U 65/2009 rd. investeringsfonder) Förvaltnings- och kommunminister Mari Kiviniemi

Transkript

1 U 65/2009 rd Statsrådets skrivelse till Riksdagen om ett förslag till parlamentets och rådets direktiv (förvaltarna av alternativa investeringsfonder) I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska gemenskapernas kommissions förslag av den 30 april 2009 till Europaparlamentets och rådets direktiv om förvaltning av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2004/39/EG och 2009/ /EG samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 8 oktober 2009 Förvaltnings- och kommunminister Mari Kiviniemi Konsultativ tjänsteman Irmeli Vuori

2 2 U 65/2009 rd FINANSMINISTERIET PROMEMORIA EU/2009/0857 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV OM FÖR- VALTNING AV ALTERNATIVA INVESTERINGSFONDER SAMT OM ÄNDRING AV DIREKTIV 2004/39/EG OCH 2009/ /EG 1 Förslagets bakgrund och syfte Europeiska gemenskapens kommission lade den 30 april 2009 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om förvaltning av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2004/39/EG och 2009/ /EG, KOM(2009) slutlig, nedan direktivförslaget/direktivet. Direktivförslaget ingår i ett program som genomförs av kommissionen för att utvidga regleringen och tillsynen till att gälla alla aktörer och verksamheter som är utsatta för risker. Genom det föreslagna direktivet kommer harmoniserade krav att införas för enheter som är verksamma inom förvaltning och administration av alternativa investeringsfonder. De alternativa investeringsfonderna anses omfatta alla sådana fonder som inte ingår i tillämpningsområdet för direktiv 2009/ /EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (omarbetning), nedan fondföretagsdirektivet. Fonder som avses i direktivförslaget är hedgefonder, private equityfonder samt fastighetsfonder, råvarufonder, infrastrukturfonder och andra slag av institutionella fonder. Enligt kommissionen har finanskrisen visat att risker inom en sektor snabbt kan påverka hela det finansiella systemet, vilket resulterar i allvarliga konsekvenser för alla aktörer på de finansiella marknaderna och för stabiliteten på marknaderna. Finanskrisen har visat att förvaltare av alternativa investeringsfonder är utsatta för ett brett spektrum av risker. Dessa berör direkt dem som investerar i sådana fonder men medför också hot för borgenärer och motparter, och de äventyrar även de europeiska finansiella marknadernas stabilitet och integritet. Kommissionen konstaterar att de senaste händelserna har utsatt sektorn för allvarliga påfrestningar, även om förvaltarna av de alternativa fonderna inte orsakade krisen. För närvarande regleras förvaltningen av alternativa fonder genom en kombination av nationella finansiella och bolagsrättsliga bestämmelser och de allmänna bestämmelserna i gemenskapsrätten. Denna reglering är inte tillräckligt anpassad till riskernas gränsöverskridande karaktär. Då tillsynsmetoderna skiftar med nationsgränserna kan ingen hållbar och övergripande lösning på riskhanteringsproblemen inom sektorn nås. För att effektivt hantera de gränsöverskridande aspekterna av dessa risker krävs samsyn i fråga om fondförvaltarnas skyldigheter. De nuvarande skillnaderna mellan de nationella regelverken skapar också rättsliga hinder för att effektivt marknadsföra alternativa investeringsfonder över nationsgränserna. Förutsatt att fondförvaltarnas verksamhet följer gemensamma krav finns det inga skäl för att hindra en förvaltare med hemvist i en medlemsstat från att erbjuda alternativa fonder på marknaden i en annan medlemsstat. Förslaget följer Lamfalussymetoden i sin reglering av finansiella tjänster. Det föreslagna direktivet genomför de principer som är nödvändiga för att säkerställa att AIF-förvaltare omfattas av genomgående höga krav på information och officiell tillsyn inom hela EU, samtidigt som det föreskrivs att detaljerade tillämpningsföreskrifter ska kunna antas genom kommittéförfaranden. Förslagets rättsliga grund är artikel 47 punkt 2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. På sommaren inleddes behandlingen av förslaget i rådets arbetsgrupp. Direktivförsla-

