Folk- och bostadsräkningarna

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Folk- och bostadsräkningarna Folkräkningar utfördes under perioden vart tionde år och publicerades i Bidrag till Sveriges officiella statistik. A, Befolkningsstatistik (BiSOS A). Dessa är digitaliserade och finns på adressen: Därefter har resultaten från räkningarna ingått i serien Sveriges officiella statistik (SOS) till 1930 genomfördes räkningen vart tionde år och därefter vart femte år med undantag för Publikationerna har t o m 1960 benämnts Folkräkningen. De allmänna bostadsräkningarna utfördes , 1920, 1933, 1945 och År 1945 bar titeln Bostäder och hushåll till 1990 ägde Folk- och bostadsräkningen rum vart femte år. Särskilda folkräkningen 1935/36. I, Allmänna folkräkningen den 31 december 1935: Folkmängden kommunvis efter kön, civilstånd och större åldersgrupper. Befolkningsagglomerationer. Obefintliga = Recensement de la population en 1935/36. I, La population au 31 décembre 1935 dans les divisions communales par sexe, par état civil et par groupes ďâge. Agglomérations de caractère urbain à la campagne. Introuvables. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-fob-1935_36_1

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR SÄRSKILDA FOLKRÄKNINGEN 1935/36 AV STATISTISKA CENTRALBYRÅN I. ALLMÄNNA FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1935: FOLKMÄNGDEN KOMMUNVIS EFTER KÖN, CIVILSTÅND OCH STÖRRE ÅLDERSGRUPPER. BEFOLKNINGSAGGLOMERATIONER. OBEFINTLIGA. STOCKHOLM 1937 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4 STATISTIQUE OFFICIELLE DE LA SUÈDE ÉTAT ET MOUVEMENT DE LA POPULATION RECENSEMENT DE LA POPULATION EN 1935/36 PAR LE BUREAU CENTRAL DE STATISTIQUE I. LA POPULATION AU 31 DÉCEMBRE 1935 DANS LES DIVISIONS COMMUNALES PAR SEXE, PAR ÉTAT CIVIL ET PAR GROUPES D'ÂGE. AGGLOMÉRATIONS DE CARACTÈRE URBAIN À LA CAMPAGNE.»INTROUVABLES».

5 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed överlämna första delen av sin redogörelse för särskilda folkräkningen 1935/36. Stockholm den 11 februari JOHANNES SJÖSTRAND. Underdånigst ERNST HÖIJER. Jo Södergren.

6 IV Innehållsförteckning. Text. Sid. Inledning 1* I. Folkmängd och folkökning 4* A. Riket och länen 4* Fig. 1. Total folkökning och födelseöverskott i Sverige åren * Tab. A. Folkökningen och dess faktorer de senaste sex femårsperioderna 5* Tab. B. Folkmängd vid 1935 års slut samt folkökningen och dess faktorer länsvis under femårsperioden * B. Städer, agglomererad landsbygd och egentlig landsbygd 7* Tab. C. Städerna, fördelade efter folkmängden länsvis år * Tab. B. Antal landskommuner, fördelade efter folkmängden länsvis år * Tab. E. Köpingskommuner och municipalsamhällen, fördelade efter folkmängden länsvis år * Tab. F. Antal och folkmängd i tätortsbebyggelser av olika slag vid folkräkningarna åren 1920, 1930 och * Tab. G. Tätortsbebyggelser, fördelade i storleksgrupper efter folkmängden år * Tab. H. Folkmängden, inklusive förortsbebyggelse, i städer, köpingskommuner, municipalsamhällen och icke-administrativa tätorter med över 2000 invånare år * Tab. I. Folkmängden i olika slags tätortsbebyggelser länsvis år * C. De agglomererade landskommunerna 16* Tab. J. Agglomererade egentliga landskommuner, fördelade efter folkmängden länsvis år * II. Folkmängdens fördelning efter ålder, kön och civilstånd 17* A. Fördelningen efter ålder 17* Fig. 2. Åldersfördelning, båda könen, åren 1920, 1930 och * Tab. K. Folkmängdens fördelning på större åldersgrupper folkräkningsåren * Tab. L. Åldersfördelningen på 1000 invånare i städer med minst invånare, i större åldersgrupper, vid slutet av åren 1930 och * Fig. 3. Åldersfördelningen på 1000 av vartdera könet på landsbygden och i städerna, åren 1930 och * B. Fördelningen efter kön 23* Tab. M. Antalet kvinnor mot 1000 män i olika områden och större åldersgrupper vid slutet av åren 1930 och * Tab. N. Antalet kvinnor mot 1000 män länsvis, åren * C. Fördelningen efter civilstånd 26* Tab. O. Folkmängdens fördelning efter kön och civilstånd, åren * III. De obefintliga 28* Tab. P. Territoriella församlingar, fördelade efter antalet obefintliga per 1000 av folkmängden vid 1935 års slut 30* Tabeller. Tab. 1. Folkmängden efter ålder, kön och civilstånd i kommuner, församlingar, municipalsamhällen, härad och län, den 31 december Tab. 2. Befolkningsagglomerationer, utom köpingar och municipalsamhällen, av atadslik eller tättbebyggd natur på landsbygden med minst 200 invånare den 31 december Tab. 3. Folkmängden i städer, köpingar och municipalsamhällen med förortsbebyggelse och angränsande icke-administrativa tätorter den 31 december Tab. 4. I boken över obefintliga kvarstående vid 1935 års slut, efter ålder, kön och civilstånd, länsvis med fördelning å landsbygd och städer 96

