Dagbok från Afghanistan

Transkript

1 Dagbok från Afghanistan Söndag den 9 nov 2008, i morgon bär det av I morgon bär det av till Kabul. Under torsdagen och fredagen (6-7 nov) var jag på ett internationellt seminarium om Afghanistan som arrangerats av Svenska Afghanistankommittén. Här deltog några av världens främsta kännare av Afghanistan som Ahmed Rashid författare, Sima Samar, Afghanistans Kommission för mänskliga Rättigheter, Carlotta Gall New York Times korrespondent i Afghanistan, Anders Fänge Country Director för SAK i Afgh, Jawed Ludin Afghanistans Ambassadör i Oslo, Gunilla Karlsson Sveriges Biståndsminister mfl. Man beskrev det besvärliga läget i Afghanistan som en militär insats som inte kan utrota talibaner och krigsherrar och med talibaner som inte kan erövra städerna så länge de utländska styrkorna är kvar i landet. Ander Fänge beskrev läget bland annat med att citera en talibanledare som sa att ni västerlänningar har era klockor, men vi har tiden vilket kanske visar att talibanerna som för närvarande breder ut sig både har självförtroende och siktet inställt på en långvarig kampanj för att återta makten. Idag satsar det internationella samfundet ungefär 100 miljoner kronor om dagen på militära operationer, medan det civila biståndet får ca 7 miljoner per dag. En orimlig proportion. Jag tror alla på konferensen var enig om att den ensidiga satsningen på militära operationer inte kommer att tvinga tillbaks talibanerna eller al-qaidas eftersom de inte bara hämtar näring från Afghanistan, utan har sina baser i västra Pakistans sk stamområden. Den Afghanska staten är svag och korruption frodas. Staten har svagt eller litet inflytande utanför de stora städerna i de södra och östra delarna av landet vilket är ett stort problem. Afghanistans problem är egentligen ett regionalt problem där man måste involvera Pakistan för att få bukt med talibanerna, men även blanda in Iran, Indien, Tadzjikistan och andra stan-länder i någon slags regional överenskommelse. Det amerikanska presidentvalet och segern för Barak Obama tycks ha väckt en försiktig optimism hos flera av konferensdeltagarna. Obama tycks ha förstått att man inte militärt kan besegra talibanerna i Afghanistan utan att ta itu med problemet på den Pakistanska sidan där de har träningsläger och försörjningsbaser. Han tycks också ha lyssnat på de rådgivare som trycker på att behövs massiva ickemilitära insatser. En satsning på att bygga ett starkt juridiskt system, starka statliga, regionala och lokala institutioner, jobbskapanse åtgärder, hälsa och utbildning. Kort sagt mer, mycket mer, civilt bistånd. Den åsikten tycks dessutom delas av general David Petraeus som för amerikanerna haft viss framgång i Irak och nu tar över även i Afghanistan. Låt oss hoppas att det finns fog för den optimismen. En eventuell förändring till det bättre lär dock ta tid. måndag den 10 november 2008, resan börjar Resan börjar bra. Jag åker med Turkish Airways till Dubai via Istanbul. TA är Star Allaiance medlem. I deras incheckningsdisk lyckas de checka in bagaget hela vägen till Kabul. Mig veterligen har ingen av mina kollegor gjort det förut. Vanligtvis får man hämta ut det i Dubai. Dessutom fick jag plats vid nödutgång där det är extra benutrymme. Trivialt men skönt med tanke på att jag lämnar Stockholm kl och kommer till Dubai En viss väntan i Istanbul dock. Dagbok doc 1(62)

2 onsdag den 12 november 2008, min nya bostad och så smäller det Jag har avslutat min andra arbetsdag i Kabul. Igår när jag kom efter nästan 24 timmar på resande fot med några tupplurar på olika flygplan så var jag kanske inte så effektiv på jobbet, men jag var där och hejade på gamla kollegor. Mina gamla afghanska kollegor verkade särskilt glada över att ha mig tillbaks. Det kändes faktiskt genuint. Idag, onsdag har det varit full dag med olika briefingar kring vad vi arbetar med och hur vi gör det. Det finns skillnader mot 2006, men också en del som är som förr och en del att bita i inte minst på säkerhetsområdet. Efter middagen börjar jag ta min lägenhet i besittning. Det är samma jag hade när vi flyttade in till Kabul från Pakistan. Fin utsikt över Pagmanbergen där snön redan ligger på topparna. En rundtur i lägenheten finns också på hemsidan under Filmer/video Nu är der väl försörjt i lägenheten med fotogenkaminer mot den annalkande vintern. I stället för fotogen eldar vi kaminerna med diesel eftersom fotogen är svår att få tag i. Spiller man utanför när man fyller på så luktar det Annars får man vara nöjd med standarden. El mesta vakna tiden på dygnet och varmvatten att tvätta sig i. Fungerande gasspis i standardutrustat kök och möblerna i vardagsrummet på bilden skaffade jag vid ett av mina tidigare uppdrag i landet. Inte Skandinavisk design direkt, men bra ändå. Mörkret faller snabbt strax efter fem och vid halv åtta smäller det första gången och strax därefter igen. Kraftiga smällar. Jag har inte sett blixtarna, men det är åska och snart vräker regnet ned. Våra vakter skiner som solar, trots att det blir kallt och rått. Det är första riktiga regnskuren sedan i augusti då marken knappt fuktades. Senaste riktiga regnet kom i april! Dagbok doc 2(62)

3 Man har sagt mig att snön kommer till Kabul nästa vecka. Fan tro det för igår var det 20 grader varmt mitt på dagen, om än nära noll på natten. Här är avståndet mellan sommarvärme och vinter inte en lång seg höst utan ett par korta veckor då temperaturen framför allt på nätterna sjunker snabbt. söndag den 16 november fest, lite shopping och annat Ny arbetsvecka har börjat. Här jobbar vi söndag-torsdag. Fredag lördag är lediga. Under helgens första dag, fredag, hade vi en liten fest i vår compound för alla utlänningar anställda av SAK, inte minst för att flera av oss börjat nyligen och det krävs lite get together då vi träffas under lite andra former än på kontoret. Flera av de nyanställda var dessutom ute på ett av våra projektkontor i Jalallabad nära gränsen till Pakistan, denna min första vecka i Kabul. Vår compound innebär den fastigheter där de flesta av oss bor. Compounden innehåller ett hus med åtta lägenheter och tre andra hus som är indelade i ett antal gästrum och smålägenheter. Här finns tvättstuga, ett litet gym och en gemensam matsal för de som inte vill laga mat själva och för mindre sammankomster som vår fest. Som alla hus i Afghanistan är tomten omgiven av en mur som skall skydda mot insyn och ovälkomna besökare. Det passar oss bra nu när säkerhetsläget är sämre än tidigare. Festen är trevlig och maten är excellent, gjord av Jörgen, en av kollegorna från tidigare vändor i Afghanistan. Kabul är i princip torrlagd från alkohol. De butiker som tidigare fanns för utlänningar att köpa vin, öl och sprit i är nu borta. Men det finns alltid sätt och några flaskor vin har trollats fram. Det är uppskattat och delas systerligt och broderligt mellan de närvarande. På lördagen var vi några stycken ute och fönstershoppade på Chicken street. Vi kan pga säkerhetsläget inte gå själva på stan utan att en av våra obeväpnade vakter går med eller så skall vi åka bil. På Chicken street, som är en känd shoppinggata från det sena sextiotalet och tidiga sjuttitalet när många hippies åkte vägen fån Nepal och Indien via Afghanistan. Här drack vi te hos matthandlare jag tidigare suttit hos och köpt mattor av. Förvånande att de kommer ihåg mig. En han minns precis vilka mattor jag köpte 2004 och att jag första gången var hos honom Idag verkar det finnas 10 matthandlare på varje västerländsk potentiell kund. Affärerna går inget vidare. På Chicken street som är ett rimligt säkrat område kan vi strosa runt ganska obehindrat utan ledsagare. Jag passar på att köpa ett par tofflor med höga kanter och fodrade med kaninskinn som en förberedelse för den snabbt annalkande vinter. Golven blir kalla i lägenheten. Fredag den 21 november 2008, valregistrering Det stundar presidentval i Afghanistan under Det bridrar säkert till det osäkra läget i landet just nu. Inför valet så skall väljarna registrera sig och det är något som pågår just nu. Här gör sittande presidenten Karzai valpropaganda inte bara via TV utan även via SMS. I dag fick jag ett SMS som uppmanade mig att gå och registrera mig för att kunna rösta på Karzai. En afghansk vän berättade att hans son registrerat sig endast 16 år gammal. Han har dessutom registrerat sig tre gånger. Första gången tyckte han att fotot inte såg bra ut och när de inte accepterade att ta ett nytt så bestämde han sig för att registrera sig en gång till för att få ett valkort med snyggare foto. Och det gick bra. Kunde man registrera sig hur många gånger som helst? Värt att kolla och an registrerade sig en tredje gång, utan problem. Inga frågor om legitimation eller någon avprickningslista som kollades. En ide var att ta historien till något av de lokala TV-bolagen. Frågan är hur kontrollen är på andra registreringskontor hur den kommer att vara i samband med valet. De två tidigare valen, presidentvalet 2004 och sedan parlamentsvalet ansågs av oberoende bedömare vara ganska ok. Men hur blir detta val, om det ens blir av? lördag den 22 november 2008, till Istalif Idag var vi några stycken till Istalif, en by en timmes resa norr om Kabul, över Shomali slätten och sedan upp i bergen. Dagbok doc 3(62)

