Att vara död har sina begränsningar

Transkript

1 Att vara död har sina begränsningar AV PATRIK BERGNER Roller: Mannen Kvinnan

2 EN MAN I ETT VARDAGSRUM. EN KVINNA SITTER I SOFFAN. På väg att säg något. Avbryter sig. Kort paus. Jag ville det inte, vet du, inte alls. Inget jag ville. Tvärtom. Jag ville det inte. Precis tvärtom mot ville, jag ville det inte, inte alls. Inget jag ville.tvärtom. Om det han dricker. Jag känner inte igen smaken. Smakar inte som det brukar. Smakar som bränt papper. Eller som överkokt ris. Brukar smaka bättre Det är tydligen mycket som har förändrats i natt. Jag, whiskyn. Du. Undrar om den där pizzan smakar annorlunda nu än vad den gjorde... Undrar om den smakar annorlunda än innan du kom hem. Så hårt. Jag fick ont av det, allt du när du höll mig. Det var fruktansvärt. Och hur skulle det kunna vara annorlunda? Förutom att det smakar för jävligt. Och som jag ser det så är det ditt fel. Allt blev anorlunda när du kom hem. Jag sade inget. Gjorde inget. Var på väg att gå och lägga mig. Men du! Log! Så härligt. Alla vita tänderna på en gång. Strålande, bländande. Jag kände inte igen dig längre. Och vart ska jag ta vägen nu? Hela luften liksom väntar på mig, darrar, väntande. Som dina bröst. Darrande. Väntande. På mig! Är det juste tycker du av en kvinna att le när hennes man väntat på henne hela natten?! Som om! Annorlunda!! Allt ställdes på sin spets när jag frågade var du varit. Men är du uppe fortfarande? Skrattar. Ja, jag är uppe fortfarande, jajamen, har du sett! Som om Kvinnan kommit med en invändning. Ja, jag vet, så vad skulle jag svarat då, tycker du? Du står där så vacker och vacker och bara ler och tycker livet leker och ser inte alls hur jag mår, hur jag undrar. Som om Kvinnan sagt något. Du pratar för mycket. Du gör du alltid. Men jag längtade efter dig. Vaddå? Vad var det som plötsligt var så hemskt? Vad såg det ut som? Nog fan såg du EX! AK! T! vad jag tänkte. Ett telefonsamtal. Jag vet inte. Jag tycker att det vore en enkel sak. Som om Kvinnan sagt något. Fint, okej. Två telefonsamtal, jag vet inte, jag tycker inte att det hade varit för mycket begärt. Men du ska alltid vara hemlig. Jag vet inte, hemlig på något sätt: Nej nej inte mina sms, det får du inte läsa, ska du vara en sådan där svartsjuk kille nu helt plötsligt? Fanken, vad jobbigt. Det sätter ju igång en del, liksom sådana där du vet liksom tankar, sätter igång en del sådana där du vet tankar som sätter igång, de sätter igång som fan och du aldrig hör av dig mer en ett enda litet samtal, Sitt inte uppe, jag har fullt upp, tjoho! Du skulle alltid vara så där: Jag har ett så tråkigt jobb, du vill inte veta något, jag vill inte berätta, du behöver inte fråga Ja! En massa kolleeegor omkring dig som underhöll dig dagarna i ända på jobbet, medan jag satt här med min dator och försökte få ut ett alster som kanske kanske kanske för en gångs skull, någon idiot på Bonniers kunde gilla. Bara en gång, är det för mycket begärt? Jag sitter med mina rim och versfötter och försöker bli publicerad,

