Elisabeth Mattisson. Alla har en plats. FMT i Svenska Kyrkan. Examensarbete 15 hp. Utbildningen i Funktionsinriktad Musikterapi (FMT)

Transkript

1 Elisabeth Mattisson Alla har en plats FMT i Svenska Kyrkan Examensarbete 15 hp Utbildningen i Funktionsinriktad Musikterapi (FMT) Datum: Handledare: Salome Persson Musikhögskolan Ingesund Arvika Tfn Fax Info@imh.kau.se

2 Sammandrag I detta examensarbete beskriver jag FMT-metoden och visar på dess möjlighet att bidra till en ökad livskvalité. Jag beskriver mitt arbete med två barn med hjärnskada och deras utveckling med FMT som stöd. Frågan jag ställde mig var om FMT stämmer med Svenska Kyrkans uppdrag. Min slutsats är att FMT har en plats i Svenska Kyrkans verksamhet och stämmer helt med Svenska Kyrkans uppdrag/diakoni. Nyckelord: FMT-metoden, Livskvalité, Utveckling, Piaget, Svenska Kyrkan/Diakoni, Hjärnskador, Funktionsinriktad Musikterapi

3 Innehållsförteckning Sammandrag Inledning Syfte och frågeställning Arbetets upplägg/disposition Bakgrund Musikterapins historia FMT-metoden Teoretisk grund Arbetsverktygen Arbetssätt Observationspunkter enligt FMT MUISK Svenska Kyrkans uppdrag/diakoni Fallbeskrivningar Hjärnskador Cerebral Pares Epilepsi Tuberös Skleros Beskrivning av adepterna Sara Fredrik Beskrivning av arbetet med FMT FMT med Sara Resultat av arbetet med Sara FMT med Fredrik Resultat av arbetet med Fredrik Sammanfattning och diskussion Slutsats...33 Källförteckning

4 1 Inledning Första gången jag kom i kontakt med musikterapi var 1987 när jag gick på Oskarshamns folkhögskola. Alla skulle göra ett arbete om olika pedagoger eller metodiker. Jag valde ämnet musikterapi och fick många filmer att titta på med musikterapisessioner. En fastnade för evigt. Filmen var från ett möte mellan en terapeut och en pojke i 10-årsåldern på ett sjukhus i USA. Han kunde inte röra sig och han kunde inte förmedla något, han låg i en säng med nedböjt huvud och blicken var helt tom. När musikterapeuten började spela vände pojken upp sitt ansikte och ögonen fullkomligt strålade. Möten med människor, möten med speciella människor, möten med människor man inte glömmer (Hjelm 2005, s. 24). Mitt möte blev när jag träffade Eleonora och hennes föräldrar i början på 1990-talet i samband med mitt arbete som kyrkomusiker. Eleonora, en ung flicka med Down syndrom, fyra äldre systrar och två föräldrar, som stödde Eleonora till hundra procent och önskade henne ett liv som alla andras. De trodde helt och fullt på hennes kapacitet att lära sig och att kunna delta i alla aktiviteter som alla andra barn. Föräldrarna kom och frågade om hon fick vara med i kyrkokören. De fick mig att förstå att det skulle betyda väldigt mycket för henne. Vi provade. Hon sjöng inte särskilt lysande till en början men kom flitigt på alla övningar och framträdanden. Hennes sång blev bättre och bättre. Eleonora är inte med i kören idag men är mycket aktiv med att sjunga och dansa på fritiden. Hon har en egen lägenhet och ett arbete. Jag inser nu hur mycket mötena med Eleonora och hennes föräldrar har lärt mig. I mitt arbete träffar jag många människor, i alla åldrar och situationer i livet. Fler och fler människor som söker en plats att växa på. Jag har, ända sedan min första kontakt med musikterapi, tänkt på möjligheten att kunna använda musiken på ett annat sätt än det traditionella i mitt yrke. Att kunna vara ett stöd för de människor jag möter, på ett annat plan, på mitt sätt, med musiken som medel. Den möjligheten ser jag nu med FMTmetoden. 4

5 1.1 Syfte och frågeställning Ända sedan jag första gången insåg att musik kan vara ett medel för att nå en ökad livskvalité, och en fysisk och intellektuell utveckling, har jag velat fördjupa mina kunskaper i ämnet. Syftet är att beskriva FMT-metoden och att visa på dess möjligheter till att vara ett verktyg till ökad livskvalité. Jag ville också ta reda på om metoden skulle kunna vara en verksamhet som stämmer överens med Svenska Kyrkans uppdrag. Frågeställningen är: Hur stämmer FMT-metoden överens med Svenska Kyrkans uppdrag? 1.2 Arbetets upplägg/disposition Jag arbetar i en församling i Svenska Kyrkan där mycket av verksamheten bygger på en samverkan med bland annat skolor, närpolis, äldreomsorg och Råd och Stöd. Min dröm är att utöka denna samverkan så att FMT blir en del i denna verksamhet. I mitt examensarbete berättar jag om musikterapins historia, framförallt utvecklingen i Sverige. Jag beskriver FMT-metoden, dess verktyg och arbetsmetod och vad kyrkans uppdrag är. Jag har gjort praktik på en särskola och beskriver mitt arbete med två av barnen, deras diagnoser och resultatet. Förutom mötena med barnen, har deras familjer, lärare, assistenter, personal på habilitering och sjukgymnastik tillfört mycket och stöttat mig i detta arbete. Tack alla. Vill också tacka alla fantastiska lärare på FMT-utbildningen som jag kommit i kontakt med under utbildningstiden i Arvika samt mina vänner som hjälpt mig att hantera datorn när den inte gjorde som jag ville. 5

