steg för att lösa de tekniska problem som uppstår vid energiomvandling av förnybara bränslen. Detta gäller hela kedjan från tillförsel, förädling och omvandling till emissioner, värmeleverans och turbinteknik. Primärt är målsättningen att tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt stärka förutsättningarna för energianläggningarna vid användning av förnybara 1 Med intelligenta funktioner avses här funktioner som utnyttjar t.ex. avancerade mätmetoder och/eller modeller i kombination med någon form av beräkning, filtrering eller optimering för att stödja drift, underhåll och/eller planering av en anläggning. 6

7 bränslen. Stor vikt skall läggas på att demonstrera lösningar i anläggningar men även att utvärdera potentialen i olika idéer och koncept är av intresse. 2.5 Resultat och resultatspridning Av den för programmet framtagna kommunikationsplanen framgår hur tillgängliggörandet av program- och projektresultatet efter programmets avslut skall ske. Resultatens rättsinnehavare innehar den kommersiella nyttjanderätten över projektresultatet och har rätt att upplåta eller överlåta rättigheterna till annan. Resultatens rättsinnehavare har likaså rätt att avvakta med publicering intill dess att eventuell ansökan om sådan skyddsrätt inlämnas till berörd patentmyndighet. Detta måste dock meddelas Energimyndigheten och Värmeforsk. 2.6 Framgångskriterier Sverige har en ledande ställning när det gäller kraft- och värmeproduktion från biobränslen. Detta är en position som förvaltas i Värmeforsk och ligger till grund för den forskning och utveckling kring biobränslebaserad produktion som pågått sedan 25 år tillbaka vilket bland annat lett till att kostnadseffektiva, hållbara och miljöanpassade tekniker har kunnat utvecklas. Under vägen har successivt problemen som förbränning av bio- och avfallsbränslen ger upphov till förklarats och många pusselbitar har fallit på plats. Forskningen i Värmeforsk har bidragit till kommersialisering och nyttiggörande av modern produktions- och mätteknik. Värmeforsk har traditionellt bred förankring i industrin. I Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion deltar merparten av energiföretag i Sverige, huvuddelen av de skogsindustriella bolagen, tillverkande företag med energi- och/eller miljörelevans, institut samt konsulter. För att nå en omställning av energisystemet enligt regeringens Energiproposition, erfordras att branschen är involverad i utveckling av hållbara lösningar. Här utgör Värmeforsk en central aktör för att möjliggöra implementering de klimatpolitiska åtgärderna. Kriterier för programmets framgång kan sammanfattas: Medverka till att de klimatpolitiska målen uppnås Bidra till ökad eltillförsel från bio- och avfallseldade kraftverk Främja utveckling av ny hållbar miljöteknik Öka kompetensuppbyggnad inom branschen Stärka nätverkandet mellan industrins aktörer samt mellan industri och universtitet/högskolor Stärka industrins konkurrenskraft Stimulera till samverkan mellan anknytande forskningsprogram 7

8 Organisatoriskt är Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion uppbyggt av ett programråd som företräder energiföretag, skogsindustrin, tillverkande industri, högskolor och energikonsulter vilket säkerställer att varje forskningsprojekt som genomförs inom programmet har akademisk och industriell relevans. Stor del av forskningsresultaten tillgodgörs av industrin, dels direkt genom ett aktivt deltagande i Värmeforsk, dels indirekt via konsulter som hyrs in av branschens företag. Kunskapsbärare av resultaten är även forskare som via Värmeforsk kan bygga upp kontaktnät med industriföretagen. 2.7 Forsknings-, utvecklings- och teknikområden 2 Prioriterade områden i programmet för Tryggad Bränsleförsörjning Biobränsle är en viktig råvara i det svenska energisystemet, och efterfrågan förväntas öka både nationellt och internationellt. Den ökade konkurrensen om råvaror i kombination med bioenergins redan idag stora betydelse föranleder behov av en tryggad bränsleförsörjning. Ökad konkurrens om råvara innebär också högre priser. För kraft- och värmeföretagen upptar bränslekostnaden en allt större del av produktionskostnaden, vilket leder till utnyttjande av varierande, eller sämre bränslekvalitéer. Programmet har som mål att studera biobränsleproblematiken i hela bränslekedjan. Aspekter som möjliga biobränsleråvaror och för en utvidgad råvarubas t.ex. skogsbaserade råvaror och torv, agrobränslen samt biprodukter som rapskakor och lignin ska under programperioden provas och utvärderas med avseende på bränsleberedning och förbränningsteknik för att minska driftsproblem. I området ingår även att inventera bränsleråvaror med avseende på logistik, förädling, systemutformning, miljö, ekonomi, styrmedel och risker. Optimalt utnyttjande av råvara I takt med stigande elpriser och ökad efterfrågan på förnybar el kommer intresset för elproduktion från biobränslebaserade kraftvärmeanläggningar att vara stort. Att optimera anläggningar för hög elproduktion är ett prioriterat område i Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion En förutsättning för effektiv kraftvärme med hög elverkningsgrad är att det finns avsättning för den värme som samtidigt produceras. Beroende på energieffektivisering, varmare klimat och energieffektiva bostäder förväntas efterfrågan på den producerade värmen att minska. Utnyttjandet av el är tämligen konstant över året, emedan värmebehovet minskar under sommaren. Behovet för ökad avsättning av värme är alltså påtagligt. I programmet ska studier genomföras för att identifiera tekniska lösningar för att möjliggöra ökad avsättning av värme i olika tillämpningar. Detta kan innefatta 8

