Är tv-spel något för seniorer?

Transkript

1 Är tv-spel något för seniorer? Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje 1

2 Jag tänker på när pensionärerna först ser mig spela. Då ser de på mig med förvånade miner, som om jag sysslade med magi. Antoinette Villanueva, PlaymÄker Omslagsfoto: Olof Näslund, Ponton media 2 Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje

3 Innehåll Ska vi spela tv-spel, mormor?... 4 Ett år med PlaymÄker... 5 Kultur i vården och Kultur PlaymÄker möter Klivet... 5 Start sommaren Personalutbildning och Älvsjömässan... 6 PlaymÄker tar paus... 6 För kropp, knopp och samvaro...7 Antoinette berättar... 8 Malin berättar Vad tycker personalen?...11 Enkät bland personal...12 Enkät bland seniorer...12 Ett större perspektiv...12 Har dina förväntningar infriats?...13 Webb- och lästips På webben På papper Kontakt... 16

4 Ska vi spela tv-spel, mormor? foto: Olof Näslund, Ponton media Tanten från äldreboendet reagerade starkt. Hon hatade nämligen tv-spel. Medan jag försökte lugna henne så kopplade jag ihop Playstation2-enheten. En timme senare undrade hon hur tiden kunnat gå så fort. Hon hade haft roligt och rört sig mycket under den här tiden. Och jag kom försent till ett annat äldreboende! Så berättar Antoinette Villanueva om ett av många möten i projektet PlaymÄker. Under ett år har hon och hennes unga kolleger gästat pensionärsföreningar, äldreboenden och öppna verksamheter i Södertälje för att introducera tv-spel som ett sätt för äldre att träna kropp och knopp, och att ha rolig samvaro med andra. Projektet har brutit igenom skepsis och startmotstånd. Sammanlagt cirka 300 seniorer och många anställda har fått prova på yngre generationers teknik. PlaymÄker är ett samarbete mellan Kultur & Fritid Södertälje, Äldreomsorgskontoret och Social- och arbetsmarknadskontoret i kommunen. Den här journalistiska rapporten baserar sig på intervjuer med de anställda inom PlaymÄker och i omsorgen, och på PlaymÄker-jobbarnas egna rapporter som redigerats. Dessutom redovisas enkäter med personal på boenden och med seniorer. Roland Cox, frilansjournalist Lars Ahlin, projektledare, kultur sekreterare Södertälje i maj Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje

5 Ett år med PlaymÄker Seniorer vill inte spela tv-spel. De vill vila sig. De vill inte göra något nytt, de vill göra sådant som de har gjort förut. De är för gamla, tekniken är för svår. Tv-spel?! Det är för barnsligt! Och om de ska aktivera sig så ska de gå utomhus, inte sitta och glo på tv:n ännu mer än tidigare. Så kan man tänka om den nya tekniken. Men under ett år har PlaymÄker försökt bevisa motsatsen. Bakom det klatschiga namnet döljer sig ett kulturprojekt drivet av kultursekreteraren Lars Ahlin tillsammans med de unga projektanställda Antoinette Villanueva, Dee Wallin och Malin Haag Petrini. Projektet i Södertälje syftade till att erbjuda pensionärer i alla åldrar ett nytt sätt att stimulera kropp och knopp, och mänskliga relationer. Andra sidor av projektet har varit att skapa nya yrken och hjälpa arbetslösa ungdomar igång. I det här kapitlet berättar vi kronologiskt om hur projektet uppstod och förlöpte under ett år. Kultur i vården och Kultur 365 Idén om att lära pensionärer att spela tv-spel föddes hos Lars Ahlin, kultursekreterare vid Kulturskolan i Södertälje kommun. Tanken hade flera olika rötter. Kommunen har i flera år, ibland tillsammans med landstinget, arbetat med kultur i vården, bland annat äldreomsorgen. Enligt socialtjänstlagen ska socialnämnden verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Den paragrafen kan sägas ha även en kulturpolitisk innebörd. Socialnämnden har ansvar för att det finns aktiviteter för alla intresseinriktningar, inte bara vävning och bingo. Inom socialtjänsten hyllas ofta en helhetssyn, ett ideal om att se människan som hel varelse. Och en hel varelse behöver inte bara mat och vila, utan även kultur. I Södertälje hade det på olika sätt framkommit att personal i äldreomsorgen skulle vilja ha mer kultur inom vården. Våren 2007 hade Lars Ahlin och andra i kommunen hunnit arbeta några år med att introducera mer kultur i vardagen vid kommunens äldreboenden. Det skedde genom satsningen Kultur 365, som syftade till att stärka den kulturella vardagliga verksamheten bland personalen inom äldreomsorgen och för de äldre. Det handlade alltså i mindre utsträckning om traditionella trubadurbesök, och mer om vardagsnära aktiviteter som att stimulera tidningsläsning, att äldre och personal tillsammans diskuterade konsten på väggarna eller att spela trädgårdsspel. Kultur 365 drevs i samarbete mellan kultur- och fritidskontoret och äldreomsorgen, och riktade sig alltså både till personal och äldre. Man gjorde också minneskapslar som skulle ge näring åt egna hågkomster, berättelser och samtal. Ett Folkparks-kit togs fram med bilder och föremål från den gamla folkparkstiden. En Södertäljeväska producerades, med böcker om gamla Södertälje. Filmer från förr visades också, med hjälp av en ambulerande minibiograf. Under en period fick Lars Ahlin hjälp av en ung arbetslös som visade film för pensionärer. Killen överträffade sina föräldrars och även Lars förväntningar. Av en händelse fick Lars Ahlin prova ett tv-spel hos kompisar. Det var en dansmatta som man hoppade omkring på och som styrde ett spel, och ett annat spel där man skulle sjunga i en mikrofon. Rätt som det var så hade de olika bitarna fogat sig samman i Lars huvud: Äldrekultur + arbetslösa ungdomar + tv-spel Man kokar ihop olika saker. Man lägger olika bilder på varann och ser att det har blivit något nytt och spännande av det, säger Lars Ahlin. PlaymÄker möter Klivet Lars Ahlin ville få kontakt med arbetslösa ungdomar som kunde engageras för att hjälpa pensionärer igång med spelandet. I Södertälje drevs sedan några år projektet Klivet, en satsning för att hjälpa ungdomar mellan 18 och 24 år till utbildning eller jobb. Lars Ahlin tog våren 2007 kontakt med Nils Carlsson Lundbäck hos Klivet, och idén växte ytterligare. Det är det roliga när man pratar med andra människor än sig själv, att man hittar andra lösningar, säger Lars Ahlin. En delsatsning inom Klivet kallas innovationstrainee, vilket innebär att man sätter ungdomar i arbete i yrken som inte tidigare funnits, genom att utveckla jobbidéer tillsammans med företag eller myndigheter på orten. PlaymÄker-idén passade som hand i handske för att bli ett innovationsjobb. Två unga kvinnor, Antoinette Villanueva och Dee Wallin, sökte praktikplatserna och fick dem. Båda hade arbetat inom äldreomsorgen och hade intresse Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje 5

