VATTENDIREKTIVET EN TYPINDELNING AV SVERIGES KUSTVATTEN Internetpublicerad GIS-presentation

Transkript

1 EARTH SCIENCES CENTRE GÖTEBORG UNIVERSITY B VATTENDIREKTIVET EN TYPINDELNING AV SVERIGES KUSTVATTEN Internetpublicerad GIS-presentation Emma Birath Emma Nilsson Department of Physical Geography GÖTEBORG 2005

2

3 GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för geovetenskaper Naturgeografi Geovetarcentrum VATTENDIREKTIVET EN TYPINDELNING AV SVERIGES KUSTVATTEN Internetpublicerad GIS-presentation Emma Birath Emma Nilsson ISSN B445 Projektarbete Göteborg 2005 Postadress Besöksadress Telefo Telfax Earth Sciences Centre Geovetarcentrum Geovetarcentrum Göteborg University S Göteborg Guldhedsgatan 5A S Göteborg SWEDEN

4

5 Sammanfattning För att skydda yt- och grundvatten i Europa har Ramdirektivet för Vatten tillkommit. Den 22 december år 2000 antogs EU:s ramdirektivet. Huvudsyftet med vattendirektivet är att skapa och behålla en god vattenstatus i grundvatten, vattendrag, sjöar och kustvatten. SMHI har på uppdrag av Naturvårdsverket utarbetat en indelning av svenska kustvatten i typer, 23 olika typer som bygger på olika kriterier. Sverige ska under 2004 rapportera till EU den svenska geografiska typindelningen av yt- och grundvatten i form av GIS (Geografiska Informationssystem) kartor. Denna typindelning ligger som grund för detta examensarbete. Detta examensarbete Vattendirektivet en typindelning av Sveriges kustvatten, Internetpublicerad GIS-presentation, är en GIS-presentation av typindelningen av Svenska övergångs- och kustvatten, samt information om dessa enligt Ramdirektivet för vatten. En klickbar presentation har skapats i form av en GIS-atlas. I denna GIS-atlas visas ett antal parametrar till exempel salthalt, temperatur. Avsikten var att skapa en Internetbaserad presentation som vänder sig både till sakkunniga och till allmänheten. GIS-atlasen kan användas till att på ett enkelt sätt kunna se hur kusterna påverkas av de olika faktorerna. Examensarbetet har genomförts med hjälp av framför allt Esris programvaror så som ArcGIS och Internetpublicerings program ArcIMS. I denna Internetpublicering kan de olika kriterierna ses i olika färgskalor för att se variationer längs Sveriges kuster. Det går även att få fram information om stationer bland annat data om vad som mäts. Det går även att se detta visuellt. i

6 Abstract On the 22 nd of December, the EU approved the frame directive to protect surface- and groundwater in Europe. The main purpose with the framework directive of water is to create and maintain a good water status in groundwater, watercourses, lakes and coasts. Naturvårdsverket has assigned SMHI, who has developed, a classification of Swedish coastal waters in 23 different types based on certain criteria. During 2004 Sweden shall report the Swedish geographical classification of surface- and groundwater to the EU during 2004 in the form of maps created with GIS. This classification represents the foundation of this report. This report Framework directive of water classification of Swedish coastal water, an Internet publicated presentation, is a presentation using GIS to show the classification of Swedish transition- and coastal waters in different types and information concerning these types according to the framework directive of water. A clickable presentation has been developed as a GIS-atlas. This GIS-atlas shows a number of interesting parameters like salt levels and temperature. The purpose with this atlas is to create an internet based presentation which addresses both the public and professionals. The GIS-atlas will be used to easily overlook how the coastlines are being affected by different factors. The report has been developed with the use of software from Esris, i.e. ArcGIS and the internet publishing tool ArcIMS. This internet presentation can show different criteria in colour coding to observe variations along the Swedish coastlines. It is also possible to retrieve important information from different measure points. This can also be handled visually. ii

7 Innehållsförteckning: Sida: Sammanfattning i Abstract ii Förord iv 1. Inledning och syfte 1 2. Ramdirektivet och vad det betyder för Sveriges del Ramdirektivet för vatten Ramdirektiv minimidirektiv EU:s kustzonsstrategi Vad innebär direktivet för Sveriges del 4 3. Områdesbeskrivning Östersjön Västerhavet Sveriges kustområden Skagerraks skärgårdskust Kattegatts slättlandskust Skånes öppna kuster Blekinge skärgård Kalmarsund, Öland och Gotland Östergötlands skärgårdskust Stockholm och Södermanlands skärgård Höga Kusten Bottenhavets kustslätt Norra Kvarkens bergkullskust och kustslätt Bottenvikens skärgårdskust 9 4. Metodik Sammanställning av databasen Internetpublikationen Resultat Diskussion Framtiden Slutsatser Referenser 29 Bilagor iii

8 Förord Denna uppsats är ett 20 poängs examensarbete i naturgeografi, utfört vid Institutionen för Geovetenskaper, avdelning Naturgeografi, Geovetarcentrum (GVC), Göteborgs Universitet. Författarna har bidragit med lika stora delar. Vi vill tacka alla som varit inblandade i vårt examensarbete. Först vill vi tacka vår handledare på Geovetarcentrum (GVC) lektor Jon Norin för tips och idéer vid genomförandet av arbetet. Även docent Mats Olvmo förtjänar ett stort tack, han har alltid varit förstående och uppmuntrande vid examensarbetarnas träffar. Vi vill även passa på och tacka alla på SMHI som hjälpt oss med filer och program. Daniel Björkert i Norrköping som försett oss med data om hypsografer och även försett oss med en rapport om djupdata. Ylva Westman i Norrköping som tillhandahållit oss GIS-material. Ett speciellt tack till Krister Boqvist på SMHI i Norrköping som varit en ovärderlig hjälp angående allt som rör ArcIMS från installation till hur programmet fungerar. Elisabeth Ressner även hon på SMHI i Norrköping förtjänar ett stort tack för all hjälp med att få ut examensarbetet på Internet. Sist men inte minst vill vi även tacka våra handledare på SMHI Bertil Håkansson, enhetschef för oceanografi och Martin Hansson, webbansvarig på enheten för oceanografi. Bertil var den som såg till att vi fick genomföra projektet. Martin har varit en klippa då det gäller att svara på alla våra frågor och vad de egentligen ville få fram med arbetet. iv

