Sammandrag. 1 Skogsresurser. Tabell- och figurförteckning på engelska, se sidan 7.

Transkript

1 Tabell- och figurförteckning på engelska, se sidan 7. 1 Skogsresurser Av Finlands totala landareal är 86 %, dvs. 26,2 miljoner hektar, klassificerad som skogsbruksmark. I skogsbruksmarksarealen ingår både den mark som kan användas för virkesproduktion (78 % av skogsbruksmarkens areal) och övriga områden som är fredade på grund av olika skyddsåtgärder. Skogsbruksmarken indelas i Finland i undergrupper enligt följande: Skogsmark (20,3 milj. ha): den potentiella årliga medeltillväxten av trädbeståndet är minst 1,0 m³ ha. Skogsbruk idkas i huvudsak på skogsmark. Av skogsmarken kan 91 %, dvs. 18,4 miljoner hektar, användas för virkesproduktion. Tvinmark (2,5 milj. ha): den potentiella årliga medeltillväxten av trädbeståndet är under 1,0 m³/ha men minst 0,1 m³/ha. En del av tvinmarken kan användas för virkesproduktion. Impediment (3,2 milj. ha): den potentiella årliga medeltillväxten av trädbeståndet är under 0,1 m³/ha. Impediment är så gott som eller helt trädlöst. I skogsbruksmarken inkluderas även 0,2 miljoner hektar övrig skogsbruksmark, hit hör till exempel skogsvägar eller permanenta lagringsplatser för virke. Torvmarkernas andel av skogsbruksmarken är 33 % (8,8 milj. ha), och av dem är dryga hälften, dvs. 4,6 miljoner hektar, dikade. I Finland utgör skogs- och tvinmarken tillsammans den trädbevuxna marken, skogen. FAO definierar för sin del skogsmarken som en landyta där trädens krontäckning är större än 10 % och höjden minst 5 meter vid mogen ålder. På grund av definitionsskillnaderna är den finska skogsmarksarealen som statistikförs av FAO något mindre än den sammanlagda skogs- och tvinmarksarealen som publiceras i Finlands nationella skogsstatistik. Av den totala skogsbruksmarken ägs 53 % av privata skogsägare. Staten äger 35 % och företagen 7 % av skogsbruksmarken. Den resterande 5 %:n ägs av kommuner, församlingar, samfällda skogar och övriga små samfundsägare. Den statsägda skogsbruksmarken är i huvudsak belägen i norra Finland. Naturskydds- och ödemarksområdena som förvaltas av staten är även de till största delen belägna i norra Finland. Trädbeståndets volym på skogs- och tvinmark är miljoner kubikmeter på bark. Volymen har sedan början av 1970-talet ökat med nästan 60 %, eftersom trädbeståndets tillväxt har ökat betydligt mer än avverkningarna. Av trädbeståndet är hälften tall, 30 % gran och 20 % lövträd. Av trädbeståndets volym är 90 % belägen på virkesproducerande mark. Trädbeståndets medelvolym på skogsmark når nuförtiden upp till 113 kubikmeter per hektar, när den ännu i början av 1970-talet var enbart 75 kubikmeter per hektar. Trädbeståndets årliga tillväxt på skogs- och tvinmark är för nuvarande 104 miljoner kubikmeter, vilket motsvarar en årlig medeltillväxt på 4,6 kubikmeter per hektar. Trädbeståndets tillväxt började öka snabbt på 1970-talet. Före 1970-talet hade den årliga tillväxten hållit sig under 60 miljoner kubikmeter i två årtionden. Åtgärderna som haft den största inverkan på den ökade tillväxten är dikningen av myrmarker, en förbättrad skogsvård samt skogarnas åldersklassfördelning, eftersom det finns allt mer unga skogar där tillväxten är som snabbast. Ökningen i tillväxten härstammar i huvudsak från tallskogarna, som en följd av att tallen tidigare favoriserades vid förnyelse av skogen och före det blev allmänt att dika ut torvmarker. Av den totala Metsätilastollinen vuosikirja

2 tillväxten är tallens andel 45, granens 31, björkens 19 och de övriga lövträdens 4 %. År 2013 var den totala avgången i de finska skogarna (avverkningsuttaget + spillvirke + naturlig avgång) 79 miljoner kubikmeter, varav tall 31, gran 26 och lövträd 22 miljoner kubikmeter. Den totala avgången var större än någonsin tidigare, men den har ändå kontinuerligt varit mindre än trädbeståndets tillväxt. Under den senaste femårsperioden var avgången i medeltal 72 miljoner kubikmeter per år, vilket motsvarade 72 % av tillväxten i de virkesproducerande skogarna. Statistiken över skogstillgångarna grundar sig på riksskogstaxeringarna (RST) som verkställs av Metla, och som utförts i Finland allt sedan 1920-talet. Den färskaste informationen om skogstillgångarna i detta kapitel grundar sig på den elfte riksskogstaxeringens terrängmätningar som utfördes under åren En del av informationen om skogsresurserna (bl.a. trädbeståndets tillväxt) grundar sig emellertid på RST 11-mätningar som utfördes under åren Skogarnas mångfald och hälsa En av de viktigaste målsättningarna i Finlands nationella skogs- och biodiversitetsstrategier är att skydda mångfalden i skogarna. Åtgärderna för att bevara skogens biodiversitet inkluderar grundandet av naturskyddsområden, skyddandet av värdefulla livsmiljöer för att bevara hotade arter och att man vid skötseln av ekonomiskogar tar i beaktande biodiversitetsmålen. I Finland finns det 4,8 miljoner hektar skyddade områden och områden där skogsbruket är begränsat. Av dessa klassificeras 3,0 miljoner hektar som skog (dvs. skogs- och tvinmark). Av Finlands totala skogsareal är 9 % strikt skyddad och kan inte användas som virkeskälla. I norra Finland är andelen 16 %, och i södra Finland 2 %. En betydande del av de skyddade områdena är statsägda. År 2013 uppgick de lagstadgade naturreservaten och vildmarksområdena på statsägd mark till 3,6 miljoner hektar