1984/85: Motion

Transkript

1 2 Motion 1984/85: 2972 Bengt Westerberg m. fl. Lärarutbildning för grundskolan m. m. (prop. 1984/85: 122) Sammanfattning Folkpartiet kommer i denna motion att yrka avslag på regeringens proposition om den framtida lärarutbildningen för grundskolan. För folkpartiet är både den praktisk-pedagogiska utbildningen och ämne fördjupningen mycket viktiga. Vi är kritiska mot att ämnesfördjupningen på högstadiet minskar med regringens förslag. Vi begär därför att regeringen skall återkomma med ett nytt förslag i enlighet med följande: Lärarutbildningen skall uppdelas i två utbildningslinjer, en klasslärarlinje omfattande årskurserna l t. o. m. 6 och en ämneslärarlinje omfattande årskurserna 7 t. o. m. 9 i grundskolan samt gymnasieskolan. Klasslärarlinjen skall omfatta 140 poäng. Ämneslärarlinjen skall ha två inriktningar. en mot grundskolans högstadium omfattande poäng och en mot gymnasiet omfattande 180 poäng. Inriktningen mot högstadiet skall omfatta antingen tre ämnen ( poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning) eller tre ämnen ( poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning). Den inriktning som riktar sig mot gymnasiet skall omfatta två ämnen ( poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning). Behörighet till såväl klasslärarlinjen som ämneslärarlinjen skall vara tre årskurser i gymnasiet. Regeringen bör återkomma med en plan för att inom fem år ge en behörighetsgivande kompletteringsutbildning för de lärare som i dag är verksamma inom skolan och som har en ofullständig utbildning. Folkpartiets kritik mot propositionen Regeringen föreslår att den nya lärarutbildningen organiseras inom ramen för en allmän utbildningslinje med två skilda inriktningar. en för undervisning i tidigare årskurser (l t. o. m. 7) och en för undervisning i senare årskurser (3 t. o. m. 9) Vi accepterar inte regeringens förslag till en grundskollärarlinje som skall omfatta grundskolans alla nio år. Förslaget får som konsekvens att det nuvarande sambandet mellan grundskolans högstadium och gymnasiet bryts. Vi menar att regeringen inte i tillräcklig utsträckning har tagit hänsyn till det förhållandet att praktiskt taget alla elever i dag går vidare från högstadiet till gymnasiet. Vi har därmed i realiteten fått en skola som inte är nio år utan tolv. Detta förhållande måste

2 Mot. 1984/85: enligt vår uppfattning ligga till grund för utformningen av lärarutbildningens linjesystem. Det samband som numera finns mellan högstadiet och gymnasiet får inte brytas, som regeringen föreslår: i stället måste övergangen mellan de bägge stadierna underlättas. Regeringens förslag innebär en förstärkning av ämneskunskaperna för lärarna på nuvarande låg- och mellanstadiet. I förhållande till lågstadielärarutbildningen motsvarar förstärkningen 40 poäng och i förhållande till mellanstadielärarutbildningen en förstärkning på 20 poäng. Denna del av förslaget är bra och kommer att kunna medverka till att kvaliteten på undervisningen i årskurserna l t. o. m. 6 förbättras. Förslaget till ny utbildning för lärare på högstadiet innebär däremot en försämring i förhållande till dagens utbildning. I dag finns två alternativa tudievägar. vardera med tre ämnen. Båda alternativen omfattar sammanlagt 160 poäng. Regeringens förslag innebär i stället en fyraämneskombination. även den inom ramen 160 poäng. För att rymma fyra ämnen inom samma ram som i dag innebär regeringsförlaget att i två av ämnena skall kurserna inskränkas till vardera 20 poäng. Detta innebär enligt vår uppfattning en oacceptabel försvagning av ämneskunskaperna för högstadielärarna. Regeringens förslag om en fyraämneskombination med två ämnen om vardera 20 poäng tycks ha styrts utifrån uppfattningen att blockläsande på grundskolan är ett obligatorium. Detta är enligt vår uppfattning en felaktig tolkning av den nuvarande läroplanen. Dåvarande stasrådet Rodhe skrev i propositionen om den nya läroplanen ( : 180, s. 84): Det ligger enligt min mening ett stort värde i en sådan samverkan över de traditionella ämnesgränserna. Jag har därför föreslagit att kursplanen i orienteringsämnena blir så utformad att den underlättar en sådan planering --- Att tid avsätts för fördjupningsstudier i form av olika teman som elever och lärare väljer innebär dock inget krav på en sådan ämnesövergripande uppläggning. Läroplanspropositionen betonar således att det är på lokal nivå som valet skall göras huruvida ämnen skall läsas i block eller inte. Det är viktigt att i detta sammanhang framhålla. att frågan om blockläsande inte får avgöras på central nivå genom utformningen av lärarutbildningen. Det är också viktigt att understryka, att samverkan över de traditionella ämne gränserna inte får innebära att de enskilda ämnena suddas ut. I den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80) betonas vikten av baskunskaper. Tydligare än tidigare framhålls skolans uppgift att lära eleverna att räkna, läsa och skriva. I och med läroplansbeslutet har lärarna därmed fått stöd i sin viktiga uppgift att ge eleverna på grundskolan tillräckliga baskunskaper. I konsekvens med läroplansbeslutet bör nu också lärarnas ämneskunskaper förbättras.