9 1. Inledning och syfte Ramdirektivet för Vatten har tillkommit för att skydda och bevara allt yt- grund- och kustvatten inom EU. Direktivet förankras i svensk lag och får således en styrande inverkan på svenskt miljöarbete. Till grund för direktivet ligger en indelning av allt vatten i typer som karakteriserar vattenmiljöerna. Varje typ ska tilldelas referensvärden för varje kvalitetselement (biologiska, fysisk-kemiska och hydromorfologiska) som i sin tur bildar grunden för miljömålen. Slutligen ska ett system för klassificering av miljömålen skapas. Rapportering till EU skall ske regelbundet och policy för miljöarbetet skall tas fram. SMHI har på uppdrag av Naturvårdsverket sammanställt en indelning av svenska kustvatten i typer. Sverige ska under 2004 rapportera till EU den svenska geografiska typindelningen av yt- och grundvatten i form av GIS (Geografiska Informationssystem) kartor. Syftet med detta examensarbete, om 20 poäng vid Geovetarcentrum, Göteborgs universitet, är att göra en GIS-presentation av en typindelning av Svenska övergångs- och kustvatten samt information om indelningen enligt Ramdirektivet för vatten. Att skapa en klickbar presentation i form av en GIS-atlas. I denna GIS-atlas ska ett antal intressanta parametrar visas. Exempelvis kan man inkludera de parametrar som ligger till grund för typindelning av Sveriges kustvatten, samt annan intressant information till exempel metadata för mätstationer etc. Avsikten är att skapa en nätbaserad tittskåpsapplikation som vänder sig både till sakkunniga och till allmänheten. GIS-atlasen ska kunna användas till att på ett enkelt sätt kunna bedöma hur kusterna påverkas av olika faktorer. GIS är ett arbetssätt för att hantera, arbeta med och presentera all geografisk relaterad information, det vill säga information om allt som kan relateras till en plats. GIS gör informationshanteringen mer effektiv och mer tillgänglig för många användare samtidigt. I och med att examensarbetet läggs ut på Internet så medför det att den blir tillgänglig för många användare. Nätbaserade tittskåpsapplikationer är än så länge ganska nytt och det är inte så många som börjat använda sig av det, men trenden är på uppåtgående. Det är fler och fler som upptäcker nyttan av nätbaserade tittskåpsapplikationer. Frågeställningar Fungerar GIS som en metod för projektet? Hur löser man Internetpubliceringen? Blir det slutliga resultatet användbart och lättförståeligt? 1

10 2. Ramdirektivet och vad det betyder för Sveriges del 2.1 Ramdirektivet för vatten Tanken med Vattendirektivet är att få en sammanhållen och övergripande lagstiftning som ser till helheten. Detta, tillsammans med nya arbetssätt och en organisation som utgår från avrinningsområden, är tänkt att leda till att EU-ländernas resurser samordnas bättre, inom och mellan länderna, för att komma till rätta med brister i vattenmiljön. Enligt kommissionen ska direktivet i framtiden utgöra grunden för Europeiska unionens vattenstrategi. Den väntas leda till stora förbättringar när det gäller den hållbara och samordnade förvaltningen av våra vattenresurser. För första gången kommer vatten avsett för alla typer av användningsområden att omfattas av en och samma rättsakt. Den 22 december 2000 antogs EU:s ramdirektiv för vatten. Huvudsyftet med vattendirektivet är att skapa och behålla en god vattenstatus i grundvatten, vattendrag, sjöar och kustvatten. Tidsplanen för genomförandet av ramdirektivet för vatten presenteras i tabell 1. Tabell 1: Tidsplan för genomförandet av ramdirektivet för vatten Table 1: Schedule for the completion of the frame directive Senast 22 december år Åtgärd 2003 Infört nödvändig lagstiftning Etablerat vattenmyndigheter 2004 Genomfört karaktärisering av vattenidentifierat konstgjorda eller kraftigt modifierade vatten 2006 Börjat tillämpa fastställda övervakningsprogram 2009 Antagit åtgärdsprogram Antagit förvaltningsplaner 2012 Genomfört åtgärder 2015 Uppfyllt miljömål för vattendistrikt Den största förändringen för Sveriges del är att alla vattenfrågor skall behandlas inom avrinningsområden istället för läns- och kommunvis. Medlemsstaterna ska identifiera de avrinningsområden som ligger inom deras territorium och klassificera dem till avrinningsdistrikt. Myndigheter skall utses för tillämpningen av direktivet inom varje distrikt. I direktivet finns särskilda regler för hur frågor som rör avrinningsområden som sträcker sig över flera medlemsstater eller som sträcker sig utanför Europeiska unionen skall hanteras. 2.2 Ramdirektiv - minimidirektiv Vattendirektivet är ett ramdirektiv, vilket fastställer en övergripande ram på gemensam EUnivå för skydd av allt vatten i medlemsländerna. Vattendirektivet är även ett minimidirektiv. Det lägger golvet för vad EU-länderna inte får underskrida när det gäller vattenkvalitet men säger däremot inte något om hur högt taket får höjas i det enskilda landet. Det är alltså upp till Sverige och de övriga medlemsländerna att fritt ha strängare miljökrav än vad som regleras i direktivet. I vattendirektivet föreskrivs att EU-länderna ska utföra åtgärder i syfte att komma fram till en bra ytvattenstatus, god ekologisk potential och god grundvattenstatus. Det kan tolkas så att ett land inte kan klandras för att man till år 2015 inte har lyckats uppnå god status i alla vatten. Ett absolut krav enligt direktivet är dock att alla länder utarbetar åtgärdsprogram för att kunna uppnå miljömålen. Man ska alltså kunna visa att man aktivt arbetar efter att uppnå målen och att det finns konkreta förslag på åtgärder. De som arbetar med vattenfrågor i 2