3 3 medan jag faktiskt vill faktiskt veta, vilka som faktiskt jobbar där, vad de heter, hur din chef är, vad dina arbetskollegor är för ena jävlar. Som om Kvinnan kommit med en invändning. Jag kunde ha frågat, men då hade du varit som en liten flott mussla som bara omger dig med haaavsanemoner för de är såå mycket roligare än en brännmanet som bara bryr sig om blankvers och metrik, som bara försöker få ner på ett halvt ark papper hur han mår och hoppas att någon någon enda gång kunde kosta på sig att vara intresserad av hur jag mår. Jag tänker inte ta livet av mig, det är överkurs. Jag kan nog lida på papper, det har många gjort före mig, Strindberg, Norén och Stagnelius och det kan jag också göra. Det ger inga pengar, men det är jag. Jag är full av passion och kraft och passion och det var nog så tydligt i kväll, eller vad säger du, lilla mussla? Var var du? Ja, jag vet det, vad fint, men var var du?! Var var du? Kort paus. Säger du, ja. Hej, gubben hej, hur har du det, vi har det så kul, chefen är inte klok, måste springa, hej så länge! Jag vet, men det kändes som om det var vad du sade. Det KÄNDES så. Är mina känslor något man bara passerar lite så där Oj, vad var det för någonting; en liftare som man vinkar till när man åker förbi på motorvägen? Jaså? Så hur sade du då? Hej, men guud, är du uppe än din lille knäppgök, sjuttsingen, jag räknade med att du skulle sovit vid det här laget, gå och lägg dig för tusan bövlar, det dröjer sjuuukt länge innan jag kommer hem, det är såå mycket spännande folk och såå mycket spänning i luften så det är såå spännande att vara här! Jaså? Hur sade du då? Hur sade du då? Kom med en invändning då. Kom med en invändning då. Inte så lätt nu, va? Nej, jag vet inte! Jag kommer inte ihåg, vad du sade exaktexaktexakt, men det har ingen betydelse längre, för vad jag kommer ihåg är det som gäller från och med nu. Och jag vet vad jag kommer ihåg, för jag bestääämmääär. Allting har blivit så upp och ner, så hett som det är, jag vet inte, men du svettas inte längre. Det är som att inget är som det ska, på något sätt, jag tycker verkligheten har blivit väldigt konstig. Jag känner inte igen den längre. Vad jag gör? Ser du inte det? En man som står och väntar och väntar-var-i-helvete-är-hon-jag-blir-galen-jag-blirfan-i-mig-galen måste vara väldigt tydlig, jag menar hela kroppsspråket måste tyda på en viss... Illustrerar genom att dra ihop sig hårt, som i kramp, med en allt galnare blick; för att sedan slappna av. Kort paus. Jag tänkte på annat... på TVprogrammet, på musik... det var någon låt på radio som jag kände igen men inte kunde placera, det gjorde mig tokig och nu har jag gått hela kvällen och nynnat på den utan att veta vad det är för låt som jag inte ens tycker om! Och du undrar varför jag såg så konstig ut? Kom hem i tid nästa gång, slipper du fråga så korkat och jag slipper bli irriterad och vi slipper vara ifrån varandra en hel kväll, ska det vara så svårt, så omöjligt konstigt att förstå!? Jag älskar dig och längtar efter dig. Jag vill vara din man och älska dig... bara älska... det är allt jag vill...

4 4 inte riva, inte slita, vem vill det, vem är så dum så han vill stå med en förskärare klockan halv fyra på morgonen, dricka glas efter glas och bli förbannad efter förbannad och till slut inte veta... Vem vill det? Inte jag. Inte jag i alla fall, det kanske ser ut så, men inte jag. Det är den här natten, det är inte klokt, ingenting känns. Du kanske inte ens har kommit hem än! Det var någon som sade det, "Är du uppe fortfarande?" Det kan ju betyda vadsom helst. "Uppe än?" Förlåt, men jag är faktiskt ganska nere. Men det gör inte ont. Min smärta skyddar mig, från allt... utom dig. Du kom väl hem... ja, det gjorde du, och jag väntade, hade väntat... Det var var något mer där, något som hände... Vad gjorde vi mer, jag väntade, gick runt här och travade och väntade och du ringde aldrig, men det var något mer, det var något med vad jag gjorde, du sade det: "Vad gör du?" Vad var det... jag gjorde? Vad gjorde jag mer? Gick runt och gick, jag gjorde väl ingenting? Vad skulle jag ha gjort? Är den här redan..? Den här natten, är den redan..? Stannar i sina rörelser, rädd, kommer under en tiondels sekund ihåg vad det är han har glömt bort, för att sedan slå det ifrån sig. Nej, jag vet, jag vet. Jag har försökt bättra mig, det kommer... jag kommer att bli... bättre. Men sluta nu. Sluta! Kan du inte, det kommer, jag kommer att bättra mig på den punkten. Kan du inte, när jag ber dig så jävla snällt jag kan, kan du då inte, sluta. Sluta! I mitt huvud, snack, mitt huvud har inget med det här att göra, jag blev så sårad bara. Nej, nej, jag vet det, det har du aldrig, du aldrig fattat, du har aldrig förstått mig eller något av vad jag har sagt, men nu jävlar i mig lyssnar du snällt och kniper igen, för nu ska du förstå mig! Äntligen ska du begripa dig på mig, för nu kan jag bestämma det. Nu bestämmer jag det. Hör du vad jag säger? Du måste göra som jag säger nu, du har inget val längre. För du kan inte säga emot. Du kan inte göra någonting längre. Du kan bara stirra och grunna: OCH Kvinnan pratar utan att röra sig. "Vad var det som hände egentligen?" Det är så underbart, att för första gången på så länge äntligen vara fri. Och gud... vad jag älskar dig. Svartsjuka börjar med dåligt samvete, säger de. Som svar på en fråga. Jag vet inte, De, det är några andra än jag i alla fall. De säger det. Idioterna. Jag är ingen idiot. Så jag är inte de. Så jag säger det inte. Svartsjuka. Jag är bara svartsjuk när jag har anledning till det. För jag hade verkligen anledning. Hej, bubben, sitter du uppeliuppe fortelifarande? Nimänn! Det är då rakt ingen vits, för chefen har bestämt sig för att knulla mig på toaletten, tjo, vi ses när jag kommer när jag kommer! Dansa på bordet, med dina kolläägor, vad hette han? Jag vill veta vad han hette? Arnold? Malte? Nej nej, jag vet: De hade fräcka Oscarsnamn, sådana Academy awards names som Al, eller Jack, eller Mel. Leonardo. Vi kallar honom Leonardo. Oj,

