BEVARANDEPLAN. 1(10) Falsterbo skjutfält ,5 km O Falsterbo

Transkript

1 1(10) Bevarandeplan för Natura 2000-område SE psci beslutat av Regeringen SCI fastställt av EU-kommissionen Bevarandeplan kungjord av Länsstyrelsen i Skåne län Kommun: Läge: Markägare: Areal: Vellinge 1,5 km O Falsterbo Fortifikationsverket 69,0 ha är förutom ett Natura 2000-område också ett område; av riksintresse för naturvård M:N91 (4 kap. miljöbalken), av riksintresse för kulturmiljövård M:K129, av riksintresse för friluftslivet M:F5, av riksintresse för försvarsmakten, i dåvarande Malmöhus läns Naturvårdsprogram 1996, i kommunens Miljöskyddsprogram och Naturvårdsplan 1991, i kommunens Översiktsplan 2000 (samrådshandling). Vad betyder Natura 2000? Natura 2000-områdena ska bidra till att skyddsvärda naturtyper och arter får ett långsiktigt bevarande. Att en mark brukas på ett lämpligt sätt är i många fall en förutsättning för att skyddsvärda naturtyper och arter ska kunna bevaras. Bevarandeplanen ska peka ut naturvärdena för ett område och beskriva vad som krävs för att värdena långsiktigt ska finnas kvar. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Plusgiro/Bankgiro E-post www Malmö Kungsgatan vx lansstyrelsen@m.lst.se Kristianstad Ö Boulevarden 62 A vx

2 2(10) Naturtyper och arter enligt Natura 2000 Områdets naturtyper (se tabell 1 och bilaga 1) konstaterades vid fältbesök Tabell 1. s naturtyper med arealer 2002, Natura 2000-arter och Natura 2000-koder inom parentes Naturtyp Areal (ha) Sublittorala sandbankar (1110) 4,6 * Laguner (1150) 11,3 Salta strandängar (1330) 0,3 ** Embryonala vandrande sanddyner (2110) 1,7 Vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner; 2120) 6,4 * Permanenta sanddyner med örtvegetation (grå sanddyner; 2130) 6,6 * Urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär (2140) 12,4 Sanddynområden med krypvide/sandvide (2170) 1,2 Trädklädda sanddyner (2180) 0,6 Dynvåtmarker (2190) 0,8 Nordatlantiska fukthedar med klockljung (4010) 0,5 * Artrika stagg-gräsmarker på silikatsubstrat (6230) 0,7 Totala arealen naturtyper (ha): 47,0 Art Fältpiplärka - Anthus campestris (A255) * prioriterad naturtyp enligt Natura 2000 ** i arealen inkluderas även det flacka strandplanet Bevarandesyfte och bevarandemål Det övergripande bevarandesyftet är att upprätthålla ovan nämnda naturtyper i gynnsam bevarandestatus inom den biogeografiska regionen. För innebär detta följande bevarandemål: Areal De sammanlagda geografiska utbredningarna av respektive naturtyp i tabell 1 får inte minska sina förekomster i området. Utbredningen av vegetationsbeklädda sandbottnar med bentiska alger, ålgräs och nateväxter skall bibehållas eller ökas. De embryonala (2110) och vita dynerna (2120) skall förekomma och utvecklas fritt för att sedermera kunna övergå i ett senare successionsstadium med grå (2130), urkalkade (2140) dyner eller sanddyner med krypvide/sandvide (2170). Arealerna grå, urkalkade och krypvide/sandvidesanddyner får om möjligt utökas på bekostnad av trädklädda sanddyner och dyner igenväxta med tall och björksly.

