I. Övergripande målbeskrivning

Transkript

1 MEDICINSK GASTROENTEROLOGI OCH HEPATOLOGI I. Övergripande målbeskrivning Profil och verksamhetsfält Medicinsk gastroenterologi är en specialitet inom gruppen invärtesmedicinska specialiteter. På universitets- och regionsjukhus finns specialiteten oftast representerad som en egen enhet eller sektion. Inom länssjukvården ingår den i internmedicinens samlade verksamhet. Specialiteten omfattar fördjupade kunskaper och färdigheter vad gäller handläggning av sjukdomar i matsmältningsorganen. Samverkan inom och utom hälso- och sjukvårdssystemet ST-läkaren ska veta hur livsstils- och miljöfaktorer påverkar sjukdomsutvecklingen för att kunna ge individuell rådgivning i dessa frågor. För samverkan i hälso- och sjukvårdsfrågor måste ST-läkaren ha kännedom om kompetensområdet för dietister, sjukgymnaster, stomiterapeuter, arbetsterapeuter, logopeder och kuratorer och ha kunskap om samverkan med socialtjänst och primärvård. Kunskaper, färdigheter och förhållningssätt Specialisten i medicinsk gastroenterologi och hepatologi skall självständigt kunna handlägga akut och elektiv diagnostik och behandling av vanliga sjukdomar i magtarmkanalen, lever, gallvägar och bukspottkörtel. Utöver en god klinisk kunskap krävs även färdighet att utföra de vanligaste endoskopiska undersökningarna. Specialisten skall också ha god kännedom om handläggning av mindre vanligt förekommande sjukdomar i mag-tarmkanalen, lever, gallvägar och bukspottkörtel, samt kunskap om mer avancerad endoskopisk diagnostik och terapi. Sjukdomspanoramat medför att viss kunskap beträffande den kirurgiska handläggningen av gastrointestinala sjukdomstillstånd är nödvändig. Flertalet sjukdomar i matsmältningsorganen uppstår i unga år. De är sällan dödliga. De kräver däremot ofta en livslång uppföljning och förebyggande behandling för att minimera antalet sjukhuskrävande skov. Specialisten måste arbeta förebyggande genom konsekvent farmakologisk behandling samt rådgivning kring bl a kost, läkemedelsanvänding, tobak och alkohol. Under specialiseringstjänstgöringen skall den blivande specialisten vidare träna sin förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut i frågor av medicinsk-etisk natur

2 förvärva kunskaper om övergripande sjukvårdspolitiska mål och prioriteringar beredas tillfälle att delta i klinikens verksamhetsplanering och ekonomiuppföljning samt i arbete med produktionskontroll och kvalitetsutveckling förvärva kunskaper och insikter i läkarens arbetsledarroll uppmuntras att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete samt utveckla sin förmåga att kritiskt granska resultaten av olika metoder och tekniker fördjupa sina kunskaper om möjligheterna att förebygga sjukdom och skada, samt delta i individuellt och generellt förebyggande arbete träna sin pedagogiska förmåga genom att delta i undervisning och handledning av olika personalkategorier. Gemensam kunskapsbas De invärtesmedicinska specialiteterna har en gemensam kunskapsbas. Detta innebär att vissa kunskaper och färdigheter måste innehas av samtliga specialister inom gruppen (se preciserade delmål). Diagnostik och behandling av hjärtsjukdomar utgör en viktig del av denna bas. Till den gemensamma kunskapsbasen hör också ett antal metoder och tekniker som används mer allmänt och som alla måste behärska. Varje invärtesmedicinsk specialist måste t ex självständigt kunna utföra ven-, artär- och lumbalpunktion. Det är också nödvändigt att specialisten kan göra pleuratappning, registrera EKG samt utföra orotrakeal intubation och defibrillering. Specialisten måste vidare på egen hand kunna tolka och bedöma EKG, spirometri och arbetsprov. Samtliga invärtesmedicinska specialister måste också ha förmågan att kunna riskvärdera olika medicinska undersökningsmetoder såsom röntgen, angiografier och isotopundersökningar. De måste vidare ha god kännedom om olika läkemedel, med deras effekter och biverkningar, samt ha kunskap om adekvata vårdnivåer för internmedicinska patienter. Teoretisk utbildning Parallellt med den kliniska tjänstgöringen skall teoretiska studier bedrivas, likaså skall deltagande i kompletterande utbildning i form av kurser, konferenser etc ingå. ST-läkaren skall i samråd med handledaren planlägga litteraturstudier och

3 kursdeltagande som kan påskynda kompetensutvecklingen samt ge kunskaper och färdigheter, som kan vara svåra att förvärva inom ramen för tjänstgöringen. Kvalitetssäkring Målbeskrivningen skall tjäna som vägledning för den läkare som avser att specialisera sig inom ämnesområdet. Den skall vidare utgöra grunden för ett individuellt tjänstgöringsprogram, som skall utformas i samråd mellan ST-läkare och handledare så snart som möjligt efter anställningen. Specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning och det är verksamhetschefens och handledarens ansvar att tillsammans med ST-läkaren planera tjänstgöring och utbildning så att specialistkompetens uppnås inom den tid som anges i författningen. Det är också verksamhetschefens ansvar att tillse att STläkaren erhåller den sidoutbildning som målbeskrivningen föreskriver och att kompletterande utbildning/tjänstgöring tillhandahålls i de fall kunskapsbehovet inte kan tillgodoses inom den ordinarie verksamheten. Handledaren skall tillse att sidoutbildningen utformas så att målbeskrivningens krav tillgodoses och att god och regelbunden kontakt etableras med sidoutbildande enheters handledare och med eventuell studierektor. ST-läkarens kompetensutveckling skall fortlöpande kontrolleras och stämmas av gentemot det individuella tjänstgöringsprogrammet; en lämplig form för detta är regelbundna utvecklingssamtal. II. Preciserade delmål Gemensamt för de invärtesmedicinska specialiteterna Specialisten skall självständigt kunna handlägga/utföra Hjärtsjukdomar - hjärt-lungräddning (HLR) - hjärtinfarkt - arytmier - hjärtinsufficiens