5 5 härlige Leonardo, sicken kille, den vet man allt var man har när man tar honom, precis som alla män, hurra! Du vet hur vi män är och ska tas. Droppar svett och bröst omkring dig och dränker oss i ångest för vad våra fruar ska säga. Som om han hörde en invändning. Du bryr dig inte! Du brydde dig aldrig... Du visste att jag väntar på dig, så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Hädanefter. Det vet du. Det ska inte jag behöva stå här och tala om för dig, jag försöker låta bli att skrika, älskade... älskade..: "Jag blir säkert sen och du har ju inte sovit så mycket på sistone, lägg dig i tid, kommer jag hem, det blir säkert ganska sent..." Ja... Det är inte lätt att sitta uppe och vänta och vänta... Men... jag hade verkligen inte tänkt göra det. Jag hade tänkt lita på dig. Misstänksamhet börjar med dåligt samvete säger de. Vilket bara är skitsnack, för det var verkligen ingenting... "Dåligt samvete", jag begriper inte det där uttrycket alls. Som om han hörde ett påstående. Jag vet. Så nu lallar jag här och funderar lite kring livet och kärleken så där som du inte trodde jag är kapabel till, men jag gör faktiskt det. Det gör jag inte. Det är verkligen något du misstar dig på, jag önskar bara dig, det är den enda själviska tanke jag unnat mig... Att få ta på dig. Smeka dig genom ditt lakan, kyssa dina bröst och ditt hår och släpa mina läppar över din mage... Varma, kalla människa. Som gör mig så vilsen... klistrat fast mina tankar vid din hud... Jag kan inte göra annat än drömma om dina händer röra och förstöra mig. Jag tänker inte bli tokig, men inget är väl omöjligt en sådan här natt. Vad har du gjort med mig? Vem har du kräkt dina dofter över och gjort dig lycklig med? Vad hette han? Vad hette han? Ja, vad hette han... Kanske... Arnold någonting... Arnold... Sune, kanske. Leonardo. Vi kallar honom för Leonardo! Det gör vi. Här står jag där och väntar på att du skulle komma hem och du kommer att komma hem, det är ofrånkomligt, jag vill inget hellre än hålla om dig. Det är inget fel egentligen, enda felet är att allt är försent, för nu är det som det är, jag ser på dig! Jag står här... och jag kan fortfarande känna hur du kommer till mig och sluter dig om mig och viskar till mig att vi har vårt liv tillsammans och ingen annan. Var har du varit, frågade jag? OCH Kvinnan pratar utan att röra sig. "Jag var på festen." Med en av dina axelryckningar: "Jag var på festen. Det vet du."