3 3(10) Struktur och funktion De sublittorala sandbankarna och lagunerna skall garanteras god vattenkvalitet genom ingen eller ringa sedimentation, ingen grumling av båtar, fiskeredskap eller muddring, stopp mot etablering av vindkraftverk och inga utsläpp av olja och övriga kemikalier. Sublittorala sandbankar skall ha högst tillståndsklass 2* för totalfosfor, totalkväve och klorfyll a, och ler-, och sandbottnar som blottas vid lågvatten, laguner skall ha högst tillståndsklass 3. Utbredningen av vass i naturtyperna ler-, och sandbottnar som blottas vid lågvatten och laguner, bör ej öka. I laguner bör andelen vattenyta med flytande fintrådiga alger vara liten. Artrikedomen och arttätheten på de sublittorala sandbankarna, ler/sandbottnarna som blottas vid lågvatten och lagunerna ska få utvecklas fritt. Den interna dynamiken i de vandrande och vita dynerna skall få utvecklas fritt genom att så få ingrepp görs. Vegetationen på de grå dynerna skall bestå av lågvuxna, hävdgynnade arter Sandblottor bör täcka 5-20 % av markytan i de grå och urkalkade sanddynerna. I dynvåtmarkerna skall bladvass överlag inte förekomma som dominant art. Hela arealen med öppna sanddyner är fri från träd och buskar. Vegetationen på strandängarna skall bestå av lågvuxna, hävdgynnade arter Typiska arter De typiska kärlväxtarterna t ex marviol, strandmålla för sandstranden, sandrör, saltarv, strandvial för vit dyn, bergsyra, borsttåtel, flockfibbla, fältmalört, kärringtand, trift, vårtåtel för grå dyn, knutört, ormtunga, spikblad för dynvåtmark skall förekomma i långsiktigt livskraftiga populationer Natura 2000-arter Förekomsten av fältpiplärka på skall bevaras så att individerna kan föryngras i en långsiktigt, livskraftig population. Framtida uppföljning av planen kan medföra att nuvarande bevarandemål ändras och att nya mål läggs till. Beskrivning Områdesbeskrivning ligger på Falsterbohalvön, som utgörs av ett sandigt revelsystem, uppbyggt runt moränkärnor, med sandstränder, sanddyner, strandängar och hedmarker. Under århundradena före Kristus dominerades hela Falsterbohalvön av en lågvuxen skog med bergek (pollenanalyser), som successivt ersattes av skoglös hed fram till 1800-talet. En stor exploateringsvåg av vångar och betesmarker, med bebyggelse och

4 4(10) tallplanteringar, tog fart på 1900-talet när badgästerna hittade ner till näset. Idag utnyttjas periodvis som militärt övningsområde och under övrig tid är sandstränder och dynområden mycket uppskattade för rekreation och friluftsliv. Hela Falsterbohalvön är världskänd som flyttfågellokal och längs kusten på Falsterbo skjutfält kan ett enormt flyttfågelsträck bevittnas under sensommar och tidig höst. Stränderna vid är under ständig förändring genom påverkan från vågor och strömmar. Innanför dessa förekommer kustsanddyner med succession från flack sandstrand med vita, vandrande sanddyner till omväxlande permanenta, örtartade dyner och hedartade dyner med ljung, kråkbär och krypvide. För att lösa talens stora problem med sandflykt planterades tall och senare vresros, vilka numera breder ut sig i de värdefulla sanddynsmiljöerna. Numera breder tall och björksly ut sig i de värdefulla sanddynsmiljöerna på. Innanför sandreveln ligger den västra kanten av en stor lagun med en välutvecklad sandrevel som gräns mot havet. Den nordöstra delen av området är bevuxen med björkskog, som angränsar till Skanörs ljung, med sin karaktäristiska klockljunghed. Naturtyper Lagunen (1150) har ett kontinuerligt saltvattensutbyte med Östersjön och vegetationen består bl. a av borstnate, hårnating, hårsärv, skruvnating och kantas av vassbälten med bladvass och havssäv. De vita dynerna (2120) domineras av sandrör, med flockfibbla, rödsvingel, sandstarr, strandråg. De grå dynerna med örtvegetation (2130) består dels av en gräsdominerad variant med borsttåtel, fårsvingel, rödsvingel, sandstarr och dels en örtrikare variant som domineras av fårsvingel och fältmalört. Övriga arter är bl. a bergsyra, flockfibbla, gulmåra, kruståtel, liten blåklocka, rotfibbla, rödsvingel, trift och vårtåtel. Sanddyner med ris (2140) domineras av ljung och kruståtel med övriga arter såsom fårsvingel, krypvide, rödsvingel och sandstarr. På vissa partier dominerar krypvidet (2170) och åtföljs ofta av björk- och tallsly. Ett litet parti med trädklädd sanddyn (2180) domineras av tall med en markvegetation liknande den i Dynvåtmarkerna (2190) består av tät eller gles bladvass/havssäv, där den senare innehåller arter såsom fackelblomster, gul svärdslilja, gulkämpar, gåsört, havssälting, ormtunga, spikblad, strandaster och strandkrypa. På det staggdominerande partiet (6230) förekommer fårsvingel, gåsört, hundstarr, ljung, rödsvingel och vårbrodd. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus Ett nära samarbete mellan berörda myndigheter och den som äger eller brukar en mark är en av de viktigaste förutsättningarna för att ett områdes värdefulla livsmiljöer och arter ska finnas kvar. De kustnära sanddynerna på ingår i ett dynamiskt system med succession från vandrande dyner närmast vattnet till vegetationsbevuxna dyner inåt

