Planeringsenheten dnr 5-202/2002

Transkript

1 Innehållsförteckning sida 1. Inledning Uppdraget Metod Redovisningsstruktur 3 2. Planeringsförutsättningar och anpassning Planeringsförutsättningar Anpassning Pågående arbete med anpassningsplanering 6 3. Finansieringsprinciper Principer för politikområdet Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar samt verksamhetsområdet det civila försvaret Principer för statliga åtgärder och finansiering Investeringar avseende svåra påfrestningar på samhället i fred som samtidigt väsentligt stärker förmågan vid höjd beredskap Åtgärder för samhällets krishanteringsförmåga på lokal, regional eller nationell nivå Investeringar för höjd beredskap Viss internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet Ny anslagsstruktur för det civila försvaret 9 4. Reformerat säkerhets- och beredskapsarbete Skapandet av samverkansområden Nya aktörer och roller Aktörer inom områdesansvaret Aktörer inom sektorsansvaret Skapandet av en Krisberedskapsmyndighet Näringslivets roll Frivilligorganisationerna och trossamfundens verksamhet Ambitioner inför Anspråk på medel samt ÖCB:s förslag till fördelning Anslagssparande Beställningsbemyndigande Utestående förpliktelser och betalningsutfall Behov av bemyndigande samt ÖCB:s förslag Lånefinansiering Avgifter Post- och telestyrelsen Svenska kraftnät Investeringsplan Samverkansområden Förvaltningsanslagen Teknisk infrastruktur Transporter Spridning av allvarliga smittämnen, giftiga kemikalier och radioaktiva ämnen Ekonomisk säkerhet Områdesvis samordning, samverkan och information Skydd, undsättning och vård Till regeringens disposition Internationell operativ verksamhet Länsstyrelserna Länsstyrelsernas områdesansvar Beredskapsåtgärder Finansierings och återredovisning 81 1

2 1. Inledning 1.1 Uppdraget Regeringen uppdrog den 22 november 2001 åt Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) att redovisa ett planeringsunderlag för det civila försvaret avseende budgetåret I avvaktan på den fortsatta utformningen av samhällets säkerhets- och beredskapsarbete skulle myndigheterna enligt beslutet utgå från gällande funktionsindelning. Av uppdraget framgick också att Överstyrelsen skulle ha beredskap att revidera planeringsunderlaget för Den 1 mars 2002, lämnade ÖCB planeringsunderlag för det civila försvaret 2003 till regeringen. Regeringen har i beslut (Fö2002/855/CIV) givit ÖCB i uppdrag att revidera inlämnat planeringsunderlag för år Uppdraget lyder enligt följande: Regeringen har i regeringsbeslut (Fö2002/855/CIV) uppdragit åt Överstyrelsen för civil beredskap att i samverkan med Utredningen om en ny myndighet för beredskapsplanering (dir 2001:84) revidera inlämnat planeringsunderlag för år 2003 inom nedan angiven ram. Belopp skall anges för anslagsposter vilka motsvarar de i propositionen redovisade samverkansområdena: Teknisk infrastruktur Transporter Spridning av allvarliga smittämnen, giftiga kemikalier och radioaktiva ämnen Ekonomisk säkerhet Områdesvis samordning, samverkan och information Skydd, undsättning och vård För de myndigheter som tar ut avgifter inom elförsörjnings- och telekommunikationsområdet som redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten skall belopp motsvarande avgifterna anges som egna anslagsposter. Vidare skall förslag lämnas i samråd med Utredningen om en ny myndighet för beredskapsplanering avseende belopp för Krisberedskapsmyndighetens förvaltningsanslag. Förslag skall även lämnas avseende förvaltningsanslag för Styrelsen för psykologiskt försvar. Den ram som Överstyrelsen skall fördela på dessa tre anslag är följande: År Ekonomisk ram, tkr Fast prisläge 2002 Av underlaget skall framgå vilken verksamhet de olika myndigheterna skall bedriva inom respektive samverkansområde samt belopp för detta. I de fall Överstyrelsens bedömning om verksamheten skiljer sig från myndigheternas skall skäl härtill redovisas. Uppgift om bedömt investeringsbehov och bemyndiganden enligt 20 anslagsförordningen (1996:1189) skall redovisas för anslaget avseende civilt försvar. Underlag om myndigheters anmälda behov av avtal och beställningar skall redovisas. Bemyndiganden skall avse sådana 2

3 avtal och beställningar som avses ingås under 2003 och som innebär ekonomiska förpliktelser efter Berörda myndigheter skall lämna underlag till Överstyrelsen. Uppdraget skall redovisas senast den 17 maj Försvarsdepartementet har även muntligen meddelat ÖCB att ca 180 mnkr skall frigöras för satsningar i enlighet med intentionerna i proposition 2001/02:158 Samhällets säkerhet och beredskap. 1.2 Metod ÖCB har under april månad 2002 begärt in underlag avseende myndigheternas anspråk på medel från anslag 6:21 civilt försvar, samt inbjudit berörda myndigheter till dialog. I början av maj har det reviderade planeringsunderlaget skickats för yttrande till berörda myndigheter och organisationer. Remissvaren har bifogats när ÖCB lämnade det reviderade planeringsunderlaget till regeringen den 17 maj. Arbetet har bedrivits i nära anslutning till det arbete som pågår avseende ett reformerat planeringsystem. Försvarsdepartementet och Utredningen om en ny myndighet för beredskapsplanering, har kontinuerligt informerats om arbetets fortskridande. 1.3 Redovisningsstruktur Redovisningen sker per samverkansområde enligt följande struktur: Anspråk och förslag på medel från anslag 6:21 civilt försvar Planerade beredskapsåtgärder Anslagssparande Beställningsbemyndiganden Lånefinansiering Investeringsplan Redovisningen bygger främst på berörda myndigheters redovisningar. ÖCB har dock bearbetat och analyserat inkomna redovisningar och utifrån detta utarbetat ett förslag till medelsfördelning. Berörda myndigheter har beretts möjlighet att lämna synpunkter på förslag, texter och tabeller i en remissomgång. 3

