Delar av innehållet i specialiteten klinisk bakteriologi är gemensamma med innehållet i klinisk virologi.

Transkript

1 KLINISK BAKTERIOLOGI I. Övergripande del Profil och verksamhetsfält Specialiteten klinisk bakteriologi är en laboratoriespecialitet, som har många kliniska kontakter och samarbete med andra laboratoriespecialiteter, framförallt klinisk virologi, transfusionsmedicin, klinisk immunologi, klinisk kemi och klinisk patologi. Den omfattar fördjupade kunskaper och färdigheter i patogenes, diagnostik och behandling av infektionssjukdomar, spårande av smittbärare, undersökning av immunitetsförhållanden mot mikrobiella agens och utredning av smittkällor och smittvägar. Dess främsta uppgift förutom diagnostik är att vara kunskapsbank och kunskapsförmedlare inom klinisk bakteriologi. Delar av innehållet i specialiteten klinisk bakteriologi är gemensamma med innehållet i klinisk virologi. En specialist i klinisk bakteriologi ansvarar för verksamhet vid kliniskt mikrobiologiska och bakteriologiska laboratorier. Arbetet berör diagnostik och behandling av infektionssjukdomar, förebyggande åtgärder och epidemibekämpning inom och utom sjukhuset. Diagnostiken omfattar identifiering och resistensbestämning av bakterier, samt viss rutindiagnostik av virologiska, parasitologiska, mykologiska och autoimmuna sjukdomar. Infektiöst agens eller smittsamhet påvisas bl a direkt med odling, antigenpåvisning eller molekylärbiologiska metoder, eller indirekt med serologiska metoder. De infektionsförebyggande åtgärderna inom och utom sjukhusen och övrigt informationsarbete utgör en viktig del av specialitetens verksamhet. Genom ytterligare fördjupning efter erhållen specialitet kan den kliniske bakteriologen ansvara för verksamhet inom områdena sjukhushygien och smittskydd. Samverkan inom och utom hälso- och sjukvård Klinisk bakteriologi är en laboratoriedisciplin, som inom det medicinska fältet samverkar med klinisk virologi, transfusionsmedicin, klinisk immunologi och klinisk patologi för adekvat förebyggande samt diagnostik och behandling av infektionssjukdomar. Infektioner finns inom alla patientvårdande specialiteter, och samverkan med klinisk bakteriologi är därför nödvändig för i stort sett alla kliniska verksamheter. Klinisk bakteriologi samarbetar vidare med

2 smittskyddsenheter vid utredning av såväl lokala som epidemiska utbrott av infektionssjukdomar i öppen och sluten vård. Information och kunskapsförmedling är viktiga arbetsmoment, och en stor del av dessa utförs utanför laboratoriet i kontakt och samverkan med olika personalkategorier från de flesta andra specialiteter. Kunskaper, färdigheter och förhållningssätt Klinisk bakteriologi omfattar, förutom kunskaper i basal och klinisk bakteriologi och molekylärbiologi, även kunskaper i klinisk virologi, klinisk parasitologi, klinisk mykologi, klinisk immunologi samt infektionssjukdomar. Verksamheten kräver dessutom kunskap om infektionsproblem inom de flesta kliniska specialiteter, och om mera speciella verksamheter såsom smittskydd, sjukhushygien, genetik, epidemiologi och statistik. Kännedom om infektionssjukdomars yttringar och differentialdiagnoser, smittämnens spridningsvägar och metoder för förebyggande av smittspridning inom och utom sjukhusen, liksom om mikrobiologiska normalfynd, är centrala för specialiteten. Det diagnostiska arbetet och informationsarbetet förutsätter, förutom kunskaper om diagnostiska metoder, kännedom om bakteriologisk och annan mikrobiologisk taxonomi och systematik, liksom kvalitetssäkring inom laboratoriet och informatik. Verksamheten kräver erfarenhet av vid det mikrobiologiska laboratoriet förekommande praktiska arbetsuppgifter, inklusive handhavande av teknisk utrustning. Kännedom om antimikrobiella medel och resistensutveckling, samt vacciner, vaccinationsprogram och vaccinationseffekter är viktig, såväl för rådgivning i enskilda ärenden som för den epidemiologiska övervakningen inom och utom sjukhusen. ST-läkaren måste även få goda insikter i särskilt biomedicinska analytikernas och mikrobiologernas kompetensområden, och förvärva god förmåga att leda och samarbeta med dessa och andra personalkategorier inom vården. Under specialiseringstjänstgöringen skall den blivande specialisten vidare träna sin förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut i frågor av medicinsk-etisk natur förvärva kunskaper om övergripande sjukvårdspolitiska mål och prioriteringar