7 Sid Tab. 5. I boken över obefintliga kvarstående vid 1935 års slut, i ett- och femårsklasser samt efter kön och civilstånd 98 Tab. 6. Åldersfördelningen på 1000 invånare könsvis inom olika områden och större åldersgrupper vid slutet av åren 1930 och v Bilagor. Bil. 1. Formulär till församlingsboksutdrag 104 Bil. 2. Centralbyråns cirkulär till pastorsämbetena angående 1935 års allmänna folkräkning 105 Texte. Table des matières. Pages Introduction 1* I. Accroissement et répartition par région de la population 4* A. Population du royaume et des départements 4* Diagr. 1. L'accroissement total et l'excédent des naissances en * Tabl. A. L'accroissement de la population en * Tabl. B. Population en 1935 et accroissement en , par département... 6* B. La population dans les villes, dans les agglomérations et à la campagne proprement dite 7* Tabl. C. Villes classées par population, par département, en * Tabl. D. Communes rurales classées par population, par département, en * Tabl. E. Bourgs et agglomérations dites»municipalsamhällen», classées par population, en * Tabl. F. Nombre et population des agglomérations de différent genre selon les trois derniers recensements 12* Tabl. G. Agglomérations classées par population, en * Tabl. H. Population (y comprise celle des faubourgs), des agglomérations de plus de 2000 habitants, en * Tabl. I. Population des différentes agglomérations, par département, en * C. Communes rurales agglomérées 16* Tabl. J. Communes rurales proprement dites agglomérées, classées par population, par département, en * II. Répartition de la population par âge, par sexe et par état civil 17* A. Répartition par âge 17* Diagr. 2. Population par groupes d'âge dans le royaume entier en 1920, 1930 et * Tabl. K. Population par groupes d'âge en * Tabl. L. Répartition relative par groupes d'âge en 1930 et 1935 dans chaque ville de habitants ou de plus 21* Diagr. 3. Répartition relative par groupes d'âge à la campagne et dans les villes pour chaque sexe en 1930 et * B. Répartition par sexe 23* Tabl. M. Nombre de femmes pour 1000 hommes en des âges divers, dans de différentes parties du pays, en 1930 et * Tabl. N. Nombre de femmes pour 1000 hommes en dans chaque département 25* C. Répartition par état civil 26* Tabl. O. Id. de la population totale en * III. Les introuvables 28* Tabl. P. Paroisses classées par le nombre relatif des introuvables, par département. 30*

8 VI Tableaux. Pages Tabl. 1. Population par âge, par sexe et par état civil dans les communes, paroisses, agglomérations dites»municipalsamhällen», cantons et départements au 31 décembre Col. 1: communes, etc. Col. 2: population totale. Col. 3: nombre total des hommes. Col. 4 : nombre total des femmes. Col. 5 : hommes célibataires. Col. 6 : femmes célibataires. Col. 7: hommes mariés. Col. 8: femmes mariées. Col. 9: garçons au-dessous de 15 ans. Col. 10: filles au-dessous de 15 ans. Col. 11: hommes de ans. Col. 12: femmes de ans. Col. 13: hommes de ans. Col. 14: femmes de ans. Col. 15: femmes mariées de "15 45 ans. Tabl. 2. Agglomérations de population à la campagne, excepté les bourgs et les agglomérations dites»municipalsamhällen», de 200 habitants et au-dessus au 31 décembre Col. 1 : nom de la localité. Col. 2 : nature de la localité, industrie principale, etc. Col. 3: situation de la localité (commune). Col. 4: population. Tabl. 3. Tabl. 4. Tabl. 5. Tabl. 6. Population des villes, des bourgs et des agglomérations dites»municipalsamhällen» ayant des faubourgs (y comprises des localités industrielles avoisinantes), au 31 décembre Col. 1: noms des localités, etc. Col. 2: population de la localité principale administrative. Col. 3: population des faubourgs, etc. Col. 4: population totale. Introuvables par âge, par sexe et par état civil, par département, au 31 décembre Col. 1 : noms des départements. Col. 2 : nombre total des hommes. Col. 3 : nombre total des femmes. Col. 4 : nombre total des introuvables. Col. 5 : hommes célibataires. Col. 6: femmes célibataires. Col. 7: hommes mariés. Col. 8: femmes mariées. Col. 9 30: nombre des introuvables de chaque sexe dans des âges divers. Col. 31 et 32: âges inconnus. Introuvables dans le royaume entier par groupes d'âge d'un an et de cinq ans, par sexe et par état civil, au 31 décembre Col. 1: année de naissance. Col. 2: âge. Col. 3: hommes célibataires. Col. 4: femmes célibataires. Col. 5: hommes mariés. Col. 6: femmes mariées. Col. 7: veufs. Col. 8: veuves. Col. 9: divorcés. Col. 10: divorcées. Col. 11: nombre total des hommes. Col. 12: nombre total des femmes. Col. 13: nombre total des hommes et des femmes. Proportion' pour mille suivant l'âge, par campagne et par villes, par département, etc. en 1930 et Col. 1: noms des départements, etc. Col. 2 9: les hommes. Col : les femmes. Col : tous les deux sexes. Col. 26 et 27: femmes mariées de l'âge ans pour mille dans la population entière. Col. 28 et 29: l'âge 0 15 ans pour mille dans la population de ans. Col. 30 et 31: l'âge 65 w ans pour mille dans la population de ans. Appendices. App. 1. Formulaire pour le recensement général en App. 2. Instruction pour les pasteurs concernant le recensement général en

9 VII Les mots suédois suivants, qui reviennent dans les tableaux, sont à traduire: Landsbygd Campagne Egentliga landsbygden Campagne proprement dite Agglomererade landsbygden Campagne agglomérée Köpingskommuner.. Bourgs Municipalsamhällen Agglomérations dites > municipal samhällen > Agglomererade landskommuner Communes agglomérées à la campagne Förstäder, förortsbebyggelse Faubourgs Befolkningsagglomeration, tätortsbebyggelse Agglomération de population à la campagne Städer Villes Kommuner Communes Härad Canton Län Département Hela länet Département entier Hela riket Royaume ' entier Riksområden.... Les parties du pays dites»riksområden» Församlingar... Paroisses Folkräkning Recensement de la population Folkmängd l'opulation Hela folkmängden.. Population totale Invånare Habitants Kön Sexe Män Hommes Kvinnor Femmes Ogifta Célibataires Gifta Mariés (-éesl Änklingar Veufs Änkor Veuves Frånskilda Divorcés (-ées) Förut gifta Ceux ayant été mariés (venfs, veuves, divorcés, divorcées) Civilstånd Ar Under 15 år Över 15 år Födelseår Aldersår, ålder Obefintliga Etat civil Année Au-dessous de 15 ans Au dessus de 15 ans Année de naissance... Age Introuvables Resumé. Le présent rapport sur le recensement de la Suède au 31 déc traite principalement la population dans les communes par sexe, par état civil et par groupes d'âge (voir tabl. 1 et 6). En outre il rende compte des agglomérations de caractère urbain à la campagne (tabl. 2 et 3) et des personnes dites»introuvables» (tabl. 4 et 5). La population totale était de Il y a 114 villes administratives avec habitants, dont 104 avec plus de habitants. Si l'on compte la population non seulement dans les villes administratives, mais aussi dans les bonrgs et les agglomérations dites >municipalsamhällen> et dans les antres agglomérations de population à la campagne, on aura nn nombre d'habitants de , on 51-1 % de la population du pays. De cette population ou 426 % de la population totale, demeurent dans des localités avec plus de 2000 habitants. Le nombre des enfants (au-dessous de 15 ans) a diminué considérablement pendant les dernières cinqne années (voir le tabl. K); le nombre proportionnel est seulement 222 /o» de la population totale. L'âge de ans comprend 544 /oo, l'âge de ans 142 %o, et l'âge de 65 ans et pins 92 /oo de la population totale. La proportion mentionnée diffère considérablement dans les divers districts, comme prouve le tabl. 6. Quant à la proportion des sexes, il y a 1023 femmes sur 1000 hommes; en 1930, le nombre relatif était de La proportion varie assez fortement dans les diverses parties du pays; dans les villes le nombre s'élève à 1164, mais dans les communes rurales, il n'y a que 956 femmes sur hommes, en moyenne. Dans les différents groupes d'âge, cette proportion varie aussi beau-