6 6 Ja, men inte att du skulle vara borta hela natten. Det var du visst! Och håll käften!, håll käften!, vad hette han?! Vad hette han? Jag vill veta. Jag vill kunna kalla honom något. Jag kallar honom Leonardo. Det var inte mitt fel, du kom hem för sent. Det... det rinner ur mig, det som är mitt och som jag hade inom mig... Det rinner ur min förtvivlan... att inte längre kunna känna något, hatet som jag inte längre... som jag hade så... och bar så inom mig och hatade dig, jävla, din jävla, jävla kvinna! Varför ska du komma hem för sent? Tvinga mig att sitta uppe och föreställa mig, det är inte ditt blod det här, fattar du? Ditt blod har du svept in dig i, du gosar in det i dina lakan och drömmer om Leonardo och föraktar mig, som inte kunde försvara mina känslor rationellt utan alltid måste reagera som en skolpojke som pangat doror i plugget, du rullar runt bland dina lakan och ser på mig med dina vackra jävla ögon och lockar mig och jag skäms, Förlåt fröken, jag ska låta skolans fönster vara ifred, berätta inget för far, jag ska aldrig göra så mer... Skäms för något jag inte gjort, skäms så världen går under. "Vad gör du, vad gör du, är du inte klok?" Vad är det? Klok? Är det att behöva lyssna på dig komma med dina ursäkter: "Men sluta! Herregud, jag sade ju att jag skulle bli sen, jag sade ju det." Jag har väntat i över flera timmar, ett telefonsamtal, ett telegram, vadsomhelst, så att jag inte behöver oroa mig, ett förlåt? Hade det kostat så mycket? Ett litet "Hej du, det är jag. Ja, jag lever, jag knullar chefen just nu, vi har jättetrevligt, du behöver inte sitta uppe och vänta, jag ville bara höra av mig. Hur har du det, tittar du på TV? Är den bra? Ja, jag kommer! Du, de ropar på mig, måste i väg, hej då, puss." Så snälla du... rör mig inte mer. Låt mig vara med min ångest i mitt rum och längta så försiktigt jag kan. I natt är månen röd, och sover tungt i sitt eget ljus. I natt är det jag som kämpar med stjärnorna om en plats på himlavalvet, och det gör inte ont. Min smärta skyddar mig, från allt... utom dig. Du kom väl hem... ja, det gjorde du, och jag väntade, hade väntat... Det var var något mer där, något som hände... Vad gjorde vi mer, jag väntade, gick runt här och travade och väntade och du ringde aldrig, men det var något mer, det var något med vad jag gjorde, du sade det: "Vad gör du?" Vad var det... jag gjorde? Vad gjorde jag mer? Gick runt och gick, jag gjorde väl ingenting? Vad skulle jag ha gjort? Beställde hem pizza..? Och sedan då? Sedan gick det som det gick, Du kom hem och ljög. Hur vet du det? Det märktes.

7 7 Hur vet du det? Det märktes. Hur vet du det? Jag vet inte. Oh, vad skönt det var, det var så skönt, åh vad skönt det var att det var så skönt! Så sade jag inte. Men jag kan bestämma att det var så du sade. För vad ska du göra åt det? Så sade jag int Jag vet. Jag vet! Ja, men då så. Exakt! Då så! Så pratar vi inte mer om det. Efter en kort paus. Sade jag inte att du skulle sluta! Sluta! Sö! u! elu! eta! S-l-u-t-a! Vad ska du säga? Att du inte gjorde det? Att du bara dansade och log och inte gjorde något mer, att du bara var på fest? Det är en sak som jag tänkt på Nä nä! Nej! Nej nej nej! Du kan, du kan Rädd. Den här kvällen håller på att urarta.

8 8 Vem var hon egentligen? Vem då? Jag vet inte. Och så är det väl med allting? Dansade du med Leonardo? Jag vet inte. Knullade du skiten ur Leonardo? Jag vet inte. Du ringde inte? Jag vet inte. Du ringde inte. Du ringde inte. Kollar kvinnans mobil. Om du hade ringt så hade jag sagt Hej, hur är det? Vad gör du? Jag kommer hem snart. Om du väntar på mig så kan vi kanske hitta på något när jag kommer hem. Vad skulle du vilja hitta på? Kanske det som vi hittade på när vi var i Sandhamn? Jag skulle vilja göra det igen, någon gång. Det var så där lite förbjudet. Som jag bara vågat göra med dig. För jag är så trygg med dig. För jag älskar dig. Jag vill inte vara här. Vet du vad? Jag kommer hem. Nu. Så tar vi taxi till Sandhamn, tar in på samma rum. Och hittar på lite, som vi hittade på. När vi hittade på. Jag vet att jag ringde. Jag hörde det inte. Flera gånger.

9 9 Jag hörde det inte. Flera gånger. Bestämmer sig för att det är fel på mobilen. Jag hörde det inte. Flera gånger. Inget jag hörde. Efter en desperat paus. Du dansade. Gjorde jag? Väl. Du dansade väl. Antagligen. Du gjorde det. Det gjorde du. Imponerad. Ja. Jag gjorde det. Antagligen. Jag ringde och du dansade och jag drack och du knullade och jag krökade och du log och jag frågade och du skrek och jag högg och nu är det så fint allting.

