Vattendirektivet och fysisk planering

Transkript

1 Vattendirektivet och fysisk planering Hur kommer den nya vattenplaneringen att påverka den fysiska planeringen enligt plan- och bygglagen? Boverkets del i uppdraget om vattenhandboken Boverket september 2004

2 Titel: Vattendirektivet och fysisk planering Utgivare: Boverket september 2004 Upplaga: 1 Antal: 500 Tryck: Boverket internt ISBN: X Sökord: Fysisk planering, vatten, vattendirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, plan- och bygglagen, PBL, kommuner, exempel, Nässjö, Örebro, Öland, Stockholmsregionen, Haninge, Nynäshamn och handböcker. Diarienummer: /2003 Publikationen kan beställas från: Boverket, Publikationsservice, Box 534, Karlskrona Telefon: Fax: E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: Internetpublicering av kartor enligt medgivande M2004/4282 gäller t.o.m Boverket 2004

3 Sammanfattning 3 Förord Med anledning av EG:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en handbok för vatten. Arbetet med att utveckla handboken ska ske i samråd med Boverket och Sveriges geologiska undersökning (SGU). Vattenhandboken ska ge stöd och vägledning till de vattenmyndigheter och övriga som kommer att ansvara för att direktivet genomförs. Boverkets del i arbetet är att beskriva hur den nya vattenplaneringen kommer att påverka den fysiska planeringen enligt plan- och bygglagen och hur fysisk planering kan användas för att bidra till att nå direktivets mål om god vattenstatus år Detta material är underlag för Boverkets del i den gemensamma vattenhandboken, som i första hand riktar sig till de nya vattenmyndigheterna. Materialet kommer att läggas ut på vattenportalen Materialet har tagits fram i en arbetsgrupp där June Lindahl, Eleonore Björnberg, Agneta Gardar, Assar Lundqvist, Pål Karlsson, Sofie Adolfsson och Gunilla Grylin deltagit. June Lindahl har varit projektledare. Peggy Lerman, Lagtolken AB och Lars Kylefors, Vatten och samhällsteknik AB har bidragit med expertkunskaper. Karlskrona september 2004 Ulf Troedson chef för samhällsbyggnadsdivisionen

4 4 Vattendirektivet och fysisk planering

5 Sammanfattning 5 Innehåll Sammanfattning Vad innebär vattendirektivet för planeringssystemet? En historisk tillbakablick Två parallella planeringssystem Några oklarheter som Boverket uppmärksammat Lagstiftningen som styrmedel Miljöbalken (MB) Plan- och bygglagen (PBL) Statens roll enligt plan- och bygglagen Hur vattenfrågor har behandlats i fysisk planering enl. PBL Vattenfrågor i översiktsplaneringen Behovet av samspel Samspel mellan miljöbalken och plan- och bygglagen när det gäller miljökvalitetsnormer Samspel mellan översiktsplan och åtgärdsprogram Samspel mellan vattenmyndigheter och kommuner Exempelsamling Nässjö kommuns översiktsplan, antagen Örebro kommuns översiktsplan och vattenplan, antagna En vision av Öland år 2015, antagen Kristianstads kommuns pågående arbete med en ny översiktsplan Regional utvecklingsplan 2001 för Stockholmsregionen, antagen Haninge och Nynäshamns kommuners gemensamma Kustplan, antagen Bilaga 1 Litteraturförteckning Boverkets och Naturvårdsverkets gemensamma rapporter om vattenplanering Bilaga 2 Boverkets skrivelse till Miljödepartementet m.fl

6 6 Vattendirektivet och fysisk planering

7 Sammanfattning 7 Sammanfattning Två parallella planeringssystem Ansvaret för planering av mark och vattenanvändning ligger sedan 1987 på kommunerna och regleras enligt plan- och bygglagen. I och med att EG:s ramdirektiv för vatten trädde i kraft år 2000 förband sig medlemsländerna att senast december 2009 ha antagit åtgärdsprogram och förvaltningsplaner för respektive lands vattendistrikt. Ramdirektivets mål är att uppnå god vattenstatus för allt vatten till år Sverige har valt att reglera kraven på mål, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner med stöd av miljöbalkens bestämmelser. Den vattenplanering som nu kommer till stånd enligt vattendirektivets krav, innebär att det för svenskt vidkommande skapas två parallella planeringssystem: ett för vatten enligt miljöbalken och ett för mark och vatten enligt plan- och bygglagen. Några oklarheter som Boverket vill uppmärksamma Ramdirektivet för vatten har medfört en rad lagändringar i miljöbalken, ändringar som bl.a. berör miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram. Boverket har under arbetet med vattenhandboken, analyserat frågan om åtgärdsprogrammets status och räckvidd och hur ett fastställt åtgärdsprogram påverkar planer och beslut enligt plan- och bygglagen. Boverket har därvid uppmärksammat ett antal oklarheter som, enligt verkets uppfattning, inte kan överlämnas att lösas av rättstillämpningen. Boverket har redovisat verkets syn på dessa oklarheter till Miljödepartementet, PBL-kommittén, Miljöbalkskommittén och Naturvårdsverket m.fl. Skrivelsen återfinns i sin helhet i bilaga 2 (PM ). Boverket har noterat att begreppet miljökvalitetsnormer, genom lagändringen den 22 december 2003, fått en ny innebörd och därigenom har också nya, ytterligare frågor om hur miljökvalitetsnormerna ska tillämpas i beslut enligt plan- och bygglagen uppstått. De erfarenheter som finns idag av hur normerna har tillämpats i den fysiska planeringen handlar om normer för luft och gränsvärden som inte får överskridas eller underskridas (kvävedioxid och partiklar). Efter den lagändring som trädde i kraft i december 2003 kan en miljökvalitetsnorm numera förutom att ange föroreningsnivåer eller störningsnivåer som inte får överskridas eller underskridas (gränsvärden) också avse nivåer som inte bör överstigas eller understigas (riktvärden) och nivåer som ska eftersträvas (mål). Plan och bygglagen som styrmedel Den fysiska planeringen är ett kommunalt verktyg för att bedöma vilken mark- och vattenanvändning som är lämplig på lång sikt. Översiktsplanen och regionplanen är långsiktiga planer som pekar ut mål och riktlinjer utifrån allmänna intressen. Planerna är av vägledande karaktär och är inte bindande för efterföljande beslut. En