10 VIII coup. Sans le groupe au-dessous de 15 ans, il n'y a que 964 filles sur 1000 garçons, à l'âge de ans il y a 1006, à l'âge de ans et parmi les personnes de 65 ans et plus, il y ont femmes sur 1000 hommes. De la population au-dessus de 15 ans, 42'4 % étaient célibataires, 491 % mariés, et 8'6 % veufs ou divorcés. La méthode snédoise de compter la population suivant les registres courants exige une prescription vis-à-vis les personnes qui disparaissent sanb notification légale de leur migration; elles doivent être rayées des registres paroissiaux au bout de quelque temps. Ces personnes, les»introuvables» (»obefintliga») ne sont point comprises dans les chiffres de la.population (de droit); c'ebt impossible à évaluer le nombre de celles qui vivent encore en général on qui vivent audedana des limites dn royaume. En 1935, les registres des introuvables contiennent personnes, dont la plupart, , dans les villes. Parmi les introuvables, les hommes sont trois fois plus nombreux qne les femmes. De la somme totale presque 84 % seraient des célibataires. Quant à la répartition par âge, voir tabl. 4 et 5.

11 Jämlikt nådiga kungörelsen den 4 novembet 1859 åligger det statistiska centralbyrån att verkställa allmän folkräkning vart femte år. Tidigare har emellertid Kungl. Maj :t medgivit, att varannan folkräkning fått inställas, varför folkräkning från och med år 1860 verkställts endast vart tionde år. Sedan emellertid den år 1935 tillsatta befolkningskommissionen till Kungl. Maj :t inkommit med förslag om anordnande av särskild folkräkning för undersökning av vårt lands befolkningsfråga och de av Kungl. Maj:t för 1935 års riksdag i frågan framlagda förslagen godkänts, har Kungl. Maj:t fastställt av statistiska centralbyrån i samråd med befolkningskommissionen upprättad plan för särskild folkräkning 1935/36 och meddelat erforderliga föreskrifter för införskaffande av uppgifter till densamma. I enlighet med planen har folkräkningen utförts i två etapper, nämligen dels en allmän folkräkning enligt indirekt metod, avseende den 31 december 1935, dels en till ungefär en femtedel av landets befolkning begränsad undersökning enligt direkt metod, d. v. s. med anlitande av särskilda folkräknare. Den sistnämnda ägde rum under mars Insamlingen av uppgifter för båda i denna folkräkning sålunda ingående undersökningar har skett fullt planmässigt, och bearbetning av materialet pågår. Redogörelse för resultaten kommer liksom vid föregående folkräkningar att uppdelas på flera delar allt eftersom bearbetningen framskrider, och den första delen, som härmed framlägges, behandlar de hittills framkomna resultaten av den allmänna folkräkningen. Det torde emellertid vara på sin plats, att innan den allmänna folkräkningen och de här framlagda resultaten av densamma upptagas till behandling, lämna några meddelanden beträffande den partiella folkräkningen. De för denna inkomna uppgifterna kunna efter numera till största delen verkställda kompletteringar och rättelser betecknas såsom i stort sett tillfredsställande. För närvarande pågår arbetet med preparering av primärmaterialet för maskinbearbetning, som är avsedd att taga sin början under våren innevarande år. I fråga om den speciella intensivundersökning av bostadsförhållandena i 100 landskommuner, som enligt planen verkställts i samband med den partiella folkräkningen, kan nämnas, att en förberedande manuell bearbetning avslutats och att den maskinella bearbetningen redan är långt framskriden. Vissa enligt manuell metod färdigställda preliminära resultat ha under hösten 1936 lämnats. Så har befolkningskommissionen erhållit uppgifter beträffande i den partiella folkräkningen medtagna s. k. bestående äktenskap

12 2* INLEDNING. ingångna efter år 1900 i vad avser antalet hemmavarande barn samt frånvarande gemensamma barn under 16 år i kombination med föräldrarnas inkomst samt för änklingar antalet hemmavarande barn under 16 år i kombination med faderns inkomst. På grundval av dessa uppgifter har befolkningskommissionen låtit verkställa vissa beräkningar, som av kommissionen publicerats i dess betänkande i sexualfrågan (Statens offentliga utredningar 1936: 59). "Vidare ha till 1936 års skattekommitté lämnats uppgifter rörande antalet personer resp. äkta makar sammanräknade inom olika inkomstoch förmögenhetsklasser. Slutligen ha till befolkningskommissionen och bostadssociala utredningen lämnats en del preliminära resultat från den intensiva bostadsundersökningen. Några av dessa resultat ha av befolkningskommissionen publicerats i ovannämnda betänkande, och flera torde inom kort komma att publiceras av bostadssociala utredningen. Den berättelse, som härmed framlägges, avser som ovan nämnts den allmänna folkräkningen, vilken utförts efter i huvudsak samma förfaringssätt som tillämpats vid tidigare svenska folkräkningar. Dock ha denna gång ej införskaffats mantalsuppgifter, såsom fallet var vid 1910, 1920 och 1930 års folkräkningar, eller självdeklarationer, vilket ägde rum vid 1920 och 1930 års folkräkningar, utan endast utdrag ur församlingsböckerna eller vad Stockholms stad angår ur folkregistret. Även de i dessa utdrag inrymda uppgifterna äro färre än åtminstone vid de senaste folkräkningarna och avse för varje person endast de viktigaste demografiska uppgifterna, nämligen dels beträffande ålder, kön och civilstånd, vilka äro föremål för statistisk bearbetning, dels rörande familjeställning, yrke, lyte, födelseort, data för äktenskaps ingående och upplösning m. m., vilka senare uppgifter voro behövliga för identifiering och kontroll vid den partiella folkräkningen. Att mantalsuppgifter ej funnits tillgängliga för jämförelse har i någon mån minskat möjligheterna till kontroll av de demografiska uppgifterna. För den del av landet, som varit föremål för den partiella folkräkningen, har jämförelse gjorts med dennas uppgifter, varvid i ett ej alldeles obetydligt antal fall uppgifterna i utdragen angående ålder och civilstånd, kyrkoskrivningsoxt etc. befunnits oriktiga och rättats. Härför kommer att närmare redogöras i en senare berättelse. Jämte utdragen ur församlingsböckerna och folkregistret ha även införskaffats utdrag ur boken över obefintliga, avseende den 31 december 1935 kvarstående obefintliga. Det vid den allmänna folkräkningen använda formuläret för utdrag ur församlingsboken samt boken över obefintliga ävensom centralbyråns cirkulär till pastorsämbetena med föreskrifter om förfaringssättet vid utdragens upprättande finnas avtryckta å sid i denna berättelse. Det för utdragen ur folkregistret för Stockholms stad använda formuläret skilde sig endast i några detaljer från det i övrigt använda. Bearbetningen av utdragen ur församlingsböckerna resp. folkregistret har i stora drag tillgått på följande sätt. Sedan materialet granskats och i erfor-

