PROJEKTRAPPORT STOCKHOLMS LÄNS HAVSÖRINGSÅAR

Transkript

1 PROJEKTRAPPORT STOCKHOLMS LÄNS HAVSÖRINGSÅAR Stockholms stads idrottsförvaltning Text och bild: Oliver Karlöf, Ove Klerevall & Sverker Lovén Skapad: Biflöde till Husbyån

2 Innehållsförteckning Projektet 4 Bakgrund 4 Syftet med Biotopvård 5 i Stockholms åar 6 Östhammar (Uppsala län) 6 Hargsån 6 Norrtälje 7 Enviksbäcken 7 Bergshamraån (Bodalsån) 8 Bodaån 8 Granö ström 9 Gråskaån 9 Gässviksbäcken 10 Lavaröån 10 Lundaströmmen 11 Norsjöbäcken 11 Penningbyån 12 Skeboån 12 Tulkabäcken 13 Tulkaströmmen 13 Tullviksbäcken 14 Österåker 14 Dyvikdalsbäcken 14 Isättrabäcken 15 Kvarnsjöbäcken 15 Loån 15 Ullnaån 16 Viraån 16 Solna 17 Igelbäcken 17 Värmdö 17 Vishamnsbäcken 17 Återvallsbäcken 18 Nacka 18 Nackaån (Sicklaån) 18 Sågsjöbäcken 18 Tyresö 19 Åvaån 19 Botkyrka 20 Kagghamraån 20 (Brinkbäcken & Norrgaån) 20 Uringebäcken 21 Haninge 22 Husbyån 22 Träsksjöbäcken 22 2

3 Vitsån 23 Södertälje 24 Moraån 24 Skillebyån 25 Vaskabäcken 25 Bränningeån 26 Nynäshamn 26 Fitunaån (Kvarnån) 26 Hammerstaån (Muskån) 27 Kolbottenån 27 Kvarnbäcken 28 Framtida åtgärder 29 Tack till 29 Begreppsordbok 30 Källhänvisningar 30 Bilagor Åvaån - fiskräkning Inventeringsrapport - Tulkabäcken Inventeringsrapport - Tulkaströmmen 33 3

4 Projektet Hälften av projektkostnaden på cirka kr bekostas av EU:s fiskerifond via Fiskefrämjandet Stockholms skärgård. Resterande kostnader delas av Statliga fiskevårdsmedel och intäkter från Stockholms stads TDA-fiskekort. Projektet utfördes av Stockholms stad idrottsförvaltningen med projektanställda sakkunniga uppdragstagare och inköp av lokala entreprenader. Huvudsyftet med projektet var att förbättra möjligheten till havsöringens naturliga reproduktion. Det innebar också att följa upp och fortsätta de åtgärder som utfördes under åren inom projekten Biotopvård i Roslagens havsöringsåar och Biotopvård i Bergshamraån och Kagghamraån. Dessa projekt hade också 50 % finansiering av EU:s fiskerifond. 43 av vattendragen inventeras för förekoms av öringlek och åtgärdsbehov för att gynna havsöringens naturliga reproduktion. Fiskvägar sågs över i 43 vattendrag, vandringshinder för fisk togs bort i 20 vattendrag., resultat och förslag till skötselplan finns i denna rapport. Sammanlagt lades 257 ton grus och stenmaterial i 9 vattendrag som förbättrade ca 1300 kvadratmeter öringbiotop. I ett nytt projekt fördelads ytterligare 300 ton grus i två åar som en följd av inventeringarna. Smoltoch leköring-räkning gjordes i Åvaån. Projektet avsåg att se över och vid behov justera tidigare "EU-projekt". Detta gjordes vid Åvaåns fiskfälla genom att justera smoltfällan och larmet. Med andra medel sattes rom, yngel eller smolt ut för att trygga att det finns leköring präglad till bäckarna. Bakgrund Ett vattendrag som kan hålla en självreproducerande havsöringsstam har alltid följande tre kriterier uppfyllda: 1. Vattendraget får inte riskera torka ut. D.v.s. vissa mindre bäckar kan vissa enstaka år torka ut och ändå komma igång igen via de öringar som är präglade till vattendraget och som finns i skärgården när torkan slår till. Ett avrinningsområde (AVO) på ca 8-10 km 2 anses vara minimum i länet för ett tryggt flöde. Varje kvadratkilometers AVO ger en medelvattenföring av 7 liter/sek i Stockholmsområdet. 10 km 2 ger alltså ca 70 liter/sek i medelavrinning under året och ca 5 liter/sek under den torra årstiden. Medelhögvatten- och medellågvattenföring är också beroende av AVO:s förmåga att utjämna flödet över året. Exempelvis sjöar, åsar och våtmarker utjämnar avrinningen medan dikningar har motsatt effekt. Ett AVO som har utjämnade faktorer kan var 5 km 2 utan att vattendraget riskera torka ut under sommaren. I Stockholms län finns sällan något problem med bottenfrysning vintertid som fallet kan vara i en norrlandsbäck. 2. Fria vandringsvägar för fisken Vandringshinder för fiskar kan bestå av dammar av olika slag och, utgör tillsammans med för högt anlagda kulvertar, vandringshinder för fisk. Bröten och bäverdammar är ofta huvudorsaken till vandringshinder i länet. Havsöring med vacker lekdräkt 4

