Därför kalkar vi sjöarna

Transkript

1 Därför kalkar vi sjöarna Information från några viktiga organisationer om försurningen som ett av våra största miljöhot och kalkning av sjöar och vattendrag som en av våra viktigaste naturvårdsåtgärder.

2 Sverige är fantastiskt Så sant som det sagts. Ett vackrare land får man leta efter. Med årstidernas skiftningar, naturens oändliga skönhet och alla former av liv. En avgörande del i naturens livsnerv är de sjöarna och hela km bäckar, åar och älvar Men sedan många år flockas mörka moln över vårt paradis. Hotet kommer från de processer vi människor i utvecklingens namn satt igång. På utvecklingens bakgård hittar vi bl a försurningen, ett mer än 100 år gammalt miljöhot. Bara i Sverige kan vi se det skrämmande resultatet i de närmare sjöarna och km vattendrag som försurats med sina känsliga ekosystem och kämpande livsformer. Nu har Riksdagen beslutat om miljökvalitetsmål. Inom en generation skall försurningen inte vara högre än vad naturen tål. Redan 2010 är skall högst 5% av sjöarna och 15% av vattendragen vara försurade av mänskliga processer. Vad miljökvalitetsmålen betyder för att restaurera våra sjöar och vattendrag handlar den här lilla skriften.

3 Nappar det för våra barn? Frågan är symbolisk men stämmer väl med Riksdagens målsättning att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation. Ett rikt fiskliv är det mest påtagliga beviset för att livsmiljön är god. Och som vi vet finns det liv finns det hopp. Då finns det hopp för vattenlevande djur som märlkräftor, musslor och dagsländor för att inte tala om alla fåglar och andra djur som är beroende av fungerande ekosystem. I vattenmiljön visar sig de första och tydligaste tecknen på försurningen. Hittills har bortemot sjöar och över km vattendrag försurats så kraftigt att betydande biologiska skador uppstått. I den svenska miljövården har därför kalkning varit en av de viktigaste åtgärderna för att motverka försurningen och återskapa eller bibehålla förutsättningarna för liv i sjöar och vattendrag. Genom kalkning har ca sjöar och km vattendrag, ofta hela vattensystem räddats, eller fått chansen att repa sig efter försurningens skadeverkningar. Men för att delmålet skall uppnås till 2010 måste ytterligare sjöar och km vattendrag återhämta sig på naturlig väg eller, vilket är mest sannolikt, behöva kalkas. Försurningen fortsätter att ligga över vad naturen tål trots att den avtagit här hemma och utomlands. Redan kalkade sjöar och vattendrag fortsätter att återförsuras när det friska kalkade vattnet byts mot nytt försurat giftigt vatten och som vi vet kommer de allra flesta försurade okalkade sjöarna att förbli sura i decennier om de inte kalkas. Därför måste kalkningen fortsätta i de redan kalkade vattnen. Men ännu fler sjöar och vattendrag måste få del av den medicinen. Kalkning är inte dyrt; knappast någon annan åtgärd har betytt så mycket för den svenska naturen. För oss svenskar utgör levande skogar, sjöar och vattendrag en betydande del av vår folksjäl, vår stolthet och vårt arv till kommande generationer. Just därför har riksdagen samlats kring miljömålet mot försurningen. Nu återstår för oss alla att ta ansvar för att miljömålet blir verklighet.

4 Ingen sjö är den andra lik Visst har väl alla en barndomssjö någonstans inom sig. Ett varmt och lyckligt minne av en Storsjön, Gäddvattnet eller en Skogstjärn. Och när vi berättar och jämför så visar det sig, att ingen sjö eller å är den andra lik. Naturen är sannerligen unik och en inbjudande och generös värd för våra allra vackraste skönhetsupplevelser. Så nog har vi en alldeles speciell sjö att minnas. Visst var den varm och inbjudande... nej, för det mesta kall som en vårbäck. Genomskinlig och klar... nej, grumlig av humus och liv, vill jag minnas. Och man fick bada och meta så mycket man ville från den solblekta bryggan. Nja, nog var det roligare att hissa segel på ekan och dra ut över krusiga fjärdar! Sådär kan det vara, och visst vill vi att även våra barn och deras barn skall få uppleva något lika storslaget. Men jämför vi med dagens intryck kanske vi märker att allt inte är som förr. Vattnet tycks vara klarare, djupet djupare. Fågelkonserten inte lika intensiv, den myllrande vattenytan lugnare. Skummande vågor mot land har avlösts av lika eviga men till synes mörkare böljor. Försurningen förändrar och förstör. Långtifrån alla sura sjöar och vattendrag har turen att vara omgivna av kalkrika marker eller turen att ligga långt, mycket långt från utsläppskällorna. Det är då kalkning kan göra underverk. Livet tar fart igen. Fisken kan åter leka och föröka sig. Ekosystemens brutna näringskedjor växer sig starkare. Naturen får en chans att bli naturlig igen. Och när utsläppen inte längre är högre än vad naturen tål kan vi med stolthet lämna ett rikt arv till nästa generation.