3 Mot. 1984/85: Folkpartiets förslag Lärarna utgör skolans viktigaste resurs. Om skolan skall lyckas med sin uppgift beror på lärarna. Den utbildning som lärarna har och det stöd som de får i sin yrkesverksamhet utgör förutsättningarna för att skolan skall kunna uppfylla de krav som formulerats bl. a. i läroplansbeslutet. Som vi nyss framhöll är det angeläget att reformera lärarutbildningen i syfte att anpassa denna till bl. a. den nya läroplanen och till de förändrade krav som har kommit att ställas på skolan under de senaste årtiondena. Samtidigt vittnar de senaste decenniernas i allt väsentligt framgångsrika lärarutbildning om att reformerna måste ske med försiktighet och att ödmjukhet bör visas inför tilltron till att i ett enda slag radikalt förändra tjänstestrukturen. Den lärarutbildning som riksdagen nu har att ta ställning till kommer att påverka undervisningen i skolorna långt in på 2000-talet. En förändrad lärarutbildning är så till vida mer genomgripande och betydelsefull för utbildningsväsendet än vad läroplansbeslutet har varit. Folkpartiet anser att läratutbildningen för lärare på högstadiet och gymnasiet skall ges inom ramen för en ämneslärarlinje. Denna skall innehålla två huvudinriktningar. en för grundkolans högstadium och en för gymnasiet. För grundskolans sex första årskurser bör utbildningen ske på en gemensam klasslärarlinje. Vid övergången från årskurs 6 till årskurs 7 kommer således eleverna att möta en ny kategori lärare. För att underlätta denna stadieövergång skall det finnas möjligheter för ämneslärarna i årskurs 7 att i något ämne undervisa i årskurs 6 och därmed.. plocka upp.. eleverna till årskurs 7. På motsvarande sätt skall det finnas möjligheter för lärare i årskurs 6 att genom komplettering av sina ämneskunskaper få behörighet att.. följa med.. eleverna från årskurs 6 till högstadiet. Klasslärarlinjen Som vi framhöll ovan stöder vi regeringens förslag om utbildningens innehåll för de tidigare årskurserna l t. o. m. 6. Denna utbildning bör alltså enligt vad regeringen föreslagit omfatta 140 poäng. Vi ställer oss också bakom regeringens förslag till fördjupningsalternativ i re p. matematik och naturorienterande ämnen eller svenska och samhällsorienterande ämnen. En brist i propositionen beträffande lärarutbildningen för de tidigare årskurserna är dock att den inte närmare behandlar ö1 ergången mellan förskolan och årskurs l i gmndkolan. Att denna övergång kan ske smärtfritt kan bli av avgörande betydelse för elevernas fortsatta skolgång. Denna fråga hänger också samman med fragan om vid vilken ålder eleverna skall börja skolan. Vi har i vår skolmotion till innevarande riksmöte ( 1984/85:731) föreslagit skolstart från 6 års ålder. Denna fråga är för närvarande föremål för övervägande i skola-förskolakommitten. Vår förhoppning är att denna