och på privatägd mark till 0,1 miljoner hektar. I handlingsprogrammet för mångfalden i skogarna i södra Finland det s.k. METSO-programmet har man sedan år 2002 utvecklat frivilliga metoder för tryggandet av mångfalden. De alternativ som METSO-programmet erbjuder är permanent skydd, tidsbegränsat skydd och vård av skogsnaturen. År 2013 erhöll hektar skog permanent, och 109 hektar skog tidsbegränsat skydd via programmet. Mellan åren har allt som allt hektar skyddats. Restaurering av skogar och myrmarker samt skötsel av värdefulla livsmiljöer har blivit etablerade metoder för vård av skyddsområden. Under år 2013 utfördes olika återställande åtgärder på hektar statsägda skyddsområden. Den fjärde uppföljningen av Finlands hotade arter publicerades år Enligt uppföljningen finns det i Finland hotade arter, dvs. 11 % av alla bedömda arter. Skogen är den primära livsmiljön för 814 hotade arter (36 %), och den främsta orsaken till att sammanlagt 693 arter är hotade är att skogsmiljöerna har förändrats. Merparten (86 %) av de finska skogarna kan användas för virkesproduktion. Det sätt hur ekonomiskogarna sköts inverkar vid sidan av grundandet av skyddsområden väsentligt på skogarnas mångfald. De huvudsakliga principerna för naturskyddet är stadgade i naturskyddslagen och skogslagen. Nästan hektar särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagen har registrerats, varav cirka hektar är privatägda skogar. Dessa områden består av ekonomiskogar, men skogarna skall skötas på ett sådant sätt att livsmiljöernas särdrag bevaras. Staten och privatskogsbrukarna ingår miljöstödsavtal på 10 år, och staten betalar ersättning åt de privata skogsägarna för de tilläggskostnader som uppkommer till följd av bevarandet och skötseln av livsmiljöerna. Skogsskador uppstår ofta till följd av en samverkan mellan miljöfaktorer och skadegörare. Skogsskadorna övervakas i riksskogstaxeringen. Enligt mätningar som gjordes under åren (RST10) fanns det på 4,7 miljoner hektar virkesproducerande mark sådana skogsskador som sänkte beståndets skogsvårdsklassificering. De viktigaste identifierade skadeorsakerna var klimatfaktorer och svampsjukdomar. Statistiken som behandlar skogarnas mångfald och hälsa produceras genom att sammanställa information från många olika källor. De viktigaste uppgiftslämnarna är Metla, Forststyrelsen, Finlands skogscentral och miljöministeriet. 3 Skogsvård År 2013 utfördes mindre skogsförnyelsearbeten än året innan, däremot investerade skogsägarna mera i skogsförbättringsarbeten. Till skogsvårds- och skogsförbättringsarbeten användes allt som allt 304 miljoner euro, varav 220 miljoner i privatskogarna. I skogsindustrins skogar användes 33 miljoner och i statens skogar 51 miljoner euro. Det statliga stödet till skogsvårds- och 408 Finnish Statistical Yearbook of Forestry 2014

3 skogsförbättringsarbeten i privatskogarna uppgick till 64 miljoner euro. Förutom skogsvårds- och skogsförbättringsarbeten stödde staten också avverkning av energived med totalt 12 miljoner euro. Skogsägarna investerade 76 miljoner euro i skogsförbättringsarbeten, vilket var 15 procent mer än föregående år. Mest pengar 103 miljoner euro sattes i alla fall på skötsel av unga skogar. Av förnyelsearbetenas helhetssumma på 101 miljoner euro allokerades 60 miljoner euro till skogsodling. Skogsförnyelsearealen uppgick år 2013 till hektar, varav hektar förnyades genom odling och hektar på naturlig väg. Skogsförnyelsearealerna har endast på 1950-talet och de första åren av 1960-talet varit mindre än år Den markberedda arealen minskade år 2013 med 2 procent jämfört med året innan till hektar. Arealen för plantskogsskötsel och iståndsättning av unga skogar var år 2013 allt som allt hektar. Plantskogsskötseln stod för hektar ( 2 % jämfört med föregående år) och iståndsättningen av unga skogar för hektar ( 5 %). För iståndsättningsarealen av unga skogar fortsatte den nedåtgående trenden som började år Avverkningarnas totala areal ökade till hektar, vilket var 4 procent högre än året innan. Av avverkningsarealen var hektar beståndsvårdande avverkningar, hektar förnyelseavverkningar och hektar övriga avverkningar. Avverkningsarealen i privatskogarna var hektar och i skogsindustrins och statens skogar hektar. Stubbehandling mot rotröta utfördes på en rekordstor areal, hektar. Skogsgödsling utfördes på hektar, dvs. en fjärdedel mer än föregående år. Arealen för iståndsättningsdikning ökade till hektar. Grundförbättringen av skogsvägar ökade igen efter nedgången år 2012 till kilometer (+4 %), däremot byggdes 5 % mindre nya skogsvägar (knappt 670 km) än föregående år. Skogsvårdsstatistiken grundar sig på totalstatistiken som insamlas av alla skogsägargrupper (privata mm., skogsindustrin, staten). Uppgifterna täcker arbetsmängderna och finansieringen för skogsvårds- och skogsförbättringsarbetena. 