Mikael Walldin. Hjärnvägar. Ett banverksbyggande. Examensarbete 15 hp. Utbildningen i Funktionsinriktad Musikterapi (FMT)

Transkript

1 Mikael Walldin Hjärnvägar Ett banverksbyggande Examensarbete 15 hp Utbildningen i Funktionsinriktad Musikterapi (FMT) Datum: Handledare: Barbro Matsson Musikhögskolan Ingesund Arvika Tfn Fax Info@imh.kau.se

2 Sammandrag Med detta examensarbete vill jag på enklast möjliga sätt beskriva vad FMT-metoden är och hur den kan praktiseras. Målet är att så många personer som möjligt ska få en klar bild av detta. Jag har valt att skriva om huruvida FMT kan fungera som rehabilitering eller habilitering för människor med stroke eller CP-skada. Min slutsats blir att genom emotionell, kognitiv och perceptuell stimulans i FMT-metoden har motivation skapats för motorisk utveckling, och till följd av detta har även den sensoriska integrationen stärkts. Nyckelord: FMT-metoden, Funktionsinriktad musikterapi, motorisk utveckling, sinnesintegrering 2

3 Innehållsförteckning Sammandrag Inledning Syfte och frågeställning Begrepp och definitioner Min bakgrund Bakgrund Musikterapins historia Musikterapin i Sverige FMT-metoden FMT En historisk tillbakablick FMT-rummet Arbetsredskap/attribut FMT-terapeutens arbetssätt Observationspunkter MUISK MUsik Inför SKolan Fallbeskrivningar Fakta om Cerebral Pares CP Stefan FMT med Stefan Fakta om Stroke Göran FMT med Göran Resultat av arbetet med Stefan och Göran

4 3.7.1 Stefan Göran Resultatsammanfattning och diskussion Slutsats Källförteckning

5 1 Inledning Detta examensarbete har verkligen inte varit en enkel uppgift att genomföra. Det möjliggjordes endast tack vare det stöd och all inspiration klasskamrater, lärare, handledare och min familj bidragit med. Jag vill därför leverera ett fantastiskt stort tack till dessa fina människor, ingen nämnd, ingen glömd. Ett stort tack vill jag även rikta till mina adepter, deras familjer och alla assistenter jag kommit i kontakt med under min praktikperiod. 1.1 Syfte och frågeställning Mitt syfte med examensarbetet är att undersöka om, och i så fall hur, sinnesintegrationen hos patienter med stroke eller CP kan förstärkas med hjälp av Funktionsinriktad musikterapi, FMT. Frågeställningen väljer jag således att formulera enligt följande: Hur kan sinnesintegreringen förstärkas hos patienter med stroke eller CP, med stöd av Funktionsinriktad musikterapi? 1.2 Begrepp och definitioner Här följer några uttryck, förkortningar och begrepp du som läsare kommer att stöta på i examensarbetet: FMT Funktionsinriktad MusikTerapi KFU Känsla För Underlaget; stabilitet, båda fötterna i god kontakt med golvet 5

6 Adept brukare av metoden ACME-instrument blåsinstrument som återskapar ljudet av bland annat gök, kråka, anka och duva Dubbelklubba trumstockar sammansatta till en trekant, med endast en trumstock/druva vid anslagsytan. Syftet är att båda händerna samtidigt greppar klubban och en liksidig armrörelse kan uppnås. Sinnesintegrering Alla kroppens sinnen sänder information till hjärnan, som i sin tur ska organisera intrycken till en korrekt uppfattning av vad som sker utanför och i kroppen vid en viss tidpunkt. 1.3 Min bakgrund Jag kom till Eskilstuna som fyraåring, inflyttad från metropolen Hälleforsnäs. Jag tog mig igenom både grundskola och gymnasium i Eskilstuna. När KFUM-KFUK Eskilstuna inledde sina närradiosändningar, tog jag tillsammans med en vän tillfället i akt att prova på och började sända entimmesprogram. Det gav mersmak och parallellt med detta gick jag en påbyggnadsutbildning vid S:t Eskils gymnasium (eller Högre allmänna läroverket, som det faktiskt står att läsa ovanför huvudentrén). Den påbyggnadsutbildningen gick under namnet Kommunikation & Media och omfattade bland annat journalistik och fotografering på schemat. Efter avslutad utbildning, den var endast ett år lång, såg jag mig om efter ytterligare utbildningar vid folkhögskolor med journalistik som huvudämne. Jag minns att jag besökte Sigtuna folkhögskola, men det tände aldrig till. Jag for hem igen utan att sända in någon ansökan. Jag fick istället ett sommarjobb som jag tänkte mig skulle vara absolut tillfälligt till dess jag visste vad jag ville arbeta med. Det arbetet blev inte alls något temporärt. Hela fyra och ett halvt år fastnade jag på ett bokbinderi som skärare av stora pappersark, vilka slutligen hamnade i en bok eller lokal upplaga av Din Del telefonkatalogen. Definitivt ingen minnesvärd period i mitt liv vill jag lova. 6

7 En dag dök ett arbetstillfälle upp i form av en platsannons i lokaltidningen. Butikskedjan OnOff som tidigare slagit upp portarna i Eskilstuna sökte nu en säljare. Jag fick till en anställningsintervju och träffade butikschefen, som gav mig arbetet kort därefter. Äntligen sade jag upp anställningen vid bokbinderiet och kunde vinka adjö till mina trevliga arbetskamrater, vilka var en starkt bidragande orsak till att jag blev kvar där så länge. Jag trivdes bra på OnOff som ansvarig säljare på tv- och radioavdelningen och stannade då hela sju år. När butikskedjan hade för avsikt att ha längre öppettider och öppet även på Juldagen, fick jag nog. Ny platsannons dök upp i samma lokaltidning, PostGirot sökte personal. Jag besökte en informationsträff de hade och glömde därefter lämna in min intresseanmälan. Jag sprang tillbaka, lämnade mina uppgifter och blev sedan anställd av PostGirot. Nordea Bank AB köpte upp PostGirot och plötsligt en dag fann jag mig bankanställd. Där arbetar jag fortfarande. Det har hunnit passera elva år. Sedan tiden som anställd av OnOff och framåt, har jag på något vis arbetat med service. Det har ändå aldrig känts som att jag hjälpt människor på något annat sätt än just för stunden. Musik har alltid varit en viktig del i mitt liv. Jag tog pianolektioner som barn och gjorde så ända till den dag kommunala musikskolan slutade erbjuda mig detta. Musik lyssnar jag på så fort tillfälle ges. Jag kom i kontakt med FMT-metoden första gången via min sons skola. Sonen fick erbjudande om att under skoltid prova något kallat FMT - Funktionsinriktad MusikTerapi. Min fru och jag tyckte det verkade både intressant och bra att vår son erbjöds denna möjlighet. Han skulle spela med sin musiklärare som vid skolan allmänt gick under namnet Musik-Maggan. Vid ett utvärderingsssamtal och sedan ytterligare ett, fick vi träffa denna Maggan som förklarade lite mer kring FMT-metoden. Hon visade även filmer där jag och min fru fick möjlighet att se vår son under ett antal FMT-tillfällen. Eftersom Maggan 7