11 Sverige (svenska myndigheter, organisationer och medborgare) ska tillämpa de bestämmelser och föreskrifter som följer när direktivet efter hand omsätts i svensk lagstiftning och praxis. Varje enskilt EU-land har relativt stor frihet att själv utarbeta de åtgärder som behövs för att uppfylla syftet med direktivet och även att bestämma de påföljder som ska inträffa om de nationella bestämmelserna inte efterlevs. Det kommer att behövas olika lösningar inom EU för att genomföra direktivet, eftersom det inom EU finns olika omständigheter och behov. Syftet med direktivet är att upprätta en ram för skyddet av såväl ytvatten som grundvatten, vilket i sin tur syftar till att: Hindra ytterligare försämringar av statusen hos bl.a. marina ekosystem och ekosystem i sjöar och vattendrag samt att sådana system skall skyddas och förbättras, Främja en hållbar vattenanvändning, Eftersträva ett ökat skydd för och en förbättring av vattenmiljön bl.a. genom att utsläpp och spill av vissa ämnen minskar eller upphör, Säkerställa att föroreningen av grundvatten gradvis minskar och att ytterligare förorening förhindras Bidra till att mildra effekterna av översvämning och torka. Vattendirektivet inleds med ett konstaterande att vatten inte är en vara vilken som helst, utan ett arv som måste skyddas, försvaras och behandlas som ett sådant arv. Trycket på vattenresurserna inom EU ökar ständigt på grund av en allt större efterfrågan på tillräckliga mängder vatten av god kvalitet för alla syften. Det sägs i direktivet att det behövs en integrerad gemenskapspolitik för vatten, en enhetlig rättslig ram och gemensamma principer (som kan vidareutvecklas), samtidigt som beslut skall fattas så nära de berörda som möjligt (subsidiaritetsprincipen). De EU-gemensamma principerna behövs för att samordna medlemsstaternas insatser för att förbättra skyddet av gemenskapens vattenresurser både när det gäller kvantitet och kvalitet, främja en hållbar vattenanvändning, bidra till reglering av gränsöverskridande vattenproblem, skydda vattenekosystem och sådana landekosystem och våtmarker som är direkt beroende av dem samt att skydda och utveckla de potentiella användningsområdena för gemenskapens vattenresurser (SNV 2003). 2.3 EU:s kustzonsstrategi Enligt ramdirektivet begränsas kustvattnet utåt av en linje dragen en nautisk mil (sjömil, 1852 meter) utanför den baslinje som används för att definiera territorialvatten. På grund av de naturgivna skillnaderna längs den svenska kusten kan havens vattenstatus inte beskrivas generellt. För att kunna beskriva de olika kustområdenas tillstånd behövs betydligt bättre och mer heltäckande kunskap om kemiska och biologiska förhållanden än vad som finns idag. Bland annat behöver man kunna klargöra i vilken utsträckning vattenstatusen i kustvattenområdet påverkas av havsområdets status. Samtidigt ska kustområdenas vattenstatus avgöra vilka åtgärder som måste vidtas uppströms, i de anslutande avrinningsområdena. Sedan 1996 pågår arbete inom EU för att identifiera och främja åtgärder för att förbättra tillståndet i de europeiska kustområdena och hejda ytterligare förstörelse av kustmiljön. Tre skäl framhålls till att det krävs gemensamma åtgärder till skydd för kustområdena: 1. Det handlar om ett gemensamt natur- och kulturarv liksom om problem som gränsöverskridande föroreningar och sediment, gränsöverskridande turistströmmar och frågor om säkerhet tills havs. 3

12 2. Det är EU:s regional-, transport-, fiskeri-, miljö-, jordbruk-, energi- och industripolitik som styr det som händer kustområdena. 3. Det behövs möjligheter till erfarenhets- och kunskapsutbyte på detta område, där det fortfarande finns få goda exempel att peka på samtidigt som kraven är starka från både politiker och allmänhet på åtgärder till skydd av och för hållbar utveckling i kustområdena. År 2000 antogs EU:s gemensamma kustområdesstrategi och där skriver EU-kommissionen att Vattendirektivet skall prioriteras. Detta direktiv, som syftar till att garantera god vattenstatus, innebär att alla vatten inom ett avrinningsområde skall förvaltas som en helhet, och att man tar hänsyn till samspel upp- och nedströms. Med tanke på att många av de faktorer som leder till belastning av kustområdena är belägna uppströms i ett flodlopp bör det föreslagna direktivet inverka positivt på kustvatten och strandområden. Vattendirektivet skall även bli ett verktyg för att garantera bättre identifiering och kontroll av utsläppskällor och verksamheter uppströms som kan leda till diffusa eller direkta föroreningar eller försämring av vattenkvaliteten. Detta skall uppnås genom den integrerade förvaltningen som krävs i samband med strategierna för flodområdesförvaltning, och skall understödjas av gemenskapens forskningsverksamhet inom detta område (SNV 2003). 2.4 Vad innebär direktivet för Sveriges del Vattenläget i Sverige är bättre än i många andra delar av Europa men trots det återstår en del innan Sverige når ett flertal av de nationella miljömål som har satts upp för att säkra vattenmiljön och vattenkvalitet. Målsättningen med att införa Vattendirektivet i Sverige bör vara att ge förutsättningar för arbetsmetoder som tillsammans med övrigt miljöarbete förbättrar miljöförhållandena och samtidigt ger stora möjligheter att bedriva verksamheter som anpassas till de krav miljön ställer. Ramdirektivet ställer krav på en vattenplanering som ger en ekologisk helhetssyn på vattendragen och motsvarande helhetssyn på grundvattenförekomsterna. Det innebär också nya möjligheter för vattenvården i Sverige. Vattendirektivet kommer utan tvivel medföra stora förändringar i svenskt vattenarbete, men det är viktigt att notera att Sverige inte börjar från början för att kunna införliva och genomföra direktivet. Tvärtom är Sverige redan en bra bit på väg och har de senaste åren utvecklat bra verktyg och arbetsformer som kommer till nytta i det framtida vattenarbetet trädde miljöbalken i kraft och det är den svenska ramlagen som syftar till att gynna en hållbar utveckling och att modernisera och uppdatera den svenska miljölagstiftningen. Även om det nu kommer att krävas förändringar i svensk lagstiftning för att kunna genomföra vattendirektivet så ligger ändå direktivet i samma riktning med det syfte som uttrycks i miljöbalken. Det kommer ändå att krävas en del förändringar i balken för att Sverige ska kunna genomföra direktivet på rätt sätt. Fem nya vattenmyndigheter kommer att inrättas i Sverige. Sverige delas in i fem vattendistrikt med varsin vattenmyndighet, vattendistrikten omfattas av ett eller flera naturliga avrinningsområden. De fem vattendistrikten är Bottenviken, Bottenhavet, Norra Östersjön, Södra Östersjön och Västerhavet. Varje vattenmyndighet ska ha ansvar för vattenplaneringsoch åtgärdscykel som läggs fast i direktivet. Den grundläggande uppgiften för vattenmyndigheten är att besluta om och se till att miljömålen för vatten uppnås i det egna distriktet. Vattenmyndigheten ska ha ansvaret för att i nära samarbete med länsstyrelser, kommuner och andra lokala organ upprätta och fastställa åtgärdsprogrammet för vattendistriktet. Nationella, regionala och lokala myndigheter ska sedan utgå från de beslutande miljömålen för vattendistriktet och, enligt den nya regel som föreslås i miljöbalken, genomföra de av vattenmyndigheten ytterst beslutande åtgärdsprogrammen. 4