10 10 Ja, det är väl det. Det är perfekt. Jag vill inte ändra på någonting. Äntligen kan jag andas ut. Så här bara. Det är så underbart, att för första gången på så länge äntligen vara fri. Och gud... vad jag älskar dig. Mer än livet. Mer än Jag kunde inte andas utan att tänka på dig: Andas du samtidigt som jag, drar du in nu när jag drar in? Tar du ett steg nu samtidigt som jag tar ett steg? Vad tänker du på, tänker du på mig, precis nu när jag tänker på dig? Så var det när jag gick på sta'n, när jag satt på jobbet i fikat och hörde de andra idioterna gaffla om sina fruar och vänster-prassel och ingen hade det som jag. Ett rus, en glädje... en orofylld lycka... en desperation att du skulle lämna mig... Nej, jag vet, men jag visste inte. Nu vet jag. Du kommer aldrig att lämna mig. Inte för chefen, inte för Leonardo... Bara för mig. Över hela det här vackra livet som vi har tillsammans så hade jag ett hål, en grop i magen som sög mig in, suger in mig in i mig och jag drog bort mig från mig själv, nej, jag har inte gjort något, jag har inte gjort något, jag älskar henne, jag älskar henne, hon är så ömtålig och skör och jag älskar henne, min vackra lilla... älskade fågel. Jag var ledsen, förstår du inte det? Gått runt här och inbillat mig, du kan bara inbilla dig och jag ville bara ha ett svar så jag kunde få bli lugn igen, höll ju för fan i det där skaftet så knogarna vitnade och du bara upprepade: "Vad-gör-du-vad-gör-du!" Du märkte nog vad jag gjorde, tjopp-tjopp. Du kunde väl bara sagt "Hej, älskling, förlåt att jag är sen med det var så kul, Leo var så bra och jag blev så tillfredsställd..." Ett förlåt hade inte suttit så hemskt illa. Som om Kvinnan sagt något. För att jag förtjänar det!! Jag!, mår!, inte!, bra! Som om han höll en lektion. Förlåt. För låt. Så enkelt. Du hinner. Kom hem och säg det, kom hem snabbare, kom hem nu innan mina knogar fastnar i det där vita tillståndet, kom hem och lägg dina läppar mot min hals och viska förlåt istället för att du står där och skriker "Vad-gör-du-vad-gör-du, är du inte klok? Är du inte klok!" Klok. Vilket jävla ord.

11 11 Galen då? Skrattar till. På väg att säga Mycket bättre. Försöker säga Mycket bättre. Tror han säger Mycket bättre. Inget vidare. Jag hatar det. Hatar, hatar det. Och jag hatar dig. Hatade. Va? Du hatade mig. Jag älskar dig. Älskade. Efter en liten paus. När självföraktets vind har fört oss långt bort härifrån till andra vackra stränder så blåser hatet upp till storm så fort att kärleken blir något ingen känner. Oj. Blankvers? Bravo. Bara så där? Imponerad? Det tror jag säkert. Jag är rätt bra. Men säg ett förlag som fattar det. Säg ett, nämn ett förlag! Som fattar det! Du är fantastisk.

12 12 Tack. Så. Ni var alltså inne på toaletten Nej, nej. Det där vet du inget om. Förlåt mig. Jag ska försöka. Men just nu gör det för ont. Vilket då? Att du knullade Leonardo. Ja just det. Och lade mina trosor på hans ansikte när vi dansade på bordet. Skrattar uppgivet. Och sög honom genom hans kalsonger. Vad ska jag säga? Och Vad gjorde jag mer? Ser menande på Kvinnan.

