Kinga. Nr Nu får han hjälp om han blir sjuk. Läkarinsatser som räddar liv. Annika och Jan-Åke trivs i butiken. smycka dig.

Transkript

1 Nr smycka dig Läkarinsatser som räddar liv Annika och Jan-Åke trivs i butiken tema hälsa Kinga Nu får han hjälp om han blir sjuk I backspegeln Nelly slapp tvångsgifte Aktuellt Kuddar gav kosing Porträttet Stig-Olof: entreprenör, filantrop och pappa Erikshjälpens tidning Nr

2 Hallå där, Roland Nissfolk Under 2009 fick Erikshjälpen in mer medel än beräknat. Roland Nissfolk är projekthandläggare på Erikshjälpen. Insändare: Skriv mer om vikten av att bekämpa jordens överbefolkning i tidningen och väck frågan till liv i era projekt. Det skriver en av tidningens läsare i ett brev till Erikshjälpen. Brevskrivaren menar att det inte längre räcker att bara plåstra om inom hjälp- och biståndsverksamhet: Familjeplanering och attitydförändringar är akut nödvändiga! Eriksdagen 24 april gav Rent vatten från second hand Vad händer med de extra pengar som kommit in? Under kommande år kan vi satsa på projekt som vi annars inte hade haft möjlighet att genomföra. Nu får vi en fantastisk möjlighet att ge stöd till fler människor. Vad blir det för projekt? I Uganda startar vi försörjningsprojekt i flera byar. Människorna där är fattiga och hårt drabbade av hiv och aids. Det här kommer bland annat att innebära att de får stöd till och kunskap om hur de kan odla grönsaker som ger både näringsrik mat och en möjlighet till försörjning. Vi kommer också att kunna utveckla befintliga projekt. I Benin finns ett center för flickor som flytt från tvångsäktenskap. Nu ska vi arbeta med att förstärka barns och framför allt flickors rättigheter; rätten att gå i skolan, rätten till lek och fritid, rätten att välja livspartner. Tillsammans med skola, myndigheter och polis kommer vi att informera om barns rättigheter, skapa bykommittéer och organisera fritidsaktiviteter för barn. Vad är viktigt att tänka på? Bra biståndsprojekt kräver lång framförhållning och noggrann planering tillsammans med partnerorganisationerna. n text Sofia Arnoldsdotter foto Monica Samuelsson Är vi för många? Anna Rostedt, chef för Erikshjälpens Internationella avdelning, hur ser du på den här frågan? Jag tror det är en vanlig fundering. Ska man vara riktigt krass frågar sig nog många varför ska vi försöka rädda alla små fattiga barn, blir det inte för många människor på jorden då? Man kan ha moraliska invändningar mot den frågan men framförallt är antagandet felaktigt! Det är inte primärt antalet människor på jorden som har betydelse för planetens och mänsklighetens fortlevnad, utan hur vi lever och använder de resurser som finns. Sanningen är att när vi ser till att barnen kan överleva, när folk får utbildning och bättre möjlighet att försörja sig, det är då som befolkningsökningen minskar. Läs fortsättningen av Anna Rostedts svar på sidan 31. Erikshjälpens second handbutiker gick samman och firade Eriksdagen* 24 april genom att skänka dagskassorna till projekt för rent vatten i Västafrika. Tack, alla som medverkat till det storartade resultatet på över 1,2 miljoner kronor! Pengar som går Utbildning är ett effektivt sätt att minska befolkningsökningen. Erikshjälpen har exempelvis etablerat skolor i Kofele i Etiopien, där det tidigare inte funnits utbildningsmöjligheter. Nu får både Hawwa Abii och hennes mamma gå i skolan. Foto: Åsa Dahlgren till att göra nya brunnar i Burkina Faso, Benin och Mali, där från en tredjedel till hälften av befolkningen saknar rent vatten. *Eriksdagen har fått sitt namn efter Erik Nilsson som startade Erikshjälpen. årgång 56 Utgivare Erikshjälpen Box Holsbybrunn Besöksadress Bergmossevägen 5 Telefon Fax E-post info@erikshjalpen.se Hemsida Redaktion Bengt Swerlander, ansv utg Louise Nordlund Isaksson Camilla Sköld Monica Samuelsson, red Anna Rostedt Sofia Arnoldsdotter Sofia Denzler Utgåvor Erikshjälpens tidning ges ut i mars, juni, oktober och december Omslagsbilden Foto: Bengt Swerlander Annonser För information och bokning tel Tryck VTT Grafiska Tidningen trycks på miljövänligt papper Grafisk formgivning Prinfo Bergs ISSN X plusgiro (det senare används endast då OCR-kod finns) Bankgiro Citera oss gärna men glöm inte att ange källan Erikshjälpen är en biståndsorganisation verksam i ett 25-tal länder. Insatserna bygger på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, Barnkonventionen och en kristen värdegrund. Arbetet finansieras till stor del av regelbundna gåvor från allmänheten. Erikshjälpen förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar. Foto: Bengt Swerlander, Kjell Israelsson, Smålands-Tidningen Många sätt att hjälpa Annika och Jan-Åke trivs i butiken 14 Nostalgifest som gav mer 16 Kuddar blev till katastrofhjälp 16 En nyttig tanke Att hälsa till stor del handlar om kunskap tänker vi kanske inte så ofta på. Vi gör en massa saker av rutin eftersom vi lärt att det är bra för oss. Erikshjälpen satsar stora resurser runt om i världen på att ge barn och ungdomar utbildning. I skolan lär de sig också hälsa och hygien. Detta blir till kunskap som, bokstavligt talat, räddar liv. Att även utbilda vuxna i hur vatten ska tas om hand och att hålla sin omgivning ren ger snabbt en förbättrad hälsa, särskilt för barnen. Erikshjälpen bistår också människor som drabbats av sjukdom Innehåll NR hälsa Smutsigt dricksvatten, näringsfattig mat och svårigheter att hålla sig ren. Orsakerna till ohälsa kan vara många. Om kampen för hälsan och arbetet för att ge människor den vård de behöver handlar temasidorna i detta nummer Jorden runt 12 Små barn på farliga uppdrag Så gick det sedan 18 Nelly flydde tvångsgiftet Porträttet 20 Stig-Olof Simonsson om livets verkliga värden Krönika 25 Cecilia Hjort Attefall funderar på frågor om ansvar och syskonskap och olyckor. Några av dem möter du i reportagen om tjugoårsjubilerande Skandinaviska Läkarbanken. Varje år ställer många läkare, utan betalning, sin kunskap till förfogande för människor som är i stort behov av professionell hjälp. Genom Human Bridge förser vi sjukhus och läkarstationer med sjukvårdsutrustning på platser där behoven är enorma. FN:s barnkonvention uttrycker tydligt barns rätt till bästa uppnåeliga hälsa och nödvändig sjukvård. Här kan du och jag vara med och göra en viktig insats. Det hade Bildkrysset 26 Tävla och vinn Humor i helgade hyddor Special 2 av Roberth Johansson Firar tjugo år 28 Skandinaviska Läkarbanken står på de utsattas sida Du kan hjälpa! 29 Ingen kan göra allt men alla kan göra något I alla tider och på alla håll i världen har människor gillat att smycka sig, och uppfinningsrikedomen är stor. Sidan 24. Flyger högt 30 Bamse tröstar i ambulanshelikoptern Sista sidan 32 kunnat vara jag. Det hade kunnat vara mina barn. Ibland är det nyttigt att tänka så. Bengt Swerlander Erikshjälpens generalsekreterare Kalmar FF valde målfadder 2 Erikshjälpens tidning Nr

3 Starta eget Ett maskinellt rivjärn gav kvinnorna i byn Guinlerou i Benin i västra Afrika möjlighet att starta eget. Växten som de river kallas maniok. Den rivs och torkas och liknar efter beredning en slags couscous som kan kokas och ätas. Kvinnorna säljer sin maniok på marknaderna och får på så sätt en intäkt. De har också engagerat några yngre män som hjälper till att sköta maskinen och hantera de tunga säckarna. Tack vare rivjärnet som drivs med en dieselmotor, underlättas arbetet och verksamheten kan också bedrivas i större skala. Foto: Peter Toftgård Fler har rent vatten Under de senaste arton åren har den andel av världens befolkning som har tillgång till rent vatten ökat med tio procent. Det visar undersökningar från världshälsoorganisationen WHO. Trots detta saknar fortfarande 884 miljoner människor tillgång till en ren vattenkälla. 70 länder firade World Fair Trade Day nyheter Den 8 maj firades World Fair Trade Day eller Rättvis handel-dagen. I år kallades kampanjen A Big Day for the Planet En stor dag för planeten. World Fair Trade Day firas i ett 70-tal länder i världen. Dagen ska uppmuntra människor att köpa rättvisemärkta produkter och på så vis bidra till en bättre värld. Fair Trade säkerställer att småproducenter får bra arbetsvillkor och skäliga priser för sina produkter. Det leder till utveckling och förbättring för bland annat många lantbrukare och småföretagare runt om i världen. Källa: worldfairtradeday10.org Foto: Peter Toftgård 100 miljoner minor ligger oupptäckta i ett 70-tal länder. Foto: Försvarsmakten Foto: Roland Nissfolk Webstamp nytt e-frimärke för den goda saken skull Millenniemålens förstaklassare Enligt millenniemålen ska alla barn i världen ha tillgång till grundskola innan år För att målet ska kunna uppfyllas borde 2009 ha varit året då första klass var tillgängligt för alla barn i lågstadieåldern. Så är det inte, vart tionde barn har fortfarande inte möjlighet att gå i skolan. Prognosen för ökad tillgång till utbildning är dock inte bara dyster. I Afrika, söder om Sahara, har antalet barn i skolorna ökat med över 25 procent sedan millenniemålen sattes. Källa: FN Webstamp är ett helt nytt frimärke för e-post. Det används för att stödja den organisation man sympatiserar med. Det utvalda frimärket infogas enkelt i signaturen i e-postmeddelanden och visar vad hjärtat klappar för. Samtidigt som avsändaren sprider organisationens namn ges också ett ekonomiskt stöd till den organisation som valts, exempelvis Erikshjälpen. För att använda webstamp startar man ett konto på och betalar för de antal märken som beställts. 85% av kostnaden går till den önskade organisationen som måste vara godkänd av SFI (Svensk Insamlingskontroll). Ett enkelt och roligt sätt att visa var hjärtat hör hemma. Minor ser ut som leksaker Trettio kronor kostar en mina att tillverka. Priset är desto högre för dem som lever i områden där minorna placerats och som drabbas av dem. Många minor är gjorda av plast och för barn kan de se ut som leksaker. Varje timma trampar någon på en mina. Var tredje gång är det ett barn. Källa: FN Europa måste sluta diskriminera romer I en rapport kräver Amnesty att europeiska regeringar slutar diskriminera romer. Enligt rapporten har regeringarna i bland annat Bulgarien, Grekland, Italien och Rumänien tvångsvräkt romer vilket gör att romerna tvingas leva under usla förhållanden utan någon riktig bostad. Amnesty anser att EU ska ta fram en strategi för att stoppa diskrimineringen och exkluderingen av romer. Foto: Birger Jonsson Ny second hand i Vårby I Vårby strax söder om Stockholm har Butiker öppnat sin 47:e butik. Invigningstalade gjorde landshövding Per Unckel. Butiken drivs i samarbete med S:ta Clara kyrka i Stockholm och överskottet går till projekt för barn i olika länder genom Erikshjälpen och till S:ta Claras arbete för utsatta i Sverige. Foto: Andreas Eiderhed 4 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