5 3. Strömmande, grusbelagda biotoper Sträckor med bra uppväxtbiotoper är också viktigt tillsammans med näringstillgången för att få en bra produktion av öringsmolt. Elfiskeinventeringar har under lång tid visat att varje bäck har en egen produktionspotential av öringyngel. Övergödning, miljögifter och dålig vattenkvalité i bäckarna är numera sällsynt och därmed av mindre betydelse för öringbestånden än vad fallet var under talet. Dagens problem är ofta kopplade till vandringshinder i form av bäverdammar, speciellt på Södertörn. Utdikningar och hårdgjorda ytor i avrinningsområden som ger en misshushållning av flödena över året och som ökar risken att vattendrag torkar ut under sommaren är fortfarande ett problem för många mindre vattendrag. Även gråsälens fiske på leköring i mynningsområdena missgynnar öringens reproduktionsmöjligheter. Stockholms läns havsöringsåar är alla olika med olika förutsättningar. Topografin i landskapet gör att de strömmande sträckorna där öring leker och växer upp oftast finns nära kusten. På Södertörn finns relativt sett de större åarna med god produktionspotential och där AVO domineras av blandskog. Här finns även de största problemen med bäverdammar. De mest kända åarna är Moraån, Kagghamraån, Fitunaån, Hammerstaån och Åvaån som alla har en egen stam av öring. Öringar från Åvaån har använts för att starta nya havsöringsbäckar. I Roslagen är bäckarna ofta mindre med AVO som domineras av barrträd. De mest kända är Loån och Tullviksbäcken. Tullviksbäcken är den å som sticker ut mest i länet genom att mynna direkt på en öppen kust, närmare bestämt Ålands hav. Syftet med Biotopvård Havsöringen (Salmo trutta) är en anadrom art (söt- och saltvattenslevande) som i Stockholm under höst/vinter tar sig från skärgårdarna långt upp i åarna där den lägger sin rom. Leken sker i friliggande grusbäddar där honorna piskar upp s.k. lekgropar varpå hanen befruktar rommen. Det dröjer sedan till följande vår innan äggen kläcks och ynglen börjar sin egen resa, men inte förrän de har hunnit växa till sig i de skyddade åarna. Det övergripande syftet med Idrottsförvaltningens arbete i Stockholms läns åar är att skapa ett bättre och mer hållbart sportfiske efter havsöring. Detta genomförs med hjälp av en mängd olika åtgärder, exempelvis grusning av lekhabitat, röjning av vandringshinder, utsättning av öringsmolt/yngel samt konstruktion av fisktrappor. Utöver dessa utförs även översyn av åsystemen för att få en tydlig bild över havsöringens möjlighet till vandring och avgöra var eventuella åtgärder bör sättas in. Grusning av åarna har visat sig ge goda årskullar och genomförs antingen med hjälp av helikopter eller kranförsedd lastbil (se bild nedan). Helikoptergrusning i Moraån, Järna. Ca 800 kg sten/grus kan släppas per last 5

6 i Stockholms åar Nedan följer kortare redogörelser om havsöringsbäckarna som övervakades i Stockholm och biotopvårdades för att gynna havsöringsleken under kommande år. De bifogade kartorna visar åarna på ett överskådligt sätt och är markerade i blått så lång uppströms som arbetet utfördes, en svart prick markerar mynningen och bäverdammar syns som svarta streck. Alla åsystem är ordnade efter den kommun de rinner i och kommunerna är i sin tur ordnade från Norr till Söder. Med undantag för Uringebäcken, där skyddsjakt utfördes, skedde ingen biotopvård uppströms svåråtgärdade bäverdammar. Översynen utfördes alltid nedströms eftersom påträffad havsöring och/eller lekgropar indikerade att fisken hade fri passage och därmed ansågs åtgärder längre ned i systemet vara överflödiga. Hargsån Beskrivning: Stort system som rinner från Stockbysjön, genom Löhammarsjön och slutligen ut i Hargsviken. 2012: Ingen biotopvård utförd 2013: Ingen öringlek noterades. Öringbiotoper finns nedströms en ca 2 m hög damm vid Nerhammaren (se bild t.h.). Vid Hargs bruk finns också ett vandringshinder som lättare kan ordnas för fiskens framfart. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Hargsån planeras att få en bättre inventering då det saknas uppgifter om att öring leker i ån. Detta bör utredas via ex. elfiske då det finns en potential för havsöring i Hargsån. ÖSTHAMMAR (UPPSALA LÄN) Hargsån rinner genom Hargs bruk, nedströms första vandringshindret. 6

7 NORRTÄLJE Enviksbäcken Beskrivning: Enviksbäcken rinner från Vaxtunasjön norrut och mynnar ut i bergshamraviken, norr om byn Enviken. Avrinningsområdet är 17 km 2. Enviksbäcken fick grus via helikopter inom projekt Roslagens havsöringsåar : 2012: Kontroll av fiskvägar och biotopvård genomförd. Lekgropar sågs där det var möjligt. 2013: Ingen lek kunde iakttas i Bäcken, mycket beroende på grumligt vatten p.g.a. schaktarbeten uppströms. Öringyngel sattes ut. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Grumligt vatten i Enviksbäcken försvårade arbetet 7

8 Bergshamraån (Bodalsån) Beskrivning: Stort system som har sitt ursprung i sjön Skären, norr om Riala, och mynnar slutligen ut i norra Bergshamraviken. Avrinningsområdet är 86 km 2. Ån har sedan introduktion av Åvaåöring alltid haft en bra lek och bra reproduktion. Den tillfördes lekgrus : Kontroll av fiskvägar och biotopvård. Omfattande öringlek. 2013: Grumligt vatten i ån innebar att endast en lekgrop noterades. Tidigare år dock har leken generellt varit utbredd i Bergshamraån. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Utsatt sten/grus ger öringen en större chans att hitta en lämplig lekplats och därmed föröka sig. Tagen Bodaån Beskrivning: Bodaån rinner från Gåsviksjön ut till Väddö kanal och utgör ett avrinningsområde på 65 km 2. Den har en kort sträcka som öringen kan utnyttja. Markerna runt Gåsvikssjön svämmar ofta över under vårfloden. 2012: Inga spår efter öringlek kunde ses, ån saknar helt lekgrus annars bra med öringbiotoper. Kontakt togs med ägare. Öringyngel och smolt sattes ut. 2013: På sex lokaler fördelades 25,4 ton grus. För första gången på ett 10-tal år kunde ett tiotal lekgropar iakttas. Öringyngel och smolt sattes ut. Skötselbehov: Uppströms Gåsvikssjön finns öringbiotoper som kan förbättras med grus. En damm utgör sedan ett vandringshinder för fisk. Grus fördelas i Bodaån med hjälp av lastbil och kran 8

9 Granö ström Beskrivning: Granö ström avvattnar Sidfjärden på Väddö till Bagghusviken nära Väddö kanal. AVO: 10,5 km2. Vattendraget har mycket varmt vatten sommartid och riskerar kväva (syrgasbrist) under vintern. Karaktären är ett rakt grusigt dike. För att gynna gäddans vandring till lek i Sidfjärden från skärgården har vasstorv mm grävts bort vid utloppet till Granö ström. 2012: Ingen biotopvård utförd 2013: Fria fiskvägar och bra flöde i strömmen, dock ingen öringlek. Öringsmolt och yngel sattes ut Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Gråskaån Beskrivning: Gråskaån har sitt tillflöde från ett antal sjöar men huvudkällan är Gräsösjön. Ån mynnar sedan ut i Edeboviken, söder om Ronöholm. Avrinningsområdet är 66 km 2. Gråskaån lider av låga sommarflöden orsakade av stora skogsdikningar i AVO. 2012: Öringyngel sattes ut. 2013: Öringyngel sattes ut men ån hade dåliga sommarflöden. Samtal med Rånöholms gård gav att biotopvård med grus nu kan utföras. Nära mynningen kunde glädjande nog två lekgropar iakttas. Skötselbehov: Gråskaån kan bli aktuell för biotopvård Ett större projekt med inriktning på vattenhållande åtgärder kan komma att planeras tillsammans med Sportfiskarna. Trots ett stort avrinningsområde kan Gråskaån nästan torka ut helt och hållet under sommaren. 9