13 3. Områdesbeskrivning Nedan följer en beskrivning av de havsområden (Östersjön och Västerhavet) som omger Sveriges kuster. 3.1 Östersjön Östersjön och dess anslutande vikar, som de ser ut idag, fyller en komplex berggrundssänka i den nordeuropeiska kontinenten. Sedan östersjösänkans uppkomst och utbildning som ett sammanhängande grunt innanhav för mer än 500 miljoner år sedan har den genomgått upprepade växlingar mellan sänkning och utfyllnad och mellan höjning och erosion. Sin nuvarande utbredning fick Östersjön i samband med den senaste nedisningen för ungefär år sedan (SNV 1990). Avrinningsområdet till Östersjön är cirka fyra gånger så stort som havets yta. Det befolkas av över 70 miljoner människor i nio länder med intensivt jordbruk och industri. Östersjön, innanför de grunda trösklarna i Öresund och Bälten, består av tre förenade huvudbassänger: egentliga Östersjön söder om Ålandshav, Bottenhavet och Bottenviken. Kattegatt är ett mynningsområde till Östersjön med starkt varierande salthalt. Ibland är det fyllt av salt vatten från Nordsjön som via Skagerrak förs söderut in mot egentliga Östersjön, ibland är det fyllt av utströmmande bräckt (utsötat) Östersjövatten. Även om de olika vattenmassorna blandas intensivt är dock vattenmassan ofta skiktad, med ett utsötat ytlager ovanpå ett tyngre och saltare djupvattenskikt. Salthalten minskar från ca 35 1 i öppna Atlanten till i norra Kattegatt och Skagerrak samt ca i södra Kattegatt. Sedan avtar den snabbt genom de danska sunden. Över större delen av Östersjön och Bottenhavet är salthalten ca 5-8 men minskar till 2-3 i inre delen av Bottenviken, där de stora älvarna mynnar. Skillnaden mellan de olika områdena är en förklaring till varför områdena är olika känsliga för miljöpåverkan. Salthalten styr i hög grad vilka växter och djur som kan existera i detta unika brackvattensekosystem, men salterna har också viktiga funktioner i de biogeokemiska kretsloppen (Naturvetenskapliga forskningsrådets årsbok 1992). Östersjöns vattenmassor är på grund av olika salthalt skiktade i lager ovanpå varandra. Denna skiktning utgör en effektiv spärr mellan de två vattenmassorna. Den undre av dessa blir härigenom dåligt cirkulerad (så kallat stagnant vatten) och syretillgången begränsad. Organismerna som lever här förbrukar syre genom sin andning, så om inte något nytt vatten tillförs uppstår ganska snart syrebrist. Den utlösande faktorn till växlingarna i Östersjöns syrebalans är saltvatteninbrotten från Kattegatt via Stora Bält. Härigenom byts det stagnanta vattnet ut mot ett friskt syrerikt vatten. Detta stimulerar livet i havet, men det nya tillskottet av syre konsumeras mycket snart, varefter svavelväte åter börjar produceras och sprida sig utefter bottnarna. 3.2 Västerhavet Det havsområde som kallas Västerhavet består av Kattegatt och Skagerrak. Som havsområden har Kattegatt och Skagerrak helt skilda egenskaper. Medan Kattegatt främst präglas av de förhållanden som gäller i Östersjön och i Öresund påverkas Skagerrak av Nordsjön. Samtidigt som Västerhavet är en vik i Atlanten är det också ett utflöde för innanhavet Östersjön. Här blandas vatten från öst och väst, vilket gör att vattenblandningen skiljer sig åt i olika delar av Västerhavet. En omständighet som påverkar vattenkvaliteten är hur djupt havet 1 Salthalt har ingen enhet då det råder oenighet om vilken enhet som ska användas. 5

14 är. Kattegatt är ett grunt hav och större delen av området har ett medeldjup på omkring 20 meter. I Skagerrak är djupförhållandena de motsatta. Skagerrak är Nordsjöområdets djupaste del. Skagerraks medeldjup ligger på omkring 250 meter. De stora skillnaderna i djup påverkar vattenvolymen. Trots att Skagerrak bara är obetydligt större än Kattegatt till ytan är dess vattenvolym hela 13 gånger större än Kattegatts. Kattegatts vatten utanför den svenska kusten är vanligtvis skiktat i två lager; ett övre ytlager med bräckt vatten som strömmar ut från Östersjön, och ett djuplager med havsvatten som rinner in från Skagerrak. Havsvattnet skiktar sig efter salthalt. Salthaltskillnaden mellan lagren är stor och skiktningen är mycket stabil och skarp. Salthalten i Kattegatt ökar från Kullen i söder till Göteborg i norr i såväl som ytlagret och djupvattnet. Salthaltvariationerna i ytvattnet ligger i medeltal mellan 18 och 26. I djupvattnet är inte variationen lika stor, normalt mellan 32 och 34. Salthalten påverkar livet i havet, ju saltare vatten desto fler arter av flora och fauna. Det förklara att det finns betydligt fler arter i Västerhavet än i Östersjön. Omsättningstiden för Skagerraks vatten har beräknats vara några få veckor i områden med starka strömmar och något kortare i kustområden. Omsättningstiden har beräknats till omkring 100 dygn. Med omsättningstiden avses den tid det teoretiskt tar ett byta ut hela vattenmassan i ett område. Det är svårt att beräkna vattnets uppehållstid i Kattegatt, på grund av den breda mynningen mot Skagerrak. Omsättningstiden för ytvattnet är till storleksordningen en månad och för djupvattnet till 1-4 månader (Fonselius 1995). Syremättnaden i öppna Skagerrak är alltid över 85 %. Kattegatts ytvatten är normalt mättat med syrgas. I norra Kattegatt är förhållandena relativt goda. Syrgasmättnaden minskar under sommaren, delvis på grund av syrgasförbrukning genom oxidation av nedsjunkande dött organsikt material och delvis genom inblandning av varmt Skagerrakvatten med lägre syrgashalt. Syrgasmättnaden sjunker från sitt maximum i februari till ett minimum i augusti och ökar sedan igen under hösten. Tillfälligt kan så låga värden som 53 % uppträda under sommaren (SNV 1999). 3.3 Sveriges kustområden De kriterier som SMHI har använt sig av i sin typindelning av Sveriges kustvatten redovisas i bilaga 1. Denna typindelning av svenska övergångs- och kustvatten har utförts i samförstånd med Vattendirektivet 2000/60/EC. Typerna baseras på fysiska, morfologiska och sedimentologiska faktorer. Sverige har inga övergångsvatten då ett övergångsvatten utgörs av en zon mellan rent färskvatten och av en yttre gräns där viss inverkan finns från kustvatten. Därför behandlas endast kustvatten, vilket utgörs av allt område mellan land och en nautisk mil utanför baslinjen. SMHI har på uppdrag av Naturvårdsverket delat in kustvattnet i 23 typer bland annat med hjälp av de sju kriterierna som redovisas i bilaga 1. De 23 typerna kan ses i figur 1. 6

