Stockholm den 30 augusti 2017 R-2017/0912. Till Justitiedepartementet. Ju2017/04129/KRIM

Transkript

1 R-2017/0912 Stockholm den 30 augusti 2017 Till Justitiedepartementet Ju2017/04129/KRIM Sveriges advokatsamfund har genom remiss inkommen den 24 maj 2017 beretts tillfälle att avge yttrande över betänkandet Kvalificerad välfärdsbrottslighet förebygga, förhindra, upptäcka och beivra (SOU 2017:37). Sammanfattning Advokatsamfundet som konstaterar att ingen advokat dessvärre har involverats i utredningsarbetet anser att många av de föreslagna regeländringarna är relevanta åtgärder för att komma till rätta med aktuella problem som är förknippade med vårt välfärdssystem och har således ingen erinran mot huvuddragen i förslagen. Enligt Advokatsamfundet är det en grundläggande förutsättning för ett väl fungerande välfärdssystem att rättssäkra åtgärder vidtas för att förhindra ett organiserat och systematiskt utnyttjande av samhällets resurser genom ekonomisk brottslighet. Advokatsamfundet har dock vissa invändningar och synpunkter i olika frågor enligt vad som framgår närmare av det följande. En huvudinvändning som Advokatsamfundet har mot förslaget är att det fortfarande ska vara åklagare som ska besluta om och inleda förundersökning, i vilka beslut om tvångsmedel ska fattas av åklagare. Beträffande förslaget till lag om Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet bör regeringen använda motsvarande regelverk som gäller för Skattebrottsenheten. De föreslagna paragraferna 2, 4 och 5 bör enligt Advokatsamfundets mening utgå. Ett flertal av förslagen avser direktåtkomst av uppgifter mellan myndigheter. Advokatsamfundet har i samband med remissbehandlingen av betänkandet Personuppgiftsbehandling på utlännings- och medborgarskapsområdet (SOU 2015:73) framfört kritik mot att tillåta direktåtkomst mellan olika myndigheter, särskilt när det gäller direktåtkomst till känsliga personuppgifter. 1 Vidare anförde Advokatsamfundet att 1 Se Advokatsamfundets remissyttrande den 30 september 2015 (Ju2015/05766/L7).

2 2 det ofta finns mindre integritetskänsliga sätt att dela information på. Vid direktåtkomst ställs således höga krav på lagtextens utformning. Advokatsamfundet anser att dessa synpunkter har bäring även i nu aktuellt hänseende och hänvisar till dessa. Nedan ges även särskilda synpunkter på ett av de enskilda förslagen beträffande direktåtkomst. Synpunkter på de olika förslagen i betänkandet Skatteverket får avregistrera personnummer från folkbokföringen om uppgiften är uppenbart felaktig (avsnitt 7.4.2) Enligt den föreslagna lagtexten får en uppenbart felaktig uppgift avregistreras. Utredningen anger att det som avses är konstaterat falska personnummer. Med hänsyn till att avregistrering av personnummer är en mycket ingripande åtgärd, bör höga krav ställas på lagtextens utformning. Advokatsamfundet menar att det av lagtexten därför klart och precist bör framgå när uppgifter får avregistreras. Det föreligger nu en diskrepans mellan vad som är en konstaterat falsk respektive en uppenbart felaktig uppgift. Denna oklarhet bör åtgärdas och lagtexten förtydligas inom ramen för den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Migrationsverket får direktåtkomst till vissa uppgifter i andra myndigheters databaser (avsnitt 7.4.5) Utredningen ansluter sig till det förslag avseende direktåtkomst som Utlänningsdatautredningen lade fram i sitt betänkande Personuppgiftsbehandling på utlännings- och medborgarskapsområdet (SOU 2015:73), (s. 315 ff.). Advokatsamfundet avstyrkte Utlänningsdatautredningens förslag i sitt remissyttrande. 2 Ett i huvudsak överensstämmande förslag lades fram i betänkandet Stärkt ställning för arbetskraftsinvandrare på arbetsmarknaden (SOU 2016:91). Advokatsamfundet konstaterade att direktåtkomst innebär särskilda risker för otillbörligt integritetsintrång, varför särskilt höga krav på tydlig lagstiftning föreligger. 3 Som tidigare konstaterats är Advokatsamfundet kritiskt mot att tillåta direktåtkomst mellan olika myndigheter, särskilt när det gäller direktåtkomst till känsliga personuppgifter. Det riskerar ofta att för många personer får tillgång till personuppgifterna. Såsom Advokatsamfundet påtalat i tidigare remissyttranden finns vidare ofta mindre integritetskänsliga sätt att dela information på. Advokatsamfundet avstyrker därför förslaget i denna del. Folkbokföringsverksamhet ges möjlighet att göra besök (avsnitt 7.6.1) Utredningen föreslår att Folkbokföringsverksamheten ska ges möjlighet att göra besök. Förslaget innefattar en ingripande kontrollåtgärd, varför Advokatsamfundet delar utredningens uppfattning att möjligheten ska tillämpas restriktivt. Advokatsamfundet anser dock att rekvisitet när det behövs bör vara när det är nödvändigt för att ytterligare poängtera den restriktivitet som ska gälla. 2 Se ovan remissyttrande. 3 Se Advokatsamfundets remissyttrande den 20 februari 2017 (Ju2016/09057/EMA).