4 TEMA hälsa Innan vi fick de nya brunnarna i byn hade vi inte tid med något annat än att leta vatten och våra flickor fick stanna hemma från skolan för att hjälpa till, berättar Bintou, som bor på landsbygden i Mali. Brunnarna med rent vatten kommer att ge hela hennes familj en bättre tillvaro och barnen som blivit sjuka av det smutsiga vattnet börjar tillfriskna. Kerstin och Stig-Lennart Rosén hos minoriteterna i norra Laos Bintous by har fått tre nya brunnar Nu är alla mycket friskare Rent vatten är en bristvara i många länder. Varje dag dör fyra tusen barn för att de druckit smutsigt vatten. I västafrikanska Mali arbetar Erikshjälpen med att förse byar med brunnar som ger friskt vatten även i torrtider. Text: Peter Toftgård/Camilla Sköld Foto: Paula Alderblad För länge sedan fanns det tillräckligt med vatten i byn. Varje hushåll hade sin egen brunn på gården. Även om vattnet inte alltid var så bra så hade vi i alla fall vatten. Det säger Bintou Doumbia som bor i Mali, i byn Siramana. Men sedan torkade alla våra små brunnar ut. Det fanns några allmänna brunnar kvar i byn, men vattnet i dem var inte tillräckligt, fortsätter hon. UNDP:s* statistik visar att fyrtio procent av Malis befolkning inte har tillgång till rent dricksvatten. Ibland betyder det att deras by har en brunn, men att vattnet inte är tillräckligt rent för att dricka. Ibland betyder det att man får gå många kilometer för att få tag på något vatten alls. Under slutet av torrtiden, från mars till juni, brukade det inte finnas något vatten alls i byn. Vi fick hämta disk- och tvättvatten i bäckarna. Och dricksvatten fick vi hämta med åsnekärra i grannbyn Neneko som ligger fyra kilometer bort. Vi hade inte tid med något annat än att leta vatten och våra flickor fick stanna hemma från skolan för att hjälpa till, berättar Bintou. Erikshjälpen samarbetar med organisationerna AMPDR och APSM i Mali och finansierar borrning och grävning av brunnar på platser där det inte finns något vatten. I varje by som får en brunn skapas en kommitté för att sköta brunnen och någon Mali utbildas för att kunna sköta enklare underhåll och reparationer. Nu när vi har fått tre nya brunnar i byn så har vi vatten hela torrtiden. Vattnet är rent och alla är mycket friskare, säger Bintou som har en stor familj att ta hand om. Behovet av nya brunnar är enormt och Erikshjälpen kan inte på långa vägar tillfredsställa hela det behovet. Därför undervisar man också om hur byborna kan hantera och behandla vatten på ett bättre sätt. *UNPD, United Nation Development Programme är FN:s globala organ som arbetar mot fattigdom. 6 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

5 TEMA hälsa Utrustning med dubbel nytta Bekelech hade vi inte kunnat rädda om vi inte hade haft autoklaven som steriliserar våra operationsinstrument. Nu kunde hon få kejsarsnitt och både Bekelech och hennes son överlevde. Kinga är fyra år och bor tillsammans med sina syskon på ett center för föräldralösa barn i södra Kenya. Centret får stöd från Erikshjälpen. I anslutning till centret har en klinik byggts upp och utrustats. Här får barnen på centret och på den tillhörande skolan både löpande hälsoundersökningar och akut hjälp om olyckan skulle vara framme. Foto: Åsa Dahlgren En ny brunn med gjutet brunnskar skyddar den från nedsmutsning. I Mali har Erikshjälpen redan försett tjugo byar med nya brunnar (översta bilden) och restaurerat trettio traditionella brunnar. Under året bekostar Erikshjälpen lika många brunnar till i Mali. På lilla bilden syns en traditionell brunn. Förut var nästan alltid någon magsjuk i familjen, men nu är vi friska, säger Sabou, som ammar sin dotter. Foto: Paula Alderblad De brunnar som fanns här i byn var inte alls rena. Det var bara ett hål i marken och djuren kunde komma och dricka i brunnen, berättar Sabou Doumbia som bor i samma by. Hon är arton år och har en liten bebis som hon ammar. Under torrtiden kom det så lite vatten att vi kvinnor fick stå i kö till långt fram på natten för att fylla varsitt fat med vatten. Ofta blev det gräl för att någon trängde sig före eller välte ut någon annans vatten. Våra män klagade också för att vi aldrig var hemma på kvällarna. I de nya brunnarna finns det alltid vatten, och det är rent och snyggt. Innan vi går in innanför muren måste vi ta av oss skorna och djuren kan inte komma och dricka. Vi har också lärt oss att täcka över vattenfaten hemma så att det inte kommer smuts i dem, säger Sabou. De flesta byar i Mali har inget organiserat system för renhållning. Sopor och hushållsavfall bränns eller slängs på närmaste lämpliga plats. Dessa sopor blir bakteriehärdar och drar till sig skadedjur. Stillastående vatten blir tillväxtplatser för malariamyggor. Erikshjälpen sprider kunskap om dessa risker och hjälper till att organisera befolkningen för att hantera sitt avfall. Bykommittéer skapas som regelbundet organiserar renhållningsdagar då man gemensamt samlar upp allt skräp, gräver diken och fyller igen vattenpölar. Detta tillsammans med tillgång till rent vatten har gett resultat. Förut var nästan alltid någon magsjuk i familjen, men nu är vi friska, säger Sabou och håller om Sira, sin lilla flicka. Med de nya brunnarna är vattenbehovet säkrat för den kommande generationen. n Dr Beylan är medicinskt ansvarig för sjukhuset i Shashamanna i Etiopien. Uppemot tre miljoner människor bor inom sjukhusets upptagningsområde. Till sjukhusets mottagningar strömmar dagligen ett stort antal sjuka och skadade människor in. Och till det många gravida kvinnor som behöver hjälp när förlossningsarbetet inte går som det ska. Vi har en fungerande autoklav. Om den skulle sluta fungera kan vi inte hjälpa dessa kvinnor längre, konstaterar Dr Beylan som inte nog kan poängtera hur viktig den utrustning är som sjukhuset fått genom Erikshjälpens insatser*. Shashamanna är en fattig region. Att arbeta just där är inget som står överst på önskelistan hos personer med medicinsk utbildning. Men det finns ett tydligt samband mellan vilken utrustning vi har och vilken personal vi faktiskt kan få tag i. De duktigaste vill inte arbeta på sjukhus som är undermåligt utrustade. Men med bättre utrustning är det fler som vill komma hit och jobba. Då spelar avståndet till huvudstaden Addis inte längre så stor roll, säger Dr Beylan och konstaterar: Det gör ju att sjukvårdsmaterialet vi får från Sverige faktiskt hjälper oss dubbelt upp! n *Sjukvårdsmaterial sänder Erikshjälpen ut genom samarbetsorganisationen Human Bridge. Text: Monica Samuelsson Foto: Åsa Dahlgren Hälsa Så arbetar Erikshjälpen Upplysning och information till utsatta grupper om vilka rättigheter de har till hälso- och sjukvård och vart de kan vända sig Grundläggande utbildning i hälsa och hygien inklusive påverkan för att upphöra med hälsofarliga sedvänjor Stöd till bykliniker Utbildning av hälsoarbetare i deras egna byar Hiv/aids-förebyggande insatser t ex skolinformation, påverkansarbete för att låta testa sig, hjälpa smittade att få tillgång till bromsmediciner Skickar sjukvårdsmaterial och utrustning till sjukhus och kliniker (via Human Bridge) Bekostar volontära läkare som gör insatser runtom i världen (via Skandinaviska Läkarbanken) Här sker hälsoinsatserna Indien Bangladesh Kambodja Laos Sudan Etiopien Uganda Kenya Mali Benin Burkina Faso Mocambique Ukraina Moldavien Japan 8 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

6 Skandinaviska Läkarbanken i samverkan med Erikshjälpen Läkarinsatser som räddar liv Som ortopedläkare får jag ibland höra att du får göra vad du vill bara jag blir hundra procent bra igen. Här i Sverige förväntar vi oss ofta att kunna gå helt skadeslösa ur olyckor och tillbud. Vi vill inte bli till nio tiondelar återställda. I Garissa var det ingen som begärde att bli helt återställd. Där var människor väldigt glada och tacksamma över att det fanns hjälp att få över huvud taget. Att vara borta från min dotter i sex veckor var det svåraste, konstaterar ortopedläkare Henrik Hedelin som hörde talas om Skandinaviska Läkarbanken genom en bekant. Nu är han hemma efter sin första tjänstgöring i östra Kenya. Läs mer om 20-årsjubilerande Skandinaviska Läkarbanken på sidan 28 i denna tidning. Henrik Hedelin är sedan några år tillbaka ST-läkare inom ortopedi, idag på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Mölndal. När vi möter honom över en kopp te i sjukhusets kafeteria har han fortfarande ett munskydd hängande runt halsen. Morgonen har inneburit en meniskoperation och assistans under en axeloperation. Det har bara gått några få dagar sedan Henrik Hedelin kom hem från Garissa i östra Kenya där han under sex veckor tjänstgjort utsänd av Skandinaviska Läkarbanken. I Garissa är det oerhört varmt. Sjukhuset var visserligen större och bättre rustat än jag väntat mig men utmaningarna var många ändå, berättar Henrik Hedelin som tidigare bland annat varit i Afghanistan för att studera kvinnors tillgång till läkarvård under talibanregimen. Han har också forskat om minskador i Irak. Ett av skälen till att jag ville bli läkare var just att få göra insatser av det här slaget, säger Henrik som i sin roll som ortoped i Sverige oftast får ägna sig åt benkirurgi. I Garissa var det mer mjukdelsskador. Det var hugg, bett och sår mer än brutna ben, även om det också förekom. Här hemma opererar vi ju många frakturer. Men att operera när steriliteten är tveksam är inte alltid något alternativ. Och många frakturer blir hyggliga om man gipsar dem rätt. Men här i Sverige vi vill inte bli hyggligt läkta. Vi vill ha perfekta resultat, säger Hedelin. I Garissa krävdes andra metoder, en del av dem nästan bortglömda i den högteknologiska svenska vården. Att ortopedin var lite eftersatt i Garissa var, menar Hedelin, kanske inte så konstigt. Det är väl förståeligt om sår, bett och brutna ben får stå tillbaka lite för allvarliga sjukdomar, svåra bukskador och akuta kejsarsnitt när resurserna är begränsade. Tolv olika sorters bett hann Henrik Hedelin behandla under sina veckor i Kenya. Det var ormbett och människobett, flodhäst, hyena, skorpion och krokodil, för att nämna några. Därtill kom flera stora svåra trafikolyckor och också hugg, slag och skärsår. Denne åttaårige pojke kom in till sjukhuset i Garissa med tilltagande förlamning i benen. Tuberkulos i ryggraden konstaterades och medicinering sattes in. Pojken fick långsamt tillbaka rörligheten och känseln men eftersom han en tid inte kände smärta fick han trycksår över höften. Vi gjorde allt vi kunde för att såret skulle läka. Pojken fick tillbaka viss rörlighet mer och mer och idag kan han kanske gå på kryckor istället för att vara hänvisad till rullstolen. Det innebär en otrolig skillnad. När det inte finns ett fungerande rättssamhälle så löser människor sina konflikter på annat sätt. Det blir tydligt för oss i vården. Sex veckor av improvisation kallar Hedelin sin vistelse i Garissa och visst var han många gånger frustrerad över sådant som inte fungerade som det skulle. Att inte kunna göra en rad åtgärder som är rutin här hemma och som hade hjälpt och gjort stor skillnad för patienterna. Samtidigt känner han att han gjort nytta och att resan var mödan värd. Jag vet att jag gjorde nytta för de människor jag behandlade. Jag har också fått inspirera och utbilda personal på plats. Förhoppningsvis har jag också tillfört ett ortopediskt perspektiv på de skador vi behandlade och diskuterade, säger Hedelin som hann med ett trettiotal operationer innan det var dags att packa ihop och åka hem igen. text MONICA SAMUELSSON foto ROLAND NISSFOLK Jag hade förmånen att få resa ut tillsammans med kirurg Leif Lindblad som var ute på sin sjunde period. En AT-läkare, Sarah Carlsson, var också med som trainee. Att få arbeta som team var värdefullt. Det uppstår ju många svåra situationer och vi hade ett viktigt stöd i varandra, säger Hedelin som gärna åker ut igen för ny tjänstgöring. Jag tror på den här formen av insatser. Skandinaviska Läkarbanken lånar ut läkare och slår därmed inte undan benen på, utan stärker snarare, de lokala strukturerna. Samtidigt är det viktigt att insatserna bygger på ömsesidighet, respekt och en öppen dialog. n Text: Monica Samuelsson Foto: Monica Samuelsson samt privata bilder Vill du göra en insats som volontär läkare? Hör av dig till Skandinaviska Läkarbanken, tel Experten svarar TEMA hälsa Gunnar Holmgren, överläkare på Infektionskliniken i Jönköping och vice ordförande i Skandinaviska Läkarbankens styrelse. Vilka är de största utmaningarna inom hälsoområdet, globalt sett? Det är att förbättra mödrahälsovård och förlossningsvård för att få ner den skandalöst höga mödradödligheten. Att stimulera till folkrörelser där man kan förändra sitt beteende för att minska spridningen av hiv, förbättra tillgången till rent vatten och sanitet och också skapa mikrofinansierade grupprojekt som ökar människors möjlighet till inkomst. Vilka människor, och vilka platser på jorden, är idag mest utsatta? Afrika söder om Sahara är den mest utsatta regionen. Länder som är hårdast drabbade är de där det rasar konflikter; Sudan, Somalia, Kongo Kinshasa och främst östra Kongo. Här är det nästan alltid barn och kvinnor som blir svårast drabbade. Förutom konflikter är skuldkrisen ännu en tung realitet i många av de fattigaste länderna. Det är nu tjugo år sedan Skandinaviska Läkarbanken bildades. Hur ser du på Läkarbankens insatser? Skandinaviska Läkarbanken förmedlar hopp till fattiga människor att det finns de som bryr sig om dem och som därtill förser människor även i avlägsna områden med hälsoarbetare. Har du själv varit ute i internationell tjänstgöring nyligen? Mitt senaste uppdrag var i Östra Kongo och Panzisjukhuset. Jag skulle förmedla nya tankar om hur man kan skapa ett samhällsbaserat hiv- och aidsprogram genom sjukhus, hälsocentraler, skolor, och kyrkor i hela östra Kongo. Det blev många gruppdiskussioner om svåra frågor. Hur kan vi starta en folkrörelse? Hur kan man diskutera kulturella beteenden som ökar risken för hiv men samtidigt använda så mycket som möjligt av kulturens positiva aspekter för att få nytänkandet lokalt förankrat. 10 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

