Yttrande över promemorian Vem ska göra vad? Om fördelningen av arbetsuppgifter mellan polisens anställda (Ds 2013:64)

Transkript

1 Datum Sida (5) Ert dnr Dnr Ju2013/6806/L4 EBM A-2013/0625 Justitiedepartementet Stockholm Yttrande över promemorian Vem ska göra vad? Om fördelningen av arbetsuppgifter mellan polisens anställda (Ds 2013:64) Ekobrottsmyndigheten lämnar härmed sitt yttrande över rubricerad promemoria. Sammanfattande bedömning Ekobrottsmyndigheten tillstyrker utredningens förslag att öppna upp möjligheterna för civilanställda vid polismyndigheterna att utföra vissa uppgifter som idag endast får utföras av den som är polis. Myndigheten vill framhålla att samma behov av effektiviseringar och överväganden som utredningen nu föreslår för utredningsverksamheten i minst lika hög grad gör sig gällande inom ekobrottsbekämpningen. Det är mycket angeläget att de förslag som utredningen lämnar avseende den brottsutredande verksamheten även omfattar de civilanställda vid Ekobrottsmyndigheten. De förslag till ändringar i rättegångsbalken (RB) som lämnas i denna promemoria innehåller formuleringen anställd vid Polismyndigheten eller tjänsteman vid Polismyndigheten för att förtydliga att inte bara den som är polis ska få utföra viss uppgift eller åtgärd. Ekobrottsmyndigheten föreslår att lokutionen anställd/tjänsteman vid Polismyndigheten kompletteras med tillägget eller Ekobrottsmyndigheten. Vad gäller övriga förslag och överväganden som redovisas i promemorian, dvs. om trafikövervakningsverksamheten (kapitel 7.2), ändringar som rör unga lagöverträdare, förfarandet i vissa fall av förverkande, polisförordningen (kapitel och 7.3.6) och övrig verksamhet enligt kapitel 7.4, lämnar Ekobrottsmyndigheten inte några synpunkter avseende dessa. Ekobrottsmyndighetens allmänna synpunkter Verksamheten vid Ekobrottsmyndigheten tas inte närmare upp i promemorian. Tvärtom tar promemorian enbart sikte på förändringar för anställda vid polisen. Det finns här skäl att påpeka att förslagen att förändra befogenheterna för vem som ska eller får utföra en viss uppgift i polisens arbete endast omfattar vissa delar av rättsväsendet där poliser idag utför vissa uppgifter. Förslaget innebär en snedvridning genom att behörigheten att utföra samma typ av uppgifter inom rättsväsendet kommer att regleras olika inom olika verksamheter. Fleminggatan 14 Box Stockholm Tel Fax

2 Sida 2 (5) Ekobrottsmyndigheten konstaterar att det övergripande målet för polisväsendet är att tillförsäkra den enskilde rättstrygghet och rättssäkerhet, förebygga och upptäcka brott samt se till att den som har begått brott identifieras och lagförs. Regeringen har ställt upp ett antal verksamhetsmål för polisverksamheten och ett sådant mål anger att polisens utredningsarbete ska bedrivas rättssäkert, effektivt och på ett ändamålsenligt sätt. Med detta avses bl.a. att tiden mellan brottsanmälan och slutredovisning ska bli kortare. Någon skillnad i detta avseende föreligger inte i förhållande till Ekobrottsmyndighetens uppdrag och arbete. Ekobrottsmyndigheten lyder direkt under regeringen och är en särskild åklagarmyndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Det är unikt för rättsväsendet att det inom myndigheten arbetar åklagare, poliser, revisorer, civila utredare, specialister och administratörer av olika slag som tillsammans skapar förutsättningar för en effektiv brottsutredning genom utnyttjande av olika kompetenser. Verksamheten förutsätter m.a.o. särskild kompetens vad gäller analys och utredningserfarenhet. Arbetet bedrivs huvudsakligen i åklagarledda arbetsgrupper. Rikspolisstyrelsen tillkallar polismän från polismyndigheterna för den verksamhet som bedrivs vid Ekobrottsmyndigheten. Ekobrottsmyndigheten leder den verksamhet som polismännen ska delta i vid myndigheten, med undantag för åtgärder i verksamheten som enligt lag eller annan författning endast får utföras av anställda inom Polisen. Detta får betydelse för myndighetens möjligheter att själv påverka hur utredningarna bedrivs och med vilka resurser. I Ekobrottsmyndighetens uppdrag ligger att finna former för effektivisering av arbetet med förundersökning och processföring. En ökad effektivitet kan enligt Ekobrottsmyndighetens uppfattning uppnås genom att myndighetens utredare (oavsett anställning som polis eller civilanställd utredare) ges möjlighet att utföra de åtgärder enligt 23 kap 3 RB, förhör enligt 24 kap. 8 RB och förenklad delgivning enligt 33 kap. 6 RB som nu föreslås gälla för civilanställda vid polisen. På detta sätt ges förutsättningar för att enklare ärenden kan hanteras i en snabbfil för mängdärenden. Härigenom frigörs också resurser till att bekämpa den mer allvarliga brottsligheten. Om uppgiftens utförande inte kräver en åtgärd som ligger inom ramen för polisens våldsanvändning finns det inte några bärande eller sakliga skäl till varför en anställd vid Ekobrottsmyndigheten inte ska kunna utföra samma åtgärder som de civilanställda vid en polismyndighet. Den kvalificerade brottsutredande verksamheten rör många olika sakområden, t.ex. ekonomiska förhållanden, miljöfrågor samt tekniska och medicinska frågor. Det ställer krav på att utredningsenheterna kan hantera breda kompetensområden. För att uppnå detta krävs att människor med olika utbildnings- och erfarenhetsbakgrund ingår i utredningsenheterna. Ett förslag som även ger civilanställda utredare vid Ekobrottsmyndigheten ett verktyg att effektivt utföra de åtgärder som omfattas av de nu föreslagna ändringarna i rättegångsbalken är ett steg i rätt riktning. Mot denna bakgrund är det angeläget att de civilanställda utredarna vid Ekobrottsmyndigheten ges samma möjligheter i den brottsutredande verksamheten som nu föreslås för