8 8 Vattendirektivet och fysisk planering detaljplan eller områdesbestämmelser är däremot bindande för enskilda och myndigheter. Detaljplanen reglerar markanvändning och bebyggelsemiljö främst i områden med sammanhållen bebyggelse. Genom detaljplanen görs avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen. Områdesbestämmelser kan antas för att säkerställa syftet med att översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse tillgodoses. Hur vattenfrågor har behandlats i fysiska planeringen Boverket genomförde i början av 1990-talet en analys av hur kommunerna hanterat olika sektorsintressen i den översiktliga planeringen. Av Boverkets rapport från juni 1992 framgår att vattenfrågorna i allmänhet hade behandlats på ett summariskt sätt i den första omgången översiktsplaner. Behovet av fortsatt utvecklingsarbete och goda exempel lyftes fram. Boverket har, tillsammans med Naturvårdsverket, efter hand tagit fram ett omfattande underlagsmaterial, underlag som tillkommit som stöd för kommunernas arbete med att integrera mark- och vattenfrågor i den fysiska planeringen. En förteckning över dessa rapporter finns i bilaga 1. Vattenfrågorna har efter hand också fått en alltmer framträdande plats i den kommunala fysiska planeringen. Det är Boverkets erfarenhet att de översiktsplaner som antagits under senare år och de översiktsplaner som nu är under utarbetande i allt högre grad utgår från ett helhetsperspektiv och som tar sikte mot en hållbar utveckling. Samspelet mellan miljöbalken och plan- och bygglagen när det gäller miljökvalitetsnormer I miljöbalken anges att myndigheter och kommuner ska säkerställa att de miljökvalitetsnormer som meddelats enligt 5 kap.1 miljöbalken uppfylls när de prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden, utövar tillsyn eller meddelar föreskrifter. Vidare anges att kommuner och myndigheter ska iaktta normer vid planering och planläggning (5 kap. 3 MB). Ett motsvarande krav på att iaktta miljökvalitetsnormer vid planering och planläggning enligt miljöbalkens bestämmelser finns också i plan- och bygglagen. Samspelet mellan översiktsplan och åtgärdsprogram Vi har idag inga erfarenheter av hur miljökvalitetsnormer för vatten ska eller kan tillämpas i den fysiska planeringen. Den kunskapsuppbyggnad som nu kommer att ske genom ramdirektivets krav kommer att medföra att ny och betydelsefull kunskap tillförs den fysiska planeringen. På samma sätt kan de kommunala översiktsplanerna tillföra betydelsefull kunskap till de åtgärdsprogram som nu kommer att utarbetas under vattenmyndigheternas ansvar. Det bör med andra ord utvecklas ett ömsesidigt samspel mellan översiktsplan och åtgärdsprogram. Ett övergripande mål för miljöbalken och plan- och bygglagen är att dessa båda instrument gemensamt ska bidra till att en hållbar utveckling främjas.

9 Sammanfattning 9 Samspelet mellan vattenmyndigheter, länsstyrelser och kommuner Det är viktigt att det utvecklas former för en nära dialog mellan vattenmyndigheten och de berörda länsstyrelserna och kommunerna. De ökade kunskaper om vatten, som arbetet utifrån vattendirektivets krav medför, kan bidra till att ge kommunerna ny och vidgad syn på vad som är en önskvärd och hållbar utveckling. En dialog i ett tidigt skede är också viktig för att arbetet med åtgärdsprogrammen ska kunna dra nytta av den kunskap som ligger till grund för kommunernas syn på mark- och vattenanvändningen. Erfarenheter av hur vattenfrågor behandlats i den kommunala fysiska planeringen Exempel på hur vattenfrågor kan behandlas i den fysiska planeringen redovisas i kap. 4 i rapporten.

10 10 Vattendirektivet och fysisk planering

11 1. Vad innebär vattendirektivet för planeringssystemet? Vad innebär vattendirektivet för planeringssystemet? 1.1 En historisk tillbakablick EG:s ramdirektiv för vatten har införlivats i det svenska lagsystemet med stöd av bestämmelser i miljöbalken (MB). Ansvaret för planering av mark och vattenanvändning ligger samtidigt, sedan 1987, hos kommunerna och regleras enligt plan- och bygglagen (PBL). Det kan därför vara intressant att göra en historisk tillbakablick för att se att vi nu befinner oss i en liknande diskussion som den som pågick 1979/80 och 1985/86. Då hände nämligen följande: I september 1980 överlämnade Vattenplaneringsutredningen (VPU) sitt betänkande Vattenplanering (SOU 1980: 39-40) till det dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet. Utredningen föreslog ett system med vattenöversikt, vattenhushållningsplan och vattenfördelningsförrättning. Vattenöversikten skulle enligt utredningens förslag antas av kommunfullmäktige och utgöra stommen i det av utredningen föreslagna planeringssystemet. Ungefär samtidigt som vattenplaneringsutredningen lämnade sitt betänkande, lämnade även plan- och bygglagutredningen över sitt förslag till ny plan- och bygglag, Markanvändning och byggande (SOU 1979:65). Resultatet av dessa två förslag blev att regeringen i propositionen Ny plan- och bygglag (prop. 1985/86:1) tog upp vattenplaneringsutredningens förslag om separata vattenplaner. Det dåvarande statsrådet ansåg emellertid att vattenplaneringen så långt som möjligt skulle inordnas i plan- och bygglagens regelsystem. Vattenfrågorna skulle härigenom kunna behandlas på ett likartat sätt som markfrågorna. De ömsesidiga konsekvenserna av markanvändningen och vattenanvändningen skulle lättare kunna beaktas (prop. 1985/86:1 sid. 103). Kravet på översiktsplanerna kom således att formuleras så att översiktsplanen ska ange grunddragen i användningen av mark och vatten i hela kommunen ut till territorialgränsen i havet. Det blev också tydligt att de delar som i vattenplaneringsutredningen hade konsekvenser för markanvändningen, skulle ingå som underlag till den övergripande översiktsplanen. Den nya plan- och bygglagen trädde i kraft den 1 januari 1987.