6 av elektroniska spel. De fick kommunal visstidsanställning, en typ av praktik där kommunen står för hela lönekostnaden under sex månader. Den så kallade KVA-platsen är en lokal innovation i Södertälje. PlaymÄker uppstod alltså som ett samarbete mellan Kultur 365 och Klivet, där två verksamheter och tre kommunala förvaltningar samarbetade. Det är Kultur & Fritid, Äldreomsorgskontoret och Social- och arbetsmarknadskontoret. Ytterligare en part ställde upp, nämligen Sony, som tillverkar tv-spelskonsolen Playstation2, PS2. På Sony säger de att det inte förekommer något liknande projekt någon annanstans i Sverige, berättar Lars Ahlin i juni. Bidraget var två kompletta spelutrustningar och ett antal spel på DVD-skivor som matas in i konsolen. Start sommaren 2007 Våren 2007 börjar Antoinette Villanueva och Dee Wallin så smått att presentera PlaymÄker för pensionärer. I maj går de runt och berättar om projektet och sonderar intresset. Pensionärer som har dansat när de var yngre kanske skulle gilla ett dansspel? Någon som har kört mycket bil i yngre år kanske kan gilla bilspel? Utifrån samtalen planerar Antoinette, Dee och Lars försöket och skaffar in spel som man tror ska fungera. I juni hålls en presskonferens som väcker genomslag både lokalt och i riksmedia. Och jobbet med att introducera spelande bland anställda och seniorer intensifieras. Det var ingen lätt situation för någon av oss eftersom idén var helt ny och det inte fanns någon erfarenhet att falla tillbaka på. De har haft att jobba mot ett motstånd, berättar Lars Ahlin i juni Under sommaren kommer Antoinette och Dee igång allt mer. De turnerar på äldreboenden, inom dagverksamheten i den öppna äldreomsorgen och i pensionärsföreningar. Ofta finns ett startmotstånd, men när man väl provar så kommer leken och skratten. Södertälje har ett tiotal äldreboenden. De boenden som främst ingår i satsningen är Oxbackshemmet och Mariekällgården i tätorten samt Ljungbacken i Järna. Under hösten 2007 utvecklas metoderna efter hand. Det visar sig att en del spel är för snabba eller krävande på andra sätt, att en del äldre behöver få flera besök för att hinna lära sig. Det visar sig också att innehållet i spelen inte alltid är lättillgängliga för äldre generationer frågesporter med alltför moderna frågor, musikspel där det saknas musik från 30- och 40-talet, etc. Personalutbildning och Älvsjömässan Under oktober, november och december deltar Antoinette Villanueva vid olika utbildningsdagar för omvårdnadspersonal, för att lansera spelandet. Hon gästar också Äldreomsorgsmässan i Älvsjö i slutet av oktober. Där blir PlaymÄker även presenterat för människor från andra kommuner än Södertälje. I en monter står en tv och en PS2-apparat, och på en stor filmduk kan hela lokalen följa spelet. Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson är en av dem som provar. Antoinette berättar i en rapport: Vi lät vårdpersonal och andra från hela Sverige få prova på. Mässan höll på i två dagar. Det var ganska många pensionärer där, och även de provade på tv-spelet. Vi lockade många, till och med dem som hade sina egna utställningar. Vid ett tillfälle kom det fram så mycket folk till oss att det började likna en konsert. Folk pratade i mun på varandra och vi försökte besvara allas frågor så gott vi kunde. Vi hade med oss listor som folk kunde skriva på om de önskade få kontakt med oss. Många skrev upp sig på den listan och det var roligt att se att många av dem kom från olika orter runt hela Sverige. PlaymÄker tar paus I oktober lämnar Dee Wallin projektet, och istället träder Malin Haag Petrini in. Även hon är arbetslös, och hon får jobbet delvis på sina sångmeriter. Eftersom blotta ordet tv-spel tycks ha väckt motstånd tänker man prata mer om själva aktiviteten, och att prova med musikstunder som ingång. Tanken är att arbeta mer med programmet Singstar, som är ett slags karaokespel. Under hösten och våren gästar Malin bland annat boenden för äldre med demenssjukdomar. I mars är det dags för Antoinette Villanueva att lämna PlaymÄker, och samma månad slutar även Malin när hennes kommunbetalda halvårspraktik tar slut. Efter ett års försök ligger projektet PlaymÄker i maj 2008 på is. Man väntar på beslut från kommunens social- och arbetsmarknadskontor om en eventuell fortsatt finansiering av ungdomsplatser. Kultur 365 fortsätter dock att låna ut spel och sprida användningen, med stöd av Kultur & Fritid och äldreomsorgen. Totalt är det cirka 300 personer som har fått prova PlaymÄker, uppskattar Lars Ahlin. Antalet möten har varit mer än det dubbla, en del har fått återbesök både två och tre gånger. Hur mycket projektet har rotat sig och levt vidare av egen kraft ute i omsorgen är inte undersökt. De projektengagerade berättar att personal och släktingar ibland hört av sig och frågat hur man får tag på spelkonsoler, vad de kostar etc. Men hur många avdelningar eller enskilda som själva skaffat konsoler är okänt. 6 Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje

7 För kropp, knopp och samvaro Playstation2-konsolen är en platt liten låda av plast som kopplas till vägguttaget och tv:n. Den kan styras med en handkontroll som pluggas in i konsolen, och man kan ansluta mikrofoner för musikspel. Dessutom går det att koppla till en webbkamera som avläser kroppsrörelser. Genom att vifta och vinka och röra sig så styr spelaren händelserna på skärmen. Att koppla ihop enheter, stoppa i ett spel och få igång det hela är ganska enkelt för den elektroniskt erfarne. Äldre med dålig finmotorik och ovana vid it-teknik behöver hjälp, en del behöver assistans vid vare speltillfälle. PS2-konsoler är hyfsat billiga i pris, från en dryg tusenlapp och uppåt. Det finns många olika spel att välja på, och man kan dessutom använda konsolen som DVD-spelare för att se film eller använda släktens skivor med de digitala semesterbilderna. Musik-CD fungerar också. Konsolerna finns även i svart, men i PlaymÄker valde man rosa för att undvika negativa associationer till våldsspel etc. De flesta som spelat har för övrigt varit kvinnor, vilket också gör det motiverat att välja en färg som inte är så manligt könsmärkt. Tanken med att använda PS2 var att de äldre skulle få träna kroppen på ett lekfullt sätt samtidigt som spelandet stimulerar minne och koordination. Dessutom lär de känna sina barns och barnbarns teknik. Det här passar definitivt inte alla, precis som med bingo och kaffe. Men det kommer att växa för det finns en bredd i det, säger Lars Ahlin och syftar på de många olika sätt som man kan använda konsolen på, både individuellt och i grupp. De spel man använt mest är Eyetoy, Singstar och Vem vill bli miljonär?. Eyetoy styrs via webbkameran. Det finns en hel serie spel och tidsfördriv under Eyetoy-etiketten. Bland annat kan man spela bowling, beach volley och tennis, eller leka frisör. Singstar är ett slags karaokespel där man får poäng utifrån hur väl man kan följa med i rytm och tonträff i kända schlagers. Vem vill bli miljonär? följer mönstret från tv:s frågesport. Det är ett DVD-spel som egentligen inte kräver någon spelkonsol, det går att spela på en vanlig DVD-spelare med fjärrkontroll, och finns även i en helt oelektronisk version i leksaksaffärens spelhylla. Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje 7

8 För kropp, knopp och samvaro Sammanfattningsvis så tycker sig PlaymÄker-gruppen kunna se att tvspel kan vara utvecklande för seniorer på främst tre områden. Kort uttryckt: För kropp, knopp och samvaro. Kroppen aktiveras i synnerhet när man spelar Eyetoy-spel, som kräver att man viftar och vinkar för att styra spelet. Lars Ahlin beskriver sig som tävlingsmänniska och har egen erfarenhet av att rehabilitering kan ta extra fart om tävlandet driver en. Eyetoy flyttar jaget utanför kroppen. Man är på teverutan, säger han. Om man förflyttar jaget utanför sig själv så kanske det bidrar till att man känner mindre smärta. Det gör att man lätt kan glömma sig själv, menar han, man glömmer de hinder man normalt upplever i sin kropp. Forskare i Sverige och Schweiz har experimenterat med att flytta människans jag till en plats utanför kroppen. Det ger möjlighet att utveckla både datorspel och andra tillämpningar på nya sätt. (Se webbtips i slutet av rapporten.) Lars berättar om en äldre kvinna som hade ont i ryggen och var skeptisk till att prova att spela. Men sedan kom hon igång och glömde sitt onda medan hon spelade. Hon började röra händerna och armarna fast hon sa att hon inte kunde det. Rehabilitering och tävlingsinriktning är en bra kombination. Att träna sig bara för att träna sig är inte lika roligt som att spela och få träning genom spelet tillsammans med andra. Själv spelar jag hellre innebandy med andra än springer ensam i skogen, säger Lars Ahlin. Knoppen tränas på flera sätt, menar man i PlaymÄker. Den mentala aktiviteten gynnas, koncentration och minne stimuleras. Samvaron gynnas också, både den mellan äldre och personal, mellan seniorerna sinsemellan, och mellan dem och deras släktingar, anser Lars Ahlin. Det är socialt att sitta tillsammans och göra något, bredvid varandra eller genom att man kommunicerar via spelet. Han tror också att möten mellan generationerna kan underlättas om mormor och barnbarnet kan spela ihop. Men dit har projektet inte hunnit riktigt, berättar Lars Ahlin. Det kanske kan vara lättare att få barnbarnen med sig och hälsa på om det finns något kul där mormor bor. Jag önskar att barnbarnen sätter på Singstar och sjunger några av sina sånger för mormor. Sen kan man fika, säger han. Han ser också en fördel i att spelen finns på många olika språk, bland annat turkiska. Dessutom är det till stor del baserat på bilder, alltså ett universellt språk. Det är bra för äldre invandrare. Särskilt viktigt eftersom personalen inte kan alla språk som de äldre talar. Dementa kan sjunka tillbaka i sitt eget modersmål. Södertälje har stor mångfald. Antoinette berättar Antoinette Villanueva var aktiv i PlaymÄker under större delen av 2007 och den som var mest aktiv med att dra igång projektet. Många äldre behöver verkligen röra på händer, armar och ben, för blodcirkulationen. Det här är en bra inomhusaktivitet som ger motion, tycker hon när hon intervjuas sommaren 2007, och är full av entusiasm inför det nystartade projektet. Hon menar att leken och skrattet är läkande för de gamla på äldreboendena som hon besöker med sina tv-spel. Inledningsvis möter hon ofta motstånd, både hos personal och hos seniorer. När de väl testar så ser vi hur mycket de skrattar. De har rört sig mycket, och de har blivit förvånade själva. En tant ville spela med mig en gång till och sen bjuda in sina barn och barnbarn för att spela med dem. Antoinettes intryck var att mest motstånd mot att lansera detta till seniorerna kom från anställda som själva inte ville eller vågade spela, eller som inte tyckte att det är passande för äldre att spela tv-spel. Hon ser det som orättvist mot de äldre, och lyckades oftast ändra på personalens tänkesätt. Andra kunde vara positiva och nyfikna redan från början: De ville genast testa och skrattade högt med varandra. Det var de som inte hade vetat att spel som Eyetoy fanns. Det var ett spel utöver det vanliga, något som de kunde tänka sig att sysselsätta de äldre med. De flesta märkte att det här spelet inte bara var roligt utan också en fysiskt ansträngande aktivitet, skriver Antoinette i en rapport. Hon pratar engagerat om alla aspekter av PlaymÄker-projektet. Möjligheterna, motståndet, riskerna med överdrivet spelande. Om att de äldre måste få en chans att bekanta sig med sina barns och barnbarns teknik. Så här berättar Antoinette själv i en rapport, om möten som hon har upplevt under månaderna med PlaymÄker: Jag har nu spelat Vem vill bli miljonär ett antal gånger. Det har då handlat främst om medlemmar i olika pensionärsorganisationer och som är runt årsåldern. Det är väldigt pigga pensionärer, väldigt kunniga. De är också tävlingsinriktade. De har vid varje tillfälle varit personer och som längst har vi spelat i två timmar. Jag har bildat två lag som fått tävla mot varandra för att vinna de virtuella miljonerna. Oftast har det gått väldigt bra. Men ibland när det handlar om så många personer kan det bli stökigt, när alla vill få något sagt om en fråga som dykt upp i spelet. Och då är det lätt hänt att någon inte fått yttra sig eftersom man måste gå vidare i spelet. Men å andra sidan så är de väldigt duktiga och ibland lyckas de hitta en strategi för att alla ska kunna få med sin åsikt i spelet. 8 Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje

9 Spelet är väldigt stimulerande för hjärnan. Pensionärerna får anstränga sig för att minnas, och hjälper dem att få igång diskussioner samtidigt som de skrattar mer än vid ett vanligt kafferep. Tanten från äldreboendet reagerade starkt när jag sa till henne att vi skulle testa tv-spel ihop. Hon hatade nämligen tv-spel. Och varför skulle hon inte göra det? Hon hade ju bara sett skjutspel där alla dödar varandra. Att spel som Eyetoy finns visste hon inte. I Eyetoy kan man spela och samtidigt se sig själv på tv-skärmen, och tävla med andra. Medan jag försökte lugna henne så kopplade jag ihop Playstation2-enheten. En timme senare undrade hon hur tiden kunnat gå så fort. Hon hade haft roligt och rört sig mycket under den här tiden. Och jag kom försent till ett annat äldreboende! Jag tänker på när pensionärerna först ser mig spela. Då ser de på mig med förvånade miner, som om jag sysslade med magi. Det får mig att fundera på när jag blir gammal. Kommer jag också att få se någon utöva en aktivitet som för mig varit helt främmande? Eller kommer folk att anse att jag inte behöver få veta om det nya, okända? I Eyetoy finns delar som heter Militärövning och Skönhetssalong. En gång lärde jag några farbröder att gå in på skönhetssalongen och tanterna på militärövning. Fastän generalen var sträng så skrattade damerna åt det. Han gav order om att lyda och de svarade tillbaka. Det var mycket men jag gör ju det!. Och så brast alla i skratt. En av farbröderna klarade av att fila sin kunds naglar i tid, och det gjorde de andra farbröderna lite sura. Att de uppskattar mitt sällskap är det ingen tvekan om. Jag finns där för att umgås och ge av min tid. Jag finns där också för att lära dem modern teknik som andra anser att de inte behöver veta om, än mindre kunna. Jag tänker på äldre som har intressen som tennis, fotboll och mycket annat. De kanske inte kan syssla med det på riktigt längre. Men att se aktiviteten och till och med att utöva den via tv-spel gör dem mer än nöjda. En dag när jag skulle spela på ett av äldreboendena var där en dam som inte deltog men som tittade så mycket och intresserat när jag spelade att hon inte kunde äta. Vi tog en paus, och efter lunchen frågade jag henne om hon tyckte att det såg intressant ut. Hon berättade senare att hon i yngre dagar hade spelat tennis men slutat sedan hennes motståndare hade avlidit. Hon har velat spela tennis idag men folk i hennes omgivning har sagt att det inte skulle vara bra för henne. Hon berättade att hon blir ledsen och tycker att hon åtminstone kunde få sitta på en stol med en tennisracket i handen och slå iväg några bollar. Jag sa till henne att jag tyvärr inte hade någon tennisracket med mig men att mitt tennisspel kanske skulle vara roligt. Vi provade. Den här kvinnan har fått stroke, så hennes högra hand är förlamad. Men vi spelade ändå. Jag fick hjälpa till lite så hon kunde spela med den friska handen. Hon höll i handkontrollen med sin friska hand och sköt iväg bollar. Hela tiden var hon som en sportkommentator, och talade om regler och annat viktigt som rörde tennis. Efter upprepade besök hade jag nu lärt den här damen att spela själv. Nu vet hon hur man använder handkontrollen, vilket är väldigt imponerande med tanke på att hon bara har en fungerande hand. Hon kom att älska vår Playstation2- enhet, och att hon en dag vägrade lämna ifrån sig apparaten var inget förvånande. Jag har också spelat med en före detta fotbollsmålvakt, som dessutom är kvinna. Hon är dement, men det gick bra ändå. För stunden. Hon kämpade och kämpade för att vinna över mig när vi spelade minispel med olika sportaktiviteter. Varje gång jag spelar med denne farbror ser jag hur han verkligen anstränger sig för att komma ihåg vilka symboler det var han skulle trycka på när han använde handkonsolen. Han är 90 år så det tog ju förstås ett litet tag innan han kom ihåg. Varje gång jag kom till honom för att spela så fick vi i princip börja om från noll igen. Men det gjorde inget, för när han väl kom igång så behövde han mig inte längre. Det är otroligt hur stark viljan är hos mina äldre vänner. Viljan att lära sig det nya. Om inte att spela så åtminstone att vilja se på och våga fråga om vad det är som sker. Jag tänker på vissa personer som bara är 30+. Jag brukar bli förvånad när de inte vågar testa ett tv-spel. Och att vissa av dem då säger att det inte kan vara något för äldre. Det finns ingen särskild ålder som tv-spel passar eller inte passar för. Men vi vet att det inte passar alla. Som med allting annat. Jag besökte en äldre man. Vi skulle prova Eyetoy ihop, som har mycket aktiviteter som att hoppa, springa, simma och annat. Man behöver självklart inte göra det på riktigt, det räcker att man gör simrörelser med armarna för att simma, till exempel. På tv-skärmen syntes vatten. Farbrorn kunde se sig själv i vattnet bland alla fiskarna. Först kom han inte ihåg hur man gjorde för att simma, och jag sa inget heller. Men efter en stund när han bara hade vinkat lite här och där, så kom hans simrörelser. Jag skulle beskriva spelet som Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje 9