4 Byn ligger gudomligt vackert med vy över hela dalen. Solen sken och vi har stämt träff med en svensk tjej, Ester, som arbetar i byn med keramik. Byn har en månghundraårig tradition av keramiktillverkning. En typisk Istalifskål eller fat är blå med traditionella mönster. Enligt sägnen kom en keramiker en gång från Samarkand i Uzbekistan och slig sig ner i Istalif. Han lärde upp en generation keramiker som sedan fört traditionen vidare i generationer. Över den förste keramikern har nu rests ett shrine med tillhörande moské. Ester säger att det finns stora likheter mellan keramiken här och den i Uzbekistan. Vi går runt i byn som hänger längs bergssidan. Den är utspridd över ett stort område och har kanske två tusen familjer med vardera 7-10 familjemedlemmar. Kanske skulle vi alla det stad, men det finns inget som påminner om stadsbebyggelse. Inte ens basaren är speciellt stor. En grusväg omgiven av butiker. Många hus i byn har förstörts under de olika krigen mot Sovjet, fraktionsstriderna efter Sovjet och under kriget med Talibaner. Många hus ligger ännu i ruiner som ni kan se på bilderna på min blogg. Vi besöker både en krukmakare och tittar på de traditionella brännugnarna, samt shoppar lite. Själv köper jag ett stort blått fat och tre stora skålar i traditionella mönster, till priset av ca 150 kronor. Jag hade säkert kunnat pruta ner till en 50-lapp, men har inte mage. Ester säger att priset är ok, men att de ibland när det kommer västerländska turister så tar man i det 3-4 dubbla och får det också. Affärerna boomar ju inte direkt, med tanke på situationen i landet, så de är väl värda alla inkomster de kan få. Traditionen i byn riskerar att dö. Det är svårt att konkurera med billig import från Kina och Pakistan. De unga söker sig till Kabul för att få jobb i stället för arbetslöshet i Istalif. Och detta är säkert mycken lokal tillverknings dilemma: Konkurrens från storstaden och billig import Ester har arbetat med att hitta lokala råvaror till färger och glasyrer för att kunna hjälpa till med att höja kvalitén. Teknik och design kan man själv. Ch kanske kan det finnas en kvalitetsmarknad att locka. Hade det varit lugnare i landet skulle Istalif kunna bli en riktigt härlig turistort, dit man åker på helger för naturens och luftens skull, eller varför inte på spa. Jag lägger ut bilder från besöket i bildarkivet på hemsidan måndag den 24 november 2008, workshop Idag startar en fyra dagars workshop där ett 60-tal afghanska chefer tillsammans med oss utlänningar diskuterar SAKs arbetsplan för 2009, men också diskuterar strategier för de olika områden vi arbetar med. En sådan här workshop, liksom alla större möten börjar med att en av kollegorna reciterar ur koranen. Här är islam något levande som alla omfattar. Varje dag så avbryter de flesta kollegorna arbetet för bön åtminstone i samband med lunchen. Vi har även ett separat bönerum för de som inte använder sina egna kontorsrum. För os västerländska hedningar känns detta lite ovant i början, men här är det en del av livsrytmen, ungefär som våra fikapauser. Fikapauser har man också. Inte så att det alltid är kl 10 och 12.30, utan närhelst man kommer in till en kollega så bjuds man på te, liksom i samband med möten. Delvis är det en artighetsrit att bjuda på te, men det är också tillfället där man utbyter artighetsfraser, senaste nytt och får lite tid för reflektion, vilket vi i väst ibland har lite för lite av. Under workshopen så har vi också jobbat med hur vi vill att bilden av SAK se ut om fyra år och en av grupparbetsuppgifterna var att svara på frågan om vad säger en minister, en statstjänsteman på regional nivå, en bonde, en mor med fem barn, en talibankommander och en taxichaufför om SAK Kär kom många bra förslag, men svaret som fick alla att skratta var det som en grupp menade att taxichauffören säger (även) om fyra år, nämligen: SAK är en fattig NGO (hjälporganisation) vars personal alltid prutar, även om det handlar om 5 Afghanis (ca 75 öre) och som aldrig ger dricks. Här ryms mycket av vad vår personal tycker om SAK. Vi betalar inte bäst löner i stan. Vi slösar inte med Dagbok doc 4(62)

5 pengar i onödan, till skillnad mot en del andra organisationer, utan använder dom i våra hjälpprogram. Sparsamhet med pengar är en dygd. Ni undrar säkert vad man tror, eller kanske hoppas, att en talibankommander skall tycka om SAK. Alla grupper med afghanska kollegor gav samma svar: SAK är en opolitisk, humanitär hjälporganisation som arbetat i Afghanistan under lång tid och hjälper oss bygga upp sjukvård, skolväsende för de fattigaste på landsbygden. Det respekterar vi och vill att de fortsätter med sitt arbete. Kollegorna vill uppfatta oss som en opolitisk, humanitär hjälporganisation som arbetar på landsbygden oavsett regim, vilket också är så vi har gjort. Ingen vill ha tillbaks Talibanerna vid makten, men de är en realitet på många ställen utanför Kabul. Därför vill man att även dessa skall känna till oss för det vi är och acceptera att vi får fortsätta med vårt arbete, vilket också sker på platser där andra organisationer har svårt att nå ut. torsdag den 27 november 2008, bilbomb Efter en timmes arbete kommer ett meddelande via frivilligoranistionernas säkerhetsbyrå: Date/Time: 27 November 2008, 08:35 Report Source: NGO Information: There has been an explosion reportedly targeting ISAF vehicles in Massoud Square. Assessment: Such attacks carry the potential of a follow-up. Advisory: NGO should avoid the area and keep a safe distance (500 metres) from security/military vehicles and convoys. Och lite senare en uppdatering: Location: Kabul City, District 9/10, Massoud Square Incident type: Explosion Date/Time: 27 November 2008, 08:35 Updated Information: The explosion is reported to have been from a Corolla rigged as a VBIED targeting international military vehicles between Massoud Square and Abdul Haq Square (District 10). Initial reports indicate the bomb missed its target but killed one civilian and wounded six others. Police have cordoned off the area. VBIED betyder Vehicle Born Improvised Explosive Device, dvs en slags hemmagjord bomb där man använder fordonet som bärare för att komma åt målet. Massoud Square är en plats vi passerar nästan dagligen. Det finns ett par platser som är svåra att undvika på vägen till eller ifrån jobbet därför att det inte finns många vägar att välja på. Det är som att komma söderifrån mot Stockholm. Man måste passera Södertälje om man inte gör omvägen kring Strängnäs eller Köping. Vi räknar in alla anställda efter alla sådana här händelser. Västerlänningarna genom mass-sms som de får bekräfta och övriga genom att kontrollera att vi inte haft bilar i närheten av området, förutom den vanliga närvarokontrollen som finns på en arbetsplats. Massoud Square är rondellen strax norr om USAs ambassad på vägen mot Kabuls flygplats. (se Kabul kartan på bloggen) Smällen var en bit från rondellen mot USAs ambassad och vår bill kommer genom ett område, Wasir Akbar Kahn, vars vägar inte syns på kartan. Vägbomber är inget man tänker på när man åker. Vi vet att dom kan finnas. Vi undviker, så gott det går, att få sällskap av militärfordon av olika slag. I går kom det tex bakom oss, i trängseln på Jalalabad Road, en slags amerikansk konvoj med bepansrade bilar. De kör i hög fart, hänsynslöst och formligen tränger sig fram. De här hade åtminstone blåljus på. Första och sista bilen i konvojen har störningssändare på som slår ut all mobiltrafik, eftersom mobiler kan utlösa Dagbok doc 5(62)