4 Virkeshandel I Finland sammanställs virkeshandelsstatistik över rotoch leveranspriser samt virkesmängder för det råvirke som härstammar från privatskogarna. De virkesmängder som härstammar från statens och skogsindustrins egna skogar ingår inte i statistiken. År 2013 karaktäriserades virkeshandeln i privatskogarna av höga inköpsmängder och en någorlunda stabil prisnivå. Rotprisnivån började stiga efter att ha sjunkit ett par år och steg reellt med 2 %. Rotpriset för tallstock (55,5 /m³) steg reellt med 2 % jämfört med år 2012, och för granstock (56,5 /m³) var uppgången 4 %. Cirka två tredjedelar av skogsägarnas totala rotprisintäkter härstammar från tall- och granstock. Även rotpriserna som betalades för massaved steg en aning. Trots marginella prisökningar år 2013, var den reella rotprisnivån ungefär en fjärdedel lägre än under högkonjunkturen år Om man jämför prisnivån i ett längre tidsperspektiv, kan man utläsa att björkmassaveden bibehållit sitt värde bäst. Det är speciellt granmassavedens och björkstockens reella priser som förblivit lägre än långtidsmedelvärdet. Från och med år 2011 har statistiken över rotpriser och virkesmängder varit tillgänglig också enligt avverkningssätt (slutavverkning, gallring och förstagallring). Avverkningssättet är en av de viktigaste faktorer som inverkar på virkessortimentens enhetspris. För timmer från slutavverkningar betalades år 2013 i medeltal 3 % mer än genomsnittspriset för timmer. För timmer från gallringar betalades igen 12 % mindre än genomsnittspriset. På motsvarande sätt för massaved var prisskillnaderna för de olika avverkningssätten gentemot genomsnittspriset: slutavverkning +11 %, gallring 8 % och förstagallring 12 %. De reella leveransprisernas utveckling under år 2013 följde i stort sett förändringarna i rotpriserna. Leveranspriserna för alla trävaruslag steg jämfört med året innan (i medeltal 2 %). Leveransköpen är massavedsdominerade: år 2013 var massavedssortimentens andel nästan tre fjärdedelar och enbart tallmassaveden stod för över 40 % av leveransvirkets totala mängd. Tallmassavedens genomsnittliga leveranspris (29,8 /m³) steg reellt med 1 % jämfört med föregående år. År 2013 var ett mycket livligt år beträffande virkeshandeln i privatskogarna. Skogsindustrin köpte cirka 41 miljoner kubikmeter virke, vilket var ungefär 10 % mer än medelvärdet för den föregående tioårsperioden. Virkeshandeln koncentrerade sig allt tydligare på rotköpen. Rotköpens andel steg till hela 86 % av de totala inköpen (under åren : 82 %). Över två tredjedelar av det virke som industrin köper på rot härstammar från förnyelseavverkningar. Gallringsavverkningarnas andel var 17 % och första gallringarnas 14 %. Metsätilastollinen vuosikirja

4 Virkeshandelsstatistiken grundar sig huvudsakligen på information som samlats in av de stora virkesköparna (Skogsindustrin rf:s medlemsföretag). Statistikens täckningsgrad har från och med år 2013 förbättrats, då även en del av de medelstora sågarna inkluderades i statistiken. Virkespriserna grundar sig på virkeshandelsavtalen, och man räknar ut medelpriserna för de olika virkessortimenten genom att vikta med virkesmängderna. 5 Avverkningar och transport av virke Återhämtningen av efterfrågan på skogsindustriprodukter, samt skogsindustrins produktionsökning år 2013, ökade avverkningarna till 56,1 miljoner kubikmeter. När dessutom avverkningarna av energivirke uppskattades till 3,5 miljoner kubikmeter, uppgick marknadsavverkningarna år 2013 allt som allt till 59,6 miljoner kubikmeter. Mängden industrivirke ökade med 5,4 miljoner kubikmeter, dvs. 11 %, jämfört med året innan och var 8 % större än avverkningsmedelvärdet för den föregående tioårsperioden. Importen av råvirke uppgick till 10,9 miljoner kubikmeter, dvs. 13 % mer än året innan. Det avverkade industrivirket bestod av 23,8 miljoner kubikmeter stock och 32,3 miljoner kubikmeter massaved. Mängden stock ökade med 11 % och mängden massaved med 10 % jämfört med föregående år. Av de olika timmersortimenten avverkades mest grantimmer, allt som allt 12,6 miljoner kubikmeter. På massavedssidan var igen tallmassaveden det största sortimentet, och avverkningarna av tallmassaved uppgick till 15,3 miljoner kubikmeter. Avverkningarna av industrivirke i privatskogarna ökade med 13 % jämfört med året innan och var allt som allt 44,7 miljoner kubikmeter. Virkesmängden från rotköpen i privatskogarna uppgick till 37,7 och från leveransköpen till 7,0 miljoner kubikmeter. Virkesmängden från rotköpen ökade med 18 procent, när igen virkesmängden från leveransköpen förblev på samma nivå som året innan. I skogsindustriföretagens skogar avverkades 5,2 miljoner kubikmeter virke, vilket var 9 % mindre än året innan. Virkesmängden som Forststyrelsen lät avverka i statens skogar ökade däremot med 1 % till 6,2 miljoner kubikmeter. De totala kostnaderna för avverkning och transport av industrivirke uppgick år 2013 till cirka miljoner euro. Hälften av kostnaderna kan hänföras till avverkningar och närtransport. Fjärrtransportens andel var 39 % och omkostnadernas andel 11 %. De största skogsindustriföretagen och Forststyrelsen avverkade tillsammans ungefär 80 % av allt industrivirke. Dessa avverkningar är i praktiskt taget helt mekaniserade och den genomsnittliga enhetskostnaden för mekaniserade avverkningar sjönk reellt med 2 % från föregående år till 11,52 euro per kubikmeter. Vid föryngringsavverkningar minskade kostnaderna till 8,52 euro, och vid förstagallringar till 17,87 euro per kubikmeter. Den genomsnittliga fjärrtransportsträckan för industrivirke till fabrik var 161 kilometer och transportkostnaden 8,88 euro per kubikmeter. Biltransporternas andel av transporten till fabrik var tre fjärdedelar, den genomsnittliga transportsträckan var 108 kilometer och transportkostnaderna 8,02 euro per kubikmeter. Skogsindustrins omkostnader vid anskaffningen av inhemskt virke minskade i genomsnitt till 2,50 euro per kubikmeter. I statistiken över avverkningarna av industrivirke ingår allt råvirke som förbrukas av industrin eller som exporteras. Kostnadsinformationen beträffande virkesavverkning och transport samlas in av de största skogsindustribolagen samt av Forststyrelsen, som förvaltar de statliga skogarna. 