SVA VET. Nummer

Transkript

1 SVA VET Nummer

2 INNEHÅLL Generaldirektören har ordet 3 Ny teknik förklarar penicillinresistens under pågående mjältbrandsutbrott 4 Afrikansk svinpest oroande nära 6 Kan klövspaltsinflammation behandlas utan antibiotika? 8 Snabb diagnos av botulism utan djurförsök 10 Kalvens ålder avgör diarrédiagnostik 13 Ny diagnostik för tumörer hos hund ger bättre prognos och behandling 14 SVA möter det okända 16 Nytt projekt ska ge bättre sjukdomsövervakning 18 besök. Ulls väg 2B post Uppsala telefon fax e-post. sva@sva.se webb. Ansvarig utgivare. Jens Mattsson Redaktör. Helena Ohlsson Formgivare. Helena Ohlsson, Karin Nilsson Omslagsbild. Foto: Hanna Dunder ISSN Vill du prenumerera på SVAvet? Skicka ett mejl med dina adressuppgifter till webmaster@sva.se så skickar vi dig tidningen kostnadsfritt inom Sverige. Nyheter från SVA Du vet väl att du kan prenumerera på nyheter från SVA till din e-post. Gå in och anmäl dig på under rubriken OmSVA /pressrum /prenumerera.

3 GD har ordet DEN GÅNGNA SOMMAREN bjöd inte bara på ett fantastiskt väder utan också på ett lite större sjukdomsutbrott som ännu en gång prövade SVA:s beredskapsorganisation. Den här gången gällde det virussjukdomen Newcastlesjuka som drabbar fjäderfä och som omfattas av epizootilagstiftningen. Genom ett effektivt samarbete mellan inblandade myndigheter och näringen så kunde skadorna begränsas, även om enskilda näringsidkare drabbades hårt. SVA har också fått en mycket positiv återkoppling från bland annat LRF om hur det hela har hanterats. Tillsammans med Jordbruksverket gör vi nu också en genomgång för att se vad som kan göras bättre nästa gång ett sjukdomsutbrott slår till. AV LITE MER svårkontrollerad karaktär har den ökade dödligheten bland knubbsäl på västkusten varit. Precis i början av sommaren hittade SVAforskare en variant av fågelinfluensa på ett av djuren och vi har sedan dess kunnat fastslå att det är en typ som inte tidigare drabbat sälar. Varianten H7N8 finns beskriven från folk och fä på södra halvklotet. Bedömningen av svenska smittskyddsmyndigheter, som gjorts inom ramen för vår zoonossamverkan, är att smittan inte utgör en risk för människor. SVA kommer att tillsammans med Naturhistoriska riksmuseet fortsätta att arbeta brett med att försöka förstå vad som leder till ökad dödlighet bland sälar. Där kan givetvis influensan vara en viktig pusselbit. REGERINGEN FATTADE innan sommaruppehållet ett beslut om flera instruktionsförändringar för SVA. Förändringarna är resultatet av en dialog som inleddes av min företrädare och som jag har fortsatt driva på genom att tillföra ytterligare områden. Målet har varit att synliggöra de olika ansvarsområden och uppgifter som regeringen lägger på SVA, antingen direkt eller indirekt, genom instruktioner GD Jens Mattsson, SVA. Foto: Magdalena Hellström /SVA till andra myndigheter. Jag är väldigt nöjd att alla de områden som lyfts upp av SVA i omgångar under 2012 och 2013 nu också kunnat fastlås i vår instruktion. I DETTA NUMMER av SVAvet beskriver vi en ny metod att analysera botuliumtoxin, där vi lyckats ersätta djurförsök med in vitro-metodik. Genom att kombinera olika specialistkunskaper inom SVA, i samverkan med amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC, så har detta varit möjligt att genomföra. Det är också så som framtidens olika infektionsutmaningar och resistensproblematik måste tacklas; genom en kombination av många olika kompetensområden och internationella samarbeten. Idag går analyser på bara någon timme där det tidigare tog dagar eller veckor eller kanske inte ens gick att genomföra. Detta och annan teknikutveckling gör att möjligheterna att ha ett fortsatt gott hälsoläge bland våra djur i Sverige är fantastiska. Frågan är dock om Sverige i alla stycken tar vara på den möjligheten? Jens Mattsson, generaldirektör Statens veterinärmedicinska anstalt 3

4 Ny teknik förklarar penicillinresistens under pågående mjältbrandsutbrott En enda slumpmässig mutation i rätt gen gör att mjältbrandsbakterien Bacillus anthracis blir penicillinresistent. En mutation i en annan gen gör så att den återgår till att vara penicillinkänslig igen. Joakim Ågren, doktorand vid SVA, berättar här om resultat från sina doktorandstudier som kan komma att påverka resistensbedömningar på labb. Sjukdomen mjältbrand, också kallad antrax, orsakas av bakterien Bacillus anthracis. Mjältbrand är en zoonos, det vill säga att den kan överföras mellan djur och människa. Under naturliga förhållanden är det framförallt djur som drabbas. I princip är B. anthracis alltid känslig för penicillin, en egenskap som till och med används diagnostiskt. Under utbrottet vid Kvismare naturreservat bland nötkreatur 2011 behandlades djuren med penicillin för att stoppa utbrottet. Effekten var dock inte som förväntad utan ytterligare djur dog. Från dessa djur isolerades penicillinresistenta mjältbrandsbakterier och det misstänktes att mutationer i bakteriens kromosom låg bakom resistensutvecklingen. NY TEKNIK SNABBAR PÅ SEKVENSERING Hela arvsmassan (allt DNA) hos en organism kallas ett genom och detta är uppbyggt av baserna A, C, T och G. Genomet hos B. anthracis är cirka fem miljoner baser långt. Att sekvensera, det vill säga att läsa av i vilken ordning baserna kommer, har varit en väldigt kostsam och tidskrävande process. Men med ny teknik kan ett helt bakteriegenom sekvenseras på bara dagar istället för månader eller år som tidigare var fallet. Vi har nu lyckats sekvensera genomen hos både penicillinresistenta och penicillinkänsliga mjältbrandsisolat. Dessa har sedan jämförts för att se vad som har skett i kromosomen hos de resistenta isolaten. Det visade sig att en gen, en så kallad anti-sigmafaktor, RsiP, hade muterats på olika sätt i olika isolat men med samma effekt nämligen att den negativa sigmafaktorn inte längre fungerade. RsiP och dess positiva sigmafaktor SigP styr uttrycket av betalaktamasgener som behövs för att göra bakterien resistent mot penicillin. När den negativa faktorn är söndermuterad blir effekten att den positiva faktorn går på högvarv och betalaktamaser uttrycks hela tiden, något som bakterien inte kan styra över. Det visade sig också att i mjältbrandsisolat som sparats i frys fanns en mindre population av bakterier som också hade muterade, och därmed defekta, positiva sigmafaktorer. Dessa bakterier var som väntat inte längre resistenta mot penicillin. MUTERAR SAKTA OCH SLUMPMÄSSIGT Bakteriers DNA muteras sakta på slumpmässiga positioner hela tiden. Om man då har en tillräckligt stor population med B. anthracis kommer någon av bakterierna att ha rätt mutation för att vara resistent. Detta ger bakterien ingen vinst, snarare tvärtom, men när penicillin sätts in som behandling blir den resistenta varianten ensam kvar och kan föröka sig i djuret och ta död på det. Att en enda slumpmässig mutation i rätt gen gör bakterien penicillinresistent och en mutation i en annan gen gör så att bakterien återgår till att vara penicillinkänslig kan ha effekter på resistensbedömningar på labbet. Detta eftersom bakterien man testar på labbet kan ha stängt av sin resistens och därmed ge fel bild av penicillinresistensen i djuret. Joakim Ågren, doktorand, SVA Bild: Dreamstime.com 4

5 Foto: Susanne André/SVA Charlotta Fasth laboratorieveterinär, SVA Hallå där Charlotta Fasth Hur gick ringtestet för kliniska mastiter hos nötkreatur? Resultaten varierar, en del är jätteduktiga på att tolka vad de ser för bakterieväxt på agarplattorna, medan andra definitivt behöver öva mer. 26 av 27 tillfrågade veterinära verksamheter deltog med sammanlagt 48 personer. VAD VAR SVÅRAST? En del hade svårt att skilja mellan Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker. Det är oroande. Det är viktigt att vara säker på sin diagnos av Staphylococcus aureus så att man inte missar kor som kan sprida smittan vidare eller felaktigt dömer ut kor som smittade med Staphylococus aureus när de egentligen har en infektion med koagulasnegativa stafylokocker. En annan stor svårighet var att bedöma om stafylokockstammarna var känsliga mot penicillin eller inte. En stor andel av deltagarna hade problem med det. Eftersom rekommendationen är att inte behålla kor med penicillinresistenta Staphylococus aureus är det viktigt att diagnosen blir rätt. VAD KAN JAG GÖRA OM JAG VILL BLI BÄTTRE PÅ ATT TOLKA BAKTERIEODLINGAR? Den som är osäker bör skicka sina prover till SVA eller något annat ackrediterat laboratorium för att verifiera att resultatet stämmer. Vi kommer också att anordna det här ringtestet varje år framöver, så det är ett bra övningstillfälle och en självtest. Helena Ohlsson, kommunikatör, SVA Torsk med öppet hudsår. I mitten av såret ses död vävnad. Regeringsuppdrag om fiskhälsa till SVA Den 28 maj fick SVA i uppdrag av regeringen att undersöka orsaken till och omfattningen av sårskador på fisk i Hanöbukten samt att föreslå ett övervakningsprogram för vild fisk. Uppdraget ska rapporteras i oktober Fem fiskare ska skicka in fem torskar eller skrubbor (en plattfisk) var per månad från september 2014 och ett år framåt. Under två sommarmånader är det uppehåll i torskfisket varför vi kan räkna med ca tio månaders effektiv provtagning och totalt ca 250 fiskar. Fiskaren noterar i en journal fångstplats, redskap, totalantal torsk/skrubba samt antal med enstaka eller multipla sår. Vid SVA obduceras fisken, vi sätter bakterie- och svampodling från såren samt tar ut material för histologi och eventuella senare toxikologiska analyser. Data från provfisken i och runt bukten, samt årliga histologiska undersökningar av tånglake från Hanöbukten kommer att användas för att komplettera SVA:s egna dataset. Uppgifterna bidrar till den slutliga bedömningen och uppbyggnaden av ett övervakningsprogram för fisksjukdomar i Hanöbukten. Charlotte Axén, bitr. statsveterinär, chef vid fisksektionen, SVA Vår expertkunskap i ditt flöde! Följ oss på Facebook Statens.veterinarmedicinska.anstalt Foto: Anders Alfjorden/SVA 5

6 Foto: Erika Chenais/SVA Grisar, döda i afrikansk vinpest i Uganda. Afrikansk svinpest oroande nära Utvecklingen i Polen och Baltikum, med afrikansk svinpest som sprider sig bland såväl tamgris som vildsvin, blir allt mer oroande. Att denna fruktade sjukdom skulle spridas till Sverige har länge ansetts som högst osannolikt, men med tanke på spridningen av sjukdomen inom EU de senaste månaderna så är risken idag en realitet. Gott smittskydd i grisbesättningar och ökad medvetenhet om hur smittan sprids kan minska risken att svenska grisar smittas. Afrikansk svinpest är en mycket allvarlig virussjukdom som drabbar tamgrisar och vildsvin. Dödligheten är hög och det finns inget vaccin eller botemedel. Sjukdomen har aldrig förekommit i Sverige och lyder under epizootilagen. Om smittan påträffas i Sverige skulle bekämpningsåtgärder sättas in i enlighet med gällande EU-lagstiftning. Det skulle innebära avlivning av infekterade djurgrupper, ökade övervakningsinsatser och restriktioner för bland annat handel och transporter av djur, med stora ekonomiska konsekvenser som följd. Når smittan den svenska vildsvinsstammen skulle det dessutom få konsekvenser för jakt och viltvård. MYCKET MOTSTÅNDSKRAFTIGT VIRUS Sjukdomen orsakas av ett virus som historiskt cirkulerade mellan vårtsvin och fästingar i södra och östra Afrika. I takt med att tamgrisar blev allt vanligare på den afrikanska kontinenten, införda av europeiska kolonisatörer, kom dessa i kontakt med vårtsvin och fästingar och infekterades. De första utbrotten beskrevs från Sydafrika och Kenya under 1920-talet. Afrikansk svinpest introducerades till Portugal och Spanien under och 1960-talet och fanns på den iberiska halvön under drygt 35 år, tills den efter stora ansträngningar utrotades under 90-talet. Under denna period spreds sjukdomen också vidare till en rad länder i Europa, Centraloch Sydamerika. Med undantag av Sardinien, där sjukdomen fortfarande förekommer sedan denna tid och orsakar stora problem, bemästrades den i samtliga fall genom kostsamma bekämpningsåtgärder, där i vissa fall en total utplåning av tamgrispopulationen i stora områden var nödvändig. Afrikansk svinpest sprids effektivt genom direkt eller indirekt kontakt med infekterade grisar eller vildsvin. Dessutom utgör matavfall som innehåller otillräckligt värmebehandlat kött från infekterade djur en viktig spridningsväg. Viruset är nämligen väldigt motståndskraftigt och överlever i månader i torkade, saltade eller rökta köttprodukter som skinkor och salami, och i år i fruset kött. Vid flertalet tillfällen då sjukdomen har spritts till helt nya områden har smittkällan utgjorts just av matavfall som dumpats i hamnar eller på flygplatser och som sedan kommit i kontakt med frigående grisar eller vildsvin. För att förhindra att bland 6

7 EuroGeographics för de administrativa gränserna Karta över de länder i EU som drabbats av afrikansk svinpest under året. Ellipser visar områden där ett flertal fall av afrikansk svinpest hos tam- och/eller vildsvin har rapporterats. Cirklar visar områden med enstaka fall. Karta: Linda Svensson/SVA annat afrikansk svinpest introduceras via denna spridningsväg är därför utfodring av gris med matavfall förbjudet i hela EU sedan ett flertal år. Den nu aktuella epidemin österifrån startade i den georgiska hamnstaden Poti år 2007, dit den sannolikt kom via infekterat matavfall som slängts i hamnen från ett fartyg från Moçambique. I hamnområdet fanns frigående grisar och vildsvin som infekterades. Sjukdomen etablerades i området och spreds sedan till angränsande länder. Sedan dess har det rapporterats över 400 utbrott i Ryssland och situationen har vid ett flertal tillfällen beskrivits som utom kontroll. Under 2012 kom sjukdomen till Ukraina och 2013 till Vitryssland. Sedan dess har spridningen fortgått och under årets första månader rapporterades afrikansk svinpest för första gången från Lettland, Litauen och Polen. SPRIDNINGEN TOG NY FART 2014 Utbrotten var till en början begränsade till geografiska områden nära EU:s gräns österut och drabbade endast vildsvin eller hushållsgrisar. Man bedömde att utbrotten orsakades av ett flertal oberoende smittkällor från Vitryssland eller Ryssland, via infekterade vildsvin eller illegalt införda köttprodukter. Spridningen inom de berörda länderna i EU ansågs också begränsad tack vare de kontrollåtgärder som hade satts in. Ett flertal rapporter om utbrott under sommaren 2014 förändrade dock bedömningen av läget. Då "Mest troligt är att smittan skulle komma in i landet via smittat matavfall eller smittade köttprodukter." rapporterades att nya fall av afrikansk svinpest hade bekräftats på vildsvin och tamgris i nya områden i Lettland, långt från gränsen till Ryssland och Vitryssland och tidigare utbrott. Dessutom kom information om att sjukdomen för första gången hade påvisats hos tamgris i Polen, och att en stor kommersiell besättning i Litauen med grisar hade infekterats. Denna infekterade besättning, som är danskägd, låg utanför det restriktionsområde som hade upprättats i samband med utbrotten på vildsvin tidigare under året. Under september månad rapporterades också de första fallen av afrikansk svinpest i Estland. ÖKAD RISK FÖR SVENSKA GRISAR Även om kontrollåtgärder hade satts in i samtliga dessa fall, med skydds- och restriktionszoner liksom förbud mot jakt, djurmarknader och transport av levande grisar inom zonerna, antyder denna utveckling att situationen inte längre är under kontroll. Att infekterade vildsvin och tamgrisar påvisas långt utanför tidigare restriktionsområde och att afrikansk svinpest nu nått den kommersiella tamgrissektorn gör att sjukdomsspridningens omfattning inte längre kan antas vara begränsad. Det finns därför en tilltagande oro på europeisk nivå för att sjukdomen långsiktigt ska etablera sig i området. För svenskt vidkommande innebär den rådande situationen en ökad risk att afrikansk svinpest smittar svenska tamgrisar och vildsvin. Mest troligt är att smittan skulle komma in i landet via smittat matavfall eller smittade köttprodukter. För att hålla smittan borta från svenska grisar krävs ökad vaksamhet och medvetenhet om denna smittväg så att tamgrisar inte kommer i kontakt med sådana produkter eller med vildsvin som kan ha smittats genom att äta sådant avfall. Som alltid är goda smittskyddsrutiner för personal, besökare och utrustning i grisbesättningar av största vikt för att minska risken för smitta. Karl Ståhl, biträdande statsepizootolog, SVA Foto: Göran Ekeberg 7

8 Kan klövspaltsinflammation behandlas utan antibiotika? Kan klövspaltsinflammation hos mjölkkor behandlas utan antibiotika? Det utvärderas nu i en studie som leds av SVA. Syftet är att se om behandling med salicylsyra lokalt i klövspalten har samma effekt som intramuskulärt injicerat penicillin. Klövspaltsinflammation är en vanlig infektionssjukdom och en vanlig orsak till akut hälta hos nötkreatur. I Sverige ses sjukdomen både hos lösgående mjölkkor på stall och bete, hos kalvar och ungdjur samt hos köttdjur. Ofta ses sjukdomsutbrott i samband med inköp och förflyttning av djur, som vid etablering av nya stallar. Sjukdomen orsakas i huvudsak av bakterien Fusobacterium necrophorum, men ett antal andra bakterier förekommer vanligen samtidigt. Fusobacterium necrophorum är känslig för bensylpenicillin (penicillin) och inga tecken på resistensutveckling har iakttagits enligt den resistensövervakning som gjorts på bakterier från djur med klövspaltsinflammation i Sverige. VETENSKAPLIGA STUDIER SAKNAS Gängse behandling av klövspaltsinflammation i Sverige idag är antibiotika som ges genom intramuskulära injektioner, det vill säga att den sprutas i halsmuskeln vilket gör att hela kroppen tar upp antibiotikan. Majoriteten av behandlingarna görs med vanligt penicillin, men även tetracykliner används. Användningen av tetracykliner stöds inte av aktuella resistensdata och penicillin är därför förstahandsval enligt de riktlinjer som finns. Från fältet uppges att lokalbehandling, både med och utan antibiotika, direkt i klövspalten förekommer med framgångsrikt behandlingsresultat. Det finns dock inga vetenskapliga studier som undersökt resultatet av lokalbehandling. Salicylsyra är en substans med keratolytiska egenskaper. Med det menas att den mjukar upp hudens hornlager. Denna verkningsmekanism är orsaken till att salicylsyra finns i en del hudvårdande produkter, även medicinska sådana. Salicylsyra har också vissa antiinflammatoriska och sannolikt bakteriedödande egenskaper. Växtextrakt innehållande salicylsyra, exempelvis från älgört och vide, har historiskt använts som smärtstillande och febernedsättande läkemedel. Idag använts salicylsyra främst för utvärtes bruk eftersom den kan ge ganska allvarliga biverkningar. För invärtes bruk används istället acetylsalicylsyra som är en närbesläktad substans. SKULLE KUNNA MINSKA RESISTENSUTVECKLING Varje behandling med antibiotika innebär en risk för resistensutveckling. Behandling med salicylsyra skulle därför minska risken för att bakterier blir resistenta mot antibiotika. Dessutom kan injektioner påverka djurvälfärden negativt. Om lokalbehandling med salicylsyra visar sig vara lika effektivt som intramuskulär behandling med penicillin skulle det vara ett mer ekonomiskt och djurvänligt alternativ med mindre påverkan på resistensutveckling och miljö. Hypotesen i studien är att lokalbehandling av klövspaltsinflammation med ett bandage med salicylsyra ger ett likvärdigt behandlingsresultat som när man injicerar penicillin i halsmuskeln. Syftet är att kunna fastställa behandlingsrekommendationer som ger ett gott behandlingsresultat med liten risk för resistensutveckling samtidigt som lantbrukarens ekonomi och livsmedelssäkerheten också beaktas. Ylva Persson, bitr. statsveterinär, SVA Foto: Helena Ohlsson/SVA 8

9 Så går studien till 1 URVAL AV DJUR OCH BEHANDLING Ett antal veterinärer har tillfrågats för att, i fält, behandla sammanlagt 400 mjölkkor med klövspaltsinflammation. Mjölkkorna, som ingår i normal fältpraktik, ska ha symtom på klövspaltsinflammation det vill säga feber, svullnad och hälta. Kor med jämna öronnummer behandlas med bensylpenicillinprokain intra muskulärt. Kor med udda öronnummer behandlas med salicylsyrebandage lokalt i klövspalten. Samtliga kor tas upp i verkstol eller liknande för diagnosställande samt noggrann rengöring av klövspalten. Kor som inte svarar på lokal behandling med avtagande hälta, nedgång i kroppstemperatur samt minskad svullnad inom 24 timmar utgår ur studien och allmänbehandlas. Ytterst är det behandlande veterinär och djur ägaren som avgör vilka djur som kan ingå i studien och när en försöksbehandling eventuellt måste avbrytas. 2 BAKTERIOLOGISK PROVTAGNING Prov för bakteriologisk odling och resistensbestämning tas från klövspalten av behandlande veterinär. Eftersom odling av prov för Fusobacterium spp. är komplicerad utförs detta sällan vid rutindiagnostiken på SVA. Därmed görs också mycket få resistensundersökningar av bakterien och följaktligen inte heller någon regelbunden övervakning av resistensläget. I den här studien vill vi både få svar på penicillinkänsligheten för isolat från korna men också ta vara på tillfället att redovisa det aktuella resistensläget. 3 PROTOKOLL MED SYMTOM OCH BEHANDLINGAR Den behandlande veterinären fyller vid besöket i ett protokoll där kons symtom anges samt behandlingar. Veterinären inleder behandlingen vid dagen för besöket (dag 0) och djurägaren följer upp behandlingen. Dag ett och dag tre fyller djurägaren i ett protokoll där kons symtom anges. Kompletterande data hämtas vid behov från kodatabasen. Klövspaltsinflammation är en vanlig orsak till akut hälta hos nötkreatur. Oftast drabbas bara ett ben som svullnar och djuret får feber och nedsatt allmäntillstånd. Komplicerade fall kan vara svåra att bota och resultera i slakt eller avlivning. Foto: Christer Bergsten/SLU. Fältförsöket har startat! Vill du hjälpa oss? Fältveterinärer från hela landet kommer att behandla kor med klövspaltsinflammation, antingen med penicillin i halsmuskeln eller med salicylsyra i klövspalten. Projektet beräknas pågå under 2014 och Vi behöver fler fall Du som är veterinär eller djur ägare är välkommen att höra av dig för att ansluta dig till studien. Hör av dig till projektledare: Ylva Persson ylva.persson@sva.se, Projektet administreras och leds från SVA i samarbete med SLU, Växa Sverige, Distriktsveterinärerna samt privata veterinärer. Projektet finansieras av Stiftelsen lantbruksforskning. 9

10 Botulinumtoxin A Snabb diagnos av botulism utan djurförsök SVA är bland de första i världen att erbjuda en ny snabb och känslig metod för att diagnostisera botulism. Den allvarliga sjukdomen botulism diagnostiseras traditionellt genom test på möss. Metoden är etiskt ifrågasatt och också tidsödande. Den nya metoden ersätter djurförsök och kommer därför att kunna användas oftare och även för andra typer av prover. Botulism är en mycket allvarlig sjukdom som kan drabba både djur och människor. Den drabbade får en slapp muskelförlamning som kan leda till kvävning och död. Sjukdomen orsakas av extremt giftiga ämnen, så kallade botulinumtoxiner, som bland annat bildas av bakterien Clostridium botulinum. Vid botulismutbrott bland fjäderfä och vilda fåglar kan sjukdomen spridas mycket snabbt och leda till stora ekonomiska förluster. Hos människor kan, om sjukdomen upptäcks tidigt, symptomen lindras genom att man ger antikroppar mot giftet. Vid svårare fall krävs understödjande behandling såsom respiratorvård tills förlamningen släpper, vilket kan ta flera månader. Bakterierna förekommer naturligt i jord och på sjöbottnar, men kan ibland överföras till föda. De kan bilda sporer som tål de höga temperaturer som används vid fodertillverkning eller matlagning. Om ensileringen eller tillredningen är bristfällig kan överlevande sporer växa till om omgivningen är syrefri till exempel i en ensilagebal, konservburk eller i en vakuumförpackning. Det är vid denna tillväxt som de farliga toxinerna bildas. FLERA BEKRÄFTADE FALL AV BOTULISM Vid SVA har flera botulismutbrott på fjäderfä och vilda fåglar kunnat bekräftas de senaste åren men bara ett fåtal fall på nötkreatur och häst. Hos fåglar och spädbarn kan intagna sporer utvecklas till bakterier som sedan kan producera botulinumtoxin i tarmen. Men tama och vilda djur förgiftas också via födan. Toxinerna kan finnas i till exempel ensilage, hösilage, kött, fisk, kadaver, mask eller småkryp. Sedan 1968 har det i Sverige rapporterats ett drygt tiotal fall av botulism hos människor. Sill och rökt eller gravad fisk är de vanligaste smittkällorna. SJU SEROTYPER AV BOTULINUMTOXIN Det finns sju kända så kallade serotyper av botulinumtoxin, som kallas A, B, C, D, E, F och G. Alla verkar på samma sätt men djur och människor är olika känsliga för olika typer. A, B, E och F framkallar vanligen sjukdom hos människa medan C och C/D (som är en blandning mellan C och D) ofta orsakar botulism hos fjäderfä och vilda fåglar. Nötkreatur blir ofta sjuka av typ C, D eller D/C och hästar av typ B. "Botulinumtoxinerna är de giftigaste ämnen man känner till, och det uppskattas att en volym motsvarande ett snapsglas skulle kunna döda hela Sveriges befolkning." Botulinumtoxinerna är enzymer som kan klyva vissa proteiner i nervcellerna och därmed blockera nervsignalerna. På detta sätt uppstår den farliga förlamningen av kroppens muskler. För att kunna säkerställa diagnosen botulism krävs att förekomst av botulinumtoxin påvisas i ett blodprov. Botulinumtoxinerna är de giftigaste ämnen man känner till, och det uppskattas att en volym motsvarande ett snapsglas skulle kunna döda hela Sveriges befolkning. Detta betyder att sjuka individer ofta 10

11 Foto: Karin Nilsson/SVA Forskare Annica Tevell Åberg vid en masspektrometer. Prover kan nu med masspektrometri analyseras på en till två dagar mot tidigare en till flera veckors tid. SVA drar nytta av de senaste årens framsteg inom analytisk kemi för att minska antalet djurförsök. har mycket små mängder toxin i sina kroppsvätskor. Den enda analysmetoden med tillräcklig känslighet för att påvisa förekomst av aktivt botulinumtoxin har därför hittills varit att testa på möss. Denna metod med försöksdjur har tyvärr använts runt om i världen eftersom det har saknats andra tillräckligt bra analyssätt för att ställa diagnosen botulism. Provet som ska analyseras injiceras på möss och vid närvaro av toxin i provet utvecklas specifika symtom hos mössen. EN NY ANALYSMETOD Grundläggande kunskaper om botulinumtoxinernas egenskaper i kombination med utvecklingen av nya kemiska analysinstrument har öppnat möjligheterna för alternativa tekniker. SVA har sedan år 2006 haft ett samarbete med en grupp vid Centers for Disease Control and Prevention (CDC) i Atlanta, motsvarigheten till Folkhälsomyndigheten i Sverige, kring en teknik som heter masspektrometri för diagnostik av botulism. Via medel från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), EU-projektet AniBioThreat samt den tidigare Djurskyddsmyndigheten har SVA under de senaste åren kunnat driva ett utvecklingsprojekt och investera i en masspektrometer med målet att ersätta mustestet. Den metod som satts upp kallas Endopep-MS och har utvärderats för blodprover (serum). Metoden bygger på att toxinet först fiskas upp ur provet genom att man låter det binda till antikroppar som sitter fast på små magnetiska kulor. Kulorna med antikroppsbundna toxiner kan sedan med en magnet lätt flyttas över till en lösning där speciella syntetiska peptider finns. Toxin i provet kan därefter klyva peptiderna i lösningen, på samma sätt som det sker i kroppen. De kortare peptider som blir resultatet av klyvningen kan sedan identifieras genom att deras vikt mäts upp i masspektrometern. Om provet visar sig innehålla dessa kluvna peptider, så är närvaron av botulinumtoxin bekräftad. Genom att studera var klyvningen har skett, så får man även uppgift om vilken serotyp av toxinet som provet innehåller. Den information om provet som fås genom Endopep-MS-metoden är mer förfinad än den som kommer från mustestet. METODEN HAR MÅNGA FÖRDELAR Den nya Endopep-MS-metoden har många fördelar. Den har visat sig vara minst lika känslig som mustestet för de flesta av serotyperna A-F. Metoden kan även skilja C- och D-toxin från blandformerna C/D, som påvisats hos fjäderfä i Sverige, och D/C. Den är dessutom snabbare och kräver mindre provvolym. Tidigare då bara musmetoden fanns att tillgå kändes det viktigt att analysera så få prover som möjligt och kanske har 11

12 det lett till viss underdiagnostik. Med den nya metoden kommer ett större antal blodprover att kunna analyseras och framöver kommer det även att bli möjligt att gå vidare och analysera till exempel foder- och miljöprover. Mikael Hedeland, laborator, SVA Annica Tevell Åberg, forskare, SVA Kristian Björnstad, forskare, SVA Ulf Bondesson, avdelningschef, SVA Viveca Båverud, avdelningschef, SVA PROVTAGNING Rör (2-3 st) med blod utan tillsats tas i så akut stadium som möjligt. Om man vill avvakta med att sända in blodet, kan rören ställas i kyl några timmar. När blodkropparna sjunkit eller centrifugerats ned, sugs serum av och förs över till annat rör utan tillsats och sparas i kyl. En minsta mängd serum för att kunna genomföra testerna är 5 milliliter, men gärna betydligt mer. Referenser Boyer, A. E., Moura, H., Woolfitt, A. R., Kalb, S. R., McWilliams, L. G., Pavlolous, A., Schmidt, J. G., Ashley, D. L. & Barr, J. R. From the mouse to the mass spectrometer: Detection and differentiation of the endoproteinase activities of botulinum neurotoxins A-G by mass spectrometry. Analytical Chemistry 77, 2005, Kalb, S. R., Moura, H., Boyer, A. E., McWilliams L. G., Pirkle, J. L & Barr, J. R. The use of Endopep-MS for the detection af botulinum toxins A, B, E, and F in serum and stool samples. Analytical Biochemistry 351, 2006, Hedeland, M., Moura, H., Båverud, V., Woolfitt, A. R., Bondesson, U. & Barr, J. R. Confirmation of botulism in birds and cattle by the mouse bioassay and Endopep-MS. Journal of Medical Microbiology 60, 2011, Björnstad, K., Tevell Åberg, A., Kalb, S. R., Wang, D., Barr, J. R., Bondesson, U. & Hedeland, M. Validation of the Endopep-MS method for qualitative detection of active botulinum neurotoxins in human and chicken serum. Accepterad för publicering i Analytical and Bioanalytical Chemistry Lindberg A, Skarin H, Knutsson R, Blomqvist G, Båverud V. Real-time PCR for Clostridium botulinum type C neurotoxin (BoNTC) gene, also covering a chimeric C/D sequence-application on outbreaks of botulism in poultry. Vet Microbiol. 2010;146: Skarin H, Lindberg A, Blomqvist G, Aspán A, Båverud V. Molecular characterization and comparison of Clostridium botulinum type C avian strains. Avian Pathol. 2010;39: R-PRINCIPEN Begreppet myntades 1959 av två brittiska forskare, William Russel och Rex Burch, i boken The principles of humane experimental techniques. R:en står för: Replacement: Djur används inte längre i tester Reduction: Färre antal djur används för att uppnå syftet med testerna genom till exempel bättre försöksplanering Refinement: Smärtlindring och tester som orsakar mindre lidande och stress hos djuren till exempel tester som medför mindre invasiva provuttag. SVA arbetar med 3R genom representation i Uppsala djurförsöksetiska nämnd och i EDQM (European Directorate for the Quality of Medicines and Health Care). Gruppen bakom den nya analysmetoden för botulism på SVA. Från vänster Annica Tevell Åberg, Kristian Björnstad, Mikael Hedeland, Viveca Båverud och Ulf Bondesson. Foto: Matilda Salomonsson/SVA 12

13 Kalvens ålder avgör diarrédiagnostik Det är onödigt att artbestämma Cryptosporidium hos diarrésjuka kalvar om de är äldre än sex veckor, det visar en studie vid SVA och SLU. Charlotte Axén, biträdande statsveterinär vid SVA berättar. Diarré är den mest frekventa infektionssjukdomen hos kalvar under mjölkperioden, och parasiten Cryptosporidium parvum är en av de vanligaste orsakerna. Ytterligare tre arter är vanliga hos nötkreatur men anses inte vara sjukdomsframkallande. Utländska studier visar att C. parvum dominerar hos kalvar upp till två månaders ålder, men i Sverige dominerar i stället C. bovis och arten har hittats hos diarrékalvar. I rutindiagnostiken görs direktutstryk av träck, som färgas med fluorescerande antikroppar och avläses i mikroskop. Då kan man avgöra om kalven utsöndrar Cryptosporidium-oocystor, men det går inte att göra en artbestämning. I en studie finansierad av Stiftelsen lantbruksforskning har SVA tillsammans med SLU undersökt artfördelningen av Cryptosporidium hos kalvar med diarré. Studien syftade till att klargöra om rutindiagnostiken behövde förbättras till att även inkludera artspecificering. C. PARVUM ORSAKAR MER SJUKDOM ÄN C. BOVIS Totalt ingick 782 träckprover från 192 besättningar. C. parvum identifierades i 178 prover, C. bovis i sex prover, sju prover hade blandinfektion med C. parvum/c. bovis och sju kunde inte artbestämmas. Dominansen av C. parvum och högre utsöndring av oocystor stödjer att denna art orsakar mer sjukdom än C. bovis. Att C. parvum är den allra vanligaste arten på diarrékalvar står i skarp kontrast till Cryptosporidium-infektion hos svenska kalvar i allmänhet. Därför behöver artbestämning inte inkluderas i rutindiagnostiken för att bedöma betydelsen av sådan infektion hos en diarrésjuk kalv. VANLIGAST MED INFEKTION VID 1-3 VECKORS ÅLDER Infektion var vanligast vid en till tre veckors ålder och den äldsta infekterade kalven var 90 dagar gammal. Kalvar med C. parvum var yngre än kalvar med C. bovis. Efter 42 dagars ålder förekom C. parvum enbart i blandinfektion med dominans av C. bovis. Därför kan kalvens ålder användas för att bedöma om Cryptosporidium-infektionen är orsak till diarrén. Övre åldersgräns för när det är aktuellt att diagnosticera infektionen kan sänkas till sex veckor. Ytterligare analyser samt ett frågeformulär ingick i studien. Resultaten finns att läsa i sin helhet i (1). Charlotte Axén, bitr. statsveterinär, SVA (1) Silverlås C, Bosaeus-Reineck H, Näslund K, Björkman C. Is there a need for improved Cryptosporidium diagnostics in Swedish calves? Int J Parasitol Feb;43(2): doi: /j.ijpara Foto: SVA 13

14 Ny diagnostik för tumörer hos hund ger bättre prognos och behandling SVA kan nu erbjuda ny snabb diagnostik som förbättrar prognos, behandling och uppföljning av tumörer hos hund. Tekniken kan bidra till ökad livskvalité hos den enskilda hunden, ett bättre utnyttjande av hundägarens pengar samt i förlängningen minskad belastning på försäkringsbolag och premier. Tumörer hos de mindre sällskapsdjuren, hund och katt, står för en stor del av antalet veterinärbesök varje år. Sedan en längre tid har man känt till att framförallt cancer i blodstamceller ger upphov till förhöjda nivåer av proteinet tymidinkinas 1 i serum hos människa. Tymidinkinas 1 är ett enzym som är involverat i DNA-syntesen. Det produceras i celler före DNA-syntesen och celldelningen. Enzymet har visat sig vara en av de bästa proliferationsmarkörerna, det vill säga en markör för cellers delningshastighet. Tymidinkinas frigörs ut till blodet när snabbt delande celler dör och cellmembranen går sönder, se figur. NIVÅER KOPPLADE TILL TUMÖRFÖREKOMST Elakartade celler ger upphov till mycket högre halter av tymidinkinas 1 i serum än normala delande celler. Vidare ser man ofta en kraftig minskning av tymidinkinas 1 i blodet hos patienter som har behandlats mot sin tumörsjukdom samt att nivåerna åter stiger vid återfall av sjukdomen. Sammantaget betyder det att nivåerna av tymidinkinas 1 är direkt kopplade till tumörförekomst och hur elakartade dessa är. Tymidinkinas 1 är därför en etablerad proliferationsmarkör som används kliniskt på humansidan. GER GOD UPPFATTNING OM PROGNOS I flera publicerade arbeten har professor Henrik Rönnbergs (tidigare: von Euler) forskargrupp vid SLU visat att aktivitet av tymidinkinas 1 i serum ger en god uppfattning om prognos vid elakartade tumörer hos hund. Resultaten kan användas som beslutsstöd av veterinär och djurägare när cellgiftsbehandling övervägs. Därför är det möjligt att undvika att hundar behandlas med cellgifter där utsikterna för framgångsrik effekt är mycket små. Detta blir en stor vinst i livskvalitet hos den enskilda hunden, ett bättre utnyttjande av djurägarens pengar samt i förlängningen minskad belastning på försäkringsbolag och premier. Dessutom ger mätning av aktiviteten hos tymidinkinas 1 en tidig indikation på återfall i sjukdom hos patienten, innan kliniska symptom är uppenbara. Det gör att en eventuell uppföljande behandling kan sättas in tidigt. Effekten blir då bättre än om man måste vänta till dess att tumörsjukdomen åter blir möjlig att upptäcka kliniskt. SLU har sedan länge rutinmässigt utfört aktivitetsanalyser av tymidinkinas 1 före start med cellgiftsbehandling av hundar med elakartade tumörer. Det är mycket viktigt att bedöma prognos och hur elakartad en tumör är inför behandling av hundar med tumörsjukdom. SVA:s nya diagnostik ger snabbt ett objektivt mått. Resultaten kan avgöra om behandling ska inledas och eventuellt hur Foto: Torsten Mörner/SVA 14

15 "SVA:s nya diagnostik ger snabbt ett objektivt mått. Resultaten kan avgöra om behandling ska inledas och eventuellt hur aggressiv behandlingen bör vara." aggressiv behandlingen bör vara. Att därefter kunna följa behandlingen samt tidigt upptäcka återfall är mycket viktigt för en framgångsrik behandling. SVA har i samarbete med csens AB utvärderat och validerat en ny metod (cavet-tk1) för att mäta tymidinkinas 1 i serumprover. Analysprincipen bakom testet bygger på att DNA-byggstenen TTP bildas i en första enzymatisk reaktion av tymidinkinas 1 samt kompletterande enzym. TTP byggs sedan kontinuerligt in i en kort syntetisk DNA-bit som då blir fluorescerande och återkommande mäts i ett PCR-instrument. Hastigheten i fluorescensökningen kan sedan relateras till koncentrationen av tymidinkinas 1 i ursprungsprovet. SNABBARE SVAR MED NY METOD Fördelen med cavet-tk1 är att den ger ett snabbt svar. Analystiden är cirka två timmar och möjliggör analysresultat dagen efter att provet har skickats in till laboratoriet. Tidigare använd metodik, TK-REA kräver radioaktiv inmärkning och är därmed mer svårhanterad med lång svarstid. Det begränsar dess användning i veterinära kliniska sammanhang. Vid validering av cavet-tk-1 mot TK-REA metoden så har god korrelation och tillförlitliga svar erhållits. SVA erbjuder diagnostiken från och med i höst. Provtagningen är enkel, ett vanligt blodprov gärna taget med vacutainerteknik i ett serumrör, det vill säga att ett rör utan tillsats av koagulationsmedel skickas in till SVA. Provet bör skickas in med en specifik remiss för analysen som finns att hämta på Analysen av tymidinkinas 1 kommer att processas två gånger i veckan vilket borgar för snabba svar. Mikael Juremalm, forskare, SVA Bilden visar hur thymidinkinas 1 (TK1) fungerar i cellen som en stimulerare av celldelning. Snabbt delande celler (tumörceller) dör i högre utsträckning och TK1 kan då läcka ut i blodbanan och mätas. Från von Euler et al. JVIM 18: ; Referenser Stålhandske P, Wang L, Westberg S, von Euler H, Groth E, Gustafsson SA, Eriksson S, Lennerstrand J. Homogeneous assay for real-time and simultaneous detection of thymidine kinase 1 and deoxycytidine kinase activities. Anal Biochem Jan 15;432(2): doi: /j. ab Epub 2012 Aug 14. von Euler H, Einarsson R, Olsson U, Lagerstedt AS, Eriksson S. Serum thymidine kinase activity in dogs with malignant lymphoma: a potent marker for prognosis and monitoring the disease. J Vet Intern Med Sep-Oct;18(5): Med tillstånd från Blackwell Publishing Foto:Helena Ohlsson/SVA 15

16 SVA möter det okända Någon ute i fält ser ett mönster som avviker. Det här var konstigt, det har vi inte sett förut. Någonstans där börjar det. Ann Lindberg, veterinär och chef för zoonoscentret vid SVA, arbetar med det okända. Det är då analys- och diagnostiklaboratoriet och SVA:s experter bokstavligen ställs på prov. Under sommaren arrangerade SVA en workshop på temat beredskap. I första hand handlade det om beredskap för sjukdomsövervakning hela vägen från insamling eller mottagande av prover från fältet, till analys, sammanställning och kommunikation. I fokus stod vektorburna sjukdomar som afrikansk hästpest samt det okända. Det var två scenarier, ett där vi visste vad vi skulle leta efter och ett okänt. Vad har vi för beredskap för att hantera det okända? Vi ville testa ett verktyg för självskattning av vår beredskap. Verktyget är tänkt att fungera vid ett verkligt hot, till exempel av typen afrikansk svinpest. Vi kan kontrollera vår medvetenhet, men också använda det för att kommunicera med andra myndigheter, säger Ann Lindberg. Vilken typ av händelse, och vilken omfattning av händelser triggar igång aktioner hos SVA? Var går tröskeln? Som institut betraktat så verkar vi ha en låg tröskel. Vi är angelägna att hjälpa till. Men det finns inte alltid pengar till att utreda om inte djur ägaren vill betala. Det är svårt att definiera tröskeln. Någon ute i fält ser ett mönster som avviker. Det här var konstigt, det har vi inte sett förut. När det gäller det okända så är det til syvende og sidst människor där ute som lägger märke till saker. Det handlar sedan om SVA:s kunskap, erfarenhet och förmåga att kommunicera med varandra: då kan ett mönster uppdagas av olika pusselbitar någon har läst eller hört något nytt via sina nätverk, en signal har fångats upp av vårt syndromövervakningssystem, en epizootimisstanke utreds men visar sig vara något annat. SVA har en hög kompetens, till exempel inom patologi som är en av de discipliner som först av alla kan bli satta att utreda det nya, att karaktärisera det okända. Vi har också en god förmåga att sätta till forskningsresurser, och en personalkultur som möjliggör att vi snabbt växlar upp om och när det behövs. Vi har diagnostiska protokoll klara för att tackla det okända provet, och via våra nätverk och etablerade överenskommelser kan vi snabbt få hjälp av andra labb om det behövs, säger Ann Lindberg. Andra styrkor som hon nämner är den robusta beredskapsorganisationen med ständigt pågående övervakning och TiB, Tjänsteman i Beredskap, som har jour 24 timmar om dygnet. Lagstiftningen kring exotiska sjukdomar ger också goda förutsättningar för att udda smittor som upptäcks ska klaras av vid SVA i de fallen är det också staten som betalar. Samtidigt erkänner Ann att det ändå är naturligt att ha en begränsad beredskap för det okända eftersom man inte känner till vad det är. Och beredskapen kan också bero på vilket djurslag som är aktuellt. Om det handlar om nötkreatur så går det snabbt att få in material att analysera. Men för till exempel häst kan det ta mer tid och krävas mer arbete, eftersom det inte finns samma upparbetade register och rutiner för insamling av prover. Via SVA:s omvärldsbevakning kan också tidiga signaler komma om att nya smittor är på väg. Syndrom i omvärlden övervakas hos olika institut, liksom hos media nationellt och internationellt, statistik hos andra myndigheter studeras, djurägare och veterinärer ringer in misstankar och man träffar kollegor i olika nätverk som man byter erfarenheter med. 16

17 "Vi gjorde en inventering av hur övervakningen såg ut för sjukdomen blåtunga i de länder som deltog i projektet; Sverige, Danmark, Frankrike, England och Holland. I de länder där sjukdomen dök upp först fanns en fördröjning i hur man kunde agera. Det dröjde innan man hade diagnostik på plats och det fanns inga vacciner tillgängliga. Sverige var ett land i periferin, vilket var till vår fördel ur beredskapssynpunkt. När blåtunga sedan kom hit så hade vi redan övervakning igång och kunde sätta in vaccination redan dag två." Foto: Mikael Propst/SVA Ann Lindberg deltar i ett projekt för en bättre sjukdomsövervakning. Syftet är att skapa ett system för automatiserad klassificering av olika typer av djurhälsodata till mer enhetliga sjukdomssyndrom. Se separat artikel, nästa sida. Ett sådant nätverk är CoVetLab, en sammanslutning av samarbetande veterinärmedicinska labb i fem olika länder, förutom Sverige så Danmark, Storbritannien, Frankrike och Holland. Det var inom ramen för det nätverket som ovannämnda workshop hölls. Men vem betalar för undersökning av det okända? Om det är misstanke om epizootisjukdom så betalar Jordbruksverket, men det finns tyvärr inte någon extra pengapåse för att gå vidare med undersökning av potentiellt intressanta material, även om det skulle vara önskvärt. Men det är klart att om det dyker upp ett nytt, misstänkt smittsamt syndrom, så faller det under samma lagstiftning som epizootimisstankarna. Ett annat sätt är att göra utökade undersökningar av prover som är negativa, som visar sig inte vara den sjukdom som man först undersöker för. Det är något som görs i andra länder, som Holland, för att öka förmågan till tidig upptäckt. Det är en möjlighet. Om en sjukdom som ger aborter närmar sig landet så skulle vi också kunna utöka vår befintliga fosterövervakning med en test för det vi vill ha extra koll på, säger Ann Lindberg. Mikael Propst, pressekreterare, SVA 17

18 Nytt projekt ska ge bättre sjukdomsövervakning SVA får en halv miljon kronor från Vinnova till utveckling av ett system för automatiserad klassificering av olika typer av djurhälsodata till mer enhetliga sjukdomssyndrom. Med hjälp av ett sådant system skulle det gå fortare och enklare att ta hand om nya data så att vi kan övervaka sjukdomsläge och risker bland både tama och vilda djur på ett bättre sätt, säger veterinär Ann Lindberg, SVA och styrgruppen för projektet. SVA har under de senaste åren, som ett av de första veterinära instituten i Europa, utvecklat ett system för syndromövervakning. Nu har SVA fått pengar till ett planeringsprojekt för att ta fram en så kallad ontologi ett verktyg för att förenkla klassificeringen av olika typer av data till syndrom. Målet är att få fram ett verktyg för att ta syndromövervakning till en ny nivå och slippa uppfinna hjulet på nytt varje gång en ny datakälla ska inkluderas. En ontologi kan ses som kunskap i strukturerad form som möjliggör för datorn att dra slutsatser om hur data ska klassificeras, baserat på olika kombinationer av data och relationer mellan dessa, förklarar Ann Lindberg. Det mest tidskrävande steget vid utveckling av syndromövervakning är att bestämma hur informationen i den datakälla man har ska klassificeras till de syndrom som sedan ska övervakas med automatiserade processer. Syndromklassificeringen är också det steg som är svårast att kopiera när man vill inkludera en ny datakälla eller utveckla ett system i ett nytt land. MÖJLIGGÖR JÄMFÖRELSER MELLAN LÄNDER På humansidan har man fram till idag fokuserat på att likrikta inmatningen av data, men även där går utvecklingen mot ontologier. En väl fungerande ontologi på djursidan skulle göra det lättare att lägga till nya datakällor till syndromövervakningssystemet och även möjliggöra jämförelser mellan system i olika länder. Vi kommer att kunna ta del av humansidans erfarenheter i detta projekt, säger Ann Lindberg. I projektet kommer man nu att titta på redan existerande veterinära syndromövervaknings- system och olika alternativa datakällor för att kunna bygga en första kunskapsbas för klassificeringen av data. SAMARBETE MELLAN VETERINÄRMEDICIN OCH IT Projektet innebär också internationellt samarbete i nätverk med olika experter, både inom veterinärmedicin och IT. Målet är att få fram ett gediget underlag för att sedan kunna söka mer medel till själva utvecklingen av ett nytt, gränsöverskridande och gemensamt veterinärt syndromövervakningssystem. Projektledare är epidemiolog Fernanda Dórea vid SVA. Det stöd man nu får genom Vinnova är inom utlysningen FRÖN, För ökad innovation i offentligt finansierad verksamhet. Stödet går till att planera, utveckla eller införa behovsdrivna, innovativa lösningar i verksamheten. Mikael Propst, pressekreterare, SVA Montage: Helena Ohlsson/SVA 18

19 Analys för Tymidinkinasaktivitet hos hund Ny snabb diagnostik förbättrar prognos, behandling och uppföljning av tumörer hos hund Provmaterial: Serum Analysen kommer att utföras två gånger per vecka från och med november Pris: 630:- exkl. moms och faktureringsavgift. Foto: Hanna Dunder Hostar hunden? Det kan vara luftvägsparasiter Under påvisade SVA lungmask i elva procent av alla prov som undersöktes för det. Fransk hjärtmask och spolmask påvisas också emellanåt hos hundar med symtom från luftvägarna. Testa vårt analyspaket för luftvägsparasiter! Vi erbjuder ett analyspaket där diagnostik för de viktigaste luftvägsparasiterna ingår. Skicka in träckprov tagna tre dagar i följd. Använd gärna vår nya remiss för parasiter hos hund. Provtagningsinstruktioner och remiss finns på Fransk hjärtmask Angiostrongylus i träckprov, sept Foto: Osama Ibrahim/SVA 19

20 DDTTDAFADDAFDFFADTAATTADTAFFTTFTAFDTDDDDDT Följ oss i STABEN FÖR KOMMUNIKATION besök. Ulls väg 2B post Uppsala telefon fax e-post. sva@sva.se webb. 20