4 2. Planeringsförutsättningar och anpassning 2.1 Planeringsförutsättningar Samhällets säkerhets- och beredskapsarbete innebär att militära såväl som andra hot som berör Sverige skall kunna mötas. Samhället skall även kunna förebygga och hantera situationer, vilka utan att direkt hota Sveriges fred och självständighet, ändå skulle kunna innebära snabba och allvarliga försämringar av samhällets normala förmåga. Samhällets samlade säkerhet och beredskap består av: samhällets grundläggande robusthet och beredskap, det vill säga samhällets basförmåga, förmåga att möta det vidgade säkerhetsbegreppets krav, samt förmåga att uppfylla de försvarspolitiska målen. Samhällets basförmåga utgörs av den grundläggande robusthet och beredskap som finns inbyggd i samhället. Basförmågan avser primärt normala fredstida störningar och olyckor som till exempel bränder, olyckor med transportmedel, men också händelser med mer omfattande konsekvenser som till exempel epidemier och allvarliga smittsamma djursjukdomar, översvämningar, kortare eller längre avbrott i elförsörjningen eller telekommunikationerna. Vad som orsakat händelserna är av mindre betydelse, avgörande är förmågan att kunna motstå störningar och olyckor eller att kunna hantera konsekvenserna av det inträffade. Att kunna möta det vidgade säkerhetsbegreppets krav innebär en förmåga att kunna hantera påfrestningar i hela hotskalan, från svåra påfrestningar på samhället i fred till höjd beredskap och krig. Förmågan att uppfylla de försvarspolitiska målen avser dels huvudmålen för säkerhetspolitiken vars uppgift är att bevara landets oberoende, men också att totalförsvarsresurser skall kunna användas för att bidra till fred och säkerhet i omvärlden. Inom ramen för berörda departements och myndigheters reguljära planering skall totalförsvarsresurser även kunna användas för att stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred. Revideringen av planeringen för år 2003 sker utifrån de generella mål för samhällets säkerhet och beredskap som beskrivits ovan samt utifrån de nuvarande uppgifterna för det civila försvaret, vilka är att värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp och krig i vår omvärld, bidra till fred och säkerhet i omvärlden och stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred. I proposition (2001/02:158) Samhällets säkerhet och beredskap bedömer regeringen att ett nytt politikområde bör inrättas som omfattar beredskap och förmåga vid olyckor och svåra påfrestningar på samhället i fred. 4

5 Målet för politikområdet Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar skall vara att minska risken för och konsekvenserna av olyckor och svåra påfrestningar på samhället och minska lidande och skadeverkningar av olyckor och katastrofer i andra länder. Målet skall ersätta det av riksdagen 1997 beslutade målet för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred samt det av riksdagen 2000 beslutade målet för politikområdet Skydd mot olyckor. 2.2 Anpassning I propositionen (2001/02:10) Fortsatt förnyelse av totalförsvaret anger regeringen att en stor del av den traditionella verksamhet som bedrivs inom ramen för begreppet totalförsvar och med invasionshotet som grund, kan tillgodoses genom en tillräcklig anpassningsförmåga. Enligt propositionen gäller detta särskilt det civila försvaret, där den grundläggande försvarsförmågan bygger på samhällets robusthet och förmåga till krishantering. Anpassning består av successiva beslut om förändringar av alla typer av operativ förmåga, resursers tillgänglighet och samhällets robusthet. Dessa beslut ger möjlighet att förändra förmågan för att möta aktuella hot. I ett system som bygger på anpassningsprincipen blir samhällets grundförmåga av central betydelse för att kunna hantera olika typer av påfrestningar. De åtgärder som krävs för att skapa en god grundförmåga måste planeras och utformas i närtid under löpande verksamhetsoch budgetprocess. Inom det civila försvaret skall det finnas en tillräckligt hög grundförmåga för att: möjliggöra handlingsfrihet att hantera förändrade förutsättningar i framtiden, kunna motstå hot om och begränsade insatser mot civila funktioner eller infrastruktur i form av sabotage eller begränsat användande av fjärrstridsmedel, bidra till samhällets totala motståndsförmåga mot informationsoperationer, samt kunna stödja Försvarsmakten. Grundförmågan består av tre komponenter: basförmåga, omedelbar förmåga samt förmåga på kort sikt. Förmågan att hantera fredstida olyckor och svåra påfrestningar på samhället i fred utgör sammantaget basförmågan i samhället (beskriven under 2.1). Den omedelbara förmågan är den förmåga som en verksamhet i samhället skall ha i ett omedelbart läge, till exempel vid en svår fredstida påfrestning. Det är varje verksamhets skyldighet att själv definiera kravet på den egna omedelbara förmågan. Det är svårt att närmare precisera tidsperspektiv eftersom olika samhällsverksamheter fyller olika roller vid olika skeden beroende på typ av händelse och insats. Förmåga på kort sikt (inom ett års förberedelser) innebär förmåga att kunna motstå ett väpnat angrepp med insatser av fjärrstridsmedel, sabotageförband och begränsade luftrörliga insatsstyrkor. 5

6 De beredskapsåtgärder som föreslås i detta reviderade planeringsunderlag avser i princip enbart åtgärder som syftar till att skapa en godtagbar grundförmåga hos aktörerna i det civila försvaret. Övriga beredskapsåtgärder har hänskjutits till en anpassningsperiod. Anpassningsfilosofin omfattar även förmågan till anpassning på medellång sikt (inom fem år) och anpassning på lång sikt (inom tio år). Inom en anpassningsperiod på medellång sikt skall det civila försvaret kunna bidra till samhällets samlade förmåga att möta ett väpnat angrepp, vilket innebär mer omfattande militära operationer på marken, i luften och till sjöss. Det civila försvarets behov av insatser kommer i en sådan situation att trappas upp och beröra stora delar av landet. Utöver kommunikations- och försörjningsfrågor kommer också enklare former av fysiskt skydd att aktualiseras. Behovet av samverkan inom det civila försvaret kommer också att öka och en närmare civil-militär samverkan kommer i detta läge att krävas på alla ledningsnivåer. Inom anpassning på lång sikt skall det civila försvaret kunna bidra till samhällets samlade förmåga att möta flera olika typer av mer omfattande väpnade angrepp. Ingen anpassningsplanering behöver utföras för detta alternativ. I stället skall fokus, enligt regeringen, vara att bygga upp en basförmåga inom ramen för grundförmågan för att bibehålla handlingsfriheten för det civila försvaret på lång sikt. Flexibiliteten och dimensioneringen av grundförmågan är således av mycket stor betydelse för att klara detta scenario Pågående arbete med anpassningsplanering Den 17 november 2000 gav regeringen ÖCB i uppdrag att utreda hur anpassningsfilosofin slagit igenom hos aktörer inom det civila försvaret samt att redovisa myndigheternas bedömningar av vilka åtgärder som kan anstå till en anpassningsperiod. ÖCB fann att det förelåg brister i anpassningsplaneringen inom det civila försvaret. Regeringen har därför gett ÖCB i uppdrag (Fö2001/2664/CIV) att i samarbete med berörda myndigheter, utarbeta en modell och ta fram riktlinjer för hur anpassningsplanering skall genomföras inom det civila försvaret. ÖCB har under hösten 2001 genomfört en förstudie samt utarbetat modell och riktlinjer för hur anpassningsplanering kan genomföras inom det civila försvaret. Under våren 2002 har berörda myndigheter informerats om uppdraget och en gruppövning om anpassning har genomförts. En arbetslägesredovisning har gjorts till Försvarsdepartementet den 1 mars 2002 och förslag till modell och riktlinjer har skickats ut på remiss till berörda myndigheter under mars och april. Slutredovisning sker den 1 juni Detta innebär att några modeller och riktlinjer för anpassningsplanering inte har kunnat användas i arbetet med reviderat planeringsunderlag för det civila försvaret ÖCB har i detta planeringsvarv i än större utsträckning säkerställt att berörda myndigheter beaktar ingångsvärdena i regeringens proposition (1998/99:74) Förändrad omvärld omdanat försvar rörande anpassning. Nu genomförs enbart beredskapsåtgärder som syftar till att skapa en godtagbar grundförmåga hos aktörerna inom det civila försvaret. Övriga beredskapsåtgärder har hänskjutits till en anpassningsperiod. Vissa beredskapsåtgärder kan dock inte skjutas upp. Exempel på sådana åtgärder är att säkerställa viss specialkompetens som tar lång tid att bygga upp, samt att bygga in säkerhet och robusthet i viss samhällsviktig infrastruktur. 6