10 Gässviksbäcken Beskrivning: Gässviksbäcken sträcker sig från Gässvikssjön till Väddöviken och utgör ett avrinningsområde på 9,25 km : Kontroll av fiskvägar och biotopvård. Två lekgropar sågs, ett smärre vandringshinder åtgärdades. Öringyngel sattes ut. 2013: Fördelning av 25 ton grus bildade 14 nya lekplatser i ån (se bild t.h.). Sex lekgropar sågs, att jämföra med endast två i fjol. Smolt och öringyngel sattes ut. Skötselbehov: Lekgropsräkning mellan broarna, ca 300 m. Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Grusning med lyftkran i Gässviksbäcken år 2013 Lavaröån Beskrivning: Har sitt ursprung i våtmarken Öjaren och mynnar ut i Järsöviken.. Är bitvis gränsälv mellan Uppsala län och Stockholms län. Avrinningsområdet är 23 km 2. Omfattande skogsdikningar kan ge låga sommarflöden. 2012: Öringyngel sattes ut. 2013: 15 ton grus/sten fördelades på 6 platser och öringyngel sattes ut. Fem lekgropar på nygrusade lokaler iakttogs. Bra flöde i ån. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Kontroll och inventering längre upp i systemet. 10

11 Lundaströmmen Beskrivning: Lundaströmmen, vid utloppet av Broströmmen, är ett stort brett vattendrag som skiljer Gillfjärden från Norrtäljeviken. AVO: 228 km 2. Lundaströmmen tillfördes lekgrus : Kontroll av fiskvägar och biotopvård. Omfattande öringlek kunde iakttas. 2013: Fem lekgropar sågs inom 100 meter uppströms respektive nedströms bron och tre lekande havsöringar påträffades. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Lekgropsräkning på samma sträcka som föregående år samt även yngelutsättning i Broströmmen. Norsjöbäcken Beskrivning: Norsjöbäcken rinner genom Norsjön och mynnar ut i Norsviken vid Västtorp. Avrinningsområdet är 39 km 2. En femtedel av AVO kommer i det norra biflödet från Rådsjön och det riskerar torka ut torrsomrar. 2012: Allmän kontroll även med båt i mynningen. Tät vass och flytvass i mynningen, men fria fiskvägar. En vägtrumma hindrar fiskvandring upp i biflödet som annars har fina områden för öring och biotopvård. Vandringshinder bör åtgärdas. 2013: Tät vass i mynningen men fria fiskvägar. Trafikverket har nu bytt kulvert i biflödet som dock torrlades i somras. 25,5 ton sten och grus fördelades på 8 nya lekplatser i biflödet och i huvudfåran. En leköring sågs men ingen lekgrop vid biotopvården i november. Skötselbehov: Den täta vassen kan med fördel åtgärdas och lekgropsräkning kan genomföras vid gaffeln. Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder Norsjöbäcken i november

12 Penningbyån Beskrivning: Penningbyån förbinder två sjöar, Länna Kyrksjö samt Väsbysjön, för att sedan mynna ut i Edsviken. Avrinningsområdet är 104 km 2. En damm nära väg 276 hindrar fisk att nå Väsbysjön. Markägaren medgav inte tillstånd för biotopvård under projekten : Inga åtgärder eller översyn utförd. Öringyngel sattes ut 2013: Översyn och kontroll genomfördes. Fria fiskvägar i Penningbyån och två lekgropar kunde iakttas på de två ställen som hade bra med grus. Sten och grus saknas nästan helt annars. Öringyngel sattes. Skötselbehov: Nya försökt till att få utföra biotopvård med grus. Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder Skeboån Beskrivning: Skeboån är ett av länets största vattendrag, ån rinner från norra delen av Närdingen mot Hallstavik där den mynnar ut i Edeboviken. Avrinningsområdet är 488 km 2. Harbroholmsån är ett biflöde som mynnar i sjön Närdingen. 2012: Skeboåns Sportfiske, Hallstaviksnätverket har utarbetat en plan för att göra Skeboån till en bra producent av öringsmolt samt till ett havsöringsfiskevatten för främst flugfiskare. Prioriterat är att få fiskvägen vid Hallstaviksdammen att fungera bättre och under längre tider på hösten. Biotopvård och restaurering vid Häverödal planeras samt även restaureringar av ån vid Skebobruk. Öringyngel och smolt sattes ut, även i Harbroholmsån. 2013: Biotopvård på prov utfördes av klubben med 12,9 ton lekgrus som bekostas av projektet. Klubben luckrade även upp befintligt grus genom grävning. Öringyngel sattes. Större åtgärder planeras för Öringlek noterades. Skötselbehov: Planer finnas att bilda ett fiskevårdsområde och utföra biotopvård med grus samt att ordna ett omlöp vid Hallstavik och en fiskväg vid Skebobruk. 12

13 Tulkabäcken Beskrivning: Tulkabäcken rinner från Kyrksjön, genom Tulka och vidare ut i Edeboviken intill Vändvik. Avrinningsområdet är 12,1 km : Inventerades i april av Skeboåns Sportfiske. Inga lekgropar. En potentiell havsöringsbäck med stenig strömmande karaktär. Grus saknas. Inventeringen bifogas. 2013: Inventerades i fjol. Trafikverket bytte kulvert och grusade vid Tulkavägen. Öringyngel sattes ut. Skötselbehov: Tulkabäcken bör ses över årligen då den anses ha potential för havsöringslek. Grusning lyfts även fram i inventeringsrapporten som en bra åtgärd för att skapa bättre lekmiljö. En privat damm i bäcken nedströms Tulkavägen bör undersökas med avseende på fiskvandring. Tulkabäcken i april Källa: Inventeringsrapport Tulkabäcken Bild tagen av Ulf Berg och Patrick Bergqvist. Tulkaströmmen Beskrivning: Har sin början i Örviksjön och mynnar ut i Edeboviken. Avrinningsområdet är 37,5 km 2. Det är främst den nedre delen av strömmen som är aktuell för havsöring. 2012: Inventerades i mars av Skeboåns Sportfiske (se bilaga). Inga lekgropar funna. Gädda vandrar till sjöarna för lek. Finns sträckor med öringbiotop och möjlighet till biotopvård. 2013: Öringyngel sattes ut. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Vackra Tulkaströmmen i mars Källa: Inventeringsrapport Tulkabäcken Bild tagen av Ulf Berg och Patrick Bergqvist. 13