13 13 Tacksam för att han påminner henne. Ja! Och knullade honom medan alla stod runtomkring och klappade takten och det var då ett fasligt tjoande på den skocken! Knullade sönder trosorna så det bara var strimlor kvar. Och alla skrattade och ville vara med, så jag fattar inte att jag ens kunde stå rakt när du tog tag i mig och jag skrek SLUTA SLUTA! Och du vispade runt med förskäraren och var så makalöst konkret: har man varit så ohyggligt otrogen som jag ändå helt motstridigt var, så får man köpa lite blod på golvet, så är det att vara gift. Men värst var nog trosorna. Där förstår jag mig faktiskt inte. På hans näsa. Som det stack hår ur. Jag menar, han är ju gammal. Är han? Det vet du inte. Är han snygg då? Gissa. Så istället för att gå hem var jag vandringspokalen i klädpokerturneringen som drog igång så festligt, du skulle verkligen varit med, du hade gillat det, inte en tråd på kroppen på någon av deltagarna, verkligen sjukt mysigt! Särskilt chefen! Kommer av sig i tempot. Vad hette han nu igen? Kort paus. Så det är chefen som heter det, för ett ögonblick trodde jag att det var en kollega som hette Leonardo och chefen borde hetat något annat, men Tack. Ska just börja igen, men kommer av sig ännu en gång. Men Han är gammal, va? Svarar inte. Vad tror du? Chefen Låter gammalt. Minst sextio, va? Underlättar för Mannen. Vi säger det. Tar upp tempot igen. Leonardos hår ur näsan var verkligen ett bekymmer, så jag nöp till om stråna med mina läppar och drog till och sedan blev han mycket snyggare. Och jag säger inte vilka läppar.

14 14 Kommer av sig. Något äcklad. Ber om ursäkt. Alltså, vad jag kan vara osmaklig, när du lägger den sidan till. Ibland begriper du dig inte på mig, helt enkelt. Som om allting var ett enda stort skämt för mig. Fortsätter historien. Men sedan tog jag i alla fall på mig trosorna, som jag lagat med nål och tråd så du inte skulle märka något, och tog tunnelbanan hem. Varför tog du inte taxi? Just det. Funderar, något förvånad över att inte veta. Jag borde haft bråttom hem. Det hoppas jag. Jag tog nog taxi, i så fall. Tror du jag älskar dig? Ler. Försök inte utnyttja situationen. Älskade jag dig? Det vet du väl? Visste. KVINNNA Det var inte svar på frågan.

15 15 Begär du inte lite mycket av mig nu? Du ska alltid vara så ironisk. Ja, jag skulle det. Det var inte så lätt. Jag förstod inte det. Jag ville så mycket. Att jag aldrig förstod det. Det var inte så lätt. Jag borde förstått det. Är du så där ironisk nu igen? Inte jag. Det var inte så lätt att vara den som inte drog in någonting till hushållet. Gå där med en dator under armen och leta efter småslantar till bläckpatroner. Hela det oket. Så fruktansvärt tungt.

16 16 Har du..? Det bestämmer du själv. Bara lite? Jag har inte med det att göra längre. Bara lite. Vad tycker du? Jag tycker det är slut med att känna mig värdelös. Bravo. Slippa värdelöseriet. Börja Jag ska nog sätta mig ner och skriva en rad om det här. Det kan vara värt en rad. Jag borde kunna uttrycka Metrik och blankvers och alexandri och maskulina rim och feminina och cesurer och ostrofiska rader och hexameter. Det fanns ingen anledning. De var perfekta. PO Enquist hade inte gjort det bättre.

17 17 Jo. Kanske han. Kanske just han. Men jag slet. Verkligen! Som jag kämpade! Absolut! Du fattade aldrig det. Aldrig ett ord till uppmuntran. Det var bara Har du sålt något än? Har du fått ihop några pengar än? Hur misslyckad får man vara? Ska jag behöva försörja oss båda länge till? Och får jag tillägga att den här imitationen av mig själv är klockren. Du förstod aldrig min kamp. Så otroligt okänsligt av mig.

18 18 Ingen uppmuntran. Aldrig ett ord. Bara Ironi. Inte klokt. Fruktansvärt. Fruktansvärt. Fruktansvärt. Fruktansvärt. Fruktansvärt. Fruktansvärt. Tack snälla du för att du visade mig visade mig var skåpet ska stå. Fruktansvärt. Fruktansvärt. Jag vore stolt över dig. Fruktansvärt. Älskade jag dig? Varför ser du på mig så där? Det är inte jag som gör det. Sluta! Vad vill du att jag ska säga då? Sluta!! Du minns inte ens vad hon hette. Hon betydde inget.

19 19 Självklart. Du visste inte om det. Hur skulle du kunna det? Du vet inget om henne. Inte du heller. Kommer att tänka på något. Nej! Nej. Nej! Nej! Nej. Grisigt. Hur kan du veta? Det gör jag inte. På toaletten. Du vet inget om det. Nej, jag vet, jag visste inget. Och du ångrade dig och kom hem och ångrade dig och jag såg på dig och du ångrade dig och jag log som jag alltid gjorde och frågade hur det hade varit. Och du ångrade dig och visste inte vad du skulle svara. Okej. Det var rätt trist. Jag kände ingen där. Men, är dina byxor trasiga? Nej, de var så dålig kvalitet, jag slänger dem. Varför tar du upp det? Så idiotiskt. Vi borde prata om Leonardo, kungen av kukar, min käre kåte chef som gjorde mig lycklig.

