Bioenergi i Tornedalen - Potential - Företagsverksamhet - Några exempel på verksamheter

Transkript

1 Bioenergi i Tornedalen - Potential - Företagsverksamhet - Några exempel på verksamheter Rapport

2 Copyright Bionova Consulting och Tornedalsrådet Mer information om rapporten: Juho Korteniemi / Bionova Consulting Gsm juho.korteniemi@bionova.fi Peter Hagström / Tornedalasrådet Tel Gsm peter.hagstrom@haparanda.se Rapporten är framtagen med Nordiska Ministerrådets stöd. Mer information om Nordiska Ministerrådets energisamarbete finns under adressen

3 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING BIOENERGIPOTENTIALEN I TORNEDALEN FÖRETAGS- OCH UTVECKLINGSVERKSAMHET INOM BIOENERGIN I TORNEDALEN NÅGRA EXEMPELFALL: PRODUKTION OCH ANVÄNDNING AV BIOENERGI I TORNEDALEN Biogasverket i Haparanda Flisanläggningen i Övertorneå Pellettvärme i Karungi Förnybar energi vid turistanläggningen Bioenergiproduktion i Norge Bionova Consulting Bioenergi i Tornedalen 3

4 1 Bioenergipotentialen i Tornedalen Bioenergipotentialen i Tornedalen ligger i skogsenergi (drygt 2000 GWh/år), skogsindustrins biprodukter (ca 70 GWh/år) och i råvaror som passar för biogasproduktion (drygt 45 GWh/år). Energivedspotentialen består av avverkningsrester (grenar och toppar), stubbar och rötter samt av ungskogarnas potentiella energi. Energivedens potential består av gallring av ungskog (över 40 %), stubbar och rötter (mindre än en fjärdedel) samt av avverkningsrester (ca en tredjedel). Volymandelen biomassa i ett helt träd (toppen, grenar och löv, stammen, stubben och roten) Stammen 4-6 %, 5 % i genomsnitt Grenar och barr % Granen cirka 30 % Tall och lövträd cirka 10 % Stammen %, 65 % i genomsnitt Stubbar och rötter cirka % 15 % i genomsnitt Bild: Fördelning mellan stammar och biprodukter (avverkningsrester) hos olika trädslag. Avverkningsrester kan nyttjas för utvinning av energi.. 1 I beräkningen av energivedens potential i Tornedalen ingår regionala uppgifter om förekomst av olika trädslag och skogsareal. Potentialen i avverkningsrester beräknades utifrån förverkligade och kommande, planerade avverkningar. Ungskogarnas potential av energived beräknades utifrån befintliga utredningar. Regionala skillnader i skogens produktivitet har inte tagits med i beräkningen. 1 Bioenergiprogrammet i Mellersta Österbotten

5 Tabell: Energivedens potential i Tornedalen Kommun GWh / år Pajala 780 Övertorneå 240 Haparanda 90 Muonio 80 Kolari 230 Pello 200 Ylitornio 200 Torneå 220 Sammanlagt 2040 Vi har inte haft tillgång till uppgifter om bioenergipotentialer på norsk sida. Men vi vet att andelen produktiv skog är liten i förhållande till den totala arean i den aktuella regionen. Enligt norska jord- och skogsbruksinstitutet är andelen skog cirka 12 % i Tromsö och cirka 2 % i Finnmarken. 2 Om man förutsätter att dessa skogar är ungefär lika produktiva som liknande skogsområden i övriga Tornedalen, kan potentialen på norsk sida uppskattas till ca 90 GWh /år. För närvarande är det väldigt liten del av energivedens potential som nyttjas i Tornedalen. För att potentialen i sin helhet ska realiseras måste stora planerade projekt utanför området förverkligas. Att befolkningen är så spritt är ett hinder för potentialens nyttjande i Norge. I Nordreisa har man nu i alla fall byggt det första närvärmeverket som drivs med skogsbaserat bränsle. Det är sågverken som står för skogsindustrins biprodukter i Tornedalen. Några av de största på finska sidan är Pietikäinens sågverk och hyvleri i Muonio, Salmenpalo i Kolari, Pantsar i Pello och Kasalas såg och hyvleri i Torneå. Sågverken på finska sidan av Tornedalen producerar årligen cirka m3 biprodukter, bl.a. kutterspån och flis. Husfabrikernas biprodukter är inte med i beräkningen. De biprodukter som uppstår på husfabriker nyttjas redan i dag i energiproduktionen. Sågverken säljer sina biprodukter till aktörer utanför företaget, ofta även till lokal energiproduktion. I svenska Tornedalen finns bl.a. Jutos Timber AB och Krekula & Lauri Såg i Pajala. Biprodukternas mängd och sort beror på produktionsmängder och slutprodukter. Pajala Bioenergi AB köper biprodukter från lokala sågar och tillverkar pellets. Den sammanlagda kapaciteten av Pajalas sågar är cirka m3/år. Vid sågning av stockar uppstår flis som biprodukt, cirka 30 %, samt kutterspån och bark, båda cirka 10 % av den totala mängden. Tornedalens energipotential inom träindustrin är grovt uppskattat cirka m3, dvs. 70 GWh (0,5 MWh/m3 uppskattning av värmevärde). 1 2 Norsk institutt for jord- og skogkartlegging