3 3 Ett folkbokföringsbrott införs (avsnitt 7.7) Utredningen föreslår att ett nytt folkbokföringsbrott införs. Den som lämnar felaktig uppgift till grund för folkbokföringen eller underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet ska dömas för folkbokföringsbrott om gärningen begåtts med uppsåt. Ett grovt folkbokföringsbrott införs. Ringa fall ska inte leda till ansvar. Enligt Advokatsamfundet måste det ställas höga krav på legalitet och förutsägbarhet vid införande av strafflagstiftning. Alternativa, mindre ingripande, åtgärder ska alltid övervägas i första hand och gärningens allvar ska motivera straffsanktionen. Enligt gällande rätt kan anmälnings- och uppgiftsskyldighet kompletteras med vitesföreläggande. Utredningen har dock inte övervägt huruvida denna befintliga och mindre ingripande åtgärd är en tillräcklig åtgärd. Även i övrigt saknas en mer djupgående analys avseende behovet av en straffsanktion på sätt som nu föreslås. Dessa tillkortakommanden gör att Advokatsamfundet inte kan tillstyrka förslaget i dagsläget. Advokatsamfundet efterfrågar vidare ytterligare motivering av straffskalan, eftersom straffskalan inte har motiverats i förhållande till brottets straffvärde. Advokatsamfundet vill även framhålla att om en särskild straffbestämmelse avseende folkbokföringsbrott införs, är det viktigt att det tydliggörs vad som kan anses utgöra ringa fall, vad som kan utgöra grova fall, samt vad som ska gälla vid olika situationer av brottskonkurrens. Detta för att möjliggöra en så förutsägbar och enhetlig tillämpning som möjligt. Sammantaget anser Advokatsamfundet att förslaget till ett nytt folkbokföringsbrott bör ändras i enlighet med vad som nu har anförts. Migrationsverket ges återkravsrätt (avsnitt 8.2.3) Utredningen föreslår att Migrationsverket ges återkravsrätt samt att Migrationsverket kan efterge det belopp som felaktigt betalats ut. Advokatsamfundet anser här att det finns behov av förtydligande i fråga om vad som ska beaktas vid beslut om eftergift. I betänkandet Återkrav inom välfärdssystemen (SOU 2009:6) föreslogs att Migrationsverket skulle ges rätt till återkrav. Advokatsamfundet angav då i sitt yttrande att särskilda skäl var att föredra. 4 Utredningens förslag innefattar inte något krav på synnerliga eller särskilda skäl. Enligt författningskommentaren får myndigheten fritt pröva frågan om eftergift. Advokatsamfundet anser att det vore önskvärt med vägledning avseende när eftergift ska meddelas för att skapa förutsättningar för förutsägbarhet och likabehandling vid tillämpningen. 4 Advokatsamfundets remissyttrande den 11 maj 2009 (Fi2009/1049).