8 visade både tidigare och senare filminspelningar, blev vår sons utveckling tydligare att beskåda. Det kändes bra att se hur lugn och nöjd han verkade på filmerna. Jag minns att min fru efter utvärderingssamtalet påpekade att FMT-terapeut kunde vara ett passande yrke för mig, eftersom jag då och då pratade om att ha ett arbete som gör skillnad för människor - på riktigt. Maggan hörde detta och vi bestämde tid för provspelning och antagningsintervju till FMT-kursen, som i skrivande stund erbjuds vid Musikhögskolan Ingesund, Karlstads Universitet. Under de snart tre år jag studerat till FMT-terapeut, har jag fått en helt ny syn på hyperaktiva barn, ofta kallade problembarn i skolan. Detsamma gäller förståelse, insikt och kunskap om funktionsnedsättningar av olika slag. 8

9 2 Bakgrund musikterapi, benämning på en rad olika behandlingsmetoder i vilka musik används för att lindra olika sjukdomstillstånd och/eller utveckla olika fysiska och psykiska funktioner. (Nationalencyklopedin). FMT-metoden beskrivs av Hjelm som en individuell, ickeverbal metod där inga instruktioner, kommentarer, anvisningar eller verbalt beröm förekommer. Metoden är neuromuskulär; impulser tillförs hjärnan genom muskler och nerver. Detta sker genom en funktionsinrikad tillämpning, där en samordning av perception kroppskontroll andning kan utvecklas hos den behandlade. Funktionsinriktad musikterapi fungerar endast som individuell behandlingsform, bygger på att man bearbetar från kroppen till hjärnan, stöder och stimulerar helhetsutvecklingen, följer normalutvecklingen stegvis samt stöder sig på utvecklingsteoretiska grunder (Hjelm 2005, s. 11). 2.1 Musikterapins historia Musik har en oerhörd kraft. Den kan väcka, förmedla och inge känslor som direkt berör människan och hennes tillstånd. Detta är känt sedan lång tid tillbaka. I Gamla Testamentet, närmare bestämt 1 Sam. 16:23, kan man läsa om David som spelandes på sin harpa får kung Saul att känna sig bättre till mods. De första rationella teorierna kring vad sjukdom och hälsa verkligen var, sägs vara daterade omkring år 500 f.kr. Teorierna, vilka Pythagoréerna stod för, var baserade på erfarenhet och observation och uteslöt helt de mytologiska eller övernaturliga förklaringar som tidigare funnits med som sjukdomsorsak. Detta ledde till ett mer vetenskapligt betraktelsesätt där målet var att finna en urprincip för allt varande. Pythagoréerna hade 9

10 talet som den metafysiska grundprincipen, ur vilken jämvikt och harmoni kunde uppstå. Vid sidan av matematik och medicin, hade musiken en stor betydelse för dem. Den fick en medicinsk roll i den bemärkelsen att harmoni kunde återupprättas mellan kropp och själ, med musiken som medel. Filosofen och tillika matematikern Pythagoras sägs ha använt musik i terapeutiskt syfte. Genom att använda sig av speciella melodier kunde han dämpa bland annat svårmod, smärtor och vredesutbrott (Ruud 1980, s ). Från 1800-talets mitt och drygt ett sekel framåt tappar musikterapin förespråkare medan den positivistiska 1 filosofin samtidigt vinner nya anhängare (Ruud 1980, s ). Musikterapi antog en modernare form efter andra världskriget, där den i USA tillämpades i rehabiliteringssyfte för de många krigsoffren. I början av 1950-talet byggdes forskningscentra för musikterapi upp samtidigt som utbildning av musikterapeuter skedde. Detta innebar att amerikanerna kunde etablera musikterapin som forskningsområde såväl som en ny behandlingsdisciplin (Ruud 1980, s. 24) Musikterapin i Sverige Första gången musikterapi omnämns i Sverige i dess moderna utformning sker i mitten av 1900-talet. Den modernare formen innebär en planlagd musikverksamhet där vissa bestämda mål ingår. De två former som omnämns är pedagogisk musikterapi och klinisk musikterapi. Den pedagogiska musikterapin kom att dominera 1970-talet och den första korta kursen i musikterapi i Sverige hölls år Där föreläste musikterapeuter från våra nordiska grannländer Finland, Norge och Danmark, som alla hade ett försprång inom musikterapin i förhållande till Sverige. Detta kom sig av att de tidigare skickat några personer på utbildning inom musikterapi till bland annat England och USA (Granberg 2004, s. 15). Samma år (1974) bildades Svenska Förbundet för Musikterapi (SFM) där syftet var att verka för utbildning i musikterapi. En ombildning gjordes av förbundet år 2000 till 1 En vetenskaplig riktning som kräver att forskning enbart baseras på observerbara fakta. 10

11 Förbundet för Musikterapi i Sverige (FMS) (Granberg 2004, s. 16). Vad beträffar musikterapiutbildningar i Sverige i dag finns en vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm (KMH) där utbildningen, som har en psykodynamisk inriktning, startades år Kursen som erbjuds innebär studier på halvfart under två år och innehåller föreläsningar, litteraturstudier med seminarier, praktiska övningar med reflektion och diskussion samt självständigt genomförd examinationsuppgift. Den utbildning som erbjuds vid KMH i musikterapi är den enda i Sverige som utgår från en psykodynamisk grund, och är dessutom den enda i landet som leder till magisterexamen, då som Magisterprogram i musikpedagogik med inriktning musikterapi 60 hp (KMH-38000). Lasse Hjelm grundade Musikterapiinstitutet i Uppsala år 1987 och en treårig utbildning av FMT-terapueter startade. Utbildningen erbjöds på halvfart. Följande år 1988, godkändes Hjelms utbildningspaket av Ingesunds musikhögskolas linjenämnd och en treårig utbildning på halvfart i Funktionsinriktad musikterapi (FMT) startade parallellt med den som erbjöds i Uppsala (Hjelm 2005, s. 16). I dag finns endast utbildningen vid Musikhögskolan Ingesund kvar. Musikterapiinstitutet i Uppsala har upphört. 2.3 FMT-metoden FMT-metoden inkluderar två helt skilda delar. Där ingår den ickeverbala, individuella terapidelen och sedan en gruppbaserad musikverksamhet, inom skolan kallad MUISK MUsik Inför SKolan FMT En historisk tillbakablick Musikpedagogen Lasse Hjelm lade under sin tid vid Folke Bernadottehemmet i Uppsala grunden till Funktionsinriktad musikterapi. Syftet med verksamheten var från Hjelms sida 11