5 Var 4:e svensk fiskar Friluftsliv tillhör våra allra viktigaste fritidssysselsättningar och är av största betydelse för turismen. Över 3 miljoner svenskar är intresserade av fiske, men dålig miljö anges som den viktigaste orsaken till att fisket inte är ännu mer utbrett. Många kommuner, vattenägare, sportfiskeklubbar och företag har därför lagt ned både pengar och hårt arbete på att utveckla de lokala fiskevattnen. Fortsätter vi inte kalka åtminstone i samma utsträckning som hittills hotas dessa tillgångar. Sportfisket omsätter miljarder. Enligt en studie Fiskeriverket och SCB gjort omsätter fritidsfisket i Sverige årligen 3.3 miljarder kronor. Den största omsättningen står den dryga miljon svenskar för, som anser att fritidsfiske är den viktigaste eller en av de viktigaste fritidsaktiviteterna. Enligt den statliga Turistdelegationen är sportfiske det viktigaste skälet till utländsk naturrelaterad turism i Sverige. Olyckligtvis är fisketurismen koncentrerad till de mest försurade delarna av landet. Hitresande sportfiskare omsätter årligen över 500 miljoner kronor i Sverige. Det är mer än dubbelt så mycket som vi satsar på kalkning varje år! Bara det är väl ett gott skäl att fortsätta kalka. Men det viktigaste skälet till fortsatt satsning på turism och fiske i våra sjöar och vattendrag är givetvis svenskarnas dokumenterat stora intresse för friluftsliv. För ingen lär ju vilja fiska i sura sjöar där fisken har höga kvicksilverhalter. Eller där över huvud taget ingen fisk längre finns kvar.

6 En satsad krona ger två Oavsett om vi är fritidsfiskare, vandrare, kanotister, jägare eller ornitologer dras vi obevekligt till sjöar och vattendrag. Det är oftast med dessa i närheten vi möter de allra mest storslagna naturupplevelserna. Vatten är också vårt viktigaste livsmedel och en förutsättning för allt liv. Visste du att av allt vatten som finns på jorden så är bara 3 % färskvatten... och att 2/3 av detta vatten är bundet som is? Det är onekligen siffror som gör sjöar och vattendrag extra skyddsvärda! Att satsa resurser på en god vattenmiljö är alltså väl använda pengar. Men nyttan är ofta omätbar i ekonomiska termer. Hur värderar man t.ex. skönhetsupplevelser eller bara vetskapen om att naturvärdena har bevarats till förmån för ett framtida nyttjande? Under de senaste åren har kalkningens samhällsnytta enbart för fisket beräknats ganska exakt i ett flertal utredningar och rapporter. Oavsett om dessa utförts av Kalkningsutredningen, Naturvårdsverket, Fiskeriverket och SCB eller Direktoratet for naturforvaltning i Norge visar de att varje satsad krona på kalkning ger minst två kronor tillbaka! Fiske, kanoting, vandring, jakt, strövande och annat friluftsliv ger upphov till tusentals årsarbeten och ökar intresset för avfolkningshotade glesbygder. Fiske och annan naturturism bidrar alltså i oerhört hög grad till att människor vill och kan bo kvar i hembygden med bibehållen och acceptabel infrastruktur, exempelvis i form av kommunikationer, skolor och butiker. Det är svårt att tänka sig ett bättre och mer effektivt glesbygdsstöd.

7 Droppens väg till havet Ingen sjö är en sluten enhet. Alla har sina tillflöden och utlopp. Varje vattendrag ingår i ett system av bäckar, sjöar, åar och floder. Vatten befinner sig i ständig cirkulation mellan olika platser på jorden. Havet är den stora reservoaren vilken allt vatten lämnar och förr eller senare återvänder till. Över haven sker den stora avdunstning som ger moln och nederbörd. Men molnen kan av vindarna fraktas långa vägar innan de kondenseras till regndroppar. På vägen sätter sig allehanda föroreningar på molnens minimala vattendroppar. Vanligast är försurande ämnen från förbränning av fossila bränslen som kol, olja och andra oljeprodukter. När regnen så småningom faller över mark och jordar är de sura. Det försurade vattnet rinner antingen ned i bäckar och vattendrag direkt - eller efter filtrering genom marken. Därifrån börjar den långa färden tillbaka till havet. Men under resans gång skall vattnet också vara livsmiljö för miljontals organismer, som enligt sin ekologiska kod vanligtvis mår bäst i ett av människan oförsurat vatten med ett bra ph-värde. Visste du för övrigt att 95 % av alla sjöar byter vatten under en period kortare än fem år? En från början neutral sjö kan alltså på mindre än fem år av sina tillflöden förvandlas till en mycket sur sjö utan förutsättningar för ett normalt liv. Ju snabbare en sjö byter vatten desto större anledning finns det således att hålla ett öga på ph-värdet. För att inte tala om alla älvar, bäckar och åar där vattnet byts ut praktiskt taget hela tiden.