7 3. Finansieringsprinciper 3.1 Principer för politikområdet Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar samt verksamhetsområdet Det civila försvaret I syfte att förbättra samhällets resursanvändning skall åtgärder inom beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred och höjd beredskap samordnas både vad avser verksamhet och finansiering. Utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet skall, när det gäller höjd beredskap inom det civila försvaret och svåra påfrestningar på samhället i fred, finansiera: investeringar avseende svåra påfrestningar på samhället i fred som samtidigt i hög grad stärker förmågan vid höjd beredskap, övnings- och utbildningsverksamhet som syftar till att ge samhället tillräcklig krishanteringsförmåga på lokal, regional och nationell nivå för såväl svåra påfrestningar på samhället i fred som höjd beredskap, investeringar för höjd beredskap, samt viss internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet. Åtgärder inom verksamhetsområdet svåra påfrestningar skall liksom idag i huvudsak finansieras över andra utgiftsområden om inte investeringen avser de områden som anges ovan Principer för statliga åtgärder och finansiering Statens ansvar inom krishanteringsområdet avser åtgärder som är specifikt inriktade på extrema händelser med låg sannolikhet och med mycket allvarliga och långtgående konsekvenser. Administrativa beredskapskostnader, kostnader för planläggning, utbildning av egen personal för kris- och krigsorganisation, övningsverksamhet m.m. skall finansieras av den verksamhetsansvarige. Detta innebär för statliga myndigheter att de finansierar åtgärderna över sina förvaltningsanslag eller motsvarande. Planläggning, utbildning och övning som är av större omfattning och som inte enbart berör den egna verksamheten utan syftar till samverkan mellan olika verksamheter och till att få krishanteringssystemet att fungera bör dock inte alltid finansieras av den verksamhetsansvarige. Detta gäller planering samt utbildnings- och övningsverksamhet som berör flera samverkansområden eller flera myndigheter/aktörer inom ett samverkansområde och som syftar till hantering av svåra påfrestningar på samhället i fred eller väpnat angrepp. Staten skall även bidra till åtgärder som syftar till att ge samhället erforderlig krishanteringsförmåga på lokal, regional och nationell nivå för såväl svåra påfrestningar på samhället i fred som höjd beredskap. 7

8 Åtgärder som syftar till att förbättra basförmågan, det vill säga grundläggande åtgärder för att skydda sig mot konsekvenser av olyckor och kriser, skall finansieras av den verksamhetsansvarige. Exempel på sådan verksamhet är informationssäkerhetsåtgärder som syftar till att skydda användaren mot IT-relaterade hot som sker isolerat. Exempel på andra åtgärder som inkluderas i basförmågan är åtgärder för att hantera störningar i infrastrukturen vid snöoväder eller stormar samt begränsade och kortvariga avbrott eller andra driftstörningar vid tekniska eller andra problem Investeringar avseende svåra påfrestningar på samhället i fred som samtidigt väsentligt stärker förmågan vid höjd beredskap Investeringar avseende svåra påfrestningar på samhället i fred som samtidigt väsentligt stärker förmågan vid höjd beredskap, skall kunna finansieras inom utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. Statliga myndigheters investeringar avseende svåra påfrestningar på samhället i fred vilka inte direkt stärker förmågan vid höjd beredskap, skall däremot även fortsättningsvis finansieras över dessa myndigheters respektive förvaltningsanslag eller motsvarande och därmed belasta andra utgiftsområden. Vissa åtgärder för fredstida kriser får finansieras inom utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. Det gäller exempelvis kunskapscentrum för katastrofmedicin inom hälso- och sjukvården. Dessutom skall bidrag för grundförmåga avseende kommunalteknisk försörjning för både svåra påfrestningar på samhället i fred och för höjd beredskap finansieras över utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. Även i fortsättningen skall finansieringen delas mellan stat, landsting och kommun. Organisationsstöd och uppdragsersättning till frivilliga försvarsorganisationer för uppgifter under höjd beredskap och för viss verksamhet under svåra påfrestningar på samhället i fred skall finansieras över utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet Åtgärder för samhällets krishanteringsförmåga på lokal, regional eller nationell nivå Planerings-, utbildnings- samt övningsverksamhet av mer omfattande karaktär som syftar till hantering av svåra påfrestningar på samhället i fred eller höjd beredskap, skall kunna finansieras inom utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. Exempel på övningar kan vara sådana som berör flera samverkansområden eller flera myndigheter och aktörer inom ett samverkansområde. Utbildnings- och övningsverksamhet som syftar till hantering av olyckor av lägre dignitet än vad som nu nämnts skall dock finansieras av den verksamhetsansvariges förvaltningsanslag eller motsvarande. Områdesansvaret gäller såväl vid svåra påfrestningar på samhället i fred som vid höjd beredskap och är en förutsättning för att helhetssynen skall kunna få genomslag i det nya krishanteringssystemet. Att stötta områdesansvaret på lokal och regional nivå hör till de åtgärder som syftar till att ge samhället erforderlig krishanteringsförmåga för att klara såväl svåra påfrestningar på samhället i fred som höjd beredskap. 8