12 att stödja barns och ungdomars utveckling där någon form av funktionsnedsättningar förekom. Han utvecklade metoden i sin helhet under perioden och Hjelm inspirerades av bland andra Jean Ayres, som är författare till boken Sinnenas samspel hos barn (1979). Hjelms metod stöder sig på utvecklingsteoretiska grunder. Här har Jean Piagets utvecklingsteorier haft stor betydelse, där varje ny utvecklingsnivå hos barn kan ske först då föregående nivå helt förvärvats (Hjelm 2005, s. 74). FMT kan tillämpas inom bland annat skola (exempelvis koncentrations-, läs- och skrivsvårigheter hos barn), vård och äldreomsorg (habilitering såväl som rehabiliterig vid olika funktionsnedsättningar) samt som självvald FMT-behandling. Det finns heller ingen begränsning till någon specifik ålder hos de behandlade (Hjelm 2005, s. 14) FMT-rummet Rummet där FMT utövas behöver uppfylla vissa kriterier. Av stor vikt är att terapin återkommande utövas i en och samma lokal. Denna bör vara sparsmakat inredd, med endast för FMT avsedda attribut eller andra föremål. Terapeuten kan på detta vis minimera oroande/koncentrationshämmande intryck av lokalen. Adepten kan istället fokusera på den samverkan terapeuten önskar upprätta dem emellan. Att lokalen ser likadan ut från en gång till annan skänker adepten igenkännande som vidare skapar trygghet (Hjelm 2005, s. 128) Arbetsredskap/attribut Ett piano, justerbara stolar och sittpallar i olika höjd och av olika slag, samt fotklossar utgör basen av arbetsredskap i FMT-verksamheten. Slagverk såsom trummor och cymbaler är inledningsvis de viktigaste attributen. Fördelarna är många då inga musikaliska förkunskaper är nödvändiga från adeptens sida. Det blir således ett helt kravlöst utövande. Möjligheten att på ett enkelt sätt anpassa höjden och vinkeln på attributen i förhållande till adeptens förutsättningar är oerhört användbar. Utöver detta har vetskapen om människors vilja att få slå till på en trumma eller cymbal i sin närhet bidragit till valet av just dessa attribut (Hjelm 2005, s. 129). 12

13 Adepten tilldelas av terapeuten ett stort urval trumstockar/klubbor som varierar i längd, tyngd, form, material, vinkel, och hårdhet. Återigen ges möjlighet för terapeuten att ge rätt förutsättningar för adepten. I de fall denne t ex har ett underutvecklat handgrepp, kan detta över tid utvecklas med hjälp av slagverksattributen, då taktil stimulans tillförs varje gång en ny trumstock erbjuds adepten. Blåsinstrument av slaget blockflöjter och olika ACMEinstrument tillhör grundutbudet av viktiga attribut (Hjelm 2005, s. 130) FMT-terapeutens arbetssätt I egenskap av terapeut sitter jag vid pianot, lägger an en ton och överräcker till adepten lämplig trumstock eller blåsinstrument. Därefter spelar jag en kort förutbestämd melodislinga som tillsammans med en specifik instrumentuppställning bildar en kod. Vilken kod jag väljer att spela av de tjugotal befintliga koderna, anpassar jag efter adeptens aktuella förutsättningar (Hjelm 2005, s ). Trummor och cymbaler justeras i lämplig höjd och vinkel för att passa den funktion jag som terapeut vill göra det möjligt för adepten att bearbeta. Genom att vinkla och utöka antalet attribut i de olika koduppställningarna, kan jag variera behandlingen brett. Grunduppställningen innefattar en virveltrumma med två cymbaler placerade i V-form framför adepten (Hjelm 2005, s. 213). Med de första koderna kan jag inledningsvis fånga upp adepten för att etablera en kontakt oss emellan. Denna kontakt ska övergå i en gemensam samverkan där jag som terapeut kan observera adeptens funktion (Hjelm 2005, s. 14). Med olika koder kan jag bland annat välja att arbeta med tids- och rumsuppfattning, läsriktning, stabilitet och balans, bålrotation och andning (Hjelm 2005, s , ). Ett neuromuskulärt arbetssätt innebär enligt Hjelm att terapeuten strävar efter att med instrumentens vibrationer skapa impulser till hjärnans sensomotoriska områden via muskler och nerver. Det är en individuell, ickeverbal metod där inga ord, instruktioner, verbalt beröm eller uppmaningar förekommer. Berömmet kommer i musiken när 13

14 terapeuten bekräftar det adepten gör. Adepten kan på det viset kravlöst koncentrera sig på de instrumentuppställningar/uppgifter terapeuten förberett. Inga musikaliska förkunskaper behövs då musiken inte är målet med behandlingen, endast redskapet. Detta skapar förutsättning för att ge adepten en lustbetonad upplevelse (Hjelm 2005, s. 12) Observationspunkter Inom FMT arbetar terapeuten utifrån ett antal observationspunkter för att iaktta och analysera adeptens olika funktioner: Samverkan Tar adepten emot de trumstockar terapeuten erbjuder? Märker adepten när terapeuten slutat spela? Det första och inledningsvis viktigaste momentet i FMT-behandlingen är att en samverkan mellan terapeut och adept byggs upp. Här är tryggheten i igenkännandet en avgörande faktor (FMT-rummet ser alltid ut på samma vis, melodislingornas enkla strukturer, samma inledning/avslutning vid varje behandling). Med musik utan ord, förmaningar eller instruktioner lockas adepten till samverkan; ett deltagande och varseblivande om sin egen och terapeutens närvaro i rummet. I en observation söker terapeuten betrakta om adeptens förmåga att samverka finns (Hjelm 2005, s. 213). Stabilitet För att människan ska kunna fungera optimalt, krävs att kroppen har en god stabilitet vid sittande, stående eller gående. I FMT observerar jag som terapeut hur adepten sitter (här ligger fokus på rygg, svank, nacke), att en god balans finns och att båda fötterna har bra kontakt med golvet. Detta sammanfattas inom Funktionsinriktad musikterapi med begreppet KFU, Känsla För Underlaget (Hjelm 2005, s. 204). Sidoskillnad Vanligtvis är en av kroppens sidor mer dominant än den andra. Man är helt enkelt bättre på att utföra vissa rörelsemoment med höger eller vänster sida. Som exempel kan nämnas att skriva med höger hand eller sparka boll med höger fot. Förekommer en större funktions- 14