6 2 Bakgrund Här följer en kort beskrivning av musikterapins historia, FMT-metodens teoretiska bakgrund, dess verktyg och arbetssätt samt Svenska Kyrkans uppdrag. 2.1 Musikterapins historia Musik har nog alltid använts i terapeutiska syften. I den gamla grekiska kulturen kan man hitta samma föreställningar om sjukdom och hälsa som finns i vårt moderna samhälle, grundade på logiskt och vetenskapligt tänkande. När den gamla grekiska kulturen försvann, försvann också den del av musikterapin som byggde på en mera rationell grund (Dyreborg 1974, s. 12). Härefter och ända fram till andra världskriget användes musik terapeutiskt huvudsakligen i ganska allmänt syfte (Dyreborg 1974, s. 14). Efter andra världskriget återuppstod musikterapi i USA som en modern behandlingsform i arbetet med att rehabilitera krigsoffren startades en utbildning i Wien som blev Europas enda till slutet av 1960 (Ruud 1982, s. 25). I Sverige omtalas begreppet musikterapi från mitten av 1900-talet, i sin moderna utformning, det vill säga som en planlagd musikverksamhet med vissa bestämda mål talet kännetecknades av pionjärinsatser men det var inte mycket som dokumenterades. Den första kursen i Sverige hölls Föreläsare var musikterapeuter från grannländerna Norge, Danmark och Finland som kommit längre inom musikterapiområdet än Sverige bildades också Svenska Förbundet för Musikterapi. De flesta av decenniets förgrundsfigurer var musikpedagoger (Granberg 2007, s. 20). De utvecklade musikverksamheter för barn med olika funktionsnedsättningar. Behovet av utbildningar växte och flera av förgrundsgestalterna knöts till kurser och utbildningar utifrån sina specifika kunskaper och erfarenheter (Hammarlund 1999). Under 1980-talet gick de nordiska länderna sina egna vägar. I Sverige bildades och utvecklades olika skolor och inriktningar 6

7 och på initiativ av Kurt Lindgren startades 1981 den första kursen i musikterapi vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm hölls den andra Nordiska musikterapikonferensen i Sverige. Förutom praktiker som presenterade sina arbeten var föreläsarna denna gång hämtade från andra professioner än musikterapi. Detta var första steget i att skapa en professionell identitet. Musikterapiverksamheten har idag etablerats och växer i Sverige (Granberg 2007, s ). Nu finns musikterapeuter både på det medicinska området och i vanlig skola, kulturskolor och i förebyggande hälsoarbete. Internationellt är musikterapin klart etablerad som akademisk disciplin (Ruud 2002, s. 8). Det kan fortfarande vara svårt att hänvisa patienter eller elever till musikterapi jämfört med till exempel talterapi och sjukgymnastik som ses som mer självklara behandlingsmetoder. I många personalgrupper tror man fortfarande, att musikterapi är en musikaktivitet som enbart utvecklar musikalisk förmåga eller är till för att glädja. Men här är det utommusikaliska mål som kommer i första hand (Granberg 2007, s. 21). Det finns idag utbildning i musikterapi på två skolor i Sverige: Kungliga Musikhögskolan i Stockholm har ett Magisterprogram i musikpedagogik med inriktning musikterapi med psykodynamisk inriktning. ( Musikhögskolan Ingesund, Karlstads universitet har en utbildning med inriktning på Funktionsinriktad musikterapi FMT ( Det ges också kortare kurser om musikterapi vid ett flertal skolor i Sverige. 2.2 FMT-metoden FMT är en förkortning som står för Funktionsinriktad MusikTerapi. Metoden formades av Lasse Hjelm ( ) på 1970-talet. Han var då verksam som musikpedagog vid kommunala musikskolan i Uppsala. Förutom sitt arbete på musikskolan arbetade han som 7

8 ledare för studiecirklar i musik, bland annat på Ulleråkers sjukhus. Där fick han många erfarenheter och idéer om hur människan kan påverkas av musik och här grodde också hans första tankar om musikterapi. Hjelm började fundera över hur, och om man kan bedriva vård och behandling med musik. Samtidigt fick han uppdraget genom musikskolan att arbeta med barn och ungdomar med Cerebral Pares (CP) på Akademiska sjukhusets fristående habiliteringsavdelning, Folke Bernadottehemmet i Uppsala. Det är här, genom dessa praktiska erfarenheter han får, under många år, som metoden tar form och utarbetas (Hjelm 2005, s ). I FMT tror man på ALLA människors möjligheter att utvecklas. Det är en metod som stöder, stärker och förebygger. Målet är att hjälpa en människa att fungera bättre fysiskt, känslomässigt och intellektuellt. Människan behöver stimulans för att överleva och utvecklas och därför är en central del i metoden att stimulera helhetsutvecklingen. Med musiken och instrumentens hjälp stimuleras alla sinnen, andningen, logiskt tänkande, koordination och kroppshållning (Hjelm 2005, s ). Alla människor är olika och har olika förutsättningar. Vi utvecklas och mognar olika fort. Adepten (den som får terapi) får mogna i sin egen takt och snabba resultat är inget som eftersträvas. Det viktiga är att möta personen i terapisituationen på dennes nivå och att skapa ett samspel och en kommunikation utifrån det. Förhoppningarna är att terapi med FMT-metoden ska ge erfarenheter som går att överföra och använda i det dagliga livet. Alla har inte förmågan att kommunicera verbalt. FMT-metoden bedrivs ickeverbalt här används inte ord utan musiken är kommunikationsmedlet. Musiken tar inga omvägar via språkliga och intellektuella tolkningscentra i hjärnan utan skapar direktförbindelser till de områden som arbetar med det sensomotoriska. Man kan inte organisera en hjärna med ord. (Hjelm 2005, s. 188). Terapeuten sätter inga diagnoser men för att kunna se och bemöta varje enskild individ på ett bra sätt måste terapeuten ha goda kunskaper om olika diagnoser (Margareta Eriksson 26/5 2009). 8

9 2.2.1 Teoretisk grund Lasse Hjelm grundar sina tankar på i första hand följande teoretikers insikter: Jean Piaget föddes 1896 i Schweiz och levde till Han var biolog, barnpsykolog och en av de mest inflytelserika forskarna i utvecklingsteori, de kognitiva strukturernas utveckling i början av 1920-talet. Forskningen handlade om barns tal och uppfattning om orsakssammanhang. Han insåg att barnets samspel med omvärlden hade en avgörande betydelse för dess utveckling. I människans natur och i livets aktivitet finns en inbyggd vilja att lära sig mer, att gå ett steg till. Varje steg bygger på det föregående som måste vara väl förankrat och grundat. Inlärning sker som reaktion på det som händer. Han delade in processen i tre steg: Ackommodation omgivningen förändras och nya krav ställs. Assimilation den nya informationen bearbetas och införlivas med tidigare kunskaper som blir en ny kunskap Adaption. Denna utvecklingsprocess pågår ständigt (Piaget 2006, s. 1 3). Britta Holle kommer från Danmark och arbetade som sjukgymnast och gymnastiklärare. Hon utgår ifrån hur människan utvecklas motoriskt. Utvecklingen följer ett visst mönster där varje steg bygger på det föregående och består av fyra olika faser som motsvarar det centrala nervsystemets utveckling. Hennes tankar bygger på erfarenheter från ett mångårigt arbete med normalt utvecklade barn och barn med funktionsnedsättningar (Holle 1984, s. 10). Gunnar Kylén ( ) är svensk och var professor i pedagogik, doktor i psykologi, docent och föreståndare för FUBs (Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) forskningsstiftelse ALA (Anpassning till Liv och Arbete, Han forskade om vad begåvning är för något och om hur en människa med begåvningshandikapp uppfattar omvärlden. För alla gäller att personen har en enklare och konkretare verklighetsuppfattning än normalt. Utifrån Jean Piagets utvecklingsteorier utarbetade Gunnar Kylén en begåvningsteori. Han delar in begåvning i fyra steg A gravt handikapp, B måttligt handikapp, C lindrigt handikapp samt D normalbegåvad (Kylén 1981, s.28 35). Alla människor kan utvecklas i rätt miljö och med 9

