I. Övergripande målbeskrivning

Transkript

1 YRKES- OCH MILJÖMEDICIN I. Övergripande målbeskrivning Profil verksamhetsfält Specialiteten yrkes- miljömedicin omfattar fördjupade kunskaper färdigheter avseende hur faktorer i den allmänna fysiska miljön arbetsmiljön påverkar hälsotillståndet hos individer grupper i befolkningen samt utredning behandling av vissa miljörelaterade sjukdomar skador. Specialiteten är således särskilt inriktad på sambanden mellan miljö hälsa på prevention av sjukdomar skador. Verksamheten karaktäriseras av en integrering av medicinsk, toxikologisk, teknisk, kemisk, ergonomisk beteendevetenskaplig kunskap samt en samordning av resurser kunskaper från olika medicinska verksamhetsområden andra samhällssektorer. Samverkan inom utom hälso- sjukvårdssystemet Yrkes- miljömedicinaren samverkar i stor utsträckning med organ inom utom sjukvården. Samverkan kräver god insikt i de lagar, författningar regelverk som styr egna andras ansvarsområden samt erfarenhet av administrativt arbete. Insikter krävs i kompetensområdena för företagshälsovård, primärvård, försäkringskassa, länsarbetsnämnd, yrkesinspektion, miljö- hälsoskyddsnämnd, länsstyrelse smittskyddsläkare. Yrkes- miljömedicinare har en speciell ställning ett särskilt ansvar som informatör kunskapsspridare. Detta kräver systematisk träning i att insamla, bearbeta förmedla information. Kunskaper, färdigheter förhållningssätt Specialistutbildningen skall ge breda kunskaper rörande vanliga invärtesmedicinska, psykiatriska andra närliggande sjukdomstillstånd leda fram till allsidiga kunskaper djupgående praktisk färdighet i att bedöma samband mellan ohälsa exponering i arbetsmiljön eller den allmänna miljön. Den skall dessutom ge förmåga att genomföra klinisk utredning av patienter samt utredning bedömning av exponeringsförhållanden i olika miljöer, liksom en god kännedom om tänkbara åtgärder för att påverka exponeringsförhållandena.

2 Specialisten i yrkes- miljömedicin skall inom sitt område ha djupgående kunskaper färdigheter i förebyggande arbete, inkluderande identifiering, värdering kontroll av riskfaktorer, övervakning/kontroll av hälsotillståndet hos individer grupper samt metoder strategier för effektiv sjukdoms- skadeprevention. Vidare skall hälsoskydds- arbetsmiljölagstiftningen samt tillämpliga delar av miljöskyddslagstiftningen behärskas väl, liksom övriga lagar avtal som reglerar det förebyggande arbetet. Under specialistutbildningen skall läkaren tillägna sig förmåga att delta i genomföra projekt såsom gruppundersökningar, epidemiologiska studier toxikologiskt utredningsarbete samt utveckla sin förmåga att kritiskt granska resultaten av olika metoder tekniker. Under specialiseringstjänstgöringen skall den blivande specialisten vidare träna sin förmåga att fatta självständiga välgrundade beslut i frågor av medicinsk-etisk natur förvärva kunskaper om övergripande sjukvårdspolitiska mål prioriteringar beredas tillfälle att delta i klinikens verksamhetsplanering ekonomiuppföljning samt i arbete med produktionskontroll kvalitetsutveckling förvärva kunskaper insikter i läkarens arbetsledarroll uppmuntras att ta del i forsknings- utvecklingsarbete träna sin pedagogiska förmåga genom att delta i undervisning handledning av olika personalkategorier. Gemensam kunskapsbas De invärtesmedicinska specialiteterna har en gemensam kunskapsbas. Detta innebär att vissa kunskaper färdigheter måste innehas av samtliga specialister inom gruppen (se preciserade delmål). Diagnostik behandling av hjärtsjukdomar utgör en viktig del av denna bas. Till den gemensamma kunskapsbasen hör också ett antal metoder tekniker som används mer allmänt som alla måste behärska. Varje invärtesmedicinsk specialist måste t ex självständigt kunna utföra ven-, artär- lumbalpunktion. Det

3 är också nödvändigt att specialisten kan göra pleuratappning, registrera EKG samt utföra oro-trakeal intubation defibrillering. Specialisten måste vidare på egen hand kunna tolka bedöma EKG, spirometri arbetsprov. Samtliga invärtesmedicinska specialister måste också ha förmågan att kunna riskvärdera olika medicinska undersökningsmetoder såsom röntgen, angiografier isotopundersökningar. De måste vidare ha god kännedom om olika läkemedel, med dess effekter biverkningar, samt ha kunskap om adekvata vårdnivåer för internmedicinska patienter. Sidoutbildning Utöver den sidoutbildning som ligger i den gemensamma basen ovan måste specialisten i yrkes- miljömedicin också inneha kunskaper inom det psykiatriska området avseende diagnostik av psykiska störningar grundpersonlighet samt etiologi till psykiska störningar med analys av biologiska, psykologiska sociala faktorers betydelse. Teoretisk utbildning Parallellt med den kliniska tjänstgöringen skall teoretiska studier bedrivas, likaså skall deltagande i kompletterande utbildning i form av kurser, konferenser etc ingå. ST-läkaren skall i samråd med handledaren planlägga litteraturstudier kursdeltagande som kan påskynda kompetensutvecklingen samt ge kunskaper färdigheter, som kan vara svåra att förvärva inom ramen för tjänstgöringen. Kvalitetssäkring Målbeskrivningen skall tjäna som vägledning för den läkare som avser att specialisera sig inom ämnesområdet. Den skall vidare utgöra grunden för ett individuellt tjänstgöringsprogram, som skall utformas i samråd mellan ST-läkare handledare så snart som möjligt efter anställningen. Specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning det är verksamhetschefens handledarens ansvar att tillsammans med ST-läkaren planera tjänstgöring utbildning så att specialistkompetens uppnås inom den tid som anges i författningen. Det är också verksamhetschefens ansvar att tillse att ST-