10 avslappnande. Det finns olika spel som framkallar olika känslor hos en. Det är härligt att som i det här exemplet se vattnet med fiskarna och höra ljudet av vågorna, av havet. Man blir glad, det är färgrikt och glatt dessutom. Antoinette Villanueva menar att hur gammal man än är så finns ändå viljan kvar att pröva nya och utvecklande saker. Och de äldre har en gång varit yngre, de har haft intressen som de gärna vill upprätthålla på något sätt. Hon skriver i en rapport om äldreboendena, att hon upplever dem som ombonade, säkra och hemtrevliga. Dock kan jag tycka att utbudet av aktiviteter begränsas utifrån vad man tycker är passande för de äldre, att man inte riktigt vågar låta de äldre få prova på saker och ting. Därför vet man inte alltid vad den äldre klarar av, fysiskt och psykiskt, skriver Antoinette. Efter PlaymÄker-tiden har Antoinette kvar mycket av sin entusiasm, hon tror att projektet kommer att växa och sprida sig. Hon tror att det om fem år finns PlaymÄker-varianter överallt i landet. Hon ser utvecklingsmöjligheter som att introducera spel för dem som ännu bor hemma och får hemtjänst, och för nyblivna pensionärer. Vi kan ordna dagar med kul timme där barn i förskoleåldern och pensionärer kan få tillbringa en stund tillsammans. Barnen får adoptera en tant eller farbror som de spelar tv-spel med, är en annan av Antoinettes idéer. Hon ser inte tv-spel som ett alternativ till promenader, sällskapsspel eller någon annan aktivitet, utan som ytterligare en aktivitet. Ju fler valmöjligheter de har desto bättre. När de tittar på tv så gör de nästan ingenting alls. Här gör de något de ser något på skärmen som de själva kontrollerar. Och de som är för sjuka eller svaga för att delta kan ändå ha glädje av att sitta bredvid och titta på och skratta tillsammans med dem som spelar, säger Antoinette Villanueva. Malin berättar Malin Haag Petrini kom in i PlaymÄker i oktober 2007 och jobbade till mars Hon har tagit sånglektioner i flera år och sjungit i kör, och fick stå för utprovningen av Singstar-spelet för Playstation2. Så här berättar Malin själv i sin rapport från halvåret med PlaymÄker: På ett äldreboende med dementa började vi sjunga, och vi skrattade och personalen var med oss. Först var det bara fyra boende, sedan droppade det in fler och fler. En började göra gymnastikkonster när jag sjöng och jag blev så imponerad att jag tappade bort mig i texten på låten. Hela salen var fylld med glädje och alla sjöng, trots att de hade sagt innan att de inte kunde låten. Jag var och sjöng på ett äldreboende där de flesta brukarna är ganska sjuka. Där fanns en farbror med rollator som till en början var ganska grinig. Men efter ett tag slappnade han av och började sjunga med. Till slut var han så avslappnad att han reste på sig och började dansa och tanterna tjoade och tjimmade och alla sjöng... Sedan helt plötsligt drar den äldre mannen av sig byxorna och en annan dam nyper tag i hans bakdel! Och då kan jag säga att stämningen var på topp. Malin Haag Petrini var bara 17 år när hon började i PlaymÄker. Hon berättar att hennes mamma arbetade inom äldreomsorgen och att hon som barn ofta följde med och träffade de äldre. De satt och berättade om hur det var när de var små, hur det var förr. Jag tyckte att det var så intressant och roligt att träffa dem, jag längtade efter att bli gammal när jag var liten, berättar Malin. Hon minns också att hon reagerade på att det kunde verka tråkigt och inrutat på boendena, att de äldre inte alltid fick göra som de var vana, kanske inte fick fika ute på balkongen som de alltid hade gjort hemma. Under hennes halvår sjöng och spelade hon främst tillsammans med boende med demenssjukdomar. Det har blivit mer som uppträdanden än som spel. De är så glada, har skrattat och haft jättekul. Minnet sviker hos många av de dementa. Efter sångstunden var det en del som snabbt glömde att det varit musik på hemmet. Men Malin Haag Petrini menar att det ändå har ett stort värde, att de lever upp under den stund som sången pågår, att minnen och känslor väcks. Hon tycker att det vore cyniskt att inte ge detta till dem för att deras närminne sviktar eller för att de är i slutet av sin levnad. Även dementa kan börja dansa i rullstolen. En dam på ett boende var helt orörlig, enligt personalen. Men när jag sjöng så började hon klappa i händerna. Personalen tyckte att det var helt otroligt, och jag var nästan lite skakig efteråt. Det hade varit en så stor upplevelse. Det var de där små, små ögonblicken som var så fantastiska, säger Malin. En annan gång ledde en sångstund till ett långt samtal mellan Malin och en äldre man som berättade om sina minnen från Folkparken när han var ung. Hon tycker att hon har lärt sig att äldre uppskattar ungt besök, uppskattar att det är någon som hjälper dem att ta tag i vardagen och aktiviteter, att någon lyssnar, skapar trygghet och en relation. Malin Haag Petrini tycker sig ha mött ett trögt motstånd från personalen ibland, som om de inte orkar eller är rädda för att lära sig något nytt. Det var som att jag störde deras rutiner. Hon är medveten om att tiden kanske inte räcker till, och att det 10 Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje

11 finns ett teknikmotstånd. Tv-spel svartmålas, Det går lättare om man säger Eyetoy än tv-spel, och förklarar att ordet betyder ögonlek. Hon tyckte också att personal tackade nej åt de gamla ibland, utan att fråga dem. Ibland upplevde hon att hon mer eller mindre blev stoppad i dörren. Det är inte så lätt för en 17-åring att ta sig in när det står en 50-taggare där och säger att de äldre inte vill. Jag var med om ett par gånger att de rullade in de äldre till mig och sedan gick därifrån. Jag tycker att det borde vara en gemensam aktivitet med personalen. Men när eventuella motstånd var forcerade gick sångstunderna hem. Även de dementa sjöng med, gungade till musiken eller klappade. Mest populära av befintligt Singstar-utbud var Jockmock-Jockes Gulligullan, schlagers som Leva livet och Sånt e livet, och Thore Skogmans Storfiskarvalsen. Men även dessa låtar var lite väl moderna för en och annan. Den som har fyllt 90 befann sig i sina mest mottagliga tonår redan på 1930-talet På boenden med friskare äldre kunde de boende fortfarande prata om besöket efter en vecka. De tyckte att det var väldigt trevligt, nästan som en fest! Och minnen väcktes. En dam berättade att Gulligullan slog igenom samma sommar som hon och hennes man firade sin första semester tillsammans. Det var i Dalarna, och de hade just fått sitt första barn. Hon var egentligen ganska förvirrad, men minnena kom av musiken, säger Malin. Hon är övertygad om att de äldre kan bli friskare av att spela tv-spel. En man som hade fått stroke kunde inte greppa med höger hand. När han skulle spela så använde han vänstern. Men efter en stund blev han medryckt av spelet och började ändå använda högerhanden. Han undrade om det inte fanns något svårare spel. Han ville utmana sig själv, och sa att det var länge sen han fick så bra träning. Han fick lite träningsvärk i armen efteråt. Malin har gått vidare till andra jobb, även om hon gärna skulle ha fortsatt. PlaymÄker har lärt mig uppskatta de små, små sakerna. Jag har lärt mig oerhört mycket och fått en helt annan syn på äldre och på äldreboenden. Både Antoinette, Lars och jag har varit frustrerade av att det inte händer mer, fortare. Men jag tror att detta om tio år är en självklarhet inom omsorgen. Jag tror att det här är något stort och viktigt. Vad tycker personalen? Lena Eriksson är biträde i arbetsterapin vid Tallhöjdens vård- och omsorgsboende i utkanten av tätorten Södertälje. Knappt 60 pensionärer bor här, de yngsta strax över 65. De flesta är mellan 80 och 90 år. Tallhöjden är ett demensboende, så alla är mer eller mindre dementa. Alzheimer och andra demenssjukdomar påverkar människor på olika sätt, men generellt så drabbas närminnet. Även finmotoriken kan sättas ned, och en del behöver hjälp med matning. Dessutom har många boende andra sjukdomar, som hjärtproblem. Lena Eriksson huserar i en terapilokal där vävstolar och hobbymaterial vittnar om vad en del av verksamheten går ut på. De äldre får i grupp bland annat syssla med träarbeten, sticka, odla i trädgården, baka och laga mat. En sjukgymnast leder gymnastik, det är dans varje månad och underhållning lite glesare. Lena leder själv en sångstund med hjälp av inspelade sånger och tillhörande häften. Hit kom vid kanske tio tillfällen Malin Haag Petrini för att leka Singstar med de boende. Musik går verkligen hem, säger Lena Eriksson. Den väcker mycket minnen. En del börjar gråta och tänker tillbaka på gamla tider. Att spela själv och delta mer aktivt i Singstar eller Eyetoy låter sig knappast göras här, menar hon. Vi har provat lite, men det fungerar inte riktigt med de dementa. Att sitta med en tv-kontroll är inte till att tänka på. Ofta har de boende strax glömt besöket när sången har klingat ut. Lena Eriksson menar att det ändå är viktigt att få den injektionen. Just för stunden så mår de bra av musiken. Att de inte kommer ihåg har inte så stor betydelse. Jag tror ändå att det har gjort nytta för själen, att känslan finns kvar inne i kroppen, säger hon. Hon tycker att Singstar var roligt för stunden, men att det inte passar så bra för den här åldersgruppen. Bland annat var musiken alltför modern. Lena Eriksson förstår om personal på äldreboenden kan verka motsträviga ibland, särskilt om besöken inte planeras noga. Boendena är ofta styrda av tider och rutiner kring uppstigning, frukost, medicin, andra planerade aktiviteter etc. Att personalen inte själv deltar är nog vanligt, tror Lena Eriksson. Det finns alltid annat för personalen att göra medan underhållningen pågår. Man måste nog bestämma att viss personal ska vara med. Närmare centrum i Södertälje ligger äldreboendet Mariekällgården, som har tio avdelningar. De flesta avdelningar har dementa boende. Tre avdelningar är inriktade på omvårdnad och hyser boende som främst är fysiskt hindrade. Elenor Olsson är gruppchef för omvårdnadsdelen. Vi har en del boende som fortfarande tycker att det är jättekul att spela, berättar hon ett halvår efter introduktionen. Antoinette Villanueva från PlaymÄker gästade ett personalmöte hösten 2007 och visade och lärde ut hur PS2 fungerar. Det fäste så pass att Linden fick vara med och tävla mot Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje 11