13 INLEDNING. 3* derliga fall kompletterats och rättats, har för varje kommun eller kommundel av nedan nämnt slag å särskilda listor folkmängden prickats i ettårsklasser med fördelning på kön och civilstånd. Om kommun består av två eller flera församlingar eller inrymmer kyrkobokföringsdistrikt eller del av församling, som i övrigt ligger inom annan kommun, vidare municipalsamhälle eller icke-administrativ tätort, har för varje sådan kommundel upprättats särskild sådan prickningslista. Avsikten härmed har varit att tillmötesgå ett sedan långt tillbaka föreliggande önskemål att erhålla en detaljerad åldersfördelning inom kommuner och kommundelar. Detta är nämligen av vikt för såväl praktiska som vetenskapliga ändamål. Sista gången dylik åldersfördelning genomfördes var vid 1910 års folkräkning. På dessa listor, som komma att finnas tillgängliga i ämbetsverkets arkiv, grunda sig de folkmängdsuppgifter, som offentliggöras i denna berättelse. Dessa prickningslistor ha sedan lagts till grund för maskinbearbetning på så sätt att för varje kommun eller kommundel färdigställts för varje ettårsklass ett hålkort, angivande antalet personer efter kön och civilstånd. Den maskinella bearbetningen av dessa kort pågår och avser framställning av tabeller rörande fördelningen efter ettårs- eller femårsklasser, kön och civilstånd i hela riket, dess landsbygd, städer, köpingar, municipalsamhällen, ickeadministrativa tätorter, riksområden, län, bygder samt vad landsbygden angår inom egentlig landsbygd och agglomererad landsbygd samt grupper av kommuner efter yrkeskaraktär. Dessa tabeller komma att i sin helhet eller i sammandrag framläggas i en senare del av folkräkningsredogörelsen. På ovan angivet sätt har åvägabragts en kombination mellan manuell och maskinell bearbetning, varigenom båda metodernas fördelar tillvaratagits. Vad angår utdragen ur boken över obefintliga, har i fråga om dessa endast manuell bearbetning ägt rum, varvid upprättats ovan beskrivna prickningslistor för församlingar eller större områden. Tabellerna 1 3 i nu föreliggande berättelse motsvara i huvudsak tabellerna med samma ordningsnummer i första delen av redogörelsen för 1930 års folkräkning. En betydande utökning gäller dock i fråga om tab. 1, som i motsats mot år 1930 innehåller fördelning av folkmängden å större åldersgrupper för kommuner eller kommundelar av ovan angivet slag. Beträffande tab. 4 och 5 föreligga ännu icke motsvarigheter i 1930 års folkräkningsredogörelse, varemot siffror av det slag, som framlägges i tab. 6, återfinnas i andra delen av sistnämnda redogörelse. Denna berättelse är uppdelad på tre kapitel, nämligen folkmängd och folkökning, folkmängdens fördelning efter ålder, kön och civilstånd samt de obefintliga. Vad folkmängdens fördelning efter ålder, kön och civilstånd angår, kommer denna att utförligare behandlas i en senare del, sedan den ovan omtalade maskinella bearbetningen av de med dylika uppgifter försedda hålkorten hunnit avslutas och resultaten därav hunnit färdigställas för publicering.

14 4* I. FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. I. Folkmängd och folkökning. Alla nedan lämnade folkmängdsuppgifter avse, om icke annat säges, den kyrkoskrivna folkmängden den 31 december För Stockholm äro de icketerritoriella församlingarnas medlemmar inräknade i folkmängden för de territoriella församlingar, där de voro bosatta. A. Riket och länen. I tab. 1. kol. 2, meddelas uppgift om totala folkmängden, enligt indelningen den 31 december 1935, för varje kommun och municipalsamhälle samt, där den ecklesiastika indelningen avviker från den kommunala, även för församlingar och församlingsdelar, dock ej kyrkobokföringsdistrikt, ävensom Fig. 1. sammanlagda folkmängden föt varje härad och län, för länen med fördelning på landsbygd och städer. Rörande de förändringar i den kommunala indelningen, vilka trädde i kraft den 1 januari 1936, hänvisas till anmärkningarna till samma tabell. Hela rikets folkmängd uppgick vid 1935 års slut till personer, vilket innebär en ökning från år 1930 med mot endast under närmast föregående femårsperiod eller 17-6 /oo, resp. 146 / 00. Som tab. A

15 A. RIKET OCH LÄNEN. 5* Tab. A. Folkökningen och dess faktorer de senaste sex femårsperioderna. visar, har folkökningen likväl ej uppgått till hälften av motsvarande tal åren Anmärkningsvärt är att, i motsats mot vad tidigare varit fallet, under åren totala folkökningen var större än födelseöverskottet (se även fig. 1) beroende på att immigranternas antal översteg emigranternas med personer och att från boken över obefintliga överförts personer mer än till samma bok. Födelseöverskottet var under åren ej fullt två tredjedelar av års och ungefär en fjärdedel av års födelseöveiskott (tab. A). Uppgifterna om födelseöverskottet grunda sig för åren på födelse- och dödboksutdragen men för år 1935 pa pastorsämbetenas årliga s. k. summariska folkmängdsredogörelser. Till jämförelse med grannländerna kan nämnas, att födelseöverskottet i medeltal per år under femårsperioden var för Sverige ej fullt 2'A / 00 > för Norge 5 %o, för Finland omkring 6 /oo och för Danmark nära 7 %>o. Skillnaden mellan den totala folkökningen och födelseöverskottet utfylles till största delen av nyssnämnda överskott av immigranter och från boken över obefintliga överförda. Sedan hänsyn tagits till dessa faktorer, återstår, som tab. A visar, en brist i redovisningen på personer. Att någon större del av denna brist skulle vara att tillskriva felaktigheter i uppgifterna angående födda och döda förefaller icke sannolikt. Troligen beror briston huvudsakligen på ofullständigheter i de uppgifter angående in- och utvandring samt till och från boken över obefintliga överförda, vilka förekomma i pastorsämbetenas årliga redogörelser, samt på felaktigheter i själva kyrkobokföringen. Så t. ex. har vid granskningen av materialet konstaterats, att i församlingsboken kvarstå, personer, vilka rätteligen bort överföras till boken över obefintliga, och att en del obefintliga, vilka uttagit flyttningsbetyg, icke återfinnas i resp. års förteckningar över från boken över obefintliga överförda. Kyrkobokföringsförordningens föreskrifter rörande de obefintliga äro ganska invecklade och missförstås mångenstädes. Då många av de från boken över obefintliga överförda återvänt från utlandet, är det verkliga invandringsöverskottet större än ovan anförda antal. Sådana personer bliva nämligen ej bokförda som immigranter. I tab. B redovisas länsvis och för rikets tre gamla huvuddelar dels folkmängden vid 1935 års slut, dels folkökningen och dess faktorer samt»brist i redovisningen»; att denna brist ej överensstämmer med den i tab. A anförda

