PRATRÖR FÖR ST OLFSSKOLAN årg. 6 nr

Transkript

1 PRATRÖR FÖR ST OLFSSKOLAN årg. 6 nr

2 LEDAREN Läsårets sista Olof, vad kan vara bättre än det? Tro inte att jag inte ser möjligheten till att missförstå första meningen, men jag utgår ifrån att ni läser den såsom jag tänker den. Hur alltså? Jo, tänk positivt! Frauen regieren die Welt, nästan i varje fall, för tvåa kom de, dvs. ukrainarna. Precis såsom våra Hockeymänner för den delen, så det är väl fifty-fifty med regerandet. Få se vilkendera låten man hör mera på badstränderna: Ein, zwei, drei eller Ihanaa (ranta)leijonat, ihanaa! (Man får väl hoppas på ingendera). Några hektiska månader ligger bakom oss alla, men nu drar det obönhörligt ihop sig till sommar. Före det får ni dock den färskaste Olofen i er hand. Ingen ensam parallellklass i åk 8 har denna gång samlat ihop och stått för tidningen; nej, det blev fråga om en artikel- och reportagesamling, som jag själv begärde in och sammanställde till Olof nr 17. Innehållet har ändå samma kvalificerade värde, för skribenterna har gjort ett utmärkt arbete. Sossen har bl.a. varit mycket på resa, varför här ingår flera sådana reportage. Så har vi också satsat på ett antal insändare. Och som vanligt deltar vi i tävlingar, med en viss framgång dessutom!!! Horoskop bör det också finnas med, för jag antar att man tror på dem (om det utlovas något gott, alltså). Vi låter således tidningen tala för sig själv och lägger punkt för ledaren här. Men det brukar väl ändå höra till att jag plockar fram mitt diktar-jag och bjuder er på något som klingar i era öron hela sommaren. Så håll till godo, med dessa rader och figurer önskar jag er alla en fin och uppfriskande sommar (och så kan man ju passa på och höja konditionen också, i takt till ) Ännu lite språkträning: Ein, zwei, drei Sommer macht frei vier, funf, sechs, sieben aah, die Melodie von Ukraine wir lieben! Also: Arme links Arme rechts Arme nieder Arme oben So geht es fort Sommaren är kort Kenneth

3 Lägerskola i Ahtela är kul Under vecka besökte hela årskurs 7 lägerområdet Ahtela, i Sagu. På onsdagen var det klass 7d:s tur att åka iväg. Busskjutsen arrangerades av Vesmas bussbolag. Framme vid Ahtela fick vi byta med klass 7c som hade haft en underbar upplevelse tillsammans med sina vänelever. Vår klass hade uppdelats i 4 olika grupper, varenda en grupp hade en egen uppgift. Nu var det transportgruppens tur att bära upp maten till stugan. Efter att eleverna hade packat upp så var det lunchgruppens tur att förbereda maten. Sedan hade vi några roliga lekar som väneleverna, Emma, Milla, Oskar och Fredrick hade hittat på. Det blev bl.a. Flaggnapp och små tävlingar. Den dagen hade vi mycket utomhusvistelse. Efter fyra roliga timmar var det dags för middag, som middagsgruppen skulle ställa fram. Sedan när alla hade ätit sig mätta så var det tur för brandsläckning tillsammans med Sagus frivilliga brandkår. Alla fick i tur och ordning pröva att släcka elden, t.o.m. klassföreståndaren Rose-Marie och slöjdläraren Kent fick testa. Under tiden hade väneleverna satt på bastun så eleverna genast kunde gå och bada bastu eller simma. Det var mestadels bara killar som vågade doppa sig i det kalla vattnet. På kvällen fick vi något smått att äta och därefter var det dags för kvällsprogram. Första programmet gick ut på att man skulle göra ett rep av kläderna man hade på sig, det var som en slags tävling mellan grupperna. Stämningen var mycket kul men samtidigt lite pinsam. Efter att man hade fått på sig sina egna kläder så var det dags för små teaterpjäser. Grupperna fick till uppgift att välja en lärare och sedan imitera denna person. Väneleverna ställde sedan till med ett såkallat gentlemanna test. 7d samalde vid korgbollsplanen på lägerområdet De valde ut två pojkar från eleverna som skulle få visa hur de klarar av att bjuda ut en tjej. Även tjejerna valdes ut. Det blev mycket skratt när Christian och Robin försökte desperat få ut var sin tjej på date. Men tillsist så utsågs Christian till klassens gentleman. Senare på kvällen fick vi se en fin modeshow. Väneleverna hade sminkat killarna till snygga brudar och tjejerna till tuffa jassar, vi fick även se Rose-Marie väl sminkad. Efter den roliga kvällen var det tyvärr dags för att gå och sova. På morgonen var det tur för packning och städning. När bussen åter kom till Ahtela så var det dags att avsluta den fina resan. Alla tyckte att det var ett lyckat läger! Siri Salvesen och Nea Lehtinen i 7d

4 Skolmusik 2007 Skolmusik, som samlar en mängd finlandssvenska skolor, har ordnats sedan 1990 och i år var det Åbos tur. Från torsdagen 3 maj till lördagen 5 maj gavs elva konserter. På torsdagen kl. 18 och 20 visades nyuppsättningen av musikalen Oskar i Konserthuset. Torsdagen den 3.5 Alla som skulle sjunga i musikalen Oskar träffades utanför konserthuset i Åbo klockan När de flesta var på plats sjöng vi igenom de sånger som hörde till musikalen. Det hörde även lite koreografi till musikalen, som vi fick lov att lära oss. Eftersom vi stod hela tiden hade många ganska ont i fötterna och när alla var mer eller mindre trötta och hungriga var det dags för middagen i Konserthusets matsal. Efter middagen hade vi en timmes fritid. Vi gav två konserter; en klockan 18, och en klockan 20. Kören bestod av 180 elever från Svenskfinland. Fredagen den 4.5 Efter att ha sovit lite var det igen dags för en konsert, men denhär gången var det frågan om Systern (Tio Bäckholm) och Oskar (Jesper Eklund) Musikmosaik 1, som var ett hopkok av flera olika skickliga sångare och musiker. Hela åk 7 träffades utanför Konserthuset 9.45, själva konserten började klockan 10. De båda åbolågstadierna Sirkkala- och Cygnaeus skola medverkade. Konferencier var Malou Zilliacus. På fredagskvällen var det dags för konserten Tusen stjärnor strålar där t.ex. SOS-bandet Saint Olave Blues Band var med. Förutom Saint Olave Blues Band deltog 23 andra musikgrupper. Konferencier var Anders Helenius och Samuel Samppe Karlsson. Lördagen den 5.5 På Festkonserten deltog över 3000 elever. Lördagen var skoldag; de som inte uppträdde satt i publiken. Lågstadierna sjöng sina egna sånger, högstadiet och gymnasiet hade också de egna och en del sånger sjöng alla tillsammans. Åboskolorna var inte med på Skolmusik när det ordnades förra gången. Det är en fantastisk upplevelse och vi hoppas att Festkonserten, 3000 deltagare vi får vara med igen om tre år på Åland. Text: Emma Jorpes och Johanna Wärn 7b Foton: Inger Jakobsson-Wärn

