Bengt Kjellström Född 1936 Gjuterigatan 54 E Ystad ba.kjellstrom@swipnet.se

Transkript

1 Bengt Kjellström Född 1936 Gjuterigatan 54 E Ystad ba.kjellstrom@swipnet.se Bakgrund Född 1936 i Husie församling i Malmö. Mina föräldrar var Gunnar Källström, eget företag med taxibil, och Hertha Kjellström, skrivbiträde vid S:t Petri församling i Malmö. Skolgång, sex år i vanlig folkskola ( ), därefter fyra år vid Malmö Borgarskolas Handelslinje. Avslutades med Handelsrealexamen Förväntat yrkesval var ju att gå in i min fars taxirörelse för att överta denna vid lämplig tidpunkt. Min far avled dock vid unga år, vilket gjorde att taxirörelsen måste säljas. Jag gick igenom folkskolan med ganska bra betyg, och man rekommenderade mig att söka till realskola. Då blev mitt val Malmö Borgarskolas handelslinje. Efter realexamen kunde man utan särskild prövning fortsätta två år för att ta handelsstudenten. Men det blev ganska lockande att ta ett arbete, eftersom ekonomin var knapp. Skolan hade gett mig grundläggande kunskaper i bokföring, handelsräkning, maskinskrivning samt engelska och tyska. Det fanns ganska mycket att välja på under 50-talet, och jag valde ett arbeta med bokföring, kassa, lönehantering och övrig redovisning vid ett mindre agenturföretag. Företaget gav mig också möjlighet att komplettera min utbildning i handelsämnen, vilket jag utnyttjade. Under min tid på detta företag fullgjorde jag också min värnplikt som MCordonnans vid A3 i Kristianstad. Framtidsutsikter Utvecklingsmöjligheterna vid det lilla agenturföretaget var ganska små, och jag började söka efter andra vägar till utveckling. Min blivande svärfar hade hört mycket om ny teknik med hjälp av hålkortsmaskiner och att det fanns stora möjligheter att detta område skulle utvecklas starkt i framtiden. Ett försäkringsbolag i Malmö sökte hålkortsoperatör, och jag lämnade in min ansökan. Efter någon vecka blev jag kontaktad av försäkringsbolaget, som meddelade att man hade fått många bra ansökningar, men man hade valt annan sökande. Dock hade man blivit kontaktad av IBMs Malmökontor som hade akut brist på personal p.g.a. stark affärsutveckling. IBM frågade om man fick anställa någon av de sökanden som försäkringsbolaget fick över i anställningsprocessen. Introduktion till datatekniken På detta sätt blev jag plus en person till anställd av IBM som hålkortsoperatör vid Servicebyrån i Malmö. Året var nu Servicebyrån bearbetade hålkortsrutiner för företag som inte hade egna maskiner. Det kunde vara att skriva ut hyresräkningar för HSB varje månad, eller att skriva ut räkningar för prenumeranter hos tidningen Arbetet i Malmö. Andra uppdrag var att framställa försäljningsstatistik per distrikt och artikel för ett flertal företag. 1

2 Databasen bestod av hålkort, 80 kolumner per kort, i varje kolumn fanns siffrorna 0-9 samt läge för 11 och 12. För att stansa bokstäver, kombinerades läge 11,12 och 0 med någon av siffrorna. Kolumnerna var indelade i olika fält, ex. artikelnr, antal, á-pris, belopp. Stansavdelningen överförde data till hålkorten genom att korten stansades i stansmaskiner med underlag från t.ex. säljrapporter, kunduppgifter, abonnemangsuppgifter. Ett hålkort rymde ganska lite data, varför man i de flesta fall hade med en kod för korttyp, som kunde vara, namnkort, artikelkort eller lägenhetsuppgifter. Korten identifierades med hjälp av korttyp plus kundnummer och/eller artikelnummer. Hålkorten matades in i maskinerna och direkt passerade korten en metallvals. Mot valsen släpade 80 st små stålborstar, en för varje kolumn. När det fanns ett hål i kolumnen fick borsten kontakt med valsen vilket resulterade i en signal till maskinen att det fanns ett tecken i kolumnen. Maskiner och tekniker På servicebyrån fanns, Sorteringsmaskiner som sorterade korten i tolv olika fack, beroende på var hålet fanns i kolumnen. Korten sorterades i den ordning som kunden önskade. Ex. förenings- och lägenhetsnummer eller distrikt och artikelgrupp plus artikelnummer. Collator som hade två inmatningsfack, användes för att matcha ex. namnkort och lägenhetskort per förenings- och lägenhetsnummer.. Tabulator som hade utskriftsenhet och räkneverk. Användes för utskrift av ex. hyresräkningar och samtidigt summera hyresavgifter per lägenhet och förening samt totalsumma. Tabulatorn kunde lista korten, d.v.s. skrev ut all information i samtliga kort, eller tabulera då man summerade antal per artikelnr och skrev ut summan vid brytning på artikelnr Kalkylator som kunde programmeras att multiplicera antal med á-pris för att få en summa som stansades i ett summafält i resp. kort. Eller summera ett antal fält till ett summafält. Översättare som översatte kortfältens information till klartext i kortets överkant. Sorteringsmaskinen programmerades ganska enkelt, genom att man ställde in borsten på den kolumn som skulle sorteras. Om man skulle sortera på kundnummer, ex. ett fält med sex siffror, krävdes att kortstacken matades in sex gånger i maskinen, en gång per kolumn. Tabulatorn programmerades med hjälp av en kopplingsbox. Vi kopplade upp en ny box per uppdrag. I boxen fanns kontakter för varje kolumn som lästes in. Dessa kunde kopplas till utskriftspositioner eller till räkneverk. Vid brytning på ex. artikelnummer tömdes räkneverken och summan tömdes över till ett nytt räkneverk på högre nivå. Som hjälp för att konstruera en kopplingsbox, fanns en manual, men jag fick också gå igenom en grundläggande två-veckorskurs vid IBMs huvudkontor i Stockholm. De andra maskinerna hade också kopplingsboxar, som kopplades på liknande sätt. För HSB fanns ett namnkort för varje lägenhetsinnehavare samt ett lägenhetskort med avgifter för hyra, värme, varmvatten och garage samt total avgift. Gemensamt för HSB-korten var förenings- och lägenhetsnummer. Varje månad körde vi i tabulatorn fram hyresavier med inbetalningskort, som HSBföreningarna sedan delade ut till hyresgästerna. Innan man kom till framställning av hyresavier, utfördes en ändringsrutin, d.v.s. namnkort för avflyttade hyresgäster plockades bort för hand, och nya som stansats på stansavdelningen plockades också in för hand i namnkortskartoteket. Lägenhetskartoteket uppdaterades på samma sätt vid avgiftsändringar. 2