16 6* I. FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. Tab. B. Folkmängd vid 1935 års slut samt folkökningen och dess faktorer länsvis under femårsperioden beror på felaktigheter i de årliga redogörelserna angående den inrikes omflyttningen. Summan för riket borde ju här bli = 0, men enligt sagda redogörelser skulle personer under femårsperioden ha inflyttat från och endast utflyttat till annan inrikes församling. Landsbygdsförsamlingarna visa under nämnda period ett inrikes utflyttningsöverskott på men stads församlingarna ett inrikes inflyttningsöverskott på personer. Skillnaden personer, beror sannolikt huvudsakligen på att antalet till städerna inflyttade upptagits för högt. Som tab. B visar, är folkökningen synnerligen ojämnt fördelad. Medan Stockholms stad visar en ökning från år 1930 på över 6 %, Västerbottens län över 5 % och Norrbottens län nära 4 %, har folkmängden minskats i Kronobergs, Skaraborgs, Kopparbergs, Södermanlands och Örebro län. För Norr- 1 ) Här ingående uppgifter för är 1935 äro preliminära.! ) Att summan för riket ej blir = 0 beror pä felaktigheter i de ärliga summariska redogörelserna. 3 ) Hela Kölingared är här både år 1930 och år 1935 räknad till Älvsborgs län. ') Med hänsyn tagen till de personer, vilka med 1934 års ingång överflyttades från Ore till Voxna.

17 B. STÄDER, AGGLOMERERAD LANDSBYGD OCH EGENTLIG LANDSBYGD. 7* land är ökningen relativt sett avsevärt större, för Götaland, ej obetydligt mindre än för riket i dess helhet; frånräknas Stockholm, blir ökningen för Svealand särdeles liten, ej fullt två tredjedels procent. Födelseöverskottet var störst i de båda nordligaste länen, medan Stockholms stad och Örebro län hade överskott av döda. Nettoinvandringen däremot fördelade sig ganska jämnt på de olika länen. Den inrikes omflyttningen har, framförallt i Stockholms stad men även i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Stockholms och Malmöhus län, kraftigt bidragit till folkökningen, ett resultat av»flykten från landsbygden». Även Jönköpings och Västerbottens län visa inflyttningsöverskott, övriga län underskott, störst i Norrbottens län. Från obefintlighetsboken har särskilt huvudstaden mottagit ett avsevärt nettotillskott. I synnerhet för Stockholm är siffran för brist i redovisningen anmärkningsvärt hög. Nämnas kan i detta sammanhang, att Stockholms kyrkoskrivna folkmängd enligt folkräkningen befunnits vara personer mindre än enligt pastorsämbetenas summariska redogörelser för år 1935, medan motsvarande differens vid 1930 års folkräkning endast var 5 personer. För folkökning, resp. folkminskning, i olika bygder kommer att redogöras i en följande del av folkräkningsredogörelsen. B. Städer, agglomererad landsbygd och egentlig landsbygd. Städerna voro vid 1935 års slut 114 med tillsammans invånare, motsvarande 342 /oo av rikets folkmängd, mot resp. 113, och 326 /oo vid 1931 års början. Ökningen, personer, kan beräknas i runda tal fördela sig på olika faktorer sålunda: Städernas befolkningstillväxt beror sålunda till två tredjedelar på inflyttningen från landsbygden och endast till en tolftedel på födelseöverskott. Såsom framgår av anmärkningarna till tab. 1, tillkommo vid 1936 års början två nya städer. Höganäs och Ljungby, varjämte Borgs kommun inkorporerades med Norrköping, Visby landskommun med Visby stad, en mindre del av Råda kommun i Skaraborgs län med Lidköping och delar av Danderyd med Djursholm, varför städerna enligt indelningen den 1 januari 1936 voro 116 med invånare. Tab. C visar städernas fördelning på olika storleksgrupper länsvis, medan samma fördelning under jämförelse med de båda närmast föregående folkräkningarna framgår av efterföljande tablå.

18 8* I. FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. På de 18 städerna med över invånare kommo drygt två tredjedelar av hela stadsbefolkningen. 10 städer hade högst invånare oeh voro sålunda enligt internationell måttstock icke att räkna som sådana. Med hänsyn tagen till inkorporeringar och den nytillkomna staden uppgår ökningen för städerna med över invånare till 64 %o, för övriga städer till 36 %o; i sjutton av de sistnämnda har befolkningen minskats i antal, men å andra sidan visa flera av de mindre städerna långt kraftigare tillväxt än de större, t. ex. Skellefteå med 566 %o, Kungälv med 257 /oo, Värnamo med Tab. C. Städerna, fördelade efter folkmängden länsvis år 1935.