5 Tysklandsresa med destination Wilhelmshaven Vi samlades alla, sju elever från Sossen och ca 20 från Luostarivuoren koulu samt två lärare från den finska skolan på Luostarivuoriskolans gård 16 april kl. 17. Vi packade bussen och körde till hamnen. Vi åkte med Silja Line över till Sverige. På tisdag morgon var vi framme i Stockholm och började köra mot Wilhelmshaven. Resan var lång och tung, många sov, lyssnade på musik eller slöpratade med varandra. Vi stannade några gånger så man fick gå på muggen eller köpa något att äta. När vi hade kört ända till Helsingborg åkte vi över till Helsingör på den danska sidan, åter med en färja. Sedan måste vi köra genom Danmark. Det var vackert väder, så det var tråkigt att sitta i bussen hela dagen. Resan genom Smörrebrödet tog ungefär 4 timmar och så måste vi igen åka över med en färja till Tyskland. Alla började vara väldigt trötta när vi kommit på in på tysk mark, så resten av resan var ganska tyst. Största delen av eleverna slocknade och sov ända fram. Vi var framme sent på kvällen, ca 24- tiden. Alla tyskar som varit med i utbytet stod framför stadshuset och tog oss emot med sina familjer. Några av oss var väldigt spända (men kanske tyskarna likaså )och kunde inte sitta stilla eftersom det var så nervöst. Vi steg ur bussen och sökte upp vår tysk, det var mycket trevligt att träffa dem alla igen. Sedan tog vi våra väskor från bussen och körde till våra hem. Klockan var mycket och vi skulle stiga upp tidigt nästa morgon så troligtvis gick alla ganska rakt i sängen och sova. Fest hemma hos Jan-Ole Nästa morgon samlades alla Åboelever i IGS Wilhelmshaven som är skolan för klasserna 1-10 och också abitur som är ett slags yrkesinstitut. Skolan var massiv och det tog en stund att bli runtvisad där. Tyskarna hade ordnat en välkomstfest för 15 års samarbete med finska skolan Luostarivuori ( och St Olofs). Efter välkomstceremonin fick vi finländare bekanta oss med skolan och lektionerna där. Skolan var jättesnygg med eget spelrum med flera biljardbord och bordfotbollsbord. Det som var mest annorlunda i skolan var att maten kostade och det inte precis var mycket mat man fick för pengarna. Alla tyskarna hade stora lunchpaket med sig och vi var lite förvånade över mängden tyskarna åt. Den här dagen var den dag vi skulle bekanta oss med familjerna och kulturen i Tyskland. Också kvällen var vi hos familjerna. Skolans spelrum någonting för Sossen? Dag två var mycket liknande dag ett. Vi fick följa med tyskarnas undervisning som var ganska tråkig men ändå lärde man sig lite tyska. Skoldagen var ganska normal och efter skolan hade eleverna en chans att utforska ställena där de bodde och gå lite på stan. Kvällen var åter hos familjen. Fredag! Redan 4½ dag borta hemifrån. Som vanligt hade vi två timmar brainstorming på morgonen då vi fick göra våra egna hemuppgifter. Vissa hade hemlängtan och alla var lite nervösa över det stundande veckoslutet och hur det skulle gå med familjerna. Skoldagen var normal men det

6 kunde redan hända sig att vissa finnar skolkade från timmen och spelade biljard istället. Tyskarnas skola slutade lite tidigare ( vanlig dag ), så flera finnar med sina tyskar tog riktningen mot stan. Staden var mycket fin. En lång gågata med bra shoppingmöjligheter och så också Nordseepassage som är stadens största shoppingcentrum. Nära centrum finns också den långa Südstrand. Kvällen spenderades som vanligt med familjen. Nu var det lördag. Klockan 9 på morgonen samlades alla vid Norfrost arenan nära skolan. Vi skulle på en dags resa till Groeningen i Holland. Resan från Whv tog ca 3 timmar. Väl framme tog vi ännu citybus till stan. Vi bestämde oss för 3 timmar att undersöka stan och sen sku vi samlas igen. Staden var mycket fin med sina gamla hus och dess husbåtar som svajade lugnt i kanalen. Man såg också att många saker var annorlunda i Holland än i Tyskland. Söndag Då gårdagen var full med program, var många trötta idag. Tur som, var det vår enda s.k. lediga dag. Vi finländare hade inget planerat för dagen, så allting vi gjorde stod tyskarna för. På förmiddagen gjorde säkert många något roligt, då vädret var som bäst. Men då kvällen kom sakta smygande, hade tyskarna ordnat bowling. Alla var tyvärr inte på en och samma plats. Det var roligt att bowla och ha program som tyskarna hade ordnat. Bowlingen tog ca 2 h och efter detta var klockan redan 21, så många åkte hem. Dessutom ville många spara krafter för morgondagen. Glatt sällskap i Bonny s Dinner Idag på måndag såg många pigga och utvilade ut efter gårdagens lediga dag. Det var igen dags för äventyr, vår resa till Bremerhaven. Bussen startade 8-tiden framför skolan. Med oss kom också några tyskar. Resan tog 1½ h och då vi kom fram, stannade bussen vid ett museum. Paula och Sari berättade för oss att rundvandringen i museet skulle ta 2 h. Och efter det hade vi fritid tills bussen skulle avgå. Museet handlade om emigrationen som gjordes från Bremerhaven till olika delar av USA. Allting var väldigt intressant, men slött var att vi måste på samma gång göra uppgifter. På vår fritid gick vi till centrum, vi gick i 5 minuter och så var vi redan på deras gågata. Här tittade vi oss runt och emellanåt gick vi in i olika slags butiker. Då bussen avgick hemåt, såg man att flera var väldigt trötta. Vi träffades utanför Bonny`s Diner, vart vi skulle gå och äta. Vi hittade borden som var reserverade för oss och satte oss vid dem. Vi beställde goda maträtter och drycker. Tiden gick fort, då man satt och njöt av den goda maten och sällskapet. Efter att vi ätit, åkte ganska många hem, men många fortsatte också sin kväll in stadens mysigaste café. Igen en ny dag och nya intressanta upplevelser framför oss. Dagens program var att besöka tre olika museer, men i olika grupper. Bussen avgick som vanligt framför skolan (det kändes lyxigt, då vi åkte med bussen överallt). Resan tog inte längre än 10 minuter, då dessa museer fanns i Wilhelmshaven. Museet vi alla besökte var Oceanis, som handlade för det mesta om vatten och livet i vattnet. Här tog det ca 1 h och det var inte värst intressant. Efter Oceanis, delade vi oss i grupperna som skulle gå till de olika museerna. Ena gruppen åkte till Wattenmeerhaus museet, en bit från Oceanis. Den gruppen fick åka med bussen, medan den andra och tredje gruppen gick bara 50 meter från Oceanis till närmaste