10 mycket stimulans som ger erfarenheter. Gunnar Kyléns forskning visade vikten av att möta alla människor med respekt, vilken nivå individen än befinner sig på. Alla människor har rätt till en god livskvalitet ( 25/4-2011). Jean Ayres ( ) är amerikanska och arbetade som arbetsterapeut och forskare vid University of Southern California. Hon forskade om vad som orsakar inlärningssvårigheter och beteendestörningar hos barn. Hon kom fram till att det ofta beror på bristfällig sensorisk integration i hjärnan, det vill säga: Alla sinnena, till exempel syn, hörsel, känsel och balans kan fungera var för sig men när de ska arbeta tillsammans fungerar inte alltid kopplingen mellan dem (Ayres 1999, s. 1 22). Eftersom allt sker inne i hjärnan syns det inte lika lätt utanpå, som om man till exempel får mässlingen. Den sensoriska integreringen sker automatiskt hos de flesta och vi tar för givet att den ska fungera (Ayres 1999, s. 13). Det bristande samspelet mellan sinnena kan visa sig i svårigheter med enkla vardagsuppgifter till exempel att lägga pussel eller att plocka undan disk (Ayres 1999, s. 20). Ayres menar att den sensomotoriska utvecklingen ligger som grund för all inlärning. Om talet, läsningen eller beteendet är störande på grund av att hjärnan inte fungerar som den ska, är det rimligt att skapa förutsättningar för att den ska fungera bättre (Ayres 1999, s. 160) Attribut = Arbetsverktygen Terapeutens instrument är pianot. Helst ett akustiskt. Melodislingorna som används är komponerade av Hjelm och tänkta att användas endast i FMT. De är enkla och neutrala för att inte förknippas med kända melodier som kan framkalla minnen som ger association till andra händelser eller saker. Varje melodislinga kopplas tillsammans med en specifik instrumentuppställning som då kallas kod. Det finns ca 20 olika koder (Hjelm 2005, s. 64). Stolen som används ska vara anpassad så att adepten kan sitta stabilt. För att få en stabil sittställning kan klossar användas till att sätta som stöd under fötterna. Även sittdynor av olika slag, pilatesbollar i olika storlekar och balanskudde kan användas för att stimulera balans och kroppshållning. 10

11 Adeptens instrument är olika typer av trummor, cymbaler och enkla blåsinstrument. Trummor och cymbaler används för att de är lätta att flytta. De är höj- och sänkbara eftersom de sitter fast på speciella stativ, och de är inte heller bundna till en speciell ton eller ackord. Trumstockar av olika längd och tjocklek används för att stimulera handens utveckling. Andningen och munmotoriken bearbetas genom att adepten får spela på blockflöjter och ACME-instrument. ACME-instrument är blåsinstrument som imiterar verkliga ljud såsom läten av gök, duva, anka, kråka och tågvisslor (Hjelm 2005, s ) Arbetssätt Genom att stimulera motorik och sinnen aktiveras hjärnan, det är en neuromuskulär arbetsmetod. När adepten kommer in i rummet står oftast en virveltrumma och två cymbaler uppställda mitt framför terapeuten. Terapeuten spelar välkomstmelodin som alltid är samma. Upprepandet lägger enligt Hjelm grunden för en minnesfunktion (Hjelm 2005, 85 86). Rummet ser alltid likadant ut och det skapar trygghet och igenkännande (Hjelm 2005, s. 82). Trygghet är en förutsättning för att utvecklas och mogna. Det är viktigt att adepten sitter stabilt med båda fötterna i golvet. KFU är ett begrepp inom FMT och står för Känsla För Underlaget. Att försöka skapa så bra förutsättningar som möjligt för att adepten ska sitta stabilt med hjälp av bl.a. stol, sittdynor och klossar är mycket viktigt eftersom stabiliteten och balansen i kroppen är grundläggande för helhetsutvecklingen. För att stimulera det vestibulära sinnet, det vill säga balansen, varieras sittandet. Trumstockarnas olika former, längd och tyngd gör att händernas receptorer och muskler blir stimulerade på olika sätt. Det är viktigt att båda sidorna av kroppen fungerar bra, därför får adepten arbeta med var sida för sig och med båda sidorna tillsammans. Fungerar inte en sida så bra går det åt mycket energi och utvecklingen bromsas eftersom hjärnan måste arbeta med att kompensera. Terapeuten ställer fram olika modeller i uppställningen av trummorna, som adepten själv ska lösa, helt utan instruktioner. Terapeuten följer 11

12 adeptens spel och bekräftar med pianot när adepten lyckas lösa modellen. Att känna att man lyckas utan att någon annan talar om vad man ska göra eller hur det ska gå till, ger positiva erfarenheter som stärker självförtroendet (Ayres 1999, s. 21). Steg för steg ökar svårighetsgraden i modellerna genom att instrumenten höjs, sänks, flyttas och vinklas. Variationen gör också att uppmärksamheten och koncentrationen är hög under hela arbetspasset som varar i max 20 minuter. Arbetspassen kan filmas, om tillstånd medgivits och efter tio gånger görs ofta en utvärdering Observationspunkter enligt FMT Vid det första mötet gör terapeuten en observation av adepten för att få en uppfattning om vad som behöver utvecklas och stimuleras. Detta är ett unikt analyssystem utifrån för FMT specifika observationspunkter (Hjelm 2005, s. 13). Stabilitet/KFU Hur går adepten in i rummet och hur är kroppshållningen? Sitter han/hon stabilt på stolen; långt fram eller långt bak, är fötterna i golvet och använder han/hon svanken? Klarar adepten att stå upp och spela? Detta är frågor som terapeuten ställer sig, eftersom stabiliteten och balansen är grundläggande för helhetsutvecklingen. Om en person inte kan kontrollera kroppens rörelser bromsas den perceptuella integreringen som är en förutsättning för intellektets utveckling (Ayres 1999, s ). En nedsatt funktion till exempel i ena sidan av kroppen kan resultera i ett ostabilt sittande på en stol. Personen kanske sitter lutad åt ena sidan. Då måste kroppen lägga sin energi på att inte trilla av stolen i stället för att använda den till att utföra en rörelse med t.ex. armen. För att veta i vilket läge kroppen befinner sig krävs också att vestibularis (balanssinnet) fungerar (Hjelm 2005, s ). Sidoskillnad/medrörelser Förutsättningen till en stabil kropp är att båda sidorna fungerar var för sig (se ovan). Genom att terapeuten räcker fram en trumstock mitt framför adepten utan att instruera får han/hon ta den med den handen som känns bäst. Den handen är oftast den dominanta. En utvecklad dominant sida gör att det är lättare att lära sig skilja på höger och vänster. Det är 12