14 Tullviksbäcken Beskrivning: Tullviksbäcken är en liten vacker skogsbäck som rinner från Fjällboträsket och vidare mot Tullviken och Ålandshav. 200 meter uppströms mynningen delar sig bäcken i två fåror. Den södra har mindre del av AVO och riskerar torka ut sommartid. Totalt avrinningsområdet är 8,4 km : Bra öringlek enligt uppgift. 2013: Fria fiskvägar och havsöringslek. I norra grenen sågs 43 lekgropar och 4 leköringar medan det i den södra kunde räknas10 lekgropar upp till Tullviksvägen, samtliga vid mynningen eller nära vägen. Mittpartiet saknade grus, endast sand. Ytterligare 14 lekgropar från vägen och 140 meter uppströms. Tre smärre bröten öppnades i södra grenen. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Lekgropsräkning på samma sträckor som föregående år. ÖSTERÅKER Dyvikdalsbäcken Beskrivning: Flyter från sjön Ruggen norr om St. Västanberg och mynnar sedan ut i Dyviken. Avrinningsområdet är 11,3 km 2. En fiskväg med omlöp ordnades : Kontroll av ny fiskväg samt utplantering av öringyngel högt upp i systemet. Lek på alla grusade ställen, för första gången även uppströms nya fisktrappan. 2013: Utplantering av öringyngel högt upp i systemet. Lek på alla grusade ställen, även uppströms fisktrappan. 9 lekgropar sågs samt 5 lekfisk. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Lekgropsräkning mellan fisktrappan och kallkällan byggdes en fiskväg med omlöp förbi forsen vid Kvarnen i Dyvik. 14

15 Isättrabäcken Beskrivning: Isättrabäcken flödar från Solbergasjön, genom maren katthavet, och slutligen ut i Isättraviken. Biflödet Maragretelundsgrenen ansluter till huvudfåran. 2012: Ingen biotopvård utförd 2013: Margretelundsgrenen hade mycket lekfisk och 10 lekgropar ca 100 meter från kulverten. I Skärgårdsstadsgrenen förekom ingen lek. Skötselbehov: Grus behövs i Skärgårdsstadsgrenen och utsättning av yngel för att locka till lek. Loån Kvarnsjöbäcken Beskrivning: En kort sträcka är tillgänglig för öring. Avrinningsområdet är 11 km 2. Flöden är ofta mycket låga. Beskrivning: Rinner från Losjön vid Vira bruk ut i havet genom mestadels jordbrukslandskap. Omfattande biotopvård med helikoptergrusning Avrinningsområdet är 90 km : Kontroll av vandringsvägar och tidigare biotopvård. Överlag mycket bra skick på Loån. 2013: Kontroll av vandringsvägar och tidigare biotopvård. Omfattande lek med 13 lekgropar räknade på en 120 m lång sträcka mellan smedja och bro. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Lekgropsräkning mellan smedja och bro. 2012: Ingen biotopvård utförd 2013: Mycket lågt flöde i bäcken, ingen lek. Öringyngel sattes ut. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. 15

16 Viraån Beskrivning: Biflöde till Loån (ovan) som rinner från Viren till Losjön där Loån tar vid. Avrinningsområdet är 72 km : Den nya fisktrappa förbi Vira bruks damm fungerar bra. Ingen lek eller leköring sågs. 2013: Fisktrappa förbi Vira bruks damm fungerar bra. Inga lekgropar eller leköring sågs. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Naturstirr bör årligen lyftas från Loån för att få igång lekvandringen. Biotopvård med grus kan göras när lekvandringen kommer igång. Ullnaån Beskrivning: Ullnaån sträcker sig från Ullnasjön vid Deglinge ut till havet och utgör ett avrinningsområde på 24 km : Biotopvård: maskinrensning av de över delarna upp mot Deglinge. 54 ton naturgrus och sten till flera nya lekplatser. Samprojekt med Täby fvf som ordnat arbeten att gräva fiskvägar på igenvuxna sträckor i åns övre del. Omfattande lek, för första gången ända upp till Deglinge. 2013: Fortsatt maskinrensning och 12 ton naturgrus och sten till flera nya lekplatser. Samprojekt med Täby fvf innebar att gräva fiskvägar på igenvuxna sträckor i åns övre del. Fyra djuphålor/dammar som sedimentfällor mm. planeras inför st al-skott har planterats. Bra öringlek. Skötselbehov: Fyra djuphålor/dammar som sedimentfällor mm. planeras inför Fisktrappa vid Vira bruk 16

17 SOLNA Igelbäcken Beskrivning: Stort system som rinner från Säbysjön och mynnar ut i Edsviken vid Ulriksdals slott. Avrinningsområdet är 28 km 2. Bäcken har ingen öring präglad till sig. Igelbäcken är även ett av få rinnande vattendrag där fisken grönling lever. Arten togs från Tyskland av adeln och lär ha satts ut för sitt matvärde. 2012: Projektering av faunapassage/fiskväg förbi dämmet vid Ulriksdal. En ritning över planerad fiskväg togs fram, upphandling. 2013: Byggstart av faunapassagen vid Ulriksdals slott stötte på patrull i form av instabila markförhållanden. Bygget kommer igång vintern 2014 och fisktrappan beräknas vara klar i april Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Avtal om skötsel och underhåll av faunapassagen måste fastslås. Vandringshindret vid Ulriksdals slottspark som åtgärdas under vintern Vishamnsbäcken VÄRMDÖ Beskrivning: Mynnar ut i Ingaröfjärden och har sitt tillflöde från Långviksträsket. Avrinningsområdet är 2,5 km 2. En fisktrappa byggdes under 1990-talet. Bäcken har egentligen för litet AVO för att fungera som havsöringsbäck, men öring finns till och från i bäcken. 2012: Kontroll av fiskväg. 2013: Kontroll av fiskvägar och flöden Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. En fyllnad av en utdikning samt borttagande av en mindre damm skulle kunna förbättra vattenflödet 17