7 byggnad. Det andra museet hette Küstenmuseum och det tredje hette Marinemuseum. Vi tillbringade allt som allt ca 3 h på alla dessa platser. Sedan körde bussen oss tillbaka till skolan, och vi fick följa med på timmarna igen. Obs, vi måste inte vara med på timmarna, utan vi fick om vi ville. Så många av oss finländare orkade inte stanna i skolan, utan vi bestämde oss för att åka till staden. Tyskarna hade normal skoldag, så vi behövde bestämma träff med dem och när. Många tillbringade tiden på stan genom att gå i olika butiker och shoppa kläder eller presenter hem till Finland. Tiden gick snabbt och snart var det dags att träffa tyskarna igen. Klockan var redan ganska mycket, så många åkte direkt hem. Men flera blev ännu en liten stund på stan. Resten av kvällen tillbringade vi i familjerna. På onsdagsmorgon var det dags för oss finländare att åka tillbaka till Finland. Vi träffades på skolgården halv åtta och hade en halv timme på oss att ta farväl. Det hade varit en väldigt trevlig vecka så några fällde till och med några tårar. Ingen ville åka hem, men klockan åtta måste vi börja köra mot Sverige. Vi hade hela dagen tid på oss, så vi stannade i Hamburg och shoppade. Sedan körde vi vidare till Danmark och i Köpenhamn åkte vi till Jungfru statyn. Jessica, Malin och Tove klättrade upp på statyn och andra fotade. Efter en hotellnatt fortsatte vi resan genom Sverige till Stockholm. Vi var framme i god tid före båten skulle fara så några flitiga flickor hade bra tid att tvätta bussens fönster med strålande resultat. När båten äntligen åkte iväg gick alla och äta till buffén och resten av kvällen fick vi göra vad vi ville. Nästan morgon var vi framme i Åbo och allas föräldrar var emot oss i hamnen. Vi hade haft en verkligt trevlig resa men som man säger: borta bra men hemma bäst, stämmer också den här gången! Resan kostade varje elev ca 300 euro plus vad som staden sponsrade. Dessutom hade vi väl alla med oss några hundra i fickpengar och helt säkert hade ingen alltför mycket med sig hem. Det kostade rätt mycket men det var värt det. Vi var hela 10 dagar borta hemifrån och alla lärde sig tyska helt säkert lika mycket som man lär sig på en månad i skolan. Dessutom har vi nu några vänner i utlandet för livet. Några som man kanske först som vuxen träffar nästa gång men i varje fall håller kontakt med Groeningen utforskas Jessica, Malin och Axel E i åk 9

8 Tidsresa med Agricola Sedan en månad tillbaka har 9d, 9e och 9f rest bakåt i tiden under modersmålstimmarna; ända till 1500-talet, senare delen av medeltiden, då Mikael Agricola levde och var verksam här i södra Finland. Kenneth hade nämligen fått idén att i stället för att både lärare och elever skulle svettas över vårens litteraturprov låta oss elever skriva en egen dagstidning, en som låtsas komma ut år 1556 och skildrar livets gång i Finland och delvis också i världen under den tiden. Tidningen skulle göras som ett tävlingsbidrag till en landsomfattande tävling, ordnad av bl.a. Utbildningsstyrelsen och Pressföreningen. Detta planombyte fick förstås ivrigt understöd av eleverna. Mikael Agricola formade det finska skriftspråket då han skrev ABC-boken. Innan det var finska bara något primitiva finnar talade och sjöng i sina timmerstugor. Agricola gav oss alltså något mycket värdefullt: ett eget språk. Han översatte också Nya Testamentet till finska i en tid då endast latin, som ingen egentligen förstod, Ekipering i klassrummet talades i kyrkan. Agricola tillbringade sin barndom i Pernå, gick i skola i Viborg och studerade latin i Åbo. Han verkade som rektor för Katedralskolan här i Åbo före han på senare år utnämndes till biskop i Åbo stift. Agricola var en ivrig reformationens förespråkare. Han dog den 9 april 1557, ca 45 år gammal. Under några veckor studerade vi aktivt Agricolas liv och livet under 1500-talet. Vi försökte leva oss in i människors tankar och funderingar, hur man levde och hur världen såg ut då. Vi skrev artiklar, annonser och intervjuer samt ritade bilder till vår tidning. Allt från jakt och fiske till och ½ timme senare på bal i Slottet Gustav Wasa och Henrik VIII täckte vi i ord och bild. Små grupper åkte till Sagalund, Åbo slott, Klosterbacken och Domkyrkan för att fotografera sig i medeltida kläder och ge prov på sina skådespelartalanger. Försök hålla masken då du poserar på domkyrkotorget iklädd medeltida kläder, inklusive puffärmar och bredbrättad hatt! De tre klasserna, som var involverade i projektet, gjorde en gemensam tidning. Varje elev hade i uppgift att vara med om åtminstone två artiklar eller insändare, och vi fick ihop ett maffigt paket, fullt med info om Agricola och hans medmänniskor i Åbo och om aktuella personer och händelser i världen. Vi fick också med annonser, insändare och ledare, allt som hör hemma i en dagstidning! Kenneth handledde och Stökigt i moddasalen vid layoutandet på vappuafton