15 Figur1: Sverige med typologiområden. Källa: Internetpublikationen Figure1: Sweden with the area of different types. Source: The Internetpublication Den områdesbeskrivning som följer i punkterna , är erhållen från SNA 1992 och följer inte de 23 typområdena, utan är sammanslagna för att kusterna enklare ska kunna beskrivas Skagerraks skärgårdskust Denna kust har längs hela sin längd en starkt exponerad ytterskärgård från Onsala i söder till norska gränsen i norr. Denna skärgård kan man beskriva som en kust bestående av bergkullar, med sina skarpa branter och sina höga höjder. Här är de största djupen 142 m i Gullmarn och 247 m i Kosterrännan innanför öarna Kattegatts slättlandskust Kattegatts öppna kust är också den halländska slättens kust, delvis planterade med skyddsskog mot sanddriften. Norr om Halmstad och från Varberg upp till Kungsbackafjorden kryper skogklädda höjder ut mot kusten. Södra Hallands kustlinje är formad av vackra bågar. Störst är Laholmsbuktens, men lika imponerande är även Tylösand och Haverdal. I mellersta Halland, främst från Falkenberg och norrut, finns också en annan typ av flack strand mellan strandbukterna. Ännu flackare strandbottnar med mjuka fin sediment och uppstickande sten finns i fjordarna norr om Väröbacka och fram till Onsala. Här slutar flackkusten, och skärgårdslandskapet tar vid. 7

16 3.3.3 Skånes öppna kuster Långgrunda sandstränder i stora bukter som Hanöbukten, Ystadsbukten, Lommabukten och Skälderviken växlar med mäktiga brantkuster i utbergshorstar. Låga moränkuster löper längs sydkusten. Ingen annan region har så mycket sandstränder och så aktiva urbergs och moränklintar. Inte på något annan plats finner man så mycket stranderosion, och endast i detta landskap finner vi kuster utan pågående landhöjning Blekinge skärgård Blekinge skärgård kantas i öster av en sydlig utlöpare av Kalmarsundsslätten, som i sin yttersta del bildar en mycket flack och grund skärgård. I väster bildar Listerlandet och Hanö en tvär morfologisk och geologisk gräns. Karlskrona skärgård har, som Luleå skärgård, en skarp front med stora öar. Öarna i Karlskrona skärgård är mycket låga. Höjderna når sällan över 15 meter, och i fjärdarna innanför ligger djupet på meter Kalmarsund, Öland och Gotland Den låga Kalmarslätten utgör en fortsättning av det prekambriska peneplanet. Här dominerar låga moränstränder. På Ölands och Gotlands västkust har klintar bildats genom inlandsisens erosion och därpå följande vågerosion under Östersjöns olika utvecklingsfaser. Den mot öster svagt lutande markytan ligger i stort sett parallella med kalkstenens lagerstupning och skapar en flack strandslätt längs södra östkusten. Klapperstränder återfinns både på Gotlands öst- och västkust. Gotska Sandöns kärna är skapad av morän, som omvandlats av havsvågor och vind Östergötlands skärgårdskust Östgötakusten är utbildad i ett mot öst och syd svagt lutande peneplan, som genomkorsas av sprickdalar med sedimentbottnar. Denna kust landkontur domineras av långsmala vikar och sund. Berggrunds yta består av kvadratkilometerstora block, vissa höjda, andra sänkta och de flesta också tippade. Vid dessa rörelser har sprickzoner uppkommit. Dessutom finns mindre brottbildningar inom blocken Stockholm och Södermanlands skärgård Till Stockholms skärgård brukar man räkna den vidsträckta övärlden från Björkö-Arholma i norr till Öja-Landsort i söder. I höjd med Stockholm finns den största bredden på drygt 80 km. Här ryms drygt öar, holmar och skär. Ur topografiska, klimatologiska, botaniska, kulturgeografiska och andra synvinklar delar man traditionellt upp skärgården i en öst-västlig tredelad zonering, innerskärgården, mellanskärgården och ytterskärgården. Gränsdragningen speglar tektoniska drag i berggrunden. I den kan man urskilja stora strukturer Höga Kusten Inom Höga kusten, som sträcker sig ned till Ljungans mynning, når reliefen höjder över 300 meter. Djupet varierar från meter. Bergkullarna bildar ett rutmönster genom främst ett nord-sydligt och öst-västligt sprickdalssystem. I området mynnar tre av Norrlands storälvar, Ångermanälven, Indalsälven och Ljungan. Sveriges enda stora och väl utbildade kustdelta ligger i Indalsälvens mynning i Klingerfjärden Bottenhavets kustslätt Söder om Höga kusten ersätts norrlandsterrängen av ett kulligt landskap och mot söder allt flackare och bredare, subkambriskt peneplan. Reliefen varierar från söder till norr mellan meter. Längs den i övrigt mycket oregelbundna kusten i Gästrikland finns en rad obetydliga skärgårdsområden. Sten- och blockstränder är helt dominerande. 8

17 Norra Kvarkens bergkullskust och kustslätt Den norra delen av kusten mot Kvarken kännetecknas av en låg bergkullsterräng med en relief på meter. På den sju mil långa kuststräckan finns ett sjuttiotal vikar, många av dem med en liten åmynning. Åarna följer berggrundsstrukturens riktning, som mot söder allt mer vrider över i nord-sydlig riktning i den extremt flacka västerbottniska kustslätten Bottenvikens skärgårdskust Vår nordligaste skärgårdskust utmärks av stora, låga öar i det yttre havsbandet, stora innerfjärdar och älvarnas mynningsdalar djup nedskurna. I stora delar av skärgården och innanförliggande land är reliefen mycket låg (<20), varigenom landhöjning och igenväxning ger en snabb landtillväxt. 9