5 5(10) land. Ska naturtyper på sanddyn bevaras långsiktligt förutsätts en balans mellan ett visst markslitage med blottad sand, för att inte växa igen och förekomst av viss sandbindande vegetation. Både sanddynshabitaten och de övriga öppna gräsmarkerna skall hållas öppna, utan träd och buskar. I naturtyper med gynnsam bevarandestatus ska de typiska arterna förekomma i långsiktigt, livskraftiga populationer. Fältpiplärkan gynnas av större, sammanhängande gräshedar med störd, obesprutad och ej näringspåverkad vegetation. Ytterligare information om naturtyper och Natura 2000-arter i tabell 1 kan hämtas från Naturvårdsverkets art- och biotopvägledningar under rubrikerna Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus och Ekologiska krav. Se Naturvårdsverkets webbplats Risk för skada De största riskerna för områdets naturtyper och Natura 2000-arter är: igenväxning, trädplantering lågt slitage från i alla dynhabitaten uppodling dränering av strandängar och dynvåtmarker övergödning, miljögifter och uppgrumling av vattenmiljöer gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar bebyggelse, vägar, anläggningar och annan markexploatering och markanvändningsförändring i angränsande områden De marina livsmiljöerna hotas genom grumling av vattnet från övergödning, båttrafik, fiske, etablering av vindkraftverk och muddringsverksamhet. Minskat siktdjup påverkar artsammansättningen negativt och kan ge upphov till syrebrist. Vattenkvaliteten påverkas av olje- och kemikalieutsläpp, vilket utgör ett direkt hot mot områdets floraoch fauna. Vattenkvalitén, i sin tur påverkar alla kustnära habitat. Ett nytt hot är etablering av havsbaserad vindkraft, som kan påverka fåglars navigation och ge vibrationer som stör fisken. I alla dynområden är det en ständig balansgång mellan för mycket störning av friluftsliv, sandtäkt, frånvaro av naturlig succession mm och frånvaro av störning som leder till snabb igenväxning. Tidigare planterades tall och vresros för att lösa problemen med sandflykt, vilka numera är på flykt in i de värdefulla sanddynsmiljöerna. Studier har visat att det skett en allmän kvalitetsminskning av naturvärdena i holländska och brittiska sanddyner under senare decennier och det är troligt att det finns en liknande trend i skånska dynområden. En naturlig succession med mer störning och dynamik

6 6(10) efterlyses i rapporten, men det är svårare att komma åt det atmosfäriska kvävenedfallet som på sikt kan påverka artsammansättningen. Under 1800-talet hade Skanörs ljung sin största geografiska utbredning på Falsterbohalvön, men har under 1900-talets senare hälft periodvis haft en omfattande igenväxning med framförallt pors och björk. Naturtyperna är i högsta grad kulturskapade och har upprätthållits genom bete, som periodvis varit mycket intensivt. Får markerna växa igen under längre perioder utarmas floran successivt och årligt bete krävs för att på sikt bibehålla livskraftiga populationer av de hävdberoende arterna. Bete i området upphörde och markerna har sedan dess växt igen med björk och tall. Försvaret bedriver skjutövningar i området. Vid ett upphörande av den militära verksamheten är områdets framtid oviss och ett visst exploateringshot föreligger. De största riskerna för existensen av fältpiplärka i området är: ett statiskt sanddynsystem med koncentration av senare successionstadier igenplantering med framförallt tall och spridning av vresros i lämpliga biotoper allmän exploatering (fritidsområden, vägar etc) fragmentering som ger små sammanhängande områden med sanddyn eller smalare dynområden randpopulationer påverkas i första hand vid en kraftig tillbakagång av totalantalet individ, vilket har skett i norra Europa under 1960-talet vegetationsförändringar pga. kvävenedfallet (framförallt i västra Skåne) Ytterligare information om naturtyper och Natura 2000-arter i tabell 1 kan hämtas från Naturvårdsverkets art- och biotopvägledningar under rubriken Hotbild. Se Naturvårdsverkets webbplats