6 Mångbruk av skog Vid sidan av virkesproduktionen har skogarna i Finland traditionellt använts för rekreation och turism, insamling av naturprodukter, jakt och utövandet av renskötsel. Även landskaps och kulturvärdena samt naturskyddet har redan länge ansetts viktiga, och till exempel skogarnas mångfald, olika miljönyttor samt skogarna som kolsänka har hela tiden ökat i betydelse. För de nyttor som skogen producerar åt människan, materiella och immateriella produkter och tjänster, har man börjat använda benämningen ekosystemtjänster. I den Skogsstatistiska årsboken presenteras sådana ekosystemtjänster om vilka det finns statistisk information att tillgå. Så gott som alla finländare idkar rekreation i naturen, till exempel genom att idka friluftsliv, plocka bär eller svamp eller genom att jaga. Två tredjedelar av den vuxna befolkningen tar promenader och cirka hälften cyklar eller skidar. Tre av fem finländare idkar bärplockning och två av fem svampplockning. Vuxna finländare idkar friluftsliv i medeltal 170 gånger per år. 410 Finnish Statistical Yearbook of Forestry 2014

5 Detta innebär att antalet friluftsgånger i naturmiljö är över 600 miljoner per år. Största delen av rekreationen i skogsmiljö sker med stöd av allemansrätten. Tack vare allemansrätten är det till exempel ganska fritt att gå till fots samt att plocka naturbär och svamp i skogen oberoende av skogens ägoförhållanden. Naturturismen och den avgiftsbelagda serviceverksamheten i naturmiljö har en stor ekonomisk betydelse. Det har till exempel beräknats att besökarna i nationalparker och friluftsområden på statsägd mark bidrog år 2013 allt som allt med en inkomsteffekt på 131 miljoner euro till den lokala ekonomin, och med en sysselsättningseffekt på nästan årsverken. År 2013 köpte företagen tillsammans 16 miljoner kilo naturbär och 0,3 miljoner kilo matsvamp av bäroch svampplockare. Inkomsterna av bär- och svampplockningen uppgick till 22 miljoner euro. Mängderna som plockades för husbehov, och som inte berörs av handeln, är emellertid mångdubbla jämfört med den kommersiella plockningen. Endast en liten del av den totala bär- och svampskörden tas till vara. Det finns nästan jägare i Finland, varav två tredjedelar jagade år Antalet jaktdagar för småvilt uppgick allt som allt till 3,6 miljoner och för hjortdjur till 1,4 miljoner. Till exempel fälldes älgar och vitsvanshjortar samt 1,2 miljoner vildfåglar. Köttmängden från hjortdjursjakten uppgick till totalt 6,1 miljoner kilo, vilket stod för 83 % av hela viltfångsten på 7,3 miljoner kilo. Värdet på jägarnas totala viltbyte uppskattades till 65 miljoner euro. Mängden fällda älgar sjönk med 5 % och den totala mängden viltkött minskade med 2 % jämfört med året innan. På renskötselområdet slaktades renar under hösten och vintern. Köttmängden från renslakten minskade från föregående år med 14 % till 1,7 miljoner kilo. Slaktinkomsten minskade ändå bara med 1 % till 15 miljoner euro. Timmer och massaved, som blir råvara för skogsindustrin eller som exporteras, är den ekonomiskt mest betydelsefulla produkten i de finländska skogarna. År 2013 avverkades 56 miljoner kubikmeter dylikt industrivirke, och rotprisvärdet på virket uppgick till ungefär miljoner euro. Dessutom användes i olika värmeoch kraftverk 7 miljoner kubikmeter fast mått inhemskt virke i form av skogsflis, och i småhusen användes 6 miljoner kubikmeter brännved. Skogsflisets fabriksvärde var ungefär 300 miljoner euro och rotprisvärdet för brännveden var 60 miljoner euro. 7 Arbetskraften inom skogssektorn I och med att nationalekonomin krympte så försämrades även sysselsättningen år Antalet sysselsatta minskade med jämfört med år 2012, och var totalt 2,46 miljoner personer. Arbetslöshetsgraden för hela ekonomin var 8,2 % (7,7 % år 2012). Antalet sysselsatta inom skogssektorn (dvs. inom skogsbruket och skogsindustrin tillsammans) var på samma nivå som år Sektorn sysselsatte personer, vilket motsvarade knappt 3 % av den totala arbetskraften. Av skogssektorns arbetskraft arbetade 63 %, eller personer, inom skogsindustrin, och de övriga inom skogsbruket. Den genomsnittliga arbetslöshetsgraden för hela skogssektorn var 8,7 %, och var på en högre nivå än genomsnittet för alla näringsgrenar (8,2 %). Den nedåtgående trenden under den senaste tiden beror till största delen på arbetskraftsnedskärningarna inom skogsindustrin. Däremot har sysselsättningen inom skogsbruket varit ganska stabil sedan slutet av 1990-talet. T.o.m. nya arbetsmöjligheter har blivit tillgängliga för skogsarbetarna i fråga om skördandet av energived. År 2013 var ungefär två tredjedelar av de anställda inom skogsbruket löntagare (arbetstagare eller tjänstemän), medan en tredjedel bestod av företagare och skogsägare involverade i virkesavverkning eller skogsvårdsarbeten i sina egna skogar. År 2013 sysselsatte skogsindustrin 46 % färre arbetstagare jämfört med medeltalet under 1990-talet. Den största ändringen skedde mellan åren 2008 och 2009 då nedgången i sysselsättningen var 20 %. År 2013 sysselsatte massa- och