9 korrekturläste, Kim Johansson hjälpte till med De färdiga tävlingsbidragen ser verkligen äkta ut layout och finslipningen av vår slutgiltiga tidning. Ännu på valborgsmässoafton, då skolan egentligen skulle ha ledigt ställde fem pojkar från f-klassen upp för att forma den slutliga layouten och limma in de utprintade sidorna på den s.k. tomma tidningen. Det hela slutade så att en version av tidningen gjordes svart-vit med en ålderdomlig font och en annan förtydligande tidning med helt vanlig font och färgbilder skickades med för att underlätta läsningen och bevisa fotonas egna ursprung. Avsikten är att få in båda dessa till påseende på skolans hemsida före vi tar sommarlov. När ni läser detta har tidningen redan skickats in som tävlingsbidrag, förmodligen som enda svenskspråkiga bidrag, vilket ger oss ännu större chanser att vinna (får vi hoppas...)! Karin Pusa Skolan behöver nya läroböcker! Varför kan inte staten satsa mer på läroböcker? Staten borda skaffa mer pengar till skolorna så att de i sin tur skulle kunna införskaffa nya läroböcker till sina elever och göra sig av med böcker från 70-talet. Situationen är ju inte godtagbar, så som den nu ser ut. Eleverna borde få NYA textböcker och EGNA övningsböcker. Heidi vill inte mera ha utslitna skolböcker Då skulle eleverna trivas mycket bättre och inlärningen skulle vara effektivare.i stället får vi en gammal söndrig textbok och en övningsbok som vi inte får skriva i utan ur vilken vi måste skriva av varje uppgift. Det skulle gå mycket mindre tid till uppgifterna om man kunde slippa allt detta extra jobb. Eleverna får nuförtiden mängder med papper när läraren måste kopiera ett papper till över 20 elever och det blir väldigt dyrt. Man skulle kunna satsa de pengar till att köpa LÄROBÖCKER. Om vi skulle ha egna läroböcker att skriva i, skulle läraren inte vara tvungen att kopiera så mycket. Alla lärare i i S:t Olofsskolan kopierar tillsammans på en dag kopiösa mängder papper, tänk på hur dyrt det blir. Dessutom tappar eleverna ofta bort de papper som de får. Satsa pengar på skolböcker! Heidi Ahti 8

10 Vem tänker tjäna i sommar? Ja, det är en fråga som just nu är synnerligen aktuell. Kanske inte ännu bland sjuorna men redan åk 8 visar rätt stort intresse för att få sig en extra slant i sommar. Det gäller att vara tidigt ute och söka ihärdigt om man har tänkt sommarjobba i år. Det är alla ungdomarna överens om. Och alla har sina egna sätt att få tag på det där jobbet man så behöver, vad än det går ut på. Eller hur är det egentligen? Cecilia Laaksonen, 16, har satsat mycket på att finna ett sommarjobb, i år i god tid. - Jag har sökt Åbo stads sommarjobb, vid städfirmor, hos Turun Sanomat och vid en gravgård och började redan i mars i år, säger Cecilia som var sent ute förra våren. - Förra sommaren fick jag jobb på en kompis förälders hotell, vilket gick bra, men i år skulle jag vilja göra något annat. Hittills har hon inte fått några svar, men väntar hoppfullt och tänker fortsätta söka på alla möjliga ställen. - På nätet hittar man många olika alternativ, och jag tycker det fungerar bra med att fylla i blanketter på Cecilia och Anette nätet och skicka in till arbetsgivaren. Anette Mäki, 15, har redan ett sommarjobb sedan en tid. Hon skall sitta barnvakt hos bekanta. - Jag jobbade som barnvakt förra sommaren också och trivs med det, men det är bara nu och då, så jag får nog försöka fixa något annat jobb också. Nästan vadsomhelst som man får betalt för, fast städa toaletter skulle jag nog aldrig, funderar Anette. Åldern inverkar ju också ganska mycket på vad man kan få för jobb, men efter grundskolan börjar man fylla ålderskraven som ställs i de flesta sommarjobben. Alex Söderholm, som också går sista året i grundskolan, tycker det är bättre med personlig intervju, men anser att även nätet fungerar bra. - Då man bli personligt intervjuad får arbetsgivaren en bättre och mer individuell bild av personen, så mitt tips är att fråga runt personligen, och tidningar och annan media är också bra att se i. Alex själv behöver inte bekymra sig för att söka sommarjobb, då hans sommarlov är ganska fullbokat med seglatser och resor med scouterna. - Det kan hända att jag får följa med min pappa till Norge och jobba med stugbygge, och det skulle i så fall vara en fin upplevelse och erfarenhet, samtidigt som man tjänar egna pengar. Andreas Nyström har inte ännu ägnat tid annat än åt tanken på sommarjobb. - Förra året hade jag ett ganska bra sommarjobb som gårdskarl på ett åldringshem, och i år tänker jag fråga runt hos vänner och bekanta i hopp om att hitta något. Det är nog bra att ungdomar sommarjobbar, man får ju egna pengar och dessutom arbetserfarenhet som kan vara till nytta i framtiden. Robert Eklund, 9c, jobbade också som gårdskarl i somras, något han trivdes med då det var ganska fritt ; utomhus och med flexibla arbetstider. - I år tänker jag vara tidigt ute, jag har redan frågat runt, och det största kravet på jobbet är att det skall vara nära.