7 Ban heter egentligen något annat och bilden är ett montage. Ban blev berövad på sin barndom Små barn på farliga uppdrag Det är inte ofarligt att vara ute ensam för att vakta boskap. När Chaltu vallade familjens djur blev hon plötsligt överfallen och slagen. Om det var djuren, betesmarken eller Chaltu själv som gärningsmannen ville åt är oklart. Men smärtorna i magen är påtagliga liksom chocken efter det inträffade. Vid sjukhuset i Shashamanna i södra Etiopien blir Chaltu undersökt och får läkarvård. Köerna är visserligen långa men det faktum att det finns ett sjukhus innebär ändå en viss trygghet för befolkningen i området. Chaltu är inte ensam om att ha blivit utsatt för våld och hot. Många barn delar hennes upplevelse och erfarenhet. n Du kan hjälpa! Erikshjälpen förser många sjukhus, främst i Östafrika, med såväl utrustning som läkare. Genom ditt bidrag kan vi se till att fler, både barn och vuxna, får den omvårdnad och behandling de behöver. Omela gick aldrig i skolan Jag kan bara skriva mitt namn i sanden När hennes mamma dog och syskonen lämnat byn för att söka jobb blev Ban (som egentligen heter något annat) ensam kvar med sin pappa. Ban kände sig inte trygg och blev flera gånger våldtagen av sin kusin och sedan även av pappan. Ban flyttade till en släkting i en angränsande provins och hoppades att livet skulle bli bättre. Men när släktingarna fick höra vad Ban varit utsatt för tvingade de iväg henne. De menade att hon var en skamfläck för familjen. Skakad och rädd bad Ban en busschaufför att ta henne med till södra Kambodja där hon trodde att syskonen uppehöll sig. Men chauffören sålde istället Ban, som då hade hunnit bli fjorton år, till en bordell utmed vägen. Ban tvingades sova med ett stort antal män. När hon protesterade blev hon slagen, straffad och vid flera tillfällen också plågad med elektriska stötar. Bordellägaren injicerade henne med droger för att få henne medgörlig. Flera gånger mådde Ban så dåligt att hon tappade medvetandet. En av kunderna erbjöd sig att gifta sig med Ban och hjälpte henne att komma från bordellen. Men inte heller nu infriades några löften till Ban som istället såldes till en affärsman i Thailand. Under en tid levde Ban helt inlåst. Besök fick hon bara när mannen ville ha hennes tjänster. En dag bad hon om att få gå till marknaden. Det fick hon om än övervakad av en yngre kille. Nu såg Ban sin chans. Till grabben sade hon att hon mådde dåligt och behövde uppsöka en toalett. Därifrån flydde Ban som också lyckades ta sig tillbaka till Kambodja. Ban är långt ifrån ensam om dessa erfarenheter. Årligen tvingas ett stort antal barn runt om i världen in i prostitution. n Vill du hjälpa? Tack vare gott samarbete med flera partners arbetar Erikshjälpen med problematiken kring trafficking och barnprostitution. Responsen på tidigare artiklar om hur barn tvingas leva under hot och utnyttjande har också väckt starka reaktioner bland Erikshjälpens läsare. Vill du också vara med och göra en insats för dessa barn och ungdomar och förhindra att fler går samma öde till mötes? Välkommen med din gåva till Erikshjälpens arbete mot barnprostitution. foto: Åsa Dahlgren Omela bor med sina barn på en av många öar i Jamunafloden i norra Bangladesh. Ön består till största del av sand och är ganska nybildad. Här i floden omformas öarna ständigt av de återkommande översvämningarna. Sand och sediment spolas med vattenmassorna. En del öar försvinner ned i vattnet medan andra växer upp. Det finns mest gräs. Inga buskar. Inga träd. På dagarna ser man här mest kvinnor, barn och äldre. Männen är ute och fiskar. Många tar sig också in till fastlandet för att söka daglönearbete. Men Omela och de andra kvinnorna blir kvar för att ta hand om barnen och också se till de djur som en del sköter på uppdrag av djurägare från fastlandet. Här på öarna får djuren beta det gräs som också är så viktigt för människorna här. I brist på ved och kvistar används gräs som bränsle till elden när maten ska kokas. Gräset används också som byggmaterial. Någon elektricitet har man inte. När solen går ned vid sextiden på kvällen så blir det väldigt mörkt. Då är det inte mycket man kan uträtta. Den som har råd kan använda fotogenlampor som i alla fall ger ett svagt sken i den becksvarta natten. De flesta har inte råd med det. Även för de män som är ute och fiskar innebär mörkret en stor utmaning. Utan fyrtorn eller andra ljuskällor att navigera efter är det lätt att komma vilse. Det gör att männen ibland inte hittar hem förrän i gryningen, ibland inte alls. Det händer också att män skaffar sig familjer även på andra öar eller på fastlandet. Det lämnar många kvinnor i en ännu tuffare situation när det gäller att försörja sig själva och sina barn. Min man brukar ta båten in till staden. Där hyr han en cykeltaxi som han kör runt folk på under dagen. Men det är långt till staden, han tjänar dåligt och att hyra taxin är dyrt. Det blir inte mycket kvar att ta med sig hem, berättar Omela. Så fort det ljusnar börjar kvinnornas hårda arbetsdag. Utomhussysslor utförs helst tidigt på dagen innan solen stiger för högt och innan hettan blivit för påträngande. Om familjerna här hade haft tillgång till elektricitet kunde de lättare ha tillverkat saker under dygnets svalare timmar för att få lite extra inkomst. Efter mörkrets inbrott är det också svårt, för att inte säga omöjligt, för barnen att läsa sina läxor. Här på ön Kawabadha finns ingen skola, men på grannön finns det en. Dit åker barnen med båt. Omela berättar att hon själv blev bortgift tidigt. Det är, menar hon, ett sätt för föräldrar att avstyra att flickorna springer iväg med pojkar på egen hand. Omela blev mamma redan som ung tonåring. Läsa och skriva kan hon inte. Det är kanske därför hon är så angelägen om att den egna dottern Shomi ska få läsa och utbilda sig. Att hon ska få möjligheter hon själv inte haft. Att hon ska kunna försörja sig och hitta nya vägar. Själv kan jag bara skriva mitt namn i sanden. Det är allt. n text och foto MONICA SAMUELSSON Du kan hjälpa! Du kan ge en gåva till Skola i Bangladesh. Du som är under 30 kan bli Ung fadder och välja Utbildning för att stödja barnen med 60 eller 90 kronor i månaden. 12 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

8 Annika och Jan-Åke Magnusson trivs med att jobba på och på så vis hjälpa barn i världen. Vi brinner mycket för det här och det känns meningsfullt, säger Annika. De längtar till Erikshjälpen på sin lediga tid Jan-Åke är inte i butiken lika mycket som Annika men han är också engagerad i s styrelse. Jag är adjungerad i styrelsen. Eftersom jag är här så mycket och har insikt i det som händer kan jag hjälpa till att hålla styrelsen uppdaterad, berättar han. Innan paret Magnusson blev pensionärer jobbade Annika med barn- och handikappomsorg och Jan-Åke var driftschef på Telia. Förut hade jag fyrahundra personer att vara chef över. Här är jag mig själv, säger Jan-Åke. Paret har tidigare också varit avlastningsföräldrar för handikappade barn. Båda tycker att det är väldigt roligt att få jobba för Erikshjälpen och att få göra något som hjälper barn runt om i världen. Jag längtar hit när jag är ledig. Jan- Åke säger att jag får abstinensbesvär, säger Annika. Att hitta tid för att göra insatser i second handbutiken brukar inte vara något problem. Vi har våra barn och barnbarn i Göteborg och Lund, så vi har kanske mer tid över än vissa andra pensionärer, säger Jan-Åke. Förutom försäljning har man i second handbutiken också gjort insamlingar för att kunna ge solcellslampor till Moçambique. Insamlingen, som har skett tillsammans med Rotary och kyrkor i Växjö, har försett fem byskolor och två bykliniker med solcellsanläggningar. Tvåhundra laddningsbara läslampor har också delats ut till barn i Moçambique. I maj reste Jan- Åke till Moçambique för att följa upp satsningen. I Växjöbutiken arbetar varje dag cirka tjugofem personer och totalt är ett sextiotal personer engagerade i second handbutiken. Av dem är fem anställda, resten är frivilligarbetare. I augusti förra året flyttade butiken sin verksamhet till en ny lokal som tidigare var bilaffär. Lokalen är stor, ljus och ligger bra till vilket har lett till fler kunder och ökad försäljning. Omkring en halvtimme innan öppning börjar folk köa och sen kan det vara hundra personer i kö när vi öppnar, berättar Jan-Åke. I butiken arbetar Annika mest med porslinet. Bland annat har hon hand om det så kallade finskåpet. Där placerar vi dyrgriparna, berättar hon. Jan-Åke har hand om elartiklar och brukar fixa en del trasiga elektriska föremål som kommer till butiken. Med ett förflutet på Telia har jag en del kunnande inom den nischen, säger han. Ofta finns det mycket att göra i butiken och ibland kan arbetet bli ganska krävande. Men när man tycker att det är roligt så orkar man, säger Annika. n Text och foto Sofia Denzler Ann Fernström, klädansvarig Varför jobbar du i Erikshjälpens second handbutik? Jag började arbetsträna här för ett par år sedan. Hon som hade hand om kläderna gick i pension och då fick jag ta över. Vad har du fått in för kläder under våren? Det har varit mycket vinterkläder när alla har bytt garderob. Roza Gimadeevna, medarbetare Hur är det att jobba på Erikshjälpens second hand? Det är jättebra! Det är bra personer här och en fin butik. Vad har du för arbetsuppgifter? Jag gör praktik och hjälper till med porslinet. Mycket porslin säljs det i second handbutiken i Växjö. Annika Magnusson är en av dem som ser till att hyllorna med porslin är fyllda och välordnade. Detta är det roligaste som har hänt mig som pensionär, berättar Annika Magnusson. Både hon och hennes man Jan-Åke är engagerade frivilligarbetare i Erikshjälpens second handbutik i Växjö tack vare vattenjympan. Jan-Åke och Annika Magnusson brinner för att hjälpa barn och har alltid varit intresserade av antikviteter och gamla föremål. Men att de som pensionärer skulle engagera sig i Erikshjälpens second handbutik har inte alltid varit självklart. Det är lite av en slump. Det var en person på min vattenjympa som frågade om jag ville hjälpa till på Erikshjälpen, berättar Annika. Då var Annika nybliven pensionär och visste knappt någonting om Erikshjälpen men hon gick hem och berättade om förslaget för sin man. Och Jan-Åke sa direkt att han också ville hjälpa till, berättar Annika. Det var för fem år sedan. Då började vi lite smått. Jag var här en eller två dagar i veckan. Nu är jag här minst fyra dagar i veckan, berättar Annika. Jan-Åke Magnusson är engagerad både i second handbutiken i Växjö och i styrelsen för Erikshjälpen Second Hand Butiker. I maj var han i Moçambique för att följa upp ett av Erikshjälpens projekt. Annika Magnusson arbetar i second handbutiken ungefär fyra dagar i veckan. Hon har hand om porslinet och ett finskåp med mer exklusiva föremål. Lars-Göran Bergsten, verksamhetsledare Varför jobbar du här? Jag började som praktikant och sen blev jag erbjuden att jobba här. Hur känns det att arbeta på Erikshjälpens second handbutik? Jag har haft många jobb där jag har känt mig trött och utarbetad och undrat vad jag hållit på med. Här kan jag också bli trött men jag undrar aldrig vad jag håller på med, jag undrar hur många barn vi har hjälpt idag. Vad händer framöver, för din del? Jag går snart i pension men det är mycket möjligt att jag fortsätter som frivilligarbetare. 14 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