pappersindustrin personer, en nedgång på 5 % jämfört med året innan. Däremot var sysselsättningen inom trävaruindustrin den samma som året innan, personer. Papperskonsumtionen har minskat på de viktiga marknaderna EU och USA, vilket har medfört kapacitetsminskningar och följaktligen färre arbetsplatser i synnerhet inom massa- och pappersindustrin. Inom trävaruindustrins spelar de små och medelstora företagen en betydande roll, speciellt på glesbygden. Cirka hälften av trävaruindustrins arbetskraft sysselsattes av snickeriindustrin, som i främsta hand inriktat sig på hemmamarknaderna och är beroende av den inhemska byggnadsverksamhetens volym. År 2013 var den genomsnittliga nominella inkomsten för manuellt skogsarbete 13,65 euro i timmen och för mekaniserat skogsarbete 15,71 euro. Arbetarnas medeltimlön inom trävaruindustrin var 16,11 euro och Metsätilastollinen vuosikirja

6 inom massa- och pappersindustrin 22,40 euro. Inom industrin var lönerna i genomsnitt 18,05 euro i timmen. Förändringarna jämfört med fjolåret i den reella inkomstnivån för de anställda inom skogssektorn var små, de varierade från -0,2 % till +0,3 %. Det förekom 10 arbetskonflikter inom skogsindustrin under år År 2012 sjönk antalet arbetsolycksfall inom skogssektorn med 8 % jämfört med året innan. Totalt inträffade arbetsolycksfall inom skogssektorn, och hälften av dessa inom trävaruindustrin. Statistikcentralen producerar all central statistik i detta kapitel. Den huvudsakliga källan är arbetskraftsundersökningen som samlar in statistikuppgifter om deltagande i arbete, sysselsättning och arbetslöshet samt verksamhet bland personer utanför arbetskraften gällande befolkningen i åldern år. Arbetskraftsundersökningen grundar sig på EU-förordningar, och den följer Internationella arbetsorganisationens (ILO) begrepp och definitioner. Informationen är jämförbar med arbetskraftsinformation från andra EU länder. 8 Virkesförbrukning Det mest centrala innehållet i kapitlet är informationen om det råvirke som skogsindustrin förbrukar vid tillverkningen av sina produkter. Dessutom presenteras information om värme- och kraftverkens samt småhusens användning av energivirke. Det virke som använts inom energiproduktionen behandlas mer ingående i Energikapitlet (kapitel 9). År 2013 uppgick råvirkesförbrukningen i Finland till 73,9 miljoner kubikmeter, dvs. 3 miljoner kubikmeter mer än under de tre föregående åren. Av råvirkesförbrukningen användes nästan 90 procent 64,5 miljoner kubikmeter som råvara för skogsindustrin, och 9,4 miljoner kubikmeter användes vid energiproduktionen i värme- och kraftverk samt i småhus. Både nedskärningarna av massa- och pappersindustrins produktionskapacitet samt produktionsminskningen inom trävaruindustrin har lett till att skogsindustrins råvirkesförbrukning under de senaste åren varit i medeltal nästan 20 procent mindre än under toppåren Däremot har energianvändningen av råvirke i form av skogsflis ökat i värme- och kraftverken. Massaindustrins råvirkesförbrukning (inkluderar även importflis) ökade med 2 % och trävaruindustrins med 9 % jämfört med året innan. En branschvis granskning visar att cellulosaindustrin förbrukade mest råvirke, allt som allt 30,5 miljoner kubikmeter (+4 % jämfört med året innan). Produktionen av mekaniska och halvkemiska massor förbrukade 7,7 miljoner kubikmeter råvirke ( 4 %). År 2013 var cellulosaindustrins virkesförbrukning 5 % större än medelvärdet för de senaste tio åren. När igen råvirkesförbrukningen vid produktionen av mekaniska och halvkemiska massor var nästan en femtedel mindre än medeltalet för de senaste tio åren. Sågverksindustrin förbrukade år 2013 sammanlagt 23,2 miljoner kubikmeter råvirke, vilket var 10 % mer än året innan. Även fanerindustrins virkesförbrukning ökade med 6 % jämfört med föregående år till 2,8 miljoner kubikmeter. Jämfört med medeltalet för den föregående tioårsperioden har sågverksindustrins råvirkesförbrukning sjunkit med 6 % och fanerindustrins med 14 %. Skogsindustrin förädlade 54,5 miljoner kubikmeter inhemskt råvirke, dvs. 3 % mer än året innan. Förbrukningen av importvirke ökade med 18 % till 10,0 miljoner kubikmeter. Importvirkets andel av skogsindustrins totala råvirkesanvändning var 16 % och cellulosaindustrin förbrukade 86 % av importvirket. År 2006 var användningen av importvirke som störst (över 19 milj. m³), och då stod importvirket för en fjärdedel av skogsindustrins totala råvirkesförbrukning. Skogsindustrin använde år 2013 förutom råvirke, 8,6 miljoner kubikmeter inhemskt flis och sågspån, vilka uppstår som biprodukter inom såg- och fanerindustrin. Mängden var 6 % större än året innan. Flis och sågspån förbrukades främst vid framställningen av cellulosa och mekanisk massa, var deras andel var en sjättedel av den totala virkesråvaran. Huvuddelen av informationen om virkesförbrukning samlas in årligen, och den täcker alla skogsindustrins betydande företag som förbrukar virke, eller deras verksamhetsställen. Informationen kompletteras med uppgifter från separata utredningar som baserar sig på sampling. Dylika utredningar, som utförs med ungefär tio års mellanrum, är småsågarnas virkesförbrukning och småhusfastigheternas brännvedsförbrukning. Informationen som samlats in med separata utredningar förblir oförändrad i statistiken ända tills följande utredning utförts. 9 Energi Energikonsumtionen per capita i Finland är den näst högsta i EU-länderna, och nästan dubbelt så stor jämfört med medeltalet för alla EU-länder. Orsakerna är närmast landets nordliga läge och industrins produktionsstruktur, 412 Finnish Statistical Yearbook of Forestry 2014

