Författare: Johan Lindblom Dagfolkhögskolan Läsåret PRESENTATION

Transkript

1 PRESENTATION Jag har valt att skriva om Dionysoskulten i den grekiska mytologin, vilket är ett ämne som fascinerar mig mycket och konstigt nog fortfarande verkar ha relativt stor genomslagskraft. Mitt syfte och mål med arbetet är att försöka ta reda på varför Dionysoskulten gjort sig så mytomspunnen genom tiden och om möjligt försöka dra paralleler mellan den mytologiska Dionysoskulten och företeélser vår tids moderna samhälle. Jag har tänkt att försöka besvara frågor som: Var har Dionysoskulten sitt ursprung? Vad gjorde Dionysoskulten mer inflytelserik än andra gudar? Var och hur föddes guden? Vad är dagens motsvarigheter till Dionysosdyrkarnas vilda orgier? Jag har samlat på mig en mängd material, allt från uppslagsverk till aktuella tidningsartiklar och jag har till min förvåning funnit att tidnings- och tidskriftsartiklarna har varit mycket mer informativa än uppslagsböcker. Uppslagsverken har, tycker jag, en onödig tendens att bli väldigt osammanhängande och informationsfattiga, därför har jag valt att använda mig av de artiklar jag funnit till största delen i mitt arbete. Som referens litteratur vill jag dock nämna Introduktion till grekisk mytologi av David Bellingham, som jag tycker är en bra och informationsrik bok och är, precis som titeln utlovar, en väldigt bra introduktion. J L 1

2 DEN MYTOLOGISKA RELIGIONSFORMEN I GREKLAND. Den grekiska religionen var den av de indoeuropeiska religionerna som skilde sig mest från det gemensamma mönstret. I de gamla myterna uppträdde gudarna i mänsklig gestalt, trots sin gudomlighet och odödlighet så var de försedda med mänskliga karaktärsdrag och till och med med mänskliga brister. Den grekiska mytologins gudadyrkan bestod till största delen av offer, bön och sång. Dessa ceremonier utfördes utanför de praktfulla templen, som var gudens boning, inte enbart tjänstrum som i de flesta andra religioner. Här särskiljer sig Dionysosdyrkandet då det oftast skedde under orgiastiska former ute i skogen. Offrandet till Dionysos var också blodigare och mer extatiska än vad det var till andra gudar. Förutom att bara vara gudar var gudarna också personifikationer av en rad olika abstrakta begrepp, som till exempel Dionysos som betyder: rusig av livsglädje eller hänförd och motsatsen till Dionysos var Apollon som betyder klarhet eller harmoni. VEM VAR DIONYSOS ( kort introduktion ) Dionysos, även känd som Bakchos, var vinets och växtlighetens gud. Han var son till olympens mäktigaste gud Zeus och dennes älskarinna, den dödliga Semele. Han skaffade sig fort en stor skara hängivna dyrkare, de kvinnliga menaderna. Han uppträdde, enligt den klassiska konsten, som en vacker yngling med långt hår och hade en stav, omslingrad av murgröna och med en tallkotte på spetsen. Runt huvudet bar han en krans av murgröna eller en orm. Han har framställts av konsten som en androgyn, nästan feminin personlighet. Han var också gift med gudinnan Ariadne. DIONYSOS FÖDELSE De olympiska gudarna Zeus och hans maka Hera hade ingått i äktenskap, vilket blev allt annat än lyckligt då det visade sig att Zeus bar på en brinnande svaghet för mänskliga kvinnor. En av dessa var den dödliga kvinnan Semele från Thebe som Zeus under en tid hade som älskarinna. När Hera fick reda på detta blev hon rasande av svartsjuka och uppenbarade sig för Semele i form av hennes gamla moder och uppmanade henne att begära att få se Zeus i hans verkliga gestalt, så hon skulle brännas till döds av åskviggarna som omvandlingen förde med sig. Heras plan lyckades och Semele brändes till aska av en åskvigg. Men Zeus hann, för Hera olyckligt nog, rädda det ännu ofödda gossebarnet som Semele bar på. Zeus sydde in barnet i sitt lår och efter några månader föddes Dionysos. Zeus var tvungen att lämna bort sin nyfödda son till Hermes, en annan av de tolv olympiska gudarna, på grund av att han trodde att Hera skulle döda barnet. Hermes lämnade i sin tur över Dionysos till nymferna på det heliga berget Nysa. Nymferna eller menaderna som de också kallades blev Dionysos hängivna dyrkare. Men Hera gav inte upp sin kamp och lyckades efter flera mordförsök skada honom. Dionysos tvingades till flykt och han flydde österut där den orientaliska jordgudinnan Kybele tog sig an att bota honom. Detta fick ett lyckat resultat och när Dionysos blev frisk så återvände han till Grekland och upprättade kultplatser och tempel på flera håll och försökte bevisa för världen att han var Zeus son. 2