9 KULTUR Foto: Privat 50-talsfest i Broaryd Hej! Jag har nyss fyllt sextio år. Då hade jag tillsammans med min fru bjudit in våra vänner till en nostalgifest med 50-talstema. Vi hade kläder och frisyrer enligt den tiden och satt ihop en musiktävling med gamla LP-skivor. Istället för mat bjöd vi på kaffe, sju sorters kakor och tårta. Det var en så rolig och lyckad kväll och alla trivdes och tyckte det var en skojig idé. Jag har allt jag behöver och ville att eventuella gåvor skulle gå till de jordbävningsdrabbade i Haiti. Vad glada och förvånade vi blev när festen var slut och vi räknade ihop pengarna. Hela kronor hade det blivit. Dessa pengar har jag nu satt in på Erikshjälpens konto och önskar att ni ska förmedla dem och använda dem på bästa sätt. Kuddar gav tre tusen kronor till Haiti Biståndskuddar verkar vara den nya flugan i Eksjö. Sedan i mars tillverkar Ulla Fredriksson och Anne-Maj Ride kuddar som blir till hjälp för människor i Haiti. Den som skänker etthundra kronor får en kudde, berättar Ulla. Ulla Fredriksson och Anne-Maj Ride brukar träffas för att arbeta med olika hantverk. De gör bland annat tenntrådsarbeten, tavlor och ryamattor. Jag brukar rita och sätta ihop färger till mattorna och sen knyter vi tillsammans, berättar Ulla. Inför en utställning som de båda vännerna skulle ha i början av mars fick Ulla en idé om att göra kuddar för att hjälpa jordbävningsdrabbade människor i Haiti. Det var en idé som jag fick en kväll. Det är ju ganska smidigt att göra kuddar och det är ju på modet också. Ulla och Anne-Maj började tillverka soffkuddar som de sedan tog med sig till sin utställning. På utställningen uppmanades besökare att skänka etthundra kronor till Erikshjälpen och de som gjorde det fick välja en kudde att ta med sig hem. Vi skyltade upp ett helt skyltfönster med kuddar och det blev riktig fart på det hela, berättar Ulla. Trettio kuddar fick nya ägare under utställningen vilket gav tre tusen kronor till Erikshjälpen och jordbävningsoffren i Haiti. Att pengarna skulle skänkas till Haiti var självklart för Ulla. Det ligger mig väldigt varmt om hjärtat och det är nog där jag känner att hjälpen behövs som mest just nu. Under våren har Ulla och Anne-Maj inte haft någon utställning, men folk fortsätter ändå att intressera sig för deras kuddprojekt. Alla känner till det här, det är ju en liten stad. Så nu har vi nästan ett tusen kronor till att skicka in, berättar Ulla. Ulla och Anne-Maj tycker att det är kul att kuddarna har blivit så populära och fler soffkuddar är under tillverkning. De gör också nya konsthantverksalster och snart blir det en ny utställning där biståndskuddarna kommer att finnas med. Vi tänker fortsätta med en utställning i sommar när det blir tillfälle, berättar Ulla Fredriksson. n Text Sofia Denzler Foto Smålands-Tidningen foto: monica samuelsson Taxi, var god dröj Taxiverksamheten är utbredd i Bangladesh och inga restriktioner verkar finnas på vad man får bära med sig ombord. Effektiv bevattning Varför nöja sig med en kanna när man kan bära två? På det elevhem som Erikshjälpen stöder utanför Takeo i Kambodja lär sig eleverna att odla nya grödor och använda nya metoder. Kompostodling är en modell som visat sig framgångsrik. Genom att lägga flera lager av kompostmaterial i marken håller jorden kvar fukten längre och skörden blir rikare. Man tager vad man haver Sand är det gott om på öarna i norra Bangladesh varför både barn och vuxna använder marken för att skriva och rita på. Välkommen svalka I Phnom Penhs slum har ingen tillgång till kyl eller frys. Men försäljning av is sker på samma sätt som det gjorde i Sverige förr i tiden. Genom att förvara isen i exempelvis sågspån smälter den långsammare. Isen används här främst för at kyla vatten och andra drycker. Grillad orm Orm är inte någon helt ovanlig syn på matbordet i Kambodja. Även utmed Mekongfloden i centrala Phnom Penh försöker man fresta turister med en grillad variant. Centerpartiets ledare Maud Olofsson har för svenska folket visat upp sin samling av mortlar. En sådan här saknas nog ändå i samlingen. Denna typ av mortel ser man på många håll i världen. Den kan göras med olika stora hål och med olika långa hävarmar, beroende på hur stor kraft som behövs. Konsten att bära När allt man ska bära inte får plats i händerna finns det goda knep att ta till. Konsten blir nu istället att inte lasta på mer än vad benen bär. Många gånger frågar vi: Varför har de men inte vi? Jag tänker att man ibland ska fråga: Varför har vi men inte de? (Sissela Kyle i programserien Sissela och dödssynderna ) En mortel till Maud Varma hälsningar Boo och Gunnel Mårtensson i Broaryd Ulla Fredriksson och Anne- Maj Ride i Eksjö gör kuddar som omvandlas till hjälp för människor i Haiti. Bananblomman Så ser den ut. Bananblomman ser vi inte så ofta i Sverige, men här är den! Mörkt vinröd hänger den under den stora bananklasen. Bananplantans blad är stora och rivs lätt sönder av vinden, därav den ofta flikiga utformningen. 16 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

10 så gick det sedan Nelly flydde från tvångsgifte Nene i intensivskola I juni avslutar Nene intensivskolan som pågått i nio månader. Till hösten börjar hon i den ordinarie byskolan i Tonga. Hon har med råge hunnit ifatt sina kamrater. Läste ifatt lågstadiet på nio månader I Kenya blir tvångsgifte allt mindre förekommande, men fortfarande händer det att unga flickor från massajbefolkningen gifts bort mot sin vilja. Det spelar ingen roll hur gammal du är. Du kan se en tioårig flicka giftas bort med en gammal man, berättar Nelly, som är sjutton år. När hon var fjorton år var hon själv på väg att bli bortgift. Nelly har inget minne av sina föräldrar eftersom hon var mycket liten när de dog. Inom massajkulturen förekommer det fortfarande att en man har flera fruar och Nellys pappa hade sammanlagt tre. Efter föräldrarnas död fick Nelly och hennes yngre syster bo hos deras två styvmödrar och där växte de upp. Enligt Nelly var det en svår uppväxt. De tog inte hand om mig på samma sätt som de tog hand om sina egna barn. Jag var den som såg efter deras boskap och gjorde sysslorna i hemmet medan deras egna barn gick i skolan. Jag fick börja skolan senare än dem, säger hon och menar att det inte är ovanligt att föräldralösa barn behandlas på det sättet. Idag har Nelly inte längre någon kontakt med dessa släktingar. Hon flydde från sina styvmödrar när de ville gifta bort henne med en man i trettioårsåldern. Hon sökte sig då till sin mormor. Mormodern var dock gammal och inte kapabel till att ta hand om sina barnbarn. Nelly fick istället komma till Taretuoki, ett center som till stor del finansieras av stöd från Erikshjälpen. På centret finns flera flickor som delar liknande erfarenheter som Nelly och som också räddats från tidigt äktenskap. Efter att ha kommit till Taretuoki Center för tre år sedan, har Nelly fått helt nya framtidsutsikter. Om jag inte hade rymt ifrån mina styvmödrar skulle jag blivit bortgift i unga år och jag skulle nog inte ha fått en riktig utbildning, berättar hon. Nelly berättar att tvångsgifte fortfarande förekommer idag i Kenya och att det mest gäller de föräldralösa flickorna. Att gifta bort flickorna innebär en inkomst för familjen eftersom mannen som gifter sig med flickan betalar med pengar, kor samt varor som socker och filtar. De bryr sig inte om de föräldralösa barnen och vilket liv flickorna kommer att få efter att de gifts bort till äldre män. Det enda de bryr sig om är pengarna och korna, säger Nelly. Tvångsgifte är fortfarande ett problem i Kenya men det håller på att förändras. Nelly tror att den största anledningen till att traditionen håller på att dö ut, är att människor blir utbildade: De flesta människor idag vet hur viktigt det är att utbilda sina barn, säger hon hoppfullt. n text och foto Johanna Lidholm Nene är mycket regelbunden och flitig i skolan. Hon hänger med bra och klarar takten på undervisningen, säger Peter Toftgård som arbetar för Erikshjälpen i Mali. Där erbjuds intensivutbildning för lite äldre barn som aldrig fått börja i vanliga skolan. De får en ny chans. I Mali är det barn som av olika anledningar inte går i skolan. Barn har rätt till skolgång och därför arbetar Erikshjälpen med ett helt nytt koncept som kallas Speed School, eller intensivskola, tillsammans med norska Strömmestiftelsen. På nio månader läser de ifatt sina kamrater och kan sedan börja i byskolans fjärde klass. Ett lärarteam kommer till en by och samlar ihop alla barn som är mellan åtta och tolv år och inte går i skolan, förklarar Peter Toftgård. Byn står för lokalen och lärarteamet har med sig skolbänkar, böcker och annat skolmaterial som behövs. Skolan är gratis för eleverna eftersom Erikshjälpen står för kostnaden. När Nene fick höra att en intensivskola skulle komma till hennes by, visste hon att det här var hennes chans. Familjen förstod inte varför Nene var så envis vad skulle en flicka med utbildning till? Men hon stod på sig och lyckades till slut övertyga sin pappa om att få börja! Pedagogiken i en intensivskola är speciell och bygger på små klasser och att man först lär sig läsa på sitt eget språk, säger Peter Toftgård. Det låter som en självklarhet, men den vanliga skolan i Mali är på franska, ett språk som de allra flesta barn inte kan när de börjar skolan. Utbildningen kostar bara niohundra kronor per barn. I år planerar Erikshjälpen att stå för kostnaden för hela fyrtio lärarteam. Det är tusen barn som får läsa ifatt och som sedan har en plats bokad i byarnas ordinarie skolor, avslutar Peter. n text Camilla Sköld foto Paula Alderblad Sollampan ger läxhjälp och grodfångst Jag heter Chhoun Kor och bor i Kambodja. För två år sedan fick jag en sollampa och nu kan jag läsa mina läxor på kvällarna. Det behövs nu när jag går i klass två. Hela familjen har stor nytta av lampan som Erikshjälpen skänkt. Den drivs med solenenergi och har två funktioner, en ficklampa och en läslampa. Ficklampan använder vi när vi går ut på kvällen. Min pappa har den när han fångar grodor och fisk, som vi tillagar sedan. Den andra delen är en läslampa och den är så bra, jag kan läsa böcker varje kväll. Vi är så rädda om lampan vi fått, hela familjen! n 18 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