12 12 Vattendirektivet och fysisk planering Vid en senare översyn av plan- och bygglagen i mitten på 1990-talet stärktes miljöhänsynen i den fysiska planeringen. De lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1996 medförde bland annat att den fysiska planeringens inriktning ändrades mot en mer förvaltande roll. Planläggningens primära och långsiktiga syfte angavs vara att främja goda miljöförhållanden och en långsiktigt god hushållning med mark och vatten, energi och råvaror och att medverka till att skapa ändamålsenliga strukturer av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar (2 kap 2 PBL). Lagändringen medförde också krav på att översiktsplanen ska redovisa de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vatten. De ändringar i plan- och bygglagen som trädde i kraft den 1 januari 1999 innebar en anpassning till miljöbalken, främst med anledning av miljöbalkens bestämmelser om miljökvalitetsnormer och hushållningsbestämmelserna. I propositionen Följdlagstiftning med anledning av miljöbalken m.m. angavs att den fysiska planeringen måste ses som ett led i en samlad politik för en hållbar utveckling och att en fysisk planering som bedrivs med inriktning mot miljöanpassning och resurshushållning kan medverka till en hållbar samhällsutveckling (prop. 1997/98:90 s. 159). 1.2 Två parallella planeringssystem I och med att EG:s ramdirektiv för vatten trädde i kraft år 2000 förband sig alla medlemsländer att, senast december 2009, ha antagit åtgärdsprogram och förvaltningsplaner för respektive lands vattendistrikt. Ramdirektivets mål är att uppnå god vattenstatus för allt vatten till år Överföringen av ramdirektivets intentioner till svenska förhållanden har medfört såväl lagändringar, som administrativa och organisatoriska förändringar. Genom ändringar i miljöbalken (5 kap. MB) har dels begreppet miljökvalitetsnorm getts en ny och vidgad innebörd, dels har bestämmelserna om åtgärdsprogram ändrats och utvecklats. Den vattenplanering som nu kommer till stånd enligt vattendirektivet, och som ska resultera i särskilda åtgärdsprogram, innebär att det för svenskt vidkommande skapas två parallella planeringssystem: ett för vatten enligt miljöbalken och ett för mark och vatten enligt plan- och bygglagen. Genom att uppmärksamma på detta förhållande och genom att fortsatt föra en dialog med berörda parter (främst företrädare för centrala, regionala och lokala myndigheter) kommer Boverket efter hand att kunna redovisa erfarenheter från den praktiska tillämpningen. 1.3 Några oklarheter som Boverket uppmärksammat Boverket har under arbetet med vattenhandboken analyserat frågan om ett åtgärdsprograms status och räckvidd, och hur det påverkar planer och beslut enligt plan- och bygglagen. Boverket har i en sär-

13 1. Vad innebär vattendirektivet för planeringssystemet? 13 skild skrivelse till Miljödepartementet, PBL-kommittén, Miljöbalkskommittén, Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning, Svenska Kommunförbundet och länsstyrelserna påtalat de oklarheter som enligt verkets uppfattning råder. Skrivelsen återfinns i sin helhet i bilaga 2. Boverket anser att det för närvarande saknas lagstöd för att kräva att de myndigheter och kommuner som tillämpar bestämmelser som ligger utanför miljöbalken ska vidta de åtgärder som anges i ett åtgärdsprogram (5 kap. 8 MB). Detta gäller bland annat kommunernas tillämpning av plan- och bygglagen. Boverket har vidare noterat att begreppet miljökvalitetsnorm nu fått en ny innebörd. Det har därigenom uppstått nya frågor angående hur miljökvalitetsnormerna ska tillämpas i beslut enligt planoch bygglagen. De erfarenheter som finns idag av hur normerna tillämpats i den fysiska planeringen gäller luft. Normerna är här gränsvärden som inte får överskridas eller underskridas (kvävedioxid och partiklar). Genom en ändring i 5 kap. 2 MB kan en miljökvalitetsnorm, förutom att ange föroreningsnivåer eller störningsnivåer som inte får överskridas eller underskridas (gränsvärden), också ange nivåer som inte bör överstigas eller understigas (riktvärden) och nivåer som ska eftersträvas (mål). Frågan är hur dessa olika värden ska hanteras i den fysiska planeringen. Hur ska länsstyrelserna utifrån ett ingripandeperspektiv enligt 12 kap. PBL hantera normer som är antingen gränsvärden eller riktvärden eller mål? Hur kan kommunen iaktta dessa olika sorters normer i den fysiska planeringen? Detta är frågor som kommer att bli föremål för diskussioner och erfarenhetsutbyte mellan företrädare för stat och kommun.

14 14 Vattendirektivet och fysisk planering

15 2. Lagstiftningen som styrmedel Lagstiftningen som styrmedel Ramdirektivets övergripande syfte är att medlemsländerna gemensamt ska bidra till att skydda och förbättra vattenstatusen inom unionen, hindra ytterligare försämringar av vattenstatusen och främja en hållbar vattenanvändning. Diskussionerna om hur vattendirektivet ska genomföras i Sverige har i första hand handlat om miljöbalken som styrinstrument och om vattenmyndigheterna som ansvariga för vattenplaneringen. Men även planeringen för användning av mark och vatten, som kommunerna ansvarar för enligt plan- och bygglagen, kan främja vattendirektivets mål om god vattenstatus och vattentillgång. Det behövs bland annat ett tidigt och nära samspel mellan den kommunala fysiska planeringen och den vattenplanering som nu utvecklas via de nya vattenmyndigheterna. Det gäller att på ett effektivt sätt nyttja de båda parallella system som nu inrättats för planering av vatten. Miljöbalkens 1 kap. 1 1 st. Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Plan- och bygglagens 1 kap. 1 Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Miljöbalkens och plan- och bygglagens portalparagrafer kompletterar varandra och ska gemensamt bidra till en hållbar utveckling.

