BIOMEDICINSK ANALYTIKER 360 GRADER

Transkript

1 BIOMEDICINSK ANALYTIKER 360 GRADER Sammanfattning Syftet med kunskapsunderlaget är att summera kunskap om biomedicinska analytiker hur ser det ut 360 grader runt medlem som är biomedicinsk analytiker? Yrket Kunskapsområdet Samarbete och konkurrens med andra yrken Organisering Vården och arbetsfälten Villkoren Medlemskapet Yrket Inledning Biomedicinsk analytikers bidrag till vården är helt central, ändå befinner de sig sällan i vårdens frontlinje. 70 % av besluten i vården baseras på diagnostik, det vill säga på de analyser och undersökningar biomedicinska analytiker utför, trots det framkommer sällan vem som är avsändaren av prov- och undersökningsresultaten. Biomedicinska analytikers kompetens täcker hela den analytiska processen, med fördjupad kunskap inom det verksamhetsområde man befinner sig i. Det råder en hög utvecklingstakt, både kunskaps- och teknikmässigt inom verksamhetsfältet och biomedicinska analytiker behöver ständigt inhämta ny kunskap. Biomedicinsk analytiker är strukturerade, noggranna, kvalitetsfokuserade. Man håller patientsäkerheten högt genom att påtala den tredje decimalen i en analys, tusendelsmetern i paraffinsnittets tjocklek eller varje mikrovolt vid EEG. Denna noggrannhet bygger på kunskap om konsekvenserna av dessa detaljer för diagnos och behandling. Det är för patientens skull man är pedant. Sida 1 av 22

2 Biomedicinska analytikerprogrammet är en krävande och komprimerad utbildning. Biomedicinska analytiker känner stor stolthet för sin kunskap och kompetens. Det är nödvändigt för vårdens utveckling att både ta till vara denna kompetens fullt ut och låta den fördjupas. Biomedicinska analytiker kan inte ersättas av andra naturvetenskapliga yrken, möjligen kompletteras i särskilda fall. Biomedicinska analytikerprogrammet har två inriktningar, laboratoriemedicin och klinisk fysiologi. Ytterst sällan är man verksam inom den inriktning som man inte har examen ifrån. Inom laboratoriemedicin arbetar man med så kallad provbunden diagnostik, där patientprov, t.ex. blod eller vävnad analyseras för att påvisa infektioner, genetiska defekter eller organfunktion. Inom klinisk fysiologi arbetar man med så kallad patientbunden diagnostik och får med avancerade undersökningsmetoder fram funktionen hos t.ex. hjärta, lungor eller nerver. Yrkets framväxt Biomedicinska analytikeryrket startade i slutet av 1800-talet i samband med att den experimentella vetenskapen växte fram och etablerades. Den första yrkestiteln som användes var tekniskt biträde och 1912 inrättades den första fasta tjänsten som kvinnligt tekniskt biträde. Kvinnors förutsättning förändrades under denna tid bland annat på grund av förändringar i näringsstrukturen och äktenskapsmöjligheterna. Vetenskaplig och teknisk utveckling var en del i industrialiseringen, den naturvetenskapliga medicinen etablerades i Sverige och laboratoriemedicinen började tillämpas och vetenskaplig specialisering en nödvändighet. Trots att det fanns krav på specialiserad träning och utbildning, så fanns ingen enhetlig eller formell utbildning för biomedicinska analytiker före 1940-talet. Fram till dess fanns på vissa laboratorier lärlingsutbildning som varierade mellan 1-3 år i längd. I början av 1900-talet fick biomedicinska analytiker följa relevanta kurser på läkarutbildningarna, på tekniska högskolan eller utbildningar utomlands organiserade sig biomedicinska analytikerna och började driva frågan om formell utbildning och 1957 startade den första organiserade utbildningen. Denna utbildning bestod av ett år laborantskola som innehöll allmänbiologisk och naturvetenskaplig utbildning; fysik, kemi, biokemi och fysiologi med laborationer, anatomi och histologi med laborationer, fotografering med laborationer, patologi, bakteriologi, virologi och serologi med laborationer, djurskötsel och djurförsök med laborationer och tyska och engelska. Året därefter bestod av praktisk och teoretisk specialutbildning mot speciell laboratorieinriktning; klinisk kemi, bakteriologi och histopatologi startade en påbyggnadsutbildning på 24 veckor inom klinisk cytologi. Sida 2 av 22

3 1969 förlängdes utbildningen till 4.5 termin för inriktning mot mikrobiologi, histopatologi och biokemisk-medicinsk kemi och 5 terminer för klinisk kemi och klinisk fysiologi, då de två senare innehåll sjukvårdspraktik på grund av patientkontakt. Fram till 1972 var utbildningen en specialkurs inom gymnasieskolan men klassades efter 1972 som efter-gymnasial. I samband med utredningen SOU 1973:2 fördes biomedicinska analytikerutbildningen till sektorn teknisk yrkesutbildning, men i regeringens proposition ansågs fler skäl tala för att yrket skulle tillhöra sektorn för vårdutbildning bestod utbildningen av 100 p, men redan i samband med Vård 77-reformen drogs utbildningen ner till 90 p års reform innebar att utbildningar skulle svara både mot dagens och morgondagens behov. Fram till dess hade biomedicinska analytiker först utbildats att tillhandahålla teknisk expertis men inte utföra självständiga forskningsuppgifter. Man hade också utbildats för dagens behov, man var så att säga färdig när man examinerades formades en central utbildningsplan med lokala kursplaner på skolorna. Frågor om huvudämne och arbetsområde blev aktuellt och det diskuterades inträdeskrav, mål, innehåll, längd, organisation och för vilka delar av arbetsmarknaden som utbildningen gav kvalifikationer för. När utbildningsplanen förnyades 1989 angavs i den att bredden behövde förstärkas men att specialiseringen behövde behållas. När utbildningsplanen då förnyades blev biomedicinsk laboratorievetenskap med inriktning mot laboratoriemetodik huvudämnet för 90 p utbildningen med inriktningar mot biokemi och molekylärbiologi, morfologisk cellbiologi, klinisk fysiologi, klinisk kemi och mikrobiologi. Under denna period fanns tre påbyggnadsutbildningar; klinisk cytologi 24 p, molekylärbiologi och bioteknik 40 p och blodgruppsserologi 6 p. Den med vidareutbildning i klinisk cytologi titulerades cytologassistent. Idag är titeln cytodiagnostiker, det finns ca 100 yrkesverksamma. Cytodiagnostiker diagnostiserar självständigt cellprov av olika slag, en stor del av proven utgörs av gynekologiska hälsokontroller beslutade Riksdagen om en översyn av vårdutbildningarnas längd. UHÄ rapporterade att det fanns många skäl till att förlänga biomedicinska analytikerutbildningen då Sverige var det enda landet i Norden med utbildning kortare än 3 år. Ett annat skäl var att söktrycket hade sjunkit och frekvensen studieavbrott var högt, ca 30 %. Sist, men inte minst, utbildningen var mycket komprimerad och kunde inte ge de kunskaper och kompetens som behövdes för den utveckling som ämnesområdet ständigt genomgår. Det föreslogs att utbildningen skulle förlängas och ge en kandidatexamen enligt princip för ny examensordning, men ingen sådan förändring Sida 3 av 22