15 skillnad utöver den normala sidodominansen, krävs mer av individen för att hålla ordning på intryck från omgivningen. För ett skolbarn i ett klassrum kan detta få konsekvenser för inlärningsförmåga/koncentration, beroende av var läraren befinner sig i förhållande till eleven. Som terapeut behöver jag observera skillnaden mellan individens båda kroppssidor. I vissa fall kan så kallade medrörelser observeras hos adepten. Det kan innebära en ofrivillig rörelse av hand eller fot på den mindre dominanta sidan, när den mer dominanta sidan används (Hjelm 2005, s. 205). Separata sidorörelser För att kunna hålla fast ett anteckningsblock med ena sidans hand och samtidigt använda radergummi med den andra krävs en väl utvecklad motorisk funktion. Just funktionsnivån hos adepten, vid utförande av separata sidorörelser, observeras av FMT-terapeuten. Båda kroppssidorna ska fungera i harmoni med varandra samtidigt som olika rörelsemoment utförs med respektive hand. Nödvändiga förmågor hos individen för utförandet är stabilitet, kroppskontroll samt en väl utvecklad motorisk kontroll (koordination av planerade rörelser). Utöver detta är det viktigt att bålfunktionen är utvecklad (Hjelm 2005, s ). Handfunktion Handens utveckling pågår, enligt den danska sjukgymnasten Britta Holle, från spädbarnsålder och vidare livet ut. Parallellt utvecklas även perceptionsområden som syn-, taktil-, känsel- och muskelsinnen. Enligt Holle följer handens motoriska utveckling ett greppschema. Där är målet ett utvecklat, finmotoriskt så kallat vuxengrepp. En penna eller sked kan då hållas utan ansträngning (Holle 1987, s. 50). När ett barns handmotorik inte fungerar tillfredställande kan detta få stora konsekvenser för barnet. Exempelvis kan skrivsvårigheter kopplas ihop med en underutvecklad handfunktion. En observation av adeptens aktuella handfunktion kan göras när denne hanterar exempelvis trumstockar (Hjelm 2005, s ). 15

16 Handledsfunktion Är handledsfunktionen nedsatt eller försämrad kan detta leda till ett svagare grepp. Det kan handla om stela eller böjda handleder. Detta kan observeras av en FMT-terapeut i samband med observation som beskrivs under Handutveckling (Hjelm 2005, s. 209). Perception För att adepten ska kunna samverka med terapeuten och varsebli instrument i olika former, vinklar, höjder och avstånd från henne/honom i FMT-lokalen, behöver individens alla sinnen fungera tillsammans. Det kallas för sinnesintegration eller sensorisk integration. Samspelet sinnen emellan är det första som utvecklas hos en människa, vilket sker redan i moderlivet. Vissa sinnen ger information om omvärlden medan andra håller oss informerade om kroppens position i förhållande till omvärlden. Alla sinnen sänder information till hjärnan, som i sin tur ska organisera intrycken till en korrekt uppfattning av vad som sker utanför och i kroppen vid en viss tidpunkt (Langlo, Jagtøien, Annerstedt 2002, s. 57). Exempel på ett av dessa sinnen är det taktila sinnet. Det kallas även hud- eller känselsinnet, eller beröringssinnet, och stimuleras genom tryck mot huden så att den ändrar form eller sträcks. Detta sinne innefattar även smärt- och temperatursinnet (Holle 1987, s.103). Fallerar den sensoriska integrationen kan individen få svårt att uppfatta, urskilja, lokalisera eller tolka information hon/han omges av. I FMT tittar terapeuten efter adeptens eventuella svårigheter att anpassa rörelser, avstånd och kraft. Detta är, enligt Hjelm, ett osynligt handikapp som kan vara svårt att förstå för omgivningen (Hjelm 2005, s. 210). Bålrotation Begreppet bålrotation kan förklaras med att kroppen avgränsas i två delar. Den nedre delen omfattar fötter, ben och bäcken. Den övre delen omfattar bröstkorg, armar hals och huvud. Vid en väl fungerande bålfunktion observerar jag som terapeut att överkroppen kan vridas åt endera riktningen samtidigt som nedre delen av kroppen kan kvarstanna i en framåtriktad position. Genom att ställa upp trummor och cymbaler i olika formationer och vinklar runt adepten kan jag iaktta hur dennes förmåga till rotation av överkropp, stabilitet och sittställning fungerar (Hjelm 2005, s ). 16

17 Korsrörelser En korsrörelse definieras av att höger eller vänster hand/arm korsar och utför en rörelse eller aktivitet på motsatt sida av den kroppsliga mittlinjen (medianlinjen) som löper från huvudet och nedåt. Enligt Hjelm kräver en sådan rörelse samtidig aktivitet och samverkan mellan båda hjärnhemisfärerna. I observationen kan jag som terapeut, med för detta ändamål speciellt framtagna instrumentuppställningar, upptäcka om likartade medrörelser förekommer på den sida som inte korsar medianlinjen (Hjelm 2005, s ). Modell/logik I FMT-rummet används förutbestämda instrumentuppställningar och spelmönster av skilda slag. Syftet i detta fall är att analysera och observera adeptens möjlighet och förmåga att lösa problem på egen hand, helt utan instruktion eller verbal kommunikation. Terapeuten bekräftar adeptens trumslag genom att spela på pianot, dock endast då adepten spelar i en förutbestämd ordning (Hjelm 2005, s. 209). Andningskoordination I FMT-behandlingen observerar terapeuten den behandlades koordination i förhållandet rörelse/andning. En icke väl fungerande andning påverkar kroppsstabilitet och tal. Ett effektivt sätt att observera andningskoordinationen hos adepten, sker i de FMT-moment adepten får använda sig av ACME-instrument, tågvisslor och blockflöjter. Samtliga kan stärka andningsfunktion och stimulerar samtidigt munmotorik (Hjelm 2005, s. 190, ). Koordination hand-fot En fungerande samverkan mellan kroppens övre och undre del är nödvändig. Utveckling/ bearbetning av denna koordination sker konstant under barnets uppväxt i form av lek, i synnerhet vid hoppmoment, springande, klättrande och krypande. En observation av adeptens befintliga förmåga till samverkan mellan hand/fot görs av terapeuten med stöd av för detta, anpassade instrumentuppställningar (Hjelm 2005, s. 211). 17

18 Helhetskoordination Hur fungerar adeptens förmåga att samordna sina rörelser med en optimal andningsfunktion? Finns även förmågan att planera och utföra en tänkt handling i praktiken? Dessa faktorer observerar terapeuten i FMT-behandlingen. Allt måste fungera, alla sinnen tillsammans. FMT-terapeuten måste iaktta adeptens förmåga att anpassa kraft (proprioceptivitet), avstånd och fart på planerade rörelser (tid och rum) och balans/kfu (vestibulär perception). När sinnen kan koordineras kan energiåtgång och koncentration anpassas till den aktivitet som för stunden ska genomföras (Hjelm 2005, s. 211) MUISK MUsik Inför SKolan MUISK är den andra av FMT-metodens två delar. Det handlar om en strukturerad, nivåanpassad, väl planerad och upplevelsebetonad musikverksamhet. Till skillnad från den individuella och ickeverbala terapidelen, utövas MUISK-verksamhet i grupp. Den riktar sig främst till sexårsverksamhet på skolor, men kan med fördel praktiseras även i lågstadiet. I verksamheten finns såväl musikaliska som utommusikaliska mål. Bland de förstnämnda ingår att grundlägga barnets eget aktiva musicerande och därigenom väcka musikintresse. Barnen ges bland annat möjlighet till eget ljudskapande på cymbal eller handtrumma och sjunger även med i sångerna. De utommusikaliska målen ska erbjuda möjlighet för barnet att stärka sin koordinationsförmåga såväl som motoriska och perceptuella utveckling, stödja en helhetsutveckling samt främja socialt samspel i grupp. En viktig styrka MUISK medför, utöver ovanstående, är bland annat möjligheten att i ett tidigt utvecklingsskede upptäcka de barn som kan ha behov av extra stöd under sin kommande skolgång. Här öppnas möjlighet att erbjuda FMT för att bearbeta, stödja och utveckla dessa barns kroppsliga och perceptuella funktioner. MUISK utförs med FMTterapeuten vid pianot, spelandes och sjungandes någon av de befintliga sånger som framförs i en förutbestämd form varje vecka. Ny vecka kan innehålla ytterligare en eller ett par nya sånger. Till varje sång finns ett antal förutbestämda rörelsemönster som utförs av en spegel en vuxen person som förutom FMT-terapeuten deltar i verksamheten. Spegelns uppgift är att med så få ord som möjligt få barnen att kravlöst delta, tolka och 18