4 - symtomatisk behandling och utredning av koronar kärlsjukdom Kärlsjukdomar - ventrombos - lungemboli - akuta cerebrovaskulära tillstånd - akuta inflammatoriska kärlsjukdomar - perifer arteriell insufficiens - hypertoni - venös insufficiens Endokrina och metaboliska sjukdomar - hyper- och hypoglykemi - hyper- och hypotyreos - hypo- och hyperkalcemi - diabetes mellitus typ 1 och 2 Mag-tarmkanalens sjukdomar - diarré/obstipation - funktionella mag-tarmrubbningar - underhållsbehandling av inflammatorisk tarmsjukdom - ikterusutredning Infektionssjukdomar - högfebrila tillstånd - septikemi - meningit - urinvägsinfektioner - pneumoni - kroniska och recidiverande urinvägsinfektioner Neurologiska sjukdomar - kramptillstånd - huvudvärk - medvetslöshet

5 - yrsel Förgiftningar/olyckor - kemiska förgiftningar inkl läkemedel Blodsjukdomar - anemiutredning Lungsjukdomar - asthma bronchiale - respiratorisk insufficiens - obstruktiv lungsjukdom - kronisk bronkit Njursjukdomar - anuri och akut njurinsufficiens - hematuri - proteinuri Maligna sjukdomar - diagnostik av tumörsjukdomar Reumatiska sjukdomar - akuta och kroniska mono/polyartriter - reumatiska systemsjukdomar Inom medicinsk gastroenterologi och hepatologi A. Specialisten skall kunna handlägga Sjukdomar i matstrupe-magsäck-tolvfingertarm - saltsyrarelaterade sjukdomar (t ex refluxesofagit, ulcussjukdom) - de vanligaste tumörsjukdomarna - duodenit - funktionella rubbningar (t ex non-ulcer dypsepsi, motorikrubbningar) - gastriter - följdtillstånd efter kirurgiska ingrepp

6 Tunntarmens sjukdomar - de vanligaste tumörsjukdomarna - följdtillstånd efter kirurgiska ingrepp - inflammatoriska sjukdomar (t ex Morbus Crohn) - malabsorptionstillstånd (t ex celiaki) - maldigestionstillstånd (t ex laktasbrist, patalogisk tunntarmsflora) - motorikrubbningar Grovtarmens och ändtamens sjukdomar - de vanligaste tumörsjukdomarna - divertikelsjukdom - fekal inkontinens - funktionella rubbningar (t ex irritable bowel syndrome, obstipation) - följdtillstånd efter kirurgiska ingrepp - hemorrojder - inflammatoriska tarmsjukdomar (t ex proktit, ulcerös kolit, Crohns sjukdom, pseudomembranös colit) Bukspottkörtel - akuta pankretiter - kroniska pankreatiter - pankreasinsufficiens - de vanligaste tumörsjukdomarna Lever och gallvägar - akut leversvikt - akuta hepatiter (t ex läkemedelsutlöst virushepatit) - alkoholrelaterad leverförfettning (leverförändring, alkoholhepatit, cirros) - gallstenssjukdom - kroniska hepatiter (t ex hepatit B, hepatit C, autoimmun hepatit) - kroniska kolangiter (t ex primär biliär cirros, skleroserande kolangit) - kronisk leversvikt - läkemedelsutlösta leverreaktioner - metaboliska rubbningar (t ex Gilberts syndrom, hemokromatos)

7 Övrigt Utredning och handläggning av - diarré - förstoppning - gastrointestinal blödning - ikterus - komplikationer till svår leversjukdom (t ex ascites, encefalopati, varixblödning) - patologiska leverprover - smärttillstånd i buken - viktnedgång Praktiska färdigheter - gastroskopi - koloskopi - leverbiopsi - laparocentes - rektoskopi - sigmoideoskopi - tunntarmsbiopsi B. Specialisten skall ha god kännedom och viss erfarenhet av handläggning/utförande av - karcinoid och gastrinom - cirkulationsstörningar i mag-tarmkanal, lever (t ex trombos i v porta/hepatic - gallvägsdyskinesi - infektiösa gastroenteriter/koliter - laxermedelsmissbruk - indikationer för och uppföljning efter levertransplantation - rektal prolaps/invagination - endoskopiska dilatationer - endoskopisk polypektomi - endoskopisk sklerosering av esofagusvaricer - funktionstester i mag-tarmkanal, lever, pankreas (t ex ph-mätningar, tryckmätningar, lever-pankreasfunktion)

8 C. Specialisten skall ha närvarit vid eller ha teoretisk kännedom om handläggningen/utförandet av - anorexia nervosa - immunbristtillstånd - vanliga kongenitala missbildningar i mag-tarmkanalen och levergallväggar - vanliga tropiska infektioner i mag-tarmkanal och leverväggar - vipom och andra ovanliga tumörer i mag-tarmkanal, pankreas och lever - ärftliga sjukdomar i mage-tarm, lever (t ex kolonpolyper) - ovanliga metaboliska sjukdomar (t ex alfa-1-antitrypsinbrist, Wilsons sjukdom) - ERCP - endoskopiska tekniker för terapi (t ex sfinkterotomi, laserbehandling, endoproteser) - radiologiska undersökningstekniker av mag-tarmkanal och lever-gallvägar (t ex datortomografi, ultraljud)