4 genomfördes. Mellan genomfördes sammantaget många förändringar där olika intressenter fick gehör för sina idéer avseende innehåll och utbildningens längd startade den första utbildningen på 120 p utan inriktning. På några lärosäten var dock klinisk fysiologi en möjlig inriktning som man antingen valde till direkt alternativt efter första året. Utbildningen gav både yrkesexamen och kandidatexamen, för den senare krävs 60 p fördjupning i huvudämnet. Vägen till nuvarande yrkestitel har gått från kvinnligt tekniskt biträde till laboratoriebiträde, preparatris och laboratris och laboratorieassistent till dagens biomedicinsk analytiker fick biomedicinsk analytiker skyddad yrkestitel och 2006 blev biomedicinsk analytiker ett legitimerat yrke. Legitimation Biomedicinsk analytiker är idag ett legitimationsyrke. Samhället har belagt vissa arbetsuppgifter inom vården som anses särskilt viktiga för patientsäkerheten med legitimation. Det tog närmare 20 år av påverkansarbete av Vårdförbundet i samarbete med IBL och föregångare innan riksdagen 2006 beslutade att biomedicinska analytiker skulle omfattas av legitimation. Utredning hade 2004 konstaterat att biomedicinska analytikerns arbete bland annat hade kommit att röra sig i en mer patientnära riktning och i kombination med andra faktorer, väl uppfyllde kraven för legitimation. Frågan om legitimation för cytodiagnostiker Påverkansarbete har drivits för att cytodiagnostiker ska få en egen legitimation och frågan har behandlats flertal gånger. Då cytodiagnostiker i de allra flesta fall är biomedicinska analytiker med en vidareutbildning är de redan legitimerade. Många cytodiagnostiker anser sig inte vara biomedicinska analytiker och har inte tagit ut legitimationen och därför finns frågan om egen legitimation kvar på agendan. Vårdförbundet och IBL anser att dubbellegitimering inte gagnar patientsäkerheten och stödjer inte frågan. Utmaning framöver Sveriges befolkning kommer att öka kraftigt fram till 2035 och det i sin tur kommer att öka efterfrågan på tjänster inom hälso- och sjukvården. Demografin (befolkningens fördelning, storlek och sammansättning) kommer att förändras och gruppen äldre äldre blir ännu större, vilket kommer det att ställa ännu högre krav på vården. Därmed ökar också antalet på laboratorie- och klinisk fysiologiska undersökningar. Sida 4 av 22

5 Enligt Socialstyrelsens offentliga statistik (2015) är nästan 7900 av ca biomedicinska analytiker yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård. Ca 300 är verksamma inom läkemedelstillverkning och naturvetenskaplig forskning, 577 var verksamma inom eftergymnasialutbildning, 677 inom övrigt kategorin. Behörighet till biomedicinska analytikerprogrammet kräver allmän behörighet och områdesbehörighet 12 (MaC, KeB, BiB och FyA), det vill säga naturvetenskapligt program från gymnasiet eller naturvetenskapligt basår. Söktrycket till biomedicinska programmet har de fem senaste åren legat mellan sökanden/plats, med en ökning till 1.4 sökanden/plats hösten Antalet män som antagits till utbildningen har de senaste åren ökat till ca 25%. Programmet konkurrerar med andra naturvetenskapliga, ofta tekniskt inriktade, utbildningar där karriärvägarna är fler och livslönen högre. SACO visade 2014 att med hänsyn till livslön så lönar biomedicinsk analytikerprogrammet inte jämfört med en samhällsvetenskaplig gymnasieutbildning. SCB:s rapport Trender och prognoser 2014 visar att tillgången och efterfrågan på arbetskraft för biomedicinska analytiker ändrat sig en hel del från prognosen år 2011, från en prognostiserad brist på 7500 till Antalet nybörjare på programmet har ökat från 310 läsåret 2009/10, till cirka 420 läsåret 2013/14 och 584 antagna 2015/2016. Antalet på utbildningen har ökat under senare år vilket ger tydlig effekt i prognosen på sikt. I SCB:s senaste prognos tas sikte på 2035 till skillnad från prognosen 2011 då de siktade på Fem ytterligare år med nyutexaminerade från utbildningen torde få effekt på den totala tillgången. Trots den ökning SCB förutspår, så råder det brist redan nu. Många arbetsgivare anställer andra icke-legitimerade yrken på biomedicinska analytikertjänster, så som biologer av olika slag, vilka har en mycket svag arbetsmarknad. Detta kan komma att utmana patientsäkerheten. Det finns möjlighet att komplettera en naturvetenskaplig utbildning till biomedicinsk analytikerexamen, en process som ofta tar två år, då inte så många kurser kan tillgodoräknas. En 1-årig kompletteringsutbildning finns vid Linköpings universitet sedan tre år tillbaka, men det kommer signaler från verksamheten att beroende på bakgrund så kan grundläggande kompetens saknas efter kompletteringen. Den 1-åriga kompletteringsutbildningen ger dock biomedicinsk analytikerexamen och därmed legitimation. I rapporten Var finns jobben? gör Arbetsförmedlingen bedömning för 2016 och en långsiktig utblick, på 5 och 10 år. I rapporten framkommer det att jobben finns inom skola och hälso- och sjukvård. Arbetsförmedlingen har under flera år grupperat biomedicinska analytiker som ett naturvetenskapligt yrke, tillsammans med bland andra geologer och fysiker. Därför har man inte i rapporten uppmärksammat bristyrket Sida 5 av 22