13 en viktig kunskap t e x om någon ber mig ta saxen i vänstra lådan eller för att veta vilken sida av vägen jag ska gå på (Holle 1984, s. 107). Med hjälp av en trumuppställning får adepten sedan spela åt höger respektive vänster håll. Då kan terapeuten avläsa hur stor/liten den funktionella skillnaden är. Finns det en medrörelse i någon annan del av kroppen? Medrörelse innebär att någon annan kroppsdel följer med i rörelsen. För stor skillnad eller en medrörelse innebär att kroppen förlorar energi. (Hjelm 2005, s. 205). Separata sidorörelser Här handlar det om att läsa av om de båda hjärnhalvorna har ett samarbete. För att kunna klippa med en sax eller vispa i en skål måste en hand hålla fast medan den andra utför arbetet (Hjelm 2005, s ). I vänster hjärnhalva bearbetas informationen mer detaljerat och analytiskt i en långsam process. Höger hjärnhalva arbetar snabbare då den utgår från helheten och redan lagrad information. Fungerar samarbetet kompletterar de två hjärnhalvorna varandra (Ingvar, Hjärnan 2007, s. 44). Handfunktion höger/vänster Händernas arbete kräver mycket energi av hjärnan eftersom handen har många känselreceptorer och dessutom utför finmotoriska rörelser (Ingvar, Hjärnan 2007, s 35). Här observeras hur adepten håller i trumstocken med höger hand respektive vänster hand och om/hur båda händerna fungerar. Det lilla barnet använder händerna för att utforska omvärlden. Senare i uppväxten är det viktigt att handgreppet fungerar för att kunna hålla i pennan när barnet ska lära sig skriva, släppa ett föremål, plocka upp brödsmulor eller för att kunna klä på sig (Holle 1984, s ). Handledsfunktion höger/vänster Är handleden stel eller överrörlig? Om en person inte kan böja handleden eller om den är överrörlig är det svårt att få ett naturligt och starkt grepp. För att kunna styra musklerna i handen och fingrarna på ett väl fungerande sätt, måste även kontrollen av handledens rörelse fungera (Holle 1984, s ). 13

14 Perception Perceptionen har stor betydelse för helhetsutvecklingen. Genom auditiva (hörseln), visuella (synen), vestibularis (balansen), proprioceptiva (informationen från muskler och leder) och taktila (beröringssinnet) får kroppen intryck och hjärnan all information från omvärlden. Kan adepten urskilja ljud, se de olika trummorna och bedöma avståndet mellan dem. Sinnesintrycken är nervsystemets näring. Hjärnan behöver en ständig mångfald sensorisk stimulering för att utvecklas och fungera (Ayres 1999, s. 44). Att barnet kan uppfatta alla sinnesintryck är en förutsättning för att klara alla ämnena i skolan (Holle 1984, s. 67). Hjärnan måste också lära sig att sortera bland alla sinnesintryck som den får. Kan den inte sålla bland alla intryck kan det bli svårt med koncentrationen. Korsrörelser För att kroppen ska fungera optimalt krävs ett samarbete mellan de båda hjärnhalvorna eftersom de till stora delar inhämtar olika sorters information från omvärlden. Det går att utläsa om detta samarbete fungerar genom att låta adepten korsa kroppens medellinje. Eftersom höger hands funktioner styrs till stora delar av vänster hjärnhalva och vänster hand till stora delar av höger hjärnhalva, blir det relativt tydligt om hjärnhalvorna klarar av att samarbeta (s. 10). Klarar adepten att korsa armarna och kan han/hon korsa åt båda hållen? Modell/logik Här observerar och avläser terapeuten adeptens logiska tänkande och förmåga till planerade rörelser och handlingar (Hjelm 2005, s. 209) Klarar adepten att lösa modellen och hålla kvar den? Samverkan, kontakt och kommunikation Att bli sedd och bekräftad stärker motivationen till utveckling. FMT-terapeuten bekräftar adepten med pianot, utan verbalt rätt eller fel. FMT innebär att alltid lyckas. I samverkan skapas en trygg miljö där adepten alltid blir bekräftad för den han/hon är. Det stärker självförtroenden och öppnar vägar till vidare utveckling (Hjelm 2005, s ). Detta innefattar också att observera om adepten klarar att samverka. Tar han/hon egna initiativ och förstår adepten början och slut. Här avläses även hur samordning av rörelse och tanke 14

15 fungerar och om adepten har förmåga att samordna sina rörelser med sin andning (Hjelm 2005, s. 211). Andningen Hur andas adepten? Förstår adepten att blåsa och i så fall hur blåser han/hon? Syresättningen har betydelse för hjärnans arbete. Får hjärnan inte tillräckligt med syre kan den inte arbeta maximalt med att styra alla de kroppsfunktioner som behövs för att människan ska fungera. Det är också luftströmmen som frambringar ljuden vid tal och sång och därför är det viktigt att kunna kontrollera den (Holle 1984, s ). Fot höger/vänster Klarar adepten att använda höger respektive vänster fot på bastrumman? Att båda fötterna fungerar är viktigt för att kunna gå och springa samt att få en stabil kroppshållning, vilket är grunden för helhetsutvecklingen. Bålrotation Klarar adepten att sitta stabilt på stolen och samtidigt vrida överkroppen åt vänster eller höger sida? Kroppen består av två separat fungerande system. Den nedre som står för stabilitet med fötter, ben och bäcken och den övre från bröstkorg till huvud. Systemen samarbetar men ska också kunna fungera separat. Till exempel om man ska böja sig ner och plocka upp någon från golvet eller att man sitter på en stol och behöver titta bakåt. Hjelm menade till och med att om denna utveckling försenas visar det sig ofta med att barnet får inlärningssvårigheter (Hjelm 2005, s ). 15