6 Djurgödsel, bioavfall och biomassor från åkrar Djurgödsel och olika slags bioavfall kan rötas till biogas och användas som bränsle. Biogasen kan förvandlas till värme, el och fordonsbränsle. I Tornedalen är den sammanlagda energipotentialen av de ovannämnda cirka 45 GWh. Den största energipotentialen finns i djurgödsel, i första hand i kogödsel. När det gäller bioavfall ligger potentialen i första hand i grönavfall från jordbruket, livsmedelsindustrins sidoströmmar samt av bioavfall som samlas separat från bl.a. restauranger och hushåll och utvinns till energi genom rötning. Vid avloppsreningsverk kan slammet som uppstår vid rening av avloppsvatten rötas för att utvinna biogas. Av ovannämnd potential är det idag främst avloppsvattnets slam som genom rötning används för energiutvinning. I den aktuella regionen sker detta i Haparanda. Djurgödsel används än så länge inte till energiproduktion, även om det har funnits planer på biogasverk i bl.a. svenska Juoksengi och finska Ylläs. Det är också möjligt att ta vara på åkrarnas bioenergi. Gröngödsel kan till exempel användas som bränsle i bioenergianläggningarna. Även odling av rörflen och salix kan utvecklas mer än vad man gör idag.

7 2 Företags- och utvecklingsverksamhet inom bioenergin i Tornedalen Det finns sammanlagt 50 företag inom bioenergin i Tornedalen. De flesta producerar biobränsle, till exempel torv, flis och ved. I alla kommuner används biobränsle till produktion av fjärrvärme eller närvärme. Det förekommer även maskintillverkning och utvecklingsverksamhet. En kartläggning över bioenergibranschen i Tornedalen är framtagen och den kan hämtas i adressen Den största enskilda bioenergiinvesteringen på senare år är Tornion Voimas kraftvärmeverk i Torneå. Anläggningen drivs med biobränsle och företaget producerar energi till Outokumpu stålverk och till Torneå stads fjärrvärmenät. Alla kommuner i svenska och finska Tornedalen har värmeverk som använder biobränsle för att producera fjärrvärme. Bränslet, i form av torv och flis, kommer från både Finland och Sverige. I närområdet finns torvmyrar och flistillverkare. Stora torvområden ligger bl.a. i norra kommundelarna i Torneå och Haparanda. Trots det importeras torv även utifrån, både från Finland och Sverige. En faktor som försvårar företagsverksamhetens utveckling i Tornedalen är orternas ringa storlek och saknaden av större industrier i stora delar av området. Därför blir det svårare att nyttja hela bioenergipotentialen inom den egna regionen. Torv och skogsråvara transporteras följaktligen ut ur området till andra delar av finska Lappland och Norrbotten. På senare tid har turismen dock lett till ny verksamhet inom bioenergin, då bl.a. turistanläggningarna i Ylläs (Kolari) och Levi (Kittilä) fått nya värmeverk som eldas med biobränsle. På senare år har man också byggt nya värmeverk som drivs med skogsbaserad bränsle och torv i centralorterna i Kolari och Muonio. En grupp företagare har investerat i ett närvärmeverk i Hedenäset i Övertorneå. I framtiden kan en del av gruvornas energibehov tillfredsställas med bioenergi. En av de viktigaste framtidsplanerna är Vapos planerade biodieselfabrik i Kemi. Rovaniemen Energia Oy:s och Oulun Energia Oy:s planer på ett nytt biovärmeverk i Rovaniemi kan också bidra till ökad efterfrågan. I norra Norge är det kommunen Nordreisa som aktivt utvecklat bioenergiföretagandet inom kommunen. Ett nytt bolag har bildats och en del av offentliga byggnader värms idag upp med bioenergi alstrad på bolagets nya anläggning.