11 Som alla andra tipsar Robert dem som söker sommarjobb att fråga bekanta, och han tycker att det är bättre att fråga om jobb ansikte mot ansikte av arbetsgivaren. Alla fem är över ens om att fastän det är bra att tjäna pengar på sommaren måste man ha fritid också - det är ju det sommarlovet är till för! En enklare klassgallupp gav följande resultat (och då lämnade vi helt bort sjuorna (sorry!)) : Bland niorna har 37 % redan nu sommarjobb, 10 % kanske. De flesta kommer att arbeta inom servicebranschen, t.ex. som butiksbiträde, på kafé eller som barnvakt. Jobbet får man mest via bekanta. Bland åttorna har ca 30 % sommarjobb. De tänker jobba med jordgubbsplockning, annat trädgårdsarbete eller så ser de efter barn. Tove Backlund KappAbel mattetävling för 8:or Ingen hade några stora förväntningar på vår klass 8b när fyra lyckligt lottade elever (Emil, Ida, Nixo och Simon) satte sig på tåget till Vasa en tidig torsdagsmorgon. Trots det hade vi klarat de två första delarna i KappAbel med fulla poäng. KappAbel är en matematiktävling, för åttondeklassister, som består av fyra etapper. De två första är problemlösningsuppgifter som man löser i klassen. Den tredje är ett projektarbete, Förberedelser på tåget och i den fjärde reser man till Vasa och redovisar projektet samt deltar i en problemlösningssemifinal (och möjligtvis final). Efter varje etapp faller några klasser bort. Tävlingen går både på finska och svenska. Projektarbetet som vi jobbat med i nästan en månad skulle vi nu presentera och hela klassen var nöjd. Årets tema var matematik och byggnader och vårt projekt handlade om Cheopspyramiden och innehöll en hel del, för åttorna, invecklad matematik. När vi kom fram ställde vi först upp vår utställning i Vasa Övningsskolas gymnastiksal och sedan gick vi för att äta. Efter maten var det dags för problemlösningsstafetten. Den gick ut på att lösa nio uppgifter (och en extrauppgift) på 90 minuter. Vi slarvade genom alla uppgifterna för att hinna med allt men efter en timme var vi redan klara. Vi satt och rullade tummarna och ångrade de svar som vi gissat helt friskt. Efter problemlösningen åkte vi på en utflykt till Replotbron, Finlands längsta bro. Vi åkte över bron och åt på en restaurang, vars namn fastnade i minnet och följde med oss hela resan, Berney s. När vi kom tillbaka efter utflykten redovisade vi vårt projektarbete i auditoriet. Vi presenterade arbetet som åttonde av elva klasser. Presentationen gick bra för alla fyra och trots att vår kåef Kim (fröken Ström) försökte ta ner oss på jorden igen steg våra förhoppningar om att komma till final nästa dag.

12 Senare på kvällen under en pizzakväll kunngjordes resultaten och det var svårt att få ner någon pizza före det. En klass hade fått överlägst mest poäng, Olarin koulu från Esbo. Två klasser var på delad andra plats med lika många poäng, Maunulan yhteiskoulu från Helsingfors och S:t Olofsskolan!!! Nästa morgon var vi ivriga och pigga fast vi delat rum med gruppen från Kyrkslätt på hotellet Omena. Finalen började genast spännande och Maunula gick upp i ledning och SOS som andra. Finalen bestod av fem uppgifter och stegvis tog vi in på Helsingforsborna. Efter den sista uppgiften var poängställningen följande: Olarin koulu 12p, Maunulan yhteiskuolu 20p och S:t Olofsskolan 20p. Det följde en extrauppgift där man skulle hitta så många trianglar som möjligt i ett mönster. Domarna funderade länge och det visade sig att det rätta svaret var 35. Vi hade hittat 31 och trots att Maunula bara hittat 30, blev det jämnt, eftersom de hade använt sig av en finare metod. Domarna bestämde sig för en till extrauppgift. Den här gången skulle man under fyra minuter hitta olika sätt att komma till 29 (man fick inte använda högre tal än 6), med hjälp av de fyra grundräknesätten. Uppgiften var enligt alla närvarande dålig och onödig. Efter mycket om och men framförde domarna resultaten. Den ena klassen hade hittat 35 möjligheter, den andra 34. Det var den jämnaste finalen någonsin. Maunulan yhteiskoulu var den skola som hittat 35 och vann därmed den nationella finalen och en resa till Göteborg för vidare tävlingar. Sist och slutligen var det nog på tur som vinnaren avgjordes. Alla i vår grupp var nöjda även om den lilla marginalen störde. Men vi lyckades över alla förväntningar och kunde återvända till Åbo med hedern i behåll. Ida & Nixo, 8b Från vänster Nixo, Simon, Emil och Ida bredvid utställningsbordet. På väggen bakom syns projektet och på bordet modellpyramiden. På datorn snurrar Power Pointpresentationen

13 Samhällsveckans höjdpunkt? En del av samhällsveckan, som i Sossen brukar ske i vecka 11 var i år förlagd senare. Kanske var en av orsakerna vårt riksdagsval, som skedde ungefär då, för ett viktigt besök under veckan tar ju riktning just på Riksdagshuset. Men nu skulle det bli vår tur att åka mot Helsingfors och just riksdagen. Vi anlände till Helsingfors på förmiddagen, och för att vi redan var efter i dagens schema fick vi bara ta en snabb rundtur i det moderna konstmuseet, Kiasma. Vi förväntade oss att ha en längre guidning, men vi hann bara besöka en liten del av museet. De konstverk vi hann se var mycket speciella, och vi fick bekanta oss med två olika utställningar. Den första utställningen som vi såg heter Landskap. Det finns oändligt många uppfattningar av Riksadagshuset med sin kända pelarrad landskapskonst, och på grund av detta innehöll utställningen sinsemellan mycket olika konstverk. Utställningen var en blandning av fotografier och målningar, och det är säkert att alla hittade sin egen speciella favorit. Den andra utställningen bjöd på Nutidskonst från Centralasien. Den innehöll bl.a. videoklipp som t.ex. ett där konstnären klädde på olika kläder på ett flickbarn. Vi fick höra av guiden att det barnet som konstnären klädde på var dött, något som vissa tyckte var upprörande. Efter besöket i Kiasma hade vi lunch och fritid. Staden var full av turister eftersom Eurovisionen närmade sig. Utanför köpcentret Kamppi fanns ett Eurovisionstorg där man bl.a. kunde bekanta sig med olika artisters bidrag i tävlingen. Vi samlades vid de välkända trapporna till Riksdagshuset. P.g.a. att många andra skolor också besökte Riksdagshuset denna dag fick vi börja turen lite sent. Säkerhetsåtgärderna var väldigt stränga och man fick bara ta med sig ett anteckningsblock och en penna in till riksdagen. Vi gick igenom en metalldetektor och guiden Karin började turen med att berätta om husets historia. Huset byggdes under åren och invigdes den 7 mars Johan Sigfrid Sirén, som stod bakom den stora processen, hade mycket noggranna krav för bygget av huset. Röd granit, som huset är byggt av, var mycket besvärligt att få tillgång till, men tillslut transporterades 700 tågvagnar fulla med granit från Kalvola till Helsingfors. Sirén begärde också äkta marmor från Italien till trapporna i huset. Vi besökte bl.a. salen där talmannen tar emot sina gäster och där många riksdagsledamöter intervjuas, samt Plenisalen där plenumet just höll på att börja. Plenisalen i Finland har en annorlunda form än i andra länder, t.ex. England har en plenisal där riksdagsledamöterna sitter emot varandra. Sirén ville betona jämlikheten och samhörigheten mellan ledamöterna så därför är salen helt rund, för att han upplevde att det skulle då vara svårare att strida med varandra. Salen har väldigt bra akustik och det kan vi också tacka Sirén för. Han nämligen kom underfund med att sätta sockerrörsmassa under takpanelen för att förbättra ljudets kvalitet. Det finns fem statyer vid väggen bakom talmannen; fyra nakna män och en naken kvinna. Dessa har väckt mycket kritik. Vissa tyckte att nakenhet inte passade i plenisalen, speciellt inte den nakna kvinnan som håller ett barn i famnen. Alla dessa statyer har ett namn som representerar arbete. Under plenumet märkte vi att bilden vi fått via TV:n inte stämde, eftersom ledamöterna betedde sig som en stökig klass. De vandrade omkring, pratade i mobiltelefon och tycktes inte alls lyssna på den som talade. Talmannen kunde ha använt sin högre position och ha hållit bättre ordning och reda i salen. Allt som allt lärde vi oss mycket om hur Riksdagen fungerar, och vi är glada att vi hade äran att få vara med på plenumet. Resan till Helsingfors var lyckad, årskurs 9 tackar! Emilia Paul, Linda Gustafsson och Essi Ahokoski 9F