16 2.2.5 MUISK MUISK är en förkortning som står för MUsik Inför Skolan. Det är ett antal musiklektioner som är anpassade till barnens nivå och tänkta att användas inför skolstart. Det går att använda lektionerna till andra åldrar om de anpassas i nivå efter gruppen. Genom att sjunga, dansa, röra sig, och spela på instrument tillsammans skapas en gemensam upplevelse. Barnens helhetsutveckling stimuleras. Hitta sig själv och sin plats i en grupp samt vänta på sin tur eller klara av att koncentrera sig är viktigt att kunna. Alla lektioner följer samma mönster och därigenom skapas en struktur som ger trygghet. Barnen sitter på stolar vända så att alla ser den så kallade spegeln. Spegeln är läraren eller någon annan vuxen som sitter mitt emot barnen och visar med kroppen rörelser till sångernas texter utan att själv sjunga med eller instruera med ord. Terapeuten sitter vid pianot och spelar och sjunger texten till sångerna. Här får terapeuten en möjlighet att se hur varje barn fungerar, precis som de är. Barnet kanske har svårt att sitta stabilt på stolen, kanske inte orkar koncentrera sig så länge, eller har svårt att uppfatta auditivt eller visuellt. Är det något barn som eventuellt behöver lite extra stöd inför skolstarten kan man bland annat erbjuda FMT (Hjelm 2005, s ) Svenska Kyrkans uppdrag/diakoni På Svenska Kyrkans hemsida står det att diakoni är kyrkans sociala arbete. Genom att möta människor i utsatta livssituationer och visa solidaritet med dem vill Svenska Kyrkan vara ett stöd i deras situation. Uppdraget är att ge människor på samhällets marginal en plats i församlingens mitt. Att bli sedd och bekräftad kan hela. Att se och bekräfta kan hela. ( 25/4 2011). Alla församlingar inom Svenska Kyrkan har en egen församlingsinstruktion som är utformad efter lokala förhållanden och intentioner. Jag arbetar i Lyckå församling som tillhör Lunds stift. Instruktionen kan ses som ett styrdokument för verksamheten samt en vision inför framtiden. 16

17 Lyckeby ligger strax utanför Karlskrona och är en förort där det bor många unga familjer. I detta område finns det många skolor, förskolor, särskola och träningsskola samt gruppboenden för personer med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar (s. 1). Lyckå församling driver en förskola och familjerådgivning i samarbete med Karlskrona Kommun samt stöttar Råd och Stöd, som är en verksamhet som stödjer barn från socialt utsatta familjer (s. 5). Verksamheten är mycket utåtriktad och de som arbetar och styr den är måna om att utveckla de olika samhällskontakterna, framförallt med skolorna, vården, socialtjänsten och i olika kommunala projekt (s. 4). Det finaste står på sista sidan och lyder så här: Vi vill möta människor i alla åldrar där de är; andligt/fysiskt/kunskapsmässigt (s. 6) ( 17

18 3 Fallbeskrivningar Jag har valt att beskriva mitt arbete med Sara och Fredrik, två av de nio adepter som jag har arbetat med under min praktiktid med FMT. Båda har skador i hjärnan. Sara har Cerebral Pares och Epilepsi och Fredrik har Tuberös Skleros och Epilepsi. 3.1 Hjärnskada När celler i hjärnan dör, påverkas människan alltid eftersom hjärncellerna och dess kopplingar styr alla kroppens funktioner. Skador i hjärnan skiljer sig beroende på hur de uppstår. Om en skada uppstår i den omogna hjärnan, före två års ålder, blir konsekvenserna annorlunda än om den uppstår på samma ställe senare i livet. Det beror på att barnet ännu inte utvecklat grundläggande färdigheter som att stå eller gå. ( 18/3 2011) Idag vet man att det finns stamceller som kan dela sig i hjärnan och vandra till det skadade området. De utmognar till samma typ av nervceller som förlorats vid skadan. Hjärnans plasticitet innebär att den kan skapa nya vägar och anpassa sig efter nya förutsättningar. En skadad hjärna kan utvecklas under förutsättning att den stimuleras. (Smideman 24/3 2011) Cerebral Pares Cerebral Pares betyder förlamning och har sin orsak i en tidig uppkommen skada i hjärnan. CP-skador kan vara väldigt olika och ger symtom i olika grad. Symtomen är i huvudsak spasticitet, det vill säga ökad muskelspänning, som kan ta sig olika uttryck. Tre former är de vanligaste: Hemiplegi - ena kroppshalvan är påverkad Diplegi - benen är mer påverkade än armarna Tetraplegi - armar och ben påverkas, men armarna är mer påverkade än benen Förutom detta kan det tillkomma tal och språkstörningar, epilepsi, problem med att tolka 18

19 sinnesintryck, koncentrationssvårigheter och utvecklingsstörning. Genom medicinering och framförallt genom att hålla igång kroppen med fysisk träning kan funktionsnedsättningen minskas. ( 18/3 2011) Epilepsi Epilepsi är ett grekiskt ord som betyder anfall. Det är en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna. Med dagens behandling kan nära två tredjedelar bli anfallsfria. Epilepsi är symtom på en störning i hjärnans elektriska impulser och kan ha många orsaker. Stroke är den vanligast kända orsaken till epilepsi. Tidiga hjärnskador, att hjärnskadan är tidig vet man därför att individen har andra tidigt uppkomna funktionsstörningar; vanligast är förståndshandikapp och/eller Cerebral Pares, missbildningar, störd hjärnfunktion under fosterstadiet eller en förlossningsskada samt även tumörer, skallskador, infektioner i hjärnan och demenssjukdomar Orsaken till epilepsi kan också bero på arv och då är det ofta yttre faktorer som till exempel stress, sömnbrist, blinkande ljus eller alkohol som utlöser anfallen. Det finns två huvudtyper av anfall. Vilken typ det är beror på hur anfallet visar sig och på hjärnans elektriska aktivitet. Anfall som innefattar hela hjärnan när det startar kallas primärt generaliserande anfall som till exempel visar sig genom korta frånvaroattacker. Om hjärnan inte lyckas stoppa anfallet utvecklas det till ett så kallat grand mal-anfall som kan bli väldigt dramatiskt. Anfall som startar i en avgränsad del av hjärnan kallas fokala anfall och den sjuka delen av hjärnan kan ibland opereras bort. Anfallen kan börja när som helst, utan förvarning och pågå från ett par sekunder upp till tre minuter. Det är ovanligt med långa anfall men däremot kan det ta lång tid att återhämta sig. Långa anfall som varar mer än fem till tio minuter kallas för status epilepticus, de är svåra att stoppa utan professionell hjälp och de kan ge bestående hjärnskador (Forsgren o Tomson, Hjärnan 2007, s ). 19