18 4. Metodik Syftet med presentationen är att göra en GIS-presentation av typindelningen av Svenska övergångs- och kustvatten i typer samt information om dessa enligt Ramdirektivet för vatten. Tanken är att GIS-atlasen ska kunna användas av såväl allmänhet som sakkunniga. För att GIS-atlasen ska bli så tillgänglig som möjligt ska den presenteras på Internet. På startsidan finns ett antal valmöjligheter. Där går det att klicka sig fram för att få information om typologiområdena, man kan zooma in för att få fram stationspunkterna och även få fram information om dessa. Det går även att zooma in de olika typologiområdena. Ytterligare information om dessa går endast att få fram med hjälp av informationsverktyget. I tabell 2 visas de faktorer som presenteras på internetsidan. Till exempel så kan man få kunskap om hur salthalten varierar, och få reda på om den är mesohalint, dvs. salthalt från 6 till 22. Tabell 2: Indelningskriterier för kustvatten Table 2: Criteria for coastal waters Djup: Omblandning/Skiktning: <30m Permanent skiktat >30m Delvis skiktat Permanent fullt omblandat Bottensubstrat: Hård Sand/Grus Lera Blandade sediment Vågor: Extremt utsatt* Mycket utsatt Utsatt Mindre utsatt Skyddat Mycket Skyddat* Isdagar: <90 dagar dagar >150 dagar Salthalt: Färskvatten = <0,5 Låg Oligohalint = 0.5 till 3 Hög Oligohalint = 3 till 6 Mesohalint = 6 till 22 Polyhalint = 22 till 30 Euhalint = >30 Vattenutbyte: 0-9 dagar dagar >40 dagar * Dessa indelningskriterier är ej tillämpbara i svenska kustvatten. Källa: Håkansson och Hansson, (2003) Arbetet har gått ut på att göra en GIS-presentation med ett antal olika programvaror och av olika filtyper med olika typer av information. Arbetsgången för arbetet har delats in i två delar och beskrivs under punkterna sammanställning av databasen och Internetpublikationen. Flödesschema över denna arbetsgång visas i figur 2. 10

19 Figur 2: Flödesschema över arbetsgången. Figure 2: Flowchart showing workprocess. 4.1 Sammanställning av databasen Det digitala material som använts fanns tillgänglig på SMHI. Filerna presenteras i tabell 3. Alla de tillgängliga filerna har studerats noga innan arbetet kom igång på allvar. Detta gjordes för att få en överblick över vad filerna innehåller och hur dessa kan användas. Då detta arbete ska vara lätt överskådligt och kartorna inte behöver vara detaljerade därför fungerade det bra att ha småskaliga kartor. Det gjordes efter överväganden om hur viktiga de olika kartskalorna är för syftet. Till exempel kan temat Haro2002 nämnas, detta tema visar hela Sverige och dess avrinningsområden. Då hela Sverige visas blir skalan väldigt liten, men den fyller sina syften med att visa avrinningsområdena och en storskaligare karta hade blivit för otydlig och därmed förlorat sitt syfte. Skalor och upplösning på filerna i tabell 3 har tyvärr inte gått att få reda på då metadata om filerna saknats. Syftet har ändå kunnat uppnås då skalorna inte är det viktigaste. Shapefilerna 2 i tabell 3 togs in i programmet ArcMap. ArcMap ingår som en del av ArcGIS vilket är skapat av ESRI (Environmental Systems Research Institute) och är ett av huvudprogrammen som använts i arbetet. 2 Shapefil (*.shp-fil) är det filformat som används i Esris programvaror som till exempel ArcMap. 11

20 Tabell 3: Befintliga filer som använts i projektet. Table 3: Existing files used in the project. Filnamn Typ Innehåll Haro2002 shp-fil Avrinningsområden i Sverige Typologilager 1-23 shp-filer Typindelning Havsomr shp-fil Havsområdena runt Sverige Land_och_islands shp-fil Landområden och öar runt Sverige Sveflod shp-fil Alla vattendrag i Sverige Svesjo shp-fil Alla sjöar i Sverige Stationer_VD xls-fil Databas över alla stationspunkter Hypsograf_kust xls-fil Djupdatabas De programvaror som presenteras nedan användes då de fanns tillgängliga på SMHI. Adobe GoLive 6.0 som inte fanns disponibelt på SMHI valdes för att det är ett program som är enkelt att producera hemsidor i och att det fanns åtkomligt på annat håll. De programvaror som använts under arbetets gång är: ESRI ArcGIS 8.2 ESRI ArcView 3.2 ESRI ArcIMS Microsoft Office 97 SweTrans version 1.1 Adobe GoLive 6.0 SHARK Svenskt HavsARKiv (detta är dock inget program utan en databas) Sveriges kustvatten är indelat i 23 typområden. Syftet med typindelningen är att fastställa avgränsade och likartade kustområden som kan användas som utgångspunkt för ekologisk klassificering. Typindelningen ska visa vattenområden som tydligt skiljer sig från varandra beroende på fysikaliska, kemiska och geologiska faktorer. Tillämpning av dessa faktorer på svenska förhållanden presenteras i tabell 2. Det är alltså de sju kriterierna i tabell 3 som typindelningen är baserad på. Ett av det första stegen i arbetet var att få fram vilket/vilka avrinningsområden som påverkar ett visst typologiområde. På flera ställen runt Sveriges kust ligger olika typområden utanför varandra, som till exempel utanför Bohuskusten där typområde 1, 2 och 3 ligger nära varandra och påverkas av samma avrinningsområden. De avrinningsområden som påverkar dessa tre typområden slogs samman till ett tema. Totalt skapades 13 sådana teman av avrinningsområdena. När arbetet med Internetpresentationen påbörjades verkade denna lösning inte speciellt bra och ansågs vara ohanterlig. Att presentera de 13 lagren hade i detta fall mest blivit rörigt och därmed krångligt att förstå. Därför var en annan lösning för att presentera detta nödvändig. Istället för att ta in alla de filer som skapats över de avrinningsområden som påverkat ett typområde så lades ett nytt fält in i attributtabellen för avrinningsområdena. I det nya fältet skrevs det in information om det typområde ett avrinningsområde påverkar. Till exempel så påverkar Götaälvs avrinningsområde typ 1 och typ 4. Det är inte säkert att det sättet som detta löstes på är det bästa men med den begränsade tiden ansågs det enklare att förstå och ändå det bättre alternativet. 12