16 16 Vattendirektivet och fysisk planering 2.1 Miljöbalken (MB) Miljöbalken är en sammanhållen och övergripande lagstiftning för hela miljöområdet där miljötillståndet, miljökraven och miljömålen utgör grund för miljöarbetet. Alla slags åtgärder, som kan ge mer än obetydlig miljöpåverkan, ska göras med hänsyn till hälsa och miljö. Miljöbalken ger redskap för att utkräva sådan hänsyn (2 kap. MB). Miljöbalken är ett (av flera) styrmedel för att genomföra de politiska målen om hållbar utveckling. I förarbetena till miljöbalken framhålls att Sverige ska vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Arbetet för ekonomisk utveckling och social välfärd ska gå hand i hand med skyddet av miljön och hushållningen med naturresurser (prop. 1997/98:45 s.156). 2.2 Plan- och bygglagen (PBL) Plan- och bygglagen ger kommunerna ansvar för att planlägga användningen av mark och vatten. Lagen erbjuder olika regleringsformer med olika styrverkan. En del är översiktliga och vägledande, andra är mer detaljerade och juridiskt bindande. Den fysiska planeringens olika regleringsformer enligt PBL redovisas schematiskt här nedan: Regleringsform Regionplan (7 kap. PBL) Översiktsplan (4 kap. PBL) Styrverkan När frågor om mark- och vattenanvändning rör flera kommuner och behöver utredas gemensamt, kan detta ske genom regionplanering. Om sådan planering inte kommer till stånd på annat sätt kan regeringen utse ett regionplaneorgan med uppgift att bedriva regionplanering. Regionplanen pekar ut långsiktiga mål och riktlinjer i ett regionalt perspektiv. Regionplanen är inte juridiskt bindande för myndigheter och enskilda. (Regionplanering enligt PBL förekommer idag endast i Stockholm och Göteborg. Regional planeringssamverkan i andra former förekommer däremot på många håll i landet.) Varje kommun ska ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunens yta i förekommande fall inklusive havsområden ut till territorialgränsen. Översiktsplanen är inte juridiskt bindande för myndigheter och enskilda. Den ska visa grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden och därmed ge vägledning för beslut som rör detta och bebyggelseutvecklingen i den egna kommunen. Den ska också ge vägledning för andra myndigheters beslut enligt de lagar som anges i 1 kap. 2 MB.

17 2. Lagstiftningen som styrmedel 17 Regleringsform Områdesbestämmelser (5 kap. PBL) Detaljplan (5 kap. PBL) Bygglov, rivningslov och marklov (8 kap. PBL) Styrverkan Områdesbestämmelser kan antas av kommunen för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt 3 och 4 kap. MB tillgodoses. Områdesbestämmelser kan bl.a. reglera i vad mån olika åtgärder kräver lov enligt PBL, grunddragen för användning av mark och vattenområden för bebyggelse, fritidsanläggningar, kommunikationsleder m.m. Områdesbestämmelser är juridiskt bindande för efterföljande beslut om bl.a. bygglov. I vissa fall ska markens lämplighet för bebyggelse prövas genom detaljplaneläggning. Det gäller främst i områden med sammanhållen bebyggelse. Detaljplanen redovisar, mer detaljerat än översiktsplanen, hur mark och vattenområden ska användas för olika ändamål t.ex. för gator, parker, bebyggelsekvarter och båthamnar. Den får också innehålla bestämmelser om t.ex. i vad mån olika åtgärder kräver särskilt lov enligt PBL, om vegetation och markytans höjdläge och i vissa fall om att bygglov inte ska lämnas förrän vatten- eller avloppsanläggning kommit till stånd. Detaljplanen är juridiskt bindande för efterföljande beslut om bl.a. bygglov. Bygglov krävs bl.a.för att uppföra och bygga till byggnader och för att ändra en byggnads användningssätt. Bygglov krävs också för vissa andra anläggningar, t.ex. idrottsplatser, småbåtshamnar, golfbanor, upplag, cisterner och parkeringsplatser. Rivningslov krävs inom områden med detaljplan för att riva byggnader eller delar av byggnader om inget annat har bestämts i planen. Inom områden med detaljplan krävs marklov för schaktning eller fyllning som medför att höjdläget för tomter eller mark för allmän plats ändras avsevärt Statens roll enligt plan- och bygglagen Kommunerna har huvudansvaret för den fysiska planeringen enligt plan- och bygglagen. Staten garanteras dock visst inflytande genom särskilda bestämmelser om vad planerna ska ta upp och hur de ska genomföras. I planeringsprocesserna företräds staten av länsstyrelserna. Av intresse för vattenmyndigheterna, när det gäller statens möjligheter att påverka kommunernas planering är följande: När det gäller översiktsplan eller regionplan ska länsstyrelsen i samrådet särskilt ta till vara och samordna statens intressen. Detta innebär att länsstyrelsen ska tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen och sådana miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Länsstyrelsen ska också

18 18 Vattendirektivet och fysisk planering verka för att riksintressen tillgodoses och att miljökvalitetsnormer iakttas, och för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt. När en översiktsplan eller regionplan ställs ut för granskning ska länsstyrelsen avge ett granskningsyttrande. Av yttrandet ska framgå om planförslaget inte tillgodoser riksintressen eller om det kan medverka till att en miljökvalitetsnorm överträds. Länsstyrelsen ska också ta ställning till om frågor som rör mark- och vattenanvändningen i flera kommuner samordnats på lämpligt sätt och om bebyggelsen blir lämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. När en detaljplan eller områdesbestämmelser upprättas har länsstyrelsen, som samrådspart, en allmän rådgivande roll. Länsstyrelsen ska också, på samma sätt som i översiktsplaneprocessen, verka för att riksintressen, miljökvalitetsnormer och mellankommunala frågor beaktas på ett lämpligt sätt i kommunens planläggning. Kommunerna har en långtgående självbestämmanderätt i frågor som rör mark- och vattenanvändningen. Staten har dock vissa möjligheter att pröva och upphäva kommunala beslut att anta, ändra eller upphäva detaljplan eller områdesbestämmelser (och efter särskilt förordnande för vissa områden även beslut om lov eller förhandsbesked). Ingripande kan ske om beslutet innebär att ett riksintresse inte tillgodoses, om frågor om användningen av markoch vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt, om en miljökvalitetsnorm inte iakttas eller om föreslagen bebyggelse skulle bli olämplig med hänsyn till människors hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. Slutligen har regeringen möjlighet att förelägga en kommun att ändra eller upphäva detaljplan eller områdesbestämmelser om det behövs för att tillgodose ett riksintresse eller mellankommunala intressen. Däremot omfattas inte miljökvalitetsnormer av möjligheten till planföreläggande Hur vattenfrågor har behandlats i fysisk planering enl. PBL Boverket genomförde i början av 1990-talet en analys av hur kommunerna hanterat olika sektorsintressen i den översiktliga planeringen. Analysen omfattade 26 kommuner och genomfördes i samarbete med bland andra Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och Naturvårdsverket. Analysen visade att vattenfrågorna i allmänhet hade behandlats på ett summariskt sätt i den första omgången översiktsplaner. Utvärderingen visade särskilt på behovet av utvecklingsarbete och goda exempel. Boverket har under åren tagit fram ett omfattande underlagsmaterial tillsammans med Naturvårdsverket, underlag som tillkommit som stöd för kommunernas arbete med att integrera mark- och vattenfrågor i den fysiska planeringen. En förteckning över dessa rapporter finns i bilaga 1.