20 3.1.3 Tuberös Skleros Tuberös Skleros betyder knölig förhårdnad och betecknar de förändringar i hjärnbarken som ofta finns vid denna sjukdom. Ungefär 1 av nyfödda beräknas ha svår Tuberös Skleros och det föds ca 10 barn om året i Sverige med denna form av sjukdom. Orsaken till TS är avvikelser i kromosom 9 eller 16, vilket ger en felaktig cellutveckling i kroppens organ. Sjukdomen är ärftlig. Om en av föräldrarna har TS är risken 50 % för barnet att ärva det. Ofta förekommer dock nymutationer. De flesta av kroppens organ kan vara påverkade. Hudförändringar är det vanligaste symtomet, särskilt pigmentfattiga vita fläckar. I barnaåren utvecklas ofta små knottror i ansiktet, angiofibrom. Andra hudförändringar förekommer också. I hjärnan kan dels ojämna förhårdnader i hjärnbarken förekomma eller omogna nervceller som vid fosterutvecklingen vandrat till fel plats i hjärnan. Dessa avvikelser kan ge upphov till epilepsi, utvecklingsstörning och autism. Förändringar kan också förekomma i ögonen, njurarna, hjärtat och andra organ. Alla förändringar ger inte besvär. För personer med lindriga former av TS behöver sjukdomen inte innebära något handikapp ( 26/3 2011). 3.2 Beskrivning av adepterna Det kändes bäst inför detta arbete att föräldrarna själva fick beskriva sina barn. Så här beskriver Saras mamma och Fredriks pappa sina barn Sara Sara är 11 år. Hon föddes med kejsarsnitt i vecka 30 och var då frisk. När Sara var 11 dagar gammal fick hon en hjärnblödning. Den utlöstes förmodligen av stress i samband med allt runt omkring hennes tidiga födsel. Blödningen förstörde mycket i hjärnan. Framförallt i vänstra hjärnhalvan. På grund av hjärnblödningen fick Sara en CP-skada som sitter på höger sida och är en så kallad hemiplegi (s. 15). Hon har svårt att greppa med höger hand och med att styra armen. Med höger fot går hon på sidan eller på tå. När Sara 20

21 var tre år fick hon sitt första stora epilepsianfall. Sara har den typ av anfall som kallas status epilepticus. När hon får stora anfall hjälper inte mediciner, utan hon måste då åka till sjukhusets intensivvårdsavdelning och bli sövd för att bryta anfallet. Hon äter nu mycket mediciner. Nu har hon små anfall ofta. Vissa nätter kommer de i stort sett hela tiden och gör att hon dagen efter är mycket trött. Saras epilepsi är inte som andras. Den är mer som en hjärnsjukdom och det finns just nu bara hon i Sverige med just denna specifika sort. Man nämner en term i samband med hennes epilepsi, CSWS som betecknar de elektriska störningar hon har i sin hjärna. Hon har varit på utredning för en eventuell operation, men familjen har fått beskedet att hennes hjärna är så trasig att läkarna inte vågar operera. Hennes humör växlar snabbt. Minnet fungerar dåligt. Emellanåt försvinner hon in i sin egen värld. Hon kan inte läsa och skriva och hon kan inte koncentrera sig några längre stunder. Däremot talar hon gärna och mycket Fredrik Fredrik är 18 år och går på gymnasiet. Han har Tuberös Skleros komplex. Fredrik har förändringar i hjärnan, ögonen, huden, hjärtat, tandkött och tänder samt njurarna. Han började visa epilepsikramper tidigt under första levnadsåret vilket oftast brukar innebära svåra utvecklingsstörningar. Han har till och från haft mer eller mindre störningar av kramper vilket har varit svårmedicinerat. Fredrik har provat många olika mediciner som hjälpt ett tag men sedan har anfallen kommit tillbaka gjordes en stor Epilepsi-kirurgi vilket innebar att han blev krampfri till stor del gjordes en ny stor kirurgi i hjärnan på grund av risk för stopp i ventrikelsystemet. Andra dygnet blev det en förmodad tryckförändring i hjärnan. Detta innebar att all aktivitet slogs ut och Fredrik fick åter läggas i respirator med mera. Han vaknade inte upp. Alla förmågor slogs ut. En diskussion fördes om livsuppehållande behandling. Efter cirka en vecka började han att andas själv och en liten rörelse i vänster tumme uppmärksammades. Första kontakten kom när Fredriks mamma stoppade in en isglass i munnen på honom samtidigt som hon sa nu blir det kallt. Fredrik svarade: ja, iskallt. Då förstod de att 21

22 hörseln fungerade. Han har fått lära om all kroppskontroll och hans syn återkom efter ungefär sex veckor. Synen är nedsatt både i skärpa och i synfält. Hans högra sida är försvagad med dålig känsel och tolkningsförmåga i höger hand. Om man lägger en penna i en påse och Fredrik får känna med händerna vad det är så kan han tala om att det är en penna när han tar med vänster hand men inte när han tar med höger. Något som utmärker Fredrik är att han alltid är glad och positiv. 3.3 Beskrivning av arbetet med FMT Både Sara och Fredrik har skador i hjärnan som påverkar deras kroppar fysiskt. Båda har fått bearbeta grundläggande funktioner med stöd av FMT-metoden FMT med Sara Jag mötte Sara första gången i september Hon går i särskola. Hon är en glad flicka, full av liv och pratar gärna hela tiden. Det jag fick veta om Sara var att hon inte ville använda sin högra hand. Hon kallar den för knashanden. Sara och jag har träffats 36 gånger. Vid första terapisessionen observerade jag, när Sara gick in och satte sig på stolen, att hennes balans och stabilitet behövde bearbetas. Det högra benet släpade lite och hon satte inte ner hela foten i golvet utan bara insidan och tårna. När hon arbetade med sin högra arm hade Sara svårt att kontrollera och styra den mot trumman och cymbalen och missade när hon skulle slå på dem. Hennes högra hand klarade att greppa de tjockare trumstockarna, men greppet var svagt (låg muskeltonus). Alla fingrarna höll runt trumstocken förutom tummen som låg fast, indragen mot handflatan. Jag noterade att hon uppfattade början och slut. Andningen fungerade bra och hon klarade att blåsa i alla blåsinstrumenten. De följande gångerna var mitt mål i första hand att, med hjälp av olika attribut, anpassa 22

