Landstingsstyrelsens förslag till beslut

Transkript

1 FÖRSLAG 2008:57 1 (5) Landstingsstyrelsens förslag till beslut Motion 2007:28 av Anna Kettner och Anita Johansson (s) om rättvisa matkostnader i landstingets slutenvård Föredragande landstingsråd: Filippa Reinfeldt Ärendet Motionärerna föreslår att differentierade avgifter för kosten inom landstingets slutenvård utreds. Förslag till beslut Landstingsstyrelsen föreslår landstingsfullmäktige besluta att avslå motionen. Det är, precis som motionären anför, angeläget att landstingets avgifter upplevs som rättvisa. Det är däremot svårt att avgöra vad som ryms inom begreppet rättvisa. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen är det inte tillåtet att differentiera avgifter utifrån omständigheter i det enskilda fallet, vilket uppenbart kan anses vara fallet om olika avgifter utgår beroende på patientens kost. Förutom att det vore olagligt att differentiera avgifterna på det sätt motionärerna föreslår, vore det dessutom orimligt eftersom slutenvårdsavgiften inte enbart avses täcka matkostnader. Utöver maten ingår medicinsk behandling, omvårdnad och boende i landstingets åtagande. Det vore inte rättvist att bryta ut endast matkostnaderna och differentiera avgifterna enbart utifrån denna del. Patienter som är så sjuka att de behöver sondnäring torde medföra en högre totalkostnad för landstinget än de patienter som är friska nog att äta vanlig mat. Därför vore det dessutom ologiskt att den som medför en lägre kostnad skulle betala en högre avgift. Motionärernas förslag öppnar för en bredare värdering där patientens avgifter sätts utifrån de kostnader patienten medför på fler områden än kosten. Det är en utveckling som inte är önskvärd och förmodligen heller inte avses av motionärerna. Bilagor 1 Motion 2007:28 2 Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltnings tjänsteutlåtande

2 FÖRSLAG 2008:57 2 Behandling i landstingsstyrelsen Landstingsrådsberedningen behandlade ärendet den 6 augusti Landstingsstyrelsen behandlade ärendet den 19 augusti Vid behandlingen i landstingsstyrelsen yrkades bifall dels till landstingsrådsberedningens förslag, dels till Anna Kettners förslag att bifalla motionen. Landstingsstyrelsens beslut fattades utan omröstning. Anna Kettner reserverade sig till förmån för sitt förslag att bifalla motionen. Ärendet och dess beredning Anna Kettner och Anita Johansson (s) har i en motion (bilaga), väckt den 15 maj 2007, föreslagit landstingsstyrelsen föreslå landstingsfullmäktige besluta att med utgångspunkt i motionens anda utreda olika sätt att differentiera avgifterna för kosten inom landstingets slutenvård, att genomföra utredningen med siktet att resultaten kan beaktas inför budgeten Yttrande har inhämtats från hälso- och sjukvårdsnämnden. Landstingsdirektören har avstått från att yttra sig. Hälso- och sjukvårdsnämnden har den 18 december 2007 föreslagit landstingsstyrelsen besluta att avge yttrande enligt förvaltningens förslag (bilaga). S- och v-ledamöterna reserverade sig till förmån för sitt förslag att bifalla motionen.

3 FÖRSLAG 2008:57 3 Bilagor Motionen I samband med budgetfullmäktige varje år fastställs vilka avgifter som ska utgå inom hälso- och sjukvården. Även avgiften för slutenvården fastställs då. För närvarande uppgår den till 80 kr /dag för den som fyllt 18 år. Denna kostnad gäller oavsett vilken typ av diet som patienten har. Denna avgift måste framstå som orättvis för den som sondmatas eller av andra skäl inte intar normal föda. Flera patienter har ifrågasatt det rimliga att betala 80 kr/dygn för den som får exempelvis välling till frukost, lunch och middag. Rimligen kan man tänka sig att landstingets kostnader för att tillreda en sådan diet är en bråkdel i jämförelse med de intäkter som erhålls i form av patientavgifter. Tanken att mycket svårt sjuka patienter på detta sätt ska subventionera landstingets kostnader framstår som märklig och ovärdig. Att i en situation där en patient som är så dålig att intag av särskilt näringsändamål, så kallad SÄRNÄR, görs tre gånger per dag men ändå tvingas att betala lika mycket som den som får lagad frukost, lunch och middag känns inte rimligt. 30 dagar a 80 kr gör sammanlagt 2400 kr på en månad. Det är mycket pengar för den som till exempel har tung ekonomisk börda även utanför sjukhuset. En utredning i syfte att sänka dessa avgifter bör därför genomföras. Landstingets avgifter är ofta vägledande även för de avgifter som finns inom kommunerna. Den policy och de avgifter som vi tillämpar får därför ibland också genomslag utanför vårt ansvarsområde. Mot bakgrund av detta framstår behovet som stort av en utredning som klargör vad som är rimligt och inte. På vissa andra håll i landet har i politisk enighet förändringar i motionens anda redan genomförts. Med anledning av ovanstående föreslås landstingsfullmäktige besluta att med utgångspunkt i motionens anda att utreda olika sätt att differentiera avgifterna för kosten inom landstinget slutenvård. att utredningen genomförs med siktet att resultaten kan beaktas inför budget Stockholm den 10 maj 2007 Anna Kettner Anita Johansson