6 vägbomber. Många av de här konvojerna har en slags kulsprutetorn på fordonen. Vapnen bemannas av unga killar som svänger dom fram och tillbaks och pekar dom mot övriga trafikanter. De ger ett mycket hotfullt intryck. Vi kör, den här dagen av åt sidan in på en sidoväg för att låta amerikanerna passera. Deras uppträdande vinner inga harts and minds, bara förakt. Dagens bilbomb känns dock som småpotatis jämfört med terrorattacken i Mumbai (Bombay) som dödade över 125 och skadade mer än 350 personer. fredag den 28 november 2008, kravallvarning När något händer i stan sätter det igång en kedja aktiviteter hos oss. Som idag fick vi ett par SMS (två första nedan) och telefonsamtal. Vi följer upp med olika kanaler vi har i lokalsamhället och informerar vidare som i EXPAT ALERT 1-4 nedan. Vi följer upp var utlänningarna finns och ser till att de kommer i säkerhet fortast möjligt. Det är ett pussel. Här är dagens SMS-skörd i tur och ordning, varav de två första som är tipsen vi drog igång vår apparat på: Reports say a westerner has killed a local and 2 kids in accident riot target all westerners All to avoid jalallabad bad rd westerners being targeted /A EXPAT ALERT, Nov 28: Possible afghans killed in traffic acc.=riot Jalalabad road, targeting westerners. KMO no-go until further notice../ on behalf of CD SCA < (KMO är vårt kontor, BÅTS anmärkning) EXPAT ALERT, Nov 28 no 2: All expats stay at compound. Reports on armed mob moving from Jalalabad road./ on behalf of CD SCA EXPAT ALERT, Nov 28 no 3: All expats stay at compound. Leave compound on official tasks only./ on behalf of CD SCA To CD/dep CD at Situation calm, road is open, F and driver N at KMO will use other road when work is finished. EXPAT ALERT, Nov 28 no 4: Sit J-road calm. Expat curfew lifted. Regulations as before; carefulness, use guard/car transport./ on behalf of CD SCA Det som hände verkar ha varit en trafikolycka där en konvoj brittiska militärfordon var inblandade. Ett militärfordon har bakifrån kört in i en civil bil som slungades in i en slakteributik. Än så länge är det olika besked om det var en eller två döda och om det var fem eller sex skadade. En uppretad folkmassa samlades för att protestera. Stenkastning lär ha förekommit, men den afghanska polisen ingrep och kunde skingra folkmassan. Kabuls polischef har inbjudit traktens elders för en diskussion om händelsen. Det här blir väl sättet att medla mellan britterna, de skadade och anhöriga till de som dödades i olyckan. Jag har sagt det förut. Utländsk militär kör hänsynslöst på Jalalabad road. Den här typen av olyckor kommer att hända igen. Vi kan bara hoppas att inte en protesterande folkmassa blir kravaller i hela stan, som det blev 2006, när även en biståndsorganisation fick sitt kontor nerbränt. Det kontoret ligger mindre än 100 meter från min bostad. tisdag den 2 december 2008, giftemålsindustrin blommar Idag fanns det fanns en hotbild längs den vanliga vägen hem, så vi tog en alternativväg. Den förde os läns en nybyggd ringväg som kantas av glaspalats byggnader med blinkande neon. Det är några av Kabuls måna Wedding halls. Giftermålsindustrin är den enda riktigt lönsamma av de lagliga industrierna. Ett giftermål kan sätta en familj i skuld för flera år framåt kronor med gäster är inte ovanligt. Är det fint skall det vara på en wedding hall som står för mat och underhållning. Det är en osund utveckling med allt mer påkostade fester och allt fler gäster. Ovanan, om man får kalla det så, har lett till att många unga par faktiskt skjuter upp sina bröllop och många gifter sig långt efter 30 års ålder, i ett land där man tidigare gifte sig mycket tidigare. I Sverige gifter Dagbok doc 6(62)

7 vi oss sent men inte av det skälet. Tom presidenten har uttalat sig i TV och tycker att de extremt påkostade bröllopen har blivit ett nationellt problem. I Tadzjikistan, norr om Afghanistan, lär man helt sonika ha förbjudit bröllop med fler än 100 gäster för att ta ner kostnaderna för familjerna. Det har bara haft positiva effekter. Fler har råd att gifta sig, färre skuldsatta och eftersom fler gifter sig så fortsätter giftermålsindustrin blomstra. Win, win? En liten filmsnut från en wedding hall by night finns under Media. torsdag den 4 december 2008, fårslakt Med ett välriktat flyganfall slog amerikanerna ut en hotande fårskock mitt i natten. Dom såg ut som Talibaner. Ett sextiotal får dog. Man har dock lovat att ersätta den drabbade nomaden. Det kallar jag precisionsbombning. Det var ju tur att det inte var ännu ett bröllopsfölje. söndag den 7 december 2008, mer fårslakt inför inför Eid al-adha En hel vecka av helger ligger framför oss. I dag söndag är det Arafat, helgdagen man firar till minne av Adam och Evas återförening. När de drevs ut ur lustgården var de skiljda åt i 200 år. Så en dag, på berget Arafat möts de igen och Gud förlåter deras synder. Det är till minnet av denna händelse som en god muslim gör den heliga resan till Mecka, för sk Hadji Arafat följs alltid av Eid. Vi har en Eid som avslutar fastemånaden Ramadan. Denna Eid kommer ca 70 dagar efter Ramadan och kallas Eid al-adha. Gud utsatte Abraham för ett prov och ville att han skulle offra sin ene son. Djävulen tyckte dock att Abraham skull strunta i Guds nyck, men Abraham tänkte minsann lyda Gud, som då ingrep och lät honom offra ett får i stället (det var ju bussigt). För att fira den händelsen slaktar många muslimer ett får, en get eller nötkreatur under Eid, som enligt tradition skall bli mat till familjen, släkten och samhällets fattigaste. I år kostar enligt kollegorna ett får ca 200 USD mot 100 förra året. Jag gör ett besök på slaktargatan och tar några kort samt en filmsnutt (finns under Media, Film/Video). måndag den 8 december 2008, Eid al-adha Eid Mubarrak En 15 minuters regnskur. Det var allt. Solen tittar fram och luften är klar och damfri. Ett härligt väder för en promenad i centrala stan. Gatorna ligger lika öde som om det vore juldagens morgon. Resten av veckan har regeringen förklarat vara helgdag för att fira Eid, så vi västerlänningar sitter hemma och arbetar och är ute och rör på oss så mycket det går. En del passar på att ta ut semesterdagar för att få en lång julledighet. måndag den 15 december 2008, det surrar i luften Morgonluften är tät med helikoptersurr. Det har surrat halva natten enligt kollegor med sämre nattsömn än jag. En inte alltför vågad gissning är att Bush är på ingång för att säga tack och farväl och det visar sig vara en riktig gissning. Bush var i Irak igår där en journalist kastade en sko mot honom. Det lär inte bli tillfälle för någon sådan presskonferens idag. Strax efter att vi passerat Masoud rondellen där vägen delar sig så stängs hela området av mellan flygplatsen och presidentpalatset. Det betyder att framkomligheten i stan i princip blir noll. Afghanistan is a dramatically different country than it was eight years ago säger Bush. Jag var här för åtta år sedan, och det var annorlunda. Talibanerna regerade och det var fridfult i landet, samtidigt som 5 millioner afghaner bodde i flyktingsläger i Pakistan och Iran. Det hade varit sju år av torka och missväxt och talibanernas utövade en hänsynslös repression mot oliktänkande och var totalt ointresserade av att utveckla landet. Dagbok doc 7(62)