14 Tuggummi, tuggummi, tuggummi och ännu mera tuggummi! Man kan ju undra hur trötta på tuggummi St: Olofsskolans 9.klassister är nu. Under fyra veckor har eleverna besökt Kulturverkstaden för att uttrycka sig själva och skapa konstverk med tuggummi. Tuggummikonstverken är ett resultat av ett samarbete mellan Åbo konstmuseum och Åbo Kulturcentrums Kulturverkstad. Det enda sammanbindande temat var tuggummi och som inspirationskälla fanns nutidskonst och utställningen I Love Malmö. Projektet började med ett besök på Åbo konstmuseum och en guidad rundtur av I love Malmö. Under guidningen bjöds eleverna på tuggummi utan att de fick veta varför. Följande måndag fick det veta varför det hade blivit bjudna på tuggummi och de fick börja bearbeta tuggummi som kultur och som material. Att äta tuggummi är egentligen ganska motsägelsefullt. Xylitol-tuggummi ses som nyttigt och bra för tänderna men på samma gång anses det som oartigt och fult att tugga tuggummi. Alla tillfällen lämpar sig inte för att tugga tuggummi. Tuggummi är även något mycket vardagligt. Man stöter på det nästan över allt. Man kan hitta tuggummi fastklistrat under bänkar och stolar. Gatorna är fulla av vita fläckar och det finns risken att man antingen sätter sig eller stiger på ett tuggat tuggummi. I I Love Malmö utställningen finns det flera verk i vilka det ingår tuggummi i någon form. Man finner till exempel en videoinstallation med en kvinna som tuggar tuggummi och en pulpet som är fullklistrad med tuggummi i olika färger. St: Olofsskolans niondeklassister fick under dessa tre besök på Kulturverkstaden fundera kring temat tuggummi och hur man kan använda det som ett material. Det blev tre intensiva gånger, och lite till, som födde fram allt från fotografier till tredimensionella verk. Det viktigaste i denna process var idén. Ungdomarna fick annars helt fria händer i att hitta ett bekvämt och bekant sätt att uttrycka sig själva. Det enda som krävdes var att konstverket skulle innehålla tuggummi i någon form. Vissa klistrade fast tuggummi med lim för att skapa figurer och andra tuggade intensivt tuggummi för att sedan fotografera. Man kan även hitta små inslag i konstverken som tyder på att eleverna blivit inspirerade av utställningen I Love Malmös mångfaldighet. Text: Henrica Langh Bilder: Eleverna från tillvalsgruppen Med i tuggummiprojektet: St: Olofsskolans niondeklassister med läraren Kenneth Westerén Tea Langh/Åbo Kulturcentrums Kulturverkstad Susanna Luojus, Henrica Langh/Åbo konstmuseum Tack till Leaf för den enorma högen tuggummi

15 Fadderklassen på sedvanlig utfärd På tisdagen 15.5 åkte hela fadderklassen till Salo. Tidigare fadderklasser har alltid åkt till Ekenäs, men då ÅU numera trycks i Salo styrde bussen förstås dit. Dagen startade ändå med ett kemi-prov, där vi säkert hade olika framgång, men efter det hoppade vi i bussen, som först förde oss till Wiurila herrgård och alla glömde säkert provet. På herrgården fick vi först höra om dess historia. Den är verkligen grundad redan på 1400-talet och en massa porträtt på väggarna tyder på att viktiga män och kvinnor härskat där. Därefter fick vi mat i restaurangen från ståendebord och maten var minst sagt bättre än den Humöret på topp i matsalen vi så här till vardags är vana med. Snart blev det en halvtimme fritid, som vi fick tillbringa i Salo centrum. Klockan 13 förde bussen oss vidare till tryckeriet, där vi fick se hur tidningar trycks. Snart blev det tid för att åka mot Åbo och Sossen igen, dit vi anlände kl. 15. Jag tycker att dagen var lyckad och alla skulle säkert vara beredda att göra om den igen. Ett stort tack till ÅU som stod för finanserna! Emmi Eliander för 8f Pappersrullarna som vägde 750 kg var, innehöll ca 20 km papper SYNPUNKTEN VARFÖR FÖRSVINNER SVENSKAN I FINLAND? Svenskan i Finland är i en något besvärlig situation. Efter att den obligatoriska studentsvenskan (och finskan för den delen i finlandssvenska skolor också (red:s tillägg)) slopades väljer allt färre finskspråkiga elever att skriva svenska i studentexamen, vilket leder till att allt färre finskspråkiga kan tala ens någorlunda acceptabel svenska. Detta påverkar också servicebranschen, där antalet svenskspråkig personal sjunker då allt färre sökande inte har skrivit svenska i studentexamen. Detta i sin tur kan leda till att personalen i stället för svenska talar knagglig engelska med den stackars finlandssvensken som bara sa En kaffe, tack. En annan populär reaktion är att personalen säger Ei me täällä valitettavasti ruotsia puhuta, saiko nyt sitten olla teetä vai kahvia? När det går så här, kan då finlandssvensken bli så rädd för att stämplas som annorlunda (detta accentueras av det faktum att när man ber om något på svenska på en offentlig plats (vi tar det där kaféet från tidigare) vänder sig varje person mot en och glor på en för allt de är värda) att han eller hon helt