8 3 Några exempelfall: produktion och användning av bioenergi i Tornedalen Fem bioenergianläggningar i Tornedalen har besökts under rapportens framtagande. Två av anläggningarna ligger i Finland, två i Sverige och ett i Norge. Flis, pellets och biogas används som bränsle vid dessa anläggningar. Meningen med besöken var att bli bekant med anläggningarnas verksamhetsprinciper och verksamhetsmiljöer, och ta del av de erfarenheter man fått genom åren och ta reda på hur man kom fram till ett investeringsbeslut Biogasverket i Haparanda En allmän beskrivning Bottenvikens Reningsverk AB hanterar avloppsvatten från Haparanda och Torneå, och reningsverket ligger i Haparanda stad. Sedan 1996 har det slam som uppstår under reningsprocessen och slammet från kommunernas avloppsbrunnar använts för att producera biogas. Erfarenhet av biogasproduktion finns alltså från de senaste 15 åren. Biogasen nyttjas för att producera värme, huvuddelen av värmen går åt att värma upp själva biogasreaktorn, men biogasen används också för uppvärmning av reningsverkets egna hallar. För uppvärmning av inomhuslokaler behövs dessutom ett tillägg av olja, ca m3/år. Slammet koncentreras till 3-4 %:s torrhalt genom inblandning av polymerblandning och genom torktumlare. Därefter pumpas slammet in i en biogasreaktor för att rötas, och den biogas som uppstår leds in i en gaspanna där den förvandlas till värmeenergi. Slammet blir kvar i biogasreaktorn i cirka 47 dagar, varefter det centrifugeras för att få bort ännu mer vatten. Detta rejektvatten leds sedan tillbaka till avloppsreningsverket, och slammet transporteras till vidare hantering. Slammet komposteras vid återvinningscentralen Jäkälä där den före kompostering blandas med torv och skogsråvara. Allmän information om biogasverket Bioreaktorns volym 1700 m3 Biogasproduktion 35 m3/h, m3/år Slammets fördröjningstid 47 dagar Metanhalt 60 % Behandlingstemperatur 37 C Gasbehållarens volym 20 m3 Slammängd m3/år Produktion av värmeenergi ca 1600 MWh/år