20 20 För visst gjorde han det? Visst gjorde ni det? Det var väl så att ni gjorde det? Det är väl klart. Jag vet! Jag vet! Du borde kolla ditt humör, lite, innan det sker en olycka. Du har rätt. Vi lugnar ner mig. Oj. Förlåt mig. Mannen hämtar ett glas och serverar henne. Det ser gott ut. Jag vet inte var jag har tankarna i kväll Mannen häller i Kvinnans mun. Det rinner över. Tack. Gott, va? Säkert. Hela natten hade gått. Och du vet nog vad man gör när man är borta hela nätter, du vet nog vad man gör på fester när man är borta och aldrig kommer hem förrän det är försent och man har

21 21 dåligt samvete. Du har aldrig gjort något, du gjorde aldrig något. Det betydde ändå inget, det var aldrig något. Du kommer inte ens ihåg vad hon heter. Jag tänkte berätta det, jag hade verkligen tänkt göra det. Jag hade aldrig förlåtit dig. Eller hur? Det kan vi väl vara överens om? Hur skulle vi kunna... Hur skulle vi kunna älska igen? Jag har inget att be om ursäkt för. Men sluta nu. Sluta! Kan du inte, när jag ber dig, kan du då inte, sluta. Sluta! Du förstår mig. Du förstår mig. Du förstår det. Vad praktiskt det här var!: Du gjorde fel, som aldrig kommer hem och jag tvingas gå här med mina fantasier och hitta på och minnas hela skiten som jag aldrig skulle behövt ha dåligt samvete för om det inte var för att... det råkade hända, okej, men det var bara en gång och jag kommer inte ens ihåg vad det var för något som hände. För jag vill inte att det hände, men ja!, det hände! Men du ska ge fan i att komma hem så förbannat sent i fortsättningen, sluta genast med det och kom hem nu innan saker och ting verkligen flippar! Nej, jag ångrar ingenting. Jag är så glad för din skull. Vi struntar i det här, det blev så fel alltihop. Det är det här jävla humöret jag har, det blir min död. Eller Ja. Din, då. Vad ska vi hitta på? Tvåmansvist! Jag har, lade ju patience hela kvällen, vi kan här, ta det här, du kan väl kupera, det gjorde alltid så kul så där med en hand Eller vi skiter i det, här jag hjälper dig, du delar ut, först åt mig och sedan åt dig och så åt mig och så åt dig och så ska vi se. Hm. Du borde säga svart, det är när man tar så många stick som möjligt, eller var det rött? Jag kunde aldrig hålla reda på det där, de där reglerna, det var ju du som lärde mig spelet, ska vi se Hm. Jag säger nog rött. Då ska vi inte ta några stick, så få som möjligt, då börjar jag och jag lägger den, då borde du lägga den jag lägger den och du den och jag den och du den och jag den och så undrar jag om det inte är så att jag vann. Jo, titta, jag vann det här partiet, det var väl roligt för mig. Så kul. Så fruktansvärt kul. Jag är så glad. Ett parti till? Jag ska bara kolla om det finns något mer i det här glaset.