4 FÖRSLAG 2008:57 4 Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltnings tjänsteutlåtande Förvaltningens synpunkter I motionen föreslås att möjligheten att differentiera avgiften för slutenvård utifrån patientens kost skall utredas. Motionären anser att det är orättvist att den som ges sondnäring eller av andra skäl inte intar normal kost skall betala lika mycket som en patient som äter normal kost. Motionären anför att landstingets kostnader för sådan särskild kost gemensamt benämnt SärNär (särskilt näringsändamål) rimligen bör uppgå till en bråkdel av de intäkter som erhålls genom patientavgifter. Det är enligt motionären ovärdigt att svårt sjuka personer på detta sätt skall stå för en del av landstingets kostnader. Rättsligt stöd och principer för avgiftsuttag för hälso- och sjukvårdstjänster Den kommunala avgiftsmakten grundar sig på 8 kap. 5 regeringsformen (1974:152), vari anges att grunderna för kommunal beskattning tillika föreskrifter om kommunens befogenheter i övrigt skall regleras i lag. I 8 kap. 3 b första stycket kommunallagen (1991:900) (KL) anges att kommuner och landsting får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. I andra stycket samma lagrum begränsas dock denna rätt på så sätt att kommuner och landsting för tjänster och nyttigheter de är skyldiga att tillhandahålla endast får ta ut avgift om det är särskilt föreskrivet. För hälsooch sjukvårdens vidkommande regleras detta i 26 hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) (HSL). Enligt 8 kap. 3 c KL får landstinget inte ta ut högre avgifter än vad som svarar mot kostnaderna för de tjänster som landstinget tillhandahåller (självkostnadsprincipen). Landstinget skall härutöver enligt 2 kap. 2 KL behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat (likställighetsprincipen). Avgifterna får alltså inte bestämmas så att de får till konsekvens att vissa av landstingets medborgare eller grupper av medborgare gynnas eller missgynnas i förhållande till varandra, såvida det inte finns sakliga skäl för det. Slutenvårdsavgiften Vårdavgifter får enligt 26 första stycket HSL tas ut enligt de grunder som landstinget bestämmer, i den mån inget annat är särskilt föreskrivet. Huvudregeln är att patienter som är bosatta inom landstinget skall behandlas lika vid avgiftssättning. Det har dock gjorts ett undantag för avgiftssättning inom slutenvården på så sätt att landstinget får fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om vilka regler om nedsättning av avgiften som skall gälla. Slutenvårdsavgiften har begränsats till maximalt 80 kronor per dygn. Avgifter för hälso- och sjukvård fastställs varje år i landstingsfullmäktiges budget och avgiften för slutenvård har för innevarande år bestämts till 80 kronor per dygn för den som har fyllt 18 år och 40 kronor för personer under 40 år med hel aktivitetsersättning/sjukersättning (gäller de 30 första

5 FÖRSLAG 2008:57 5 dygnen vid varje vårdtillfälle). Barn och ungdom under 18 år betalar ingen slutenvårdsavgift. Möjligheterna till avgiftsdifferentiering Utgångspunkten vid avgiftssättning är det i 2 HSL uppställda målet om en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vid en strikt tolkning innebär detta att alla patienter skall erlägga samma avgift för en och samma hälsooch sjukvårdstjänst. Som nämnts ovan kan dock landstingsfullmäktige för sluten vård, förutom att fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall, besluta om regler för nedsättning av avgiften. Tolkningen av begreppet vård på lika villkor vid fastställelse av slutenvårdsavgiften innefattar alltså även sociala överväganden. Differentiering av slutenvårdsavgiften utöver inkomstdifferentieringen är således möjlig men får, med beaktande av likställighetsprincipen, endast ske på objektiv grund. Det är exempelvis enligt förarbetena till HSL tillåtet med en generell regel om nedsättning av avgiften för gruppen pensionärer eftersom differentieringen grundar sig på ett objektivt skäl; pensionärer har i allmänhet mindre inkomster än en förvärvsarbetare. Motsatsvis är det i princip otillåtet med en differentiering som utgår från omständigheter i det enskilda fallet. Det är alltså inte tillåtet med nedsättning av avgiften i det enskilda fallet på grund av bristfällig betalningsförmåga. Differentiering av slutenvårdsavgiften utifrån patientens kost, motiverat av ekonomiska skäl, skulle enligt förvaltningens mening innebära att avgiftssättningen baserades på omständigheter i det enskilda fallet och är därför med beaktande av ovanstående otillåten. Förutom att en differentiering av detta slag saknar rättsligt stöd är en sådan differentiering dessutom orimlig av följande skäl. Slutenvårdsavgiften skall förutom mat även täcka den medicinska behandlingen, omvårdnad och boende. Det är inte rättvist att bryta ut en del av slutenvården matkostnaderna och differentiera avgiften utefter denna. Det torde också vara så att allvarligt sjuka patienter som ges sondnäring i förekommande fall renderar landstinget en högre kostnad på grund av högre kostnader för medicinsk behandling och omvårdnad än patienter som är friska nog att inta normal kost. I vissa fall kan patienten överhuvudtaget inte äta och då sker näringstillförseln intravenöst i form av dropp som är avsevärt dyrare än normal kost. Av dessa skäl är det inte rimligt att differentiera slutenvårdsavgiften enligt motionens förslag. En regel om att differentiering av slutenvårdsavgiften sker med beaktande av samtliga i slutenvården ingående delar är förvisso mer rättvis, men är inte praktiskt genomförbar. Det kan dessutom tilläggas att SärNär innefattar en mängd olika livsmedel, vilka inte regelmässigt är billigare än normal kost. Förvaltningen anser sammanfattningsvis att en differentiering av slutenvårdsavgiften utifrån den enskilde patientens kost saknar rättsligt stöd och är därutöver av ovan nämnda skäl olämplig.