11 porträttet Entreprenör, filantrop och pappa Mötet med människor ger energi han växte upp i något av ett småländskt nybyggarsamhälle. Där lärde han sig att inget är omöjligt, bara man är beredd att kavla upp ärmarna. Idag, över femtio år senare, är det payback-time när erfarenheter och delar av den förmögenhet Stig-Olof Simonsson varit med och skapat på olika vägar förs tillbaka till det samhälle som, betonar han själv, varit förutsättning för framgången. text Monica Samuelsson foto Tommy Hvitfeldt Att tjäna pengar var aldrig huvudsyftet. Vi ville skapa ett kreativt företag där människor trivdes och där vi kunde vara till nytta. När du kommer in på ett företag märker du ganska snart hur de som jobbar där mår. Blir du positivt bemött? Går personalen med tunga trötta steg eller med lätta? Vill de anställda faktiskt vara där eller längtar de mest efter att dagen ska ta slut? För oss var det viktigt att odla en kultur som innebar att vi hade det roligt tillsammans. Stig-Olof Simonsson växte upp i Sandsjöfors i Småland. Föräldrarna drev taxirörelse. De ville att Stig-Olof skulle utbilda sig för att fritt kunna välja yrke. Själv ville han till en början hellre jobba än läsa. Redan som tioåring arrenderade han bensinstationen på somrarna. Han sålde tidningar och jobbade på ortens sågverk. Förutom att tjäna lite extra var det kul att arbeta. Sandsjöfors var ett unikt samhälle att växa upp i. Där fanns till en början inte mycket mer än en träindustri och en fabrikör som hette Josua. Han började dela ut tomter till arbetarna mot att de byggde sig hus där. Det hela drog igång på 40-talet. Tio år senare flyttade jag och min familj dit, berättar Simonsson. Tomter grävdes, gator anlades, det drogs el och vatten. När Stig-Olof var tolv år gammal fanns det redan ett sextiotal hus i samhället. Man fick skapa allt själv och alla ställde upp för varandra. Vid ett tillfälle var vi några killar som ville ha en hockeyrink. Då pekade Josua och sade ni kan bygga där och ta virke här. Och det var inte bara Josua. Vi hade hela tiden våra föräldrars och omgivningens stöd. Drivkraften hos initiativtagaren var avgörande. Vi som växte upp där visste inte vad det var att misslyckas. Efter realen i Sävsjö blev det studenten i Nässjö. Sedan gick färden till högskolan i Växjö. Läs matematik så kan du bli vad du vill, sade studievägledaren. Sagt och gjort. När Stig-Olof sedan skulle fortsätta med fysik lades den utbildningen ned. Flytta till Lund ville den då nygifte Simonsson inte göra. Det fick bli den nya utbildningen i data istället. Stig-Olof Simonsson Bor i Huskvarna Familj Hustrun Eva. Den här resan, både privat och företagsmässigt, hade inte blivit vad den är utan henne. Vi har arbetat tillsammans, både hemma och i företagen. Två vuxna barn; Christian och Marie På gång Hjälper entreprenörer att komma vidare med sin verksamhet. Köper fastigheter och anlägger bostadsområden. Investerar i sådant som ger folk energi och gör att de får något att vara stolta över. Vid sidan om Köpte för några år sedan en utrangerad brandbil som han och sonen Christian körde runt med på kvällar och helger. Christian har gillat brandbilar sedan han var liten. Brandbilen var ett gemensamt nöje tills motorn brann (!). Nu spanar far och son efter ett nytt begagnat objekt. 20 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

12 porträttet Under studietiden fick Stig-Olof och hustrun Eva sitt första barn, sonen Christian. Successivt upptäckte föräldrarna att hans utveckling var försenad i en del avseenden. En mindre hjärnskada konstaterades. Christian är gladare och mer social än de flesta och har ofta kramar och roliga kommentarer att dela ut. Han har bidragit till att vi har en tätare relation och han blir ofta centrum för vårt familjeliv, berättar Stig-Olof. Christian har lärt vår familj vad som är viktigt. Det är att tycka om varandra och andra människor. Mätt på teoretisk kunskap ville Stig-Olof Simonsson ut och jobba. För en nybakad matematiker stod arbete på Försvarets Forskningsanstalt högt i kurs. Stig-Olof hamnade så småningom på det som kom att bli IB på söder i Stockholm. Sveriges informationsbehov i krig och fred skulle struktureras. Efter ett par år i huvudstaden började dock längtan hem till Småland göra sig påmind. Eva och jag hade varit hemma en påsk. När vi skulle tillbaka till Stockholm var det snökaos. Vi var inte framme förrän fem på morgonen. Det här kan inte vara livet sade vi till varandra flyttade vi tillbaka. Samma år föddes vår dotter Marie. Stig-Olof tog jobb som rådgivare i data- och ITfrågor. Det blev många och långa resor till Singapore och Malaysia, Kanada och Mexiko. Att lära känna andra miljöer och kulturer var spännande. Samtidigt gick mycket tid med familjen förlorad slutade han sin anställning och startade eget. I en tid då det mesta skulle datoriseras var det många som behövde hjälp att hitta rätt i datadjungeln. Vi såg snart att många företag hade problem med sina datainstallationer. Det fanns visserligen duktiga tekniker men ofta saknades förståelse för företagens behov. Där fanns ett glapp och det blev tändgnistan till Systeam som grundades Tillsammans med två kompanjoner satte Simonsson ett femårsmål för det nya företaget. Man skulle växa för att vinna kundernas förtroende. Planen lyckades. Genom rekrytering och företagsförvärv kom man upp i åttio anställda. Nytt mål sattes. Nu skulle kvaliteten slipas. Då kom lågkonjunkturen. Att arbeta med kvalitetsfrågor blev svårt när vi inte ens hade tillräckligt att göra. Dessutom brann kontoret upp och det var mycket slit för att komma på fötter igen, minns Simonsson som berättar om några år av hårt arbete. Vi kämpade på och vi klarade oss såg det ljusare ut igen. Vi tyckte nog att vi hade gjort vårt. Vi var nittio anställda och ganska nöjda. Ibland säger man att företag kan drabbas av tioårskriser. Det var nog det vi gjorde. Vi behövde en ny vision men ingen orkade ta initiativet. Det kom att dröja till Då tände det till. Det småländska företaget skulle bli hela Sveriges it-konsult. Det blev verkligen en nystart. En period växte vi med åttio procent varje år och öppnade kontor på tjugo orter, berättar Stig-Olof som personligen deltog i uppbyggandet och träffade alla nyanställda. Tycker man om utveckling är det inte jobbigt, utan tvärtom roligt, att möta nya medarbetare. Jag har alltid tyckt att mötet med människor ger väldigt mycket energi. Med på jobb, resor och många anställningsintervjuer fanns sonen Christian. Han har en fantastisk människokännedom. Christian är inte dömande och han upptäcker tidigt om människor är äkta. Det var också ett sätt för oss att få spendera tid tillsammans, berättar Stig-Olof och fortsätter; För mig har det varit viktigt att de som jobbar i företaget också funkar bra ihop med Christian. Han hör också hemma här. Skulle man trivas på Systeam var det viktigt att trivas med Christian också. De anställda har alltid varit väldigt måna om honom skulle Systeam så ta steget ut på den nordiska marknaden. Men det var ju lätt, säger Stig-Olof med smått road ironi. Jag måste nog tillstå att jag idag, när jag är lite äldre, kan bli ganska trött av allt snack om mål och visioner som ofta låter likadant, skrattar Simonsson. Hur som helst. Företaget fortsatte växa var man tusen anställda i Norden, England och Polen. Simonsson valde nu att lämna chefskapet men arbetade kvar i fyra år. Då sålde han också av företaget. Än idag sitter Stig-Olof i styrelsen. Än idag har han kvar kontoret på översta våningen med utsikt över stora delar av södra Vätterbygden. Systeam ägs idag indirekt av norska Posten, har anställda och omsätter 1,8 miljarder. När jag ser tillbaka kan jag konstatera att mycket spelat oss i händerna. Det har varit en fascinerande resa. Jag har fått möjlighet att genomföra många idéer och vi har haft fantastiskt roligt. Dessutom har allt skett vid rätt tillfälle. Det har varit en bra marknad och, till stor del, bra konjunkturer. Jönköping har blivit en expansiv region och det har varit lätt att få tag på duktigt folk. Allt detta har varit förutsättningar för företagets tillväxt. Sitt allra första företag har han kvar. Genom det får idag entreprenörer hjälp att utveckla sina idéer och skapa tillväxt. Än idag är det passionen för företagandet och mötet med hängivna människor, mer än förhoppningen om snar och stor avkastning, som utgör drivmedel. När dottern Marie för några år sedan tog jobb hos en stor konkurrent blev Stig-Olof, kanske lite oväntat, väldigt glad. Det visade, menar han, ett starkt eget initiativ. Hade hon börjat i pappas företag hade förväntningarna varit andra och kostymen till en början troligtvis alltför stor. Jag blev glad att hon gjorde som hon gjorde. Det är alltid roligast att få göra något från grunden, säger Stig-Olof som dock avslöjar att far och dotter nu arbetar tillsammans sedan en tid. Marie är tjänstledig och ägnar sig åt det av familjens bolag som förvaltar fastigheter. Han döljer inte sin förtjusning över att få spendera lite mer tid än vanligt med dottern. Tillsammans med några andra aktörer köper de fastigheter och tomter. En rad centrala adresser nämns och tankarna går osökt till sällskapsspelet Monopol. När jag frågar om det är de gröna, blå eller rutiga gatorna han köper helst, skrattar han. Jag tycker om att spela Monopol. Jag gillar att köpa, sälja och producera lönsamhet. Det sköna med monopolpengar är att de inte har något värde när spelet är slut. Det är lite så jag vill se på vanliga pengar också. Att de ska göra nytta när de används. Samtidigt försöker jag hålla pengar ifrån mig. Det tror jag är viktigt. Pengar har en påverkan. De kan användas till bra saker men det finns också stora risker med dem, fortsätter Simonsson som inte kan svara på om tillgångarna förändrat honom som person. Det överlåter han åt andra att bedöma. Jag är ju bilfantast. Jag gillar snygga bilar och den jag kör är inte billig. Men lika ofta promenerar jag till kontoret och jag går oftast i jeans och skjorta. Jag äter gärna korv och mos vid gatuköket och finns det någon att stå och prata med under tiden så gör jag gärna det, säger Simonsson som vinnlagt sig om en ganska enkel livsföring. Tillsammans med hustrun Eva och sonen Christian åker han på otaliga idrottsmatcher. På sommaren är det fotboll och speedway. På vintern handboll, hockey och innebandy. Och det är inte ett lag vi följer. Det blir ganska många matcher, skrattar Stig-Olof och säger att relationen till ett handikappat barn blir lite speciell. Man kommer varandra närmare. Christian bodde också hemma längre än andra barn skulle gjort och omvårdnaden pågår längre fram i livet. Christian har lärt vår familj vad som är viktigt. Det är att tycka om varandra och andra människor. Det är viktigare än intelligens och stora framgångar. Det har gett mig en nyttig påminnelse innan jag gått till jobbet, en påminnelse om vad livet går ut på. I Jönköping har Stig-Olof Simonsson på senare år investerat både tid och stora pengar i flera projekt; Kinnarps Arena, Ungdomens hus, Science Park och nu senast det stora bygget för Smålands Musik och Teater. Detta är, menar han, ett sätt att återinvestera i det samhälle som varit förutsättning för det egna företagets stora tillväxt. Ett samhälle behöver olika typer av landmärken och positiva bilder för att få framtidstro och attraktionskraft. Jag tillhör ingen kulturelit. Jag lyssnar och ser på det mesta. Jag är ingen kravställare. Det enda jag sagt är att det måste finnas stimulerande plats för barn och ungdomar. Sedan ett par år tillbaka arbetar sonen Christian halvtid på Erikshjälpens Second hand i Jönköping. När han under en tid inte mådde så bra fanns mamma Eva och pappa Stig-Olof vid hans sida varje dag. Tillsammans lärde de känna många både anställda, frivilligarbetare och personer i olika former av så kallade åtgärder som har sin dagliga gärning på lagret och i butiken. Christian tycker om att städa och hålla ordning. Han gillar att plocka fram saker i hyllorna och hjälper gärna till i fiket. Jobbet har gett honom många nya vänner. Det är en fantastisk miljö, säger Stig-Olof. Så positiv och så full av härliga människor. Man hör ofta vad Erikshjälpen gör i andra länder. Kanske glömmer man ibland hur viktiga dessa butiker är för alla som kommer hit för att jobba, ha en meningsfull sysselsättning, handla eller bara träffas och prata en stund. Pengar har en påverkan och kan användas till bra saker men det finns också stora risker med dem. För Stig-Olof fortsätter mötet med människor att vara en stor drivkraft, något som gör livet intressant och givande. På frågan om återstående framtidsdrömmar pratar han om att få fortsätta delta i sammanhang som kan utveckla samhället. Att möta människor som bjuder på nya vyer. Att tillsammans få skapa idéer och lösningar just genom att man är olika och har olika erfarenheter i bagaget. Men allra viktigast är alltid att få dela ännu mer tid med familjen och de som står mig nära, avslutar Stig Olof Simonsson. n Förr var Christian ofta med Stig-Olof på hans jobb. Idag är det ibland omvänd ordning när Stig-Olof tittar in på Erikshjälpens second handbutik i Jönköping där Christian arbetar sedan ett par år tillbaka. 22 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