19 2. Lagstiftningen som styrmedel 19 Efter hand har vattenfrågorna fått en alltmer framträdande plats i den kommunala fysiska planeringen. Det är Boverkets erfarenhet att planeringen i allt högre grad utgår från ett helhetsperspektiv och tar sikte mot en hållbar utveckling. Detta syns framför allt i de översiktsplaner som antagits under senare år och i de översiktsplaner som nu är under utarbetande. Utvecklingen av vattenfrågor i den fysiska planeringen i ett femtonårsperspektiv I flera rapporter under början av 1990-talet belyser Boverket och Naturvårdsverket betydelsen av att uppmärksamma vattenfrågor i planeringen, t.ex. i rapporterna Vatten i kommunal planering, (Boverket och Naturvårdsverket 1989) och Goda exempel Nr 6 Vatten i den kommunala planeringen, (Boverket 1994). Boverkets utvärderingar av första omgången översiktsplaner visar att vatten är en ny fråga i den kommunala planeringen som kräver en ny typ av underlag. Boverkets utvärderingar redovisas i rapporterna Erfarenheter av översiktsplanearbetet. Huvudrapport (1992), Erfarenheter av översiktsplanearbetet. Delrapport (1992) och ÖP analys kust och hav en utvärdering av kustkommunernas översiktsplaner (1995). Lagändringarna i PBL 1996 innebär en ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen. Boverkets egna handböcker och de som är gemensamma med Naturvårdsverket ger kommunerna vägledning om vattenfrågors hantering i den fysiska planeringen, Vatten i detaljplan (1995) och Boken om översiktsplan Del III (1996) och Vattenplanering, 18 delrapporter (1996). Miljöbalken 1999 och de 15 nationella miljökvalitetsmålen ändrar ytterligare synen på den tidigare traditionella planeringen. Flera av miljömålen rör vatten. Boverket som ansvarar för miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö anser att vattenfrågor bör belysas även i detta mål. Miljökvalitetsmål 11 God bebyggd miljö, Boverket (1999). Boverkets och Naturvårdsverkets gemensamma projekt Samhällsplanering med miljömål i Sverige (SAMS) samt fallstudier i ett flertal kommuner i början av år 2000 tydliggör vikten av att föra in miljömålsarbetet i den fysiska planeringen. I Boverkets och Naturvårdsverkets miljömålsarbete tas nyare vattenfrågor och problem upp, t.ex. mellankommunal vattenförsörjning, riksintresse för vatten och vattenföroreningar p.g.a. diffusa utsläpp (SAMS om vatten, 2000). Boverket uppmärksammar, på uppdrag av regeringen, översvämningsfrågan som visar sig vara lite behandlad i översiktsplanerna i den första omgångens planer. Boverkets rapport Översvämningsfrågor i översiktsplaneringen (2001).

20 20 Vattendirektivet och fysisk planering I kommunernas andra omgång översiktsplaner (från slutet av 1990-talet och framåt) syns en tydlig förändring och strävan till att låta planerna inta ett helhetsperspektiv på mark och vattenanvändningen. Falun och Borlänge kallar t.ex. sin översiktsplan som nu är under utarbetande för Hållbarhetsplan. I Boverkets uppföljning av miljömålsarbetet 2003 konstateras att ekonomisk tillväxt fortfarande oftast går före hållbarhetsfrågor. Frågan om hur miljömålen bäst ska implementeras i översiktsplanerna tas upp. Implementering av miljökvalitetsmål i översiktsplaneringen en pilotstudie, Boverket (2003). Hur EG:s ramdirektiv för vatten och andra EG-direktiv ska integreras i den svenska lagstiftningen diskuteras, vilket medför att riksdagen 2003 beslutar om lagändringar i miljöbalken. Översyn av miljöbalken pågår (dir. 1999:109, 2001:25, 2002:37 och 2003:61). Kommittén beräknas avsluta sitt arbete den 30 juni Översynen av PBL-lagstiftningen pågår (dir. 2002:97, 2003:172). Kommittén har begärt förlängd utredningstid till den 30 juni Ansvarskommitténs uppdrag (dir. 2003:10 och 2004:93) att se över strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen pågår. Utredningen anger i sitt delbetänkande (SOU 2003:123) ett antal frågeställningar som bör ges särskild prioritet i det fortsatta arbetet. När det gäller EU:s påverkan på den fortsatta samhällsstrukturen kommer EG:s vattendirektiv att anges som exempel. Kommittén beräknas avsluta sitt arbete senast den 28 februari Vattenfrågor i översiktsplaneringen Översiktsplanen har en viktig funktion som samlat kunskapsunderlag. I översiktsplanen kan kommunen redovisa långsiktiga mål och strategier, ge rekommendationer för olika åtgärder och belysa konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna. Översiktsplanen är därigenom en viktig utgångspunkt för kommunens egna beslut, bland annat när detaljplaner ska upprättas och lov ska ges. Översiktsplanen är också ett viktigt underlag för andra aktörers beslut som rör markoch vattenanvändningen. I översiktsplanen ska kommunen redovisa de allmänna intressen av olika slag och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om mark- och vattenanvändningen. Översiktsplanen ska också ange hur kommunen avser att beakta riksintressen enligt 3 och 4 kap. MB och hur kommunen avser att iaktta miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken.