8 Sedan följde ett par år som såg lovande ut. Nu är kanske 70 % av landet, no go areas för vanligt biståndsarbete och utanför regeringens kontroll. Områden är inte ens säkra för de amerikanska trupperna eller för ISAF och frågan är om Bush med sitt uttalande menade att Afghanistan har kommit ur askan in elden Mycket har blivit bättre men annat har blivit mycket sämre och det är väldigt ojämnt fördelat över landet. torsdag den 18 december 2008,det regnar För första gången på väldigt länge regnar och snöar det i Afghanistan. I Kabul regnar det mest hela dagen. Snö behövs i mängder i bergen för att 2009 inte skall bli ännu ett år av missväxt och torka. lördag den 20 december 2008, en skola på landet SAK etablerar och driver skolor på landsbygden där regeringen inte har resurser att erbjuda skolor till barn. Jenny Anderberg som jobbar på SAKs kontor i Stockholm, skrev följande rapport efter ett tidigare besök i Afghanistan i höstas då hon besökte en by och skola utanför Jalalabad i östra Afghanistan: Det är en osäker resa, det är inte bekvämt, det är inte enkelt. Men varje gång jag har besökt någon av Svenska Afghanistankommitténs skolor blir det så självklart varför vi fortsätter att arbeta. I byn Daug, mellan Jalalabad och gränsen mot Pakistan, träffade jag i våras en 8 år gammal flicka som heter Zeiton. Hon var blyg, men hade en självklar vilja att lära sig läsa och skriva. - Jag har fyra syskon, men jag är den första som går i skolan. Och jag kan läsa lite. Fram till för fem månader sedan fanns ingen skola i byn eller i närheten. SAK inrättade därför en enkel skola för Zeiton och 260 andra elever. Det finns bara två klassrum, de flesta sitter utomhus. Närheten till barnens hem spelar stor roll i det osäkra land som Afghanistan är, framför allt för flickor. Föräldrar vågar nämligen oftare låta sina döttrar gå till skolan om den inte ligger flera timmar bort. Trots djup fattigdom, osäkerhet och hot så vill föräldrarna att barnen ska gå i skolan. Barnen själva vill lära sig läsa och skriva, och jag tycker att barn har rätt till det. Vad kostar skolmaterial? Här är några exempel på vad pengar räcker till: 196 kr papper och pennor till en hel klass 420 kr en månadslön för en lärare 998 kr dricksvattenpump och sittmattor till en hel skola Du kan Stödja Svenska Afghanistankommitténs arbete med att ge barn möjlighet till skolgång genom att sätta in ett bidrag på pg dec jan 2009, Jul och Nyår med familjen i Oman Nästan två veckor tillbringade jag med min fru, våra barn och barnbarn i Oman. Vi bodde på ett hotell i Muskat som är huvudstaden. Vädret är behagligt soligt, ca 25 grader, långa sandstränder att promenera på, eller en simtur i hotellpolen. Landet har mer än 400 gamla borgar, många flera hundra år gamla, och en hel del är väl upprustade och var värda ett besök. En tur i öknen och på sanddynerna är alltid en spektakulär upplevelse. Oman är mest berg och öken, men rätt vad det är kommer man på en liten oas med rinnande vatten och en tät skog av palmer inklämda mellan höga berg. Det blev också tillfälle till en tur på havet och titta på delfiner och tillfälle till lite snorkling. Dagbok doc 8(62)

9 Oman har olja och det betyder också att alla tycks ha bilar, många dyra och stora bilar. Vägnätet är enastående bra. För att ta sig runt i Muskat måste man ha bil. Stan är byggd för bilister inte för fotgängare. Fotgängarsäsongen är ju kort och sommaren så het att AC är ett måste både i bilen och hemma. Oman är inte så kommersialiserat som Dubai (ännu), men det är inte billigt. Landet är lugnt, känns vänligt, avspänt och säkert och lagom exotiskt för en semester där man kan varva ner och njuta av tillvaron. Grova våldsbrott, rån och våldtäkter är nästan helt okända i landet. Södra Oman har ett tropiskt klimat dit man lockar fler turister med gruppresor. Fina bilder från Oman kan du se på som är min son Fredriks hemsida söndag den 4 januari 2009, tillbaks till kylan i Kabul Ariana Airline är det största afghanska flygbolaget men det man gärna undviker. Mitt flyg till Kabul från Dubai i morse, också med ett afghanskt flygbolag, var inställt och jag bokades om till Ariana. Få utlänningar åker med bolaget och det är mest afghanska gästarbetare som bordar planet, med jättelika handbagage. De flesta i sina traditionella kläder, med shalvar-kameze och en hel del stora turbaner. Många slår sig ner på första bästa lediga plats oavsett vad som står på boardingkorten och det är ganska rörigt innan alla sitter ner och planet kan lyfta. Mobiltelefoner används flitigt både under take off och landning. Jag ser inte att det finns något förbud mot mobiler i planet. Redan vid inflygningen till Kabul försöker några ställa sig upp för att ta sitt bagage och när planet tar mark så har personalen fullt upp med att få folk att sitta kvar på sina platser. Det är en liten ironi i att det bolag som däremot anses bäst, Kam Air, är det enda av de afghanska bolagen som har förlorat ett plan som i dåligt väder flög rätt in i en bergssida i stället för över den. Det ligger ett täcke blöt nysnö över Kabul och lägenheten har stått ouppvärmd i nästan två veckor så det känns riktigt ruggigt inne och det lär ta ett dygn innan fukten försvinner och trivseln återkommer i lägenheten. måndag den 5 januari 2009, jordbävning Två dagar i rad har det varit jordbävning i Hindukush. Skalven kändes i Kabul. Det första var under natten till söndag när jag var på väg till Kabul. Epicentrum ca 35 mil nordöst om Kabul och 6,2 på Richterskalan. I natt var det dags igen: Dagbok doc 9(62)

10 KABUL (Pajhwok News): A strong earthquake jolted parts of Afghanistan including capital Kabul and its adjacent provinces early Monday. According to sources, the quake magnitude was reported 5.7 on Richter scale while its epicentre was in the remote Hindu Kush mountain range. People in panic had come out of their homes. However, there were no immediate reports of any casualties or damage. Skalvet inträffade klockan 4 på morgonen. Många vaknade, men jag sov gott denna gång. Tisdagen den 6 januari 2009, miljö- och gatubarnsprojekt Vi använder en hel del ved för att värma upp vårt kontor. I ett land där det mesta av skogen huggits ner känns det inte riktigt bra. Därför tittar vi på alternativ. Ett sådant alternativ är briketter som tillverkats av gammalt papper, kartong, sågspån och löv. En liten hjälporganisation, Afghanistan4Tomorrow, har organiserat gatubarn med mottot Earn to Learn Barnen jobbar ett par timmar för att samla in råvaror och tillverka briketter och går sedan i skolan på eftermiddagen. Överskottet av verksamheten får de som bidrag till sin och familjens försörjning. Tillverkningen är av enklaste slaget. Papper mm smulas sönder blandas med vatten och får gegga ihop sig i stora tunnor över natten. Tillverkningsapparaten består av plaströr, ca 15 cm i diameter. Rören är perforerade med hål. I röret häller man ett par liter av pappersgeggan, pressar ut vatten med ett skaftförsett lock. Sedan lägger man i en distansbricka i röret, fyller på ny gegga, pressar ur vatten, ny distansbricka osv. Med 4-5 lager gegga i röret, tar man det till en ny station där mer vatten kan pressas ut. De färdiga briketterna pressas sedan ur röret och får torka 3-4 dagar. Vi kommer att smala in allt papper kontoret kasserar och ge till organisationen och vi skall prova dessa briketter i stället för ved. De är billigare per kilo än ved och håller de måttet så kommer de bidra till en bättre miljö och att ett antal människor får jobb. Win-win. Du kan se mer på onsdag den 7 januari 2009, tionde dagen i muharram, ashura - stora piskardagen Muharram är första månaden i det muslimska året. Den tionde denna månad är en shiamuslimsk sorgehögtiden ashura då man uppmärksammar att Muhammeds dotterson Husayn dog martyrdöden i Karbala år 680 då hans far Ali gjorde uppror mot det umayadiska väldet och kalifen Tasid (sunni). Ali var profetens kusin och svärson, gift med profeten dotter Fatima. Husayns död symboliserarsplittringen mellan de två huvudinriktningarna inom islam, sunni och shia, sedan dess. Grunden till splittringen ligger främst i synen på vem som är muslimernas naturliga ledare efter profeten. På många håll kan man se shuamuslimer, symboliskt piska sig själva dagen till minne. I Kabul verkar det ganska lugnt. Mest en del mindre processioner genom staden och bilar med flaggor. Dagbok doc 10(62)