6 biomedicinska analytiker inom hälso- och sjukvård. Arbetsförmedlingens statistiker har uppmärksammats på detta och från och med november 2016 kommer biomedicinska analytiker grupperas inom hälso- och sjukvård. Kompetensutveckling En av de viktigaste frågorna för biomedicinska analytiker är möjligheten till kompetensutveckling. Det finns ett uttalat behov att kontinuerligt lärande och vårdens och teknikens utveckling förutsätter det. Det finns ett än mer uttalat behov av att få omsätta sina kunskaper i praktiken, att få sin kompetens efterfrågad och erkänd. I detta fall är inte bristen en tillgång, då arbetsgivare inte kan avstå kompetens. Organisatoriska strukturer och kulturen på arbetsplatsen förhindrar möjligheten till utveckling och nya tjänstestrukturer på många håll. Kunskapsområdet (utbildningen, inriktningar och specialisering) Lärosäten Biomedicinska analytikerprogrammet ges vid 11 lärosäten; Kristianstad, Jönköping, Karolinska Institutet, Linnéuniversitetet, Linköping, Malmö, Uppsala (+ Mittuniversitetet), Göteborg, Umeå och Örebro. Karlstad universitet avvecklar programmet Huvudområdesbeskrivning Biomedicinsk laboratorievetenskap Utbildningsnätverket som består av programansvariga för biomedicinska analytikerprogrammet på de 11 lärosätena fastställde en för samtliga lärosäten gemensam definition för huvudområdet för Utbildningsnätverkets möte i Malmö : Huvudområdet biomedicinsk laboratorievetenskap är tvärvetenskapligt och omfattar kunskap inom medicin, naturvetenskap, statistik och teknik. Huvudområdet, vilket utgörs av både teori och praktisk tillämpning, präglas av en vetenskaplig grundsyn. Tyngdpunkten ligger på den metodik som används för att analysera biologiska prov och fysiologiska förlopp för att kunna utvärdera kroppslig funktion. Kvalitetssäkring och utveckling av analys- och undersökningsprocesser är en central del inom huvudområdet. Studier inom biomedicinsk laboratorievetenskap ger; kunskap om preanalys, analys- och undersökningsmetoder förmåga att samverka med patient vid provtagning och fysiologiska undersökningar förmåga att självständigt välja, använda och utvärdera analys- och undersökningsmetoder samt tolka erhållna resultat i relation till patienten Sida 6 av 22

7 förmåga att kvalitetssäkra och utveckla laborativ och fysiologisk diagnostik förmåga att utveckla och validera metoder ett professionellt och vetenskapligt förhållningssätt Kunskap inom biomedicinsk laboratorievetenskap tillämpas främst inom medicinsk diagnostik, smittskyddsarbete, forskning och annan laborativ eller fysiologisk verksamhet. Biomedicinska laboratorievetenskapens utveckling När biomedicinska analytikerutbildningen blev en högskoleutbildning ställdes krav på huvudämne för utbildningen. Initialt var huvudämnet laboratorieteknik, från 1982 laboratoriemetodik och från 1989 biomedicinsk laboratorievetenskap med domänen laboratoriemetodik. Idag heter huvudområdet endast biomedicinsk laboratorievetenskap. Ämnet är tvärvetenskapligt och kopplar ihop medicin, teknik och analysmetoder. Exempel på laboratoriemetodiker är biokemisk, molekylärbiologisk. Cellbiologisk, mikrobiologisk, immunologisk, transfusionsmedicinsk, morfologisk, klinisk kemisk, fysiologisk, ultraljud och djurexperimentell metodik. Utbildningen består av 60 hp i huvudämnet och 60 hp övriga ämnen inom biomedicinska och naturvetenskapliga ämnen. Lärosätena avgör själva hur de fördelar bi-stödämnena utefter lokala förutsättningar. I och med att utbildningen blev högskoleutbildning 1977 blev det möjligt för biomedicinska analytiker att via överbryggande utbildning på p bli antagen till forskarutbildning för att kunna avlägga doktorsexamen. Gissningsvis har biomedicinska analytiker disputerat idag, flertalet vid medicinsk fakultet, några vid teknisk fakultet och ett fåtal vid samhällsvetenskaplig fakultet. Huvudämnet är ännu inte det vanligaste för doktorsexamen, vilket kan bero på att kandidaten/bachelorexamen inte alltid är inom huvudämnet heller. Idag finns fem professorer i huvudämnet biomedicinsk laboratorievetenskap vilket driver på forskningen inom området infördes yrkesexamen och därmed var utbildningen reglerad. I högskoleförordningen anges målen för utbildningen. Biomedicinska analytikerprogrammet ger en kandidatexamen i biomedicinsk laboratorievetenskap samt yrkesexamen och legitimation som biomedicinsk analytiker. Sida 7 av 22

8 Specialistutbildning Trots den svindlande teknisk utveckling i vården som revolutionerat laboratorieverksamheterna finns idag ingen reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker. Trenden visar att utvecklingen inom vården ställer allt högre krav på utbildning och att biomedicinska analytikers kompetens behöver utvecklas under hela yrkeslivet. En kunskapsbaserad vård kräver att biomedicinska analytiker kan specialistutbilda sig. Verksamheterna behöver medarbetare som kan metodutveckla, implementera ny forskning, utföra mer avancerade analyser och undersökningar. Vården behöver också tillvarata den kompetens biomedicinska analytiker har, t.ex. genom att möjliggöra funktion för diagnostiska partners, där biomedicinska analytiker kan ständigt informera och uppdatera kring nya analyser, effektivare och kostnadseffektivare metoder men också hur patientsäkerheten bäst upprätthålles. De demografiska förändringar som sker och därmed också utökningen av kommunal sjukvård kan också resultera i behov av biomedicinska analytikers kompetens. Vårdförbundet har sedan 2013 arbetat för en nationellt reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker. I samarbete med IBL har utbildningskonferenser hållits för chefer/ledare inom verksamheten och programansvariga vid lärosätena vid två tillfällen och workshop för programansvariga. Ett konkret förslag till specialistutbildning finns framtaget, april 2016, enligt nedan: Förslag till specialistutbildning Specialistkompetens inom biomedicinsk laboratorievetenskap krävs för analys eller klinisk undersökning av human hälsa och sjukdom från pre- till postanalys med ansvar för svarets korrekthet och relevans för bästa användbarhet inom diagnostik och behandling. Utbildningen skall bygga vidare på yrkesexamen för biomedicinsk analytiker och ge fördjupad förståelse för enskilda metoder och undersökningar till system av metodik, dess processer, kvalitetssäkring och verksamhetsutveckling. Den biomedicinska analytikern ansvarar för processerna, validering av resultat, kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling av det dagliga arbetet, vilket kräver kunskap i human hälsa och sjukdom från fysiologiska till molekylära processer. Därutöver krävs kunskap i undersöknings- eller laboratoriemetodik och förståelse för dess möjligheter och begränsningar samt kompetens för tolkning och validering av svar. I yrkesrollen krävs även förmåga att se patientens behov och agera professionellt i olika sammanhang samt kunskap om teamarbete och kommunikation för att kunna samverka med andra yrken och professioner. På avancerad nivå ges fördjupad kunskap för att kunna tolka avancerade analyser inom specialistområdet samt förmåga att kunna leda utvecklingen av ny metodik som svarar mot behoven inom diagnostik och uppföljning av behandling. Utbildning på avancerad nivå förbereder för arbete som områdesspecialister samt även metodutvecklare, forskare och ledare. Sida 8 av 22