19 avläsa dennes rörelser. Viktigt att nämna är att så få muntliga instruktioner som möjligt ges och att inga tillrättavisningar förekommer i MUISK. Här finns utrymme för eleven att delta efter sin egen aktuella funktionsnivå. Metoden inleds och avslutas alltid på samma sätt. Detta leder till igenkännande vilket i sin tur skapar trygghet (Hjelm 2005, s ). 19

20 3 Fallbeskrivningar Under min utbildning till blivande FMT-terapeut har jag haft förmånen att träffa och arbeta med sammanlagt sex adepter som representerat olika åldersgrupper och utvecklingsfaser. De två adepter jag valt att skriva om, Stefan och Göran, har olika funktionsnedsättningar. Stefan har en grav CP-skada. Göran har en förvärvad hjärnskada i form av stroke i höger hjärnhemisfär. 3.1 Fakta om Cerebral Pares CP CP, Cerebral Pares, innebär förlamning på grund av en skada i hjärnan. Begreppet används för hjärnskador förvärvade i fosterlivet eller mycket tidigt i livet. CP är en paraplydiagnos vilket innebär att många olika symptom ryms inom begreppet. Diagnosen är svår att ställa de första levnadsåren. Hos nyfödda märks sällan några symptom. Uppvisar barnet efter en tid avvikande muskelspänning, och spädbarnsreflexer inte upphör, finns grund för misstanke om CP-skada. I Sverige ställs diagnosen cerebral pares för omkring 200 barn per årskull, med övervägande pojkar till antal. Skadeorsaker vid olika perioder kan bero på: under fosterperioden; en händelse som skadat hjärnan (vanligast förekommande) mamman får en infektion fostret får en hjärnblödning brist på näring via moderkakan som leder till hämmad tillväxt andra händelser vid förlossningen; för tidig födsel, allvarlig syrebrist eller hjärnblödning de första levnadsåren; hjärnhinneinflammation, feberkramper, gulsot, kvävningsolycka eller drunkningstillbud 20

21 Orsaken till CP är okänd i hälften av fallen. Uppstår en skada i hjärnan före två års ålder, blir konsekvenserna annorlunda än om den uppstår i samma område vid en högre ålder, eftersom barnet inte utvecklat grundläggande färdigheter som att stå eller gå. En förvärvad skada i hjärnan i så tidig ålder påverkar den fortsatta normala utvecklingen. Vilka konsekvenser en sådan skada får är beroende av var den inträffar. Vanligtvis uppstår skador runt ventriklarna som är vätskefyllda hålrum i hjärnans inre delar. CP-skador förekommer i olika grader och former. Det kan handla om en aducerad (inåtvriden) fot till omfattande symptom som påverkar nästan hela kroppen: Spastiska former. Spasticitet innebär att musklerna kan bli helt låsta och stela. Reflexer som får musklerna att rycka till kan förekomma. Exempel på olika spastiska former är: hemiplegi - ena kroppshalvan är spastisk diplegi - benen mer spastiska än armarna tetraplegi armar och ben påverkas, men armarnas spasticitet dominerar Dyskinetiska former (rörelseförvridande). Svårigheter att styra muskulaturen till följd av: dystoni - oregelbundna spänningar i muskler atetos - ofrivilliga rörelser i armar, ben och bål Ataxier. Här förekommer ofta balansstörning och i vissa fall darrningar. Problem med samordning/styrning av muskelmotorik leder till för små eller stora rörelser. Med stigande ålder kan spasticiteten och risken för stela leder öka. Ofta tillkommer ytterligare funktionsnedsättning/ar som även kan dominera: störning i språk och talförmåga hos hälften med CP-diagnos epilepsi har förekommit någon gång hos ca en tredjedel perceptionsstörningar; t ex öga-/handkoordination eller fungerande tolkning av sinnesintryck som exempelvis att finna saker på en rörig plats kognitiv funktionsnedsättning/utvecklingsstörning (ca en tredjedel av fallen) viss nedsättning av minne, koncentration och uppmärksamhet (NHR 2012) 21

22 3.2 Stefan Stefan är en glad man som inte tycker om när det är semester, utan uppskattar fasta rutiner. Han är 45 år och rullstolsburen. Han har en mor och en syster. Vardagarna spenderas till större delen på dagcenter. Där får han arbeta med sin handmotorik genom att bygga med stora legobitar samt pusselbitar som ska placeras i en motsvarande passande form. Han har en CP-skada som troligtvis är relaterad till en störtförlossning. Detta är dock inget som säkert kunnat fastställas. Han uppvisade en normal utvecklingstakt fram till 5-6 månader innan skadan började framträda. Epilepsi och en nedsatt synförmåga är andra funktionsnedsättningar som finns med i bilden. Tre fasta assistenter turas om att följa ett dygnsschema. En av dem har arbetat med honom i drygt två år. Övriga har funnits med under en längre tid, 10 och 15 år. Timvikarierande assistenter förekommer vid behov. Stefan bor i egen lägenhet där även assistenterna vistas dygnet runt. Hans mamma berättar att FMT är något han verkligen tycker är roligt och uppskattar, vilket är något som framträder i FMT-rummet. För drygt elva år sedan provade han FMT första gången och hann med ett antal träffar med den FMT-terapeuten. Enligt assistenterna vet han mycket väl när veckodagen för FMT infinner sig. Detta visar han genom ett glatt trummande med sina händer på frukostbordet i sitt hem. 3.3 FMT med Stefan Jag träffade Stefan i FMT-rummet första gången den 12 februari 2011 mitt på dagen. En virveltrumma och två cymbaler ställdes fram i V-form (s. 13). Han uppvisade svårkontrollerade rörelser med armarna (s. 20) och en omorganisation av attributen var nödvändig. Ovanstående instrumentuppställning ersattes från och med detta tillfälle med 22