21 2. Lagstiftningen som styrmedel 21 Översiktsplanens styrka ligger i att den ger en helhetsbild och överblick, är sektorssamordnande, kan formulera och tolka mål, kan belysa målkonflikter, kan beskriva konsekvenser och ange vägval Att hantera vattenfrågor i en översiktsplan handlar om att beskriva vatten utifrån olika perspektiv, att göra avvägningar mellan olika allmänna intressen och att ange riktlinjer som visar kommunens och statens syn på den framtida mark- och vattenanvändningen. Det kan handla om att beskriva frågor om risker för översvämningar, skred, vattenbrist, saltvatteninträngning, diffusa utsläpp, transport av farligt gods, täkter, radon och deponier. Men även att ta tillvara sjöar och vattendrag som en tillgång i boendemiljön och för turism och friluftsliv. Översvämning kan t.ex. innebära stora problem för enskilda husägare och medföra enorma skador för samhället. Den fysiska planeringen kan vara ett av flera verktyg i arbetet med att förhindra översvämningsskador. Översiktsplanen kan t.ex. ange översvämningsbenägna områden där ny bebyggelse inte bör komma till. I Boverkets rapport Översvämningsfrågor i översiktsplaneringen (2001) redovisas läget för 19 kommuner i södra Norrland, Västra Götaland och Värmland. Under sommaren och hösten år 2000 drabbades dessa kommuner hårt av översvämningar. I kapitel 4 i denna rapport anges Kristianstads kommun som exempel på en kommun som tar upp frågan om risker för översvämning i sitt pågående arbete med en ny översiktsplan. Saltvatteninträngning är en annan riskfaktor som kan vara viktig att ta upp i redan i arbetet med översiktsplanen. I takt med att vattenuttagen ökar och grundvattennivån sjunker, har problemet med saltvatteninträngning blivit allt större framför allt i djupborrade brunnar i skärgården. I kapitel 4 i denna rapport anges Haninge och Nynäshamns kommuners gemensamma kustplan som exempel på samarbete mellan två kommuner för att ta upp problemet med saltvatteninträngning i översiktsplanen. Nedan redovisas exempel på vattenfrågor som kan behandlas i den fysiska planeringen. Dricksvattenförsörjning för människor och djur (Grundvatten, ytvatten) Vattenförsörjning (jordbruksbevattning, industriella behov) Upplevelsevärde, (bad, turism, rekreation, fritidsfiske) Naturvärde (biologisk mångfald, natur- och kulturlandskap)

22 22 Vattendirektivet och fysisk planering Näring (fiske, vattenbruk) Kommunikation (sjöfart) Recipient (avlopp, dagvatten) Energiutvinning (vindkraft, vattenkraftverk) Översvämning Vattenbrist (högt utnyttjande, överuttag, få vattentillgångar) Skred Saltvatteninträngning i dricksvattnet Diffusa utsläpp (jordbruk, skogsbruk, luftnedfall, infrastruktur, bebyggelse) Täkter Förorenade områden

23 3. Behovet av samspel Behovet av samspel 3.1 Samspel mellan miljöbalken och plan- och bygglagen när det gäller miljökvalitetsnormer I det följande avsnittet redovisas hur kopplingen mellan miljöbalken och plan- och bygglagen är utformad. Av miljöbalken framgår att kommuner och myndigheter ska uppfylla och iaktta gällande miljökvalitetsnormer (5 kap. 3 MB). Myndigheter och kommuner skall säkerställa att de miljökvalitetsnormer som meddelas enligt 1 uppfylls när de prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälnings ärenden, utövar tillsyn eller meddelar föreskrifter. Vid planering och planläggning skall kommuner och myndigheter iaktta miljökvalitetsnormer. Vilka miljökvalitetsnormerna är anges efter hand i förordning. Idag finns normer för kvävedioxid, kväveoxider, svaveldioxid, kolmonoxid, bly, bensen, partiklar och ozon. Dessutom finns normer för fisk- och musselvatten i syfte att upprätthålla fiskebestånden. I plan- och bygglagen återfinns hänvisningar till miljöbalkens bestämmelser om miljökvalitetsnormer, dels i kap. 2 PBL som gäller allmänna intressen som ska beaktas vid planläggning och lokalisering av bebyggelse m.m., dels i kap. 4 och 5 PBL som berör översiktsplan respektive detaljplan och områdesbestämmelser och slutligen i kap.12 PBL som handlar om statlig kontroll m.m.. Här följer utdrag ur plan- och bygglagen. Allmänna intressen Vid planläggning och i ärende om bygglov och förhandsbesked skall bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas. Enligt 5 kap. 3 miljöbalken skall miljökvalitetsnormer iakttas vid planering och planläggning. (2 kap.1 2 st PBL)

24 24 Vattendirektivet och fysisk planering Planläggning skall... främja... en långsiktigt god hushållning med mark och vatten... Hänsyn skall tas till förhållandena i angränsande kommuner. Planläggning får inte medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds... (2 kap.2 PBL) Översiktsplan I översiktsplanen skall redovisas de allmänna intressen... och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden... Av planen skall framgå... hur kommunen avser att... iaktta gällande miljökvalitetsnormer (4 kap. 1 PBL) Under samrådet skall länsstyrelsen särskilt ta till vara och samordna statens intressen och därvid... tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om... allmänna intressen... och... miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden,... verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses och miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken iakttas och... (4 kap. 5 PBL) Länsstyrelsen skall under utställningstiden avge ett granskningsyttrande över planförslaget. Av yttrandet skall framgå om... förslaget kan medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds... (4 kap. 9 PBL) Detaljplan och områdesbestämmelser... Planläggning får inte medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds... (2 kap 2 PBL) Under samrådet skall länsstyrelsen särskilt ta till vara och samordna statens intressen och därvid verka för att... miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken iakttas och... (5 kap.22 2 p. PBL) Statlig kontroll Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att... en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte iakttas eller (12 kap. 1 PBL) Länsstyrelsen skall upphäva kommunens beslut i dess helhet, om något förhållande som avses i 1 föreligger. Om kommunen har medgett det, får beslutet upphävas i en viss del. (12 kap. 3 PBL) Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller regeringen för ett visst område förordna att 1-3 skall tillämpas på beslut att lämna lov eller förhandsbesked... (12 kap 4 PBL) Miljöbalken innehåller också bestämmelser om åtgärdsprogram. Om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall kunna uppfyllas, skall regeringen eller... upprätta ett förslag till åtgärdsprogram (5 kap. 4 MB)