9 olika säsongsvarierande lösningar som att producera absorptionskyla under sommartid eller kombinatlösningar för samtidig produktion av el och värme i kombination med ytterligare produkter såsom biogas, pellets eller drivmedel. Genom samarbete med andra branscher och sammankopplingar av industrier med fjärrvärmenäten och/eller kraftvärmeverk finns goda möjligheter att skapa effektiva energisystem med hög totalverkningsgrad. Kommunikation Information och kommunikation är en förutsättning för en forskningsorganisations existens och ingår som en viktig del av det branschgemensamma samverkansuppdraget. Syftet är att forskningsresultaten ska spridas så att de enkelt kan tillgodogöras av industri och därmed bidra till att utveckla både anläggningar och personal. Under programperioden är ambitionen att öka satsningen på informationsspridning via olika medier, artiklar, nyhetsblad, webb och kommunikation via workshops, seminarier, kurser etc. Inom en snar framtid kan branschen komma stå inför otillräcklig kompetensförsörjning. Under kommande programperiod spås en förestående trend av många pensionsavgångar, och svårigheter med att rekrytera personal med motsvarande kompetens. En viktig uppgift framöver att se till att få en överbryggande kunskapsuppbyggnad genom ökade utbildningsinsatser, t.ex. att utveckla interaktiva utbildningsverktyg samt genomföra workshops och seminarier. 3 Anläggnings- och förbränningsteknik Det övergripande målet med Värmeforsks forskningsprogram Anläggnings- och förbränningsteknik är att ur miljömässiga och tekniska aspekter effektivisera och förbättra kraft- och värmeproduktionen vid användning av olika typer av bränslen. Programmet ska bidra till att emissioner till luft kan minimeras samt att ny teknik för analys- och emissionsmätningar vidareutvecklas. Centralt för området är att anpassa anläggningarna till nya förutsättningar såsom EU-direktiv och nationella lagar, nya bränslen och förändrade miljökrav. 4 Processtyrning Huvudmålet för programområdet Processtyrning är att ta fram lösningar som leder till anläggningar med väl integrerade styr-, optimerings- och övervakningssystem. Detta möjliggör då en ekonomisk och säker drift under varierande förhållanden med minimal miljöpåverkan. Stor vikt skall läggas på att demonstrera lösningar i anläggningar men även projekt med syfte att utvärdera potentialen i olika idéer och koncept är av intresse. För att uppnå det målet krävs det kompetens inom mät-, regler-, informations- och datateknik samt optimering. 5 Material- och kemiteknik Målsättningen för det material- och kemitekniska programmet är att bidra till ökad tillgänglighet och prestanda i kraft- och värmeproducerande anläggningar. Material- och kemitekniska frågor har stor betydelse för driftsäkerhet, 9

10 tillgänglighet och prestanda liksom för teknisk och ekonomisk livslängd hos kraftoch värmeproduktionsanläggningar inklusive skogsindustrins sodapannor. Aktuella material- och kemitekniska frågor förändras i takt med att omvärlden förändras. Nya typer av bio- och avfallsbränslen ställer andra krav på material i pannor och bränslehanteringsutrustning. Hårdare miljökrav kräver anpassning av material och kemi i reningssystem. 6 Systemteknik Systemanalys innebär att studera samverkan mellan komponenter i en anläggning, samt samspelet mellan en anläggning och dess omgivning. För programområdet Systemteknik avses inverkan till och från en energianläggning i form av bränsleflöden, restflöden, energiflöden samt monetära flöden. Det övergripande syftet med det systemtekniska programmet är att, med hjälp av systemanalys av olika anpassningsmöjligheter, bidra till att ge medlemsföretagen bättre underlag för att genomföra de anpassningar av verksamheten som krävs för bibehållen eller förbättrad lönsamhet med de nya förutsättningar på energimarknaden som förväntas. Hela programmets inriktning och innehåll återfinns i programskrivningens Appendix Energirelevans Den pågående förändringen av energisystemet inom EU märks i form av ökad användning av biobränsle, vilket redan nu har gett upphov till konkurrens och högre priser på råvara. De höga priserna leder till ökad efterfrågan på billigare och mera komplexa bränslen, och alternativa biobränslen dyker upp på marknaden, såsom energigrödor och nya avfallsfraktioner. Gemensamt för dessa bränslen är att de ger ofta upphov till problem i förbränningsanläggningarna. Att minska problemen som uppstår vid förbränning av förnybara bränslen är en av huvudfrågorna för programmet. Regeringens klimatpolitiska mål får genomslag i samverkansprogrammet bl.a. genom stora satsningar för att stärka kraftvärmen i syfte att öka elproduktionen i befintliga anläggningar. Effektivare energianvändning är ett led i Värmeforsks strävan att finna tekniska lösningar för att t ex minska intern elförbrukning genom förändringar i anläggningsprocessen. Ett optimalt utnyttjande bränsleråvaran innebär att anläggningar för energikombinat eller bioraffinaderier, på sikt kan komma att ersätta nuvarande anläggningar som enbart producerar värme och elenergi eller papper- och pappersmassa. Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion avser att klarlägga förutsättningarna för hur nuvarande produktionen av värme och el kan koordineras med produktion av ytterligare produkter. 10