23 enkel trumma monterad på ett bomstativ 2. Efter tre minuters FMT visade sig vad som troligtvis var ett kort epileptiskt anfall (s. 20). Stefans huvud sänktes och all aktivitet avstannade. Efter anfallet ryckte hans ben till, blicken höjdes och han började använda attributen mycket sparsamt på trumman. Han fick olika varianter av redskap att arbeta med, bland annat en dubbelklubba (s. 6) som jag fick hjälpa honom att greppa. Stefan uppvisade svårigheter att själv ta emot och fatta tag i attribut. Hans vänstra hand hade svårare att hålla kvar greppet och släppte ofta taget om dubbelklubban. Armrörelserna var inte koordinerade. Benen hade viss spasticitet och ryckte till ibland. Andra till femte mötet. Fotstöden demonterades av rullstolen från och med nu. En virveltrumma placerades på golvet under hans fötter, som i sin tur fick vila på trummans skinn (vibrationer = nervimpulser/sinnesintryck från fotsulor till hjärna, s. 16). Han började trumma med sin vänstra hand som tidigare varit passiv. Hans arbete med att blåsa i en blockflöjt som jag satte mot hans mun visade på svårigheter att koordinera munmotoriken med utblåset (s. 17). ACME-instrument introducerades och han blåste svagt, men fick inte fram något ljud. Stefan blåste i slutet av perioden för första gången fram toner i blockflöjterna. Hans första liksidiga slag utfördes med händerna på trumman och en samverkan (s. 14) började ta form. Sjätte - sjunde gången. Stefan tappade greppet om dubbelklubban med sin vänstra hand men fann nu själv tillbaka till det. En cymbal introducerades framför honom vilket gav honom möjlighet att sträcka ut armarna och handlederna (s. 16) vid varje slag för att träffa den. Åttonde till sjuttonde gången fortgick som tidigare. Greppet hade förbättrats (s. 15). Stefan kände igen slutmelodin och ropade in sin assistent som väntade utanför. I mitten av perioden hamnade han i pauslägen liknande de jag tidigt iakttog. När dessa upphörde var tempot långsammare än tidigare. I slutet av perioden skedde en förändring i hans hanterande av dubbelklubbor; jag överräckte och inväntade att han själv skulle greppa attributet, vilket han från och med nu också gjorde. 2 Ett stativ som placeras vid sidan av adepten och möjliggör att trumman kan placeras nära en person som till exempel sitter i rullstol. 23

24 Artonde till tjugoåttonde gången. För att Stefan skulle få arbeta med sina handleder (s. 16) vinklades trumman bort från honom, framåt. Under denna period fick han greppa den första flöjten med båda händerna och blåsa. Därefter överräckte han flöjten till mig på eget initiativ. Rullstolens armstöd demonterades för att öka Stefans rörelsefrihet. Så skedde även fortsättningsvis. Stefan varierade kraften i slagen på trumma och cymbal. Tjugonionde till sista gången genomfördes i ny FMT-lokal på annan adress. Stefan klarade lokalbytet utan synbara problem. I mitten av perioden tog han emot den första blockflöjten med sina båda händer och blåste en stark ton. 3.4 Fakta om stroke Stroke drabbar årligen i Sverige cirka människor. Att få en stroke innebär att man plötsligt insjuknat med neurologiska symptom som förlamning eller talsvårigheter orsakade av akut närings- och syrebrist i hjärnceller. Detta beror i 80 % av fallen på att en blodpropp täppt till en pulsåder i hjärnan (hjärninfarkt). Övriga 20 % orsakas av hjärnblödning; en försvagad kärlvägg brister i något av hjärnans blodkärl och blodläckaget blockerar syre och näring till området kring skadan. Orsaker till detta varierar beroende av skadans placering; i hjärnan: Åderförkalkning, missbildade blodkärl och ett högt blodtryck mellan hjärnhinnorna på hjärnans yta: ofta medfött pulsåderbråck som spricker Utmärkande för stroke är att den ofta sker direkt och utan förvarning. Inom loppet av sekunder eller minuter kan en helt frisk person få halvsidesförlamning i kroppen, yrsel, känselbortfall samt förlorad syn- eller talförmåga. Vuxna kan få svåra och långvariga funktionshinder. Medelåldern bland män som drabbas av stroke är 73 år och för kvinnor 77 år. Övervägande antal är över 65 år. Drygt en fjärdedel avlider inom högst några månader % av totala antalet insjuknade i stroke årligen gör det för andra eller tredje gången. 24

25 Hur återhämtningen för de som överlever blir kan inte sägas men förbättringar kan komma att ske många år efter att stroken inträffat. Vänster hjärnhalva styr höger kroppssida och tvärtom. Därför märks symptomen vanligtvis i motsatt sida av kroppen från den hjärnhalva där skadan uppkommit. Stroke medför funktionsnedsättningar varav vissa fysiskt märks tydligt och andra är dolda. Synliga funktionsnedsättningar: Neglekt. Skador i höger hjärnhalva kan leda till att man inte är medveten om det som finns till vänster i omgivningen och ibland också till vänster i den egna kroppen. Neglekt kan till exempel göra att man bara äter maten på högra sidan av tallriken. Kommunikation, afasi. Hos de flesta som är högerhänta sitter de centra som styr språket i den vänstra hjärnhalvan. Skador i den vänstra hjärnhalvan kan därför göra att man till exempel får svårt att tala eller förstå talat språk. Man kan även få svårt att läsa, skriva och räkna. Svårighet att äta och dricka, dysfagi. Skador i hjärnstammen kan ge dysfagi, man får svårt att svälja mat och dryck. Yrsel. Skador i lillhjärnan kan ge yrsel, koordinationssvårigheter och balansproblem. Halvsidig förlamning/domning. Oftast är det ena kroppssidans arm och ben som påverkas. Dolda funktionsnedsättningar Trötthet. All typ av hjärnpåverkan ger en enorm trötthet framförallt i början. Tröttheten brukar minska med tiden men för många blir det ett symptom som man tvingas lära sig att leva med. Minne. I huvudsak korttidsminnet påverkas. Koncentration. Det blir svårt att följa ett samtal med flera personer, slutföra aktiviteter och lära sig nya saker. Allt man skall göra tar längre tid och man kan inte hålla flera bollar i luften samtidigt. Humörsförändringar. Man blir till exempel mer irritabel. Depression. Den kan bero på skadan i sig men också på den förändrade situationen med förlust av vissa förmågor. Affektlabilitet. Man får svårt att kontrollera känslor och kan brista ut i omotiverat skratt och gråt. Brist på intiativförmåga. Viljan finns men inget blir gjort. Sexuell dysfunktion. Problem med sexualiteten kan dels bero på en funktionsstörning, dels på att man får sämre kroppsuppfattning och självkänsla. Brist på sjukdomsinsikt. Det kan ta tid att inse vilka begränsningar man fått i och med sin stroke. En del tror för alltid att de kan lika mycket som förut. (NHR 2012) De senaste åren tillfrisknar allt fler och kan återgå till ett normalt liv. Orsaker som bättre omhändertagande (den skadade får snabbt vård redan i ambulansen), medicinering och framförallt effektivare rehabilitering ligger bakom. Utökad kännedom om hjärnans funktioner, dess reaktion på skador och förmåga till anpassning och kompensation har även bidragit. (NHR2012) 25