3 Vår avdelning i slutet av 50-talet och början av 60-talet bestod av 6-7 hålkortsoperatörer varav en 1:e operatör. Det kom in väldigt många uppdrag, många kunder ville ta hjälp av den snabbt växande tekniken. Uppdragen var ganska skiftande, rutiner för tidningsprenumerationer, försäljningsstatistik, beräkning och utskrift av el-räkningar, löneberäkning och utskrift av lönebesked m.m. Vid årsskiftet framställdes nya sjukkassekort för alla medlemmar i Försäkringskassan. Detta var ett mycket stort arbete, och vi fick ta in extrapersonal som kunde hålla igång maskinerna kvällar och nätter. Vi fasta anställda operatörer fick arbeta övertid så mycket vi orkade. I början av 60-talet lanserade IBM en elektronisk dator, 1401, som hade centralenhet, separat hålkortsläsare och skrivare. Centralenheten hade 4K minne och kopplingsboxarna hade ersatts av program. Detta innebar att jag återigen fick åka till Stockholm för att under två veckor lära mig skriva program till Man skrev direkt i programspråk med olika tecken för olika kommandon plus adresser. I början av programmet definierades olika fält som skulle läsas in från hålkorten, samt fält för räkneverk och lagring. Med hjälp av dessa definitioner fick man därefter själv räkna fram de maskinella adresserna. Nästan direkt när jag kom hem från kursen, lanserades ett nytt programspråk för 1401, Autokoder. Detta var betydligt enklare att använda för programmeraren, men krävde att man körde en kompilering innan programmet kunde användas för bearbetning. Som grund för programmet ritades ett flödesschema som beskrev hur programmet skulle arbeta. Därefter kodades programmet och stansades i hålkort. Programmet testades med hjälp av speciella testkort som skulle täcka alla slingorna i programmet. Tester fick köras flera gånger innan man kunde konstatera att man fick önskat resultat och riktig output. Skrivaren var en fristående enhet som skrev med hjälp av en typkedja. Kapaciteten var rader per minut, vilket var en fantastisk hastighet. Papper att skriva på kunde vara blankt papper eller förtryckta blanketter, som matades fram och styrdes med hjälp av en speciell hålremsa. Denna hålremsa styrde skrivläget för t.ex. blanketter (hyresräkningar, inbetalningskort eller fakturablankett med infalsat karbonpapper). Ett av mina första uppdrag för 1401 var att skriva ett program för framställning av fakturor inkl. försäljningsstatistik. Rutinen skulle köras varje tisdag enligt föregående veckas leveranser. Indata eller input preparerades av kunden med hjälp av förstansade hålkort. Det fanns kundnamnkort med adresskort, samt ett antal artikelkort med á-pris och antalsuppgifter. Output att leverera tillbaka till kunden, var veckans fakturor och försäljningsstatistik. Fakturorna printades i flera ex. med hjälp av infalsat karbonpapper. Rutinen startades genom att programkorten matades in i hålkortsfacket följt av namn- och artikelkortskartoteket. Fakturorna printades i skrivaren efter hand som korten bearbetades. Ev. fel som kunde uppstå i bearbetningen, åtgärdades av operatören och programmeraren direkt vid centralenhetens konsol. Det kunde ex. vis vara ett kort som var blankt i antalsfältet d.v.s. fältet var inte numeriskt. Åtgärden var att helt enkelt plocka bort det felaktiga kortet för information till kunden för rättelse till nästa veckas körning. 3