7 som är energiintensiv. De långa avstånden och det faktum att industriproduktionen är utspridd över olika delar av landet ökar trafikens energiförbrukning. Den totala energiförbrukningen i Finland år 2013 uppgick till petajoule (förhandsuppgift), dvs. på föregående års nivå. Förbrukningen var 4 % mindre än medeltalet för den föregående tioårsperioden. Av de enskilda energikällorna minskade förbrukningen av vattenkraft ( 14 PJ), oljeprodukter ( 14 PJ) och torv ( 13 PJ) mest, när igen förbrukningen av kol (+33 PJ) och träbaserade bränslen (+10 PJ) ökade mest. De träbaserade bränslena täckte en fjärdedel av den totala energiförbrukningen och var den viktigaste energikategorin i Finland. Den förnybara energins andel, 32 %, var den samma som året innan. Av den förnybara energin stod de träbaserade bränslena för fyra femtedelar. De fossila bränslenas andel av den totala energiförbrukningen var 42 %. De träbaserade bränslena delas upp i skogsindustrins avfallslut samt fasta och andra träbränslen. Skogsindustrins avfallslut är till största delen svartlut som produceras av cellulosaindustrin, och produktionen och konsumtionen av svartlut sker alltid i samma industrianläggning. Fasta träbränslen används i värmeoch kraftverken (industri och energiproduktion) samt i olika bostads- och andra byggnader (småskalig träanvändning). Utöver detta använder skogsindustrin i sin energiproduktion små mängder av övriga träbaserade bi- och avfallsprodukter som kan vara endera flytande eller fasta. År 2013 förbrukades en rekordmängd träbaserade bränslen, 341 petajoule, vilket var 3 % mer än året innan. Förbränningen av svartlut uppgick till 141 petajoule, dvs. 4 % mer än föregående år. Förbränningen av fasta träbränslen uppgick till 194 petajoule (+3 %). I värmeoch kraftverken förbrukades 130 petajoule (+5 %) fasta träbränslen och i den småskaliga träanvändningen 64 petajoule ( 2 %). Skogsindustrins övriga bi - och avfallsprodukter brändes motsvarande 6 petajoule. Det mest betydelsefulla fasta trädbränslet är skogsflis, och förbrukningen som nådde en ny rekordnivå år 2013, uppgick till 8,7 miljoner kubikmeter (+5 % jämfört med året innan). I värme- och kraftverken brändes 8,0 miljoner kubikmeter och i småhusen 0,7 miljoner kubikmeter skogsflis. I Finland främjas användningen av skogsflis av statsmakten genom olika stödåtgärder. Enligt den nationella energi- och klimatstrategin borde användningen av skogsflis i el- och värmeproduktionen öka till 25 terawattimmar fram till år 2020, vilket motsvarar cirka 13 miljoner kubikmeter trä. Bakom målet finns åliggandet som ställts av Europeiska unionen om att höja den förnybara energins andel av slutanvändningen till 38 %. I framtiden kommer ibruktagandet av bioraffinaderier som använder trä att öka förbrukningen av skogsflis. Finland har förbundit sig att följa FN:s klimatkonvention och det kompletterande Kyotoprotokollet, vars mål är att försöka begränsa att växthuseffekten förstärks. Finlands växthusgasutsläpp uppgick år 2012 till 61,0 miljoner ton koldioxidekvivalent (milj. t CO 2 ekv.). Utsläppen minskade med 9 % jämfört med året innan och var de lägsta under hela uppföljningsperioden som inleddes år % av de totala utsläppen härstammade från energisektorn. Huvuddelen av koldioxidutsläppen uppkommer vid förbränning av fossila bränslen och torv för energiproduktion. Enligt en officiell uppskattning kommer Finland att nå upp till utsläppsbegränsningsåtagandet för Kyotoprotokollets första åtagandeperiod, eftersom utsläppen under perioden var i medeltal 5 % lägre än det mål som överenskommits för Finlands del. Sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (Land use, land use change and forestry, LULUCF) ingår inte i utsläppshandeln och omfattas inte av förpliktelserna om utsläppsminskning. Sektorn är Finlands största nettosänka för koldioxid, vilket betyder att mängden koldioxid som tas upp av sektorn är större än utsläppen. Finlands största enskilda nettosänka är skogarna: trädbeståndets tillväxt binder mer koldioxid än vad som frigörs tillbaka till atmosfären till följd av avverkningar och naturlig avgång. Skogsmarkens nettoupptagning var 37,2 miljoner ton koldioxid och hela LULUCF-sektorns nettosänka var år 2012 på föregående års nivå, dvs. 25,9 miljoner koldioxidton. Statistikcentralen producerar den centrala energistatistiken i Finland. Metla samlar årligen in information om mängderna fasta träbränslen som förbrukats av värme- och kraftverken (i huvudsak skogsflis, industrins avfallsflis, spån och bark). Metla statistikför dessutom med hjälp av urvalsundersökningar, som görs med 5 10 års mellanrum, mängden brännved som förbrukats i småhusen. Informationen som insamlats av Metla ingår också i Statistikcentralens energistatistik. 10 Skogsindustri Skogsindustrin innehar fortfarande en central position inom den finska nationalekonomin. År 2013 var Metsätilastollinen vuosikirja