4 Mot. 1984/85: kommitte kall komma med ett förslag som innebär att eleverna tidigare än i dag kan börja kolan och att detta därmed får påverka den pedagogi ka uppläggningen av kolarbetet för de yngsta barnen. Ämneslärarlinjen Ä mneslärarlinjen bör omfatta två inriktningar. en för grundskolans högstadium, en för gymnasiet. Den inriktning som vänder sig mot grundskolans högstadium bör i sin tur ha två alternativ. ett p 160 poäng och ett på 180 poäng. Detta innebär en viktig kvalitetsförstärkning av lärarna ämneskunskaper. Två huvudalternativ bör finnas inom inriktningen mot högstadiet. Det ena alternativet skall omfatta tre ämnen. två med 40 poäng och ett med 60 poäng. Det andra alternativet kall omfatta tre ämnen med 40 poäng. l bada fallen skall därutöver ingå 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning. Det alternativ som omfattar 60 poängs studier i ett ämne bör vara ett intressant alternativ särskilt för de högstadielärare som p sikt vill komplettera in utbildning för att bli behöriga också pa gymna iet. Den inriktning av ämneslärarutbildningen som vänder sig mot gymnasieskolan skall omfatta två ämnen om 60 resp. 80 poäng. Utbildningen ger behörighet för att också undervisa på grundskolans hög tadium. De högstadielärare som läst 60 poäng i ett ämne är behöriga att undervisa i gymnasiet i detta ämne. Med vår uppläggning blir grundprincipen att lärare har min t 40 poäng i varje ämne i årskurserna 7, 8 och 9 samt minst 60 poäng i varje ämne i gymnasiet. För de lärare som kommer att tjänstgöra i mindre skolor och därför har ett större behov av bredd i utbildningen bör kompletteringsmöjligheter erbjudas. Samhällsorienterande och naturorienterande ämnen Vi har i våra förslag utgått från att den praktisk-pedagogiska undervisningen skall omfatta totalt -lo poäng. Vi har vidare inget att invända mot att utbildningen för högstadielärarna ges i form av två ämnesgrupper. en för samhällsorienterande och en för naturorienterande ämnen. Andra kombinationer bör dock vara möjliga. Svenska och språk Regeringen har förelsagit en kombination med svenska omfattande 60 poäng och därtill ytterligare två främmande språk om 40 poäng i vartdera ämnet. Detta förslag ryms inom ramen för en av de två inriktningar som vi föreslår för lärare som vill ha behörighet för grundskolans högstadium. För lärare i svenska på gymnasiet skall behörighetskravet vara 80 poäng, vilket alltsa kan kombineras med ett främmande språk om 60 poäng.

5 Mot. 1984/85: Den naturorienterande ämnesgruppen Vi ansluter oss till förslaget att två alternativa grupper bör finnas i den naturorienterande ämnesgruppen (biologi, fysik. kemi och teknik samt biologi. fysik. kemi och matematik). Ämnet teknik Med Lgr 80 infördes på högstadiet teknik som obligatoriskt ämne med två stadieveckotimmar inom de naturorienterande ämnena. Av en enkät som SÖ genomförde under våren 1980 framkom att 36 %av undervisningen i teknik skedde med behöriga lärare, 30 % med obehöriga lärare och resten med lärare med annan behörighet samt utan kompetens i teknik. I dag saknas ca J 200 tekniklärare om man har ambitionen att det skall finnas en behörig tekniklärare på varje högstadium. Med utgångspunkt från att teknikämnet och tillval med naturvetenskapligt-tekniskt innehåll skall kunna genomföras så att Lgr 80:s målsättningar uppfylls krävs att skolan tillförs lärare med gedigna tekniska kunskaper. Liksom vi föreslår för andra ämnen bör 60 poängs utbildning i teknik kunna erhållas. Propositionen har inte tillräckligt uppmärksammat problemen med tekniklärarutbildningen. Den nuvarande situationen bör särskilt uppmärksammas i arbetet med att upprätta en plan för fortbildningen. Slöjdlärarlinjen och idrottslärarlinjen Vi har ingen invändning mot att UHÄ får i uppdrag att lägga fram förslag till en förändrad slöjdlärarutbildning varvid förutsättningarna för en samverkan med textilläratutbildningen skall redovisas. Det är viktigt att minska den ojämna könsmässiga rekryteringen till de båda utbildningarna. Vi ställer oss bakom förslaget från UHÄ om en förlängning av idrottslärarlinjen med 40 poäng i syfte att förstärka ämnesstudierna. Fortbildning och vidareutbildningen Som framhålls i propositionen finns det i dag ett betydande antal lärare som undervisar i ämnen i vilka de saknar formell behörighet. Detta är självfallet oacceptabelt. Alldeles oavsett behovet av en reformerad lärarutbildning krävs det därför att större resurser än för närvarande satsas på att fortbilda och vidareutbilda nuvarande lärare. Särskilt angeläget är att lärare i grundskolans högstadium, som för närvarande endast har behörighet att undervisa i ett eller två ämnen, erbjuds en behörighet givande breddning av sin utbildning. Det minskande elevantalet i skolan torde under kommande år innebära att antalet platser på lärarutbildningarna måste skäras ner. Den överkapacitet