9 Anläggningskostnad Biogasverket byggdes i första hand för att förbättra reningsverkets slamhantering, varvid energiproduktionen sågs som ett mervärde. Genom rötning och centrifugering blir slammet fastare samtidigt som slammängden och luktproblemen minskar. Eftersom mängderna minskar sjunker även transportkostnaderna till kompoststationen vid Jäkälä. Beslutet att bygga ett biogasverk togs i den tekniska kommittén med representanter från både Torneå och Haparanda städer, bryggeriet Lapin Kulta och Bottenvikens reningsverk AB. Till att börja med beställdes en konsultutredning, som gav underlag för ett helt enhälligt beslut. Kommunerna deltog aktivt i arbetet och hjälpte till att skaffa finansiering. Investeringen ledde till minskade luktproblem och lägre transportkostnader för slammet. Den totala kostnaden för investeringen blev 40 milj. kronor, vilket täckte förutom rötningsanläggningen en hall och några maskiner, bland annat en centrifug. Det kom totalt 3-4 anbud, varav Mariehamns Rostfria AB:s (tillhör idag Goodtech-konsernen) anbud var det som bäst uppfyllde de kostnadskriterier man angett. Därmed vann företaget upphandlingen. Överlappning av arbeten kunde undvikas genom att biogasanläggningen byggdes samtidigt som avloppsvattnets reningsprocess uppdaterades. Att få till kommunal finansiering är i regel en utmaning. Anläggningens funktion och användarerfarenheter Biogasproduktionen i Haparanda sker med hjälp av en mesofilisk process vilket innebär att driftstemperaturen är 37 C. Biogasen som kommer ut ur reaktorn svalnar samtidigt som det bildade kondensvattnet avlägsnas innan biogasen lagras och bränns upp. Detta förhindrar korrosion orsakad av vatten. Gasproduktionen har varit jämn nästan under hela året. Att starta anläggningen och få den till full drift tog två veckor. Processen kontrolleras integrerat med avloppsreningsverkets kontrollsystem. På vardagar utförs kontrollen under dagtid, och under helger med hjälp av ett larmsystem. Processen kan skötas digitalt oberoende av plats. Laboratorieprover tas vid behov, bland annat bevakas biogasreaktorns ph-värde och halten av avdunstande syror. Vid jämna processförhållanden sker denna provtagning en gång i månaden. Under våren tas prover en gång per dag eftersom processen under den här årstiden kräver mer justering. Service och underhåll av pumpar sker en gång per år och pumpisoleringar lagas vid behov.

10 Biogasverket har i stort fungerat utan störningar och biogasproduktionen har varit jämn. På våren ändras förhållandena i biogasreaktorn (bl.a. sjunker ph-värdet), och inmatningen måste minskas under cirka två månader. Orsaken till denna återkommande företeelse utreds för tillfället. Under hård kyla kan gasledningarna frysa till. Detta kan undvikas genom höjning av inomhustemperaturen eftersom gasledningar installerats utmed hallens innerväggar. Bilder Bild 1. Biogasanläggningen med biogasreaktorn i mitten och biogasbehållaren i förgrunden.

11 Bild 2.Gaspannan (De Dietrich) syns i förgrunden, oljepannan längre bak. Bild 3. Centrifugen, som används för att höja slammets torrhalt efter rötningen (till ca 21%).

12 3.2 Flisanläggningen i Övertorneå Allmän beskrivning Hedenäset Närvärme AB producerar biovärme till byborna i Hedenäset i Övertorneå kommun. Företagets flisanläggning ligger intill byacentrumet. Biovärme köps av 63 närliggande fastigheter; kommunägda fastighete samt radhus och villor. Anläggningen förbrukar cirka m3 skogsråvara per år, vilket motsvarar en värmeproduktion på MWh. Effekten är 2 MW, och anläggningen har varit i drift sedan april 2008 (3,5 år). Hälften av råvaran kommer från egna skogar och hälften köps in. Av inköpt råvara kommer hälften från Sverige och hälften från Finland. Flisningen sköter man själv för att garantera jämn kvalitet, och den färdiga flisen förvaras i förrådsutrymmet (ca 1700 m3), som ligger intill lokalen med själva värmepannan. Flisen bränns upp i värmepannans förbränningskammare och brandgasernas värmeenergi transporteras genom värmeväxlare till anslutna fastigheter. Askan tas till vara och används som skogsgödsel. Anläggningens upphandlingsprocess Byns oljepanna var föråldrad och skulle snart bytas ut. Dessutom hade bröderna som tillhörde ägarna i värmebolaget länge funderat på att dra nytta av avverkningsrester från sina egna skogar. Kommunen ställde upp med lokaler, och ett aktiebolag bildades. Företaget förhandlade med kommunen om ett eventuellt delägarskap i det nya bolaget, men till slut bestämde kommunen att den istället ville bli kund och köpa värme från bolaget. Investeringen gick upp på totalt 7 milj. kronor med utrustning, värmenät (3300 m) och fastigheternas värmeväxlare. 21 % av kostnaden fick projektet som EU-finansiering. Tre tillverkare lämnade anbud, och av dem valdes Ariterm, som bäst uppfyllde de tre kriterier som fanns: (1) pris, (2) enkel funktionsprincip och (3) tillgång till reservdelar. Att kommunen anmälde sig som storkund, gjorde det lättare att få bybor att ansluta sig. Processens tröghet med de utdragna kommunala förhandlingarna upplevdes som en utmaning. Anläggningens funktion och användarerfarenheter Flisförrådet har fyra parallella skraptransportörer som drar bränslet inomhus. Som drivkraft används två hydraulpumpar; bra att ha reserv om en skulle haverera. När flisen kommer inomhus förs den till en skruvtransportör, och sedan in i förbränningskammaren och upp på trapprosten där förbränning sker. Trapprosten omges av sex luftfläkt, som ser till att flisen får en jämn ström av syre. Innan rökgaserna