21 Alla 23 typologiområden slogs samman till ett tema. Därefter startades editeringen av attributtabellen och nya fält lades till. Dessa nya fält kallades område, salthalt_ö (vilket är den övre salthalten, dvs. ytvattnet), salthalt_u (vilket är den undre salthalten, dvs. djupvattnet), skiktning/omblandning, vågexponering, vattenutbyte, bottensubstrat och isdagar. Även beskrivning och djup samt styrande faktorer lades in som fält i tabellen. Detta genomfördes för att kunna skapa flera olika teman av typologiområdena. Syftet med detta var att kunna presentera de sju första faktorerna som egna lager i GIS-presentationen. För att sedan visuellt kunna se skillnader hur till exempel den övre salthalten varierar i Sveriges kustvatten. Salthalten delades upp i två lager för att det kan vara av värde att se skillnader i salthalten mellan yt- och djupvatten. De nya filerna färgsattes. Färgsättningen valdes i samspråk med handledare på SMHI. Till exempel så färgsattes salthaltslagren i en blå skala, från ljust blå där det är låg salthalt i stigande skala till mörkt blå där det är hög salthalt. Färgsättningen för vågexponering av ett kustområde bestämdes i en färgskala där det röda är mycket utsatt av vågor och det gula skyddat från vågor. Vid färgsättningen på typologilagret så diskuterades den fram med handledarna på SMHI. Resultatet blev att färgen på de typologiområdena som ligger längst ut från kusten skulle gå i blåskala, med ljusast på västkusten och mörkast vid Bottenviken. De inre områdena, det vill säga de som ligger närmast land, fick en grönskala med ljusast i Bottenviken och mörkast på västkusten. För att det ska gå att se skillnad på färgerna så lades de mörka färgerna så långt från varandra som möjligt. Fjordar och vikar färgsattes med en rosalila skala, för att de färgerna skilde sig mest från de andra. Färgsättningen är genomförd så att man visuellt ska kunna se skillnaden mellan de olika typologiområdena. Det ska alltså vara lätt att urskilja ett område från ett annat. Runt Sveriges kuster finns en mängd mätstationer. Information om dessa mätstationer läggs vid varje mättillfälle in i en databas som heter SHARK, vilket står för Svenskt HavsARKiv SMHI Ocean Lab. Vissa av mätstationerna skulle användas för att skapa punkter i ArcMap med information om vad som mäts vid just den punkten. För att välja ut ett antal av alla de mätstationer som finns så användes SMHI:s hemsida ( 13

22 Figur3: Stationerna i Gullmarn/Bohuslän. Källa: Figur3: The stations over Gullmarn/Bohuslän. Source: Stationer med data tidigare än 2002 valdes bort, med vissa undantag så som mätstationerna i typområdet Norra Bottenviken. Det inte finns så många punkter längs Bottenhavet och Bottenvikens kuster. Tanken var att ha minst en punkt i varje typområde. Det har tyvärr inte gått att genomföra då det inte finns aktuella mätstationer i alla typområden. Utifrån SHARK och stationerna på SMHI:s hemsida skapades en metadatabas (metadata är data om data) i Excel. Då det inte finns så många stationspunkter runt stockholmsområdet i SMHI:s databas SHARK så användes Stockholmvattens hemsida ( Stockholmvatten är det företag som har hand om de flesta mätningar i Stockholms skärgård. I Stockholmsområdet valdes ett antal punkter ut, varav några är sådana som är typiska, till exempel Trälhavet. Mätstationerna som utsågs valdes för att mätningar genomförs regelbundet där. Mätdata över dessa punkter finns tillgängliga i rapporten Undersökningar i Stockholms skärgård

23 Figur 4: Punkter som Stockholm vatten ansvarar för, där några valdes ut till metadatabasen. Källa: Figur 4: Stations under supervision of Stockholm, some selected for the metadatabase. source: I databasen lades information in om var stationerna låg (longitud och latitud), namn, vad som mäts, när mätningen senast genomfördes och ett antal andra parametrar. Totalt valdes 87 stationer ut vilket blev alldeles för mycket. Detta framkom när stationerna togs in i ArcMap och man visuellt kunde se punkterna. Då stationspunkterna inte är tänkta att visas runt en Sverigekarta utan på mer detaljerade kartor så blev 87 stationer för otydligt. De 87 stationerna reducerades till 36. För stationerna som valts ut så behövde latitud och longitud göras om till X- och Y-koordinater, på grund av att alla shape-filer ligger i RT90 (Rikets Koordinatsystem 1990). Detta genomfördes genom att använda transformeringsprogrammet Swetrans. De transformerade koordinaterna flyttades över till metadatadokumentet. Tabellen redovisas som bilaga 2. Databasen som skapats i Excel skulle visas som stationspunkter i ArcMap. För att kunna ta in ett Excel-dokument i ArcMap är man först tvungen att spara om dokumentet som antingen en.txt (text) eller en.dbf (dbase) fil. När textfilen skulle tas in i programmet ArcMap, dök det upp felmeddelanden hela tiden. Då bestämdes det att genomföra denna procedur i ArcView3.2 istället. I ArcView3.2 valdes textfilen framför dbasen för att textfilen tar med å, ä och ö vilket dbasen inte gör. Textfilen lades till i ArcView3.2 och konverterades som punkter till en shapefil kallad stationer. Den nya shapefilen över stationerna kunde sedan tas in i ArcMap. Det fanns två tillgängliga hydrologiska kartor i digitalform. I den ena visas Sveriges alla vattendrag och den andra Sveriges alla sjöar. När dessa visades i ArcMap blev kartbilden väldigt plottrig då Sverige har många vattendrag och sjöar och alla fanns med i filerna. Dessa två filer är tänkta att användas vid hög upplösning. Sjöarna och vattendragen skulle i detta fall endast vara med för att enklare kunna orientera sig i kartbilden. För att endast få med de största sjöarna och vattendragen i kartbilden så gjordes valet att digitalisera dessa. De skapades som varsitt tema. Ett annat alternativ till digitaliseringen kunde ha varit att markera de vattendrag och sjöar i de två befintliga shapefilerna och skapa nya shapefiler. Då dessa 15