3 DIONYSOS RITER OCH CEREMONIER Man kan med största säkerhet påstå att Dionysos aldrig haft samma genomslagskraft om det inte vore för hans fanatiska beundrare, menaderna eller backanterna. Dessa Dionysos anhängare gjorde sig kända för att vara mer vilda än tama, minst sagt. Menaderna hade mänsklig form men bar thyrsostavar och var klädda i skinn från djur som de slaktat vid riterna..de bar också en krans av murgröna eller ibland levande ormar runt sina huvuden, precis som Dionysos själv. De manliga anhängarna var mycket färre än de kvinnliga och kallades satyrer, på grund av att de egentligen inte var riktiga män under ritualerna då de hade hästsvans, deras öron antog en spetsigare form och de hade oftast erigerade könsorgan, detta var ett tecken på den djuriska natur som frigjordes av Dionysoskulten. Kulten spred sig som en psykopatisk epidemi i Grekland, troligen på grund av dess mystiska och extatiska innebörd och oftast tillhöll sig menaderna uppe i bergen, där de dansade, strövade omkring svingandes sina thysostavar eller facklor. De högg ihäl djur och åt dess råa kött för djuret i sig var också en symbol för guden och genom att äta det råa köttet upptog de också gudomlig kraft. Det orgiastiska dyrkandet av Dionysos dämpades senare av den andliga ljusguden Apollon som verkade som en sedlig renare. Dionysosdyrkarna upphörde givetvis inte att existera men dyrkandet tvingades att antaga en lugnare och mer städad form. Man vet nu också att det är ur de rituella sångerna och danserna vid Dionysos festerna som det antika dramat grundar sig på, och på så sätt har Dionysoskulten fortfarande stort inflytande över teatern, även om dagens moderna teater bär en annorlunda skepnad så är det till en viktig del i Dionysoskulten den har sitt ursprung. VAD ÄR DET MODERNA SAMHÄLLETS MOTSVARIGHET TILL DIONYSOSKULTEN? Att Dionysoskulten fortfarande har inflytande råder det föga tvivel om, men vad är dagens motsvarighet till den? I en tidskriftsartikel anser man att så kallade rave partyn är vår tids motsvarighet till den mytologiska gudens extatiska festande. Kanske stämmer detta ganska bra även om jag personligen är lite tveksam beroende på att jag en gång varit på ett rave party och där verkade huvudsyftet vara att pumpa sig så full med droger att man föll utanför medvetandets gränser. Som jag har uppfattat Dionysosdyrkandet så sökte menaderna och de övriga anhängarna någon sorts andlig eller gudomlig kontakt med Dionysos och jag kan inte finna någon hållbar paralell till detta vid ett rave party. Okej för att man kan försätta sig i trance med giftiga kemikalier men jag har svårt att tycka att man söker någon högre andlig målsättning. Men jag tror att jag får ge mig för att det inte finns många bättre exempel. Personligen anser jag att musikfestivaler är mer liknande Dionysoskultens dyrkandeform. Då jag själv årligen besöker musikfestivaler vet jag att det där pågår ett euforiskt firande nätterna igenom och där finns musik och olika teatergrupper i stora mängder och med lite fantasi skulle man kunna tänka sig att fansen till musikgrupperna är nutidens menader och satyrer. Så sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att det moderna samhällets motsvarighet till Dionysoskulten kort och gott är musikfestivaler och rave partyn. 3