3 U 65/2009 rd 3 get är ett betydande lagstiftningsprojekt, och projektet är i EU förknippat med politiska spänningar och meningsskiljaktigheter mellan medlemsländerna. Ett flertal centrala aktörer på marknaden anser att direktivförslaget innebär överdriven reglering. Överläggningarna om direktivförslaget fortsätter i september. Det är tänkbart att Sverige i egenskap av ordförandeland i EU lägger fram sitt förslag under höstens lopp. Europaparlamentet har inlett behandlingen av direktivet i september. Ett utkast till promemoria om direktivförslaget sändes den 12 juli 2009 för kommentarer till sektionen Finansiella tjänster och kapitalrörelser, som är underställd Kommittén för EU-ärenden. Finlands Näringsliv EK, Suomen pääomasijoitusyhdistys ry, Finlands Advokatförbund och Finlands Bank har lämnat in kommentarer som till stora delar har beaktats i föreliggande promemoria. Utkastet till promemoria sändes ännu i korrigerad form den 18 september 2009 för kommentarer till nämnda sektion. Social- och hälsovårdsministeriet, Arbets- och näringsministeriet, Finlands Näringsliv EK, Finanssialan Keskusliitto Finansbranschens Centralförbund ry, Työeläkevakuuttajat TELA Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry, Suomen pääomasijoitusyhdistys ry, Finlands Bank och OP-Centralen har kommenterat utkastet. Av kommentarerna har huvudsakligen de allmänna kommentarerna beaktats. 2 Förslagets huvudsakliga innehåll Direktivet innehåller allmänna bestämmelser och bestämmelser om auktorisation av och verksamhetsvillkor för förvaltare av alternativa investeringsfonder, bestämmelser om insynskrav och förvaltarens skyldigheter vid förvaltning av särskilda slag av alternativa investeringsfonder och vid tillhandahållande av förvaltnings- och marknadsföringstjänster samt särskilda bestämmelser avseende tredjestater och behöriga myndigheter. Kapitel I Allmänna bestämmelser I direktivet fastställs bestämmelser för auktorisation av förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan AIF-förvaltare) samt för deras löpande verksamhet och dennas överblickbarhet. Direktivet ska tillämpas på alla AIF-förvaltare, etablerade inom gemenskapen, som tillhandahåller förvaltningstjänster för en eller flera alternativa investeringsfonder (nedan AIF-fonder), oberoende av a) om AIF-fonden har hemvist inom eller utom gemenskapen, b) om AIF-förvaltaren tillhandahåller sina tjänster direkt eller genom delegering, c) om AIF-fonden är öppen eller sluten, och d) vilken rättslig struktur AIFfonden och AIF-förvaltaren har. En AIFförvaltare med auktorisation enligt detta direktiv ska också ha rätt att marknadsföra aktier eller andelar i dessa fonder till professionella investerare inom gemenskapen på de villkor som anges i direktivet (artikel 2). Direktivet tillämpas inte på AIF-förvaltare som, antingen direkt eller indirekt via ett företag till vilket AIF-förvaltaren är anknuten genom gemensam ledning eller kontroll eller genom ett väsentligt direkt eller indirekt innehav, förvaltar AIF-portföljer vilkas förvaltade tillgångar, inbegripet sådana som förvärvats med utnyttjande av hävstångseffekter, sammanlagt inte överstiger tröskelvärdet 100 miljoner euro, eller 500 miljoner euro om AIF-fondens portfölj består av AIFfonder utan hävstång och utan rätt till inlösen under en tid av fem år från dagen för bildandet av respektive AIF-fond. Direktivet tilllämpas inte heller på visa andra däri angivna aktörer. Medlemsstaterna ska säkerställa att AIF-förvaltare som inte uppnår ovan nämnda tröskelvärde är berättigade till behandling som AIF-förvaltare enligt detta direktiv. I direktivet ingår en bestämmelse om kommissionens befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att fastställa vilka förfaranden som ska iakttas vid utövandet av ovan avsedda rättigheter (artikel 2). Artikel 3 innehåller de definitioner som gäller i direktivet. Kapitel II Auktorisation av AIFförvaltare AIF-förvaltare som omfattas av detta direktiv får inte tillhandahålla förvaltningstjänster till någon AIF-fond eller marknadsföra aktier eller andelar i en sådan utan att först ha erhållit auktorisation. Auktorisation kan gälla tillhandahållande av förvaltningstjänster an-