7 7(10) Bedömning av bevarandestatus Vid fältbesök konstaterades bevarandestatusen för områdets naturtyper (se tabell 2). Tabell 2. Bevarandestatus 2002 för områdets naturtyper och Natura 2000-arter Naturtyp Bevarandestatus Sublittorala sandbankar (1110) Mycket gott bevarande * Laguner (1150) Mycket gott bevarande Salta strandängar (1330) Mycket gott bevarande ** Embryonala vandrande sanddyner (2110) Mycket gott bevarande Vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner; 2120) Mycket gott bevarande * Permanenta sanddyner med örtvegetation (grå sanddyner; 2130) Mycket gott bevarande * Urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär (2140) Mycket gott bevarande Sanddynområden med krypvide/sandvide (2170) Gott bevarande Trädklädda sanddyner (2180) Ordinärt bevarande Dynvåtmarker (2190) Gott bevarande Nordatlantiska fukthedar med klockljung (4010) Gott bevarande * Artrika stagg-gräsmarker på silikatsubstrat (6230) Minskat bevarande Art Fältpiplärka - Anthus campestris (A255) Minskat bevarande * prioriterad naturtyp enligt Natura 2000 ** i arealen inkluderas även det flacka strandplanet Skydd och bevarandeåtgärder Ingrepp som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område kräver tillstånd av länsstyrelsen enligt 7 kapitlet miljöbalken. Detta gäller oavsett om ingreppet sker inom eller utanför ett Natura 2000-område. Bevarandeplanen ska också fungera som underlag för bedömningen av om tillstånd behövs och om tillstånd kan ges. Om tillstånd inte kan ges och Natura 2000 innebär avsevärda begränsningar i pågående markanvändning inom den berörda delen av fastigheten har markägaren rätt till ersättning. Mer information finns i Naturvårdsverkets broschyr Natura 2000 Värdefull natur i Sverige och på Naturvårdsverkets webbplats Skydd Saknas. Omgivande marker skall skyddas mot exploatering, grundvattensänkande åtgärder mm med stöd av gällande lagstiftning (plan- och bygglagen, miljöbalken med flera lagar). Bevarandeåtgärder Staten har det övergripande ansvaret för skötseln av Natura 2000-områdena och för att bevarandemålen uppnås. En förutsättning för att nå dessa mål är ett gott samarbete mellan staten och den/dem som äger eller brukar marken. Om skötseln av ett Natura

8 8(10) 2000-område orsakar merkostnader för en markägare/arrendator kan ersättning fås, till exempel miljöersättning för betesmarker. Markägaren kan även skriva skötselavtal med Länsstyrelsen. Mer information om regler, ansvar och ersättningar i samband med Natura 2000 finns i Naturvårdsverkets broschyr Natura 2000 Värdefull natur i Sverige och på Naturvårdsverkets webbplats Restaureringsåtgärder Ska livsmiljöerna för typiska respektive rödlistade arter, som är knutna till senare stadier i sanddynssuccessionen, bevaras, måste habitaten hållas öppna och den pågående igenväxningen stoppas genom återupptagen beteshävd med, om möjligt, nötkreatur i hela området. Återupptagen beteshävd med, om möjligt, nötkreatur i hela området för att hålla efter sly på sanddynsområdena och hålla partier med fukthed öppna. Eventuell gran och främmande trädslag skall röjas. Röjning av eventuell vresros i hela området. Förekomsten av igenväxningsvegetation, såsom björksly och tall, skall reduceras. Eventuellt kan någon mindre, grund damm för strandpaddans räkning anläggas. Löpande skötsel Ytor med öppen sand skall eftersträvas på dynområdena. Alla öppna dynhabitat, strandängar, hedar och staggräsmarker skall hållas fria från träd och buskar. Vegetationen på strandäng och i staggräsmarken skall framförallt bestå av lågvuxna arter. Löpande röjning av invandrande buskar och träd. Gödsling och användning av bekämpningsmedel skall inte förekomma. Viktigt att tänka på Alla som planerar att utföra en åtgärd som man tror kan påverka ett områdes naturvärden ska på ett tidigt stadium kontakta Länsstyrelsen. Det underlättar eventuell tillståndsprövning som Länsstyrelsen ska göra. När det gäller åtgärder på skogsmark ska istället Skogsvårdstyrelsen kontaktas. Uppföljning 1. Kontroll av naturtypernas areal, struktur och funktion och typiska arter vart 5-6 år. 2. Kontroll av Natura 2000-arternas förekomst och deras livsmiljös struktur och funktion vart 5-6 år.