13 lämnar skorstenen rensas dem för att undvika sotspridning i omgivningen. Anläggningen har automatisk sotning och uraskning. Processens styrsystem är automatiserat, och kan vid behov justeras via styrpanelen. Hur bra anläggningen fungerar beror på bränslets kvalitet, och därför är det viktigt att säkerställa hela leveranskedjan från skogen till uppbränning. Skogsråvaran bör inte innehålla jordmaterial eller stenar. Skogsråvarans kvalitet kontrolleras visuellt före flisning. Även fukthalten mäts eftersom kostnaden regleras efter energiinnehåll. Skogsråvaran torkas i naturen utan maskiner. Flisning sker året runt, och det är lönar sig att alltid ha två veckors förbrukning i lagret. En täckt hall med exempelvis asfaltgolv som skydd mot fukten räcker bra som förrådsutrymme. Att ha golvvärme i det utrymme som flisen passerar på vägen in har visat sig vara bra. Bränslets fuktighet varierar i regel mellan %. Målet är att fukten inte stiger över 35 %, även om förbränningen klarar av fuktigare material. Torrare material blandas med fuktigare vid behov. Anläggningen besöks två gånger per dag för bokföring och för kontroll av maskiner. Tre personer i Hedenäset turas om att ta hand om detta. Sotning görs manuellt en gång per år (tar ungefär en dag). Anläggningen har visat sig vara driftsäker, endast några reservdelar har bytts ut under de tre år den varit i drift. För att trygga ekonomin bör minst 25 % av kunderna till en sådan här anläggning vara så kallade storkunder. Bilder Bild 4. Biovärmeverkets flisförråd (ca 1700 m3).

14 Bild 5. Skruvtransportörer till flispannan (vänster) och ursotning av rökgaser (höger). Bild 6. Flisen brinner på trapprosten inne i förbränningskammaren.

15 3.3 Pellettvärme i Karungi Allmän beskrivning Servicehuset Karungin Palvelukoti ry är en allmännyttig förening som grundades år Verksamhetsprincipen är att utan vinstsyfte förbättra boendestandarden för de äldre, för pensionerade och handikappade. Servicehuset ligger vid Torneälven och har sammanlagt 35 lägenheter. Sedan 2008 har fastigheten huvudsakligen värmts upp med pellets som används som bränsle i den egna värmecentralen. År 2010 var producerades ca 430 Mwh i form av värme. Olja används som komplement under två perioder: i maj-september då behovet är så liten och driftstoppen så täta att pannan riskerar att få funktionsstörningar och under den hårdaste kylan då man går över från pellets till olja. I servicehusets källare finns både pellet- och oljepanna. Pelletpannans effekt är 160 kw. Utanför pannrummet har man byggt en pelletsilo (20 m3). Matarskruven binder silon med pannrummet. Med hjälp av en matarskruv och termostat transporteras hela tiden en lämplig mängd pellets in i förbränningskammaren. Värmeväxlaren överför värmen till fastigheternas varmvattenledningar och varmvattenberedare. Anläggningens funktion och användarerfarenheter Pellets matas regelbundet (4,5 s inmatning och 20 s paus) in i Tulimax- pannan, vilket gör att även luftinmatningen till pannan är konstant. Luftintagen är placerade längs förbränningskammarens väggar vid sidan av och bakom förbränningsområdet. Termostaten justeras manuellt. När önskad temperatur i termostaten uppnås, avstannar pelletinmatningen och startar igen när temperaturen sjunkit. Även luftintaget kan regleras manuellt, och en nivå som genererar jämn ström har nu hittats. Förbränningskammaren är utrustad med rörliga skivor som trycker askan ned i behållaren. Askan avlägsnas för hand. Mängden per vecka blir cirka 10 kg. Eftersom det blir så lite aska kan den blandas med övrigt avfall. Efter ett driftsstopp ska pelletpannan startas manuellt, vilket tar ungefär en timme. Värmecentralen kontrolleras dagligen, och askan som samlats i behållaren under förbränningskammaren avlägsnas en gång i veckan (ca 1 h). Flygande aska som samlas på värmetransporterande ytor dammsugs en gång i månaden (ca 1 h). Skorstenarna sotas två gånger per år, och arbetet beställs från ett utomstående företag.