9 På specialistnivå motsvarande magisternivå ges en allmän fördjupning i cellpatobiologi samt i vetenskaplig metod, statistik, kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling. Vidare väljer studenten ett relevant metodfördjupningsområde där studenten fördjupar sig inom vald metodik samt hur denna bäst kan tillämpas för diagnostik. Behovet av följande områdesspecifika kurser har identifierats: Laboratoriemedicin Nukleinsyrabaserad diagnostik Hematologi Transfusionsmedicin Klinisk immunologi Klinisk kemi Genetik Mikrobiologi Molekylär patologi och patologi Klinisk fysiologi Ultraljud hjärta Ultraljud kärl Neurofysiologi inkl sömndiagnostik Nuklearmedicin Lungfunktion PET/CT Cirkulationsfysiologi Barnfysiologi Vidareutbildning Karolinska Institutet har den enda, icke-reglerade, vidareutbildning för biomedicinska analytiker; magisterprogrammet i diagnostisk cytologi. Programmet har varit nedlagt bland annat på grund av att verksamheternas framtida behov inte tillgodosågs. Höstterminen 2016 startar programmet igen, något förändrat, bland annat med kurser i molekylärbiologi. Behörig sökande till programmet är legitimerad biomedicinsk analytiker. Örebro universitet startade hösten 2013 ett mastersprogram i metoder inom medicinsk diagnostik, laboratoriemedicin, 120 hp. Verksamheten har identifierat behovet att fördjupad kunskap för biomedicinska analytiker och nödvändigheten av att säkra kunskapsöverföringen före de stora pensionsavgångarna. Programmet och den planerade tjänstestrukturen på länskliniken för laboratoriemedicin i Örebro har väckt stort intresse och uppmärksamhet. Sida 9 av 22

10 Linköpings Universitet ger en ett-årig utbildning för komplettering till biomedicinsk analytikerexamen för personer som har utbildning inom t.ex. molekylärbiologi, biomedicin, medicinsk biologi. Efter denna kompletterande utbildning som innehåller klinisk/analys kan man söka legitimation som biomedicinsk analytiker. Bakgrund till denna utbildning är dels brist på biomedicinska analytiker men också den svaga arbetsmarknaden för mer allmänna utbildningar inom naturvetenskap/medicin. Det har kommit indikationer på att en del som genomgått den 1-åriga kompletteringen inte har grundläggande kunskaper som legitimerad biomedicinsk analytiker förväntas ha. Detta kan bero på att antagningen till programmet inte varit strikt avseende bedömning av studenters förkunskaper. Komplettering till biomedicinsk analytikerexamen tenderar att ta närmare två år vid andra lärosäten, då man oftast inte kan tillgodoräkna sig något större antal kurser och många gånger saknar den laborativa delen och verksamhetslagd utbildning. De som kompletterat uttalar ofta efter avslutad utbildning att de saknade insikt om vilka kunskapsluckor de hade i jämförelse med biomedicinska analytiker verksamma inom laboratoriemedicin. Kompetensbeskrivning IBL:s Vetenskapliga råd har arbetat fram en kompetensbeskrivning för biomedicinska analytiker. Beskrivningen har varit på remiss och antogs Diagnostikforum, september Kompetensbeskrivningen följer den struktur som andra vårdprofessioner använder sig av. Kompetensbeskrivningen bifogas som bilaga till detta underlag. Samband, samarbete och/eller konkurrensen med andra yrkesgrupper Samarbete Inom laboratoriemedicin och klinisk fysiologi förekommer i Sverige flera olika yrkesgrupper. På en del håll finns respekt för de olika kunskapsområdena inom verksamhetsområdet och samarbetet fungerar utmärkt, på andra håll styr hierarkiska strukturer fortsatt. Brist på läkare inom klinisk fysiologi har på en del platser möjliggjort karriärutveckling för biomedicinska analytiker, baserat på hög kompetens och lång erfarenhet. På klinisk fysiologi i Karlskrona finns specialisttjänster för biomedicinska analytiker med lönesättning som startar vid kr (2015). Läkare inom klinisk fysiologi och klinikerna är mycket nöjda med detta och verksamheten är mycket effektiv och håller hög kvalitet. Sida 10 av 22