25 3. Behovet av samspel 25 Ett åtgärdsprogram... skall fastställas av regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer... (5 kap. 5 MB) Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet och alla åtgärder som kan påverka möjligheten att uppfylla föreskrivna miljökvalitetsnormer... (5 kap. 6 MB) Myndigheter och kommuner skall inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt ett åtgärdsprogram som fastställts enligt 5. (5 kap 8 MB) I plan- och bygglagen saknas bestämmelser som hänvisar till miljöbalkens bestämmelser om åtgärdsprogram. Boverket anser att det därigenom saknas lagstöd för att kräva att myndigheter och kommuner, som tillämpar bestämmelser som ligger utanför miljöbalken, ska vidta de åtgärder som anges i ett åtgärdsprogram. Boverket anser vidare att om ett sådant lagstöd infördes skulle detta dock i de flesta avseenden inte kunna styra de kommunala ställningstagandena i sak i vidare omfattning än vad som redan kan uppnås med stöd av gällande bestämmelser och krav på att miljökvalitetsnormer inte får överträdas. Boverkets analys återfinns i sin helhet i bilaga 2. Av 6 kap. 11 MB framgår att: Varje myndighet som skall tillämpa denna balk skall se till att sådana planer enligt plan- och bygglagen (1987:10) och sådant planeringsunderlag som behövs för att belysa frågor om hushållning med mark och vatten finns tillgängliga i målet eller ärendet. Myndigheten skall också se till att sådana beslutade åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som avses i 5 kap. och som har betydelse för prövningen finns tillgängliga i målet eller ärendet. Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhanda-hålla planer enligt plan- och bygglagen samt planerings-underlaget till dessa. 3.2 Samspel mellan översiktsplan och åtgärdsprogram Vi har idag inga erfarenheter av hur miljökvalitetsnormer för vatten kan tillämpas i den fysiska planeringen. Några åtgärdsprogram med avseende på miljökvalitetsnormer för vatten har ännu inte upprättats. Däremot har länsstyrelsen i Stockholms och Västra Götalands län, på uppdrag av regeringen, upprättat åtgärdsprogram i syfte att klara normerna för kvävedioxid respektive partiklar i Stockholm och Göteborg. Inget av dessa åtgärdsprogram har ännu fastställts av regeringen (augusti 2004). Boverket anser som framgått tidigare att ett åtgärdsprogram enligt miljöbalkens bestämmelser är oklart i fråga om status och räckvidd och därmed otydligt som styrmedel. Samtidigt är den kommunala översiktsplanens framtida roll under övervägande i den pågående PBL-översynen. I direktivet till PBLkommittén (dir. 2002: 97 s.15) anges som en av utgångspunkterna för arbetet att Formerna för översiktsplaneringen behöver... vitaliseras för att bli mer ändamålsenliga och bidra till en långsiktigt hållbar

26 26 Vattendirektivet och fysisk planering utveckling. Även planernas formella ställning kan behöva övervägas, liksom om det finns skäl att på ett tydligare sätt ange och prioritera vilka sakfrågor som bör behandlas i planeringsarbetet. Det är emellertid Boverkets uppfattning att oavsett om det råder oklarhet beträffande åtgärdsprogrammets status, och oavsett om översiktsplanens framtida roll kan komma att förändras, så kommer kunskapsuppbyggnaden inom vattenmyndigheterna att tillföra ny och betydelsefull kunskap till den fysiska planeringen. På samma sätt kan de kommunala översiktsplanerna tillföra betydelsefull kunskap till de åtgärdsprogram som nu kommer att utarbetas under vattenmyndigheternas ansvar. Det bör med andra ord utvecklas ett ömsesidigt samspel mellan översiktsplan och åtgärdsprogram. ÖP Nyttjande av och hot mot vatten ÅP Vattnets kvalitet och kvantitet Översiktsplanens redovisning av den befintliga och framtida mark- och vattenanvändningen bör ingå i ett ömsesidigt samspel med åtgärdsprogrammets åtgärder för att upprätthålla god vattenstatus. 3.3 Samspel mellan vattenmyndigheter och kommuner Sveriges land- och kustvattenområden har indelats i fem vattendistrikt i enlighet med ramdirektivets krav på indelning. De fem vattendistrikten är: Bottenvikens, Bottenhavets, Norra Östersjöns, Södra Östersjöns och Västerhavets vattendistrikt (5 kap. 10 MB). En länsstyrelse i varje vattendistrikt är utpekad som vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön inom respektive distrikt (5 kap.11 MB). Följande länsstyrelser har angetts som vattenmyndighet i respektive distrikt: Länsstyrelsen i Norrbottens, Västernorrlands, Västmanlands, Kalmar och Västra Götalands län 1. Det är viktigt att det utvecklas former för en nära dialog mellan vattenmyndigheten och berörda länsstyrelser och kommuner 2. De ökade kunskaper om vatten, som arbetet med vattendirektivet medför, kan bidra till att ge kommunerna ny och vidgad syn på vad som är en önskvärd och hållbar utveckling. En dialog i ett tidigt skede är också viktig för att arbetet med åtgärdsprogrammen ska kunna dra nytta av den kunskap som ligger till grund för kommunernas syn på mark- och vattenanvändningen. Ett övergripande mål för miljöbalken och plan- och bygglagen är att dessa båda instrument gemensamt ska bidra till att en hållbar utveckling främjas. 1 Förordning om ändring i förordningen (2002:864) med länsstyrelseinstruktion. SFS 2004: Förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. SFS 2004:660.

27 4. Exempelsamling Exempelsamling I det följande redovisas kommunala och regionala exempel på hur vattenfrågor behandlas i den fysiska planeringen. För närvarande finns det i Sverige få eller inga erfarenheter av att hantera miljökvalitetsnormer för vatten i den fysiska planeringen. Däremot har vattenfrågor behandlats i den fysiska planeringen sedan plan- och bygglagens tillkomst 1987 i mer eller mindre omfattning. Det är Boverkets bedömning att frågor om vatten under senare år fått en ökad uppmärksamhet i den fysiska planeringen. I detta kapitel redovisas några exempel på hur vattenfrågor behandlas i kommunala och regionala planer eller som underlag till planer enligt plan- och bygglagen.