3 beredas tillfälle att delta i verksamhetsplanering och ekonomiuppföljning samt i arbete med produktionskontroll och kvalitetsutveckling förvärva kunskaper och insikter i läkarens arbetsledarroll uppmuntras att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete samt utveckla sin förmåga att kritiskt granska resultaten av olika metoder och tekniker fördjupa sina kunskaper om möjligheterna att förebygga sjukdom och skada, samt delta i individuellt och generellt förebyggande arbete träna sin pedagogiska förmåga genom att delta i undervisning och handledning av olika personalkategorier. Sidoutbildning För att kunna uppfylla kraven i målbeskrivningen är sidoutbildning inom klinisk virologi nödvändig (se preciserade delmål), liksom sidoutbildning inom det kliniska verksamhetsområdet infektionssjukdomar. Sidoutbildningen inom infektionssjukdomar skall ge fördjupade kunskaper om klinisk handläggning och differentialdiagnostik av infektionssjukdomar, samt i infektionsimmunologi, infektionsprofylax och smittskydd. ST-läkaren skall under specialiseringtjänstgöringen även bli väl förtrogen med hur arbete bedrivs vid sjukhushygienisk enhet eller smittskyddsenhet. Teoretisk utbildning Parallellt med den kliniska tjänstgöringen skall teoretiska studier bedrivas, likaså skall deltagande i kompletterande utbildning i form av kurser, konferenser etc ingå. ST-läkaren skall i samråd med handledaren planlägga litteraturstudier och kursdeltagande som kan påskynda kompetensutvecklingen samt ge kunskaper och färdigheter, som kan vara svåra att förvärva inom ramen för tjänstgöringen. Kvalitetssäkring Målbeskrivningen skall tjäna som vägledning för den läkare som avser att specialisera sig inom ämnesområdet. Den skall vidare utgöra grunden för ett individuellt tjänstgöringsprogram, som skall utformas i samråd mellan ST-läkare och handledare så snart som möjligt efter anställningen.

4 Specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning och det är verksamhetschefens och handledarens ansvar att tillsammans med ST-läkaren planera tjänstgöring och utbildning så att specialistkompetens uppnås inom den tid som anges i författningen. Det är också verksamhetschefens ansvar att tillse att STläkaren erhåller den sidoutbildning som målbeskrivningen föreskriver och att kompletterande utbildning/tjänstgöring tillhandahålls i de fall kunskapsbehovet inte kan tillgodoses inom den ordinarie verksamheten. Handledaren skall tillse att sidoutbildningen utformas så att målbeskrivningens krav tillgodoses och att god och regelbunden kontakt etableras med sidoutbildande enheters handledare och med eventuell studierektor. ST-läkarens kompetensutveckling skall fortlöpande kontrolleras och stämmas av gentemot det individuella tjänstgöringsprogrammet; en lämplig form för detta är regelbundna utvecklingssamtal. II. Preciserade delmål Inom klinisk bakteriologi A. Specialisten skall självständigt kunna handlägga/utföra - diagnostik av infektioner i luftvägarna, huden, nervsystemet, parenkymatösa organ, mag-tarmkanalen, lederna, urinvägarna och det lymfatiska systemet hos patienter med såväl normalt som nedsatt immunförsvar, samt diagnostik av sexuellt överförbara sjukdomar genom kunskaper om - bakterieodling inklusive typning av vanliga patogener - direktmikroskopi av bakterier och vanliga parasiter - odling av vanliga jäst- och trådsvampar - odling av klamydia på cellkultur - serologisk diagnostik avseende bakterieinfektioner och vanliga svampoch parasitinfektioner - molekylärbiologiska analysmetoder

5 - bestämning av bakteriers känslighet för antimikrobiella medel - rutinundersökningar för antinukleära faktorer och reumatoid faktor - decentraliserad mikrobiologisk diagnostik, som bedrivs inom primärvård och akutmedicin - diagnostik och förebyggande av opportunistiska infektioner hos immunsupprimerade - bedömning av normal mikrobiell flora, samt ekologiska förändringar - tillverkning av bakteriologiska substrat - framtagning av bakteriologiska reagens - kvalitetssäkring av laboratoriearbete - övervaka steriliseringsprocesser - mikrobiologiskt informationsarbete, inklusive datorbaserad informationsteknik - mikrobiologiskt utvecklings- och rationaliseringsarbete - rådgivning rörande infektionsprofylax och antibiotikapolicy - övriga kliniska konsultationer B. Specialisten skall ha god kännedom och viss erfarenhet av handläggningen/ utförandet av - smittskyddsärenden, och kunna samverka med smittskyddsläkare, miljö- och hälsoskyddsnämnd, Smittskyddsinstitutet och andra instanser - sjukhushygieniska problem och därvid kunna: - inhämta och bearbeta uppgifter för infektionsregistrering - handlägga utbrott av sjukhusinfektioner - ge sjukhushygieniska råd till läkare och annan sjukvårdspersonal beträffande t ex barriärvård, förebyggande av kateter/apparatrelaterade infektioner och blodsmitta, samt beträffande val och användning av desinfektionsapparatur och desinfektionsmedel - ge sjukhushygieniska råd vid inköps- planerings- och byggnadsärenden - klinisk diagnostik och behandling av infektionssjukdomar - mykobakteriologisk diagnostik - cellodling

6 - mikrobiell taxonomi- och typningsarbete - bakteriegenetiskt arbete - utvärdering av sk reagenssatser för mikrobiell diagnostik - laboratoriediagnostik av särpräglade infektionssjukdomar - klinisk-immunologiska utredningar av immundefekter - samhällsepidemiologiska utredningar, inklusive statistisk bearbetning - vaccinationsprogram och immunitetskontroll - inhemska vaccinationsprogram, reseprofylax och immunitetskontroll - vacciners effekt, administreringssätt, biverkningar och användningsindikationer. Inom klinisk virologi A. Specialisten skall självständigt kunna handlägga/utföra - direktpåvisning av vanliga virus och virusantigen med immunologiska metoder - odling av herpesvirus på cellkultur - serologisk diagnostik av vanliga virusinfektioner - screening och primärdiagnostik avseende retrovirus och hepatiter - bedömning av rubellaimmunitet och CMV-status B. Specialisten skall ha god kännedom om och viss erfarenhet av - användning av antivirala och antiparasitära medel, och deras verkningsmekanismer