9 Forskning och utveckling, omvärldsanalyser för höjd beredskap och svåra påfrestningar på samhället i fred samt risk- och sårbarhetsanalyser som berör flera samverkansområden skall också kunna finansieras över utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet Investeringar för höjd beredskap Utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet skall finansiera åtgärder för höjd beredskap i dess helhet när det gäller investeringar i anläggningar, materiel och utrustning för höjd beredskap avseende grundförmåga och för anpassning på medellång sikt (fem år). Även utbildningskostnader och förmånsmedel för totalförsvarspliktiga samt omfattande övningar och utbildningar för höjd beredskap hör till denna grupp av åtgärder Viss internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet Utgiftsområdet skall kunna finansiera åtgärder som avser Sveriges möjligheter att med civila resurser stötta andra länder vilka befinner sig i tillstånd av svår påfrestning på samhället i fred. Det skall då endast avse insatser i länder som inte kategoriseras som biståndsmottagande länder av SIDA. Här avses akuta operativa insatser, där beslut tas av regeringen. Särskilda medel avsätts genom regeringens försorg och utbetalas till berörd myndighet i samband med insats. 3.2 Ny anslagsstruktur för det civila försvaret Under utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet kommer medel för verksamhet inom det civila försvaret att finnas uppdelat på tre anslag. Två av anslagen är förvaltningsanslag för Krisberedskapsmyndigheten respektive Styrelsen för psykologiskt försvar. Det tredje anslaget är ett sakanslag för det civila försvaret. Detta anslag kommer i huvudsak att disponeras av Krisberedskapsmyndigheten. Anslaget kommer att vara underindelat i ett antal olika anslagsposter som delvis motsvarar samverkansområdena. Utöver dessa kommer separata anslagsposter att finnas för de avgifter som tas ut av Svenska kraftnät och Post- och telestyrelsen och som är knutna till specifik verksamhet. Det kommer också finnas en separat anslagspost för internationella operativa insatser. Anledningen till att anslaget för det civila försvaret disponeras av Krisberedskapsmyndigheten är att myndigheten under löpande budgetår skall kunna göra avvägningar mellan de olika samverkansområdena, varvid omprioriteringar vid behov skall kunna göras. En illustration av anslagsstrukturen följer nedan: Anslag 6:19 Krisberedskapsmyndigheten (förvaltningsanslag) 6:20 Styrelsen för psykologiskt försvar (förvaltningsanslag) 6:21 Det civila försvaret (sakanslag) 9

10 Anslagsposter 6:21:1 Teknisk infrastruktur (samverkansområde) 6:21:2 Åtgärder för att skydda telekommunikatio nerna mot allvarliga hot och påfrestningar i fredstid (avgifter) 6:21:3 Elberedskapsåtgärder (avgifter) 6:21:4 Transporter (samverkansområde) 6:21:5 Spridning av allvarliga smittämnen, giftiga kemikalier och radioaktiva ämnen (samverkansområde) 6:21:6 Ekonomisk säkerhet (samverkansområde) 6:21:7 Områdesvis samordning, samverkan och information (samverkansområde) 6:21:8 Skydd, undsättning och vård (samverkansområde) 6:21:9 Till regeringens disposition 6:21:10 Internationell operativ verksamhet Under respektive anslagspost anges vilka myndigheter som inkommit med anspråk, samt intill vilka belopp. Se vidare i kapitel 7. ÖCB har inför planeringen för år 2004 även arbetat med att ta fram nya kategorier för beredskapsåtgärder inom det civila försvaret. Användandet av gemensamma kategorier skulle underlätta uppföljningsarbetet inom det civila försvaret och ge en ökad transparens åt verksamheten. Exempel på åtgärdskategorier är: Utbildning/övning Forskning Planering, utredning och utveckling Investeringar Kapital- och räntekostnader Drift och underhåll Kostnader i samband med utförsäljning Bidrag och ersättningar Information Internationell verksamhet Årgärdskategorierna har inte tillämpats i planeringen inför år ÖCB anser att det krävs tydliga definitioner av kategorierna om de skall kunna användas effektivt. ÖCB anser därför att den nya Krisberedskapsmyndigheten bör återkomma i denna fråga i nästa planeringsvarv. 10

11 4. Reformerat säkerhets- och beredskapsarbete I regeringens proposition (2001/02:10) Fortsatt förnyelse av totalförsvaret lade regeringen hösten 2001 fram förslag till reformering av samhällets säkerhets- och beredskapsarbete. Med anledning av dessa förslag genomgår det civila försvaret för närvarande en omfattande omorganisering syftande till att bygga upp ett nytt beredskapssystem, som bättre skall kunna möta de krav som det vidgade säkerhetsbegreppet ställer. Det system med funktionsansvariga myndigheter som funnits sedan 1986 avskaffas under 2002 och ersätts med så kallade samverkansområden, samtidigt som områdesansvariga aktörer får en utökad roll. En ny Krisberedskapsmyndighet inrättas den 1 juli 2002 och ett nytt planerings- och anslagssystem införs från detta datum. Den nya strukturen för samhällets säkerhets- och beredskapsarbete skall, i enlighet med proposition (2001/02:10) Fortsatt förnyelse av totalförsvaret, präglas av en helhetssyn där beredskapen skall byggas underifrån. Begreppet säkerhet och beredskap är ett uttryck för en bredare problemställning över hela hotskalan från svåra påfrestningar i fred till krig. I detta perspektiv är samhällets förmåga att hantera kriser som rör flera samhällssektorer av stor vikt. Tre övergripande principer kompletterar detta sektorsövergripande perspektiv ansvarsprincipen, likhetsprincip en och närhetsprincipen. Ansvarsprincipen innebär att den aktör som har ansvaret för en verksamhet i fredstid, också skall bära ansvaret vid svåra påfrestningar i fred eller krig. Det ansvar som en myndighet tilldelats innebär att aktören skall svara för uppgiften under svåra påfrestningar i fred eller krig, men även att nödvändiga beredskapsförberedelser genomförs för detta ändamål under fredstid. Ansvarsprincipen har även tidigare gällt för planeringen inom det civila försvaret, men har då endast varit relaterad till kriget som hotbild. Enligt proposition (2001/02:10) skall ansvarsprincipen i framtiden även omfatta uppgifter som anknyter till svåra påfrestningar i fred. Denna utvidgning bedöms av regeringen som naturlig med anledning av den breddning av säkerhetsbegreppet som skett under de senaste åren. Komplexa kriser ställer särskilda krav på tvärsektoriell hantering. För att kunna lösa dessa kriser krävs en helhetssyn som ett komplement till ansvarsprincipen. Syftet med detta är att komplettera ansvarsprincipen genom att tillföra sådana resurser och kapacitet som möjliggör att berörda aktörer kan uppträda samordnat och effektivt. En tillämpning av ansvarsprincipen är likhetsprincipen. Denna princip är inriktad på de praktiska förutsättningarna för en verksamhet och innebär att en verksamhets organisation och lokalisering så långt som möjligt skall överensstämma i fred, kris och krig. I vissa situationer kan naturligtvis organisatoriska förändringar krävas, men likhetsprincipen innebär att dessa förändringar inte skall göras större än vad som krävs med hänsyn till krisens eller krigets karaktär. Likhetsprincipen har under 1990-talet fått ett allt större genomslag, bland annat genom att planeringen utgått från att verksamheten så länge som möjligt skall genomföras på fredsuppehållsplatsen. Den tredje principen som skall tillämpas vid utformningen av en struktur för samhällets säkerhets- och beredskapsarbete, är närhetsprincipen. Detta innebär att kriser skall hanteras på lägsta möjliga nivå i samhället. Den lägsta ledningsnivå eller instans som berörs av ett akut 11