13 foto: Åsa Dahlgren inspiration Smycka dig Utsmyckningar ingår i de flesta kulturer och traditioner och här är yttringar av skilda slag, med färg, fantasi och fägring. Filmtips: Stolt massajtradition Massajerna är världskända för sina vackra utsmyckningar. Både kläder och smycken signalerar en tydlig identitet. Detta är något som Erikshjälpens samarbetspartner i södra Kenya tagit fasta på i sitt arbete för de många föräldralösa barn med massajbakgrund som kommit till centret. Genom att få lära sig danserna och också vid högtider få smycka sig på traditionellt vis stärks både barnens självkänsla och stoltheten över de egna rötterna. Aktuell film om kvinnors utsatthet När en krigsjournalist får problem med sin bil i en avlägsen by i Iran tar en kvinna chansen att avslöja för honom vad många i trakten har goda skäl att vilja dölja för omvärlden. Detta blir inledningen till berättelsen om Soraya M vars liv fick ett tragiskt slut efter det att hon, av sin tyranniske make, oskyldigt anklagats för otrohet. Filmen Soraya M. (The stoning of Soraya M.) är baserad på en sann historia och sätter återigen strålkastarljus på många kvinnors utsatthet och problematiken kring de så kallade hedersbrotten. foto: Monica Samuelsson foto: Monica Samuelsson Förr i tiden sparade akkhafolket i Laos sin rikedom i silver. Silvret grävdes antingen ned i jorden eller syddes fast på kläderna. Att smycka sig med silver har på så sätt blivit ett sätt att visa sin rikedom. Ofta används silvermynt från Frankrike, indiska rupies eller indokinesiska mynt som sys fast på kläderna. Tjocka halsringar och armband är också vanligt. Ju mer silverdekorationer en kvinna har desto rikare tros mannen i huset vara. Men när opiumhandeln i Sydostasien sedan drog igång och växte sig stark sålde många sina antika smycken i utbyte mot drogen och familjer förlorade sina rikedomar. I samma takt bytte man ut sina äkta smycken mot kopior. Idag är smyckena allra oftast just kopior av aluminium. Också vackra pärlor och stenar användes förr flitigt. Dessa gick inte sällan i arv från mor till dotter. När pärlor och stenar såldes byttes de ut mot enklare glasbitar och pärlor av plast. Piercing? Knappast! Ovetande om den piercingtrend som sprids över världen leker barnen på öarna i norra Bangladesh vidare medan de vaktar familjens getter. Här är det sedan länge väldigt vanligt att flickor får hål tagna i både öron och näsa. Silver - tecken på rikedom Ett CP-bra liv Av Jonas Helgesson Flätor tack! Att fläta in eller bränna fast slingor av löshår är stort på många håll i världen, inte minst i Kenya där många kvinnor uppsöker salonger för att få en hårförlängning gjord. Ett pilligt jobb som tar tid. Men resultatet är ofta uppskattat! Boktips! Vad är ett bra liv? Kan man leva ett bra liv även om man är allvarligt CP-skadad? Kan man må bra även om man inte är vad samhället kallar frisk? Jonas Helgesson, som mot alla odds har blivit succéförfattare och egen företagare, delar med sig av viktiga saker som han har lärt sig som handikappad, golfare, student, gift, ståuppare och föreläsare. Om jag ska välja ett talesätt som beskriver mitt liv väljer jag det här: Ibland blir det inte som man har tänkt sig - ibland blir det bättre. Vilket CP-bra liv jag lever! Jonas Helgesson Boken är utgiven på Libris förlag. foto: Bengt Swerlander Cecilia Hjorth Attefall har under våren tillträtt som ordförande för Erikshjälpens styrelse. Hon har ett starkt samhällsengagemang och vill sätta barns rättigheter i fokus. Älskade unge, lilla människa Älskade unge, lilla människa Tonerna från vaggvisan har dröjt sig kvar, även om den lilla människan inte är så liten längre utan en nybliven tonåring som insett att fotbollsskorna blivit för små. Igen. Det finns en klang som bor i vaggvisor, det stilla nynnandet som upprepar sig runt hela vår jord. En liten unge i mammas famn, eller på pappas trygga arm. En liten varelse som vaggas, lugnas till ljudet av det allra mest välkända: rösten hos den som älskar. Orden formas olika, men känslan är universell. Mammor sjunger. Jag är du. Du är jag. Ditt moderskap är inte annorlunda än mitt. Din glädje inte mindre än min. Din trötthet inte lättare att bära än min. Din smärta inte mindre än min, när livet går sönder och det dyrbaraste slits ifrån oss. Ändå är det som om den insikten inte fullt ut lyckas tränga igenom det pansar som vi byggt upp kring vår vardag; insikten om att vi har barn tillsammans, att inga som helst omständigheter kan fungera som ett legitimt skäl för att inte sträcka ut en hand. Insikten om att vi är lika, oavsett hur vår specifika omständighet ser ut. Lika rädda för mörker. Lika törstiga när solen bränner. Lika hungriga när inget finns att äta. Vi skyddar oss ofta, orkar inte alltid se hela bilden. Vi läser om hunger i Sudan, flickor som könsstympas i Mali, barnarbetare på Elfenbenskustens kakaoplantage och små barn som utnyttjas inom den hänsynslösa sexindustrin och vår kunskap växer. Men vi hittar strategier för att hantera all information. Smärtan tillåter vi inte komma för nära, vi anar den bara i ögonvrån, känner den hissnande känslan i maggropen. Ända tills den dag något brister och livet själv släpper fram sitt vrål: Det är inte rättvist! Det finns ett avgrundsdjup som skiljer barn från barn, älskad unge från älskad unge. Jag funderar mycket på detta, på frågor om ansvar och syskonskap. Omgiven av mina egna barn blir tillvaron blixtbelyst. Mamma, vad annorlunda hela världen skulle vara om jag inte kunde läsa, säger mellantjejen plötsligt när vi rullar genom staden och söker med blicken efter de rätta skyltarna. Hon kan läsa, har utbildningsmöjligheter som många tioåriga flickor bara kan drömma om. Mamma, kolla! Det glittrar i 13-åringens ögon. Badstranden är underbar. Jag lyfter blicken där jag sitter på serveringen, lägger ifrån mig boken om barnsoldater i Sierra Leone. Min son lever i fred, har aldrig sett den grymhet som människor är förmögna till, får lov att vara barn. Mamma, du får ingen puss idag, konstaterar lilltjejen och travar iväg. Hon äger sin kropp, rätten att säga nej. Ingen har tagit ifrån henne livets egen glädje. Alla ungar har det inte så. Och det är inte rättvist. Vi ska ställa oss i frontlinjen för dem som behöver oss: allas våra älskade ungar. Jag skulle önska att vi alla ännu tydligare skulle kunna få grepp om den känslan: Barn har rätt! Självklart ska vi dela med oss av våra pengar och vår tid, men vi ska också tydligt ställa oss i frontlinjen för dem som behöver oss: allas våra älskade ungar. Erikshjälpen som organisation står stadigt på en kristen grund och på FN:s barnkonvention. Jag funderar en hel del på det också, på det faktum att vare sig Jesus eller FN talar om människor i allmänna eller vaga ord nej, det unika värdet, oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, livsåskådning eller religion, gäller individer. Speciella, unika små ungar i Nairobis slum och på Malmös skolgårdar. Våra att skydda. Tillsammans. Det enda vi kan göra är att landa i ett förhållningssätt, och hålla fast vi det. Både de dagar då vi förmår se hela bilden. Och de dagar då vi skyddar oss själva. n Cecilia HjortH Attefall krönika Foto: Privat 24 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

14 Bildkryss 2/10 EH nr MODER FÖR SJUK HEDRAT RÖD UT- BRYTNING VISST KAFFE SÄNKT ANTIMON VÄGMÄRKE TÅG- FÖRETAG CYPERN TVÅ VARUHUS Konstruktion: John Strandberg Så kan du hjälpa På Erikshjälpen är det alltid mycket på gång. För att kunna hjälpa så många som möjligt vill vi naturligtvis också vara så många som möjligt som hjälps åt. Då blir det också mycket roligare! BAN- PLATS EXTRA FÖRE SIFFRA I NE- BRASKA SOM PANN- KAKOR KAN LUGNA MAGEN MÄRKE På de rosa sidorna här i tidningen kan du hålla dig uppdaterad om vad som händer och sker. Här kan du både läsa om pågående kampanjer och hur du på många olika sätt kan ta del i det viktiga arbetet för barnen. Välkommen! STAD I MEXICO ÄR KALT TRÄD EKO- NOMISK PLANE- RING KAN BLÅSAS I FART- TRÅD ÖK- NING D R A R RÅDGIVARE I BÖRS- AFFÄRER TÄTORT I ALE KOMMUN IS- HOCKEY- LAG BAK- STRÖMMEN BÖJT SIG PORT I BRASILIEN BUSKE LITIUM ORKAR UTBRINGAS Du kan vinna boken Humor i helgade hyddor Special 2 av Roberth Johansson. Han har samlat en rad roliga händelser från kyrkans värld. Skicka in din lösning till Erikshjälpen, Box 1, Holsbybrunn. Märk kuvertet Bildkryss 2. Senast den 31 augusti vill vi ha din lösning. Tre pristagare får boken som är illustrerad av Bo Göransson. FÖR STOR FÅGEL KINAFLOD NÄRA MUREN POLIS FÖRR FÄRSK STÄLLS PÅ SKULD- TYNGD VIMSIG TRISS VILL ELEV HA MED FINESS PÅ PLANEN WEST FINNS KANSKE I ROCKÄRMEN TÄVLING O L J E S T A T E R FILMÅTT KLÄMMA SPEL FISK BALK PASSAR TILL MÅNGA RÄTTER SJUKHUS 27 FACK- FÖRBUND DATA NORSKT BINDEORD NERKYLD L A G A N ÄDEL- STENAR VÄST- AVISA FILMÄTARE BIL SVENSKT O. FINSKT MANS- NAMN INTOG RIKTNING TILL- SLUTA TALAT OSAMMAN- HÄNGANDE KONSTRA FUNDIN SPEEDWAY- FÖRARE HAVS- GUDINNA FIXERAR ÅRAN NÖT FOSTER- FÖR- DRIVNING PÅ MASTER BIBEL- DEL OKÄND LIGGA PÅ ÄGG MAT- RÄTT Namn... Adress... Postnr... Postadress... Så kan du bidra! Vill du vara med och rädda liv? Använd det bifogade inbetalningskortet och stöd Erikshjälpens omfattande hälsoarbete. Din gåva når fram och räddar liv! Ge en gåva direkt Erikshjälpen har ny hemsida. Där kan du enkelt gå in och ge en gåva, direkt på nätet. Enkelt med sms-gåvor Du kan ge en gåva via sms till Erikshjälpens verksamhet! Sms:a ERIK50 eller ERIK100 till så ger du 50 eller 100 kronor. Strumpor som stöder Ett lass med strumpor kom nyligen till Erikshjälpen. Inflödet av material är stort, många företag skänker nya textilier som de inte blivit av med. Vi valde att skänka det som var kvar av fjolårets kollektion till Erikshjälpen eftersom vi har förtroende för organisationen, säger Daniel Dernhagen som driver företaget Stödstrumpan. Stödstrumpans affärsidé är att låta skolklasser och föreningar sälja strumpor för att få in pengar till skolresor eller till den egna klubben. Tio procent går dessutom till välgörande ändamål. Strumporna som skänkts till Erikshjälpen skickas till Östeuropa och kommer många fattiga familjer till del. n Cecilia ny ordförande Då Erikshjälpens styrelse sammanträdde i Holsbybrunn utanför Vetlanda i slutet av mars valdes Cecilia Hjorth Attefall från Jönköping till ny ordförande. Cecilia Hjorth Attefall från Jönköping har nu övertagit ordförandeklubban för Erikshjälpen efter Ingmar Bergström. Jag känner en blandning av stort ansvar och sprittande entusiasm. Erikshjälpen är en oerhört gedigen organisation med djupa rötter som befinner sig i en mycket spännande utvecklingsfas. Erikshjälpen har en tydlig identitet och värdegrund. Det är en styrka idag när aktörer inom biståndsvärlden allt oftare sätts under lupp, granskas och ifrågasätts. Cecilia Hjorth Attefall har sina rötter i Tenhult utanför Jönköping, är utbildad journalist, arbetade nio år på Dagens Nyheter i Stockholm och har efter flytten tillbaka till Småland arbetat med information och projektledning. Hon avslutar i dagarna en tjänst som informationsansvarig i Pingstkyrkan i Jönköping för att övergå till verksamhet i det egna företaget med fokus på kommunikation och projektledning. Cecilia är gift och har tre barn. Jag har alltid varit tilltalad av personen Erik som grundade Erikshjälpens verksamhet. Blödarsjuk och ofta sängbunden var han själv ett bevis på att yttre omständigheter inte behöver vara begränsande. Att man kan uträtta något viktigt ändå. Erikshjälpens vision är att ge liv åt barns drömmar. Det handlar precis om det. Att sätta den enskilda individen i fokus och se möjligheterna, säger Cecilia Hjorth Attefall som än mer vill synliggöra organisationens arbete. Erikshjälpen är en barnrättsorganisation. Det perspektivet blir allt tydligare. Vi arbetar nu vidare med kvalitetssäkring, transparens och tydlighet. Erikshjälpen spelar, tack vare det kunnande, den kompetens och det engagemang som finns i organisationen, redan i toppdivisionen bland svenska biståndsorganisationer. Vi anstränger oss nu än mer för att i alla aspekter leva upp till de kvalitetskrav som våra givare med rätta ställer. Cecilia Hjorth Attefall efterträder Ingmar Bergström som innehaft ordförandeklubban sedan Det har varit en fantastisk tid med oerhört gott samarbete och en livaktig dialog och debatt. Erikshjälpen har en tydlig målsättning att ge stöd och hjälp åt de mest behövande. Till detta kommer fantastiska medarbetare, både anställd personal och ett stort antal frivilligarbetare som varje vecka ger av sin tid och sitt engagemang, poängterar Bergström. Världen har nu upplevt en av sina största ekonomiska kriser någonsin. Trots det ser vi att stödet för Erikshjälpens arbete bara fortsätter att öka. Det är något vi är både glada och tacksamma för, avslutar Ingmar Bergström. n Text och foto Monica Samuelsson 26 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