11 Onsdagen den 14 januari 2009, hot i västra Afghanistan Regelbundet får vi säkerhetsuppdateringar från olika delar av landet. I Kabul med omnejd har det varit lugnt den senaste tiden. Från Heratprovinsen i väst kommer följande information: Information: The Emirate-Islamy-Mojahidin-e-Heart, Afghanistan South- West region has issued a letter of advisory to the village elders and Imams, making a five point demand which runs as follows: 1) Furnish Emirate-Islamy-Mojahidin-e-Heart with a list of criminals involved in thefts, robberies and smuggling. 2) A warning was issued to the smugglers that henceforth if they failed to cease drug running activities, they would be beheaded. 3) Those poor people who have been forced to part with their lands as a result of coercion from powerful parties, shall be restored their lands if such incidents are brought to the notice of the Emirate-Islamy-Mojahidin-e-Heart. 4) Furnish Emirate-Islamy-Mojahidin-e-Heart with a list of individuals who do not visit the mosque to offer prayers. 5) Everyone was warned to not allow women to work for NGO. Those failing to heed the warning would face grave consequences. Through another letter of threat warning the Emirate-Islamy-Mojahidin-e-Heart asked NGO to stop running training/ vocational courses for people from these areas. Emirate-Islamy- Mojahidin-e-Heart believed that the training courses were being run as per the foreigner's (outsiders) plans and were against the religious tenets of Islam. The beneficiaries were asked to stop attending the courses, return the training equipment and join up with training courses run through the religious teachings of Quran instead. Assessment: The AOG in the districts of Engil, Gozara and Pashtun Zargun have been regularly intimidating the residents through warnings, asking them to cease working for the NGO and the government. 'The Emirate-Islamic- Mojahedin-e-Herat' had issued a verbal warning to the residents of Shiayoshan Village, in Gozara district on 19 Dec 2008 asking them to stop working for the government and NGO or else face the consequences of having their scalp hair shaved off in public and the nose dismembered. It is also reported that after issuing of the warning, the AOG members forcibly shaved off the scalp hair of a government employee working for the 'Rural Rehabilitation Department' - in public, while in another case the ear of a government functionary was dismembered in public. A warning was issued in the form of a letter on the 12 Dec 2008 while a night letter was issued in mid-oct 2008 and another warning issued in Jun 2008 asking residents and women to stop working for the NGO. Det är naturligtvis ruggig läsning och man undrar hur de som sprider hoten tänker. Det är knappast goda muslimer som beter sig så här utan värsta sortens obildade mörkermän torsdag den 15 januari 2009, en vecka regn och snö, helgen börjar Dagbok doc 11(62)

12 Varje dag den gångna veckan har det regnat eller snöat. Det har varit novembergrått. Mer snö behövs i bergen, metervis, som sedan får smälta sakta under vår och sommar, om vi skall slippa ännu ett år av torka. lördag den 17 januari 2009, självmordsbombare i stan kl Man skall aldrig ens tänka att stan har blivit lugnare, även om det har varit ganska lugnt i december och januari. För mindre än två timmar sedan när jag satt vid mitt skrivbord i lägenheten så hördes en dov smäll. Inte direkt nära. En självmordsbombare lastad med sprängämnen utlöste laddningen nära den Tyska ambassaden. En bil blev förstörd och ett antal människor skadade och dödade. I vanlig ordning sätter vi igång larmkedjan och räknar in vårt folk. Ingen har varit i närheten av platsen. I veckrapporten från hjälporganisationernas säkerhetsbyrå beskrivs händelsen: A suicide bomber detonated his Corolla VBIED near an IMF fuel tanker. Four local civilians and one US soldier were killed, and six soldiers, one US civilian, and 19 local civilians were injured. VBIED= Vehicle Borne Improvised Explosive Device. IMF=Internationally Military Force lördag den 24 januari 2009 Illa, illa. Jag såg i DN att Blondinbella åkt ur Let s dance. måndag den 26 januari 2009, regn, mera regn och lite snö Det regnar för andra dygnet i sträck. I bergen snöar det och det behövs mycket mer. Det är förhållandevis varmt och frågan är om snön i bergen kommer att ligga kvar tillräckligt länge i vår/sommar för att hålla torkan stången. torsdag den 29 januari 2009, det spöregnar och datum för presidentvalet annonseras. Afghanistans oberoende valkommission, IECA, meddelar att presidentvalet skall hållas den 20 augusti, även om konstitutionen säger senast maj. Att genomföra valförberedelser mitt i smällkalla vintern anses omöjligt. Hur det kan bli lättare under våren och sommaren då talibanernas aktiviteter brukar vara på topp, framgår inte. Det skall hållas ett parlamentsval också i höst, men när det blir av vet vi ännu inte. Nu börjar också på alvar spekulationerna om vem som blir president. President Karzai hade hoppats på stöd från Obama, men Hilary Clinton sa i senatsförhören innan hon utsågs till utrikesminister att Afghanistan är en "narco-state" with a government "plagued by limited capacity and widespread corruption". Och Karzais bror anklagas för att vara en de stora narkotikahajarna i landet. Knappast det stöd Karzai sökte. En inofficiell afghansk delegation var också på plats i Wasington under Obamas invigning. Dr Abdullah Abdullah som var Karzais förste utrikesminister, Dr Ashraf Ghani som var Karzais förste finansminister, Ali Ahmad Jalali som var inrikesminister och Gul Agha Sherzai som är guvernör i Jalalabad där också amerikanska styrkor finns. När Obama var på blixtbesök i Afghanistan före valet så träffade han Gul Agha innan han träffade Karzai. Trots det är knappast Gul Agha något presidentämne. fredag den 30 januari 2009, motion Igår kväll spöregnade det igen, men nu på morgonen skiner solen och jag skall ut och motionera. Vi går på ett bakom betong, taggtråd och välbevakat inhägnat skolområde med en idrottsplan. Där kan man gå runt, runt... lördag den 31 januari 2009, KFC Dagbok doc 12(62)

13 Kentucky Fried Chicken eller Kabul Fried Chicken? Det är frågan. Varumärkesförfalskning är en vanlig företeelse. Inte bara när det gäller kända restaurangnamn utan mycket annat. Tyskland och Japan borgar för kvalitet så därför der man inte sällan ett känt märke på en vara med den betryggande texten: Made for Germany, eller Made by Japan. Afghanistan är den dumpningsplats för allsköns förfalskningar. (bild i Media, Kabul 2008-). måndag den 2 februari 2009, IED detection Dagens bombvarning (fritt översatt från engelska) Plats: Vic Camp Eggers, Kabul City Datum/Tid: 02 Feb 2009 Incident Typ: IED detection Incident Beskrivning: En bombhund har upptäckt en möjlig IED (Improvised Explosive Device) fastsatt på en oljetankbil I närheten av Camp Eggers i Kabul City. ISAF personal har spärrat av området och säkrar för närvarande tankbilen. Sakdade och döda/skador på egendom: NIL Gripanden: NIL Bedömning: Den här händelsen följer på en tidigare VBIED (bilbomb) som verkar ha haft en tankbil som mål nära Tyska ambassaden och Camp Eggers (17 jan). Varning/ Råd: Håll er undan från området, välj alternative vägar och informera alla förare och säkerhetspersonal som kan beröras. måndag den 9 februari 2009, att tala med Talibanerna President Karzai har varit i München och sagt att Afghanistan inte är en knarkstat och ett hopplöst land utan gjort stora framsteg de senaste sju åren. Jag brukar också vilja tala om de framsteg som gjorts, men i presidentvalstider och när amerikanerna kommer att trappa upp här så kan det också vara på plats att konstatera att ett av landets kanske största problem är korruptionen och bristen på lag och ordning. Här har Karzai-regeringen misslyckats totalt. Ingen av de som tippas bli Karzais rivaler i presidentvalet den 20 augusti kommer att kunna (eller vilja) göra mycket åt den saken. Karzai sa också att detta är rätt tidpunkt för mig att mana till en försoningsprocess. Vi vill inbjuda alla dessa talibaner som inte är med i al-qaida, som inte är med i terrornätverk, som vill återvända hem, som vill följa Afghanistans författning och som vill ha fred i sitt land och leva ett normalt. Jag vill minnas att han sagt liknande saker förut och att man försökt ha informella samtal med delar av Talibanrörelsen tidigare, utan framgång. Dagbok doc 13(62)