12 krisförlopp, skall normalt svara för ledningen av de åtgärder som krävs för att kunna hantera situationen på ett effektivt sätt. Krishantering bör inte lyftas till en högre nivå om det inte behövs för att åstadkomma en mer rationell prioritering av åtgärder, eller av samordningsskäl. Närhetsprincipen kommer till tydligt uttryck genom det geografiskt orienterade områdesansvaret. Utöver dessa tre vägledande principer är det väsentligt att sektors- respektive områdesperspektiven beaktas på ett fullgott vis för att uppnå en tillräcklig förmåga att hantera kriser över hela hotskalan. Ett reformerat krishanteringssystem bör bättre kunna hantera sektorsövergripande påfrestningar. Områdesansvaret utgör en viktig komponent i detta reformerade system. Med områdesansvar menas att det inom ett geografiskt område skall finnas ett organ som ansvarar för inriktning, prioritering och samordning av tvärsektoriella krishanteringsåtgärder. Detta områdesansvar finns på tre nivåer lokal, regional och central nivå, och gäller såväl vid svåra påfrestningar i fred som vid höjd beredskap. På lokal nivå utövas områdesansvaret av kommunen, på regional nivå av länsstyrelsen och på central nivå av regeringen. Förslaget med ett reformerat krishanteringssystem med betoning på de områdesansvariga aktörerna innebär en tyngdpunktsförskjutning från sektorstänkande till områdesansvar, och från sektorsmyndigheter till länsstyrelser och kommuner. Detta innebär en ökad betoning av länsstyrelsernas och kommunernas ansvar, befogenheter och skyldigheter. Därför måste också nuvarande samverkansmönster mellan olika myndigheter förändras, liksom den nuvarande planeringsprocessen. Det reformerade krishanteringssystemet måste baseras på en tydlig ansvarsfördelning mellan kommun, länsstyrelse och regering samt på det uttalade områdesansvaret hos dessa aktörer. 4.1 Skapandet av samverkansområden Regeringen uppdrog i november 2001 åt ÖCB att utarbeta underlag till regeringens proposition (2001/02:158) Samhällets säkerhet och beredskap. Underlaget skulle bland annat avse förslag till nya samverkansområden som ersättning för funktionerna, nya finansieringsprinciper, nya budgetstyrningsprinciper, samt grundkomponenter i ett reformerat planeringssystem. Detta underlag redovisades till regeringen den 14 december Under våren 2002 har ÖCB på regeringens uppdrag, fortsatt arbetet med att ta fram förslag till ett reformerat planeringssystem och en ny målstruktur. I regeringens proposition (2001/02:158) Samhällets säkerhet och beredskap, föreslog regeringen att planeringen inom det civila försvaret och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred, skall bedrivas inom ramen för ett antal samverkansområden. Dessa är Teknisk infrastruktur Transporter Spridning av allvarliga smittämnen, giftiga kemikalier och radioaktiva ämnen Ekonomisk säkerhet 12

13 Områdesvis samordning, samverkan och information Skydd, undsättning och vård Det finns flera skäl till att dela in kris- och krigsviktig verksamhet i sammanhängande områden. Ett är att riksdag och regering måste ha möjlighet att överblicka de satsningar som görs inom beredskaps- och säkerhetsområdet. Ett annat väsentligt skäl är att det råder starka inbördes beroenden mellan flera av de aktörer som har uppgifter vid svåra påfrestningar på samhället i fred och vid höjd beredskap. Under våren 2002 har ÖCB initierat arbetet med att konstituera nämnda samverkansområden i samverkan med övriga berörda myndigheter inom totalförsvaret. Arbetet är indelat i tre faser och är organiserat i sex arbetsgrupper, en per samverkansområde samt en styrgrupp vilken samordnar, sammanställer och analyserar underlaget från arbetsgrupperna. Styrgruppen författar också den slutliga rapporten samt sköter kontakterna med regeringskansliet och övriga berörda parter. Fas ett av arbetet innebar ett klargörande av uppgifter och aktörer. I detta skede beskrev deltagande myndigheter den verksamhet som skall bedrivas inom respektive samverkansområde samt fastställde vilka myndigheter som skall ha uppgifter inom de olika områdena. Dessa uppgifter kommer bland annat att tas in i en bilaga till den nya beredskapsförordningen. Denna första fas av arbetet med nya samverkansområden remissbehandlades genom en hearing den 26 mars och delredovisades till regeringen den 2 april Fas två i arbetet innebär formulerandet av mål och styrsystem. Detta innebär att de myndigheter som har uppgifter inom ett samverkansområde, formulerar mål för samverkansområdet och för den egna verksamheten. Det underlag som arbetats fram kommer att remissbehandlas genom en hearing den 23 maj. Detta lämnas till regeringen den 31 maj. Fas tre innebär att styrgruppen summerar det underlag som producerats i tidigare faser samt remissbehandlar detta under juni månad. Den 28 juni kommer en slutredovisning att göras till Försvarsdepartementet och Utredningen om en ny myndighet för beredskapsplanering. 4.2 Nya aktörer och roller I det framtida planeringssystemet för samhällets säkerhets- och beredskapsarbete finns flera nya aktörer. Regeringen betonar dock starkt att det reformerade krishanteringssystemet inte skall ersätta ordinarie organisationsstrukturer utan komplettera dessa med de rutiner och förfaranden som krävs för att förebygga, hantera och följa upp mycket allvarliga krissituationer. För att göra detta möjligt är det väsentligt att den nya rollfördelningen tydliggörs och att områdes- respektive samverkansansvar klargörs. Utifrån de tre centrala principerna i säkerhets- och beredskapsarbetet, medför närhetsprincipen att aktörernas relationer präglas av ett tydligare underifrånperspektiv. Planeringen av verksamheten, likväl som det faktiska krisagerandet, måste ha sin utgångspunkt i den lokala nivån och successivt aggregeras upp till den centrala nivån. Denna utgångspunkt i ett underifrånperspektiv, är både verksamhetsorienterat och geografiskt orienterat. Det verksamhetsorienterade underifrånperspektivet innebär att utgångspunkten för säkerhets- och beredskapsarbetet skall vara samhällets basförmåga och den normala fredsverksamheten. Ur ett geografiskt orienterat perspektiv 13