11 Inom klinisk kemi, mikrobiologi och patologi är specialistläkare verksamma, men oftast råder stor brist på dessa. Bristen på patologer har varit påtaglig under lång tid och bland annat på grund av detta genomfördes utredningen av svensk patologi Inom patologi har biomedicinska analytiker utfört arbetsuppgifter, så som utskärning av histologiska preparat, som traditionellt utförts av patologläkare, oftast med kortare kurser eller internutbildningar som kompetensutveckling. I Örebro har specialtjänst inrättats på patologen för biomedicinsk analytiker som gått masterutbildningen med fördjupning mot histopatologi. Här har kommande kompetensbehov kartlagts och man har en utbildningsplan för studier med full lön, där specialisttjänst är utlovad inom viss tid efter avslutad utbildning. Specialisttjänsterna innebär lönepåslag. På de flesta patologlaboratorier hanterar biomedicinska analytiker större eller mindre delar av utskärningen. Lönepåslag varierar. Inom klinisk kemi är kliniska kemister vanligt förekommande. Dessa anses ha högre kompetens för metodutveckling, beräkningar och statistik. I Norge finns inga kliniska kemister, då bioingeniörer anses ha eller kunna inhämta denna kunskap. Molekylärbiologiska metoder används inom laboratoriemedicin och på många laboratorier finns molekylärbiologer, ofta på utvecklingstjänster. Detta utgör då en utebliven möjlighet till karriärutveckling för biomedicinska analytiker som ofta har bra kompetens på området och med fördjupning skulle ha kompetens på både bredd och djup. Konkurrerande yrken På grund av bristen på biomedicinska analytiker anställs på biomedicinska analytikertjänster även biomedicinare (forskarutbildning), medicinska biologer (utvecklades i Linköping då biomedicinska analytikerprogrammet var nedlagt under många år), molekylärbiologer men också s.k. gröna biologer. Dessa utbildningar ger antingen en bachelor eller masterexamen men är inte reglerade på något vis. Trots denna avsaknad av reglering och utan den bredd som biomedicinska analytikerprogrammet ger, anses det av vissa att de utgör en akademiskt mer avancerad utbildning. De arbetsgivare som anställer dessa kategorier anser i många fall att legitimationen inte är av större vikt, utan man föredrar medarbetare som har någon form av erfarenhet. Arbetsmarknaden för biologer av alla slag är svag. I Västerbottens läns landsting planerade arbetsgivaren konvertering av 50 biomedicinska analytikertjänster till medicinska biologtjänster december 2015, detta slutade i oenighet med Vårdförbundet och 12 tjänster konverterades. I Östergötland har andra yrkeskategorier rekryterats under lång tid, idag finns inte bara medicinska biologer, biomedicinare på kliniska laboratorierna, utan också s.k. gröna biologer. I Sida 11 av 22

12 Östergötland är ett antal chefer med annan bakgrund än biomedicinska analytiker. Det samma är fallet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, där endast 2 enhetschefer inom laboratoriemedicin är biomedicinska analytiker. På kliniska laboratorier innebär arbetet medicinska arbetsuppgifter. Medicinska arbetsuppgifter definieras enligt SOSFS 1997:14 som varje åtgärd som dem som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen med formell kompetens har att utföra direkt eller indirekt i förhållande till patienter i samband med undersökning, diagnostik, vård och behandling samt till förebyggande av sjukdomar och skador. Det finns utrymme för tolkning av vad medicinsk arbetsuppgift är, men endast legitimerad personal som får utföra medicinska arbetsuppgifter under eget yrkesansvar. Hur gör biomedicinska analytiker skillnad På biomedicinska analytikerprogrammet skolas studenterna redan från början i att kvalitetssäkra allt de gör på laboratoriet. Hela vårdkedjan lyfts fram under utbildningen och en biomedicinsk analytiker ser sambandet mellan provsvar, anamnes och patientens hälsa eller sjukdom. Biomedicinska analytiker skolas till medvetenhet om att bakom varje prov finns en patient som kan bli lidande och felbehandlad om inte analyserna utförs på ett kvalitetssäkert sätt, och som kan må bättre och få rätt behandling om analyserna utförs på ett kvalitetssäkrat sätt. Genom att se helheten och sambandet mellan analysresultat, anamnes, patientgrupp, diagnos och behandling är biomedicinska analytiker en självklara diagnostiska partnern i en personcentrerad vård. Biomedicinska analytikern har professionellt förhållningssätt, som inbegriper både vetenskapligt och etiskt sådant, gentemot patienter och deras närstående, kollegor, övriga medarbetare samt provmaterial. Internationellt EPBS (European Association for Professions in Biomedical Science) presenterade i samband med det årliga General Governing Body 2017 en undersökning som gjorts avseende utbildning och statistik avseende biomedicinska analytiker i EPBS:s 21 medlemsländer. Undersökningen visade att i dessa länder finns sammanlagt över biomedicinska analytiker (EPBS-medlemmarna utgör ca biomedicinska analytiker). Antalet biomedicinska analytiker per invånare varierar, men genomsnittet är 148 biomedicinska analytiker/ invånare. Sverige har 111 biomedicinska analytiker. Detta kan jämföras med t.ex. Norge där motsvarande siffra är 134 bioingeniörer/ invånare. Sida 12 av 22

13 Organisering Inledning 1942 organiserade sig biomedicinska analytikerna och bildade Svenska Preparatrisföreningen (SPF) och Svenska Laboratrisföreningen (SLsF). Dessa två organisationer drev frågan om formell utbildning, erkännande av yrkeskunskap, bättre lön och enhetlig yrkestitel gick dessa två föreningar samma och 1964 bytte man till namnet Svenska Laboratorieassistentföreningen (SLF) bildade Svenska Laboratorieassistentföreningen, Svensk sjuksköterskeförening och Medicinsk-tekniska assistentföreningen förhandlingskartellen Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund (SHSTF) bildades Vårdförbundet. Vårdförbundet I Sverige finns ungefär yrkesverksamma biomedicinska analytiker. Av dessa är ca 7800 verksamma inom hälso- och sjukvård. Av Vårdförbundets medlemmar är 6175 biomedicinska analytiker, av dessa är 4641 yrkesverksamma, 5557 kvinnor och 551 män. Vårdförbundets biomedicinska analytikermedlemmar utgör ungefär 60 % av yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård. Av Vårdförbundets chefmedlemmar är 326 biomedicinska analytiker. Vårdförbundet har biomedicinska analytikermedlemmar på drygt 500 arbetsplatser, av dessa finns endast 1 biomedicinsk analytikermedlem på ungefär 200 arbetsplatser. 262 biomedicinska analytikermedlemmar är förtroendevalda. Sida 13 av 22