15 Skandinaviska Läkarbanken tjugo år Det är i år tjugo år sedan Skandinaviska Läkarbankens arbete startade. Bara under det senaste året har inte mindre än 43 läkare, två sjukgymnaster och tre trainees* varit ute i tjänst. Och intresset för Skandinaviska Läkarbankens arbete är stort, både när det gäller läkare som ställer sitt kunnande och sin tid till förfogande och privatpersoner som ekonomiskt väljer att stödja arbetet för människors liv och hälsa. Lennart Sjöholm är sedan åtta år tillbaka Skandinaviska Läkarbankens ordförande. Senast han själv var i utlandstjänst var i Haiti efter jordbävningskatastrofen där. Han har också tidigare tjänstgjort i såväl Tanzania som Etiopien. Till vardags är Lennart Sjöholm överläkare på Barnkirurgen vid Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus i Göteborg. Att få snubbla över leksaker i jobbet ser han som en yrkesförmån. Barn är så omedelbara och öppna. De är realister, inte minst när det kommer till sjukdomar, och har förmågan att möta även svåra situationer på ett naturligt och bra sätt. Elva sjukhus i sju länder är det som Skandinaviska Läkarbanken främst arbetar med. Den i särklass största yrkesgrupp som sänds ut är kirurger men det förekommer också att barnläkare, infektionsläkare, ortopeder och gynekologer reser ut för oavlönade arbetsinsatser. Många vill, utan tanke på egen vinning, göra en insats för andra. Vinner mycket gör man ändå. De flesta kommer hem berikade på både erfarenheter och upplevelser eftersom man i fält verkligen får använda hela bredden av sin kunskap. För att klara uppdraget krävs ofta också stor innovationsförmåga, säger Lennart Sjöholm som konstaterar att alltfler yngre läkare söker sig till uppdrag för Skandinaviska Läkarbanken. Sju av tio som arbetar för Skandinaviska Läkarbanken är ännu yrkesverksamma i Sverige. Tre av tio har gått i pension. Förutom att själva ta emot och behandla patienter gör de läkare som reser ut också en viktig insats genom att vidareutbilda personal på de aktuella sjukhusen. Nya rön och metoder kan förmedlas och denna möjlighet till ökad kunskap är ofta mycket uppskattad av den permanenta staben. Skandinaviska Läkarbanken har i takt med det ökade antalet katastrofer i världen också börjat arbeta mer specifikt även med de behov som kan uppstå i sådana situationer. Att resa ut direkt efter exempelvis en naturkatastrof ställer oerhörda krav på arbetsteamet. Eftersom strukturer kan vara raserade krävs en stor flexibilitet, ödmjukhet och också rejäl samarbetsförmåga. Omständigheterna kan ju vara så oerhört mycket tuffare än vanligt att arbeta under, säger Lennart Sjöholm som berättar att man nu håller på att arbeta fram en lista över läkare som kan tänka sig att på kort varsel resa ut i tjänst i samband med humanitära katastrofer. Den tydliga inriktningen även på katastrofberedskap menar Lennart är ett resultat av det närmare samarbetet mellan Skandinaviska Läkarbanken och Erikshjälpen. En period per år har Lennart Sjöholm tjänstgjort utomlands de senaste tjugo åren. Trots att det inte finns några exakta planer än tror han att nästa resa blir till hösten eller vintern. På frågan om uppdragen inte ger många jobbiga intryck och upplevelser svarar Lennart Sjöholm direkt; För mig skulle det vara jobbigare att inte få vara med och göra en insats där jag vet människor har det svårt. Visst är intrycken många och visst har jag gråtit ibland över sådant jag sett. Men allra mest känner jag en ödmjuk tacksamhet över att faktiskt kunna göra en insats där folk har det riktigt svårt. n *Som trainee kan den tjänstgöra som är klar med sin läkarutbildning men som ännu inte specialiserat sig. Text: Monica Samuelsson Du kan hjälpa! Du kan sms:a en gåva till Skandinaviska Läkarbanken. För att skänka 100 kronor: skicka Läkarbanken till Fakta: Skandinaviska Läkarbanken Skandinaviska Läkarbanken bildades år 1990 av Lars Braw, Roland Nelsson och Göran Ivarsson och fungerar idag som en ideell förening i samverkan med Erikshjälpen. Skandinaviska Läkarbanken har till uppgift att, utifrån en kristen livssyn, bedriva hjälpverksamhet i utvecklingsländer genom att medicinsk personal, i första hand läkare, ställer sig till förfogande för oavlönade arbetsinsatser. Normal arbetsperiod är sex till åtta veckor. Läkarna arbetar till stor del i stafetter och avlöser varandra. Skandinaviska läkarbanken finansieras idag främst av Erikshjälpen. Kenya, Tanzania, Zambia, Etiopien, Nepal och Bangladesh finns bland de länder som fått medicinsk hjälp genom Skandinaviska läkarbanken. Foto: Privat Erikshjälpen utrustar sjukhus i Haiti För de jordbävningsdrabbade i Haiti har Erikshjälpen i den akuta fasen bistått med mat, vatten och mediciner. I ett andra skede sändes medicinskt förbrukningsmaterial och handikapphjälpmedel som kryckor och rullstolar. Behoven i huvudstaden Port-au- Prince är fortfarande enorma och därför utrustar Erikshjälpen till stora delar det nybyggda sjukhuset the Haitian Community Hospital med sjukvårdsutrustning. Insatserna sker i samarbete med en rad svenska organisationer, bland annat Human Bridge som hanterar Erikshjälpens materialbistånd och renoverar begagnad sjukvårdsutrustning som skänkts från sjukhus i Sverige. Uppdraget är också att bistå med skickliga läkare, sjuksköterskor, terapeuter och tekniker som utbildar Gretas blommor vinnare Erikshjälpen gör sig känt bland Vetlandaborna med förmånskortet och hoppas bli Sveriges mest generösa kommun. Det rosa kortet är framtaget i samarbete med köpmannaföreningen Vetlanda Handelsplats. Kortet kostar 75 kronor varav 50 kronor går till Erikshjälpens verksamhet. Det säljs av butikerna som ständigt har nya förmånliga erbjudanden. Flitigast kortförsäljare Låt din sista vilja leva vidare. Ett skänkt testamente hjälper oss att hjälpa ännu fler barn. Självklart kan vi kostnadsfritt hjälpa till med det juridiska. tel sjukvårdspersonalen. Att iordningställa en protesverkstad och förmedla avacerad kunskap till läkare och tekniker på den avdelningen är en av uppgifterna. n Gåvor till Haiti mottas tacksamt på Erikshjälpens PG Mediciner och sjukvårdsmaterial från Erikshjälpen tas omhand i Haiti. Foto: Privat under några tävlingsveckor i våras var Gretas blommor. Det ska vara riktigt kul att handla, säger Dennis Schill, en av ägarna till Gretas blommor, som kontinuerligt har fina erbjudanden där man tjänar in kostnaden på ett eller två köp. Samtidigt som du tjänar på det så hjälper du andra som är i stora behov. Det är en fantastisk kombination, menar Dennis. n Källa: Vision Höglandet Tryggare kan barnen vara Med ditt stöd kan barn få en tryggare och bättre framtid. Utbildning, hälsa och mat har alla barn rätt till. Bli fadder! tel Släng dina gamla kort! För att bli bättre och mer kostnadseffektiva bytte Erikshjälpen datasystem 1 maj Alla inbetalningskort som skrivits ut i det gamla systemet med PG-nummer har en OCR-sträng som inte fungerar automatiskt i det nya systemet. Därför ber vi dig om hjälp! Släng alla inbetalningskort med detta PG-nummer om du fått dem före 1 maj 2010 och använd endast de nya som kan läsas i vårt nya system. Om du använder gamla inbetalningskort kommer pengarna fram till oss, men de innebär merarbete och därför ber vi om din hjälp. Observera: Alla inbetalningskort med PG kan du använda, oavsett när du fått dem. Tack för din förståelse - och för din gåva! Silversmide och kakor blir till bistånd På aktivitetscentret Dalheimers hus tillverkar ett 50-tal personer saker som sedan säljs till förmån för människor i Moçambique. Våra deltagare tycker att det känns roligt och meningsfullt, berättar Gunilla Nilsson, rehabiliteringspersonal på aktivitetscentret. Dalheimers hus ligger i Göteborg och dit kommer personer som har någon typ av funktionsnedsättning till följd av en hjärnskada. Deltagarna arbetar med bland annat silversmide, slöjd, matlagning och bakning och en del av de saker som tillverkas säljs på basarer och marknader. Pengarna skänks sedan till ett av Erikshjälpens projekt i Moçambique. n Foto: Privat 28 Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