14 innebär underifrånperspektivet att förmågan på lokal nivå utgör grunden för beredskapen vilken kompletteras med åtgärder på regional och central nivå. I det reformerade planeringssystemet är den ökade betoningen på de områdesansvariga aktörerna central. Andra viktiga aktörer är centrala statliga myndigheter med samverkans- och bevakningsansvar. Dessutom är samverkan nödvändig med Försvarsmakten. Även ett antal aktörer utanför myndighetsvärlden bör integreras och engageras i det framtida planeringssystemet, till exempel frivilliga försvarsorganisationer, trossamfund och näringslivet inom infrastruktursektorn Aktörer inom områdesansvaret Områdesansvar innebär att det på varje nivå skall finnas ett organ som har det yttersta ansvaret för att verksamheten inom säkerhets- och beredskapsområdet anpassas till de behov som finns inom det aktuella geografiska området. De områdesansvariga aktörerna har ansvaret för att tillgodose tvärsektoriella lösningar ur ett helhetsperspektiv över hela hotskalan. Detta ansvar är utformat utifrån ett underifrånperspektiv. Ansvarsnivån aggregeras successivt upp i hierarkin, från den lokala till den centrala nivån, men har alltid sin utgångspunkt i det lokala. Detta innebär att den områdesansvariga aktören ansvarar för att de aktörer som finns inom detta område uppträder samordnat och effektivt i hanteringen av en påfrestning, oavsett karaktär. På lokal nivå skall områdesansvaret utövas av kommunstyrelsen. Förutsättningarna för utövandet av områdesansvar skiljer sig dock åt mellan stat och kommun. En kommun kan inte inrikta statliga eller andra fristående aktörers åtgärder. Kommunen kan därmed inte göra någon bindande prioritering av åtgärder som någon annan ansvarar för. Kommunernas ansvar i detta avseende måste därför regleras i lag. En förutsättning för att kommunerna skall kunna bära ett områdesansvar i den mening som regeringen avser, är att kommunerna ges möjlighet att inrätta särskilda krisledningsorgan i en allvarlig krissituation. Detta förutsätter också ett utvidgat planeringsansvar, vilket kräver förändringar i bland annat Kommunallagen. Regeringen har utsett en särskild utredare (dir 2001:40) att utreda och föreslå lagförändringar. Utredningen överlämnade betänkandet (SOU 2001:105) Extraordinära händelser i kommun och landsting till regeringen i december I en krissituation i fred berörs kommunen och en rad aktörer som verkar inom detta geografiska område, statliga myndigheter, landsting, trossamfund, företag, andra organisationer etc. Dessa aktörer hanterar samma kris men har olika roller, där varje aktör leder sin egen verksamhet. För att krisen som helhet skall kunna hanteras effektivt, krävs samordning. Denna samordning krävs både i en förberedande och förebyggande fas, såväl som i en akut situation eller återställandefas. I områdesansvaret på den lokala nivån ingår att kommunstyrelsen är sammankallande och initiativtagare till att nödvändig samordning mellan aktörer kommer till stånd. På regional nivå är det länsstyrelsen som utövar områdesansvaret. Både för kommunerna och länsstyrelserna innebär områdesansvaret att planeringen utgår från enhetliga förutsättningar såväl i förberedelse- som planeringsskedet. Länsstyrelserna utgör genom det regionala områdesansvaret en statligt stödjande funktion gentemot de områdesansvariga kommunerna. Länsstyrelserna skall kunna tillföra kapacitet och kompetens för att stärka krishanterings- 14

15 förmågan vid komplexa svåra påfrestningar i fred som kan kräva samtidiga och samordnade insatser inom flera samhällssektorer. På den centrala nivån utövas områdesansvaret av regeringen Aktörer inom sektorsansvaret Sektorsansvariga aktörer inom samhällsviktig verksamhet tilldelas ett samverkansansvar. Detta ansvar innebär att en aktör är ansvarig för att genomföra nödvändiga förberedelser inom sitt ansvarsområde för att kunna hantera konsekvenserna av svåra påfrestningar i fred och för att viss samhällsviktig verksamhet skall kunna upprätthållas under höjd beredskap. För att underlätta den tvärsektoriella samordningen delas den samhällsviktiga verksamheten in i ett antal samverkansområden. Ett samverkansområde avser ett avgränsat verksamhetsområde med ett enhetligt mål eller syfte, och som är av stor betydelse för samhällets förmåga att fungera vid svåra påfrestningar i fred eller för att kunna motstå ett väpnat angrepp. Ett samverkans- och bevakningsområde består därför av verksamhet som bedrivs av flera myndigheter som måste samverka för att effektivt kunna möta en kris eller ett krig. I den reformerade planeringsstrukturen medför underifrånperspektivet att den tvärsektoriella dimensionen beaktas både ur det geografiska perspektivet och det verksamhetsorienterade perspektivet. Samspelet mellan sektorsansvaret och områdesansvaret utgör grunden för effektiv krishantering på alla nivåer. För att alla aktörer skall ges förutsättningar att uppträda samordnat i den nya krishanteringsstrukturen, spelar också den nya Krisberedskapsmyndigheten en central roll. 4.3 Skapandet av en Krisberedskapsmyndighet En ny myndighet för beredskapsplanering, Krisberedskapsmyndigheten, kommer att inrättas den 1 juli Den nya myndigheten kommer att ha samordnande uppgifter inom beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred och inom det civila försvaret. Utredningen om en ny myndighet för beredskapsplanering har under våren 2002 redovisat preciserade förslag om den nya myndighetens uppgifter och organisation. Krisberedskapsmyndigheten kommer att fungera som motor i det nya beredskapssystemet och kommer att ha en stödjande uppgift i förhållande till regeringen i dennas roll som områdesansvarigt organ. Myndigheten kommer samtidigt att ha stödjande uppgifter i förhållande till områdesansvariga myndigheter på regional och lokal nivå. En viktig roll för Krisberedskapsmyndigheten kommer att vara samordningen mellan de olika samverkansområdena samt att inrikta och utveckla planeringsprocessen inom det nya beredskapssystemet. Utöver ovan nämnda uppgifter kommer Krisberedskapsmyndigheten även att bedriva omvärldsbevakning, analys och forskningssamordning samt fördela medel inom det nya beredskapssystemet. Utförlig information om Krisberedskapsmyndighetens uppgifter återfinns i de rapporter som Utredningen om en ny myndighet för beredskapsplanering, lämnat till regeringen den 15 januari respektive den 9 april En slutrapport skall lämnas senast den 30 juni