8 Forskarna är eniga Idag finns det ingen som ifrågasätter nyttan av kalkning i, av människan försurade sjöar och vattendrag. På den punkten är alla seriösa forskare ense. Redan i början av 1960-talet upptäckte vattenägare och fiskeklubbar i Västsverige att ph-värdet i deras sjöar höll på att sjunka och att fisken dog ut. Kalksäckar bars på krökta ryggar fram till sjöarna och kalken spreds på isen eller från båtar. Redan i början av 1960-talet slog svenska forskare fast sambandet mellan förbränning av kol och olja och försurningen av mark och vatten. Detta blev startskottet för en intensiv debatt och forskning kring försurningens orsaker och dess katastrofala följder för naturen. Sverige är idag ledande när det gäller avancerad forskning kring försurning och dess skadeffekter. Det är vi också när det gäller forskning om kalkning. Om vi inte fortsätter att anslå pengar via statsbudgeten hotas denna verksamhet - och de enastående resultat som uppnåtts. Kalkningen Efter snart 30 års storskalig verksamhet vet vi att kalkning av sjöar och vattendrag fungerar som ett vapen mot försurningen. Idag finns det kunskap, utrustning och erfarenhet för effektiv bekämpning av skadeeffekterna. Även vid sidan av forskningen finns stor kunskap. Inte minst länsstyrelserna har byggt upp betydande kompetens - liksom många kommuner och inte minst framsynta företag. Från 1976 har verksamheten vuxit kraftigt och numera sprider vi drygt ton kalk varje år. Successivt har kalkningsmetoderna och planeringen förfinats. Kalkningsstrategierna anpassas för att uppnå så naturliga tillstånd som möjligt. Genom nya produkter med en långsam kalkverkan och låga kalkgivor, som sprids oftare undviks onaturligt höga ph-värden. Vattenkemiska och biologiska provtagningsprogram är kopplade till varje enskilt kalkningsprojekt; därför vet vi att kalkningen fungerar!

9 Inga pengar kastade i sjön De senaste 25 åren har svenska folket investerat över 3 miljarder kronor för att motverka försurningens skadliga inverkan på sjöar och vattendrag. Det är inga pengar som kastats i sjön. Få offentliga anslag har gått till nyttigare ändamål och haft bättre effekt. Mer än sjöar och km vattendrag med värdefullt djur- och växtliv har restaurerats eller fått chansen att repa sig. Efter en sådan framgång vore det kapitalförstöring av värsta sort om vi skulle dra ned på kalkningen. Ändå har man i besparingsnit vid flera tillfällen i slutet av 1990-talet försökt skära ned anslagen radikalt. Men riksdagen har istället vid flera tillfällen drivit igenom förslag om ökade anslag till kalkning. Den 28 april 1999 är en historisk dag. Då fattade riksdagen beslut om 15 miljömål med inriktningen att miljöproblem som hotade målen skulle lösas inom en generation. Att försurningen tillhör de största miljöproblemen och att våra sjöar, bäckar, åar och älvar tillhör de allra mest värdefulla naturtillgångarna slås verkligen fast i riksdagens miljökvalitetsmål. Målet innebär att inom en generation skall Onaturlig försurning av marken motverkas så att den naturgivna produktionsförmågan och den biologiska mångfalden bevaras samt att Sverige verkar för att depositionen av försurande ämnen på lång sikt inte överskrider den kritiska belastningen för mark och vatten. Vid ett seminarium i riksdagshuset i januari 2002 konstaterades: för att delmålet att högst 5% av antalet sjöar respektive 15% av sträckan rinnande vatten i landet är antropogent försurade år 2010 skall uppnås måste kalkning utökas kraftigt. Om riksdagens delmål för 2010 uppfylls innebär det att tusentals sjöar och vattendrag restaureras. En sådan satsning innebär att vi med stolthet kan sluta kalka när det försurande nedfallet inte längre utgör något hot och lämna över friska sjöar och vattendrag till nästa generation. En bättre investering i svensk natur är det svårt att tänka sig.