11 En väsentlig del av Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion innebär optimering vad gäller drift, bränsleutnyttjande och miljöpåverkan. Ökad elproduktion och större bränsleflexibilitet tillsammans med höga miljökrav, leder till mer komplexa och dyrare anläggningar. Detta betyder att kriterier som effektiv förbränning, hög drifttillgänglighet och lång livslängd behöver uppnås. Nya typer av bio- och avfallsbränslen ställer höga krav på material i pannor och bränslehanteringsutrustning. Förnybara bio- och avfallsbränslen skapar ett behov av teknikutveckling i hela kedjan där logistiken är en viktig del för att få ett effektivt system med god ekonomi. 2.9 Samhälls- och näringslivsrelevans Hållbar energiförsörjning är en högprioriterad fråga i samhället, där alla parter måste dra sitt strå till stacken för att nå ambitiösa miljö-, klimat och energimål. Forskning och innovation på energiområdet är en central och integrerad del för att nå uppsatta mål. Statens stöd till energiforskningen är motorn och drivkraften i systemet så att kommersiell teknik kan komma fram och där statens delaktighet gör att det hållbara energisystemet kan utvecklas fortare. Där staten och industrin samverkar, säkerställs en kraftsamling i linje med samhälleliga och nationella mål. Genom att gemensamt bedriva forskning, utveckling och kommersialisering erhålls en situation där svensk industri blir mera konkurrenskraftig samtidigt som staten leder energiindustrin till hållbar inriktning. Grunden för Energimyndighetens samarbete med Värmeforsk gäller speciellt det faktum att Värmeforsks forskning bidrar till samhällets utveckling, som genom många års tillämpad forskning bidragit till Sveriges framgångar när det gäller uthålliga energisystem. Värmeforsks forskning är ett viktigt verktyg för implementering av de energipolitiska målen i industrin. Den tillämpade forskningen som bedrivs i Värmeforsk bidrar till Sveriges omställning mot ett förnybart samhälle. Utan forskning i Värmeforsk hade Sverige troligtvis inte haft biobränslebaserad kraftoch värmeproduktion i den omfattning som finns idag. Den unika kompetens när det gäller bränslebaserad kraftvärme från biobränslen och avfall som genererats under den långa sammanhängande forskningen som bedrivits inom Värmeforsk medför att kunskap kan exporteras och att skapa nya arbeten i Sverige. Deltagarna i samverkansprogrammet tillhör i många fall internationella koncerner, något som underlättar resultatspridning utanför Sverige av kunskaper som tas fram inom programmen. För att ytterligare underlätta kunskapsöverföring innehåller samtliga rapporter sammanfattningar på engelska. Under den senaste programperioden finns även utökade engelska sammanfattningar som ger mer utförlig beskrivning av projekten och projektresultaten. Resultaten har även redovisats i många internationella sammanhang, konferenser, workshops och mässor. 11

12 Energiindustrin har att förhålla sig till politiska beslut som koldioxidskatt, elcertifikat och utsläppsrätter, tillsammans med krav på minskade emissioner och andra miljövillkor. Samtidigt ska industrin bedriva affärsmässig verksamhet på konkurrensmässiga grunder. För att få denna ekvation att gå ihop är forskning nödvändig för att möjliggöra ökad effektivitet och minskade driftkostnaderna på produktionsanläggningarna, inte minst när det gäller förnybara bränslen, där bränslekostnaden utgör en stor del av produktionskostnaden. De strategiska målen i Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion är just att utveckla hållbar och effektiv energiförsörjning i Sverige genom att: Reducera utsläpp av koldioxid och andra miljöpåverkande ämnen Öka andelen förnybara bränslen Effektivisera och optimera kraft- och värmeproduktionen Bidra till att svensk industri är konkurrensmässig En annan samhällsnyttig verksamhet där Samverkansprogrammet kan bidra, är genom det nätverk som programmens forsknings- och referensgrupper utgör, där det skapas naturliga kontakytor mellan universitet/högskolor och industrin. Samtliga utvärderingar som genomförts för föregående programperiod pekar på just den samhällsnytta programmet gör Miljöaspekter Miljöfrågor har alltsedan Värmeforsk grundades 1968, varit ett av de ledande forskningsområdena. Utveckling av ny hållbar energiteknik kräver tvärtekniskt kunnande. Effektivare energianvändning, förnybara energikällor, emissioner, energiomvandling är områden som sammanhålls av Värmeforsks olika teknikområden. Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion verkar för ett aktivt miljöarbete och en helhetssyn mellan de olika miljömålen: Miljömål: Begränsad klimatpåverkan Övergripande har forskningen inom Värmeforsk bidragit till att uppställda klimatmål nås genom att aktivt arbeta för förnybar el- och värmeproduktion. Fram till 1990 utgjorde kol och olja de viktigaste bränsletyperna i Sveriges bränslebaserade produktion av el och värme. I ljuset av oljekrisen 1979, inleddes en epok för att konvertera kol- och oljepannor till inhemska fasta bränslen, dvs. torv, bark, flis halm etc. Denna process är fortfarande pågående. När lagen om koldioxidskatt trädde i kraft 1991 introducerades biobränsle i stor skala. Att förbränna biobränsle visade sig inte vara så enkelt som man först trodde, vilket uppmärksammades tidigt i Värmeforsk. Många år av forskning har lett till att vi idag har goda kunskaper om problemställningarna kring förbränning av bio- och avfallsbränslen. Ökad användning av biobränsle, har gett upphov till konkurrens och högre priser på råvara. De höga priserna leder till ökad efterfrågan på billigare och mera 12