9 9(10) 3. Sammanställning och utvärdering av skydd och meddelade tillstånd. Övrigt Bevarandeplanen gäller tills vidare. Bevarandeplanen kommer att revideras om ny kunskap ger anledning till det. Referenser Cederberg B, Löfroth M. (eds) Svenska djur och växter i det europeiska nätverket Natura ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Gärdenfors U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Kraft, J Falsterbohalvöns flora. BTJ datafilm, Lund. Larsson K Övervakning av kustnära sanddyner. Litteraturstudie och förslag till övervakningsprogram. LST 2002:11, Länsstyrelsen i Skåne län. Karlsson, L. (ed.) Vingar över Falsterbo. Falsterbo fågelstation. Wallin & Dalholm Boktryckeri AB, Lund. Lindup B Våtmarksinventering i Malmöhus län. Miljövårdsenheten, länsstyrelsen i Malmöhus län. Med. 1993:4. Löfroth M. (ed.) Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura Naturvårdsverket. Naturvårdverket förlag. Miljöskyddsprogram och naturvårdsplan Miljöskyddskommitén, Vellinge kommun. AB Vellinge Tryckeri & Industritjänst. Naturvårdsplan i Skåne, del Malmöhus län Länsstyrelsen i Malmöhus län. Nordiska Ministerrådet Vegetationstyper i Norden. (ed. Lars Påhlsson). TemaNord 1994:665. Nordiska Ministerådets sekretariat. Översiktsplan för Vellinge kommun Samrådshandling, stadsbyggnadskontoret i Vellinge kommun. Bilagor 1. Rödlistade arter 2. Karta med naturtyper enligt Natura 2000 Upprättad av Länsstyrelsen i Skåne län Planförfattare: Gabrielle Rosquist Senast reviderad av Ken Lundborg

10 10(10) Bilaga 1 Rödlistade arter och övriga Natura 2000-arter Habitat/artgrupp Hotkategori Namn Vetenskapligt namn Strandängar (1330), Dynvåtmark (2190) - Kärlväxter NT knutört Anagallis minima borstsäv Isolepis setacea - Groddjur strandpadda Bufo calamita Vita/grå dyner (2120; 2130) - Fåglar EN fältpiplärka (A255) Anthus campestris - Skalbaggar brun dammlöpare Acupalpus dubius Övrig mark - Kärlväxter VU taggkörvel Anthriscus caucalis EN starkt hotad VU sårbar NT missgynnad

11 Bilaga 1. Natura 2000-området med naturtyper enligt Natura N Natura habitat (SCI) _naturtyper.shp 1110 Sublittorala sandbankar 1150 Laguner 1330 Salta strandängar 2110 Embryonala vandrande sanddyner 2120 Vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner) 2130 Permanenta sanddyner med örtvegetation (grå sanddyner) 2140 Urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär 2170 Sanddynområden med krypvide 2180 Trädklädda sanddyner 2190 Dynvåtmarker 4010 Nordatlantiska fukthedar med klockljung 6230 Artrika stagg-gräsmarker på silikatsubstrat Annan naturtyp Kulturbetesmark Övriga fuktängar Stenröse med buskar och träd Buskgrupper Åker Tomt Övrigt kilometer

12 Bilaga 1, Översiktskarta över Natura 2000-områdena vid Falsterbo Tygelsjö-Gessie N Vellinge ängar Falsterbohalvön (SCI) och Falsterbo-Foteviken (SPA) Natura fågel (SPA) Natura habitat (SCI) kilometer