14 Amerikanerna har börjat trappa upp sina styrkor i landet och har aviserat att ytterligare soldater ska dit. Man skall också prova en ny taktik som man använt i Irak med viss framgång, nämligen att skapa och beväpna en slags lokal ordningsmilis av frivilliga som skall hjälpa till med säkerheten på landsbygden. Det kanske har fungerat i Irak. Här sär alla skeptiska och pekar på att Sovjet använde taktiken endast med resultatet att vapnen och milisen dök upp på motståndarsidan. Andra pekar på att ingen ute i byarna frivilligt kommer att ställa upp i en milis för att bekämpa Talibanerna, även om man inte stödjer dessa. Man är rädd om familjen och sitt rykte. I stället är risken stor att enbart kriminella och krigsherrar kommer att låta sig beväpnas och vem vapnen då kommer att användas mot är ju lite osäkert. En sådan här milis legala status är ytterst oklar. En ironi är att FN i flera år ägnade sig åt en disarmament process där man ganska framgångsrikt (?) avväpnade lokala krigsherrar. Nu startar amerikanerna en omvänd process. Man försiktigt börjat sin upptrappning och sitt försök med lokalmilis i provinsen Wardak strax söder om Kabul, där SAK har mycket verksamhet (Hälsovård, barnmorskeskola, skolor, handikapprehabilitering osv) och vi spår att det snart kommer att vara ännu ett no go area. I morgon åker vi, några utlänningar, till Wardak, bland annat för att försöka bilda oss en klarare bild om hur läget är i provinsen. tisdag den 10 februari 2009, i Wardak Dagens besök i Wardak, bara ett par mil söder om Kabul, var både spännande och händelselös. Det låter som en motsägelse, men låt mig förklara. Resan dit var odramatisk. Stor fin bred väg. Ett par checkposter med afghansk militär. Men inga Talibaner så långt ögat kunde nå. Det här är vägen där inga andra utlänningar förutom vi åker utan militär eskort därför att provinsen är infiltrerad av Talibaner och kriminella. Andra organisationer förlitar sig helt på tex på den utländska militärens, på FNs och säkerhetsinformation. Den informationen har oftare visat sig vara mer fel än rätt därför att man i sin tur får info från tex afghansk militär, polis och betalda informatörer utan lokal förankring och som tjänar pengar på att ge information. Vi förlitar oss på den dagsfärska information som vår personal på plats ger oss innan resan och som i sin tur grundar sin information på vad anställda som bor på landsbygden runt kontoret i Wardak har att säga om läget i just sin by. Så därför blir besöket ur säkerhetssynpunkt händelselös som det skall vara. Spännande är det alltid att vara ute i verkligheten och på plats se det man gör i våra projekt. Målet för resan var delas kontoret i Wardak för en allmän orientering om hur saker och ting fungerar och är i provinsen, men också för att besöka barnmorskeskolan. Barnmorskeskolan är en intressant historia. Ett tjugotal unga kvinnor från olika distrikt i tre provinser får en 18 månaders utbildning till barnmorskor. Mycket teori, men mest praktik i sk skill labs och sedan under överinseende av en erfaren barnmorska på sjukhuset i Maidan Sahar. Det låter inte mycke med 18 månaders utbildning. I Sverige tror jag den utbildningen är betydligt längre. Här är de 18 månaderna skillnad mellan liv och död för många kvinnor i ett land med den näst högsta dödligheten i världen för kvinnor som föder barn. Jag kunde tyvärr inte ta kort, men hoppas på någar bilder från en kvinnlig afghansk kollega som skall besöka skolan. Spännande var också att höra hur man arbetade på kliniker och i skolor i de distrikt och byar där det finns Talibaner. Knepet är att vi till dessa kliniker och skolor anställer folk som kommer från trakten och att byråden får i uppgift att tala med eventuella talibaner. Talibanerna i Wardak är för det mesta från trakten och är därför naturligtvis mer mottagliga för argument från byråden, än om någon utifrån försökte tvinga på byn sådana nymodigheter som kliniker och flickskolor. Dagbok doc 14(62)

15 Lite ruggigt att höra var dock att 24 personer hade förts till sjukhus i Kabul för att de blivit bitna av rabiessmittade hundar, i ett distrikt bara några kilometer från vårt kontor. Det finns mycket vildhundar och de behöver skjutas av. Wardak ligger några hundra meter högre än Kabul och är var landskapet vitt av snö, om än alldeles för tunt snötäcke och några bilder från besöket kommer om några dagar på webben. onsdag den 11 februari 2009, självmordsattacker Vid 10-tiden idag så får vi första påringningarna om att ett antal attacker pågår på olika håll i Kabul. Till att börja med är det röriga uppgifter. Vi utfärdar ett omedelbart förbud mot att åka in till stan (kontoret ligger flera kilometer utanför centrum). Några afghanska kollegor som var på vägt till olika möten inne i stan, beordras tillbaks. Vi räknar in alla utlänningar och ringer de som finns på andra orter för att informera om vad som pågår så de kan kontakta sina anhöriga hemma om att de är i säkerhet. Vi meddelar hemmakontoret och ambassaden att alla SAK-anställda är oskadade och i säkerhet. Vi har en arbetsfördelning som fungerar ganska bra, nu när vi tvingas prova den i verkligheten. Några samlar information, andra sprider den via olika distributionslistor och sätt. Såsmåning om klarnar bilden av vad som hänt. Det är flera samordnade attacker av självmordsbombare. Två attackerar prison directorate (ungefär kriminalvårdsstyrelsen) och spränger sig och minst sju kringstående till döds. En eller två skjuter sig in på justitieministeriet och utbildningsministeriet. Ingen av dessa lyckas utlösa sina laddningar, men de skjuter ihjäl en del folk när de tränger sig in på ministerierna och dödas sedan själva av den afghanska militären. En lär ha fångats levande. En självmodsbombare skjuts ner innan han hinner utlösa sin bomb, utanför Inrikesministeriet när han upptäcks i en bil av den Afghanska militären. Alla kollegor har ett visst behov av att tala om vad som hänt under dagen. Afghanerna har sina naturliga nätverk att diskutera i. Vi utlänningar träffas en dryg timme för att gå igenom vad som har hänt, vad vi kan förvänta oss den närmaste framtiden och hur vi skall förhålla oss till olika situationer de närmaste dagarna. fredag den 13 februari 2009, Barf mi barad dar Kabul Barf mi barad dar Kabul (med reservation för stavningen och grammatik) betyder Det snöar i Kabul Härligt. Snön vräker ner. Det är inte kallt, strax över nollan, men det är snö. En kollega skulle åka från norr över Salangpasset tillbaks till Kabul idag. Henne var vi tvungen att stoppa eftersom snön vräker ner även i Salang och tillfarterna till tunneln som är världens högst belägna vägtunnel, är stängda. Jag har själv suttit fast i Salang på 3000 meters höjd, i sju timmar, med snöstorm och minus 15 grader, så jag vet att det är något man vill undvika. Den gången var vägen öppen, men en långtradare sladdade och blockerade vägbanan och då blir det tvärstopp, tills man får fram bärgare. lördag den 14 februari 2009, Richard Holbrooke i stan Richard Holbrooke har träffat president Hamid Karzai här i Kabul idag. Frågan är vilket stöd Karzai får från den nya administrationen i USA och vad tänker amerikanerna göra den närmaste tiden. Bara en upptrappning av antal trupper kommer inte skapa något lugn. Här m dagen fick vi en liten hint om vad som väntar under våren talibanattacker inne i Kabul. Det påverkar inte på kort sikt SAKs möjligheter att jobba med våra projekt på landsbygden, men det kommer att göra livet för alla västerlänningar och afghanska kollegor allt mer begränsat. Våra afghanska kollegor kan vi inte evakuera, men vi kan hamna i en situation där vi för kortare eller längre tid får evakuera alla eller flertalet utländsk personal. Ju närmare valet den 20 augusti, ju stökigare kommer det antagligen att bli. Dagbok doc 15(62)