14 Oorganiserade och konkurrenter Av hälso- och sjukvårdens yrkesverksamma biomedicinska analytiker är ungefär 3160 biomedicinska analytiker anslutna till andra fackförbund eller oorganiserade. Naturvetarna är ett förbund som profilerat sig mot denna grupp och organiserar enligt egen utsago biomedicinska analytiker, verksamhetsområde okänt. Biomedicinska analytiker inom Naturvetarna har en professionsgrupp med 300 medlemmar. Naturvetarna är tydliga i sin kommunikation att kompetens är viktigast, inte professionstillhörighet, utan att reflektera över att biomedicinska analytiker utbildas för klinisk verksamhet i vården och därmed är den profession som har den kompetens vården kräver. Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap (IBL) Yrkesorganisationen Svenska laboratorieassistentförening ombildades 1996 till Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap, IBL och 1999 gjordes en bodelning mellan Vårdförbundet och de professionella sammanslutningarna. IBL:s syfte är att stärka professionen genom att utveckla den kunskap och kompetens som finns hos biomedicinska analytiker. Samtidigt som IBL bildades antogs yrkesetiska riktlinjer för biomedicinska analytiker. Riktlinjerna reviderades 2011 i samarbete med Vårdförbundet och finns idag som en yrkesetisk kod för biomedicinska analytiker. Vårdförbundet och IBL har gemensamt tagit fram etiskt arbetsmaterial för biomedicinska analytiker. IBL har ett kansli i Stockholm med två heltidsanställda. Tidningen Laboratoriet utkommer med 5 nummer/år och har för närvarande en ungefärlig upplaga på IBL arrangerar Diagnostikforum, som är en nationell, disciplinöverskridande konferens för biomedicinska analytiker. Deltagare har varierat mellan deltagare. IBL har haft medlemstapp de senaste åren som delvis följt prognostiserade pensionsavgångar. Vid utgången av 2015 hade IBL ca 5800 medlemmar, inklusive pensionärs- och studentmedlemmar. IBL avslutade den service Vårdförbundet tillhandahållit rörande medlemsregister 2015 och i samband med införandet av eget medlemsregister ökade medlemstappet med ytterligare Samarbete Vårdförbundet och IBL Samarbetsavtal finns mellan IBL och Vårdförbundet och det förnyades i januari Samarbetsavtalet är dels en gemensam viljeinriktning och dels ett verktyg för genomförande av gemensamma projekt t.ex. etiskt arbetsmaterial för biomedicinska analytiker, internationella kommitténs arbete, specialistutbildning för biomedicinska analytiker. Sida 14 av 22

15 Samarbetet för nationellt reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker har pågått under tre års tid. Utbildningskonferenser och workshop har hållits och framtagande av gemensamma strategier för påverkansarbete. Internationellt IBL och Vårdförbundet har en gemensam internationell kommitté. För biomedicinska analytiker finns internationell verksamhet på nordisk, europeisk och global nivå. NML (Nordisk Medisinsk Laboratoriegruppe), är inte en medlemsorganisation utan ett nätverk. IBL betalar det årliga beloppet till Nordic Fund som bland annat delar ut stipendiet Nordic Award. NML diskuterar både villkors- och professionsfrågor. De senaste åren har t.ex. utbildning- och kompetensutveckling, arbetsskador och gemensamt nordiskt gästmedlemskap varit aktuellt. EPBS (European Association for Professions in Biomedical Science), här har Vårdförbundet medlemskapet. Aktuella frågor inom EPBS har varit vision för professionen, patientnära analyser, harmonisering av utbildningen i Europa och korrekt klassificering av professionen inom ESCO och ISCO. IFBLS (International Federation of Biomedical Laboratory Science), här har IBL medlemskapet. Aktuella frågor för IFBLS de senaste åren har varit samarbete med WHO, professionens roll i framtidens vård globalt och samarbete över gränserna. Vården och arbetsfälten Laboratorieverksamheten idag och trolig framtid På många vis har laboratorieverksamheten förändrats genom automation, konsolidering, integrering och centralisering av laboratorieprocedurerna och industriell tillverkning av reagenser färdiga att användas. Biomedicinska analytiker behöver kunna den ofta komplexa preanalytiska fasen och tester, analysmetodik och avancerad mätteknik och utrustning, olika elektroniska apparater och informationssystem, som används i det dagliga arbetet. Det mesta kräver kontinuerlig uppdatering av kunskaper om analysmetodik och funktioner i vissa instrument (underhåll och kalibrering, övervakningssystem, mätning och elektronik, felsökning eller åtgärder). I samma takt har den patientnära analysverksamheten utvecklats, där biomedicinska analytiker, patienten själv eller andra yrkeskategorier utför analyser. Självtester finns att köpa på apotek, i livsmedelsbutiker och på nätet, somligt kontrollerat, annat utan minsta reglering. Mycket av självtesterna går ut på att påvisa god hälsa, snarare än motsatsen. Sida 15 av 22

16 Kvalitetssäkring De flesta kliniska laboratorier i Sverige arbetar mot internationella standarder (ISO) då biomedicinsk laboratorievetenskap förutsätter hög kvalitet och spårbarhet. Detta innebär att man arbetar med olika kvalitetsledningssystem och Swedac gör årliga revisioner för att följa upp verksamheten. Företaget Equalis tillhandahåller program för extern kvalitetskontroll inom ett 20-tal områden, detta för att försäkra sig om att verksamheten uppnår goda och korrekta resultat men också för ständigt lärande. Biomedicinska analytikers kunskap avseende kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling är mycket stor. Biomedicinska analytiker är en stor resurs när det gäller att arbeta processbaserat med ständiga förbättringar, något som hela vården skulle kunna dra nytta av. Teknikutvecklingen, datoriseringen och automationen kommer att fortsätta att påverka biomedicinska analytikers yrkesutövande. Automatiseringen kommer att bli ännu större än idag, men var utvecklingen blir framgångsrik och hållbar är svår att förutse. Nya metoder, så som Elizabeth Holmes företag Theranos, som förutspåddes en lysande framtid där alla analyser kunde göras med s.k. mikrochipteknologi, riskerar för närvarande näringsförbud i två år, då kvalitet och transparens inte hållit. In vitrodiagnostiken förefaller i vissa fall redan kunna ersättas av in vivo-diagnostik, där patienter kan svälja enheter som dokumenterar sin väg genom mag- tarmkanalen. Bilddiagnostikens utveckling kan komma att underlätta screening. Den teknisk utveckling ger ändå möjligheten att utveckla professionen än ersätter. Det krävs rätt kompetens för att säkra kvaliteten och kunna se nyttan för patienten. Roll och innebörd - personcentrerad vård Partnerskap är ett av nyckelbegreppen i personcentrerad vård. Ett team sätts samman utifrån personens behov och förmågor. Genom sin expertis på inte bara analys- och undersökningsmetoder, utan också om effektiva processer, flöden och kunskap om kommersiell utveckling av nya metoder kan biomedicinsk analytiker bidrar, både praktisk och teoretisk till teamet. Genom att 70 % av vårdens beslut baseras på diagnostiken blir biomedicinska analytiker nyckelspelare i personcentrerad vård, som del i teamet runt personen. Det är dock som diagnostisk partner mot andra yrken och professioner i vården som biomedicinska analytikers kompetens bäst kan bidra till effektivisering, vårdplanering och patientsäkert utförande. Diagnostisk Partner eller Diagnostisk Samarbetspartner, är ett begrepp som är framtaget av Danske Bioanalytikere, dbio, den danska organisationen för biomedicinska analytiker. Diagnostisk Partner är ett nytt perspektiv på professionen, men inte nödvändigtvis nya kompetenser, utan ompaketering och försäljning av de befintliga. I Danmark har detta kommit att handla om att biomedicinska analytiker ingår i patientflödet på mottagningar och kliniker, bidrar med sin kompetens till effektivisering Sida 16 av 22