16 I stort har pelletpannan fungerat bra. När pannan togs i drift var det till att börja med svårt att hitta rätt luftintag, men nu har man kommit fram till rätt mängd.. I början fick man in fukt till pelletsilon vilket gjorde att pellets frös till klumpar och slog sönder transportskruven. Problemet kunde lösas när man isolerade silon med träull och täckte den med plåt. Matarskruven har gått av en gång på grund av träpulver som så småningom fastnade i skruven. Det är bra att tömma silon en gång per år för att rensa den. Vid pelletpannans driftsstopp startas oljepannan automatiskt. Uppvärmningen fungerar bra om pelletsilon fylls på med två veckors mellanrum. Om pelletleveransen inte kommer i tid uppstår problem. I Karungi har detta skett några gånger, vilket även lett till att man tvingats byta leverantör. För närvarande har man alltid reserv i form av pelletsäckar. Det är bra att planera pelletanläggningen med automatisk uraskning. En skruv, som transporterar askan till en sluten behållare, är att rekommendera. En sådan transportör kunde dock inte installeras i Karungi, eftersom pannrummet ligger på fel nivå med tanke på detta. Pelletsilon är utrustad med ett fönster så att man ser när pelletvolymen sjunker under en viss gräns. Detta är dock ingen tillräcklig mätmetod, eftersom pelletmassan oftast sjunker först i mitten av silon och sist utefter väggarna. Regelbundna pelletleveranser är därför ett måste. Pelletuppvärmning blir betydligt billigare än uppvärmning med olja. Å andra sidan är råvarutillgången och bristen på tillräckligt antal leverantörer en orosmoment som också kan leda till prishöjningar. Transportalternativen är begränsade. För användaren är pelletuppvärmningen inte lika bekymmersfri som uppvärmning med olja.

17 Bilder Bild 7. Pellettpannan i servicehusets pannrum. Pellets kommer in i förbränningskammaren genom det vita röret. Bild 8. Pelletsilon och matarskruven till pannrummet. Silons inmatningsrör vid sidan av silon.

18 3.4 Förnybar energi vid turistanläggningen Allmän beskrivning Lapland Hotel Olos i Muonio är ett komplex med hotellrum, lägenhetshotell och konferensservice. Intill hotellet står en pelletanläggning med ytterväggar av trä. Anläggningen står för värme och varmvatten för fem fastigheter (2 250 MWh/år). Vapo Oy har levererat anläggningen till Lapland Hotels och sköter även bränsleleveranserna. Hittills har anläggningen varit i drift i två år. Värmeverket har två pelletsilon (2 * 40 m3) och en värmepanna med 1,5 MW effekt. Nätet till de närliggande fastigheterna är sammanlagt cirka en kilometer långt. Årsförbrukningen ligger på ungefär 470 ton pellets, som köps in från leverantörer i bland annat Pajala och Uleåborg.