16 Baba Said trotsar vintern i sina flp-flops 13 feb tisdag den 17 februari 2009, Pajhwok News Pajhwok News February 17 7 projects completed in Maidan Wardak The National Solidarity Programme (NSP) has accomplished seven different uplift projects in central Maidan Wardak province at a cost of 24 million Afghanis. Provincial media office in a press release issued here on Monday stated that 1000 families will benefit from the projects. Adam Khan, spokesman for the governor said that the projects were included water canals, dames, power supply machines, leveling of one kilometer road and supportive walls along it and two poultry farms. The projects were provided by the Swedish Committee for Afghanistan (SCA) for Maidan Shar, capital of the province and were completed at a cost of 24 million Afghanis, Khan said. He added the power supply machine would generate 57.5kw electricity. Det var i Wardak vi var för en vecka sedan. torsdag den 19 februari 2009, Dadkhoda Lindström Sverige har ju utvisat flera Afghaner tillbaks till Afghanistan. Man kan tycka vad man vill om att det är farligt eller inte farligt för den som utvisas och vi har många gånger svårt att bedöma flyktingskälen. Jag har flera gånger, här i Kabul, träffat en av de afghaner som utvisats. Han heter Dadhkoda Lindström. Finns inga andra skäl så tycker jag att det finns humanitära skäl att låta en kille stanna som bott i Sverige i över fyra år, talar flytande svenska, hade ett jobb osv. Hans story finns att läsa i et reportage i Sundsvalls Tidning: Torsdagen den 26 februari 2009, terrorister bränner ner livsmedelsbutiker Nyheten att terroristerna bränt ner fyra livsmedelsbutiker gör mig lite upprörd och nedslagen för att det skett i min gamla hemstad och att mina föräldrar bor bara hundra meter från en av de drabbade butikerna. Dom och andra äldre i området får nu längre till affären. Det handlar alltså inte om Kabul. Här har det varit lugnt i två veckor. Det handlar om Södertälje. Min fru mailar mig: Fyra stora bränder i natt vid Willys i Saltskog, Willys och ICA vid Weda och en Willys till. De tror att det är 'vänster'organisationen Global intifada som klistrat lappar om hur man tillverkar brandbomber och att man ska bränna upp affärer som handlar med USA (!?). Intifada. Kyss mig Och vadå vänster? Antagligen svenska medelklassungar som har fått en förvriden världsbild. Dom är potentiellt farliga för de är ofta rätt okunniga drivs av en närmast religiös (om än tillfällig) övertygelse som gör dom blinda för vanlig logik och sakliga resonemang. De påminner om de oförsonliga utländska talibanerna här i Afghanistan som också saknar kontakt med verkligheten vanliga människor och deras behov. Om man nu är emot USAs krig i Irak varför bränner man upp livsmedelsbutiker i Södertälje som tagit emot fler irakiska flyktingar än USA? Det finns ju en möjlighet att det ligger andra motiv bakom bränderna fredag den 27 februari 2009, brandbilen körfast kl Vår bostadscompound ligger inklämd på en liten gata mellan EU-kommissionen och riksåklagarämbetet och man har i veckan satt upp nya betongblock i zick-zack för att spärra av gatan från självmordbombare etc. Nyss susade en av Kabuls nya hypermoderna brandbilar in på gatan med sirenerna på. Det är utryckning. Utanför mitt sovrumsfönster fastnar de bland betongblocken och måste backa tillbaks för att köra en annan väg till brandplatsen. Lycka till. Dagbok doc 16(62)

17 Det hjälper inte med moderna brandbilar om man spärrat av gatorna med stora betongblock. Jag tror inte riksåklagaren tänkte på det när gatan spärrades av. Det var inte i vårt kvarter det brann, men jag hoppas de han fram dit där det brann eller att det var ett falsklarm. måndagen den 2 mars 2009, svalorna är här Plötsligt var det svalor på gården när vi kom hem. Svårt att förstå vad de äter. Har inte sett en enda fluga. På kullarna runt stan ligger fortfarande snö och längre bort i bergen är, om inte ett tjockt lager snö, så åtminstone ett lager. lördag den 7 mars 2009, vakten som bodde i vårt gästhus före talibantiden Jag tog en promenad på stan idag för att betala en matta som jag nu hängt på väggen som dekoration. Med mig på promenaden hade jag en av våra vakter. Han är i 25-årsåldern. Han berättade att hans familj under inbördeskriget, före talibanerna som kom till makten -96, bott med sin familj i det hus i vår compound som vi använder som gästhus. Huset var då i dåligt skick, men det låg ändå i ett säkrare område än där familjen bott tidigare. Under inbördeskriget sköt de olika fraktionerna in i varandras områden med raketer från de olika kullarna i Kabul. Gulbudin Hekmatyar, en av krigsherrarna som förstörde stan, sköt raketer in i det område där vår vakts familj bodde. Två av hans bröder dödades vid ett av dessa anfall. När talibanerna kom till makten, fick familjen nog och flydde till Peshawar i Pakistan där de bodde i sex år. Nästan alla kollegor har liknande historier att berätta. söndag den 8 mars 2009, Internationella kvinnodagen Kvinnodagen firades på jobbet med ett teparty och tal. Vi har en personalförening för bara kvinnor som vi uppmuntrar att ta saken i egna händer. Dom organiserade arrangemanget. Här i landet finns ingen föreningstradition, som vi tar som självklar, så föreningen liksom alla andra föreningar, har lite svårt att finna formerna. Föreningen har dock haft synpunkter på hur vi kan förbättra situationen för kvinnorna på jobbet, tex förslag för vårt dagis och hur personaltransporterna skall skötas den mörka halvan av året. Sådana initiativ uppmuntrar vi. För, framför allt de yngre kvinnorna är det svårt att komma hem efter mörkrets inbrott. Deras män och/eller fäder (familjen) hotade flera av dem att de skulle tvingas sluta om de inte kunde hem innan mörkret föll. Om detta blev jag uppvaktad någon vecka efter att jag börjat i november. Vi har bussar som kör personalen till och från kontoret, eftersom kontoret ligger långt utanför stan. Lösningen här var ganska enkel. Vi tog reda på var kvinnorna bor och flyttade om i bussarna och ändrade lite på ruten, så kunde de komma hem innan mörkret föll. Det kanske verkar som bagateller, men här är det de små (fram)stegen som gäller. Det är svårt att förstå hur djup de mycket konservativa traditionerna sitter, inte bara hos männen utan även hos kvinnorna. Vi västerlänningar kan inte befria den Afghanska kvinnan. Vi kan bara heja på och underlätta processen. måndag den 9 mars 2009, profetens födelsedag och vapenhot Egentligen hade man gissat att profetens födelsedag skulle vara i morgon. Precis som vår påsk som inte inträffar exakt samma tid varje år så rör sig en del helger även här i landet. Här beroende det också på när månen siktas i ett visst läge. Det kan man tyvärr inte bestämma i början av året utan datumet för dagens helgdag bestämdes definitivt i går förmiddags. Den här osäkerheten kring när en helgdag faktiskt inträffar måste ju vara ett elände för både myndigheter och näringsliv. I alla fall är det orationellt och kostar massor med pengar. I en del muslimska länder har man helt enkelt spikat datumen för helgerna och så får månen rätta sig efter det och inte tvärt om. I går kväll följde jag en kollega akut till läkaren. Hon hade vrickat foten illa. På vägen tillbaks hämtar vi upp ett par kryckor hos en bekant. När jag får kryckorna genom porten mot gatan ser jag ca 30 meter bort att något inte står rätt till och att det viftas med vapen. Snabbt in i bilen och chauffören gör en rivstart från platsen. I dag på morgonen löser jag följande om vad som hände: Dagbok doc 17(62)