10 Försurningen fortsätter... Eftersom luftutsläppen av svavel har minskat tror många att faran med försurningen av mark och vatten är över. Men faktum är att miljön över större delen av Sverige fortsätter att försuras. Den största skillnaden är att försurningen inte ökar lika snabbt som tidigare. Sverige har den relativt största andelen basfattiga bergarter i Europa och större delen av skogsmarken kan på naturlig väg inte neutralisera mer än något eller några kg svavel per hektar och år - det är den så kallade kritiska belastningsgränsen, eller vad naturen i själva verket tål. Trots att det försurande svavelnedfallet minskat mycket kraftigt sedan de katastrofala förhållandena under 1970-talet avslöjades. så är nedfallet i framförallt södra och mellersta Sverige fortfarande högt över vad naturen tål. Och så länge de kritiska gränserna överskrids kan inte marken och sjöarna återhämta sig. Förutom det årliga nedfallet har det historiska försurande nedfallet lämnat djupa spår också i naturen. I en stor andel av Sveriges marker som omger sjöarna och vattendragen har markens lager av så kallade baskatjoner (motståndkraft mot försurningen, livsnödvändig för djur och växter) förlorats och det tar kanske hundratals år att bygga upp ett nytt lager igen. Detta naturens negativa försurningsminne medför att återhämtningen fördröjs långt in i framtiden. Även om de försurande utsläppen som genom ett trollslag skulle försvinna i morgon skulle det ta minst 50 år innan de mest utsatta områdena har återhämtat sig. Så illa är det trots alla insatser.

11 ...och Europa släpar efter Sverige och Norge är de länder som allra hårdast kämpat för att få hållbara internationella överenskommelser till stånd som minskar de försurande utsläppen. Miljöorganisationerna i Sverige bildade 1982 Internationella Försurningssekreteriatet för att kunna bevaka frågan och bedriva ett effektivt informations och lobbyarbete i Europa. De inhemska svavelutsläppen har reducerats med ca 90 % sedan Kväveutsläppen som också bidrar till försurningen om än i mindre grad har däremot minskat betydligt mindre. Sverige är inte längre det enskilda land som svarar för den största försurningen av svenska skogar och sjöar. Svavel- och kvävenedfallet härrör idag till ca 80% från andra länder, som tar mindre allvarligt på den katastrofala försurningen. Genom internationella överenskommelser om reduktioner av svavelutsläppen har vi i alla fall kommit en liten bit på väg mot målet dvs inte större utsläpp än vad naturen tål. Men fortfarande är det mycket lång väg kvar att gå innan vi kan andas ut. Om de beslut om reduktioner av svavel- och kväveutsläppen som tagits bl a i EU genomförs i praktiken av medlemsländerna, kommer vi att kunna avläsa ytterligare förbättringar i naturen. Men många krafter motverkar det här arbetet, inte minst den mäktiga kol- och oljelobbyn. Dessutom förhalar hälften av EU-länderna arbetet. Risken är uppenbar att vi även om några år kan sammanfatta det internationella miljövårdsarbetet mot försurningen, som riksdagens revisorer 1997: Det dominerande intrycket av miljövårdsarbetet är att problemen med försurande utsläpp förväntas lösas av någon annan, någon annanstans och någon annan gång.

12 Svenska folket står bakom... Under de senaste 25 åren har svenska folket satsat över 3 miljarder kronor på sjökalkning. Det har varit väl investerade pengar. Omistliga naturvärden har räddats till gagn för kommande generationer och utgör nu en ovärderlig grund för riksdagens och allas vårt ansvar för miljömålsarbetet. Vad hade miljömålet en återhämtning från för-surningen varit värd om den biologiska mångfalden långt dessförinnan varit utrotad? Våra ombud i riksdagen vet självklart sedan länge att naturoch miljöfrågor är av vital betydelse för oss svenskar. Dessa frågor får alltid en framskjuten plats när svenskar tillfrågas om vad som oroar dem inför framtiden. Allemansrätten har givit oss en unik möjlighet att tillbringa en stor del av fritiden ute i skog och mark. Bara antalet fiskedagar är 35 miljoner per år och till det skall läggas bad, ka-noting, skogspromenader, jakt, camping, fågelskådning, svampplockning och mycket, mycket mer. Med en liten vits skulle man kunna säga att det är naturligt eftersom vi har tillgång till så mycket storslagen natur. Men det finns mycket som hotar naturen, i synnerhet utsläppen från kraftverk och värmeverk eldade med fossila bränslen samt ett ständigt ökande transportbehov - men det finns också motkrafter. Enskilt eller organiserat i miljöföreningar av olika slag visar svenskarna allt oftare ståndpunkten att grundförutsättningen för välfärd är en god miljö. Samma ställningstagande finns representerat även i riksdagen, som med några få undantag enats om beslut som gör att vi kan fortsätta att kalka och forska åtminstone som förut. Inte minst yngre generationer har all anledning att hoppas, att även framtida riksdagar skall ha samma framsynta förståelse för problemets omfattning, och att vi alla skall ta vårt ansvar för att motverka försurningen.

13 Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund WWF Sveriges Fiskevattenägareförbund SVENSKA TURISTFÖRENINGEN INFORMATOR AB