8 bruttovärdet av skogsindustrins produktion 19,8 miljarder euro, vilket motsvarade 18 % av bruttovärdet för hela tillverkningsindustrin. Skogsbranschens andel av värdet av Finlands varuexport var 20 %. Den finska massa- och pappersindustrin är starkt centraliserad, de små och medelstora företagen representerade enbart 3 % av branschens omsättning år Däremot är trävaruindustrins struktur annorlunda: de små och medelstora företagens andel var mätt med omsättningen 38 %. Den ekonomiska recessionen fortsatte år 2013 på skogsindustrins viktigaste exportmarknad i Europa. De flesta av mätarna som beskriver branschen började i alla fall peka uppåt från föregående års bottennoteringar. År 2013 ökade sågvaruproduktionen med hela 11 %, och slutade på 10,4 miljoner kubikmeter, även om konsumtionen av inhemska sågvaror stampade på stället. Sågvaruproduktionen av både tall och gran uppgick bägge till 5,2 miljoner kubikmeter. 1,1 miljoner kubikmeter faner framställdes (+7 % från föregående år). Inom massa- och pappersindustrin var marknadssituationen bäst för cellulosa och kartong, när igen efterfrågan på tryck- och skrivpapper fortsatte att sjunka. År 2013 framställdes allt som allt 10,6 miljoner ton papper och kartong, vilket var 1 % mindre än året innan. Totalproduktionen inom den viktigaste produktgruppen tryck- och skrivpapper (6,3 milj. t) var 5 % mindre än år Produktionen av cellulosa ökade med 4 % och kartong med 7 % jämfört med året innan. År 2013 var det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet inom skogsindustrin 84 %. Skogsindustrins inhemska investeringar ökade för fjärde året i rad. Av de totala investeringarna 0,76 miljarder euro var massa- och pappersindustrins andel fyra femtedelar. Skogsindustrins investeringsgrad (investeringarnas värde i förhållande till branschens värdeökning) steg till 20 %. Investeringarna var år 2013 i alla fall reellt en fjärdedel lägre än medelvärdet för den föregående tioårsperioden. Klassificeringsändringarna i Statistikcentralens företagsstatistik försvårar uppföljningen av speciellt massa- och pappersindustrins omsättning och lönsamhet. Trävaruindustrins uppgifter är lättare att jämföra. Trävaruindustrins lönsamhet förbättrades år 2013 både mätt med driftsbidrag och totalresultat. Trävaruindustrins driftsbidrag var 0,25 miljarder euro, dvs. 4 % av omsättningen. Branschens totala skuldsättningsgrad sjönk till 49 % av omsättningen. På en lägre nivå var branschen senast år Huvuddelen av statistiken i detta kapitel grundar sig på information från Statistikcentralen och Skogsindustrin rf. I de flesta tabeller jämförs skogsindustrin med information för hela tillverkningsindustrin. Skogsindustrin indelas enligt näringsgrensindelningen TOL 2008 i trävaruindustrin (TOL 2008: 16) samt massa- och pappersindustrin (17). 11 Skogsindustrins utrikeshandel Virkesimporten till Finland uppgick år 2013 till 11,4 miljoner kubikmeter fast mått på bark, vilket var 12 % mer än året innan. Det importerade virket stod för 17 % av allt virke som den finländska skogsindustrin anskaffade, när andelen under 2000-talet i medeltal har varit 23 %. Exporten av virke från Finland uppgick till 1,5 miljoner kubikmeter. Av importvirket härstammade två tredjedelar från Ryssland. Estlands andel var 13 %, och Lettlands 11 %. Jämfört med föregående år steg Rysslands och Estlands andelar, och Lettlands andel sjönk. År 2013 var de viktigaste importerade virkessortimenten björkmassaved och flis, och mängderna uppgick till 5,0 respektive 3,1 miljoner kubikmeter. Fliset är det enda virkessortiment där importen har ökat betydligt jämfört med medelvärdet för de tio föregående åren. Importen av timmer till Finland är liten. Det nominella värdet på den finländska skogsindustrins export ökade år 2013 med 1,6 % jämfört med året innan, och slutade på 11,2 miljarder euro. Exporten av skogsindustriprodukter stod för 20 % av värdet på Finlands varuexport (56,0 miljarder euro). Massa- och pappersindustrins produkter stod för 79 % av skogsindustriprodukternas exportvärde och trävaruindustrins produkter stod för de resterande 21 %:n. De viktigaste exportprodukterna var tidskriftspapper (2,1 miljarder euro) och finpapper (1,9 miljarder euro). Merparten av skogsindustriprodukterna som produceras i Finland exporteras. År 2013 exporterades 94 % av pappersproduktionen, 69 % av de sågade varorna och 84 % av faneren. Massa produceras i huvudsak för inhemsk konsumtion, eftersom endast 29 % av massan exporterades. Exporten av finländska skogsindustriprodukter är rätt centraliserad. De fem största skogsindustriföretagen stod för 57 % av exporten av skogsindustriprodukter. Europeiska unionen (EU27) är det viktigaste marknadsområdet för de finländska skogsindustriprodukterna. EU:s andel av skogsindustriprodukternas export var 57 % år Det näst viktigaste marknadsområdet 414 Finnish Statistical Yearbook of Forestry 2014