28 28 Vattendirektivet och fysisk planering 4.1 Nässjö kommuns översiktsplan, antagen 2002 I Nässjö kommuns översiktsplan har frågor om vattenplanering redovisats i en separat del. Vattenplanen utgör enligt kommunen en del av själva översiktsplanen och ska inte fungera som ett självständigt dokument. Bakgrund Kommunens översiktsplan Översiktsplan för Nässjö kommun som är antagen , består av två dokument där vattenplaneringsfrågor utgör en separat del. Kommunen poängterar i översiktsplanen att vattenplanen inte står för sig själv utan ska läsas parallellt med de övriga delarna. Översiktsplanen finns i sin helhet på Nässjö kommuns hemsida (klicka vidare på: om kommunen planer för framtiden översiktsplan). Närmare om delen Vattenplan Vattenplanen innehåller en allmän inledning, därefter beskrivs följande tre huvudområden: ytvatten, grundvatten och våtmarker. För varje huvudområde finns en allmän beskrivning över vilka vattenområden som finns i kommunen, hur dessa nyttjas samt en beskrivning av skyddsvärde och miljöhot. Kommunen har därefter analyserat de lokala förhållandena utifrån nationella miljökvalitetsmål och delmål samt vilka åtgärder som behöver vidtas. Dokumentet är rikt illustrerat med informativa kartor. För ytvatten beskrivs exempelvis befintliga förhållanden beträffande frågor som: Sjöarnas utflöden och fördämningar, omsättningstid, nivåvariationer, termiska egenskaper, biologiskt liv, riksintressen med vattenanknytning. Förväntningar på att kunna nyttja ytvatten för olika ändamål beskrivs t.ex.: Som recipient för spillvatten och dagvatten, för industriell användning, för fiskodling och friluftsbad m.m. De största miljöhoten mot ytvattnet är enligt kommunen försurning, övergödning och miljögifter. Försurningssituationen och förändringstendenser i kommunens sjöar framgår av flera kartor (se bl.a. bilden nedan). Grundvattnets utbredning redovisas på ett antal kartor. Hot mot grundvattnet är enligt vattenplanen: Förorenade områden, täktverksamhet (främst grustäkter), transport av farligt gods, utsläpp från jord- och skogsbruk, diffusa luftföroreningar samt punktutsläpp från avloppsreningsverk och dagvattenledningar. Under avsnittet Förorenade områden (del I III s. 109) anger kommunen att som kommunala mål och åtgärder ska följande gälla: Särskild uppmärksamhet måste ägnas det tidigare impregneringsområdet i Grimstorp och den infekterade marken i förhållande till närliggande grundvattentäkt. För övergripande mål och miljökvalitetsmål hänvisas till Nässjö kommuns vattenplan. Någon bebyggelse eller andra ingrepp i de förorenade områdena, får inte ske förrän nödvändig sanering genomförts. Konflikten mellan exploate-

29 4. Exempelsamling 29 ring och förorenad mark kommer att belysas mera i detalj i fördjupning av översiktsplanen. Våtmarker används som benämning för: Myr, mossar, kärr och sumpskog. De främsta hoten mot våtmarkerna är enligt kommunen täkter för jordbruksändamål, bränntorv och strötorv samt skogsdikning. Ur karta Lantmäteriverket Gävle Medgivande M2004/4282. PH-förändringar i Nässjö kommun baserat på provtagning i sjöar (genomsnitt för flera år). Bilden är hämtad från Nässjö kommuns översiktsplan Översiktsplan del IV Vattenplan s 39, antagen 2002.

30 30 Vattendirektivet och fysisk planering 4.2 Örebro kommuns översiktsplan och vattenplan, antagna 2002 Örebro kommun har dels antagit en översiktsplan för hela kommunen, dels antagit en separat, tematisk vattenplan för hela kommunen. Vattenplanen är enligt kommunen en fördjupning av översiktsplanen och en vidareutveckling av denna. Enligt Boverkets uppfattning har denna typen av tematiska studier inte status av översiktsplan i Plan- och Bygglagens mening. Vattenplanen kan likväl vara ett betydelsefullt besluts- och planeringsunderlag. Bakgrund Våren 1994 fick stadsbyggnadskontoret i uppdrag av kommunstyrelsen att revidera och omarbeta gällande översiktsplan för Örebro kommun. Översiktsplanen antogs av kommunfullmäktige den 24 april I december 1999 fick stadsbyggnadskontoret (Örebro Stadsbyggnad) i uppdrag att utforma en vattenplan för Örebro kommun. Vattenplanen antogs av kommunfullmäktige den 20 november Vattenplanen, översiktsplanen och miljömålsdokumentet finns på Örebro kommuns hemsida under Bygga & Bo och översiktlig planering. Närmare om översiktsplanen I Översiktsplan för Örebro kommun anges kommunens mål beträffande olika sektorsintressen såsom demokrati, integration, miljö, folkhälsa, vatten, bebyggelsestruktur m.m. Under varje sektorsmål anges också kommunens strategier och ställningstaganden om vad det krävs för att nå dessa mål. Under avsnittet Vatten (s. 20) anges mål för grundvattnet, sjöar, vattendrag och våtmarker. Tillgången på vatten har enligt kommunen central betydelse för bland annat dricksvattenframställning, biologiska mångfald och fiske (s. 20). Detta innebär enligt kommunen följande strategier: Kommunens vattenresurser ska behandlas i ett helhetsperspektiv där vattnets alla funktioner finns med i planerings- och exploateringsarbetet, infiltrationsområden för dricksvattenförsörjning samt större inströmningsområden för grundvatten skall skyddas, värdefulla våtmarker skall bevaras, skyddet av strandzoner runt sjöar och vattendrag, t.ex. Svartån, skall ges hög prioritet, vägar och andra presumtiva hot mot yt- och grundvatten, främst vattentäkter, ska inventeras och eventuella behov av åtgärder vidtas för att minimera risken för föroreningar.

31 4. Exempelsamling 31 På en särskild karta redovisas kommunens yt- och grundvatten tillsammans med uppmätta kväve- och fosforhalter (s. 33). I planen finns också en sammanfattande beskrivning av de bedömda konsekvenserna för miljön, kulturen, sociala förhållanden samt ekonomin för vissa föreslagna åtgärder. Exempelvis föreslås att både Täljeåns och Svartåns vattenkvalitet ska säkras genom utveckling av buffertzoner, vattenreningskärr och hänsyn i jord- och skogsbruket inom hela avrinningsområdet. Ur karta Lantmäteriverket Gävle Medgivande M2004/4282. Kommunens yt- och grundvatten jämte kväve- och fosforhalter. Här framgår att både Täljeåns och Svartåns avrinningsområden har mycket höga halter av dessa ämnen. Översiktsplan för Örebro kommun 2002.