4 Det finns också en mängd andra företeélser som i små och stora drag inspirerats av Dionysoskulten och de följer här på en liten lista för enkelhetens skull: 1. Teatern. Då Dionysoskulten gav upphov till den grekiska amfiteatern så tycker jag att man kan säga att den fortfarande är aktuell. 2. Konsten. I den klassiska konsten har Dionysos ofta avbildats och även de vilda menadernas orgier är ett populärt avbildningsobjekt. 3. Litterärt. Inom litteraturen har Dionysoskulten ofta varit förekommande, speciellt i dramer men också i skönlitteratur och poesi. Många författare har också inspirerats av de gamla dramerna om Dionysos. Euripedes drama Backanterna har också satts upp som föreställning över hela teatervärlden. 4. Vinkulturen. Dionysos var vin och dryckesguden och inom detta område är det inte många som kan påstå att de inte har hört talas om Dionysos då de sitter smuttandes på ett glas La Garonne av förfluten årgång. Detta är några av de områden där jag tycker att Dionysoskulten fortfarande har stort inflytande. DEN MODERNA DIONYSOSMÄNNISKAN Det finns faktiskt något som kallas den moderna Dionysosmänniskan. Dessa moderna företrädare är oftast känsliga personer som inte ger mycket för samhällets lagar och bestämmelser. Han är ingen karriärsmänniska utan lever i upplevelsernas värld och är ofta konstnärligt begåvad.yrken där man kan finna den moderna Dionysosmänniskan inom är till exempel: konstnär, kock, designer, trädgårdsmästare eller annat yrke där hans extatiska och känslomässiga personlighet gynnar honom. Dionysosmänniskan dras till alla sorters kvinnor och inte helt oväntat män, då han ofta uppfattas som androgyn. Han är alltså ofta bi- eller homosexuell och han är sällan trogen ett förhållande hela sitt liv. Några av hans existerande moderna företrädare brukar sägas vara Thomas Di Leva och David Bowie men ibland också i sin mörka aspekt som massmördaren Charles Manson. Detta tycker jag styrker min teori om att popstjärnor eller andra artister lätt kan bli objekt för modern Dionysosdyrkan och deras fans är nutidens backanter. SAMMANFATTNING Om var Dionysos föddes råder delade meningar mellan forskarna men det mesta tyder på att han föddes på öm Ikaros i Grekland. Dionysos nämns för första gången i mytologisk litteratur i Illiadens sjätte del och detta gör honom till en av mytologins äldsta gudar. Han föddes som son till Olympens mäktigaste gud Zeus och en av hans mänskliga älskarinnor, Semele, men han växte upp hos nymferna på berget Nysa och antagligen därför hans flesta anhängare var kvinnor. 4

5 Under tiden då Dionysos blev som mest dyrkad så reste han omkring väldigt mycket och blev dyrkad överallt från asien till romarriket. Han blev inte heller dyrkad på samma sätt som de övriga gudarna utan hyllad genom extatiska orgier och vilda fester av hans hängivana menader eller backanter. Detta vilda dyrkande dämpades dock av ljusets och harmonins gud, Apollon. Dionysos var vinets, växtlighetens och från början också fruktbarhetens gud och antagligen var det därför han uppvaktades på det sätt jag tidigare beskrivit. Mycket tyder på att dessa orgier tillsammans med vingudens karismatiska utseénde har gjort honom mer inflytelserik genom historiens lopp än vad andra gudar blivit. Också Dionysosdyrkarna var ju väldigt annorlunda jämfört med de övriga gudarnas tillbedjare och på så sätt har guden skapat ett mer högtskrikande rykte omkring sig, detta är ju också en orsak till att Dionysoskulten lever kvar ändå in i vårt samhälle. Dionysos har också varit ett populärt avmålningsobjekt och förekommer ofta i konsthistorien. Han avmålades som en vacker, långhårig yngling med femininadrag och en androgyn personlighets aura. Inom teatern är han fortfarande aktuell i och med Dionysoskultens frambringande av den första grekiska teatern, den så kallade amfi-teatern. Inom litteraturen är han ständigt aktuell som inpirationskälla och många författare har hittat guldkorn i myterna om honom. Ett exempel är 1800-talets berömda filosof Fredrich Nietzsche som var oerhört besatt av Dionysoskulten. Det existerar också motsvarigheter i vårt moderna samhälle till Dionysos dyrkarnas vilda festande, vilket i vår tid kan jämföras med rave partyn och musikfestivaler. KÄLLFÖRTECKNING Introduktion till grekisk mytologi...david Bellingham Nordisk Familjebok band 5...Ord: Dionysos Focus uppslagsverk CD-ROM artikelsök...ord: Dionysos 14 artiklar Tidskriften Horisont 1980 häfte 1...Frithjof Hallman: Dionysos Allt om böcker 1985 häfte 2, sid 40...Göran Eriksson: Den naive Dionysos Svenska Dagbladet Ann Lagerström: Fem hjältar som styr vårt inre. 5