3 Sida 3 (5) anställda inom polisen, särskilt när det gäller möjligheten för annan än polisman att delge information om förenklad delgivning. Ekobrottsmyndigheten har tidigare framfört sina synpunkter till utredningen och till departementet, varför tidigare skrivelser bifogas som bilaga. 1 De ändringar som föreslås i rättegångsbalken gäller i lika hög grad de skattebrottsutredare som involveras i Ekobrottsmyndighetens utredningar. Ekobrottsmyndigheten avstår dock här från att närmare ange hur detta ska komma till uttryck i förslagen till ändringar i rättegångsbalken och häktesförordningen. I det följande lämnar Ekobrottsmyndigheten följande synpunkter på kapitel 7.3 i promemorian Utredningsverksamheten Ekobrottsmyndigheten delar utredningens uppfattning att det inte finns anledning att överväga några författningsreglerade kompetenskrav för den som ska utföra de åtgärder som avses i 23 kap. 3 andra stycket RB, förhör enligt 24 kap. 8 RB och förenklad delgivning enligt 33 kap. 6 RB. De som vid myndigheten har ett ansvar att fördela uppdrag har också ett ansvar att tillse att mottagaren/utredaren har rätt kompetens att delge brottsmisstanke, inställning till denna och behovet av försvarare eftersom det är direkt förknippat med ett frihetsberövande och väsentligt för ett eventuellt fortsatt frihetsberövande. Det ligger i Ekobrottsmyndighetens intresse att ha sådana rutiner att den som utses för en viss uppgift (såsom att hålla ett anhållningsförhör eller delge en misstänkt information om förenklad delgivning) har den utbildning och erfarenhet som krävs för uppgiften. Det innebär, som framgått ovan, effektivitetsvinster om den eller de utredare som kan ärendet/utredningen bäst också kan vidta sådana åtgärder som nu avses. Som tidigare framhållits är det angeläget att de förändringar som föreslås för civilanställda inom polisen också omfattar civilanställda inom Ekobrottsmyndigheten. De förslag till ändringar i rättegångsbalken (RB) som lämnas i denna promemoria innehåller formuleringen anställd vid Polismyndigheten eller tjänsteman vid Polismyndigheten för att förtydliga att inte bara den som är polis ska få utföra viss uppgift eller åtgärd. Ekobrottsmyndigheten föreslår att lokutionen anställd/tjänsteman vid Polismyndigheten kompletteras med tillägget eller Ekobrottsmyndigheten eftersom ändringarna i rättegångsbalken just avser den brottsutredande verksamheten. 1 Ekobrottsmyndighetens skrivelse till utredningen daterad (EBM A-2013/0515) och Ekobrottsmyndighetens yttrande över betänkandet Brottmålsprocessen (SOU 2013:17), avsnitt 8.5 i yttrandet (sid 7), Ju2013/2761/DOM (EBM A-2013/0212).

4 Sida 4 (5) Häktesförordningen Uppgiften att utföra den granskning som är påkallad på grund av den häktades restriktioner bör kunna tilldelas den som kan ärendet/utredningen bäst. Det är därför rimligt att även en civilanställd utredare vid Ekobrottsmyndigheten får samma befogenheter som nu föreslås tillkomma anställd vid Polismyndigheten. Uppgiften att granska försändelser kan vara en tidskrävande uppgift och riskerar att ianspråkta myndighetens resurser i ett läge där förundersökningsledaren vill inrikta och genomföra utredningsinsatserna på de åtgärder som motiverat häktningen. Denna fråga återverkar alltså på den intagnes häktningstid. Det är därför värdefullt om uppgiften med granskning kan spridas på fler utredare än den som är polisman. Bestämmelsen i 25 häktesförordningen bör ändras i enlighet med det tillägg som Ekobrottsmyndigheten ovan föreslagit, dvs. med tillägget eller Ekobrottsmyndigheten. Ekobrottsmyndigheten vill här peka på att det är vanligt att utredningar, där det förekommer häktade med restriktioner, genomförs med biträde av skattebrottsenheterna. I dessa utredningar samverkar poliser och skattebrottsutredare. Det bör därför övervägas om den föreslagna ändringen också bör omfatta skattebrottsutredare Utredningsverksamheten I promemorian anges att det inte finns några särskilda regler om vem som ska verkställa en kroppsbesiktning. Promemorian hänvisar här till vad som kan utläsas ur Gunnel Lindbergs bok Straffprocessuella tvångsmedel. 2 Så länge åtgärden att genomföra en kroppsbesiktning genom salivprov inte kräver polisiär våldsanvändning är det inte något som hindrar att den som saknar polismans kompetens tar salivprovet. Denna rättsliga åtgärd som, i dagligt tal brukar benämnas registertopsning, regleras i 28 kap. 12 a rättegångsbalken. Detta innebär att även civila utredare har möjlighet att genomföra ett DNA-prov om den misstänkte går med på detta utan att sätta sig till motvärn. Skälet till att andra än polismän redan idag får genomföra ett DNA-prov genom topsning av munhåla är att den åtgärden inte anses särskilt integritetskränkande. 3 Mot detta bör dock erinras att det, som nyss framgått, är vanligt att skattebrottsenheterna anlitas antingen för att biträda i en brottsutredning eller så kan åklagaren (förundersökningsledaren) ge Skattebrottsenheten (SBE) ett helhetsansvar för hela utredningen. 2 Gunnel Lindbergs, Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas?, 3:e upplagan 2013, sid A.a, sid 643.

5 Sida 5 (5) Av 2 sista stycket lagen (1997:1024) om Skatteverkets medverkan i brottsutredningar följer emellertid direkt av lagtexten att en skattebrottsutredare inte får verkställa beslut om tvångsmedel utöver vad som följer av 3 och 4 i den lagen. De sistnämnda bestämmelserna ger SBE-utredare rätt att verkställa beslut om beslag och medverka vid en husrannsakan. I och med denna reglering är SBE:s möjligheter till tvångsmedelsanvändning uttömda. 4 Även här föreligger uppenbarligen en skillnad mellan olika utredare. En sådan åtskillnad i befogenhet är inte motiverad vare sig ur kompetenssynpunkt eller från ett ändamålsperspektiv. I ett stort antal ärenden där skattebrottsutredare är involverade förekommer det att förhören med misstänkta genomförs i Skattebrottsenhetens egna lokaler. Detta medför att en polisman i nuläget måste tillkallas och åka över till den skattebrottsenhet där förhöret genomförs för att utföra registertopsningen. Det säger sig självt att detta framstår som omständligt och medför effektivitetsförluster samt extra arbete med samplanering av tillgängliga resurser. Ekobrottsmyndigheten kan inte se att det finns några bärande skäl till att skattebrottsutredare inte ska ges samma befogenhet som tillkommer andra utredarkategorier; särskilt inte som skattebrottsutredare kompetensmässigt väl fyller de krav som kan ställas på utbildning och erfarenhet. Myndigheten anser att det finns ett behov av att ändra lagsstiftningen i denna del. Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Eva Fröjelin. I den slutliga handläggningen har chefsjuristen Lena Lindgren Schelin deltagit. Verksjuristen Christer Dahlström har varit föredragande. Eva Fröjelin Christer Dahlström Kopia till Justitiedepartementet/Å 4 A.a, sid 98f.

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23