16 låser in sina kunskaper i svenska och övergår till finska. Bara för att Juha, Timo och Pentti inte ville skriva svenska i studentexamen. Nu börjar visst folk ställa sig upp i publiken (Har jag faktiskt en publik kvar? Herregud, det är mer än jag förväntade mig!) och skrika Men ni finlandssvenskar har ju en massa tidningar, två radiokanaler och en TV-kanal för att uppehålla kunskaperna i svenska! Vad klagar du på? Okej, vi säger så här: Hur många bra serier och filmer visas det på FST5? Inte så många. Detta kan ha sina rötter i att FST visar samma filmer och serier som YLE (Rundradion). Dessa filmer och serier är oftast från den lite sämre ändan, och definitivt inte av samma klass som Lost, Prison Break (Pako) eller ens Rome (Rooma). Dessutom känner jag personligen inga finskspråkiga människor som frivilligt ser på FST5. Om man skulle överföra visningsrätten för Lost och Prison Break från Fyran till FST5, så skulle de som gillar serierna åtminstone se på FST5...vänta nu...det här kallas visst åsiktsstyrning (i den mån att man styr vad människorna ser på och varifrån). Som jag sade tidigare, är det alltså inte i någon mån säkert att man får service på sitt eget modersmål (om det skulle råka vara svenska). Oviljan att tala svenska kan ju ha sina rötter i den stereotypa bilden av finlandssvensken; en rik elitist med sportbil, villa, sommarstuga i skärgården, märkeskläder (som Lacoste, Batistini och Armani), lyxjakt och segelbåt (dessa kan kombineras till en lyxsegelbåt) och en simbassäng (full med pengar). Detta kan kallas, för att använda ett nytt ord, Bling-Bling-Guldring-syndromet. Om man inte vill bli indentifierad som en person som lider av syndromet (dvs en snobb) är det fullt förståeligt att man inte vill tala svenska (det här uttalandet godkänner ändå inte att man INTE talar svenska). Dessutom anser många finnar att de som talar ett annat språk än finska (t.ex. svenska) i Finland ska klassas som invandrare. I de mer invandrarfientliga kretsarna (skinheads, Sannfinländarna, IKL och extremhögern i allmänhet) kan detta då leda till ett hat mot finlandssvenskar och finlandssvenskhet, och om inte hat så åtminstone en mycket fientlig inställning. Detta leder till sist till en rädsla för att tala svenska bland oss finlandssvenskar; vem vill nu frivilligt utsätta sig för risken att få stryk (eller värre) på gatan? Och nu ställer sig politikerna upp (ur den lilla publik som fortfarande är kvar, resten står väl vid serveringen utanför) och skriker Du ljuger! Man har lagstadgad rätt att få service på sitt eget modersmål, och, och rasism, om det så skulle bero på att man har ett annat modersmål, är förbjuden! Vi strävar faktiskt hårt för att bevara tvåspråkigheten! Just så. Gå efter det här till ett slumpmässigt valt kafé och be om något på svenska, iaktta sedan resultatet. Dessutom kunde ni ombepröva beslutet att avsluta importen av SVT till finsk TV, och så kunde ni återinföra studentsvenskan som en obligatorisk del av studentexamen. Och vilken tvåspråkighet vill ni bevara; finska och svenska eller finska eller något annat? Kanske finska och ryska. Med ryska som första språk. Med reservation för faktuella misstag, tryckfel och tyckfel. Henrik Nurmi

17 Besöket i Brusaby Tidigt på onsdag morgon startade färden mot Kimito. Efter ca en timmes bussresa anländer vi till Brusaby. Vi blev indelade i tre olika grupper beroende på vad man ville gå se på. Du kunde välja mellan djuren och skogen. De som valt att gå och se på djuren delades ännu i två mindre grupper; lantdjur och husdjur. Vi ställde oss i gruppen som gick och se på lantdjuren. Korna och de andra lantgårdsdjuren var ca två kilometer utanför Brusabys yrkeshögskola Sydväst. Skolbyggnaden i Brusaby Under bussresan förklarade en av lärarna hur mjölkningen och allt annat går till på Norrgården, dit vi var på väg. Framme på Norrgården fick vi genast syn på de vänliga och gulliga svinen. Svinen intresserade en stund före vi fick syn på korna. Många tog bilder av de nyfikna korna förrän vi måste fortsätta till kalvarna. Vi fick gå in till kalvarna och gosa med dem en stund. Gruppen fick se var man mjölkar, till näst var det dags att gå och se på de små griskultingarna alla hade väntat på. Skötaren hämtade två griskultingar bland tiotals nyfödda ljusröda söta gris ungar. Vi fick t o m hålla dem i famnen skötaren bad oss värma våra händer och när man fick dem i famnen förstod man varför. Grisarnas kroppsvärme var otroliga 38ºC. Sedan var det dags för hemlagad mat i skolans matsal. Efter maten for vi och se på husdjuren och mindre djuren på gården. Först fick vi höra skolans maskotars, Elvis och Eltons intressanta historia. De var två bockar som kommit till skolan efter att en familj övergivit dem. Bredvid bockarnas hage var ett hus med får, lamm, ankor och en tupp. Övriga djuren var vänliga och gulliga förutom tuppen som inte tyckte om människor. Gården hade även en byggnad med hittedjur, andra smådjur samt tränade assistenthundar. Vi fick även se vad allt en assistenthund kan göra, t.ex. släcka och tända lampan. Jenni berättade att det oftast brukar finnas flera hittekatter men nu fanns där bara en katt. De 5 veckor gamla hundvalparna var ändå allas favorit. Hästarna var det sista vi skulle få se. Många av hästarna i stallet var sjuka men några privathästar hade klarat undvika influensan. Vi fick se hur eleverna i skolan lärde sig att sko en häst. Vi fick också se stora ridhuset med nymålade hinder. Det fanns en slags karusell på gården dit man satt hästarna för att få en passlig uppvärmning före själva ridningen. Några av våra och några kor skolkamrater ville testa maskinen så de sprang ett par varv runt i karusellen. Före vi for från stallet såg vi det 10 dagar gamla fölet. Nu var det dags att starta resan hem igen. Dagen hade varit trevligare än vi förväntat oss och rekommenderar att söka hit på prao, vilket är möjligt enligt lärarna. En gris Hanna Jenna och Milli 8c