22 22 Jag orkar inte se dig så här längre. Vad begär du av dig själv egentligen? Dig. Är du patetisk på riktigt eller är det bara som du låtsas? Ska du hålla på och oja dig för något som du inte kan påverka? Det är ju som att ha dåligt samvete för att du har mat på bordet medan det finns barn som svälter, det vet väl alla människor att det finns de som har det för svårt, som knappt överlever, som är otrogna och idioter som tror att de ska kunna hålla det hemligt, men sådan är ju inte du, du är en skapande kraft, en poet med alla rim och reson på plats, och så jag då, som aldrig kommer hem i tid, som knullar runt med alla på kontoret, och det är så gott som säkert, till, ja, jag skulle vilja dra till med procents säkerhet så var jag äckligt otrogen i natt, och det fattar väl jag också att du kanske tycker att du borde hunnit fråga ordentligt, men jag hade aldrig förlåtit det som hände på toaletten på Berns med den där och hon luktade inte ens gott, du minns henne knappt, varför plågar du dig själv då? Släpp det och var lite glad, släpp loss, ta en whiskey och bli lite full för en gångs skull, särskilt när jag tvingar din fantasi att sätta sprätt på varenda hjärncell och du ångar på i ett mörker där jag aldrig skulle våga gå in. Hur modig är inte du, som vågar det, vågar se in i ditt mörkaste innersta och forcerar fram en så tydlig bild av hur jag skrattar med tusen armar om min hals, och dansar med tusen tungor i min mun och tjocka jävla grisar som gör high five när de får sig en manlighetsbelöning i form av mig! Varför skulle jag annars komma hem så sent! Du vet varför man kommer hem sent! Du vet vad man gör när man bara ringer en gång och säger att gå och lägg dig, sitt inte uppe och vänta på mig, lilla gumman, du vet precis varför man säger sådana saker. Varför berättade du inte det, jag kanske hade förlåtit, du kunde ha gett mig den respekten att inte leva i en lögn, men nu blir jag riktigt arg, ska du slå på dig själv i alla fall nu, fast jag talar om för dig att jag var otrogen nästan helt bombsäkert, fast varför var du så feg, aldrig vågade prata med mig om att du mådde dåligt av att inte sälja något endaste skit till Bonniers, jag hade tröstat dig och sagt att du är min hjälte ändå, jag älskar dig ändå, det är ju din dröm, fortsätt, det är klart du ska skriva poesi, jag tjänar pengar för oss båda, men jag tror inte mina öron, ska du fortsätta må dåligt fast jag säger till dig att må bra? Jag var otrogen, du vet det! Du var otrogen, men jag visste det inte så det räknas inte. Så är det! Håll inte på att ångra dig nu, för det vore ju prydligt! Och än sedan om du inte ringde mig någon gång, än sedan om jag inte fick chansen att säga något annat än Vad gör du?, du var ju galen av svartsjuka, jag hade förstått det om jag bara hade fått chansen att hinna förstå det, klockan är ju för guds skull halv fyra på morgonen, begär du inte lite mycket av dig själv? Så jag vill inte höra mer om hur otrogen du var. Det är inte ämnet vi diskuterar. Vi ska analysera hur fan jag har mage att vara vidrig! Hur vågar jag? Vi är ju ihop, och allt! Älskar jag dig? Älskar jag dig? Tänk inte, tänk inte. Var jag otrogen? Sluta! Jag varnar dig, jag blir så besviken om du ger efter nu. Älskar jag dig? Hur kan du ens tänka tanken? Se på mig! Det är väl klart att jag älskade dig! Känns det bättre nu?

23 23 Vill du dansa? Gärna. Det är så dyster stämning här ikväll, vi livar upp den lite, jag sätter på Åh! Den här! Den här, minns du den här Jag minns ingenting längre. Musik. Säg inte så, försöker du ge mig dåligt samvete? Aldrig. Inte jag. Nej, nej, visst, allt är mitt fel. Nej, det var mitt fel. Jag borde inte knullat Leonardo. Det var dumt av mig. Det fick jag verkligen ångra. Kom. De dansar. Så ja. Så här borde vi ha det jämt. Du och jag.

24 24 Nynnar med i musiken. Den här var i Vemdalsskalet. Första vintern. Vi hade knappt råd, men sparade för jag skulle visa dig att jag kunde åka snowboard. Vi sov i den där stugan, med den där familjen i stugan bredvid, de som hade de där barnen, som var Känns som så länge sedan. Jag tror inte du borde minnas det där. Tack. Det var värst vad den här kvällen blev konstig. Lite oväntad. Jag var så arg men nu är jag inte alls det längre. Nu är jag lite mer Ja, inte arg, i alla fall. Utan lite mer inte arg. Så vi stryker ett streck över hela den här tråkiga historien, vad dumt allt blev. Jag är inte arg längre. Jag förlåter dig. Menar du det? Ja, vaddå, vi är väl vuxna människor. Jag tänker inte på henne längre. Jag tänker bara på dig. Jag tänker inte på det där dåliga samvetet längre. Jag älskar dig. Det har jag alltid gjort. Det är bara så synd att du är så kall, varför är du så kall. Var det för det där som jag gjorde? Så fånigt. Det var inte så genomtänkt, kanske. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Förlåt. Vad sade du? Kan du förlåta mig? Gör inte så här. Jag saknar dig. Älskade du mig? Gör inte så här.

25 25 Kan du förlåta mig? Hur ska jag kunna det? Förlåt. Förlåt mig. Kan du förlåta mig? Hej då. Kvinnan sjunker ihop. Mannen släpar runt på kroppen. Förlåt. Förlåt mig. Förlåt mig.