26 3.5 Göran Jag kom i kontakt med Göran, då 71 år, via en bekants bekanta i början av Sonen, dottern och hustrun berättade vid en träff i hemmet att Göran fått en stroke i slutet av december 2010 och var inlagd på Mälarsjukhuset i Eskilstuna (MSE). Han var före dess aktiv på fritiden och ägnade sig bland annat åt att köra motorcykel, promenera och cykla. När jag besökte honom första gången, låg han i sängen på sjukhuset och vänster kroppshalva hade försvagats; vänster arm var orörlig och ingen känsel fanns kvar i hand eller arm (s. 24). Vänster ben var mer eller mindre utan motorisk kontroll. Han kunde däremot böja, om än ytterst lite, på foten. Ett sämre perifert seende på vänster sida och viss upplevd minnesförsämring, var andra förvärvade funktionsnedsättningar till följd av stroken (s. 24). Den första tiden hämtade jag honom på avdelningen vid sjukhuset där han vistades och körde honom i rullstol till FMT-rummet, som till större delen av praktikperioden var tillgängligt i samma byggnad. Göran berättade, att han före första FMT-sessionen, aldrig tidigare på något vis musicerat eller hanterat instrument för egen del. 3.6 FMT med Göran Första gången. Grundläggande fokus gick ut på att försöka skapa en samverkan (s. 14) oss emellan. Han fick arbeta med sin friska hand och jag bekräftade via pianot. Han var inledningsvis mycket avvaktande och försiktig i sitt spelande och upprepade vid byte av attribut frågor som Ska jag slå till varje gång du gör det? eller Vad ska jag göra?. KFU (s. 14) var svag då vänster ben inte kunde användas som stöd vilket gav en ihopsjunken sittställning i den rullstol han satt i. Utmaningar skapades som gick ut på att kognitivt lösa förutbestämda spelmönster i instrumentuppställningar där både trumma och cymbal fanns med (s. 17). Föremål som placerades en bit till vänster om Göran uppfattade han inte första gången. 26

27 Andra till femte gången. Han slog på trumma och cymbal och lyssnade efter min bekräftande ton på pianot. Dubbelslag förekom ofta på instrumenten, jag bekräftade dock endast ett slag på varje instrument. Han uppvisade inga svårigheter att följa handens rörelse med ögonen (öga/handkoordination). Fotstödet på rullstolen under vänster fot demonterades så båda fötterna kunde ha kontakt med golvet (s. 14). Göran satt nu mer upprätt i sin rullstol. För att stimulera hans svaga hand fick han med denna greppa ett träföremål som hölls mot trumskinnet när han samtidigt spelade med sin friska hand på trumman, och därigenom skapa förutsättningar för vibrationer/impulser från handen, upp genom armen till hjärnan (s. 16). Han tog emot de redskap som överräcktes och avvaktade inte längre slagen på attributen med den försiktighet som han tidigare uppvisat. Han slutade trumma vid melodislingans slut och en samverkan började ta form. Sjätte till elfte gången. En dubbelklubba sattes i händerna på Göran, som satt rak i ryggen när han fick bearbeta stabiliteten i bålen (s. 14). Detta genomfördes framåt med en cymbal ställd tätt ovanför/bakom trumman. Göran frågade Är det jag som ska härma dig eller ska jag slå först?. Han blåste nu starkare i de blåsinstrument som överräcktes, än han tidigare gjort. Trumman vinklades framåt, bort från honom, och en cymbal ställdes bakom den, vinklad mot honom. I det rörelsemönstret bearbetades både stel handled samt stabilitet i bålen (s. 14, 16). Göran fick en virveltrumma under fötterna (vibrationer = nervimpulser från fotsulorna till hjärnan, s. 16) och en bastrumma introducerades för första gången, för att han skulle få arbeta med hela kroppen. En något sämre, tillbakalutad kroppsställning kunde tillfälligtvis iakttas mot slutet av denna period. Tionde gången och framåt satt Göran åter upprätt i rullstolen. Tolfte till sjuttonde gången. Han fick bearbeta sin andningskoordination (s. 17) och svaga sida genom att varje flöjt placerades från handens undersida. Göran berättade för mig att han hade lite känsel i sin svaga hand. Efter semestern i slutet av augusti kom Göran in i FMT-lokalen gåendes med stöd av rullator. Borta var rullstolen. Han spelade uppställningen med trumma och cymbal framåt med i stort sett bara ett slag på varje instrument. Vid slag på två cymbaler uppställda på var sida om Göran, rörde han nu bålen från vänster till höger sida (s. 16). Han var föredömligt 27

28 rak i ryggen i den karmstol han satt på. Försök att använda bastrumman även på hans svaga vänstra fot gjordes, men gick inte att genomföra då Göran inte kunde röra på fotleden. Göran löste logiken (s. 17) i instrumentuppställningen med virveltrumma och två cymbaler uppställda i den ordningen, från vänster till höger. Först använde han den friska handen och sedan båda händerna ihållandes en dubbelklubba. Här fick han även arbeta med bålrotation (s. 16). Artonde till tjugosjätte gången. Efter tre veckors uppehåll fick Göran åter spela instrumentuppställningen med virveltrumma och två cymbaler, från vänster till höger. Han spelade inte i den förutbestämda ordningen denna gång. Bastrumma med pedal ställdes fram och han utförde rörelsen som behövdes för att trampa med sin vänstra fot. Under denna period kommenterade Göran att ökad spasticitet 3 i handen försvårade hans möjlighet att greppa dubbelklubban. Med hjälp av sin friska hand och en tvärhandsklubba 4 i sin svagare vänstra hand spelade han på en trumma framför sig och cymbal till vänster om sig. Inga dubbelslag observerades. Vänster hand var mot slutet av denna period mer spänd än tidigare och dubbelklubban var svårare att få in mellan hans fingrar. De fyra sista gångerna, feb-maj Ny FMT-lokal på annan adress. Fem veckor hade passerat sedan förra sessionen i januari. Göran noterade att pianot var utbytt mot ett elpiano och började genast spela på trumman när inledningstonen lades av mig på det. Till följd av ökad spasticitet i vänstra handen arbetade vi på som tidigare men utan dubbelklubban. 3.7 Resultat av arbetet med Stefan och Göran I detta avsnitt redovisar jag de resultat jag kunnat iaktta under terapitillfällena samt via analys av filminspelningar från dessa. Här har användandet av videokamera och 3 sjukligt stegrad och sjukligt fördelad muskeltonus (Larsson 2000, s. 166) 4 T-formad klubba där trumstocken löper ut mellan pek- och långfinger från tvärhandsgreppet. Olika klubbor med varierande vinklar av trumstocken förekommer. 28