16 EH nr FÖR H Ä S T A R I NAMN HAR BAND SAM- FÖDA M. N A T R I U M - K A R B O N A T VÄRDE- BREV KO N S E R - V A T I V DÄR A V G Ö R S ENVIGEN RADIOBAND D E L A V TANZANIA- S T A D STUDIE- FÖRBUND FINNS HAR POLEN VID HAVET F Å G L A R STUDERAR F L Y G - LEDARE V E T A PÅ TRÄD ARBETAR G U D STOR MÄNGD K V A R T A L I MALL DET HAR V I T A B L O M - M O R P Å BAR KVIST S P E L A T PROMO- VERA I BIBELN S K A L - BARN- BAGGAR P L A T S MED LED- HÖRS FRÅN LJUS K LO C K A TERMO- METER TOG FÖR ÖKAD BORT ANSTRÄNG- YTTER- HÖLJE NING D Ö D A T BLAIR FLO D MED Q8 LÅG VID E U F R A T DJUR B Ö R V A L A D D A T S A M T A L BO HÖJDER I STHLM NUMERA DANZAS STICKER UT MINNE DEN UPP- RETADE B Å T B L E V V Ä L ONYKTER FÖRENADE ARAB- REPUB- LIKEN NAZIORG. MED FLERA OLIKA VÄ X T E R OCH DJUR KAN VARA KLINISKT LONDON P Å B I L - R U T A N EXPO- NERAD I TV SKYDD SEMITISKT FOLKSLAG ÄR GODA TING? P O C K E T - UPPMÄTT TIDNING TID V Ä G M Ä R K E O M F Å N G S - RIK K A S S E R A T M A T E R I A L FOTBOLLS- BRÖDER GAUFFINS PSYDONYM DYR I VINTER B LO D - F A K T O R LÄNGS MED K A L L T DENNA VINTER MED ÅDAHL DET DANSKA LÄNET FÖRR Ä L V O C H TRÄSK BEHÖVS FÖR LAG T R I V A S ASK K A N V A S V Å R - BEGRIPLIG TEXT BODEN BALK TURKIET ARRESTEN SÄNKE RIKTNING P Å F L Y G F Ä R D Med Bamse i ambulanshelikoptern Vi har Bamse med oss. Han flyger också helikopter och han är inte ett dugg rädd. Det får sjuksköterskan Ingvor Florin berätta för de barn som hämtas med ambulanshelikopter, samtidigt som hon lämnar över en Bamse-nalle från Erikshjälpen. Kort om Erikshjälpen Erikshjälpen är en biståndsorganisation som arbetar i ett 25-tal länder. Ända sedan starten 1946 har barnen stått i centrum. Det var då den svårt blödarsjuke Erik Nilsson som 17-åring grundlade organisationen till förmån för utsatta barn. Erikshjälpens vision är att förändra världen genom att ge liv åt barns drömmar. Erikshjälpen arbetar för att barn ska bli sedda och tagna på allvar och ges förutsättningar att genom egen drivkraft skapa en bättre framtid. Erikshjälpen bygger sina insatser på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen, samt en kristen värdegrund med dess betoning på alla individers lika och unika värde. Erikshjälpen arbetar aktivt för att FN:s millenniemål ska förverkligas och att barns rättigheter ska tillgodoses. Erikshjälpens insatser syftar till att utveckla samhället och sker i samarbete med lokala organisationer runtom i världen. Insatserna är inriktade på: Att hämtas med ambulanshelikopter är för många barn en skrämmande upplevelse. Ofta har barnen ramlat från något träd eller skadat sig när de hoppat studsmatta. Även om barnen inte är så jättesvårt skadade är fruktansvärt ledsna, berättar Ingvor Florin som är anestesisjuksköterska i en ambulanshelikopter i Stockholm. Att främmande människor vill bära in barnet i en bullrig helikopter kan också vara otäckt. Vissa håller hårt om halsen på mamma och vägrar släppa taget när vi vill undersöka dem. Då känns det skönt att kunna säga till barnet att vi har Bamse med oss. Barn hämtas med helikopter istället för med vanlig ambulans när det är långt till sjukhuset, det är väldigt bråttom, det är ofarbara vägar dit barnet finns eller när det har skett ett större trauma. Barnen som åker med ambulanshelikopter får en Bamse-nalle som de får krama och ha hos sig. Det finns inga åldersgränser för vilka barn som får nallar. Barn som är 14 år kan vara jätterädda för att flyga helikopter och då kan det vara en trygghet att få krama en nalle, säger Ingvor. Ambulanshelikoptrar i Sverige kan få Erikshjälpens Bamse-nallar skickade till sig och Ingvor Florin upplever att både personal, barn och föräldrar till skadade eller sjuka barn är väldigt positiva till nallarna. Jag har aldrig fått några negativa reaktioner. Men det händer att föräldrarna vill lämna tillbaka Bamse när man kommer till sjukhuset. De förstår inte att barnet har fått nallen, så det brukar bli en positiv överraskning. n Text: Sofia Denzler Foto: privat Utbildning Fattigdomsbekämpning genom hjälp till självhjälp Hälsa Påverkansarbete och opinionsbildning Katastrofinsatser Krysslösning nr 1-10 Vinnare bildkryss nr 1-10 Grattis till er som vunnit Roland Utbults cd-box Milstolpar 2. Erik Olsson, Osby Rose-Marie Petersson, Älmhult Vera Langbrandt, Hällestad S K M O K T O N Y B A B Y L O N L U S R D B A T T E R I D I A L O G L E K T R H S T A L L K K Y S U T E F L Y G B U R N A F E T T A B F S L Å N E T S Ö D E R S F R Ä M M A N D E S K R I F T S Ä R A S G R A R E N T P D U S B U A R O S E R N O R D K U S T T I T T A R K Å R A D A R S K Ä R M Å M U K K B A R K A L I M E N T Ä R Ä G I R A S S K A L D E E R N N A B R O T T A R M A T T A N O T A L D A R R U L E T R E M Å N A D E R S P E R I O D Erikshjälpens arbete finansieras till stor del av regelbundna gåvor från allmänheten. I Sverige riktar sig Erikshjälpen till barn, exempelvis genom skolprogrammet Rafiki och genom stöd till ungdomar i riskzon. På sjukhus är Erikshjälpen känd genom Systers hemliga låda med tapperhetsmedaljen och andra uppmuntringar till sjuka barn. ÄR DE F L E S T A LITET O T Ä C K T Forts från s 2: Är vi för många? Gör Erikshjälpen något mot en eventuell överbefolkning? Det Erikshjälpen gör är att lyfta människor ur fattigdom så att de kan få bättre hälsa, skolgång och ökad försörjning. Det har visat sig att just dessa tre har ett mycket starkt samband med befolkningstillväxten i ett land. Helt enkelt för att det ger möjlighet för människor att planera sin familjs storlek. För att citera Hans Rosling, professor i Internationell hälsa vid Karolinska Institutet: På Hedenhös tid föddes sex barn. Fyra av dem dog. Ingen befolkningstillväxt. Långt senare, på Kristina och Karl-Oskars tid, fortsatte människan att tillverka nya människor i samma takt. Men fortfarande dog två av sex barn. Befolkningen dubblades på en generation och emigration blev en nödvändighet. Så inträffar nutid. I de flesta sovrummen i större delen av världen säger folk: Nej, vi nöjer oss med två barn. Se så fina de är. Vi måste se till att de får växa upp friska, gå i skolan och ha roligt. Det är en ny politisk situation, tvåbarnsfamilj blir norm. Är frågan så akut som brevskrivaren menar? 1960 var vi tre miljarder människor på jorden var vi 6,7 miljarder beräknas vi vara nio miljarder. Därefter menar forskningen att ökningen planar ut. Vad är det då som talar för det? Jo, redan idag har barnafödandet per kvinna minskat i många länder. Betydligt färre kvinnor i världen föder sex till sju barn, jämfört med för tjugo år sedan. Däremot tar det lite tid innan siffrorna planar ut. Därför ser vi idag inte så lätt vad som faktiskt händer. Det finns stora globala utmaningar, absolut, men den stora utmaningen är inte antalet människor längre, det är dags att slå hål på den myten. Den stora utmaningen ligger i hur människor kan få en dräglig tillvaro med bättre bostad, rent vatten, och framtidsmöjligheter för sina barn och hur förändringarna ska kunna ske på ett bärkraftigt sätt. Det funkar inte att göra som vi har gjort i i-länderna, att bränna olja och kol. Det är detta som är utmaningen och den riktar sig till oss alla! Anna Rostedt, chef för Erikshjälpens internationella avdelning Arvika Ingesundsvägen 7 Tel BODAFORS Erikshjälpan Second Hand Skolg. 4 Tel BOLLNÄS Renshammarvägen 10 Tel BROBY Allt Möjligt Second Hand Storg. 38 Tel DALA-JÄRNA Industriv. 15 Tel EDSBYN Arken Second Hand Rotebergsv. 40 Tel ESLÖV Kvarng. 4 Tel FILIPSTAD Tegnérg. 3 Tel FRÄNSTA Fränstavägen 235 (vid ICA) Tel GENARP Risav. 2 Tel Gävle Södra Skeppsbron 35 Tel Göteborg Fältspatgatan 6 (Högsbo) Tel HEDEMORA Gussarvsg. 3 Tel HUSKVARNA Birkag. 38 Tel Härnösand GAMLEBY Human Bridge Second Hand Varvet, Hamnen Tel HJO Human Bridge Second Hand Fredsverkstan, Mekens ind.omr. Strömsdalsvägen 22 Tel Magasinsgatan 11 Tel HÖÖR Handelsg. 1A Tel idala Idalaboden Hallen, Frillesås Tel JÖNKÖPING Solåsrondellen, Bangårdsg. 23 Tel KARLSTAD Gengåvan Second Hand Blockgatan 5 Tel Kramfors Gränsg. 11 Tel LINDESBERG Löpargatan 8 Tel LUND Stora Söderg 25 Tel MALMÖ Volframg 5. Tel NORRKÖPING Hagebyg. 31 Tel RÄTTVIK Reparatörv 5. Tel SKENE Örbyv. 16 Tel SKÄRBLACKA Etiopienhjälpen Bergslagsv 25 Tel SKÖVDE Gengåvan Second Hand Kvantumhuset, G:a Kungsv 54 Tel SPÅNGA Skogängsv. 59 Tel SUNDSVALL Bosvedjan Centrum Bäckebov. 12 Tel SUNDSVALL Återkommande Mode / HÖGSBY Human Bridge Second Hand Storg. 38 Tel KALMAR Human Bridge Second Hand Larmg. 6 N Tel Drottning Margaretas väg 23 Tel Kärrtorp Human Bridge Second Hand Kärrtorpsplan 1 Tel För öppettider och inlämning av varor, kontakta närmaste butik eller gå in på och fynda på second hand! Nybrogatan 20 Tel SÄFFLE Erikshjälpen Kvarnhjulet Second Hand Säterivägen 20 Tel SÄVSJÖ Hantverkaregatan 5 Tel Söderhamn N Hamng. 41 Tel TIMRÅ Verkstadsv. 2 Tel TOMELILLA Rundelsgatan 6 Tel TRANÅS Storgatan 20 Tel TRELLEBORG Hedvägen 176 Tel VALLENTUNA Gengåvan Second Hand Svedjevägen 2 Tel VETLANDA Lilla Nygatan 12 Tel VIMMERBY Mässbrog. 1 Tel VRIGSTAD Gästgivareg. 4 Tel VÅRBY Vårby allé 53 Tel VÄNERSBORG Vassbotteng. 16 Tel VÄRNAMO Västbovägen 51 Tel VÄXJÖ Smedjeg. 5 Tel ÅKARP Lundavägen 51 Tel Ny butik! Ny adress VÄXJÖ Human Bridge Second Hand Kungsgatan 11 Tel KARLSKRONA Human Bridge Second Hand Kungsmarksplan Tel Erikshjälpens tidning Nr Erikshjälpens tidning Nr

17 Posttidning B Avsändare: Erikshjälpen, Bergmossevägen 5, Holsbybrunn Målfaddrar ger hungern en match. För 90 kronor eller mer i månaden kan du också stödja odlingsprojekt bland de fattigaste i Malawi. Daniel Mendes, Marcel Sacramento, Daniel Sobralense och Emin Nouri (främre raden från vänster) samt Aboila Dauda, Ricardo Santos, Paulus Arajuuri och Etrit Berisha (bakre raden från vänster) har alla skrivit på som Målfaddrar hos Erikshjälpen. Kalmar FF valde Målfadder Klart vi ställer upp Stora delar av a-lagstruppen i Kalmar FF har valt att gå in som Målfaddrar genom Erikshjälpen. Samarbetet mellan klubben och Erikshjälpen inleddes redan för drygt ett år sedan och idag har engagemanget slagit rot, både hos spelare och övrig personal. Daniel Mendes och Tobias Carlsson Det känns bra att kunna göra något för människor som behöver hjälp. Jag hoppas att det vi gör kan bidra till att ännu fler vill göra en insats, säger Daniel Mendes, anfallare och en av de brasilianska spelare som värvats till laget. Daniel kom till Sverige 2006 och pratar redan bra svenska. Han pekar på en stor skillnad mellan Sverige och sitt eget hemland; Här i Sverige har de flesta det ganska bra. I Brasilien är skillnaden mellan rik och fattig större. Man ser ofta människor som har det svårt. Det gör också att det ligger nära till hands för mig att vilja hjälpa till. Det är en naturlig grej, säger Daniel. Försvararen Tobias Carlsson är inne på sin sjätte säsong för Kalmar FF. Också han ville skriva på som Målfadder när möjligheten bjöds. Ja du, det är ju rätt självklart att jag ville det. Om den peng som jag sätter in varje månad kan göra något för att hjälpa barn att få mat så, absolut, det är klart man ställer upp. Det handlar ju faktiskt om medmänsklighet. Jag tycker hela grejen känns positiv, säger Tobias, själv pappa till två barn, tre och sju år gamla. Vi försöker prata ibland om att alla inte har det lika bra som vi. Det är nog viktigt att de får med sig lite förståelse för hur det ser ut i världen. Även Tobias tycker att det vore roligt om fler skulle följa Kalmar FF:s exempel och bli Målfaddrar. Det kan alla bli. Det är varken lättare eller svårare om man är fotbollsspelare. Det har egentligen inget med saken att göra. Varje människa ansvarar för sina egna beslut. Vi är också vanliga människor. Vi går också och handlar mat och har vanliga liv vid sidan om fotbollsplanen. Kan vi som lag och enskilda spelare välja att ställa upp för andra så kan många fler också göra det. Det är jag säker på. Nittio kronor varje månad kostar det att vara Målfadder. Då stödjer man bl a det odlingsprogram i Malawi som kommit att förknippas med Kalmar FF:s insatser. Projektet ger familjer möjlighet att odla näringsrika grönsaker på ett effektivt sätt. I Malawi är det periodvis väldigt torrt men den metod som används i programmet har visat sig fungera väl. Här grävs meterdjupa odlingsbäddar som fylls med kompost. På dessa komposter läggs jord som man sedan odlar i. Komposten bidrar till att både näring och väta från regn och annan bevattning längre dröjer sig kvar i marken vilket bidrar till rikare skördar och möjlighet till självförsörjning för familjerna.n Text: Monica Samuelsson Foto: Martin Palm Teckna dig som Målfadder eller läs mer om samarbetet mellan Kalmar FF och Erikshjälpen på