19 B. STÄDER, AGGLOMERERAD LANDSBYGD OCH KGENTLIG LANDSBYGD. 9* 166 /oo, medan för de sex största städerna motsvarande tal äro för Stockholm 64 7oo, Göteborg 60 o/oo, Malmö 74 /oo, Norrköping 25 /oo, Hälsingborg 55 / 0 o, Borås 114 o/oo. Landsbygden hade vid 1935 års slut invånare eller färre än vid 1931 års början. Härnedan visas i runda tal en översikt av de därvid verksamma faktorerna: ökning genom: Minskning genom: Även om inkorporeringarna och Nybro stad frånräknas, kvarstår en folkminskning på över personer. En jämförelse län för län, fortfarande med frånseende av de områden, som vid 1931 års början tillhörde landsbygden men numera äro att räkna till städerna, visar, att landsbygdsbefolkningen minskats i antal i 14 län, d. v. s. alla utom Norrlandslänen, Stockholms, Blekinge, Kristianstads, Älvsborgs och Värmlands län; starkast är nedgången i Södermanlands, 33 /oo, Malmöhus, 28 / 00, och Uppsala läns landsbygd, 27 %o. Hela antalet landskommuner var vid 1935 års slut med i medeltal invånare per kommun, mot år En jämförelse kommun för kommun visar folkminskning i två tredjedelar av hela antalet landskommuner. Huru landskommunerna fördela sig länsvis på olika storleksgrupper framgår av tab. D. Enligt indelningen den 1 januari 1936 var antalet landskommuner med i medeltal invånare per kommun. Landsbygden har, liksom vid de båda närmast föregående folkräkningarna, uppdelats på den agglomererade landsbygden och den egentliga landsbygden. Till den förra räknas först och främst de 45 köpingskommunema med tillsammans invånare, vidare de 218 municipalsamhällena med invånare, varvid till de senare räknats sådana köpingar, som ej bilda egen kommun. Huru dessa båda slag av administrativa tätorter fördela sig länsvis på olika storleksgrupper framgår av tab. E; endast en köping (Sandviken) hade mer än invånare, medan flertalet, 29 stycken, hade mindre än invånare. Äv municipalsamhällena nådde endast 36 över»internationella stadsgränsen». Enligt den indelning, som trädde i kraft den 1 januari 1936, voro köpingskommunerna 46 med invånare och municipalsamhällena 223 med invånare. Till den agglomererade landsbygden räknas vidare icke-administrativa tätorter och förortsbebyggelser med minst 200 invånare. Hit räknas orter med sammanträngd befolkning och yttre stadslik eller tättbebyggd karaktär, vilkas invånare till övervägande del idka annan näring än åkerbruk. Befolkningen

20 Tab. D. Antal landskommuner 1 ), fördelade efter folkmängden länsvis år * I. FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 1) Såväl egentliga landskommuner som köpingskommuner. Hishult, som är delad på Hallands ooh Kristianstads län, är i sin helhet räknad till Hallands län.

21 B. STÄDER, AGGLOMERERAD LANDSBYGD OCH EGENTLIG LANDSBYGD. 11* Tab. E. Köpingskommuner och municipalsamhällen, fördelade efter folkmängden länsvis år är i flertalet dylika orter till övervägande del industriell och handelsidkande. Hit höra en mängd stationssamhällen och handelsplatser, bruks- och industrisamhällen, gxuvorter, fisklägen, villastäder och övriga förorter. Däremot in-

22 12* I. FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. Tab. F. Antal och folkmängd i tätortsbebyggelser av olika slag vid folkräkningarna åren 1920, 1930 och nefattas här ej sådana befolkningsagglomerationer av byars karaktär, vilkas befolkning till mer än två femtedelar är jordbruksidkande. Avgränsningen av de icke-administrativa tätorterna har verkställts av pastorsämbetena, vilka i centralbyråns cirkulär angående allmänna folkräkningen bl. a. anmodats lämna uppgifter rörande sådana tätorters benämning och karaktär, varjämte å utdragsblanketterna borde utmärkas, vilka personer som vore att räkna till viss sådan tätortsbebyggelse. Dessa uppgifter ha sedermera kontrollerats och kompletterats dels genom skriftväxling med pastorsämbetena, dels med hjälp av kartor och uppslagsböcker, särskilt kart- och uppslagsverket Svenska orter. På grund av den korta tid som stått till förfogande för detta arbete har det icke varit möjligt att, såsom skett vid 1930 års folkräkning, genom fältundersökning-i tvivelaktiga fall fastställa bebyggelsers art och omfattning. För norra delen av landet saknas i stor utsträckning nyare kartor, varför uppgifterna i en del fall icke kunnat kontrolleras. Resultatet av undersökningen är framlagt i tab. 2, som innehåller en nominativ förteckning över ifrågavarande orter samt uppgifter om desammas karaktär, läge och folkmängd, och i tab. 3, som redovisar förortsbebyggelserna; som sådana ha här även räknats de till stad, köping eller municipalsamhälle gränsande agglomerationer av administrativt eller icke-administrativt slag, vilkas befolkning icke kan anses vara för sin utkomst beroende av den administrativa huvudorten. Så t. ex. har Huskvarna stad räknats in i förortsbebyggelsen till Jönköping, Domnarvet till Borlänge köping, Bofors till Karlskoga municipalsamhälle o. s. v. Hithörande icke-administrativa tätorter återfinnas alltså såväl i tab. 3 som i tab. 2. I de fall, då vid 1936 års början något område inkorporerats med eller omvandlats till stad, köping eller municipalsamhälle, har hela befolkningen i sådant område inräknats i tätortsbebyggelsens folkmängd. Sålunda har i tab. 2 hela Othems kommun räknats som tätort, i tab. 3 hela Vara kommun som förortsbebyggelse till Vara köping, hela "Visby landskommun som förortsbebyggelse till Visby stad. I tab. 3 förekommer utom skarpare avgränsade förorter med särskilda namn även icke avgränsade förortsbebyggelser utan särskild benämning. Sådan förortsbebyggelse har medtagits, där resp. administrativa huvudorts hela förortsbefolkning uppgår till

23 B. STÄDER, AGGLOMERERAD LANDSBYGD OCH EGENTLIG LANDSBYGD. 13* Tab. G. Tätortsbebyggelser, fördelade i storleksgrupper efter folkmängden år ) minst 200 personer, även om de särskilda förorterna var för sig icke uppnå detta invånarantal. I Tab. F meddelas för de tre senaste folkräkningarna beträffande såväl administrativa som icke-administrativa lätorter uppgifter om antal och folkmängd. Härvid är att märka dels att mänga orter, vilka tidigare redovisades soin icke-administrativa tätorter, numera inkorporerats eller blivit municipalsamhällen, dels att uppgiftslämnarnas subjektiva uppfattningar spelat in, dels ock att ej alla tvivelaktiga fall hunnit kontrolleras. Som tab. F visar, funnos vid 1935 års slut 910 avgränsade icke-administrativa tätorter med ett sammanlagt invånarantal av Lägges härtill befolkningen i de icke avgränsade förortsbebyggelserna, , samt i köpingskommunerna och municipalsamhällena, utgör hela folkmängden i den agglomererade landsbygden personer, motsvarande 172 / 0 o av rikets befolkning mot 158 /oo år Samma tabell visar även de olika tätortsbebyggelsernas antal och folkmängd enligt indelningen den 1 januari Enligt denna indelning hade den agglomererade landsbygden invånare, eller oo av rikets folkmängd. I tab. G redovisas tätortsbebyggelser av olika slag, grupperade efter folkmängden. Härvid har i tab. 3 upptagen förortsbebyggelse räknats till resp. huvudort, varför hela antalet tätortsbebyggelser, som enligt tab. F var 1 287, reduceras till 1 085, med i medeltal invånare. Städerna hade i medeltal invånare, köpingarna 2 805, municipalsamhällena ocli de ickeadministrativa tätorterna 657. De 186 av dessa tätorter, som hade över invånare, här kallade stadsorter, hade sammanlagt invånare, motsvarande 829 /oo av samtliga tätorters och 426 / 00 av hela rikets folkmängd, mot resp. 826 %o och 400 /o 0 fem år tidigare. I tab. H redogöres för samt-!) Förortsbebyggelse har räknats till huvudorten.