4 4 U 65/2009 rd tingen för samtliga AIF-fonder eller för vissa kategorier av sådana. En AIF-förvaltare kan också inneha auktorisation enligt fondföretagsdirektivet (artikel 4). AIF-förvaltare som ansöker om auktorisation ska lämna i direktivet fastställda uppgifter till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de har stadgeenligt säte. En beviljad auktorisation gäller i alla medlemsstater. Direktivet föreskriver om skyldigheten att underrätta de behöriga myndigheterna om ändringar i de uppgifter de lämnat inför auktorisationen och om återkallande av auktorisationen (artikel 5-8). Kapitel III Verksamhetsvillkor för AIFförvaltare Direktivet föreskriver om de principer som AIF-förvaltare ska följa i sin verksamhet samt om kommissionens befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att ange de kriterier som de behöriga myndigheterna ska tillämpa vid bedömningen av om AIFförvaltare uppfyller sina skyldigheter (artikel 9). Medlemsstaterna ska kräva att AIFförvaltare vidtar alla rimliga åtgärder för att påvisa intressekonflikter mellan en AIFförvaltare och investerare i AIF-fonder som AIF-förvaltaren ansvarar för eller mellan enskilda investerare och som uppstår under förvaltningen av en eller flera AIF-fonder. AIFförvaltare ska tillämpa effektiva organisatoriska och administrativa förfaranden och upprätta skiljelinjer mellan ansvarsområden och uppgifter som kan uppfattas som inbördes oförenliga. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att närmare beskriva olika kategorier av sådana intressekonflikter och ange rimliga åtgärder som AIF-förvaltare förväntas vidta i syfte att identifiera intressekonflikter (artikel 10). AIF-förvaltare ska se till att riskhanteringsoch portföljförvaltningsfunktionerna hålls åtskilda. AIF-förvaltare ska införa riskhanteringssystem för att övervaka alla risker som är förenade med varje placeringsstrategi för en AIF-fond. När det gäller AIF-förvaltare som genomför blankningstransaktioner för en eller flera AIF-fonder ska medlemsstaterna säkerställa att dessa tillämpar metoder som uppfyller villkoren i direktivet. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att närmare ange krav på AIF-förvaltarnas riskhantering och de åtgärder som krävs för att AIF-förvaltare ska kunna hantera särskilda risker (artikel 11). AIF-förvaltare ska anta handlingsramar och metoder för sin likviditetshantering för att säkerställa att likviditetsprofilen hos deras placeringar överensstämmer med deras underliggande skulder. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att närmare specificera kraven på likviditetshanteringen och minsta likviditetskrav för AIF-fonder som löser in sina andelar oftare än halvårsvis (artikel 12). Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att ange de krav som gäller placeringar i värdepapperspositioner (artikel 13). AIF-förvaltare ska ha en kapitalbas på minst euro. Direktivet fastställer ytterligare krav som ställs på kapitalbasen om värdet på AIF-fondportföljerna överstiger 250 miljoner euro samt vilket belopp som, oavsett vad som anges ovan, kapitalbasen aldrig får underskrida (artikel 14). I direktivet anges allmänna principer för hur verksamheten ska genomföras (artikel 15). AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som de förvaltar utse ett oberoende värderingsorgan som ska beräkna värdet av de tillgångar fonden förvärvar och av aktierna och andelarna i fonden. Reglerna för värderingen av tillgångarna ska vara fastställda i lagstiftningen i det land där AIF-fonden har hemvist eller i dess fondbestämmelser eller bolagsordning. I direktivet ges kommissionen befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att ytterligare specificera kriterierna för att ett värderingsorgan ska anses vara oberoende (artikel 16). AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som de förvaltar utse ett förvaringsinstitut. AIFförvaltare får inte själva fungera som förvaringsinstitut. Förvaringsinstitut ska handla oberoende och uteslutande i AIF-fondens investerares intresse. Förvaringsinstitut ska vara kreditinstitut som auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG om rätten att starta och

5 U 65/2009 rd 5 driva verksamhet i kreditinstitut. Förvaringsinstitut får delegera uppgifter till andra förvaringsinstitut. Förvaringsinstitut ska gentemot AIF-förvaltaren och investerarna i AIFfonden vara ansvariga för förluster som dessa åsamkas till följd av att förvaringsinstitutet brustit i fullgörandet av sina skyldigheter enligt direktivet. Om finansiella instrument som anförtrotts förvaringsinstitutet förkommer, kan institutet endast befrias från sitt ansvar om det kan styrka att det inte hade kunnat undvika den inträffade förlusten. En delegering av uppgifter ska inte påverka förvaringsinstitutets ansvar (artikel 17). AIF-förvaltare som avser att till tredje parter delegera uppgifter att för deras räkning utföra en eller flera av sina funktioner ska för varje sådan delegering begära godkännande