18 Återvallsbäcken Beskrivning: Återvallsbäcken rinner från Sjön Återvallsträsket genom S. Ingaröstrand och mynnar sedan ut i S. Barnviksviken. Avrinningsområdet är 7,1 km : Kontroll av fiskväg. Öringyngel sattes ut I Återvallsbäcken. 2013: Öringyngel sattes ut. Endast en lekgrop noterades. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. NACKA Nackaån (Sicklaån) Beskrivning: Nackaån sträcker sig från dammtorpssjön ner till Järlasjöns sydvästra del och har ett avrinningsområde på 15 km 2. Från Järlasjön flyter vattnet genom Sicklasjön för att sedan passera antigen fisktrapporna eller slussen ner till Hammarby sjö i Saltsjön. 2012: Översyn av fiskväg i Nackaån och fisktrappan vid Sickla sluss. Utsättning av öringyngel för att prägla fisk till ån dock iakttogs ingen lek. Fisktrapporna vid Sickla rensades. 2013: Både fiskvägen Järlasjön/Nackaån och fisktrappan vid Sicklasjön kontrollerades (svarta fläckar). Även utsättning av yngel genomfördes tidigare under våren. Skötselbehov: Framtida grusningsåtgärder kan komma att främja öringlek i Nackaån. Årlig kontroll av fisktrappan behövs. Sågsjöbäcken Beskrivning: Sågsjöbäcken rinner från Sågsjön i nordlig riktning ut mot Kummelnäsviken. Avrinningsområdet är 4,8 km : Utsättning öringyngel och smolt. Trafikverket har utfört biotopvård. 2013: Öringyngel och smolt sattes ut samt 20,5 ton grus och större sten. Sportfiskarna deltog men ingen lek kunde iakttas. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. 18

19 TYRESÖ Åvaån Beskrivning: Åsystemet, som ligger söder om Tyresö, tillhör Tyresta nationalpark och har sitt tillflöde från 6 skogssjöar. Systemet har ett avrinningsområde på 16 km 2 och mynnar ut i Åvaviken. Åvaåöring har använts för utsättningar i vattendrag, Strömmen och i skärgården sedan 1970-talet. Under renoverades Fiskfällan. Vid Åvaån finns utrustning för lekfiskräkning, smolträkning och årligen görs även lekgropsräkning. Redan under 1930-talet startade viss forskning runt öringen i Åvaån Drift av lekfiskräknare. Kontroll av flöden och av vandringsvägar. Två hinder och fiskväg över hällen rensad. Allmänhetens dag den 4 november med hela 120 personer närvarande. Omfattande lek, fler än 75 lekfiskar räknades. Projektering av ny fiskväg förbi Nedre Dammen samt Lekgropsräkning. 2013: Smolt-, lekfisk- och lekgropsräkning. Drift av lekfiskräknare. Kontroll av flöden och av vandringsvägar. Två vandringshinder och fiskväg över hällen rensad. Allmänhetens dag den 3 november, 25 personer deltog. Bra öringlek med ca 70 lekfiskar räknades. 28 ton grus till 12 nya lekplatser vid Åva gård. 72 lekgropar räknade. Skötselbehov: Om den planerade fiskvägen förbi Nedre Dammen blir av måste bäverdammen öppnas för att tillåta fisk att ta sig till fina lekområden nedströms Stensjön (se bild ovan t.h.). Lekgropsräkning som tidigare från vägbron upp till Nedre Dammen. Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Smolt-, lekfisk- och lekgropsräkning som tidigare år. Ovan: Dessa vackra lekplatser var tyvärr otillgängliga för havsöringar på grund av bäverdämmen och Nedre Dammen. Lekgrus i Åvaån, nedanför Nedre Dammen. Man kan tydligt se att öringar har piskat runt gruset då det saknar beväxning av alger. 19

20 BOTKYRKA Vattenfall i Brinkbäcken. Lekgropar påträffades till denna plats men hindret är svårforcerat för vandrande havsöringar Kagghamraån (Brinkbäcken & Norrgaån) Beskrivning: Kagghamra sjösystem representerar ett av de viktigaste fortplantningsområdena för havsöringen i Stockholms län. Kagghamraån är huvudfåran i ett stort sjösystem som mynnar ut i Kaggfjärden söder om Tumba. Det sammanlagda avrinningsområdet är 97 km 2 vilket även inkluderar Brinkbäcken med AVO 13,6 km 2 (mörkblå i kartan t.h.) samt Uringebäcken som behandlas separat. Omfattande biotopvård med grusning har tidigare genomförst i hela systemet. 2012: Årlig kontroll och åtgärder mot vandringshinder i hela systemet. Öppning av mindre bäverdämmen/bröten. Inga hinder i Huvudfåran och mycket lek. Brinkbäcken hade två mindre bäverdämmen men bra med leköring. 2013: Fisk kunde iakttas mot slutet av året. I den vackra Brinkbäcken fanns det flera lekgropar och god genomfart fram till ett högre vattenfall (se nedre bilden). Skötselbehov: Kagghamraån, Brinkbäcken samt Uringebäcken är väl värda att underhållas med årlig översyn då de huserar stora mängder lekfisk. I hela systemet öppnades över 40 hinder under projekttiden vilket kommer underlätta framtida åtgärder. 20

21 Uringebäcken Beskrivning: Uringebäcken, AVO 16,4 km 2, är en gren i Kagghamra sjösystem och rinner från Lilla skogsjön, genom Uringe gård, för att sedan förenas med Kagghamraån. Stor potential som lekplats för havsöring men på grund av bäveraktivitet i området har öring inte kunnat nå merparten av biflödet. 2012: Inga vandringshinder upp till Uringe sedan svåra bäverdämmen som ej kunde åtgärdas. Bra med leköring nedströms. 2013: na år 2013 gick ut på att röja ett 30- tal bäverdämmen samt i samarbete med jaktlaget bedriva bäverjakt. På kartan ses huvuddämmena som korslagda streck. Biotopvårdens framgång i Uringebäcken hänger på att bäverpopulationens påverkan kan minskas. Skötselbehov: Cirka en kilometer nedström från Skogssjön finns en lång sträcka med tidigare grusad åbotten som efter åtgärderna kan nås av lekvandrande havsöring. Om arbetet blir framgångsrikt kan det leda till en ordentlig yngelrekrytering under kommande år. Troligt är att bäverjakt och rivning av bäverdammar måste fortsätta några år till om öring ska kunna leka i Uringebäcken. Abborre i övre delarna av Uringebäcken. 21