24 14* I. FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. Tab. H. Folkmängden, inklusive förortsbebyggelse, i städer, köpingskommuner, municipalsamhällen och icke-administrativa tätorter med över 2000 invånare år * = förortsbebyggelse medräknad; om förortens namn eller förortsbebyggelsens läge se tab. 3; k. = köpingskommun; m. = rminicipalsamhälle; o. = icke-administrativ ort. liga stadsorter, av vilka 147 utgöras av administrativa tätorter med inräknande av förortsbebyggelse i vidare bemärkelse, nämligen 99 städer, 20 köpingar och 28 municipalsamhällen. Endast 39 voro icke-administrativa tätorter. I tab. I redogöres länsvis för folkmängden i tätortsbebyggelser av olika slag, för folkmängden i samtliga tätortsbebyggelser dels i absoluta tal, dels i %o

25 B. STÄDER, AGGLOMERERAD LANDSBYGD OCH EGENTLIG LANDSBYGD. 15* Tab. I. Folkmängden i olika tätortsbebyggelser länsvis år av hela folkmängden i resp. län, för folkmängden i stadsorter ävensom för den egentliga landsbygden, d. v. s. utanför tätortsbebyggelserna. Tätortsbebyggelsernas andel av folkmängden är för hela riket 514 / 00 mot 485 / 00 år Bortsett från Stockholms stad är agglomereringen starkast i Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Stockholms län, men det är att märka att i de två förstnämnda länen ligga Sveriges näst Stockholm största städer och i det sistnämnda hela Stockholms stads förortsbebyggelse. Svagast utvecklad är agglomereringen i Jämtlands län, därnäst i Gotlands, Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens län. Den egentliga landsbygden hade invånare eller 486 /oo av rikets folkmängd, mot , resp. 515 % år 1930.

26 16* I. FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. C. De agglomererade landskommunerna. Köpingskommunerna och sådana egentliga landskommuner, i vilka två tredjedelar av befolkningen är bosatt i municipalsamhällen och icke-administrativa tätorter, pläga sammanfattas under benämningen agglomererade landskommuner, ej att förväxla med den agglomererade landsbygden, varom ovan talats. Rörande köpingskommunerna hänvisas till vad i föregående avdelning av denna berättelse sagts (se tab. E, F och I). De agglomererade egentliga landskommunerna, vilkas antal vid 1935 års slut var 107 med sammanlagt invånare, voro följande:, i Stockholms län: Gustavsberg, Bo, Solna, Danderyd, Täby, Sollentuna, Järfälla, Spånga, Nacka, Huddinge, Botkyrka, Salem, Östertälje, Dalarö; i Uppsala län: Bondkyrka, Gamla Uppsala, Skäfthammar, Söderfors, Älvkarleby ; i Södermanlands län: Flen, Torshälla landskommun; i Östergötlands län: Risinge, Kvillinge, Kullerstad, Borg, Motala landskommun; i Jönköpings län: Bredestad, Månsarp, Båraryd, Vallsjö, Lannaskede; i Kronobergs län: Hovmantorp, Aringsås, Ljungby; i Gotlands län: Othem, Visby landskommun; i Blekinge län: Sturkö; i Kristianstads län: Simris, Perstorp, Gråmanstorp, Björnekulla, Västra Broby, Rebbelberga, Båstad, Torekov; i Malmöhus län: Höganäs, Viken, Bjuv, Södra Vram, Norra Skrävlinge, Kävlinge, Lackalänga, Lomma, Burlöv, Västra Klagstorp, Tygelsjö, Östra Torp; i Göteborgs och Bohus län : Partilie, Västra Frölunda, Styrsö, Öckerö, Backa, Fiskebäckskil, Grundsund, Gullholmen, Käringön, Mollösund, Rönnäng, Klädesholmen, Malmön, Kungshamn, Smögen; i Älvsborgs län: Västra Tunhem, Fuxerna, S:t Peter, Nödinge, Herrljunga, Kinna, Fritsla, Södra Äsarp; i Skaraborgs län: Vara landskommun, Götene, Varv, Stenstorp, Karlsborg; i Värmlands län: Kroppa, Hammarö, Ransäter, By; i Örebro län: Almby, Längbro, Degerfors, Karlskoga; i Västmanlands län: Malma, Västanfors, Sura, Svedvi, Kolbäck; i Kopparbergs län: Domnarvet; i Gävleborgs län: Hofors, Njutånger; i Västernorrlands län: Njurunda, Skön, Timrå, Gudmundrå; i Västerbottens län: Holmsund; i Norrbottens län: Jukkasjärvi. I tab. J redogöres för de agglomererade egentliga landskommunernas fördelning länsvis på olika storleksgrupper efter folkmängden. Antalet invånare i medeltal är för dessa kommuner 1 362, alltså mer än två och en halv gång så stort som medeltalet för samtliga landskommuner. De flesta (63 st.)

27 C. DE AGGLOMERERADE LANDSKOMMUNERNA. 17* Tab. J. Agglomererade egentliga landskommuner, fördelade efter folkmängden länsvis år av de ågglomererade egentliga landskommunerna visa folkökning sedan år 1930; så t. ex. var ökningen för Karlskoga kommun ej mindre än personer. Å andra sidan har t. ex. i Jukkasjärvi folkmängden minskats med personer. Hela antalet ågglomererade landskommuner, alltså med inräknande av köpingskommunerna, var 152 med tillsammans invånare, motsvarande 137 /oo av landsbygdens och 90 %o av hela rikets folkmängd mot resp. 126, , o och 74 /oo vid 1931 års början. Enligt indelningen den 1 januari 1936 voro de ågglomererade egentliga landskommunerna 101 till antalet, med tillsammans invånare. II. Befolkningens fördelning efter ålder, kön och civilstånd. Befolkningens fördelning efter ålder, kön och civilstånd kommer, som ovan nämnts, att i detalj behandlas i en följande del av folkräkningsredogörelsen; här nedan meddelas emellertid vissa data rörande utvecklingen i stora drag. A. Fördelningen efter ålder. Översikt över åldersfördelningen i riket som helhet. I tab. 1, kol. 9 14, redovisas kommunvis antalet män resp. kvinnor i åldrarna 0 15, och 50 G5 år. Såsom framgår av fig. 2 och tab. K, omfattade åldern 0 15

28 18* II. BEFOLKNINGENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. Fig. 2. Åldersfördelning, båda könen, åren 1920, 1930, 1935.