16 4.4 Näringslivets roll De tekniska infrastruktursystemen är av stor betydelse för att samhället skall kunna fungera. Sårbarheten i infrastrukturen får även allvarliga konsekvenser för svenskt näringsliv vilket är beroende av fungerande infrastruktur för att kunna bedriva sin verksamhet. Beroendet av säker infrastruktur, åtgärder för ökad robusthet, krishanterings- och återställandeförmåga, är detsamma för staten som för näringslivet. I en reformerad krishanteringsstruktur finns det därför både behov av och förutsättningar för ett strategiskt samarbete mellan stat och näringsliv, baserat på frivillighet och ömsesidig nytta. Enligt Försvarsberedningens rapport (Ds 2001:44) Ny struktur för ökad säkerhet - nätverksförsvar och krishantering, är ett partnerskap mellan stat och näringsliv viktigt för en ökad säkerhet i infrastrukturen. I ett sådant samarbete bör frågor angående inriktning gällande det framtida arbetet med säker infrastruktur, gränssnitt, samverkansformer, behov av författningsstöd, samt uppföljning och kontroll behandlas. 4.5 Frivilligorganisationerna och trossamfundens verksamhet Frivilligförsvaret är ett uttryck för folklig förankring. Frivilligorganisationerna är en väsentlig resurs och det frivilliga engagemanget utgör ett nödvändigt inslag i samhällets beredskap. För att skapa en bättre krishanteringsförmåga såväl för samhället som för den enskilda individen, måste denna typ av engagemang uppmuntras och tas tillvara i det reformerade krishanteringssystemet. De frivilliga försvarsorganisationerna och trossamfunden får i den reformerade strukturen inte bara en roll under höjd beredskap utan i hela skalan från svåra påfrestningar i fred till krig. 16

17 5. Ambitioner inför 2004 Planeringen inför år 2003 har präglats av övergången mellan två olika system för beredskapsplanering i samhället. Först inför år 2004 kommer en större och mer genomarbetad revidering av beredskapsplaneringen att bli möjlig. En ny myndighet för beredskapsplanering, Krisberedskapsmyndigheten, kommer också att ta över ÖCB:s uppgifter inom detta område. I planeringen inför år 2004 bör den ominriktning som påbörjats i detta planeringsunderlag fortsätta och bli tydligare. Det är ÖCB:s mening att alla nuvarande anslag inom det civila försvaret bör "nollställas" inför år Det bör således inte vara uttalat att de myndigheter som idag bedriver verksamhet inom det civila försvaret skall göra så även i fortsättningen. De beredskapsåtgärder som genomförs idag bör ses över och utvärderas, samt ställas mot annan möjlig och relevant verksamhet inom de nya samverkansområdena. Det är därför möjligt att verksamhet som genomförs under 2003 kan komma att avvecklas under De möjliga omprioriteringarna ställs ytterligare på sin spets av att nya aktörer har engagerats i det reformerade planeringssystemet. Det reformerade planeringssystemet omfattar även verksamhet som inte i samma utsträckning ingick i det gamla funktionssystemet. Den ökade betoningen på de områdesansvariga aktörerna kommer troligen också att få konsekvenser för prioriteringarna av medel inom det civila försvaret. I regeringens proposition (2001/02:158) Samhället säkerhet och beredskap betonas att följande verksamheter bör få en ökad tyngd inom det civila försvaret: NBC-beredskapen Övnings- och utbildningsverksamhet IT-säkerhetsområdet Beredskap för internationella insatser med civila resurser Andra prioriterade områden är att säkra viktig infrastruktur och att säkerställa samhällets ledningsförmåga - där kommunernas och länsstyrelsernas krishanteringsförmåga utgör en central komponent. De verksamheter som bör nedprioriteras till förmån för dessa är främst försörjning med industrivaror och beredskapslagring, beredskapsverksamhet inom transportsektorn, beredskapsverksamhet inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten, samt inom postbefordran. Dessa omprioriteringar har inletts under år 2003 och bör fortsätta under år De nya finansieringsprinciper som presenterades i regeringens proposition (2001/02:158) Samhället säkerhet och beredskap kan också komma att innebära att anslagen och den verksamhet som i dagsläget finansieras inom det civila försvaret måste ses över. De nya finansieringsprinciperna innebär bland annat att medel inom det civila försvaret i vissa fall kan få användas för att finansiera verksamhet som stärker samhällets förmåga vid svåra påfrestningar om detta samtidigt stärker förmågan vid höjd beredskap. Medel skall också i ökad utsträckning kunna användas till att finansiera utbildnings- och övningsverksamhet för svåra påfrestningar samt höjd beredskap. I fortsättningen kommer huvuddelen av anslaget för det civila försvaret att disponeras av Krisberedskapsmyndigheten, liksom den totalt bemyndiganderamen och låneramen. Överföringar av medel kommer sannolikt att göras löpande från Krisberedskapsmyndigheten 17

18 till respektive myndighet under budgetåret. Det kommer också att finnas möjligheter att genomföra omfördelningar av medel mellan verksamheter och myndigheter under löpande budgetår. Detta kommer att kräva utvecklade former för årlig utvärdering och uppföljning av verksamheten och ekonomin. 18