13 komplexa bränslen. Gemensamt för dessa bränslen är att de ger ofta upphov till problem i förbränningsanläggningarna. Att minska problemen som uppstår vid förbränning av förnybara bränslen är en av huvudfrågorna. Effektivt utnyttjande av förnybara biobränslen är en central fråga i programmet Miljömål: Frisk luft, Bara naturlig försurning Forskning inom Värmeforsk har bidragit till utvecklingen av teknik för att minska emissioner i samband med produktion av el och värme. Nedan anges några huvudområden: Utveckling av teknik för att minimera emissioner av svaveloxider (SO x), kväveoxider (NO x ) och koloxid (CO) Åtgärder för att reducera emissioner av dioxin, speciellt i samband med förbränning av avfallsbränslen Insatser för att minska utsläpp av lättflyktiga kolväten till luft, dels i samband med terminallagring, dels vid torkning av biobränsle. Inom programmet kommer ny mätteknik och rökgasreningsteknik att utvecklas och utvärderas för att anpassas till utsläppskrav relaterat till anläggning och bränsle. Ett aktuellt område för programperioden är mätning och karaktärisering av submikrona partiklar t.ex. PM 2,5 där programmet ska bidra till att ny teknik kommer fram för att minimera partiklar vid förbränning av askrika bränslen i mindre anläggningar. Miljömål: Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet Minskade utsläpp till vattenrecipienten är ett viktigt forskningsområde i Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion Nya bränslen och bredare bränslemixar leder till att vattenutsläppen från en del anläggningar blir allt mer förorenade, och kräver mer omfattande och effektivare rening. Detta gäller såväl rökgaskondensat som lak-, slagg-, tvätt- och sotvatten. Programmet har som mål att testa och utvärdera reningsteknik och material för vattenreningssystem, samt identifiera metoder för att minska vattenförbrukning och utsläpp till vattenrecipienten. Prioriterade forskningsområden är: Omhändertagande av arsenik, koppar och krom i samband med förbränning av impregnerat och återvunnet trä. Minskade utsläpp av lättflyktiga kolväten till vatten vid torkning av biobränslen samt rening av kondensat före utsläpp till vattenrecipienten 13

14 2.11 Projektgenomförare/projektdeltagare Som nämnts ovan är Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion indelat i fyra teknikområden. Stöd till projekt i de olika programområdena kan utgå till doktorander, seniora forskare eller konsulter. Det är kompetens, erfarenhet samt tillgången till experimentell verksamhet som avgör val av utförande organisation. En viktig funktion för Värmeforsk är nätverksbyggande, både inom branschen och med andra aktörer Avnämare/intressenter Avnämare till programmets resultat är framförallt energiföretag och pappers- och massa industrin. Industrins engagemang i programmet säkerställer att resultat används och kommersialiseras. Konsulter är kunskapsbärare av resultaten i samband med direkta uppdrag till företag. Projekt i Värmeforsks program utgör ofta en länk mellan forskning som bedrivs på universitet, högskolor, institut eller andra forskningsorgan och tillämpade praktiska studier på anläggningar. Genom koordinerade projekt ges forskare möjlighet till ökat samarbete med industrins parter. Viktiga intressenter är också branschorganisationer, myndigheter och beslutsfattare samt media. 14

15 3 Bakgrund Biobränslebaserad kraftvärme är en viktig pusselbit för att nå omställning till ett långsiktigt hållbart energisystem. Genom forskning och utveckling i Värmeforsk samverkar staten, via Energimyndigheten, med svensk industri för att utveckla kraft- och värmeproduktionen från hållbara bränslen. De övergripande målen i Värmeforsks forskningsprogram harmoniserar med samhällets strävan att utveckla hållbar och effektiv energiförsörjning genom att: Öka andelen förnybara bränslen Effektvisera och optimera kraft- och värmeproduktionen Bidra till att svensk industri är konkurrensmässig Reducera utsläpp av koldioxid och andra miljöpåverkande ämnen Energibranschens utmaning är att utveckla hållbar kraft- och värmeproduktion på konkurrensmässiga villkor och samtidigt förhålla sig till omvärldsfaktorer såsom styrmedel som elcertifikat och utsläppsrätter, varierande elpriser, ökad internationell handel med bränslen och tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten. Regeringen har i Energipropositionen bl.a. satt upp ambitiösa klimatpolitiska mål för 2020: 50 procent förnybar energi 10 procent förnybar energi i transportsektorn 20 procent effektivare energianvändning För att uppnå de uttalade målen ska fossilbränsleberoendet minska i transportsektorn och ambitionen är att användning av fossila bränslen för uppvärmning ska upphöra. Vidare föreslås i energipropositionen att beroendet av kärnkraft för elförsörjningen ska minskas genom bl. a. ökad eltillförsel från vindkraft och kraftvärme. De klimatpolitiska målen får genomslag samverkansprogrammet bl.a. genom större satsningar för att stärka kraftvärmen i syfte att öka elproduktionen i befintliga anläggningar. Minskat fossilberoende i transportsektorn, ger effekt i programmet genom att nya koncept för samtidig produktion av el, värme och drivmedel utvärderas. Effektivare energianvändning är ett led i samverkansprogrammets strävan att finna tekniska lösningar för att minska intern elförbrukning genom förändringar i anläggningsprocessen. Den pågående förändringen av energisystemet inom EU märks i form av ökad användning av biobränsle, vilket redan nu har gett upphov till konkurrens och högre priser på råvara. De höga priserna leder till ökad efterfrågan på billigare och mera komplexa bränslen. Konkurrens om bioråvara leder till att alternativa biobränslen dyker upp på marknaden såsom energigrödor och nya avfallsfraktioner. Gemensamt för dessa bränslen är att de ger ofta upphov till 15