17 och kvalitetssäkring, med patienten i fokus. Biomedicinska analytiker samarbetar och kommunicerar med andra professionerna i hälso- och sjukvård och den kompetens som biomedicinska analytiker kommer patienten till del än mer. Diagnostisk Partner handlar inte om att alla biomedicinska analytiker ska lämna laboratorierna, men att alla ska känna till tankesätt och arbetet. Detta kommer att ställa krav på nya kompetenser, så som fördjupad ämneskunskap, kommunikation och pedagogisk förmåga. EPBS, den europeiska organisationen för biomedicinska analytiker, har anammat diagnostisk partner som en del av sin vision för professionen. I vilka verksamheter finns biomedicinska analytiker i vården och övrig arbetsmarknad Biomedicinska analytiker finns på de kliniska laboratorierna och på primärvårdslaboratorierna, både inom offentlig och privat regi. På större sjukhus kan det förekomma att biomedicinsk analytiker inom klinisk fysiologi kan finnas på akutmottagning. De stora privata laboratorierna Unilabs, Aleris, Medilab tillhandahåller tjänster primärt mot offentlig sjukvård. Enligt Socialstyrelsens offentliga statistik (2015) är nästan 7900 biomedicinska analytiker verksamma inom hälso- och sjukvård, men endast ca 300 verksamma inom läkemedelstillverkning och naturvetenskaplig forskning. 577 var verksamma inom eftergymnasialutbildning. 677 inom övrigt kategorin. Att biomedicinska analytiker finns inom Life Science, diagnostikaindustrin, veterinärmedicin osv är känt, men utan tvekan är majoriteten verksam inom vården. Villkoren Löneläget för yrket I Vårdförbundets rapport om livslöner (2016) framkommer det att biomedicinska analytiker klassificeras inom yrkesområde 3 enligt SSYK (Standard för svensk yrkesklassificering) medan Vårdförbundets tre andra yrken tillhör yrkesområde 2. Yrkesområde 2 innefattar yrken med krav på fördjupad högskolekompetens vilket innebär teoretiska eller forskarförberedande eftergymnasiala utbildningar. Yrkesområde 3 innefattar yrken med krav på högskolekompetens eller annan eftergymnasial kompetens. Vanligtvis praktiska eller yrkesspecifika eftergymnasiala utbildningar om 2-3 år (exempelvis ingenjörer och tekniker, tandhygienister, banktjänstemän, försäkringsrådgivare, poliser, fritidsledare samt nätverks- och systemtekniker). Enligt rapporten är medellönen för biomedicinska analytiker är kronor och den ackumulerade lönen vid 65 års ålder är 13,9 miljoner kronor, vilket är lägre än livslönen för samtliga yrken inom samtliga sektorer med krav på högskolekompetens eller motsvarande som är 16,2 miljoner kronor. Sida 17 av 22

18 SACO presenterade 2014 siffror kopplat till livslön och inom vård och omsorg så är skillnaderna mellan män och kvinnors löner minst, men trots det tjänar män mest, upp till 7 % mer (skattade kronor) under en livstid. Det vill säga kr. SACO visar också att med hänsyn till livslön så lönar biomedicinsk analytikerprogrammet inte jämfört med en samhällsvetenskaplig gymnasieutbildning. Mått Lön för andra naturvetenskapliga yrken På SACO:s webb anges att medianlönen 2014 för privatanställda naturvetare inom Naturvetarna var kr per månad, men spannet var brett från kr för de som tjänade minst inom landstingen till kr per månad för de med högst löner inom privat sektor. Medellön för gruppen Biolog, cell- eller molekylär var kr Anställning Så gott som alla biomedicinska analytiker erbjuds heltidsanställning och enbart på egen begäran har man lägre tjänstgöringsgrad. Enligt partsgemensam statistik för 2015 arbetar knappt 90 % av landstingsanställda medlemmar heltid. Litet drygt 10 % arbetar deltid. Siffror framtagna ur medlemssystemet Komet visar på att 86 % arbetar heltid och 11 % halvtid eller mer, med reservation för att dessa siffror anges av medlemmar själva och uppdateras sällan. Sida 18 av 22

19 Arbetstider Beroende på typ av laboratorium eller avdelning har man endast öppet dagtid, dagtidkväll-natt, vardagar eller veckans alla dagar. Jour och helger/del av helg förekommer. Kliniska laboratorier, så som klinisk fysiologisk, patologi/cytologi, blodtappning, immunologi och primärvård har som regel öppet ungefär 7-16, vardagar. Jour förekommer på vissa klinisk fysiologiavdelningar. Klinisk kemi är öppet 24 h/dygn. Här förekommer dag/kväll/natt, men inte blandad dag, kväll och natt överallt. På mindre sjukhus förkommer jour på nätter. Mikrobiologi förkommer arbete schemalagt var 4:e helg, helgjour eller söndagar. Blodserologi var 4:e helg Heltid dagtid: Heltid rotation: Heltid rotation, få nätter Heltid natt: 40 hrs/v 36 hrs/v, hrs/v 30 hrs/v Ensamarbete Ensamarbete kan förekomma på vissa primärvårdslaboratorier där endast en biomedicinsk analytiker är anställd, men oftast finns där annan personal. Ensamarbete mindre vanligt på sjukhuslaboratorierna, men kan på vissa ställen förekomma nattetid. Rast Att ta ut rast är ytterst sällan ett problem. Det förekommer diskussioner kring frågan om att ta ut måltidsuppehåll i stället för lunch på helger, delvis i syfte att kunna gå hem tidigare. På de mindre primärvårdslaboratorierna kan det vara vissa svårigheter att ta rast då det är många patienter på provmottagningen. Annars kan man ta rast med undantag för oväntade undantagsfall (ex. om IT-system kraschat och prov behöver köras manuellt) Arbetsmiljö och arbetsskador Inga tvister kopplade till arbetsskador på biomedicinska analytiker har hanterats av Vårdförbundet. Det finns heller inga yrkesspecifika arbetsskador dokumenterade i AFA-försäkringar. Biomedicinska analytiker är en liten grupp som inte syns i statistik. I speciellt för Vårdförbundet framtagen statistik från Försäkringskassans (maj, 2016) listas statistik rörande sjukdomsförekomst hos olika yrkesgrupper inom SSYK3. Det förefaller här som att förekomsten av tumörsjukdomar hos biomedicinska analytiker är den högsta bland de listade. Försäkringskassan kunde bekräfta att det var systematiskt Sida 19 av 22