9 var Asien, med en andel på 17 %. Det viktigaste enskilda landet var Tyskland, som importerade finländska skogsindustriprodukter för ett värde på 1,8 miljarder euro. Tysklands andel av skogsindustriprodukternas export var 16 %. Det näst viktigaste landet för de finländska skogsindustriprodukterna var Storbritannien, på samma sätt som under tidigare år. Storbritanniens andel av skogsindustriprodukternas export var 9 %, vilket motsvarar ett värde på 1,0 miljarder euro. Importen av skogsindustriprodukter till Finland är liten. År 2013 uppgick importen till ett värde av 1,4 miljarder euro. Mest skogsindustriprodukterna kom det från Sverige (0,34 mrd. ). Statistiken över den finländska skogsindustrins utrikeshandel grundar sig på information som insamlats av Tullen. 12 Skogssektorn i nationalekonomin Ekonomin fortsatte att vara svag och blek under år Enligt förhandsuppgifter sjönk Finlands bruttonationalprodukt (BNP) mätt i volym med 1,2 %. Värdet av BNP, 201 miljarder euro, steg jämfört med året innan nominellt med 1 %. Skogssektorns värdeökning var år 2013 enligt förhandsuppgifter 6,2 miljarder euro. Värdeökningen var reellt på samma nivå som året innan. Skogssektorns andel av värdeökningen för alla branscher var 3,6 %, dvs. den samma som året innan. Under de senaste tio åren har andelen sjunkit med 1,9 procentenheter. Massa- och pappersindustrins värdeökning var 2,7 miljarder (den reella förändringen jämfört med förra året 3,4 %), trävaruindustrins 1,1 miljarder (+2,6 %) och skogsbrukets 2,9 miljarder euro (+2,5 %). Produktiviteten för hela nationalekonomin sjönk med 1,3 % under åren , däremot förbättrades skossektorns produktivitet. För massa- och pappersindustrin steg produktiviteten med 3,5 %, för trävaruindustrin med 2,2 % och för skogsbruket med 1,4 %. Bruttorotprisintäkterna steg tack vare ökade avverkningar i privatskogarna till 1,95 miljarder euro år Tillväxten jämfört med året innan var reellt 14 %. För privatskogarnas del var intäkterna 1,64 miljarder euro (+18 % jämfört med året innan) och för industrins och statens skogar tillsammans 0,31 miljarder euro ( 7 %). Privatskogarnas intäkter per hektar steg år 2013 till 122 euro. Jämfört med medeltalet för de senaste fem åren var ökningen 14 %. Totalkostnaderna för virkesproduktionen var 26,7 euro per hektar och det statliga stödet för virkesproduktionen var 4,8 euro per hektar. Privatskogsbrukets rörelseresultat steg till 100 euro per hektar (+19 %), vilket överskred medelvärdet för de senaste fem åren med 18 %. Föregående gång som det hektarbaserade rörelseresultatet varit högre, var år År 2013 var virkesproduktionens reella avkastning i de privata skogarna 5,3 %. Avkastningen räknas ut utgående från förändringarna i rörelseresultatet, trädbeståndets nettotillväxt och rotpriserna. Rörelseresultatets andel av avkastningen var 2,9 och trädbeståndets nettotillväxt var 1,3 procentenheter. De högre rotpriserna ökade avkastningen med 1,2 procentenheter. I beräkningarna har som egendomens värde använts trädbeståndets uppskattade rotprisvärde, 43,7 miljarder euro. Under åren var virkesproduktionens reella medelavkastning 3,4 %. Informationen om hur skogssektorn påverkar nationalekonomin grundar sig på information som producerats av Statistikcentralen. Statistiken över virkesproduktionens inkomster, utgifter och avkastning produceras av Skogsforskningsinstitutet. 13 Internationell skogsstatistik Globalt sett finns det lite över 4 miljarder hektar skogsmark, och den täcker ungefär en tredjedel av jordklotets landyta. De största skogsarealerna finns i Ryssland, Brasilien och Kanada, som tillsammans står för cirka 40 % av världens skogsareal. Den totala virkesvolymen i världens skogar uppskattas till 527 miljarder kubikmeter, varav den överlägset största delen, nästan en fjärdedel, finns i Brasilien. Virkesvolymen i Europa är 114 miljarder kubikmeter, varav nästan 82 miljarder kubikmeter finns i Ryssland, och 25 miljarder i Europeiska unionen. Europeiska unionens skogsareal är 159 miljoner hektar, varav 17 miljoner hektar skogar är skyddade för att trygga den biologiska mångfalden. Denna areal motsvarar cirka 11 % av unionens skogsareal. Ungefär 4 %, eller 37 miljoner hektar, av Europas skogar är för tillfället skyddade. Totalt avverkades år 2013 i världens skogar miljoner kubikmeter råvirke under bark. Mängden var något högre (+0,5 %) än året innan. Brännvedens andel av avverkningarna var miljoner kubikmeter och industrivirkets andel miljoner kubikmeter. Industrivirkets mängd ökade med 1 % och brännvedens mängd var den samma jämfört med året innan. Totalt producerades 414 miljoner kubikmeter sågade varor och 315 miljoner kubikmeter olika träskivor. Produktionen Metsätilastollinen vuosikirja

10 av sågade varor ökade med 4 % och produktionen av träskivor med 5 % jämfört med föregående år. Produktionen av papper och kartong minskade däremot med 1 % till 397 miljoner ton. Europeiska unionens andel av världsproduktionen av råvirke är enbart en dryg tiondel (435 milj. m³ år 2013), men trots detta är unionen en betydande producent av många skogsindustriprodukter. Nästan en fjärdedel av den totala världsproduktionen av sågade varor, 99 miljoner kubikmeter år 2013, producerades inom Europeiska unionen. Träskivor producerades allt som allt 57 miljoner kubikmeter, vilket motsvarade ungefär en femtedel av hela världsproduktionen. Kina har övertagit den ledande ställningen som producent av papper och kartong av Europeiska unionen. År 2013 var produktionen i Kina 105 miljoner ton och produktionen inom Europeiska unionen 92 miljoner ton, vilket var cirka 1 % mindre än året innan. Informationen om världens skogsresurser grundar sig på FAO:s (FN:s livsmedels och jordbruksorganisation) uppskattningar. FAO:s senaste inventering om skogsresurserna Global Forest Resources Assessment gäller för år 2010 (FRA 2010). Informationen beträffande råvirkes- och skogsindustriprodukternas produktion samt utrikeshandeln finns däremot tillgänglig i FAO:s FAOSTAT statistiska databas. 416 Finnish Statistical Yearbook of Forestry 2014