16 problem i förbränningsanläggningarna. Att minska problemen som uppstår vid förbränning av förnybara bränslen är en av Värmeforsks huvudfrågor. Sverige har en ledande ställning när det gäller kraft- och värmeproduktion från biobränslen. Detta är en position som förvaltas i Värmeforsk och ligger till grund för den forskning och utveckling som pågått under många år, vilket bland annat lett till att kostnadseffektiva, hållbara och miljöanpassade tekniker har kunnat utvecklas. Under vägen har successivt problematiken som förbränning av bio- och avfallsbränslen ger upphov till förklarats och många pusselbitar har fallit på plats. Forskningen i Värmeforsk har bidragit till kommersialisering och nyttiggörande av modern produktions- och mätteknik. Samverkansprogrammet styrs av industrins behov, vilket till stor del är avhängigt skiftande omvärldsfaktorer såsom EU-direktiv, nationell lagstiftning och höga miljökrav. Kunskap och erfarenhet om energiprocesserna har utvecklats gradvis, vilket innebär att varje forskningsprogram anpassas för aktuella och predicerade framtida problemställningar. Branschens aktörer medverkar aktivt i programverksamheten genom sitt deltagande i Värmeforsks programgrupper, där kvalificerade representanter för företag och myndigheter prioriterar och beslutar om den forskning som omfattas av programbeskrivningen. Industrins engagemang borgar också för att resultat används och kommersialiseras. Huvudinriktningen för programverksamheten är: Öka kunskapsnivån hos branschens aktörer Effektivisering av befintliga anläggningar Identifiera nya konkurrenskraftiga framtidsinvesteringar Problemlösning Utvärdering av föregående etapp av programmet har genomförts i två delar: Mikko Hupa, Åbo Akademi samt Lars Atterhem, BioSteam har gjort en bedömning av programmet som helhet. Tord Torisson professor em. LTH har analyserat de mätbara mål som formulerats i programmet. Utvärderarna bedömer att programmet har fungerat väl och haft en effektiv styrning, trots det stora antalet styr- och referensgrupper i organisationen. Värdefulla nätverk mellan industrin och forskningsinstitutioner har skapats genom gemensamma projekt som har varit relevanta för alla deltagande parter. Utvärderarna anser även att längre och mera omfattande projekt, där plats och tid för akademisk forskningsverksamhet och internationell publicering av resultat finns, borde tas med. Många av projekten är ganska små och ytliga. De i programplanen uppställda projektrekommendationerna är bredare än projekten som finns med i programmet, och vissa punkter berörs knappt alls. 16

17 Det övergripande målet och de specificerade delmålen i Energimyndighetens beslutsbrev är i allt väsentligt uppnådda. Utvärderingen konstaterar att programmet gör skillnad i några för samhället viktiga angelägenheter: Klimatfrågan Kraftvärme baserad på biobränslen Skogsindustrins energiförsörjning Länk mellan universiteten och industrin Som genomförare av samhällets krav på branschen Kunskapsspridare inom branschen Programmet bidrar i hög grad till att genomföra samhällets krav på omställning av energisystemet, liksom till att sprida kunskap inom branschen. Båda utvärderingarna rekommenderar att programmet bereds möjligheter att fortsätta i en nästa etapp på minst samma nivå som tidigare. Utvärderingens uppfattning är att projektrapporterna håller god vetenskaplig kvalité och att kunskapsspridningen bedrivs på ett effektivt sätt. Inom ramen för programmet har ett antal internationella seminarier genomförts. Förslag till förbättringar framförda vid tidigare utvärderingar har implementerats i programmet och på ett påtagligt sätt höjt den vetenskapliga nivån på rapporterna. En annan förklaring till att forskningens kvalité ökat jämfört med tidigare period är att andelen forskarutbildade inom industrin ökat. Detta är ett viktigt långsiktigt resultat av Energimyndighetens satsning på energiforskning i bred bemärkelse. Samverkansprogrammets länk mellan universiteten och industrin består av ett 100 tal industrianställda (många med forskarexamen) och ett tio-tal universitetsanställda forskare. Universiteten får genom deltagande i samverkansprogrammet tillgång till ett fältlaboratorium och hjälp med relevanta problemformuleringar. Industrin får kontakt med den internationella forskningsfronten och tillgång till en viktig rekryteringsbas, dvs. en utomordentlig win win situation mellan industri och universitet. Föregående etapp av programmet som genomfördes under har finansierat 82 projekt inom fyra huvudområden med en total projektvolym på knappt 82 MSEK varav Energimyndigheten finansierat 34,3%. Programmet gör en bred ansats avseende utveckling av produktionskapacitet inom flera olika teknikområden. Förbättrad ångprocess ger bäst förutsättningar för att öka elutbytet i kraftvärmeanläggningar med konkurrenskraftiga produktionskostnader. De mer avancerade ångdata som krävs för detta förutsätter användning av mer avancerade överhettarmaterial. Projekten har bidragit till att identifiera lämpliga material för ångdata upp till 600 C för olika bränslen och det finns en rekommendation om vilka material som är lämpliga att använda i överhettarna vid högre ångdata. Före 2015 ska det finnas behövlig kunskap för att kunna köra anläggningar med förhöjda ångtemperaturer. För pannor eldade med biobränsle är målet att kunna höja den utgående ångtemperaturen till 600 C. För returflis (RT-flis) är motsvarande mål 550 C, för avfallspannor siktar man mot 17