19 Anläggningens upphandlingsprocess Anläggningen byggande baserades på ekonomiska kostnadskalkyler, men även miljövärden ansågs viktiga; för ett företag inom turismen handlar det om bra PR. Anbudsförfrågan besvarades av tre företag, och när valet mellan dessa gjordes var det helhetslösningen som avgjorde. Priset var ett av kriterierna men även leverans av utrustning och bränsle, var viktiga. Till slut antogs Vapo Oy:s anbud med Arimax Bio Det enklaste under investeringsprocessen var att få till ett styrelsebeslut om investeringen, eftersom jämförande beräkningar visade att pelletanläggningen skulle bli ekonomiskt lönsamt. Det svåraste var att kunna räkna rätt, beräkningarna gjordes nämligen utan extern experthjälp. Under beredningsprocessen kunde man konstatera hur lite information det överhuvudtaget finns när det gäller förnybara energiformer. Företagen måste själva vara aktiva och ta reda på en massa fakta. När investeringen blivit klar och tagits i drift har hotellet varit nöjd; anläggningen har fungerat bra och varit ett bra argument i miljökommunikationen mot kunderna. Pelletvärme används även av två hotell och ett servicecentrum i på turistorten Ylläs. Det finns planer på nya pelletvärmeverk som kommer att tas i drift under de kommande åren. Anläggningens funktion och användarerfarenheter Skruvtransportörer transporterar bränslet från pelletsilon till en liten behållare som fungerar som mellanlager (ca. 0,5 m3). Sedan transporteras pelletts in i förbränningskammaren med hjälp av en matarskruv. Matarskruven har ett skydd mot bakbrand, för att elden inte ska spridas från pannan till lagret. Matningen till förbränningskammaren är automatiserad och reglerad efter utomhustemperatur: Mellanlagrets fyllnadsnivå följs upp med hjälp av en givare och skruvens cirkulationshastighet regleras genom en frekvensmätare. Inne i förbränningskammaren finns en trapprost och i själva förbränningsdelen råder undertryck. Primärluften kommer in nerifrån genom trapprosten och sekundärluften kommer in ovanför trapprosten. Mängden överskottssyre i brandgaser bestämmer hur mycket luft som behövs för bränningen. Brandgaserna dras genom ett sug ut genom skorstenen. Konvektionsytorna i anläggningens väggar effektiviserar värmeöverföringen till vattnet i pannan. Vattnets temperatur hålls jämn genom en pumpblandare. Vid överföringen till värmenätet hålls en temperatur mellan 70 (hösten) och 90 grader (vintern). Det återvändande vattnet kan användas för att reglera utgående vattnets temperatur. Askan överförs genom tre askskruvar till en behållare. Två av dessa fungerar automatiskt on en manuellt. Årligen uppstår cirka 2,5-3 m3 aska, som vidarehanteras av Vapo. Pelletförrådet ska av

20 brandsäkerhetsskäl vara slutet, eftersom pelleten förbinder syre från luften. Silorna är utrustade med fönster som fungerar som beställningsindikatorer. När ingen pellet syns i fönstret, är det dags att beställa mer. Förrådsutrymmet (sammanlagt 80 m3) är planerad för att klara av leveranser med 2-3 veckors mellanrum. Annläggningen är helautomatiserad. Arbetskraft behövs endast för dagliga kontroller och sotning var annan vecka (ungefär två timmar). Eftersom anläggningen är över 1 MW är en årlig myndighetskontroll obligatorisk. En utomstående kontrollant måste också kontrollera driften ett par gånger om året. Pelletanläggningen har visat sig ha bra underhållsäkerhet och den har fungerat klanderfritt. Enstaka byten har gjorts, vilket inte går att undvika. Matarskruven har täppts till en gång på grund av för finfördelad pellets. I silons nedre del har det ibland bildats kondensvatten som frusit till och gjort att pelletten inte kunnat komma på skruvtransportören och därifrån vidare till förbränningskammaren. Bilder Bild 9. Pelletanläggning, Lapland Hotels, Olos.