24 teman inte var editerbara, det vill säga filerna var skrivskyddade, valdes då istället att använda dessa som grund för digitaliseringen. Filerna togs därefter in i ArcMap och digitalisering av vattendragen började. De digitaliserades efter de två först tillgängliga temana och en kartbok användes för att lättare kunna se vilken sträckning de stora vattendragens huvudfåra har. Digitaliseringen genomfördes för att kunna se och orientera sig i Sverigekartan. När digitaliseringen var avklarad, namnsattes sjöar och vattendrag i attributtabellen. Hypsografer skapades utifrån den befintliga tabellen hypsograf_kust. Hypsografer visar förhållandet mellan djupet och ackumulerad area för ett visst havsområde. Utifrån rapporten Djupdata för Havsområden 2003 från SMHI valdes representativa områden ut för att skapa hypsografer. Ett havsområde i närheten av en station valdes ut och en hypsograf skapades för det havsområdet. Detta genomfördes i Excel. Totalt skapades 29 hypsografer till de 36 stationerna. Detta för att vissa av stationerna ligger i närheten av varandra i samma havsområde. Mätdata om de olika stationerna finns i databasen SHARK (bilaga 3). Station B1 i Östergötlands yttre kustvatten och de mätningar som genomfördes under år 2002 valdes. Detta för att det var det senaste året då det fanns fullständiga mätningar. Denna station utsågs för att det är en station där mätningar genomförs ofta och regelbundet. Filen med data som togs fram från SHARK öppnades i Excel. Därefter valdes de mätningar som genomförts i ytvattnet ut, det vill säga mätningar på 0 meter. Mätningarna i ytvattnet valdes för att det är i ytvattnet som man kan urskilja de största variationerna och det var mätningar i ytvattnet handledarna på SMHI ville ha presenterade. Därefter räknades medelvärden ut över salthalt, temperatur, syre, totala fosfor och totala kvävemängden under år 2002 på denna station och diagram framställdes. Medelvärdet över tio år räknades även ut. Diagram med jämförelse av tio års medelvärde och medelvärdet för 2002 sattes in i samma diagram för att enklare kunna jämföra och se skillnader och variationer. I temat Haro2002, som visar avrinningsområden, finns inte öarna runt Sveriges kuster med. Detta var nödvändigt att ha med för att få en bild av Sveriges kuster. I temat land_och_islands finns alla öar med, därför användes detta tema för att skapa ett tema med öarna. I temat land_och_islands finns även landytor med men dessa visar inte avrinningsområden och därför skapades temat med endast öarna. Filen med öarna och avrinningsområdena slogs samman och filen Sverige var då skapad. 4.2 Internetpublikationen Innan skapandet av internetsidan kunde genomföras så var det nödvändigt att skapa en bild av hur denna sida skulle se ut. Handledarna på SMHI hade en idé om hur de ville sidan skulle te sig, men de visste inte hur det skulle gå att genomföra. Vid eftersökningar på esri:s hemsida så framkom det att ArcIMS fanns för Internetpublicering av lättanvända applikationer för speciella ändamål som innehåller kartor och GIS. Det fanns även länkar till andra som använt sig av ArcIMS. Dessa olika länkar studerades för att se hur andra gjort och det var framför allt hur de gjort i Linköping som gav de flesta idéerna inför genomförandet. Då det än så länge inte är så många som använt sig av ArcIMS har det mesta vid utförandet utvecklats på egen hand med inspiration av Linköpings karta. Flödesschema/översikt över internetsidan visas i figur 5. 16

25 Figur 5: Flödesschema över Internetsidan. Figure 5: Flowchart showing the Internetpage. Därefter var det dags att installera programmet ArcIMS, vilket är ett program som gör det möjligt att lägga ut GIS-projekt på Internet. Arbetsgången för installationen av ArcIMS redovisas som bilaga 4. ArcIMS består av tre huvuddelar, Author, Administrator och Designer. Programmet installerades på en lokal disk och för att få ut webbapplikationen på Internet krävs en server 3. För att skapa en ArcIMS webbapplikation krävs det att filstrukturen på den lokala disken överensstämmer med den på servern. På den lokala disken krävs det då att samma undermappar finns så det bara är att flytta över det som skapats på den lokala disken till servern. Det första steget är att flytta över alla shape-filer som ska användas till undermapparna på servern och på den lokala disken. Därefter öppnades ArcIMS Author och de shape-filer som flyttats över från ArcMap till den lokala disken togs in i programmet. Färgsättningen fick göras om i detta program, då den färgsättning som utfördes i ArcMap inte går att flytta över till Author. Det går visserligen att skapa.lyr filer (layer) i ArcMap vilket är filer som sparar den färgsättning man gjort i ArcMap. Dessvärre går det inte att ta in dessa i Author och färgsättningen var på grund av detta nödvändig att göra om. I Author skapas det utseende man vill att kartorna ska ha i den färdiga Internetapplikationen, både när det gäller färgsättning och den ordning de olika lagren ska visas i lagerlistan. För att dölja stationspunkterna så gjordes en inställning i Author så att de bara syns vid en inzoomning i skala 1: Allt sparades som en.axl-fil kallad karta. 3 På SMHI används servern Scantic. 17

26 Det andra steget är att skapa en karttjänst. Detta görs genom att starta ArcIMS administrator och skapa en ny karttjänst. Denna namnsattes till vattendirektivet och karta.axl används som grund. Det tredje och sista steget är att starta ArcIMS designer. Namn väljs på webbsidan och den namnsattes till vattendirektivet. Den karttjänst som skapats pekas ut. Det har nu skapats en mapp på den lokala disken, under website (vilken är en undermapp). Den har det namn som webbapplikationen nyss namnsattes med, det vill säga Vattendirektivet. Denna mapp flyttas över till servern Scantic och läggs under website även här. Det går nu att starta den nya webbapplikationen i Internet Explorer, genom att skriva in adressen till Scantic (eftersom den för tillfället bara ligger internt) och sedan klicka på Vattendirektivet (bilaga 5). ArcIMS är lite instabilt och ett antal omstartningar av programmet har behövt göras. Det gällde att spara det som skapats med jämna mellanrum. Det är framför allt Author som är den instabila delen av programmet. Den webbapplikationen som nu skapats har ett standardutseende. För att få layouten som önskas krävs programmering i HTML och JavaScript. I och med att webbapplikationen skapas så tillverkar programmet ett trettiotal olika htm- och js-dokument 4. Det är i dessa dokument som koden för hur programmet fungerar finns. För att ändra layout och funktioner så är det i de dokumenten ändringar görs. Ändringar i koden kan göras i ett ordbehandlingsprogram, i detta fall användes Word. Det huvudsakliga js-dokumentet som styr layouten på webbapplikationen är ArcIMSparam.js. I detta dokument gjordes bland annat inställningar av vilka lager som ska vara synliga, vilka verktyg som ska vara med, nordpilens utformning och storlek, copyright och vad som ska visas i tabellfönstret. AimsResource är ett annat js-dokument i vilket ändringar utfördes. Här ändrades den text som finns i webbapplikationen från engelska till svenska. I följande htm-dokument toc, mode, bottom, top och toolbar har färger ändrats från en grå till den blå färg (färg #326799) som SMHI använder sig av på sin webbsida. I top.htm har även SMHI:s logo infogats. Titeln har ändrats från ArcIMS Viewer till Vattendirektivet Typindelning av Sveriges kustvatten, denna ändring genomfördes i viewer.htm. Figur 5 visar vilken del av internetsidan de olika dokumenten styr. 4 Htm-dokument är html-programmeringsdokument och js-dokument är Java Script baserade dokument. 18