4 4 Utökade möjligheter att enligt socialförsäkringsbalken inhämta uppgifter från banker m.fl. (avsnitt 8.3.4) Utredningen föreslår att möjligheten utvidgas till att gälla samtliga ärendeslag och Försäkringskassan ges möjlighet att inhämta uppgifter avseende juridiska personer. Utredningens behovsanalys är relativt utförlig, men avser inte alla ärendeslag. Det kan inte utifrån analysen konstateras att behov föreligger att inhämta aktuella uppgifter avseende samtliga ärendeslag. Även proportionaliteten bör utredas vidare. Utredningens förslag innebär en långtgående utvidgning av möjligheten att inhämta kontoutdrag. Advokatsamfundet anser att även eventuella avgränsningar bör övervägas. Advokatsamfundet anser sammantaget att analysen i nu angivna avseenden måste kompletteras för att kunna läggas till grund för lagstiftning och avstyrker därför förslaget i denna del. Bidragsbrottslagens tillämpningsområde utvidgas (avsnitt ) Utredningen föreslår att bidragsbrottslagens tillämpningsområde ska omfatta även ekonomiskt stöd som beslutas av Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen och som avser en viss enskild person, men inte utbetalas direkt till den enskilde. Lagen ska också gälla för lönegaranti. Förslaget innebär en utvidgning av det kriminaliserade området, varför alternativa mindre ingripande åtgärder bör övervägas innan ny kriminalisering sker. Av utredningens motivering framkommer inte att alternativa åtgärder har övervägts. Utredningen har inte heller redogjort för huruvida utvidgningen har någon förväntad effekt. Advokatsamfundet anser att analysen i dessa avseenden måste kompletteras för att kunna läggas till grund för lagstiftning. Advokatsamfundet kan därför inte tillstyrka förslaget i dess nuvarande utformning. Straffskalan för grovt bidragsbrott höjs (avsnitt ) Utredningen föreslår att straffskalan för grovt bidragsbrott skärps till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bidragsbrottets införande konstaterade regeringen att utgångspunkten var att straffskalorna för bidragsbrott borde anpassas efter dem som gäller för bedrägeribrotten, men att det var svårt att se att det skulle förekomma gärningar vid bidragsbrott med så högt straffvärde som fängelse i sex år. Utredningen konstaterar dock att bidragsbrottens straffskala bör ligga i linje med bedrägeribrottens straffskala för att åstadkomma en mer enhetlig reglering (s ). Advokatsamfundet noterar att utredningen i övrigt inte har motiverat straffskärpningen. Advokatsamfundet hänvisar i detta sammanhang till sitt yttrande över betänkandet Stärkt straffrättsligt skydd för egendom (SOU 2013:85). 5 I yttrandet konstaterade samfundet bl.a. att: Straffskalan för ett enskilt brott ska ge uttryck för samhällets syn på just det brottets karaktär och straffvärde. [ ] Överensstämmelse mellan olika brotts straffskalor är inte ett självändamål. Den nu föreslagna straffskärpningen har inte motiverats utifrån samhällets syn på brottets karaktär eller straffvärde. Advokatsamfundet anser att analysen i dessa 5 Advokatsamfundets remissyttrande den 24 april 2014 (Ju/2013/8768/L5).