29 A. FÖRDELNINGEN EFTER ÅLDER. 19* Tab. K. Folkmängdens fördelning på större åldersgrupper folkräkningsåren år , åldern år , åldern år och åldern över 65 år personer, vilket för barnaåklern innebär en minskning från år 1930 med 93 %», för övriga åldrar ökning med resp. 49 / 00 ) 100 /oo och 17 %o. Per invånare voro i Sverige år under 15 år. 544 i åldern år, 142 i åldern år och 92 över 65 år, mot resp. 248, 528, 132 och 92 fem år tidigare. Förändringarna härutinnan äro främst en följd av nativitetsminskningen. Vid 1935 års slut omfattade alltså barnaåldern föga mer än en femtedel, åldern år, som i stort sett sammanfaller med den egentliga fruktsamhetsperioden, avsevärt mer än hälften, och åldrarna över 50 år något mindre än en fjärdedel av befolkningen. De arbetsföra eller produktiva åldrarna, till vilka bruka hänföras åldersklasserna år, utgjorde betydligt mer än två tredjedelar av folkmängden. Åldersfördelningen per inv. i Sverige i jämförelse med vissa främmande länder framgår av följande sammanställning: Särskilt de för Norge anförda siffrorna skilja sig avsevärt från de svenska, men utvecklingen går för båda länderna i samma riktning. I tab. K göres vidare jämförelse med äldre tider. Barnaåldern visar, om medeltalen sättas = 1 000, nedgång vid alla folkräkningar efter

30 20* II. BEFOLKNINGENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. 1890, en nedgång som per år räknat under femårsperioden är betydligt starkare accentuerad än tidigare, medan åldern och. i än högre grad åldern år visa motsvarande uppgång. Åldern över 65 år, som tidigare företett ökning, utom vid 1920 åts folkräkning, visar för år 1935 en obetydlig minskning från år Åldersfördelningen â rikets landsbygd och i dess stlder. Åldersfördelningens utveckling sedan 1870 å landsbygden och i städerna framgår av nedanstående tablå. De i samma riktning som för riket i dess helhet gående förskjutningarna äro stora i synnerhet sedan år Åldrarna 0 15 år och över 65 år visa i städerna genomgående lägre, åldern år genomgående högre tal än föt landsbygden. Åldern år däremot visar år 1930 och ännu mer år 1935 högre tal i städerna, medan tidigare denna ålder var starkare representerad på landsbygden. Att observera är att den relativt starkare tillväxten av folkmängden i städerna _mecl deras från landsbygden avvikande åldersfördelning kan påverka de relativa talen, så att icke full jämförbarhet blir rådande mellan siffrorna för de olika folkräkningsåren. I tab. 6, kol , redogöres för åldersfördelningen per invånare i samma åldersklasser åren 1930 och 1935, dels för varje län med fördelning på landsbygd och städer, dels för de olika riksområdena, för rikets landsbygd dessutom med fördelning på egentlig landsbygd och agglomererad landsbygd. Barnaålderns nedgång från år 1930 är genomgående. Högsta talet visar Norrbottens läns landsbygd (326), lägsta Stockholms stad (139); rikets landsbygd har att uppvisa avsevärt högre tal (244) än städerna (178), likaså visar bland riksområdena Norrland med Dalarne (266) avsevärt högre tal än de övriga. Även mellan den egentliga landsbygden (251) och den agglomererade landsbygden (224) förefinnes en accentuerad skillnad i detta avseende. I fråga om åldrarna år iakttages överallt ökning, dock med undanlag för Stockholms stad i fråga om åldern år och för Visby i fråga om åldern år. För åldern över 65 år är utvecklingen växlande i olika landsdelar. Antalet barn under 15 år per av befolkningen i åldern år har, som framgår av tab. 6, kol , genomgående avsevärt nedgått sedan 1930, för hela riket från 377 till 323, för landsbygden från 431 till 372 och för städerna från 277 till 239. I kol av samma tabell redovisas antalet åldringar per av nyssnämnda befolkning; med undantag för

31 A. FÖRDELNINGEN EFTER ÅLDER. 21* Tab. L. Åldersfördelningen på 1000 invånare i städer med minst invånare, i större åldersgrupper, vid slutet av åren 1930 och Stockholms stad ocli län, landsbygden i Malmöhus län samt Norrbottens och Örebro läns städer är även här minskningen genomgående, för hela riket från 140 till 134, för landsbygden från 158 till 152 och för städerna från 107 till 105. Största relativa antalet åldringar återfinnes i Skaraborgs och Gotland» läns landsbygd, resp. 185 och 182, minsta i Västerbottens och Norrbottens läns städer, resp. 57 och 82. Sammanlagda antalet barn och åldringar per av do produktiva åldrarna har för hela riket nedgått från 517 till 457. Phi stark motsats kommer här till synes mellan â ena sidan Stockholm, å andra sidan den egentliga landsbygden, där över- och underåriga sammanlagt äro relativt sett mer än dubbelt så många som i huvudstaden. I tab. L lämnas för städer med minst invånare en översikt över den relativa fördelningen på större åldersgrupper åren 1930 och Barnaålderns nedgång är även här genomgående, starkast i Lidingö, Örebro, Trollhättan, Västerås och Mölndal, svagast i Kristianstad. Båda åren äro Örebro, Uppsala och Nyköping näst Stockholm de barnfattigaste och Mölndal den barnrikaste. Frånsett Stockholm har åldern år överallt ökat sin relativa andel, mest i Lidköping, Västerås, Eskilstuna och Härnösand, minst i Kristianstad och Luleå samt i Malmö och Karlstad, där dock siffrorna på grund av inkorporeringar ej äro direkt jämförbara. Högsta siffrorna för denna ålder uppvisa båda åren Stockholm, Örebro och Umeå, lägsta år 1935 Visby, Ystad och Lund. För åldern 50 C5 år, vars andel överhuvud ökats starkast, är ökningen mest framträdande i Lidingö och Mölndal, medan Visby och