på förhand från de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten. Ingen delegering får göras till förvaringsinstitutet, värderingsorganet eller något annat företag vars intressen kan stå i konflikt med AIF-fondens eller dess investerares intressen. AIF-förvaltares ansvar ska inte påverkas av att de delegerat funktioner till tredje part. En tredje part får inte delegera någon av de funktioner som delegerats till den vidare till en annan. I direktivet ges kommissionen befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att närmare ange villkoren för att godkänna delegering och de omständigheter under vilka en förvaltare inte längre kan betraktas som förvaltare av en AIF-fond (artikel 18). Kapitel IV Rapporteringskrav AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar tillhandahålla en årsredovisning för varje räkenskapsår. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att specificera årsredovisningens innehåll och form (artikel 19). Direktivet anger vilken information som ska lämnas till investerarna innan de investerar i en AIF-fond och vilken information som regelbundet ska lämnas till investerarna om varje AIF-fond. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att specificera AIF-förvaltarnas informationsskyldighet (artikel 20). AIF-förvaltare ska regelbundet rapportera till de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater på vilka marknader och i vilka instrument de huvudsakligen bedriver handel för de AIF-fonder de förvaltar. Direktivet anger vilken information och vilka handlingar AIF-förvaltare regelbundet ska lämna för var och en av de AIF-fonder som de förvaltar till de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att ytterligare specificera rapporteringskraven (artikel 21). Kapitel V Skyldigheter vid förvaltning av särskilda slag av AIFfonder Avsnitt 1: Skyldigheter vid förvaltning av AIF-fonder med hävstång Enligt direktivet ska detta avsnitt (artikel 22-25) endast tillämpas på AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera AIF-fonder som systematiskt i hög grad utnyttjar hävstång. AIF-förvaltare ska varje kvartal bedöma om AIF-fonder systematiskt utnyttjar hävstång i hög grad och underrätta de behöriga myndigheterna om detta (artikel 22). Direktivet anger vilken information som AIF-förvaltare ska lämna till investerare om varje AIF-fond som avses i artikel 22 och vilken information som de ska lämna till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat (artikel 23 och 24). Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att ytterligare specificera informationskraven gällande utnyttjande av hävstång (artikel 24). Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna använder den information som ska rapporteras till dem enligt artikel 24 för att fastställa i vilken omfattning utnyttjandet av hävstång bidrar till att bygga upp risker för det finansiella systemets funktion eller för störningar på marknaderna. Direktivet föreskriver om samarbete mellan behöriga tillsynsmyndigheter samt om kommissionens befogenhet att anta genomförandebestämmelser om den nivå på hävstångseffekter som AIF-förvaltare får utnyttja. När så krävs under exceptionella omständigheter för att säkerställa det finansiella systemets stabilitet och integritet får hem-

6 6 U 65/2009 rd medlemsstatens behöriga myndigheter införa ytterligare begränsningar av de nivåer på hävstångseffekter som AIF-förvaltare får utnyttja. Dessa åtgärder ska vara av tillfällig karaktär och vara förenliga med de bestämmelser som kommissionen antar (artikel 25). Avsnitt 2: Skyldigheter vid förvaltning av AIF-fonder som förvärvar kontrollerande inflytande i företag. Enligt direktivet tillämpas detta avsnitt (artikel 26-30) på a) AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera AIF-fonder som, enskilt eller i förening, förvärvar 30 % eller mer av rösträtterna i en emittent eller ett ej börsnoterat företag med hemvist inom gemenskapen och b) AIF-förvaltare som har ingått avtal med en eller flera andra AIF-förvaltare som skulle göra det möjligt för AIF-fonder som förvaltas av dessa AIF-förvaltare att förvärva 30 % eller mer av rösträtterna i emittenten eller det ej börsnoterade företaget. Direktivet tillämpas inte då emittenten eller det ej börsnoterade företaget i fråga är små eller medelstora företag som inte uppfyller villkoren i direktivet (artikel 26). Medlemsstaterna ska säkerställa att AIF-förvaltare som är i stånd