23 stolen för att Sara skulle få en stabilare sittställning. Jag har med tanke på detta låtit henne bearbeta vestibularis (s. 10, s. 11) på olika sätt genom att hon fått sitta på pilatesboll, olika sittdynor och fått stå upp och spela. Jag har också arbetat med en uppställning där adepten ska gå mellan två attribut som succesivt flyttas ut så avståndet ökar. Under sessionerna försökte Sara få igång en verbal dialog. Dessa försök ebbade så småningom ut eftersom det aldrig kom något svar tillbaka, verbalt. Jag observerade också att Sara hade en stor sidoskillnad (s. 9) och hon ville helst inte använda sin högra hand. Därför har jag låtit henne arbeta med sina armar och händer genom att använda en cymbal som jag flyttade mellan vänster sida respektive höger sida om virveltrumman, som stod mitt framför Sara. Jag gav henne olika typer av trumstockar för att hon skulle få möjlighet att bearbeta sitt handgrepp. Genom att flytta ut cymbalen har armen fått arbeta i olika sträckningar och vinklar. När hon fick stå upp och hålla ett blåsinstrument i var hand och samtidigt blåsa växelvis i instrumenten bearbetade hon både handgreppet, balansen och andningen. Samtidigt stimulerades även auditiv, taktil och visuell perception. Blockflöjterna har Sara fått ta själv ur ett blockflöjtsställ som jag ställde framför henne på en stol och ibland på golvet. Att blockflöjterna stått på olika höjd har också stimulerat vestibularis genom att Sara har fått förhålla sig till olika höjder och blivit tvungen att böja sig ner får att nå dem. Handgreppet bearbetades eftersom hon fick ta med vänster hand, som är hennes starka och sedan med höger hand. För att klara dessa utmaningar krävs motivation och koncentration. Det hade Sara under alla terapisessionerna Resultat av arbetet med Sara Jag vill börja med att citera Saras lärare i skolan: Det var helt underbart att se Sara på din film. Eftersom jag känner Sara så väl efter alla år så vet jag vilka svårigheter hon har. Det var jätteintressant att se på din film hur Sara agerade och hur jättekoncentrerad hon var när hon kom in i rummet. Jag blev mycket imponerad av hennes vilja att lära sig och att hon kunde vara så tyst. Det jag lagt märke till i skolan är att Sara klipper mycket bättre med saxen och hon skär nu själv itu maten med kniv och gaffel när hon ska äta. 23

24 De första gångerna gick Sara försiktigt in i rummet, med en slags släpande gång. Det såg ut som om överkroppen var före underkroppen. Hon satt något lutad åt höger sida. Efter ett par gånger hittade Sara en något stabilare sittställning, med rak rygg och hela vänster fot i golvet, höger fot hade fortfarande endast tårna i golvet. Den sjunde gången hade stabiliteten blivit ännu bättre. När Sara spelade med dubbelklubban framåt, gungade hon mycket i hela kroppen men helt plötsligt stabiliserade hon överkroppen genom att sätta benen brett isär med fötterna stadigt i golvet. Bålen hade blivit starkare och hon hade funnit stabilitet i nedre delen av sin kropp. Sara orkade sedan spela längre stunder och hålla i tyngre trumstockar med höger hand. Jag observerade att Sara också klarade att arbeta med övre och undre delen av kroppen både tillsammans och separerat. Den trettiosjätte gången dansade Sara in i rummet. Hon tog själv en balanskudde som hon lade på stolen innan hon satte sig. Hon satt stabilt och gungade lite, kände in sig på kudden med benen dinglande i luften. Här arbetade övre och undre delen av kroppen tillsammans. För att hon skulle nå golvet med fötterna och sitta stabilt så att kroppens undre och övre system skulle klara att arbeta separat, lade jag ett stöd under hennes fötter. Kroppen såg nu stabil och säker ut när Sara arbetade under terapisessionen. När hon skulle spela åt höger sida och använda höger arm och hand försökte hon först med att flytta över trumstocken till den vänstra handen. Nästa steg blev att hon tog trumstocken med höger hand och hjälpte till med sin vänstra arm och hand. När Sara så småningom greppade med höger hand och använde höger arm när hon spelade förändrades stabiliteten på så sätt att hela kroppen gungade med i rörelsen. Vid den sjuttonde terapisessionen observerade jag att Sara vid spel med höger hand träffade trummorna bra och höll ett starkt grepp om trumstocken, handleden var heller inte så inåtböjd som tidigare. Sara gjorde fortfarande stora armrörelser med höger arm. Sidoskillnaden var fortfarande tydlig men jag observerade att hon ändå hade bättre kontroll på sin arm. 24

25 Den trettiosjätte gången satt Sara lugnt och tittade på medan jag ställde om instrumenten till virveltrumma och en cymbal åt höger. Jag räckte fram en tjock trumstock som hon greppade direkt med höger hand. För första gången fick jag uppleva att Sara fick ut tummen från handflatan. Hon spelade långsamt, kontrollerat och rytmiskt med höger hand. Jag räckte sedan fram en smal trumstock, hon greppade den och höll för första gången fast den med tummens hjälp, tillsammans med pekfinger och långfinger. När hon spelade arbetade hon lika mycket med höger sida som med vänster. Hon spelade snabbare än tidigare. Även med höger arm försökte hon öka tempot och lyckades ofta, med små avbrott för att rätta till trumstocken i handgreppet. Sara klarade hela melodislingan utan att tappa trumstocken. Sara greppade även blockflöjterna själv, från blockflöjtsstället. Med höger hand tog hon flöjterna en efter en, uppifrån med pekfinger, långfinger och tummen. Hennes teknik när hon spelade på blåsinstrumenten ändrades efter hand från den första till den trettiosjätte gången från att Sara blåste tre gånger i varje instrument till att hon spelade en stark, lång ton. Sara satte ner högra fotens tår i golvet när hon gick mellan två attribut. Detta förändrades också efter hand till att hon fick ner hela foten vilket också visade sig i en stabilare gång. Utanför terapirummet har följande händelser noterats av mig och andra i Saras närhet: Det är en trappa upp till musikrummet där vi träffas. För att komma ner för den hoppade Sara från början på vänster ben. Nu går hon nedför trappan på båda benen (s. 9 10). På en träslöjdslektion tog Sara med sin vänstra hand och lyfte upp höger hand, placerade den på sågens handtag och la fingrarna runt sågen, sedan lade hon sin vänstra hand ovanpå, greppade runt alltihop och sågade. Hon arbetade med båda händerna tillsamman (s. 10). Enligt assistenten Petra har de aldrig sett henne göra det tidigare. Eleverna simmar en gång i veckan och var i simhallen med alla barnen när jag råkade ringa. De berättade att de just då iakttog Sara som hoppade på höger ben innan hon skulle 25