18 Raumobesök Den 8:e maj åkte hälften av niondeklassisterna till Raumo med Susanne, Mannila och Anki i spetsen. Bussen startade strax efter 8 och tog riktningen mot Raumo, norrut från Åbo. Med i bussen var många trötta elever som tvingats stiga upp tidigt men ändå hade vi alla stora förväntningar. När vi efter någon timme kommit till Raumo hade vi en stund på oss att gå runt i stan. En del besökte toaletten på ABC, andra spelade bort alla sina pengar. Senare hade vi en halvtimmes föreläsning om stadens historia. Guiden visste kanske inte alltid vad hon skulle säga, vilket gjorde att det blev ganska ointressant. Efter det fick vi ett papper i handen med olika uppgifter som skulle utföras. Det var en form av tipsvandring som utspelade sig i Gamla stan. Till uppgifterna hörde t.ex. att räkna korsen på Heliga Korsets kyrka och att hitta till olika ställen, t.ex. Kitukränni och Rådhuset. Det var väldigt underhållande att äventyra omkring i Guidning i Raumo staden och en angenäm vistelse i den lokala Hesburgern hann vi också med. Sedan var det dags att åka till stranden för att äta mellanmål. Vi fick yoghurt, bröd, frukt och grandi. Med mätta magar åkte vi iväg till Botnias pappersfabrik. Där togs vi emot av två tanter som förde oss in i huvudbyggnaden. Genast när vi steg in i byggnaden översvämmades vi av en rigorös stank som penetrerade våra näsborrar. Ett par våningar upp fick vi höra på en föreläsning om fabrikens produktion medan vi åt munk och drack limppare. Med ännu mättare magar fick vi en rundtur på fabrikens områden i vår buss. Det var intressant men det blev dock dags att åka hem, ty dagen led mot sitt slut. Dagen var i sin helhet lyckad och sällskapet var förträffligt. Mathias, Walter och Kia i 9c Vy över pappersbruket

19 LAJV = LARP = Live Action Role-Playing En mindre fastbindande improvisationshobby Min syster började lajva före mig. På basis av min systers berättelser fick jag en förvrängd bild och trodde att lajv endast handlade om fantasivärldar, älvor och prinsessor. Detta var dock en alldeles fel bild av lajvning, och jag fastnade för hobbyet redan efter mitt första spel min syster lockat mig till. Vad är lajv? I ett lajvspel försöker spelaren sätta sig in i en rollpersons liv vars gång man ej bestämt i förväg. Före spelet får spelarna en kort beskrivning av rollen de ska spela. I rollen berättas det om personens karaktär och bakgrund. Rollbeskrivningarna kan vara från några rader till flera sidor långa. Detta ger grunden till spelarens improvisation i spelet, spelaren försöker leva sig in i sin rolls situation och handla så som spelaren tolkar att rollen skulle ha handlat. I ett lajv är det dock viktigt att komma ihåg att olika spelare kan tolka en och samma roll på samma sätt, samt att spelet inte är någon tävling. Rollen kan misslyckas med sina mål men en spelare misslyckas aldrig. Lajv kan basera sig på fantasivärldar, historiska händelser, filmer, kända personer du hittar definitivt ett ämne som passar just dig! I ett lajv kan delta allt från två till tiotals spelare. Hur kan man börja lajva? Första lajven i Finland spelades på 80-talets slut. Sedan dess har lajvningen blivit mer och mer populär, och nästan varje vecka spelas det minst ett spel i Finland. Lajv hittar man bäst på internet, genom lajv-kalender, eller genom att kontakta Turun Elävä Ilmaisu organisationen. Vem ordnar lajven? Lajven ordnas ofta av lite mer erfarna spelare. Ett lajv kan ordnas av vem som helst, men ju större spel, desto mer planering kräver den. Inga speciella kurser finns för spelledare, men inte heller för spelare. Erfarenheten avgör! Varför skulle jag börja lajva? Lajvning binder dig inte till någonting, som en teaterhobby gör. Du kan spela i spel du har tid med, utveckla din hobby just så långt du orkar och hinner med. Många lajvare tillverkar även egen lajvrekvisita som kläder, kartor, svärd eller bestick själv, vilket drar dem även till handarbetets fascinerande värld. I ett lajv får du även kasta bort din gamla personlighet och sätta in dig i en ny person. Du får reagera på händelser på ett sätt du aldrig skulle göra i verkligheten. Lajvning är ett utmärkt sätt att fly verkligheten för en stund! Via lajv skaffar du dig även en hel mängd nya vänner, och ett bra lajv med bra spelare är garanterat kul! Intresserad? Besök för mer info Färdig för spel? Intresserad av sjörövarkrog på Jamaica år 1817? Besök Stefania Fält 8g. Kantorns familj i ett prästgårdsspel hösten -06

20 Vad har hänt med Sossens väggar? Det har länge varit aktuellt att dekorera skolans väggar med teckningar, konstverk och annat som elever har gjort. Bortsett från väggen med graffitimålningen, har vi bara en tavla med en kebab och en hand, som dessutom har försvunnit. Man skulle gärna få hänga upp lite fler teckningar som man kan titta på. Väggarna är så tomma, vita och sterila. Då det hängs upp några bilder har man något att titta på med kompisarna. Det är också roligt att jämföra bilderna med varandra och se vilken är ens favorit. Man borde lägga fler planscher in i klassrummen också. Ett bra exempel är franska/engelska klassen, där det finns en hel del planscher och bilder som eleverna har gjort. Det blir genast mycket trevligare att arbeta och det bildas också en bättre stämning i en klass med mycket färger. En del klassrumsväggar ser ut just så som Anton vill ha dem Positivt är, att vi har ett akvarium och stora vitrinskåp med uppstoppade djur i. Skolans logotävling var också ett steg i rätt riktning. Men väggarna är fortfarande ganska tomma och det är något jag anser man borde jobba med. Varför inte helt enkelt använda elevernas idéer om dekorering och använda deras teckningar för att pryda väggarna? Anton Heinonen 8d