18 8 March 2009, 21:00hrs, Kabul: Gunfire has been reported in the vicinity of Taimani St Nine after a reported attempted abduction. Emerging reports suggest that the Afghan National Police engaged the kidnappers causing several casualties. torsdag den 12 mars 2009, våren här? Idag var det riktig vårvärme. Säkert närmare 20 grader och i kväll kl 21 är det fortfarande 12 grader varmt. Golven inne är varma och man kan åter gå barfota. Det har gått fort. På ett par dagar. Baksidan är att om det inte kommer mer regn och snö får landet ytterligare ett år av torka och missväxt. fredag den 13 mars 2009, otursdagen: ett stycke Sverige? Man bröt foten får ersättning För 16 år sedan trampade han snett på en björkkvist och bröt foten. Nu får han kronor i ersättning från staten. Händelsen inträffade i Norrahammar. Den då 25-årige mannen gick på en AMU-utbildning och en dag då han var på väg hem från skolan på en allmän gångväg trampade han snett på en björkkvist och bröt foten. Mannen är i dag till fem procent invalid och därför får han pengarna i ersättning från Kammarkollegiet, rapporter Sveriges Radio Jönköping Säkert välmotiverat, men från ett Kabulperspektiv känns det absurt. lördag den 14 mars 2009, Bashardost, populist i presidentvalet På en svensk bloggsida såg jag att bloggaren kallade Bashardost en Afghanistans Obama. Jag skulle kalla honom en populist utan seriöst budskap. Han är nu parlamentariker, men var ett tag 2004 Planeringsminister då han många gånger generade regeringen Karzai med sina obalanserade uttalanden. Han gjorde ofta utfall mot biståndsorganisationerna som han anklagade för att vara här för att berika sig på biståndsmedel och åka runt i stora SUVar. Jag var själv här när han som minister personligen, tillsammans med ett TV-team ställde sig i ett av Kabuls gatuhörn och konfiskerade bilar som tillhörde biståndsorganisationer. Inrikesministern ingrep och stoppade så småningom spektaklet (se min blogg från Söndag den 19 september 2004). Nu ställer han upp i presidentvalet och på hans hemsida kan man se att hans utlänningsfientlighet och lättköpta anklagelser mot biståndsorganisationerna kommer högre upp i hans valmanifest än kampen mot landets egen korruption och brist på lag och ordning och kampen mot terrorism. Alltid lätt att skylla på andra i stället för att se om sitt eget hus. Många kollegor skrattar generat när man nämner honom. Han har rimligen ingen chans i presidentvalet, men konstiga saker har hänt förr. tisdag den 17 mars 2009, Daud's body laid to rest after State funeral Emellanåt spärras staden av för vanlig trafik I flera timmar. Idag var det en sådan dag. Pajhwok News March 17 The coffins containing the bodies of late Sardar Mohammad Daud Khan, the first president of Afghanistan and his brother Sardar Mohammad Naeem Khan were carried for burial with highest state honours from the Presidential Palace early Tuesday. First president of Afghanistan, late Sardar Muhammad Daud Khan was killed along with his family members after five years of his presidency in 1979 in a Soviet-backed coup. President Hamid Karzai, vice-presidents, speaker of the Lower House Mohammad Younus Qanuni, cabinet members, relatives of late Daud Khan including his daughter and son, former jihadi leaders and people from different walks of life attended the ceremony. Prominent Qari Barkatullah Saleem recited verses from the holy Quran on the occasion. The participants of the ceremony placed floral wreathe upon the coffins draped in the national flag as part of the state ceremony. Dagbok doc 18(62)

19 After playing the national anthem, the coffins were then carried for reburial to Taj Baik Hill locality of western Kabul Värt att komma ihåg är kanske att Daud, störtade sin kusin Kung Zahir Shah från tronen Han fick under flera år en massa militärt stöd från Sovjet, men försökte under slutet av sin regim knyta bättre kontakter med väst och med arabländer som Egypten, vilket inte föll Sovjet i smaken. Statskuppen där han mördades var upptakten till det som så småningom ledde till Sovjets invasion av Afghanistan. Onsdag 18 mars, vägbomb nära personalbuss Någon minut innan vi skall åka till jobbet, klockan sju på morgonen får jag ett samtal från en av våra afghanska kollegor som är på en av personalbussarna nära rondellen i Kote Sangi. Han rapporterar att en bomb exploderat i rondellen när bussen var ca 200 meter därifrån. Chauffören hade omedelbart vänt bussen bort från explosionen och tagit en annan väg. Ingen av vår personal skadades. Rondellen i Kote Sangi är en mycket trafikerad rondell där många bussar ut ur stan till Gahzni och handra platser plockar upp folk. Här samlas också många jobbsökande i väntan på att någon anläggningsfirma som behöver tillfällig arbetskraft, skall ge dem ett tillfälligt jobb. Rapporterna om antal döda och skadade är osäkra, men som så ofta i dessa terrorattacker så är det bara oskyldiga afghaner som drabbas. Du kan läsa mer på fredag den 20 mars 2009, Nyårsafton 1388 Internt personalmeddelande från gårdagen. Dagbok doc 19(62)

20 Lördag den 21 mars 2009, Naw Roz -Nyår, men strider pågår Dear Colleagues, Please be informed that Saturday, 21 st March will be a public holiday on the occasion of Naw Roz, 1 st of HAMAL (New Solar Year 1388). Happy New Year! / K Samtidigt överföll och dödade beväpnade rebeller/banditer tio personer inklusive polischefen i Dashti Layli området, Qoshtappa Distriktet, Jawzjan provinsen, ett område som ingår i den svenska ISAF-styrkans bevakningsområde. Den svenska ISAF-styrkan leder ett sk provinsiellt rekonstruktions team, PRT, i fyra provinser i norra Afghanistan. Uppgiften är att bidra till säkerhet och stabilitet, men också genom att på olika sätt bidra till den civila utvecklingen. Den svenska ISAF-styrkan har blivit kraftigt kritiserad av Gguvenören Atta i Mazar-i-Sharif som tycker att de inte bidrar med ett skvatt i uppbyggnadsarbetet. Det kanske är orättvist, men det illustrerar också konflikten som finns inbyggd i att främmande trupp skall syssla med bistånd. Trupperna saknar kompetens för att bedriva biståndsarbete och det suddar ut gränsen mellan beväpnad trupp och bistånd vilket ökar säkerhetsriskerna för biståndsorganisationerna. Jag tycker att ISAF skall syssla med säkerhetsskapande åtgärder och inte försöka sig på bistånd. Det går liksom inte att skapa förtroende för utbildningsåtgärder, för långsiktiga hälsovårdsinsatser eller i genderfrågor när pansarfordonen väntar bakom knuten. Jag skall dock vara rättvis och säga att svenska ISAF-soldater får bra betyg lokalt som soldater. Respektfulla och artiga i mötet med folk på landsbygden och i städerna och inte arroganta, okunniga och kulturellt okänsliga som amerikanerna. torsdag den 26 mars 2009, amerikansk trupp på sjukhusbesök Den datum, besökte amerikanska soldater X-sjukhuset. Besöket började kl 11 och de stannade två timmar under värsta rusningstid på sjukhuset. Dom klättrade upp på taket, letade igenom rum och erbjöd hjälp med vad som kan behövas. Sjukhusledningens svar var som alltid: var bussiga att gå genom SAK eller provinsens sjukhusförvaltning. Jag kommer att jobba vidare på att förklara SAKs mission, vision, working principle and values på vårt möte för klinkchefer i provinsen. Jag skall genom dom och genom byråden förklara att vi är annorlunda än trupperna som kommer utan tillstånd. Jag skall förklara att vi gar jobbat i Afghanistan i 26 år och förhållit oss oberoende/neurtala till de olika regimerna som varit och att vi alltid arbetar enligt principen från folk till folk. Så skriver en afghansk kollega som ansvarar för ett av våra hälsoprojekt. De amerikanska trupperna visar ingen eller liten respekt för vad folk vill. De stövlar gärna in på kliniker och sjukhus. De bjuder på kakor och lockar även medicin och sjukvårdsutrustning. De lyssnar inte på klinikchefernas vädjan att de skall komma med sina förslag genom provinsens sjukhusförvaltning. De förstår inte att de när de besöker klinikerna på landsbygden och erbjuder sin hjälp ibland är iakttagna av de lokala talibanerna och att de utsätter den lokala klinikpersonalen för stor fara om talibanerna skulle få för sig att personalen samarbetar med amerikanerna. Vi försöker skydda klinikpersonalen genom att alltid trumma in vilka vi är och så långt möjligt också anställa personal som bor i området som kan sprida budskapet. Om amerikanerna vill hjälpa till med sjukvård etc för att vinna harts and minds så kan de tex låta mobila kliniker behandla folk eller kanalisera sin hjälp genom myndigheterna. Nu skapar de bara stora säkerhetsproblem för klinikpersonal och oss hjälporganisationer. fredag den 27 mars 2009, bakom betong, taggtråd och bommar Gatan där vi bor blir allt mer inbyggd. En av våra grannar som är olika myndigheter, började med att spärra av gatan med en kedja som de lossade på när vi kör in och ut. Sedan satte en myndighet upp stora betonghinder på ena halvan av gatan och gjorde en zik-zak-bana för att försvåra för ev. Dagbok doc 20(62)