6 Mot. 1984/85: som därvid uppstår bör till en del utnyttjas för att snabbt erbjuda nödvändig behörighetsgivande utbildning. Sådan utbildning bör självfallet i största möjliga utsträckning förläggas till tider då lärarnas frånvaro minst stör det ordinarie skolarbetet. Vi förutsätter att arbetstagarnas organisationer i samråd med berörda skolmyndigheter kan överenskomma om kompletteringsutbildningens närmare uppläggning. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med en plan för hur man inom en femårsperiod skall åstadkomma att nu anställda lärare som är utbildade endast i ett eller två ämnen skall kunna erbjudas kompletterande behörighetsgivande utbildning. Förkunskapskrav För behörighet till ämneslärarlinjerna krävs i dag genomgången treårig gymnasielinje, medan för låg- och mellanstadielinjen behörighetskravet är tvåårig gymnasielinje. Det är enligt vår uppfatt ni ng nu dags att generellt höja förkunskapskraven för tillträde till såväl klasslärarlinjen som till ämneslärarlinjen. En treårig gymnasieutbildning bör därför vara behörighetskrav för alla här berörda lärarkategorier. Betyg Föredraganden aviserar att hon i en kommande proposition ämnar ta upp frågan om den tregradiga betygsskalan i lärarutbildningen. Av hennes resonemang framgår att regeringen avser att föreslå att nuvarande tregradiga betygsskala ersätts med enbart betygen Underkänd- Godkänd. Ett sådant förslag är enligt vår uppfattning inte acceptabelt. Skillnaderna på en studieprestation som bara är godkänd resp. en som är utomordentligt bra måste kunna ta sig uttryck i en tregradig betygsskala där möjligheterna till omdömet Väl godkänd finns kvar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Hemställan Med anledning av vad vi i motionen anfört hemställer vi l. att riksdagen avslår hemställan i proposition 1984/85:122, 2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om en ny lärarutbildning i enlighet med följande riktlinjer: a) den framtida lärarutbildningen skall uppdelas i två utbildningar, en klasslärarlinje på 140 poäng omfattande årskurserna l t. o. m. 6 och en ämneslärarlinje på poäng omfattande årskurserna 7 t. o. m. 9 i grundskolan samt gymnasieskolan,

7 Mot. 1984/85: b) ämneslärarlinjen skall ha två inriktningar, en mot grundskolans högstadium och en mot gymnasiet, c) inriktningen mot grundskolans högstadium skall omfatta antingen poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning eller poäng + 40 poäng praktiskpedagogisk utbildning, d) den inriktning som riktar sig mot gymnasiet skall omfatta två ämnen ( poäng+ 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning), e) tre årskurser i gymnasiet skall vara behörighetskrav för både klasslärarlinjen och ämneslärarlinjen, f) en plan bör utarbetas för att inom en femårsperiod erbjuda behörighetsgivande utbildning till de lärare som i dag är verksamma inom skolan och som har en ofullständig utbildning, g) en tregradig betygsskala i lärarutbildningen bör finnas kvar. Stockholm den 21 mars 1985 BENGT WESTERBERG (fp) JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMA (fp) INGEMAR ELIASSON (fp) BJÖRN MOLl (fp) JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) LINNEA HÖRLEN (fp) BÖRJE STE SSON (fp)