22 HANINGE Forsen vid Kvarntäppan i Husbyån med två biotopvårdare i bakgrunden. Husbyån Beskrivning: Husbyån rinner genom Haninge kommun och har sina källor vid Åvadal och Sipängen. Fler biflöden finns: Kalvsviksgrenen, Jordbrogrenen, Dalarövägen, Åvavägen. Avrinningsområdet är 49 km 2. Husbyån är känd för stora flödesvariationer. 2012: Översyn av fiskvägar och fisktrappa. 26 st bröten och bäverdämmen öppnades och en fiskväg gjordes förbi ett stort dämme. Lek i Jordbrogrenen, Åvavägen och huvudfåran. Ingen lek i Kalvsviksgrenen. 2013: Översyn av fiskvägar och fisktrappa, en klar förbättring efter fjolårets stora insats med rensning av bröten och bäverdammar. 36,6 ton grus till Kalvsviksgrenen. Lek i Jordbrogrenen och huvudfåran. Lek även i Kalvsviksgrenen. Fisk kunde iakttas ända upp till Kalvsvik och Kvarntäppan, förbi väg 73 (se kartan). Dock ingen lek i vid Åvavägen. genomfördes vid smärre bröten samt vid fisktrappan. Öringyngel sattes i Kalvsvik- och Jordbrogrenen. Skötselbehov: Vid Kalvsvik och vidare upp mot Gullringkärret kunde lekande havsöring ses på gruset som lades ut i april, något som både är glädjande och ger bekräftelse på projektets nytta. Träsksjöbäcken Beskrivning: Träsksjöbäcken rinner från Träsksjön ner mot Landfjärden och har ett avrinningsområde på 5,7 km 2. Bäcken har ovanligt stor andel strömmande sträckor. I Träsksjöbäckens mynningsområde anlades en Gäddvåtmark 2009 för att gynna yngelrekryteringen av en av Sveriges numera populäraste sportfiskar. 2012: Öringlek konstaterades. 2013: Öringyngel sattes ut i Träsksjöbäcken och lekande havsöringar kunde iakttas vid översynen. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Fiskvägen till våtmarken bör kompletteras med ytterligare ett steg. 22

23 Vitsån Beskrivning: Vitsån har ett avrinningsområde på 53 km 2 och rinner från sjöarna Öran och Vedasjön mot Horsfjärden. Ån mynnar ut mellan Berga örlogsskola och Årsta havsbad. 2012: Översyn av fiskvägar, ett bröte justerat/öppnat för fiskvandring. I övrigt bra med lekande fisk 2013: Stora havsöringar sågs lekande ända upp till Fors och ett flertal lekgropar kunde urskönjas i det rinnande vattnet. genomfördes från trappan nära mynningen ända upp till Fors, norr om Nynäsvägen. En del smärre bröten öppnades upp och en stormfälld gran sågades upp för att öka framkomligheten och minska risken för ansamling av grenar. Skötselbehov: Vitsån har blivit en viktig å för lekande havsöring och bör ses över årligen för att bevara ett bra flöde och fri passage för stigande fisk. Före/efter-bilder av en stor gran som röjdes i Vitsån och innebar en bättre passage för havsvandrande öringar 23

24 SÖDERTÄLJE Moraån Beskrivning: Stort system som rinner från Ogan och Vällingen ner i Järnafjärde, Östersjön. Avrinningsområdet är 92 km : Funktionskontroll av fiskvägar. Fisktrappan vid Järnadammen rensades samt rensades en av fårorna nedanför Järnadammen, en flytbrygga och annat bråte togs bort. Frågan väcktes om ett speciellt biotopvårdsprojekt. 2013: Samtal och överenskommelse om ett nytt biotopvårdsprojekt. Översyn utfördes ända upp till Fisktrappan vid väg 57 men bäverdammen söder om Ene utgör ett svårt hinder. Flertalet mindre bröten öppnades upp från Åstugan och uppströms mot Järna. Ett separat projekt utfördes som innebar omfattande biotopvård med helikopter, 150 ton grus till 40 platser, efter rekommendationer från fjolårets inventering och samtal med kommunen och andra markägare. Bäverdammen vid Ene stänger åns övre delar, kommunen planerar riva dammen. Fisktrappan vid Järnadammen kan inte nås p.g.a. bäverdammen. Några leköringar sågs. Grumligt vatten vid större flöden. Skötselbehov: Årlig översyn av fiskvägar. Bäverdammen söder om Ene hindrar lekfisk för att ta sig längre uppströms. En sträcka av ån kunde inte nås med helikopter 2013 och planeras att istället tillför grus med kranlastbil vid frusen mark. Ovan: Resultatet efter grusningen med helikopter 2013 Den torra sommaren år 2013 gjorde sig uppenbar i Moraån där flödet var mycket lågt. 24

25 Vita plastpåsar användes som markörer för helikoptergrusningen i Skilleby- och Moraån Skillebyån Beskrivning: Skillebyån utgörs av två grenar, en från Grävsta sjön och en från Simsjön, som utgör ett avrinningsområde på 33 km 2. Ån mynnar sedan ut i Stavbofjärden. Skillebyån har återigen mycket grumliga vattnet som beror på ett återkommande uppströms dikningsföretag. 2012: Funktionskontroll av fiskvägar. Tre stora bröten har hindrat lekfisk att vandra upp, bröten öppnades. Vid återbesök hade lekfisk stigit. 2013: Planering av ett separat biotopvårdsprojekt samordnat med Moraån. Funktionskontroll av fiskvägar. Omfattande biotopvård, 150 ton grus till 27 platser med hjälp av helikopter och kranlastbil. Ett antal mindre bröten öppnades men grumligt vatten gjorde att ingen lekfisk och/eller lekgropar kunde upptäckas. Öringyngel sattes. Skötselbehov: Skillebyån är grusad sedan tidigare och även så 2013 vilket gör den till en bra å för lek. Vaskabäcken Beskrivning: Vaskabäcken rinner från Vaskasjön ned till Järnafjärden och upptar ett avrinningsområde på knappt 11 km : Kontroll av vandringsvägar och öringlek. Leköring sågs men svårt att upptäcka lekgropar. 2013: Bäcken sågs över upp till norra Brogärdet men endast ett fåtal bröten behövdes röjas. Mycket fisk och lekgropar kunde ses uppströms den ombyggda kulverten. Biotopvård mellan havet och Nyköpingsvägen. Grusning och en ny kreatursövergång i samarbete med Trafikverket Sportfiskarna och WWF. Kommunen ska stängsla in bäcken från ko-tramp. Öringyngel sattes ut. Skötselbehov: Inga större åtgärder krävs men ån lockar upp mycket fisk vilket talar för fortsatt övervakning. Räkning av lekgropar nedströms gamla Nyköpingsvägen föreslås. En lekande havsöring piskar med stjärten i Vaskabäcken för att skapa en grop där rommen sedan läggs. 25