4 läkaren erhåller den sidoutbildning som målbeskrivningen föreskriver att kompletterande utbildning/tjänstgöring tillhandahålls i de fall kunskapsbehovet inte kan tillgodoses inom den ordinarie verksamheten. Handledaren skall tillse att sidoutbildningen utformas så att målbeskrivningens krav tillgodoses att god regelbunden kontakt etableras med sidoutbildande enheters handledare med eventuell studierektor. ST-läkarens kompetensutveckling skall fortlöpande kontrolleras stämmas av gentemot det individuella tjänstgöringsprogrammet; en lämplig form för detta är regelbundna utvecklingssamtal. II. Preciserade delmål Gemensamt för de invärtesmedicinska specialiteterna Specialisten skall självständigt kunna handlägga/utföra Hjärtsjukdomar - hjärt-lungräddning (HLR) - hjärtinfarkt - arytmier - hjärtinsufficiens - symtomatisk behandling utredning av koronar kärlsjukdom Kärlsjukdomar - ventrombos - lungemboli - akuta cerebrovaskulära tillstånd - akuta inflammatoriska kärlsjukdomar - perifer arteriell insufficiens - hypertoni - venös insufficiens

5 Endokrina metaboliska sjukdomar - hyper- hypoglykemi - hyper- hypothyreos - hypo- hyperkalcemi - diabetes mellitus typ 1 2 Mag-tarmkanalens sjukdomar - diarré/obstipation - funktionella mag-tarmrubbningar - underhållsbehandling av inflammatorisk tarmsjukdom - ikterusutredning Infektionssjukdomar - högfebrila tillstånd - septikemi - meningit - urinvägsinfektioner - pneumoni - kroniska recidiverande urinvägsinfektioner Neurologiska sjukdomar - kramptillstånd - huvudvärk - medvetslöshet - yrsel Förgiftningar/olyckor - kemiska förgiftningar inkl läkemedel Blodsjukdomar - anemiutredning Lungsjukdomar - asthma bronchiale

6 - respiratorisk insufficiens - obstruktiv lungsjukdom - kronisk bronkit Njursjukdomar - anuri akut njurinsufficiens - hematuri - proteinuri Maligna sjukdomar - diagnostik av tumörsjukdomar Reumatiska sjukdomar - akuta kroniska mono/polyartriter - reumatiska systemsjukdomar Inom yrkes- miljömedicin A. Specialisten skall självständigt rutinerat kunna handlägga 1. Misstänkt påverkan av skadlig exponering för kemiska eller fysikaliska faktorer i arbets- omgivningsmiljön, t ex - metaller metallföreningar - organiska lösningsmedel - driv- smörjmedel - bekämpningsmedel - ämnen som används vid polymera processer (plasttillverkning) - retande gaser - emissioner vid termisk bearbetning (svetsning, lödning etc), förbränning (motoravgaser, tobaksrök, avfallsförbränning etc), ytbeläggning (målning, limning etc) andra vanliga processer som kan generera komplexa kemiska exponeringar - organiskt oorganiskt damm - inomhusklimat emissioner från byggnadsmaterial/inredning - joniserande/icke joniserande strålning/elektromagnetiska fält - buller vibrationer

7 - fysisk belastning 2. Besvär/sjukdomar som misstänkes kunna ha samband med skadlig exponering t ex - irritation i slemhinnor - vasomotorisk - allergisk rinit - hyperreaktivitet - astma - slembronkit - kroniskt obstruktiv lungsjukdom - allergisk alveolit - pleuraplack - pneumokonios - polyneuropati - kompressionsneuropati - kronisk toxisk encefalopati - vasospastisk sjukdom - maligna tumörsjukdomar - reproduktionsstörning (fertilitet, graviditetsförlopp eller fosterutveckling) - toxisk hepatit/leverfunktionsstörning - toxisk nefrit/njurfunktionsstörning - akut allmänpåverkan (omtöckning/medvetandepåverkan, illamående/yrsel, dyspné etc) - besvär/sjukdomar i muskuloskeletala systemet bindväven - ospecifika, polysymtomatiska tillstånd ("metallsyndrom", "elöverkänslighet", "multipel kemisk överkänslighet", "kroniskt trötthetssyndrom" etc) B. Specialisten skall ha god kännedom om viss erfarenhet av - provtagning analys av kemiska ämnen i luft (arbetsmiljö, boendemiljö, yttre miljö), mark vatten - exponeringsmätningar avseende buller, vibrationer, joniserande/ickejoniserande strålning/elektromagnetiska fält, klimatfaktorer samt fysisk psykisk belastning

8 - provtagning analys för bestämning av biologiskt upptag/inverkan av yttre miljöfaktorer hos människa - mätstrategiska överväganden exponeringsbedömningar - neuropsyksologiska belastningsergonomiska funktionstester - kliniskt tillämpbara immunologiska, toxikologiska molekylärgenetiska testmetoder - tekniska organisatoriska åtgärder för att förebygga, eliminera eller reducera skadlig exponering