29 möjligheten att filma adepterna under varje session, inneburit en stor fördel för det här examensarbetet Stefan Sedan starten av min praktikperiod fram till tidpunkten då detta skrivs, har vi träffats totalt trettiosex gånger. Successivt har Stefan gått från en avvaktande, nästan försiktig inställning med mjuka slag på trumman, till att bli både aktivare och skapa en samverkan oss emellan. Andra observationer jag gjort är: Förbättrat grepp om dubbelklubban med vänster hand som i början släppte taget. Han kunde mot slutet av åttonde till sextonde perioden hålla i attributet med båda händerna och fullfölja melodislingan (s. 23). Ökad aktivitet i Stefans vänstra arm vid spel med separata attribut (s. 23). Förbättring av munmotorik och andningskoordination. I mitten av sista perioden tog han emot en blockflöjt med båda händerna och blåste en stark ton (s. 24). Stärkt motorisk/proprioceptiv kontroll. I början slog Stefan försiktiga slag på attributen. Mot slutet slog han omväxlande hårda/mjuka slag (s. 24) Göran Under perioden av ett år har arbetet tillsammans med Göran fokuserats på att bearbeta hans kraftigt försvagade vänstra kroppssida, till följd av den stroke han ådrog sig i slutet av år Inledningsvis arbetade vi med att bygga upp en samverkan (s. 14). Efter en tids gemensamt arbete infann sig en upprätt sittställning och stabilitet i bål uppvisades (s. 14). Utöver detta förbättrades hans balans likväl som andningskoordination. Detta framkom vid användandet av befintliga blåsinstrument. Problemlösning i form av förutbestämda spelmönster på olika instrumentuppställningar utvecklades, han löste nu vissa av dem. Extra slag utfördes ofta av Göran på instrumenten. Dessa inträffade även fortsättningsvis men avtog alltmer mot slutet av perioden. 29

30 Under vårt år tillsammans har Göran utanför FMT-rummet klivit ur rullstolen och börjat gå med rullator. 30

31 4 Resultatsammanfattning och diskussion När Stefan inledde FMT-behandlingen var han avvaktande och slagen på attributen var försiktiga. Han hade svårt att koordinera armarna och utföra liksidiga rörelser (s. 22). När han blåste i blockflöjt påverkades resultatet av att munmotoriken inte samordnades med utblåset, och munnen slöt inte tätt kring flöjtens munstycke (s. 23). Då visste jag inte vad jag skulle börja arbeta med. Ett exempel på det är, att jag tidigt under behandlingen provade att låta honom hantera två separata, vinklade tvärhandsklubbor (s. 28). Han visade mig genast att detta var svårt, då han hade svårigheter att träffa trumman och planera samt koordinera sin motorik till en avvägd, utförd rörelse. Allt eftersom sessionerna genomfördes, och vi började bli trygga med varandra i FMTrummet koncentrerades arbetet till att i huvudsak omfatta just blåsinstrument och en trumma. Jag ville ge Stefan en möjlighet att bearbeta sina okoordinerade rörelser vilket han kunde göra med dubbelklubban. Spel på trumman med bara handflator gav mycket taktil (s.16) stimulans i händerna, såväl som trumman på golvet och ibland även en taggig balanskudde ovanpå den, tillförde detta under hans fötter. Förutsättningar för nervimpulser från händer och fötter till hjärnan skapades (s. 16). Därför fick Stefan även med sina händer hantera taggiga bollar, sträva tennisbollar, släta träföremål och diverse andra varierande attribut under olika terapitillfällen. Han har fått använda sin auditiva perception när han blåst i flöjter och slagit på trumman eller cymbalen (s. 23). Han har använt sig av tids- och rumsuppfattning för att lokalisera sin egen kroppsliga position i förhållande till instrumenten i rummet, samt bedöma avstånd till dessa. Alla dessa nya och samtidigt återkommande moment tror jag har bidragit till att Stefan känt motivation att återkomma till ett nytt terapitillfälle, vecka efter vecka. Att han helt utan prestationskrav, ickeverbalt, i egen takt får ta den tid han behöver, i ett samhälle som rusar förbi utanför fönstret (s. 14). Det måste få ta tid. Har hans funktioner utvecklats med stöd av FMT? 31

32 Som jag ser det har Stefan utvecklats enligt de resultat som redovisats ovan (s. 29). Vid samtal med en av assistenterna har jag ställt frågan om någon märkbar skillnad skett utanför FMT-lokalen, eller om något framkommit som tydligt skulle kunna kopplas ihop med Stefans och mitt gemensamma arbete under perioden. Ovanstående framsteg har dock inte kunnat appliceras på någon specifik händelse utanför FMT-lokalen. Vad som däremot återkommande nämnts av de assistenter som tjänstgjort vid Stefans FMT-tillfällen, är den glädje han visat dessa dagar. Även dagar han inte haft FMT har han, enligt samma berättelse, glatt trummat med händerna på köksbordet i sitt hem och pratat om FMT. Stefans mamma i sin tur, menar att hon hela tiden varit övertygad om den positiva effekt FMT haft på Stefan, nu och ända sedan han första gången provade detta, flera år tillbaka i tiden. Vid en eventuell fortsättning av arbetet skulle det genomföras som vi gjort den senare delen av perioden (s. 27). Jag skulle ge honom möjlighet att bearbeta andningskoordinationen och munmotoriken med mycket blåsinstrument. För att fortsätta motivera Stefan skulle utmaningar i form av anpassade instrumentuppställningar fortsätta. Det vore även intressant att få klarhet i vilken nivå Stefans visuella perception egentligen befinner sig på. När Göran första gången rullade in i FMT-rummet i sin rullstol var han mycket frågande, inte bara verbalt under terapitillfället, utan hela han utstrålade en viss osäkerhet inför vad som komma skulle. Att han tidigare varken spelat trummor, eller något annat instrument heller för den delen, hade tämligen säkert en betydelsefull roll i sammanhanget. Efter sin förvärvade stroke var hans stabilitet svag, vänster kroppssida kraftlös och spasticitet var synbar i den vänstra armen (s. 26). Allteftersom hans spelmässiga osäkerhet successivt försvann, infann sig en upprätt sittställning och en stabilitet i bål började framträda (s. 27). Arbetet fokuserades här på att få igång hans vänstra hand samt stärka bålrotation och andningskoordination. Den svaga handen placerades mot trumskinnet ihållandes olika attribut samtidigt som han fick slå på trumman med sin friska hand. Trumma under hans fötter gav vibrationer (precis som för handen på trumskinnet) som vidare skapade möjligheter till nervimpulser från fotsulor till hjärna. Hela kroppen skulle vara med (s. 16). Han fick blåsa mycket i blåsinstrumenten och bearbeta andningskoordination. Genom att varje 32