18 500 C och målet för sodapannor är att uppnå en utgående ångtemperatur på 540 C. Bränslefrågor som rör användning av bränslen med egenskaper som avviker från de som vanligen används inom industrin har haft stort fokus under perioden. I det enskilt största projektet, Ramprogram Åtgärder för samtidig minimering av alkalirelaterade driftproblem, har olika metoder för att minska risken för bäddagglomerering i en fluidiserad bädd samt risken för bildandet av korrosiva beläggningar demonstrerats vid försök på Chalmers 12 MW forskningspanna. Projektet är exempel på samarbeten mellan universitet och industrin, och som gett intressanta resultat. Processtyrning med syfte att sänka drift- och underhållskostnader har genomförts exempelvis genom behovsstyrd sotning, optimerad fjärrvärmetemperatur, panntemperaturreglering. Det har visats att elproduktionen på kraftvärmeverk kan ökas genom en optimerad fjärrvärmetemperatur. Resultat från programmet gör det möjligt att öka elproduktionen från kraftvärmeverk med 2-3% under vintern genom optimering av framledningstemperaturen. Metoden kan implementeras på kort tid och återbetalar sig snabbt. Kunskapsnivån när det gäller energieffektiva systemlösningar ligger på internationell nivå och flera projekt har visat på/studerat möjligheter för framgångsrik produktion av fler produkter än el och värme. Inriktning och innehåll i Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion som redovisas i Appendix 1 har arbetats fram i samarbete med industrins representanter. 18

19 4 Avgränsningar 4.1 Forsknings-, utvecklings- och teknikområden Forskningsprojekt inom programmets ram avgränsas allmänt till att projekten ska behandla angelägenheter innanför en produktionsanläggnings staket. Dock kan avsteg göras från denna regel för systemstudier, energikombinat eller andra inriktningar där företag inom energibranschen samverkar med närliggande industrier och organisationer som bedöms vara av värde för Värmeforsks intressenter. I dessa fall gäller att aktiviteter ska ha direkta kopplingar till anläggningar innanför staket. Primärt är det energianläggningarnas utveckling som ska stå i fokus. Huvudprincipen är att det inom samverkansprogrammet ska drivas projekt som kan tillämpas inom fem år i anläggningarna, men enstaka undantag kan medges för prioriterade områden. Den praktiska tillämpbarheten ska dock ligga inom rimlig tidsrymd. För att tillgodose långsiktiga värden och få till stånd projekt inom prioriterade områden ska tidsperspektivet för tillämpning i större skala bedömas från fall till fall. Samarbete med andra organisationer såsom SGC (Svenskt Gastekniskt Center), Avfall Sverige, Elforsk, Svensk Fjärrvärme, HTC (the Swedish High-Temperature Corrosion Centre) och KME (Konsortium Materialteknik för demonstration och utveckling av termiska energiprocesser) skall beaktas i de fall då det förekommer överlappande verksamhet. En strävan skall dock vara att projekt inom programmets prioriterade områden kommer till stånd. Informationsutbyte och samarbete med angränsande områden ska eftersträvas. Genom att tidigt i det nya programmet söka samarbeten kan en större samsyn nås vad gäller framförallt frågeställningar kring bioenergikombinat. Forskningsprojekt inom programmet skall i huvudsak vara tillämpbara på anläggningar större än 2 MW th, men kan knyta an till mindre anläggningar. Samverkansprogrammet fokuserar på tillämpad forskning med högt branschfokus. Programmets arbeten ska vara tillämpbara inom 5 år. Forskningsprojekten inom samverkansprogrammet har hög teoretisk nivå, där Värmeforsk utgör en länk mellan forskning som bedrivs på universitet, högskolor eller andra forskningsorgan och tillämpade praktiska studier på anläggningar. 4.2 Andra anknytande program inom Energimyndigheten Programmet anknyter även till andra forskningsprogram som finansieras av Energimyndigheten. Bland andra kan nämnas: Waste Refinery ESS (effektivare skogsbränslesystem) 19