20 för varje år från 2005, med undantag för något år. Efter kontakt med Arbetsmiljöverket konstateras att många faktorer spelar in och att statistiken kan vara missvisande, men AMV:s statistikavdelning ska försöka ta fram information om hur många som anmält olika typer av cancer eller tumörer som arbetsskada i yrkesgruppen. Den danska organisationen för biomedicinska analytiker Danska Bioanalytiker (dbio) har följande arbetsskador dokumenterade april, 2016: Olyckor 16 Belastningsskador 20 Hudsjukdomar 10 Psykiska skador (stress) 8 Dbio påtalar att biomedicinska analytiker är utsatta för fysisk stress som orsakas av bland annat monotona och repetitiva rörelser under arbetsdagen. Biomedicinska analytiker påverkas främst av finmotoriska, muskelskeletala besvär. Det är t.ex. sjukdomar i senor och muskler, skuldra/nacke, armbågar, handleder, händer och fingrar. Biomedicinska analytikers arbete är enformigt och repetitivt, men kräver inte någon större kraft, och det är därför svårt att få dessa skador erkända som arbetsskador. Dbio driver påverkansarbete för detta. I samband med större omorganiseringar och besparingar i vården, upplever biomedicinska analytiker stress som kan vara leda till psykiska störningar. Dessa sjukdomar har dbio särskilt fokus på och arbetar för att även dessa stresstörningar erkänns som arbetsskada. Vidare håller dbio fokus på översyn, behandling och erkännande av sjukdomar som uppkommit av exponering för infektion/smitta och kemikalier och att arbete som kan orsaka tumör- och hudsjukdomar fortsättningsvis bevakas. Medlemskapet. Finns det speciella förväntningar på medlemskapet i Vårdförbundet som utmärker leg biomedicinska analytiker? Kompetensutveckling Den fråga biomedicinska analytiker påtalar framför allt är möjligheten till kompetensutveckling. Det finns ett uttalat behov att kontinuerligt lärande. Det finns ett än mer uttalat behov av att få omsätta sina kunskaper i praktiken, att få sin kompetens efterfrågad och erkänd. Biomedicinska analytiker ser frågan om specialistutbildning som mycket viktig, men också villkoren kring studier och inte minst tjänstestrukturer som möjliggör omsättningen av kunskap och möjligheten till ständig utveckling. Många skulle önska få utvecklas i rollen som diagnostisk partner, med kommentaren att en specialistutbildning skulle förstärka den rollen. Sida 20 av 22

21 Lön Lönen är självklart viktig, speciellt som biomedicinska analytiker är den medlemsgrupp som har lägst ingångslön och lägst medellön, detta trots mycket krävande och komprimerad grundutbildning. Lyft fram vår roll i vården På frågan om vilka förväntningar biomedicinska analytiker har på Vårdförbundet svarade samtliga en önskan om att lyfta fram biomedicinska analytikers roll i vården. Då många laboratorier ligger avsides på sjukhusområdet eller är förhållandevis stängda i och med krav i ackrediteringen, så passerar vare sig andra yrkesutövare eller patienter/allmänhet lokalerna. En biomedicinsk analytiker berättade om laboratoriet som fick glasväggar ut mot korridoren och hur förbipasserande tenderade att utropa: Wow! Det finns ett labb på det här sjukhuset! Samtalen till Vårdförbundet Direkt Inga avvikande frågor från andra medlemskategorier. Ingen statistik bryts ner på professionsnivå. Ca 1 samtal/rådgivare från biomedicinsk analytiker inkommer per vecka, kanske 500 samtal/år. Samma medlem återkommer gärna. Lön, anställning, anställningstrygghet/uppsägning och arbetstid/schemaläggningsfrågor är vad man kontaktar Vårdförbundet Direkt om. Ex. biomedicinsk analytiker ringde och ville diskutera professionsutveckling, Naturvetarna hade inte kunnat svara på frågan, man har inte kunskap om biomedicinska analytiker. Efter samtal med rådgivare beslutade personen att gå över till Vårdförbundet. Ex. Medlem ringde för första gången efter många års medlemskap. Ville diskutera inför lönesamtal. Medlem återkom efter lönesamtalet med ett tack, då rådgivningen hade resulterat i +1000kr/mån i påslag. Medlemsrekrytering Enligt studenthandläggare är biomedicinska analytikerstudenter annorlunda än sjuksköterskestudenter, mer avvaktande, reserverade och analyserande. Trots detta kan samtliga i en grupp söka medlemskap i samband med rekrytering. Ca 50 % av landets biomedicinska analytikerstudenter är medlemmar, 750 av totalt 1500 studenter. Detta är en kraftig ökning de senaste åren, då procenten tidigare var ensiffrig. Biomedicinska analytikerstudenter har större etnisk spridning än sjuksköterskestudenter. Antalet manliga studenter utgör nästan 25 % totalt. Sida 21 av 22

22 Den telemarketingkampanj som genomfördes våren 2015 resulterade i cirka 5 % nya medlemmar jämfört med andra målgrupper som låg på mellan 20-25% nya medlemmar vid samma upplägg. Det kan finnas flera förklaringar till resultatet men gruppen upplevdes som lite mer ifrågasättande än andra målgrupper och en stor grupp i urvalet hade jobbat länge i yrket och såg inget behov av att gå med nu. Bilaga.1 Bilaga 1 IBL Kompetensbeskrivning Sida 22 av 22