21 Bild 10. Pelletsilons konformade nedre del varifrån matarskruvar transporterar bränslet till värmeverket.

22 Bild 11. Automatiserad asktömning till container. 3.5 Bioenergiproduktion i Norge Allmän beskrivning Nordreisas kommun ligger i norra Norge cirka 150 km från finska Kilpisjärvi och 250 km från Tromsö. Kommunen har knappt invånare, varav cirka bor i tätorten Storslett. Genom kommunen flyter Reisaelva, som rinner ut i Atlanten i närheten av byn Storslett där ett flisvärmeverk byggdes år Värmeverket drivs genom bolaget Nord-Troms Bioenergi AS. Anläggningens upphandlingsprocess Det som var viktigaste när det gällde att möjliggöra investeringen var kommunens aktiva utvecklingsarbete inom biovärme. Kommunen ställde sig mycket positiv till att köpa biovärme från företagarna. Ett aktivt samarbete mellan lokala lantbrukare och kommunen var utgångspunkten för att ett närvärmebolag skulle bildas och att produktionen skulle sättas igång. Landsbygdsföretagarna ville hitta kommersiell användning för sin skogsråvara och kommunen arrangerade utbildningar, studiebesök och annan utvecklingsverksamhet för bioenergibranschen. Aktiviteterna ledde till att ett bolag bildades och detta bolag ägs nu av ett antal landsbygdsföretagare.

23 Bioenergiproduktionen möjliggjordes konkret genom kommunens anbudsförfrågan gällande leverans av bioenergi till sjukhuset, skolan och badhuset. De fastigheter som anslöts till nätet hade alla vattenbaserat centralvärme och hade tidigare använt olja till uppvärmning. Det var två företag som lämnade anbud, och det lokala bolaget Nord-Troms Bioenergi AS vann upphandlingen bl.a. på grund av priset. Nord-Troms Bioenergi AS levererar värme i enlighet med avtalet som skrivits under med kommunen. Företaget har stått för investeringen av teknisk utrustning. Värmepannan inhandlades av Swebo Bioenergi från Boden. Den består av två enheter på 500 kw och en sammanlagd effekt på cirka 1 MW. Leverantören valdes utifrån en fungerade helhetslösning och den justeringsmöjlighet som systemet med två pannor medger. Dessutom byggdes ett värmenät på cirka 800 meter. Anläggningens årsproduktion ligger på cirka 2,2 GWh. Företaget och kommunen har ett 10+5 års avtal för produktion av energi. Företagets lån för investeringen är också anpassad för den här tidsperioden. Värmepriset är indexreglerat, och påverkas bl.a. av priset på referensenergin dvs. elpriset. Elpannorna har lämnats kvar som reserv. Anläggningens funktion och användarerfarenheter När det gäller tekniken har man så gott som enbart positiva erfarenheter. Kontrollen sker via Internet och felanmälan digitalt. Därför är det inte ofta som jourpersonalen behöver besöka anläggningen. Råvaran kommer från närområdet och består av björk- och alflis, till lika stora andelar. Taket för bränslets fukthalt är bestämt till cirka %. Detta är en tuff krav speciellt när det gäller al. Råvaran kommer från Reisaelvdalen, som ligger på km från anläggningen. Tall, som i någon utsträckning växer längre uppåt i älvdalen kan vara ett alternativt bränsle. Hittills har man dock inte prövat detta alternativ. Färdig flis transporteras till anläggningen och tippas in i förrådet, som kan öppnas helt. För att förbättra bränslelogistikens kostnadseffektivitet har man bl.a. byggt en flisterminal vid Reiselva cirka 5 km från anläggningen. Askan förvaras i en container utanför anläggningen. Det är hanteringen av bränsle som hittills orsakat de mesta problemen vid anläggningen. Ojämn bränslekvalitet, bl.a. förekomst av pinnar, har orsakat avbrott i inmatningen. Det lokala klimatet är kallt och fuktigt, vilket ibland har lett till att flisen frusit till vid inmatningen till pannan. Problemet har lösts genom att blåsa in varmluft från pannrummet till silon så att flisen värmas upp och torkas. Det har också uppstått

24 problem med bränsleleveranser. Det finns cirka 500 skogsägare i området och det splittrade ägarskapet är ett problem när man ska skaffa bränsle. Man har även varit tvungen att köpa bränsle utifrån, vilket lett till förluster för anläggningen. Även växlande elpriser påverkar anläggningens ekonomi. Ovannämnda problem har kunnat åtgärdas och anläggningens framtida verksamhet ser ut att vara lönsam både när det gäller ekonomi och teknik. Bilder Bild 12. Bioenergianläggningen i Nordreisa i norra Norge Bild 13 Lagring av flis vid bioenergianläggningen i Nordreisa. Varm luft från pannrummet blåses in i förrådets nedre del.