12 andra boenden. Den avdelning som använde de utlånade spelen mest vann en spelkonsol, och det blev Linden. Det mest populära är Eyetoy, där spelaren får vifta och vinka för att styra spelet. Elenor Olsson: Vi märker att rörligheten blir bättre hos dem som spelar de spelen. När de väl kommer in i det och tycker att det är roligt så vågar de röra sig mer. Tävlingen gör att man vill mer. Och då töjer man ut sig lite grann. Det finns de som inte har kunnat höja armarna så mycket, men som efter att ha spelat kan höja dem mer. Elenor uppskattar att spelet åker fram någon gång i veckan. Ibland lånas det ut till andra avdelningar, och det kommer också boende från andra avdelningar till Linden för att spela. Det finns förstås också boende som inte har använt spelen. De saknar intresse eller tycker att spelen är för svåra. Spel där man ska kasta bollar är lite lättare. Många spelade ju boll som unga, så det sitter kvar i kroppen, säger Elenor Olsson. Hon kan förstå att personal ibland gör motstånd från början mot att spela. Det går lättare för yngre anställda än äldre. Men får de bara titta och pröva så lossnar det, och i synnerhet när personalen har fått prova tillsammans med de boende och sett hur de kommer loss. Då vänder personalen också. Det är väl alltid så där med något som är nytt, säger Elenor Olsson. Hon menar att omsorgen måste hänga med, att det faktiskt kommer nya generationer äldre som har haft en annan uppväxt och är mer vana vid ny teknik. Elenor Olsson berättar att spelet används mindre nu på våren när de boende hellre vill gå ut. Spelet är ett alternativ, det är en lätt aktivitet och det är enkelt för personalen att sätta igång det. Som regel behöver de äldre hjälp med det tekniska och med knapptryckandet. Om man inte kan spela så kan man ha glädje av att titta på, kanske skratta åt när personalen spelar. Så personalen spelar tillsammans med de gamla? Ja, om det finns tid. Men inte hela dagarna! Enkät bland personal Anställda inom äldreomsorgen har fått svara på ett enkelt frågeformulär i samband med PlaymÄkers besök. I en sammanställning från 41 svarande (varav 35 kvinnor) kan man bland annat utläsa: Alla utom 3 har provat att spela tv-spel. Alla utom 8 kan tänka sig att själva spela när de blir pensionärer. Ingen tror att tv-spelande kan påverka åldrandets negativa effekter. Av de svarande är 13 mellan 18 och 25 år gamla, 10 är mellan 26 och 40, och 12 är över 40 år. Enkäten hade också rader för egna kommentarer. De är genomgående positiva till idén. Flera svarande anser att det kan bidra till att man håller sig ung och aktiv längre, att det skingrar sorgsna tankar och tränar kropp och knopp, koordination. Det finns önskemål om enklare spel och åldersanpassade spel. Flera svarande ser spelet som ett sätt att föra vårdpersonal och boende närmare varandra. Ja, både de äldre och personal kan då aktivera hjärnan. Absolut, man skapar en gemenskap. En fråga gällde om tv-spel kan överbrygga generationsklyftor. De flesta svarar mer eller mindre klart ja på den frågan. Viss skepsis finns: Tveksam till det, de unga gillar oftast lite våldsammare spel. Personal fick också ge egna förslag på spel för pensionärer. Här är några förslag: Mycket med natur och djur. Något dansspel som är känsligt för rörelser men som ger mycket färg också. Något lugnt, stilla. Inget amerikanskt. Spel med lätta rörelser och utan krav på god hörsel. Och några allmänna slutkommentarer: Alla gillade spelen, personal samt boende. Bra idé, dock ej för dementa. Det var en rolig stund. Enkät bland seniorer Även de äldre har fått svara på enkätfrågor om PlaymÄker. I en sammanställning med svar från 48 personer kan man bland annat utläsa följande: Flertalet, 30 personer, har inte tillgång till dator hemma. Nästan alla tror att det finns ett intresse för tv-spel riktade till äldre än 65. Eyetoy var den klart mest populära tillämpningen i Playstation2. Ungefär hälften av de svarande vill prova att spela igen, samma eller andra spel. Ungefär hälften säger sig ha fått sin uppfattning om tv-spel förändrad genom att prova på. Av de svarande var 14 personer år gamla, 11 var och 23 var år. De spontana kommentarerna från enkätlapparna hade en positiv övervikt. Några av dem: Det finns de som behöver se det här, det är många som sitter hemma ensamma. Man måste hänga med i utvecklingen. Har åtta barnbarn som spelar, vill fatta något! Det var roligt att sjunga tillsammans. Några mindre entusiastiska svar: Musiken på Singstar bör vara av äldre datum. Vill inte spela, men vill se på när andra spelar. Orkar inte, för gammal. Mina ögon tåras och det svider alltid efteråt men det är så roligt. Ett större perspektiv Projektledaren Lars Ahlin har i sin klippärm också samlat artiklar som handlar om tv- och datorspelande bland äldre på andra håll. Klippen visar att PlaymÄker bara är en del i ett större, globalt skeende. 12 Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje

13 Förklaringen till det ökande intresset är ganska enkel: De äldre har blivit fler, friskare, bättre utbildade och har fått det bättre ekonomiskt ställt. Fler projekt liknande PlaymÄker har eller ska startas på andra orter i Sverige, bland annat i Ockelbo i Gästrikland. Enligt klippen har spelutvecklarna i USA upptäckt den nya tv-spelsgenerationen med silver i håret och i plånboken, och börjat utveckla spel och webbsajter för seniorer. Inom sjukvården börjar man allt mer uppmärksamma dator- och tv-spel som verktyg i rehabilitering. Arbetsterapeuten Jurgen Broeren vid Sahlgrenska akademin har skrivit en avhandling där han undersökt hur människor med diagnosen stroke kan tränas med spelande. Och i juni hålls i Södertälje konferensen om Tv-spel och äldre, i arrangemang av Kultur- & Fritid Södertälje, Äldreomsorgskontoret i Södertälje och Hjälpmedelsinstitutet. Till konferensen kommer ovan nämnde Jurgen Broeren, liksom spelskribenten Thomas Arnroth och arbetsterapeuten Ingela Månsson. Jag hoppas på konferensen, att den ska leda till att det bildas nätverk för dem som börjat med detta, så att vi kan ge varandra tips och styrka, säger Lars Ahlin. Lars Ahlin ser också en nytta i att sammanföra de äldsta med de yngsta, och inte bara för seniorernas skull. Det är inte hållbart att äldre sitter och väntar på besök, samtidigt som barn och ungdomar skriker efter att ha fler vuxna omkring sig som har tid att lyssna. Där kan tv-spel bli en ingång till kommunikation mellan generationerna. Andra möjliga vinster han ser är att personalens arbetssituation kan påverkas positivt. Det betyder att personalen kan få det lite roligare på sin arbetsplats, och det lönar sig. Lars Ahlin menar också att pensionärer som fortfarande bor hemma också kan bli mer aktiva. Om det leder till att de blir mer vitala så kan de bo hemma längre och belasta ekonomin mindre. Om man nu ska vara krass. Har dina förväntningar infriats? Nej, det här är bara en start, en injektionsspruta. Vi har precis börjat, kan man säga. Jag hoppas att vi har rört om lite grann i grytan. Aktivitet föder aktivitet. Jag är övertygad om det. Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje 13

14 Webb- och lästips Här är tips på ytterligare läsning om tv- och datorspel, om kultur för äldre och annat i anknytning till ämnet. På webben På Södertälje kommuns hemsida finns mer fakta om PlaymÄker och äldreomsorgen i kommunen, på www. sodertalje.se/tvspel. Hjälpmedelsinstitutet drivs av staten och Sveriges kommuner och landsting. Webbplatsen finns på www. hi.se. Borås kommun driver ett projekt för itstöd i äldreomsorgen, Action. Information om det kan man hitta på www. boras.se. Följ länkar till äldreomsorg. I USA och Japan forskas och utvecklas en hel del seriösa tillämpningar av spel. Om detta kan man läsa (på engelska) bland annat på www. gamesforhealth.org som berättar om en del av satsningen The serious games initiative. Henrik Ehrsson, forskningsledare vid Institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, har forskat om metoder att förflytta känslan av jaget till en plats utanför kroppen. Mer om detta forskningsfält på ki.se. Ett annat tips kan vara att helt enkelt söka på webben på tvspel äldre (utan citationstecken). Den kombinationen gav i maj träffar på På papper Datorspelande för äldre bara tidsfördriv eller något mer? heter ett examensarbete från KTH, skrivet av Carolin Molander Det kan hämtas som pdf-fil från högskolans hemsida (se publikationer/exjobbsrapporter). Äldrelivsbranschen en framtidsbransch (KK-stiftelsen, 2007) handlar om en väntad kraftig tillväxt av gruppen äldre, och hur det påverkar samhället. I tidningen Pensionären nr 3/2008 finns ett längre reportage om PlaymÄker och om aktuell forskning kring spel och åldrande. Kultur för seniorer (Umeå kommun, 2005) är en rapport från ett projektet Kultur för äldre i Umeå. Aktiv med dator/möjligheter för personer med rörelsehinder (2005) är en rapport från Hjälpmedelsinstitutet som presenterar möjligheter som tekniken erbjuder för att underlätta för rörelsehindrade att delta i samhällets aktiviteter under livets alla skeenden. Bingo och Beethoven/Om kultur i äldreomsorgen (Statens Kulturråd, 1986) är en lättillgänglig rapport. Gamla är unga som blivit äldre (SOU 1994:39) är en statlig utredning om solidaritet mellan generationerna, som skrevs i samband med det europeiska äldreåret Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje

15 Det är otroligt hur stark viljan är hos mina äldre vänner. Viljan att lära sig det nya. Om inte att spela så åtminstone att vilja se på och våga fråga om vad det är som sker. Antoinette Villanueva, PlaymÄker Rapport om projektet PlaymÄker i Södertälje 15

16 Kontakt Lars Ahlin, kultursekreterare Kulturskolan Södertälje