4 Efter att alla fakturor framställts och bearbetningen godkänts enligt fastställda kriterier, sorterads samtliga artikelkort ut från kartoteket i en vanlig sorteringsmaskin. Artikelkorten sorterades därefter i artikelnummerordning för bilda input för att framställa försäljningsstatistik i nästa del av bearbetningen. Efter avslutad bearbetning levererades till kunden. Namn- adresskortskartotek att användas till nästa veckas bearbetning. Artikelkort, som var förbrukade och kunde makuleras. Fakturor, att kontrollera och skicka till kunderna. Försäljningsstatistik per artikelnummer och artikelgrupp. Datorn 1401s minnesenhet blev ganska snabbt för liten p.g.a. ökande krav, och internminnet byggdes ut till 16K. Därefter gick utvecklingen snabbt, det kom till 4 st. magnetbandsstationer och lite senare kom också skivminnesenheter. Datorn 1401 blev nu omodern, omkring 1965 lanserades en ny datorserie som hette System 360, med ny programmeringsteknik. Avdelningen växte nu snabbt, det anställdes flera systemmän och programmerare. Uppdragen blev mera avancerade och krävde därmed ökade krav på förstudie och analys. Vi började nu också att upprätta kalkyler för analys- och programmeringsarbetet som underlag för offert till kunden. Alla uppdrag blev skräddarsydda enligt kundens krav och önskemål. Ungefär samtidigt fick jag nya arbetsuppgifter. Detta innebar att ansvara för kalkylarbetet för våra uppdrag, både för- och efterkalkyl. I samband med detta assisterade jag också säljarna vid framställning av offerter samt svarade för rapportering till HK som underlag för fakturering av utförda uppdrag. I mitten av 70-talet började vår avdelning utveckla standardsystem för Konsumtionsavgifter (el, vatten, fjärrvärme, renhållning). Som mest hade vi ca 50 kunder som användare av detta system. Ett annat område som var lämpligt för utveckling till standardsystem, var lönebearbetning för landstingsanställda. Man började med själva lönebearbetningen, och fortsatte senare med kringrutiner, såsom personalbudget, statistik samt olika former av rapporter som t.ex. redovisning av lönekostnader till ekonomisystem. Under 80-talet blev jag erbjuden att ingå som kundansvarig i vår landstingsgrupp. Detta innebar att hålla kontakt med landstingens löneansvariga för att fånga upp möjligheter till förbättringar samt också se till att ändringar i lagar och lönevillkor infördes och testades i systemet. Kunskaper och färdigheter All utbildning som behövdes för att kunna utföra arbetet tillhandahölls av IBMs utbildningsavdelning, som också var öppen för kunder. En del av utbildningen var också att delta i olika projekt, som gav erfarenhet som grund för egen fortsatt personlig utveckling. Parallellt med den tekniska utbildningen gavs också tillfälle delta i kurser för projektledning, övning i grupparbete samt personlig utveckling. 4

5 IBM är ett internationellt företag med engelska som koncernspråk. Detta innebar att man kunde få möjlighet till en två-veckors intensiv engelsk språkutbildning, jag fick åka till Eastbourne i södra England. I slutet av min IBM tid ( ) hade jag ansvar för kvalitetsarbetet inom programutveckling, projektledning och implementation av applikationer hos våra kunder. Detta innebar att förutom skriva en kvalitetsmanual, även att utbilda vår egen personal och genomföra interna revisioner. Vår avdelning i Malmö blev i samband med kvalitetsarbetet certifierad enligt ISO9001 med TickIT. Synen på dator- och datateknik I början av min IBM-tid (1958) var det inte många i min omgivning som förstod vad vi höll på med, bara att det kanske var ganska komplicerat. Personer med kunskaper om hålkortsbehandling och kopplingsboxar var inte så vanliga och blev därför ganska eftertraktade på arbetsmarknaden, det hade varit ganska lätt att få arbete hos någon av våra kunder. Jag insåg dock ganska tidigt att utvecklingstakten inom området hålkortsmaskiner datorer, programmering och senare IT, skulle bli hög. Det var kanske klokt att stanna kvar hos IBM och få en kontinuerlig utbildning. Nu i efterhand tycker jag att detta var riktigt. Hela mitt IT-yrkesliv har funnits inom IBM, , och jag har under denna tid också kunnat stanna vid Malmö-kontoret, som var familjens och min bostadsort. År 2001 slutade jag som pensionär, 65 år. Livet i övrigt Familjen är min fru Ulla och våra barn Eva född 1962 och Åse född Vi har bott i ett villasamhälle (Oxie) i utkanten av Malmö,där barnen växt upp och gått i skola. Vi har nu fem barnbarn, och det har varit fint att även få vara med om deras uppväxttid. Jag är aktiv inom Lions-rörelsen och medlem av en Odd Fellow loge i Ystad. Fritidsintressen är bl.a. släktforskning, som tog fart i samand med pensioneringen, samt en veteranbil, Ford Cortina Vi är nu bosatta i en bostadsrätt i Ystad, och det känns bra. Denna IT-historia är skriven i oktober-november 2007 av Bengt Kjellström. 5