5 5 avseenden måste kompletteras för att kunna läggas till grund för lagstiftning och avstyrker därför förslaget. Det kan i detta sammanhang även anmärkas att det i betänkandet refererade avgörandet från hovrätten angående assistansersättning, visar att domstolen valde bedrägeribestämmelsen framför bidragsbrottsbestämmelsen, trots principen om lex specialis med det uppenbara skälet att hovrätten ansåg att straffskalan inte var tillräcklig i bidragsbrottslagen. Advokatsamfundet anser att det mot denna bakgrund är motiverat att i detta lagstiftningsärende förtydliga om lex specialis undantagslöst ska tillämpas om bidragsbrottslagen är tillämplig. Huruvida sådan reglering motiverar en straffskärpning i bidragsbrottslagen eller inte, bör också analyseras ytterligare. Ny organisation för att bekämpa brott mot välfärdssystemen (avsnitt 11) Enligt betänkandet föreslås att en ny enhet för utredning av brott enligt bidragsbrottslagen ska inrättas utanför Polismyndigheten. Enheten föreslås placeras som en särskild enhet hos Försäkringskassan, enligt den modell som finns hos Skatteverket, och bära namnet Bidragsbrottsenheten. Reformen föreslås genomföras efterhand och kompetens och organisation successivt byggas upp. Till detta kommer att Ekobrottsmyndigheten föreslås handlägga mål om brott mot bidragsbrottslagen. Utredningens förslag går i denna del ut på att Bidragsbrottsenheten ska få fatta beslut om att inleda och leda förundersökning om brott enligt bidragsbrottslagen. Förslaget innebär vidare att Bidragsbrottsenheten får besluta om tvångsmedel bestående i beslag enligt 27 kap. 1 rättegångsbalken och kroppsbesiktning enligt 28 kap. 12 a rättegångsbalken i de fall våld mot person inte behöver användas. Enligt Advokatsamfundets uppfattning bör frågor om förundersökning och tvångsmedel även i fortsättningen hanteras av åklagare och inte av tjänstemän på Försäkringskassan eller Bidragsbrottsenheten. Att låta en myndighet som utsatts för brott själv inleda förundersökning och vidta tvångsåtgärder inger starka betänkligheter. Att dessutom möjliggöra för en sådan myndighet att använda sig av straffprocessuella tvångsmedel är inte acceptabelt utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Advokatsamfundet motsätter sig därför förslaget i denna del. I betänkandet anges (s. 501) att En förutsättning för att garantera rättssäkerheten vid en sådan förändring är att låta förändringen ske i takt med att nödvändig kompetens byggs upp och tillförs den nya enheten. Skrivningen belyser tydligt riskerna och problemet med den föreslagna ordningen, nämligen att Försäkringskassan saknar erforderlig kompetens för att inleda och leda förundersökningar, liksom för att fatta beslut om tvångsåtgärder. Det är enligt Advokatsamfundet uppenbart att rättssäkerheten endast kan garanteras om den nuvarande ordningen behålls, där åklagare ansvarar för förundersökningsarbetet och fattar beslut om eventuella tvångsåtgärder.

6 6 Missbruk eller överutnyttjande av välfärdssystemen ska särskilt beaktas vid näringsförbud (avsnitt ) Enligt betänkandet ska det vid denna typ av allvarlig brottslighet utan undantag yrkas på näringsförbud när förutsättningarna för detta är uppfyllda (s. 523). Vidare konstateras att det även fortsatt är en helhetsbedömning som ska göras och varje överträdelse ska inte automatiskt medföra näringsförbud (s. 525). Advokatsamfundet menar att det ändå föreligger en risk för att det härmed alltför slentrianmässigt och regelmässigt kommer att yrkas på näringsförbud. Detta vore olyckligt och lagstiftningen bör kompletteras för att tydligare kvalificera när det kan bli aktuellt med näringsförbud. Advokatsamfundet anser vidare att det vore lämpligt att klarlägga och exemplifiera vad som avses med missbruk eller överutnyttjande av välfärdssystemen, för att möjliggöra förutsägbarhet och likabehandling vid tillämpningen. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg