Stenkistan med de framgrävda skeletten av en vuxen individ med ett barn i famnen. Hanna Menander funderar över deras livsöden. Foto: UV Öst.

Transkript

1 , 2005 (2006), startsida i Östergötland, 2005 Må gudarna hjälpa hennes själ Stenkistan med de framgrävda skeletten av en vuxen individ med ett barn i famnen. Hanna Menander funderar över deras livsöden. Foto: UV Öst. Under senhösten 2005 gjordes flera fantastiska upptäckter vid i Östergötland. En vuxen individ med ett barn i famnen var begravda i en mycket speciell kista. Kistan var uppbyggd av kalkstenshällar dekorerade med djur- och växtornamentik. Stilistiskt kan de dateras till 1000-talets andra hälft. Ursprungligen har dessa hällar ingått i ett gravmonument som varit placerat över en grav. Det rör sig om ett av Sveriges äldsta kristna gravmonument. Man hade återanvänt hällarna från ett äldre gravmonument till en begravningskista under mark. 14:25:39]

2 , 2005 (2006), startsida Ytterligare en häll dekorerad med flera drakar och en runslinga påträffades. Runorna berättar att Thukir lät lägga dessa kummel över Kuhu moder sin. Gudarna hjälpe hennes själ. Ytterligare en upptäckt gjordes intill kyrktornet. Bara tre meter väster om tornet påträffades grunderna till en byggnad som alltså låg på kyrkogården under medeltiden. 14:25:39]

3 , 2005 (2006), bakgrund i senhöstens solsken. På fotot syns ett av de två trapptornen på tornets södra sida. Torn och långhus är daterat till 1100-talets början. Till höger på byggnaden syns den södra korsarmen på det korsformade koret från 1200-talet. I bildens förgrund, på utsidan av kyrkogården anlades en stenkista för kyrkans dränering. Från denna grävdes så ett ledningsschakt runt kyrkan. Foto: UV Öst. Projektet Kyrkorna i Dals härad Inom projektet Kyrkorna i Dals härad, där kyrkorna i detta härad undersöktes och dokumenterades, gjordes också undersökningar i Örberga år Bland annat undersöktes flera eventuella stormansgravar i tornet. Även mindre murverksundersökningar genomfördes också. Undersökningen är publicerad år 2001 i rapporten Riksantikvarieämbetet UV Öst rapport 2001:36 samt i en artikel i Meddelanden från Östergötlands Länsmuseum Orsak till vinterns undersökning Som besökare i har nog flera förvånat sig över att man från entrén i tornets västfasad får ta flera trappsteg för att komma ner till kyrkans golv. Det skiljer nästan en hel meter från marknivån utanför! Även den ursprungliga ingången på långhusets sydsida ligger en bra bit under dagens markyta. Till viss del har utfyllnader eller naturlig tillväxt höjt marknivån i väster men när kyrkan byggdes har den också grävts ner i denna del. Det här beror säkert på att kyrkan anlagts i en sluttning. Läget har skapat fuktproblem i byggnaden, och har säkert gjort det under mycket lång tid. Anledningen till den arkeologiska undersökning, som utfördes senhösten 2005, var ett beslut om att dränera kyrkan. En dräneringskista anlades sydväst om kyrkogården och därifrån grävdes ett schakt runt, och tätt intill, kyrkans fasader. 14:25:44]

4 , 2005 (2006), historik En pärla bland alla kyrkor är en av de äldsta kyrkorna i landet. Utseendemässigt är den också mycket ovanlig, med sitt speciella torn och tidiga korsformiga kor. På tornets nord- och sydsida finns två till hälften utstickande trapptorn med spiraltrappor. Den enda parallellen i landet i dag är den kanske mer välbekanta Husaby kyrka i Västergötland. Flera forskare har velat se en koppling till det karolingiska riket, där man redan under 800-talet uppförde kyrkor med monumentala västverk. I tornet kunde kejsaren ha en loge eller ett kapell och från detta kunde man nå en herrskapsläktare i långhusets västra del. I Örberga finns också en öppning mellan torn och långhus en våning upp. Från öppningen, eller från en läktare innanför den, har kyrkans byggherre och ägare kunnat lyssna på mässan i avskildhet från övriga kyrkobesökare. Kyrkan antas nämligen vara uppförd, som en gårdskyrka, på privat initiativ. Trävirke, från just tornet, har daterats genom dendrokronologi (datering med hjälp av årsringar). Virket fälldes vintern och kyrkan bör därmed ha uppförts något år senare då träet hade torkat. Det som återstår av den ursprungliga byggnaden är torn och långhus. Koret, som har en speciell utformning, förändrades under 1200-talet till den korsform det har i dag. Endast ett fåtal kyrkor försågs med denna planform så tidigt som under 1200-talet. Hur det ursprungliga koret sett ut kan kanske en framtida arkeologisk undersökning ge svar på. Kyrkogården Kyrkogården begränsas av en hög och kraftig kalkstensmur. Kyrkogården är så rikligt tilltagen att man kan fråga sig vad som ursprungligen rymts innanför dess murar. Kyrkan är placerad ungefär mitt på kyrkogården i nord-sydlig riktning medan den är kraftigt förskjuten åt väster. I anslutning till den västra murens utsida, knappt tio meter från kyrktornet, finns idag en tunnvälvd källare. Åldern på källaren är okänd men att det rör sig om en riktigt gammal byggnad är nog alla överens om. Tidigkristna gravmonument I Örberga fanns sedan tidigare några fragment från tidigkristna gravmonument i kalksten. Typen utgör de äldsta kristna gravmonumenten vi har i Sverige och kan stilistiskt dateras till 1000-talet med en tyngdpunkt till den andra hälften. Typen förekommer rikligast i Östergötland, med drygt 30 fyndplatser, men finns också i Småland, Västergötland, Södermanland, Närke och på Öland. De är mycket lika runstenarna med delvis samma texter och ornamentik. Det innebär också att de delvis är samtida. En skillnad är dock att det rör sig om gravmonument, placerade över en grav på kyrkogården, medan runstenarna oftast är resta som minnesstenar efter en person som är begravd på annan plats. Runstenarna kan också tolkas ha en ägorättslig funktion. Stenarna har liksom runstenarna varit kraftigt bemålade vilket man ibland kan se i form av kvarvarande färgpigment. De har stått som vackert bemålade monument i blickfång på kyrkogården och förmedlat den nya kristna tron. 14:25:49]

5 , 2005 (2006), historik Kistan är tömd på sitt gravinnehåll och ornamentiken på den återanvända gavelhällen (nu liggande som ena långsidan) framträder med bland annat ett stort propellerkors. Foto: UV Öst. Fram till november 2005 återstod bara ett mindre fragment i av dessa gravmonument sedan den andra flisan förkommit. Ett äldre fynd från kyrkan Speciellt är det föremål som först på 1950-talet identifierades som en gravkalk. Förmodligen har den påträffats i samband med grävningsarbeten i koret. Den kan härröra från en prästgrav från 1100-talet som en personlig ägodel. Endast några få motsvarigheter har påträffats i Skandinavien och då rör det sig om högt uppsatta kyrkliga tjänare, som biskopar, som fått sin kalk med i graven. Marian Ullén har skrivit en artikel om gravkalken i Meddelanden från Östergötlands Länsmuseum :25:49]

6 , 2005 (2006), resultat Gravar och gravmonument Av ett femtiotal framgrävda skelett kommer ca 20 att analyseras osteologiskt. Det rör sig om de skelett där mer än hälften av kropparna kunde grävas fram eller var bevarade. Två av skeletten påträffades i en nergrävd kalkstenskista. Det rörde sig om en vuxen individ med ett barn placerat på magen. Kistan var uppbyggd av tre återanvända hällar från ett tidigkristet gravmonument. De två långsidorna utgjordes av en långsida och en gavelhäll. En likadan långsida, som den förra, hade återanvänts som lock. Gavelhällarna saknade dekor och runor. De två identiska långsidorna talar för att det vid tiden för iordningställandet av gravkistan fanns ett intakt gravmonument på kyrkogården, som kom att återanvändas, om än nergrävt och osynligt för ögat. Det är inte omöjligt att även gavelhällen ingått i detta ursprungliga monument. Gavelhällens fina profilering syns tydligt på den ena sidan medan den andra sidan huggits sönder i samband med att en elkabel lades ner i marken. Under korset kämpar ett fyrfotadjur med en slingrand orm. Foto: UV Öst. Ytterligare en häll påträffades intill det på 1200-talet ombyggda koret. Stenen, som låg upp och ner, låg heller inte över en grav. Stenen har sannolikt hamnat där i samband med ombyggnaden av koret. I det här fallet rörde det sig om en lockhäll dekorerad med rundjur och runslinga. Texten som översatts av Helmer Gustavsson tolkas som: Thukir lät lägga dessa kummel över Kuhu moder sin. Gudarna hjälpe hennes själ. Anledningen till att man angett gudarna och inte bara gud, menar Helmer beror på att det är en reminiscens från hednisk tid då man åkallade flera gudar. Det här är ett fenomen som man även kan se i till exempel den äldre västgötalagen. 14:25:54]

7 , 2005 (2006), resultat Lockhällen som påträffades vid den södra korsarmen. Tre slingrande drakar med huggtänder pryder stenens bildyta omgiven av en runslinga. Thukir lät uppföra ett gravmonument för att hedra sin mor. Han uppmanade gudarna att hjälpa hennes själ. Det här skedde förmodligen någon gång under 1000-talets andra hälft. Troligen bodde Thukir och hans mor Kuhu på en större gård i anslutning till. Foto: UV Öst. Ett stort antal kalkstenshällar, påträffades söder och väster om kyrkan. Med stor sannolikhet ingår de i gravkistor, men huruvida det rör sig om återanvända hällar till tidigkristna gravmonument gick inte att avgöra. Flera av hällarna påträffades i schaktkanten och kom därmed inte att ingå i undersökningen. Schaktsträckningen kunde ändras vid några andra kistor som därmed inte kom att beröras. Byggnader på kyrkogården Ett hörn av en stenbyggnad med ett kalkbruksgolv påträffades väster om tornet. För att inte förstöra detta flyttades schaktet något varför ingen vidare undersökning utfördes. Det är högst troligt att det rör sig om en medeltida byggnad men dess funktion är okänd. Den ena väggen verkar ligga i liv med en stenkällare som ligger direkt utanför kyrkogårdsmuren. Kanske har de utgjort en och samma byggnad. Det är inte orimligt att tänka sig att denna byggnad varit av profan karaktär. Kanske har den ingått i en storgård som legat väster om kyrkogården. Vy från tornets västsida. Tornportalens tröskelsten syns nederst i bild. Vid kyrkogårdsöppningen ligger en gravsten från 1700-talet, återanvänd som gångyta. Framför denna syns stenkistan, byggd av ett återanvänt gravmonument från 1000-talet. Till vänster om denna en medeltida trapetsoid gravsten. På den andra sidan om kistan framträder murarna till ett medeltida hus. 14:25:54]

8 , 2005 (2006), resultat Det vita till höger om muren är husets kalkbruksgolv. Foto: UV Öst. Söder om kyrkan, utmed kyrkogårdsmuren, ligger ett annat medeltida stenhus. Dess ursprungliga funktion är okänd men senare har byggnaden använts som sockenmagasin. En önskan från församlingen om att inreda husets bottenvåning till ett stenmuseum har resulterat i en ansökan om medel. Kanske kommer man att kunna beskåda dessa gravmonument och äldre gravstenar i denna byggnad i framtiden. Det vore önskvärt eftersom denna typ av gravmonument är något typiskt östgötskt och inte finns utställt någonstans i vårt län. 14:25:54]

9 , 2005 (2006), kontakt RAÄ UV Öst tel: e-post: Rikard Hedvall :25:57]