26 Bränningeån Beskrivning: Bränningeån rinner från sjöarna Måsnaren och Lanaren och har sitt utlopp i Stora Hallsfjärden. Avrinningsområdet är 58 km 2. Stora fluktuationer i vattenflöde på grund av ett privat vattenkraftverk. 2012: Ingen biotopvård utförd 2013: Leköring observerades och öringyngel sattes ut. Damm (se karta) hindrar vandring uppströms. Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Fitunaån (Kvarnån) Beskrivning: Dyågrenen och Fagersjögrenen möts vid Källsta och bilder tillsammans Fitunaån som rinner genom en ravin ut i Mörkarfjärden. Avrinningsområdet är 74 km : Funktionskontroll av fiskvägar och framkomlighet. En bäverdamm utgjorde inget vandringshinder pga. höga flöden. Virket i fiskvägen vid Källsta måste snart bytas. Kontroll av Fagersjöbäcken. Omfattande lek hela vägen där det grusats genom åren. 2013: Lekande havsöringar sågs ända uppe vid Källsta vilket indikerade en fri passage nedströms mot Fituna. Skötselbehov: Den konstgjorda fisktrappan vid Källsta bör åtgärdas med nya steg under sommaren för att öka antalet lyckade stigningar av fisk. NYNÄSHAMN Anund i full färd med en bäverfördämning i Fitunaån. 26

27 Två lekande havsöringar i Hammerstaån Hammerstaån (Muskån) Beskrivning: Stort åsystem som sträcker sig från Grindsjön, via Muskan och mynnar i Sittuviken utanför Hammersta gård. Nära mynningen och Hammersta gård mynnar biflödet Kolbottenån. Totalt avrinningsområdet är 100 km : Översyn av fiskvägar, vid Fors justerades fisktrappan i fjol. Allt fungerar nu. 2013: Översyn av fiskvägar, stort dämme nedströms Överfors öppnades. Bäveraktivitet uppströms Överfors som öppnades tillfälligt. Det blev fri väg ända upp till Vretafors med mycket lekande havsöring och lekgropar. Under nybyggda bron vid väg 73 kunde lekfisk ses vid gruset (se bild t.v). Skötselbehov: Allmän skötsel, se kapitlet Framtida åtgärder. Bäverdamm hindrar fisk från att ta sig uppströms från Överfors/Vretafors. Hög bäveraktivitet som innebär att samtliga fisktrappor vid Hammersta, Fors, Överfors och Vretafors bör ses över årligen. Det finns åsträckor och ett biflöde uppströms Vretafors som är avstängda för öring p.g.a. bäverdammar. Lekgropsräkning mellan Vretafors och Överfors. Kolbottenån Beskrivning: Kolbottenån mynnar ut i Hammerstaån (ovan) och rinner norrifrån genom Vreta. Avrinningsområdet är ca 8 km : I Kolbottenån var det omfattande lek och bra med den nya dammen vid väg 73 som tryggar vattenförsörjning. Kolbottenån har stor potential speciellt under år med bra flöden. 2013: Fisk vandrade upp efter mycket rensning av vandringshinder. I Kolbottenån var det omfattande med bröten varav 5 stora togs bort. Bra lek. Grumligt vatten försvårade sikten men ett antal lekgropar kunde ändå räknas. Skötselbehov: Stor potential som lekplats för havsöring och väl värd att återkomma till för att säkerställa fri framfart uppströms, dock svåråtkomlig för både helikopter och kranbil. Mycket lovande lekplatser uppströms vid Vreta med flertalet lämpliga grusningsplatser. 27

28 Kvarnbäcken Beskrivning: Kvarnbäcken rinner från Älvvikssjön, genom Hammarhagen och Rappsta för att slutligen mynna ut i Nickstaviken. Avrinningsområdet är 21,8 km : Ingen översyn utförd 2013: Öringyngel sattes ut. Ingen översyn utförd. Skötselbehov: Som uppföljning på utsättningen kommer Kvarnbäcken ses över år Kvarnbäcken med fiskevårdare i bakgrunden. 28

29 Framtida åtgärder Syftet med detta projekt att förbättra och värna om sportfisket efter havsöringen, något som kräver ett aktivt förvaltande och skötsel av våra vattendrag. Havsöringen har stor potential för fisketurism. De föreslagna skötselbehoven är mer specifika för vissa åar och bäckar medan andra endast behöver en återkommande kontroll och skötsel. Detta skötselbehov innebär att årligen få en överblick av eventuella vandringshinder och andra problem och därefter åtgärda dessa. Detta utförs genom att vandra i åarna från första definitiva vandringshindret till mynningen och då också öppna naturliga bröten och uppmärksamma andra problem. Denna översyn görs med fördel under perioden september-november. Detta kräver en bra kontakt med fastighetsägarna. Fiskevården blir också en anledning för lokala fiskeklubbar att medverka. Potentialen som vattendragen har för havsöringens reproduktion bestäms på utvalda kända sträckor där lekgropsräkning genomförts. I de vattendrag som har återkommande elfisken bör också lekgropsräkning ingå på elfiskelokalen. I rapporten finns förslag till referenssträckor där lekgropar/fisk räknas med syftet att kunna se förändringar och att bedöma leken från år till år. Med vänliga hälsningar /Oliver Karlöf, Sverker Lovén, Gunnar Berglund och Ove Klerevall. Detta är anledningen till projektet i Stockholm åar, Havsöringsfiske i skärgården. Tack till Stort tack till Anund Tannergren, Tommy Roos och Sten Andersson för sitt bidrag i projektet och biotopvården i Stockholms läns havsöringsbäckar. 29

30 Begreppsordbok Avrinningsområde (AVO): Avrinningsområde, tillrinningsområde, är den yta som försörjer vattendraget med vatten. Bröte: En ansamling med diverse skräp och grenar som i havsöringens fall riskerar hindra vandring, speciellt uppströms. Biotopvård: Att öka eller förbättra en lämplig yta med öringbiotop. Utförs ofta med naturgrus, s.k. Lekgrus. Fisktrappa: En konstruerad väg för vandrande fisk som t.ex. kan kringgå dammbyggnader. Fiskväg: En sträcka av ett rinnande vattendrag där lekande fisk har möjlighet att vandra uppströms eller en där enkla åtgärder kan underlätta framkomsten för fisk. Lek: Fiskarnas fortplantning kallas för lek och innebär att hanarnas sköljer sin mjölke över honornas lagda rom (ägg). Översyn: Att kontrollera att vandringsvägar, fiskvägar, fisktrappor fungerar utan vandringshinder för fisk. Källhänvisningar H C Andersson, Östlund L, Fiskevårdsplan för Stockholms län, Rapport 2007:05 Lovén, Sverker, Havsöringens lekplatser i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Rapport nr 7/1989. Kartlänkar:

31 Bilagor 1. Åvaån - fiskräkning Uppvandring av leköring 2013 var 81 lekfiskar vilket är ungefär hälften jämfört med början av 2000-talet. Leken blev sen i Åvaån år 2013, och den 6 november räknades 11 lekgropar. Den 30 december räknades 71st. Resultaten visar att en öringhona gör ca 1,8 lekgropar om antalet hanar och honor är ungefär lika års smoltutvandringen var 1/3 av maximal utvandring, 284 smolt räknades men 9 översvämmade dagar ger att en korrigerad beräknad mängd är 360 utvandrande smolt år I fjol räknades 103 st smolt räknades inte smolt 31

32 2. Inventeringsrapport - Tulkabäcken Utförd av Patrik Bergqvist och Ulf Berg (Del av en större rapport) Information Tulkabäcken. Bäcken startar sin färd mot Edeboviken i Kyrksjön, rinner sedan förbi byn Tulka och mynnar slutligen ut i Edeboviken. Tillrinning i Kyrksjön sker från Långsjön. Bäckens nedre del ser ut som om den sprängts fram genom landskapet, mängder med sten ligger längs dess kanter och bäcken rinner som i en liten ravin. Det vi i första hand tittar efter är eventuella spår av lek från öring sedan hösten och vandringshinder. Men vi tittar också efter möjliga platser som skulle vara lämpliga för restaurering, skapande av lekplatser. Allmänt Det finns ingen känd uppgång av någon lekfisk i bäcken, möjligen används bäckens nedre del för abborre och vitfisk. Efter bara ett 50 tal meter ändrar bäcken karaktär och blir stenigare och mer strömmande. Bäcken är också för lång för att exempelvis gädda skall vandra upp i den till Kyrksjön. Den sträckan som vi gick var cirka 600 meter lång och var till stora delar väl lämpad som uppväxtområde för exempelvis öringsmolt. Strömsatta partier avlöstes av nackar och mindre forsar som sedan slutade i en grop. Osäker på hur vattentillgången är under sommar och höst, något som måste följas upp senare under året. Längs nästan hela sträckan så är bäcken väl skyddad av överhängande lövträd och buskar, vilket i sin tur borde ge perfekta förutsättningar för ett rikt insektsliv. Vände på några stenar och fann flera vattenlevande insekter och på växter i ån satt mängder av insektslarver. Inventering Inga lekgropar funna. Mynningen är lätt forcera då man byggt en liten hamn i direkt anslutning till denna. Just vid inventeringstillfället så hade man fällt träd över bäcken i den nedre delen men annars så finns inga direkta hinder för fiskens uppgång. Bottenstrukturen är till stora delar fast botten, delvis stenig. Vårt förslag Följa upp bäcken ytterligare gånger under året, speciellt för att bevaka vattentillförseln. Bäcken har kvar sin naturliga väg, vilket ger många fina bakvatten, små strömmar och nackar. Det man skulle behöva göra och som saknas är utplacering av lekgrus och möjligen förstärka några av groparna längst ner i bäcken mot mynningen, men i övrigt så är det bara lekgrus som saknas. Sten för att lägga ut i bäcken finns det mängder av längs kanten. Väl värd att sätta under bevakning anser vi. Finns det bara vatten under hösten och vintern så kan detta vara en mycket lämplig lekbäck för havsöring. Rapport Tulkabäcken Utförd av Ulf Berg och Patrik Bergqvist den 1 April 2012 Rapporten skriven av Patrik Bergqvist den 1 April 2012 (Del av större rapport) 32

33 3. Inventeringsrapport - Tulkaströmmen Utförd av Patrik Bergqvist och Ulf Berg Information Tulkaströmmen. Sista delen av de vattendrag som tar sin början i Utsundsjön, genom Masugnssjön via Arnesjön och Örviksjön och sedan mynnar i Edeboviken. Vi tittade på två sträckor av bäcken, den nedre delen från mynningen i Edeboviken och upp till Örviksjön och sedan den sträckan som är från Örviksjön och upp till Arnösjön. Det vi i första hand tittar efter är eventuella spår av lek från öring sedan hösten och vandringshinder. Men vi tittar också efter möjliga platser som skulle vara lämpliga för restaurering, skapande av lekplatser. Allmänt Tulkaströmmen används av flera arter för lekvandring. De arter vi känner till och har sett genom åren är Abborre och Gädda plus en del vitfisk. Gäddan vandrar hela vägen upp till sjöarna för lek. En välbesökt liten bäck av gäddan är den mellan Masugnssjön och Lappsjön. Rikligt med vatten under vår och försommar. Varma somrar så kan det vara lite, om ens något vatten i bäcken. Under hösten så är det som på många andra ställen beroende på nederbörden hur mycket vatten det blir i bäcken. Osäkerhet råder för hur vattenhållningen är under vintertid. Inventering Inga lekgropar funna. Nedre delen är kraftigt bevuxen på två ställen, dels i inloppet till bäcken men också en bit upp efter första lilla strömdraget. Örviksjön har så pass vi kan se en fri passage genom men är sommartid bitvis helt igenväxt. Nedre delen upp till sjön är cirka 800 meter medan den övre delen, från vägtrumman och upp bara är cirka 250 meter. Vårt förslag Att man försöker med grävskopa till hjälp få bort den växtlighet som är i den nedre delen som beskrivits ovan. Sommartid är vattennivån i bäcken osäker och som den är utformad så rinner vattnet rakt ut i havsviken utan några som helst försök till att stoppa upp det. Förslaget från oss är att man tar sig an den nedre delen, lägger sten i anslutning till de anlag för gropar som idag finns för att på så sätt skapa en trappa upp till vägövergången. I och kring dessa läggs sedan lekgrus för att på så sätt skapa rätt förutsättningar för den uppvandrande fisken. Som vi kan se, så finns det en handfull platser som kan vara lämpliga för detta arbete. På den nedre delen av bäcken kommer man fram med grävskopa precis intill bäcken nästan hela vägen. Rapport Tulkaströmmen Utförd av Ulf Berg och Patrik Bergqvist den 24 mars 2012 Rapporten skriven av Patrik Bergqvist den 26 mars