20 Svensk Fjärrvärme Elforsks kraft- och värme SGC Avfall Sverige KME HTC Turbokraft Samverkansprogrammet har fortlöpande kontakt med närliggande aktörer, varav många är representerade i Värmeforsks programråd och styrelse, för att säkerställa att överlappningar inte sker mellan olika program. Deltagare från Värmeforsk medverkar också i dessa organisationer. Tidvis förekommer direkt samarbete, där delad finansiering av projekt kan förekomma, samt gemensamt anordnande seminarier. 20

21 5 Ytterligare information För ytterligare information kontakta: Birgitta Strömberg Värmeforsk E-post: Tel: Daniel Zerea Energimyndigheten E-post: Tel:

22 Appendix 1. Samverkansprogrammet inom bränslebaserad el- och värmeproduktion Anläggnings- och förbränningsteknik ii 2 Material- och kemiteknik ix 3 Processtyrning xvi 4 Systemteknik xxiii i

23 Samverkansprogrammet bränslebaserad eloch värmeproduktion Forskningsinriktning för respektive teknikområde 1 Anläggnings- och förbränningsteknik Allmän inriktning Den övergripande målsättningen med arbetet inom programområdet Anläggningsoch förbränningsteknik är att ta fram kunskap som bidrar till att öka effektiviteten för befintliga och nya energianläggningar. Syftet är att produktionen skall effektiviseras ur miljömässiga, tekniska och ekonomiska aspekter. Kunskap skall tas fram för att kunna utforma delsystem och hela anläggningar med ambitionen att: öka tillgängligheten optimera drifttiden under året optimera elproduktion minimera miljöpåverkan skapa förutsättningar för att elda olika typer av bränslen. Värmeforsk har lång erfarenhet och kunskap kring nya bränslen, bränslemixar och additiv för att möjliggöra användningen av mera komplexa bränslen. Tidigare erfarenheter har gett goda resultat, varför fortsatt arbete är av stor vikt, som tar forskningsresultaten ytterligare ett steg vidare i förståelsen hur olika egenskaper hos bränslen och additiv kan utnyttjas för att minska korrosion, påslag och bäddagglomerering. Omvärldsfaktorer och styrmedel såsom elcertifikat, utsläppsrätter och förändringar av elpris, ökad internationell handel med bränslen och tredjepartstillträde påverkar branschen på ett sätt som gör hög elproduktion och alternativa bränslen intressant. Detta tillsammans med höga miljökrav, leder till mer komplexa och dyrare anläggningar. Andra alternativ kan vara anläggningar som är anpassade för ett smalare bränslespann men som är optimerade med avseende på hög verkningsgrad. Kraven på effektiv förbränning, hög drifttillgänglighet och lång livslängd ökar allt eftersom. Programmet för har delats in i tre huvudområden: Effektivt anläggningsutnyttjande Optimal bränslebas Minimerad miljöpåverkan ii

24 Övergripande mål Det övergripande målet med Samverkansprogrammets forskningsprogram Anläggnings- och förbränningsteknik är att ur miljömässiga och tekniska aspekter effektivisera och förbättra kraft- och värmeproduktionen vid användning av olika typer av bränslen. Programmet ska bidra till att emissioner till luft kan minimeras samt att ny teknik för analys- och emissionsmätningar vidareutvecklas. Centralt för området är att anpassa anläggningarna till nya förutsättningar såsom EUdirektiv och nationella lagar, nya bränslen och förändrade miljökrav. Avgränsningar Programmet behandlar branschgemensamma frågor för Anläggnings- och förbränningsteknik i kraftvärme- och värmeanläggningar. Huvudprincipen är att det inom programmet ska drivas projekt som kan tillämpas inom fem år i anläggningarna, men enstaka undantag kan medges för prioriterade områden. Den praktiska tillämpbarheten ska dock ligga inom rimlig tidsrymd. För att tillgodose långsiktiga värden och få till stånd projekt inom prioriterade områden ska tidsperspektivet för tillämpning i större skala bedömas från fall till fall. Samarbete med andra organisationer såsom SGC (Svenskt Gastekniskt Center), Avfall Sverige, Elforsk och Svensk Fjärrvärme skall beaktas i de fall då det förekommer överlappande verksamhet. En strävan skall dock vara att projekt inom programmets prioriterade områden kommer till stånd. Informationsutbyte och samarbete med angränsande områden ska eftersträvas, men skall inte begränsa verksamheten. Genom att tidigt i det nya programmet söka samarbeten kan en större samsyn nås vad gäller framförallt frågeställningar kring bioenergikombinat. Forskningsprojekt inom programmet skall i huvudsak vara tillämpbara på anläggningar större än 2 MW th, men kan knyta an till mindre anläggningar. Effektivt anläggningsutnyttjande Bakgrund I takt med stigande elpriser och med en ökad efterfrågan på förnybar el kommer intresset för elproduktion att vara fortsatt stort. Elproduktionen från biobränsle och avfallseldade anläggningar är och kommer fortsatt att vara en intressant och viktig fråga för anläggningsägarna. Att optimera anläggningen för hög elproduktion kommer därmed att ligga högt på dagordningen en lång tid framöver. Det finns flera olika sätt att åstadkomma en hög elproduktion. Det kan handla om att utveckla och förbättra system eller delar av system men även på komponentnivå finns potential att öka elproduktionen. Att via en utökad värmesänka nå en förbättrad processutformning och på så sätt nå en ökad elproduktion och med en eventuellt högre verkningsgrad öppnar möjlighet till effektivare drift. iii