19 6. Anspråk på medel samt ÖCB:s förslag till fördelning Berörda myndigheter och länsstyrelser har till ÖCB inkommit med anspråk på medel från utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. En sammanställning av de totala anspråken redovisas i tabell 6.1. Tabell 6.1 Anspråk på medel från utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet (mnkr) Tillgängliga medel för verksamhet inom det civila försvaret 1994,0 1996,6 1996,6 Anspråk på medel 2018,0 2079,5 2026,4 Differens 24,0 83,8 30,4 Den 1 mars 2002 lämnade ÖCB till regeringen planeringsunderlag för det civila försvaret Regeringen har gett ÖCB i uppdrag att revidera föreliggande planeringsunderlag med hänsyn till de nya ingångsvärden som presenterats i regeringens proposition (2001/02:158) Samhällets säkerhet och beredskap. Styrande för ÖCB:s arbete har varit den inriktning som regeringen redovisat i propositionerna (1998/99:74) Förändrad omvärld - omdanat försvar, (1999/2000:30) Det nya försvaret, (2001/02:10) Fortsatt förnyelse av totalförsvaret samt (2001/02:158) Samhällets säkerhet och beredskap. ÖCB föreslår i enlighet med inriktningen i nämnda propositioner, Inriktning av strategisk planering och Planeringsinriktning för det civila försvaret 2003 (ÖCB dnr 5-752/2001), att planeringen inom det civila försvaret inriktas mot att säkra viktig infrastruktur, säkerställa samhällets ledningsförmåga, samt att stärka samhällets förmåga att motstå insatser med N-, B- och C-stridsmedel. En ökad satsning sker också på IT-säkerhet och TETRA. Försvarsdepartementet har även muntligen meddelat ÖCB att ca 180 mnkr skall frigöras för satsningar i enlighet med intentionerna i regeringens proposition (2001/02:158) Samhällets säkerhet och beredskap. De förslag som presenteras i detta dokument bygger till stor del på det underlag som presenterades i planeringsunderlag för det civila försvaret 2003, bilagorna Ekonomi och Ekonomi - samverkans- och bevakningsområden. I arbetet med att ta fram reviderade förslag till medelsfördelning för det civila försvaret 2003 har ÖCB dock haft ytterligare dialoger med berörda myndigheter. Myndigheterna har i vissa fall även inkommit med nya anspråk inom samverkansområdena utifrån de nya förutsättningar som angavs i regeringens proposition (2001/02:158) Samhällets säkerhet och beredskap. Inkomna anspråk överskrider tillgänglig ram, varför ÖCB tvingas lämna ett förslag till fördelning av medel som i flera fall avviker från totalt anspråk inom samverkansområdet. I ovan nämnda proposition presenteras förslag till ett reformerat planeringssystem och en ny struktur för samhällets säkerhets- och beredskapsarbete. Den 30 juni 2002 kommer dagens funktionssystem att upphöra och ersättas med nya samverkansområden. Därför redovisas i detta dokument anspråk och förslag i en ny anslagsstruktur som bygger på indelningen i samverkansområden. 19

20 I regeringens proposition (2001/02:158) Samhällets säkerhet och beredskap föreslås att en ny myndighet med samordnande planeringsuppgifter vad avser beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred och vid höjd beredskap skall inrättas den 1 juli ÖCB föreslår att den nya Krisberedskapsmyndigheten tilldelas förvaltningsanslag om 144 mnkr i enlighet med inkomna anspråk. ÖCB föreslår också att Styrelsen för psykologiskt försvar skall tilldelas förvaltningsmedel om 11,2 mnkr i enlighet med anspråk. Medel om 0,9 mnkr som avser en forskartjänst kan dock komma att omfördelas till Krisberedskapsmyndigheten enligt överenskommelse mellan de båda myndigheterna. ÖCB föreslår att Krisberedskapsmyndigheten tilldelas medel om 214,5 mnkr för verksamhet inom samverkansområdet Teknisk infrastruktur. Utöver detta föreslås verksamhet inom samverkansområdet finansieras med avgifter om totalt 350 mnkr, varav 100 mnkr för att finansiera skydd av telekommunikationer mot allvarliga hot och svåra påfrestningar i fredstid, och 250 mnkr för elberedskapsåtgärder. Dessa medel disponeras av Post- och telestyrelsen respektive Svenska kraftnät. Regeringen anger i proposition (2001/02:158) Samhällets säkerhet och beredskap att verksamhetskostnader och avgiftsuttag skall vara i balans för de myndigheter som tar ut avgifter. Svenska kraftnät har under 2002 legat på en verksamhetsnivå betydligt över avgiftsuttaget. ÖCB anser dock att det allvarligt skulle försämra samhällets beredskap mot störningar i elförsörjningen att sänka verksamhetsnivån till den nivå som motsvarar dagens avgiftsuttag. ÖCB föreslår i första hand därför att regeringen föreslår riksdagen att öka avgiftsuttaget inom elförsörjningen så att detta bättre motsvarar önskvärd verksamhetsnivå. ÖCB anser att en verksamhetsnivå på 266 mnkr inklusive förmånsmedel för civilpliktiga är rimlig för åtgärder inom elberedskapsområdet. (Denna ökning av avgifterna är inte inkluderad i totala medel inom det civila försvaret om 1996,6 mnkr. Totala medel bör öka i motsvarande grad då intäkterna ökar med avgiftsökningen.) Om regeringen väljer att inte föreslå ett utökat avgiftsuttag föreslår ÖCB att verksamhetsnivån sänks till 216 mnkr inklusive förmånsmedel för civilpliktiga. Detta innebär att beredskapsverksamheten inom elförsörjningen finansieras med avgifter om 200 mnkr och anslag om 16 mnkr. Denna modell innebär att verksamheten under år 2004 kommer att sänkas med ytterligare 16 mnkr i syfte att uppnå balans mellan verksamhetsnivå och avgiftsuttag. Detta i enlighet med intentionerna i regeringens proposition (2001/02:158) Samhällets säkerhet och beredskap. ÖCB föreslår att Krisberedskapsmyndigheten tilldelas medel för samverkansområdet Teknisk infrastruktur på en nivå som är 12,5 mnkr lägre än inkomna anspråk. ÖCB föreslår att Krisberedskapsmyndigheten tilldelas medel om 12 mnkr för beredskapsåtgärder inom Energimyndighetens verksamhetsområde. Detta är 2 mnkr mer än det förslag som ÖCB lämnade i planeringsunderlag för det civila försvaret 2003, men 12,5 mnkr lägre än Energimyndighetens anspråk. ÖCB anser att en viss ambitionshöjning är motiverad till följd av nya ingångsvärden i regeringens proposition (2001/02:158) Samhällets säkerhet och beredskap. De ökade ekonomiska medlen bör bland annat användas för att utveckla samarbetet med näringslivet. Robusta telekommunikationer bör åstadkommas genom långsiktigt och metodiskt förebyggande arbete. ÖCB föreslår därför att Krisberedskapsmyndigheten avsätter medel om 48 mnkr, utöver de 100 mnkr som Post- och telestyrelsen tar ut i avgifter, för beredskapsåtgärder inom Post- och telestyrelsen verksamhetsområde. Vidare menar ÖCB att Krisberedskapsmyndigheten bör avsätta 0,5 mnkr för beredskapsverksamhet inom postområdet. 20