26 kliva i bassängen (s. 12). Jag fick också se ett tillfälle från en gymnastiklektion som filmades med tillstånd av Saras mamma. Sara går balansgång på en upp o nedvänd gymnastikbänk. På en smal bräda som sitter under bänken går hon hela vägen utan att trilla ner, sedan hoppar hon upp och över en plint och avslutar med att gå en gång till på en upp och nedvänd bänk utan att trilla. (s. 9, s ). Genom Saras mamma fick jag kontakt med en arbetsterapeut och sjukgymnast från habiliteringen som arbetat med Sara. De har gjort uppehåll under en period som sammanfaller med min praktik då Sara har gått i FMT. Jag ville visa dem filmer på Saras och mitt arbete och höra vad de kunde se angående Saras utveckling. Jag citerar: Ett barn (det vill säga Sara): Har man gått nästan hela sitt liv och tränat/lekt (för det ska lekas fram så långt det går) så kan barnet ha glädje av att det kommer något nytt. Vi ser att olika barn reagerar olika på olika lekar/göromål och det är på dem vi bygger. Det är tydligen vad som hänt med detta barn. När det började gå extra trögt efter alla år hittade hon sin grej. Vi såg att hon under tid ytterligare hade förbättrat sitt grepp. Hon gick stadigare. Var mer koncentrerad. I pausen vi gjort i hennes träning får hon fortsätta att träna lustfyllt. Det har vi gemensamt. Det ska vara så lustfyllt som möjligt. Habiliteringen kan inte välja bort barn som inte passar de olika metoder vi använder. Därför blev vi glada över att se att detta kanske kan vara ett komplement. Att kunna berätta för föräldrar att de privat kan ta kontakt med en person som är utbildad i musikterapi. Jag är glad över att vårt barn fick denna möjlighet FMT med Fredrik Jag har träffat Fredrik åtta gånger. Vi är överens om att vi inte pratar under tiden vi arbetar. Fredrik har svårt med minnet och säger sedan nästan alltid något när vi byter trumstockar eller flyttar instrumenten. Alltid vänliga kommentarer som: Vad du är söt! Va bra det gick! Tar du stora pinnar nu! Thank you! Det är kul att spela! Strax innan vi skulle börja första gången sa jag till Fredrik: När du hör att jag börjar spela går du in i rummet och sätter dig på stolen. Jag spelade inledningsmelodin och 26

27 observerade att Fredrik blev osäker på vad han skulle göra. Jag vinkade åt honom att komma. Då gick han långsamt, osäkert, och lite stelt in i rummet och satte sig på pallen. Han satt lite böjd framåtlutad åt höger sida. Fredrik greppade fint med båda händerna när jag räckte honom trumstockarna för att spela på en virveltrumma och två cymbaler. Med en ton på pianot uppmuntrade jag honom att börja spela. Han uppfattade och spelade på alla instrumenten och jag bekräftade hans slag med pianot. Jag observerade att det tog tid för Fredrik att planera och styra sina rörelser eftersom han spelade korta stunder och stannade upp med jämna mellanrum för att studera mig en stund innan han fortsatte sitt spel på trummorna på samma sätt. Fredrik fick sedan stå upp och arbeta med två cymbaler som stod uppställda med ungefär två meters mellanrum. Han greppade trumstocken med vänster hand och spelade bara på den vänstra cymbalen. Jag flyttade cymbalerna närmare varandra men Fredrik observerade fortfarande bara den vänstra cymbalen och spelade endast på den. När han greppade trumstocken med höger hand åkte vänster underarm uppåt. Han spelade bara på den vänstra cymbalen med höger hand också. Jag noterade att Fredrik inte uppfattade den högra cymbalen. När han spelade på blockflöjterna stod han upp framför pianot. Han greppade, en efter en med vänster hand samtidigt som höger arm åkte upp. Han blåste i flöjterna med en stark, okontrollerad luftström. Efter en stund började höger hand och kroppen att skaka lite. Han blev väldigt trött och fick sätta sig ner. Jag har låtit Fredrik bearbeta sitt vestibulära sinne och balansen genom att han fått växla mellan att sitta och stå när han spelade på attributen. Fredrik har ett bra handgrepp, men eftersom jag vet att han har dålig känsel i höger hand har han fått bearbeta receptorerna i händerna genom att spela med olika sorters stockar som varierats ofta. Jag har snurrat lite på stockarna när han greppat dem för att stimulera receptorerna ännu mer i hans händer och för att han skulle känna de olika formerna i sitt handgrepp. 27

28 För att bearbeta sitt visuella sinne och för att Fredriks hjärna skulle få nya saker att förhålla sig till varierade jag instrumenten genom att höja, sänka, vinkla och flytta dem. Jag upplevde också att Fredrik behövde bearbeta och få kontroll på sin andning så att hans hjärna syresätts ordentligt för att få energi till att bearbeta all stimuli från instrumenten och orka hålla koncentrationen. Fredrik har därför fått arbeta med de olika blåsinstrumenten Resultat av arbetet med Fredrik Jag har inte träffat Fredrik så många gånger men jag kan ändå observera förändringar i hans kropp. När vi arbetade med två cymbaler fick han sitta ner eftersom jag ville att hans energi skulle gå till att i första hand observera och spela på båda cymbalerna. När han satt ner uppfattade han också båda cymbalerna och spelade på dessa även när avståndet mellan dem ökades lite. Den åttonde gången stod han upp och spelade och såg båda attributen, också när jag flyttade dem längre ifrån varandra. Han stannar inte längre heller upp så ofta mitt i spelet. Efter att Fredrik i början av melodislingorna spelade okontrollerade trumslag stabiliserades de efter hand och han började slå liksidiga rytmiska slag. När Fredrik spelar med virvel och en cymbal observerar jag nu att han uppfattar och planerar sin rörelse innan han tar sats och spelar på cymbalen. Fredrik har blivit säkrare i rummet och med terapisessionernas struktur. Han minns uppställningarna av de olika koderna som vi arbetat med och förstår modellen. Lite tankar om vad som hänt utanför terapirummet under den korta tid vi arbetat kommer här: Efter alla terapisessionerna brukar assistenten fråga vilka instrument Fredrik har spelat på. De första gångerna visste han inte. Nu kommer han ihåg att han spelat på trummor och flöjter. När en av assistenterna som aldrig varit med tidigare inte visste vilket rum vi skulle vara i så kunde Fredrik visa vägen. Han kom ihåg! 28