25 Tillgängligheten i en anläggning har stor betydelse och orsaker till otillgänglighet ska belysas i programperioden. Problemställningar kopplat till driftstörningar kan handla om komponenter, delsystem eller hela anläggningen. Till dessa delar hör bland annat bränslehanteringen, sintring, asksystem, korrosion etc. På anläggningarna finns en stor erfarenhetsbank och en stor mängd data som rätt analyserat kan klarlägga orsakssamband till uppkomna störningar. Flertalet angreppssätt kan användas för detta, och nyttan kan vara stor då verkliga problem hanteras istället för forcerade problem som vid kortare tiders försök. Många anläggningar körs efter värmelasten i stor del av sin driftstid och kommer därmed att köras många timmar på dellast. Vid upphandling och optimering av anläggningar läggs stor vikt att få ut mesta möjliga prestanda vid maxlast med mindre vikt vid dellastegenskaper. Om systemen i större utsträckning anpassas efter förbättrad prestanda med målet att den övergripande årliga produktionen optimeras, kan dessa anläggningar köras under större del av driftsäsongen. Mindre anläggningar körs ofta utan bemanning dygnet runt och på dessa krävs robusta konstruktioner som ger hög tillgänglighet. Det kan i vissa fall vara viktigare med hög tillgänglighet än hög prestanda. Mål och syfte Forskning och utvecklingen inom huvudområdet: Effektivt anläggningsutnyttjande skall syfta till att optimera och effektivisera driften vid energiomvandling i befintliga och nya anläggningar. Mätbara mål för programområdet Projekt som genomförs under programperioden ska ha en potential att öka nettoproduktionen av el med totalt 5 % Innehåll Exempel på projektområden som kan bidra till ökad kunskap och förbättrat anläggningsutnyttjande: I samarbete med andra programområden, söka kunskap om förbättrad processutformning, ångcykeloptimering, energikombinatlösningar, ombyggnation för ökning av elproduktionen, kombination av värme/kyla produktion, ökade ångdata, kapacitetsökning i befintliga pannor etc. Att på komponentnivå och delsystemnivå bidra till att ny teknik kan utvecklas och förbättras på för högre elverkningsgrad på anläggningar. Finna lösningar på förbättrad teknik på komponentnivå och delsystemnivå för ökad anläggningstillgänglighet och minskade driftstörningar. Detta kan även innebära att ta fram nya och förbättrade metoder för förebyggande underhåll. Erfarenhetsåterföring av lyckade koncept för hantering av driftstörningar. Identifiering och kartläggning av orsaker till driftstörningar & otillgänglighet. iv

26 Energieffektivisering kan bland annat innebära tryckfallsreducerande åtgärder, minskning av intern elförbrukning, förändringar i anläggningsprocessen som leder till att närliggande system måste anpassas till nya förutsättningar, etc. Förbättrade dellastegenskaper så att anläggningarna kan köras med högre tillgänglighet, förbättrad verkningsgrad och med acceptabla miljöprestanda. Praktiska försök ute i anläggningar är intressant som visar på praktisk genomförbarhet. Projekt som återför erfarenhet angående möjligheter till ökat anläggningsutnyttjande via driftsätt och ökad utnyttjandetid. Detta kan även innebära projekt som visar sätt att via diagnostik utvärdera driften och skapa ökad kunskap om anläggningen. Projekt som innebär att askhanteringssystem och utrustning för avskiljning kan förbättras både i funktion men även i tillförlitlighet. Robusta lösningar för mindre anläggningar som ökar tillgängligheten och möjliggör att anläggningarna kräver mindre tillsyn efterfrågas. Optimal bränslebas Bakgrund Ökad efterfrågan på biobränsle, innebär större konkurrens om framförallt billigare bränslen. Detta leder till att bränslebasen för värme och elproduktion kommer att breddas kontinuerligt. Därtill kommer en ökad internationalisering av bränslehandeln att leda till en än mer komplex bränslebild framöver. Förutom den ökade användningen av biobränsle för el och värme i Europa, konkurrerar marknaden med anläggningar för produktion av gas och fordonsbränsle från biomassa. Bränslen med lägre kvalitet är ofta svårare att hantera både i bränsleberedningsutrustningen och vid förbränning. Utrustning utsätts för högre slitage, ökad korrosion och större krav på t.ex. metallavskiljning ställs på bränsleberedningen. Vid förbränning av bränslen av sämre kvaliteter ökar ofta riskerna för sintring, beläggningsbildning, korrosion, erosion m.m. vilket leder till ökade kostnader i form av lägre tillgänglighet och ökade underhållskostnader. Åtgärder för att minska dessa risker är därför prioriterat så att dessa bränslen kan eldas med hög tillgänglighet och hanterbara underhållskostnader. Det finns ett stort intresse för bättre kunskap om metoder att minimera driftsproblem bland annat genom att göra ett aktivt bränsleval och via kombination med tillsats av additiv skapa en optimal bränsleblandning. Mål och syfte Syftet med forskning och utvecklingen inom programområdet Optimal bränslebas är att utöka bränslebasen för energiomvandling, i befintliga och nya anläggningar, via förbättrade förbränningstekniska lösningar, ny mätteknik samt v