att utöva 30 % eller mer av rösträtterna i ett ej börsnoterat företag anmäler detta till det ej börsnoterade företaget och alla aktieägare (artikel 27). Utöver vad som anges i artikel 27 ska medlemsstaterna säkerställa att AIF-förvaltare som förvärvar 30 % eller mer av rösträtterna i en emittent eller ett ej börsnoterat företag tillhandahåller i direktivet föreskriven information till emittenten, det ej börsnoterade företaget, deras respektive aktieägare och arbetstagarrepresentanter. I direktivet ges kommissionen befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att fastställa närmare bestämmelser om innehållet i den information som ska lämnas och det sätt på vilket informationen ska tillhandahållas (artikel 28). AIF-förvaltare ska i sin årsredovisning för varje AIF-fond som de förvaltar införa de ytterligare upplysningar som anges i direktivet om varje emittent eller ej börsnoterat företaget som AIF-fonden investerat i samt om varje emittent eller ej börsnoterat företag där fonden förvärvat ett kontrollerande inflytande. I direktivet ges kommissionen befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att specificera informationskraven (artikel 29). I direktivet finns särskilda bestämmelser för företag vilkas aktier inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad (artikel 30). Kapitel VI AIF-förvaltares tillhandahållande av förvaltnings- och marknadsföringstjänster AIF-förvaltare får marknadsföra aktier eller andelar i AIF-fonder till professionella investerare i hemmedlemsstaten så snart som villkoren i direktivet är uppfyllda. AIFförvaltare ska anmäla marknadsföringen till de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater, som har rätt att föreskriva restriktioner eller villkor för marknadsföringen av AIF-fonder. I direktivet ges kommissionen befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att specificera vilka slag av restriktioner eller särskilda villkor som får föreskrivas för marknadsföring av AIF-fonder (artikel 31). Medlemsstaterna får tillåta marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare inom sina territorier och får då införa ytterligare krav för AIF-förvaltare eller AIFfonder (artikel 32). I direktivet anges vilka handlingar som AIF-förvaltare som avser att till professionella investerare marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonder som de förvaltar i en annan medlemsstat ska överlämna till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat. Direktivet föreskriver om de behöriga myndigheternas skyldighet att samarbeta. På arrangemangen kring marknadsföringen ska värdmedlemsstatens lagstiftning och tillsyn tilllämpas. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att specificera form och innehåll i en mall för notifieringsskrivelse och en mall för intyg. AIFförvaltare får marknadsföra aktier eller andelar i AIF-fonder med hemvist i en tredjestat till professionella investerare med hemvist i en annan medlemsstat än AIF-förvaltarens hemmedlemsstat (artikel 33). Medlemsstaterna ska säkerställa att AIFförvaltare får tillhandahålla förvaltningstjänster beträffande AIF-fonder med hemvist i andra medlemsstater, antingen direkt eller

7 U 65/2009 rd 7 genom upprättande av en filial. AIFförvaltare ska meddela i direktivet föreskriven information till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat. Dessa ska vidarebefordra informationen till de behöriga myndigheterna i den stat där förvaltningstjänsterna ska tillhandahållas (artikel 34). Kapitel VII Särskilda bestämmelser avseende tredjestater AIF-förvaltare får endast marknadsföra aktier eller andelar i en AIF-fond med hemvist i en tredjestat till professionella investerare med hemvist i en medlemsstat om denna tredjestat har undertecknat ett avtal med medlemsstaten i fråga som fullt ut uppfyller normerna i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden. Denna marknadsföring förutsätter tillstånd av hemmedlemsstaten (artikel 35). Medlemsstaterna får endast tillåta att AIFförvaltare delegerar administrationstjänster till enheter som är etablerade i en tredjestat om villkoren i direktivet är uppfyllda (artikel 36). Medlemsstaterna får endast tillåta att AIFförvaltare utser värderingsorgan som är etablerade i en tredjestat om villkoren i direktivet är uppfyllda. I direktivet ges kommissionen befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att specificera kriterierna för bedömning av likvärdigheten hos tredjestaters värderingsstandarder och regler och för att fastställa att dessa standarder och regler är likvärdiga med dem som tillämpas inom gemenskapen (artikel 37). Medlemsstaterna ska, när det gäller AIFfonder med hemvist i tredjestater, tillåta dessa AIF-fonders förvaringsinstitut att delegera en eller flera funktioner vidare till ett förvaringsinstitut med hemvist i samma tredjestat under förutsättning bl.a. att lagstiftningen i tredjestaten i fråga är likvärdig med bestämmelserna i detta direktiv och att den genomdrivs effektivt. Delegeringen av uppgifterna ska inte påverka förvaringsinstitutets ansvar gentemot investerarna. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att specificera kriterierna för bedömning av likvärdigheten hos tredjestaters reglering, tillsyn och standarder i stabilitetsavseende och för att fastställa att dessa är likvärdiga med direktivet (artikel 38). Medlemsstaterna får i enlighet med detta direktiv auktorisera AIF-förvaltare som är etablerade i en tredjestat att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonder till professionella investerare inom gemenskapen under förutsättning att villkoren i direktivet uppfylls. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att fastställa allmänna kriterier för likvärdighet och effektivt genomdrivande när det gäller tredjestaters lagstiftning om stabilitetsreglering och fortlöpande tillsyn och kriterier för bedömningen av huruvida tredjestater ger AIFförvaltare från gemenskapen effektivt marknadstillträde som är jämförbart med det som gemenskapen ger AIF-förvaltare från samma tredjestater (artikel 39). Kapitel VIII Behöriga myndigheter Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som ska utföra de uppgifter som föreskrivs i detta direktiv. De berörda myndigheterna ska ges alla de tillsyns- och undersökningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter (artikel 40-42). Medlemsstaterna ska i enlighet med sin nationella lagstiftning sörja för att lämpliga administrativa åtgärder kan vidtas mot, eller administrativa sanktioner beslutas för, ansvariga personer, när bestämmelser som antagits vid genomförandet av detta direktiv inte har följts. Detta påverkar inte möjligheten att återkalla auktorisation eller medlemsstaternas rätt att besluta om straffrättsliga sanktioner (artikel 43). Medlemsstaterna ska se till att alla beslut som fattats med stöd av bestämmelser eller föreskrifter för att genomföra direktivet kan prövas i domstol (artikel 44). Direktivet föreskriver om de behöriga myndigheternas skyldighet att samarbeta samt om kommissionens befogenhet att anta genomförandebestämmelser avseende förfaranden för informationsutbyte mellan behöriga myndigheter (artikel 45). Direktivet föreskriver om de behöriga myndigheternas skyldighet att till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater och

8 8 U 65/2009 rd till Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR) lämna information när detta är av betydelse för att övervaka möjliga konsekvenser av AIF-förvaltares verksamheter för stabiliteten hos finansiella institut av betydelse för det finansiella systemet och för att de marknader där AIF-förvaltarna är verksamma ska fungera korrekt. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser för att närmare ange former och innehåll för informationsutbytet (artikel 46). I direktivet föreskrivs om samarbete i tillsynsverksamheten vid utredningar, tillsyn eller kontroller på plats samt om kommissionens befogenhet att anta genomförandebestämmelser beträffande förfarandena för kontroller på plats och utredningar (artikel 47). I direktivet föreskrivs om Europeiska värdepapperstillsynskommitténs (CESR) medlingsmekanism (artikel 48). Kapitel IX Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser Enligt direktivet ska kommissionen biträdas av Europeiska värdepapperstillsynskommittén (artikel 49). Två år efter den dag då medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet ska kommissionen göra en översyn av tillämpningen av direktivet och dess tillämpningsområde (artikel 50). AIF-förvaltare ges en övergångstid på ett år för att vidta alla nödvändiga åtgärder för att följa detta direktiv och lämna en ansökan om auktorisation (artikel 51). Direktivet föreskriver om ändring i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (artikel 52) och direktiv 2009/ /EG (artikel 53). I direktivet finns bestämmelser om införlivande av det i den nationella lagstiftningen (artikel 54) och ikraftträdande (artikel 55). Direktivet innehåller ännu inte förslag för tidpunkten för ikraftträdandet. Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser genom vilka bestämmelserna i kapitel VII som gäller tredjestater har införlivats i den nationella lagstiftningen från den dag det har förflutit tre år efter att de lagar, förordningar och föreskrifter som är nödvändiga för att följa direktivet har trätt i kraft. 3 Konsekvenser för Finland 3.1 Konsekvenser för lagstiftningen Utgångspunkter I direktivförslaget avses med alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) alla sådana företag för kollektiva investeringar vars verksamhet avser kollektiva investeringar i tillgångar och för vilka det inte krävs auktorisation enligt fondföretagsdirektivet. Det föreslagna direktivet ska tillämpas på förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFförvaltare) som är etablerade inom gemenskapen och som tillhandahåller förvaltningstjänster för en eller flera AIF-fonder oberoende bl.a. av vilken rättslig struktur AIFfonden och AIF-förvaltaren har. Auktoriserade AIF-förvaltare får marknadsföra aktier eller andelar i AIF-fonder till professionella investerare inom EU-området. Enligt förslaget får medlemsstaterna tillåta marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare inom sina territorier. Enligt förslaget får medlemsstaterna auktorisera AIFförvaltare som är etablerade i ett tredjeland att marknadsföra andelar eller aktier i AIFfonder till professionella investerare inom EU-området på de villkor som anges i direktivförslaget. Den här rätten skulle träda i kraft först efter en övergångstid av tre år. I direktivförslaget avses med marknadsföring varje allmänt erbjudande eller allmän placering av andelar eller aktier i en AIF-fond till respektive hos investerare med hemvist inom gemenskapen, oavsett på vems initiativ erbjudandet eller placeringen görs. Lagen om placeringsfonder Genom lagen om placeringsfonder (48/1999) genomfördes fondföretagsdirektivet 85/611/EEG som ersattes av det nya fondföretagsdirektivet 2009/65/EG. Den grundläggande utgångspunkten för lagen om placeringsfonder är att skydda småinvestera-

9 U 65/2009 rd 9 re. Lagen tillämpas inte på marknadsföring av andelar i fondföretag om dessa marknadsförs endast till professionella investerare. De fondföretag som avses i lagen om placeringsfonder är öppna för alla investerare. Lagen gäller dessutom sådan marknadsföring av andelar i utländska företag för kollektiva investeringar där medel anskaffas från allmänheten. I lagen om placeringsfonder finns också bestämmelser om specialplaceringsfonder som baserar sig på det nationella regelverket. I lagen om placeringsfonder avsedda specialplaceringsfonder som förvaltas av fondbolag kan i praktiken uppfylla de krav som enligt direktivförslaget ställs på AIF-fonder. Specialplaneringsfondernas medel kan huvudsakligen vara placerade i finansiella instrument eller fastigheter och fastighetsvärdepapper. En specialplaceringsfonds stadgar kan avvika från de krav som i fondföretagsdirektivet gäller investeringsfonder. Specialplaceringsfonder kan ha flera drag som är typiska för s.k. hedgefonder. Minimibeloppet för investeringar i specialplaceringsfonder kan sättas så högt att det i praktiken endast är professionella investerare som kan investera i dem. För att direktivet ska kunna genomföras bör i lagen om placeringsfonder skrivas in bestämmelser om de krav som fondbolag som enligt direktivet kan betraktas som AIFförvaltare liksom också bestämmelser om de krav som gäller deras verksamhet. Lagen bör föreskriva om sådana fondbolags rätt att till professionella investerare i Finland marknadsföra andelar i specialplaceringsfonder som uppfyller kraven på AIF-fonder och om krav i anslutning till detta. Vid genomförandet av direktivet måste ett nationellt beslut fattas om huruvida marknadsföring av andelar i AIF-fonder ska tillåtas till ickeprofessionella investerare i Finland och om eventuella ytterligare krav som då kan ställas (art. 32). Fondbolag som uppfyller kraven för AIF-förvaltare får, om de så önskar, marknadsföra andelar i specialplaceringsfonder som de förvaltar till professionella investerare inom gemenskapen. Bestämmelserna om förvaringsinstitut i lagen om placeringsfonder bör ändras så att de motsvarar direktivets krav på förvaringsinstitut för AIF-fonder. Direktivförslaget innehåller striktare bestämmelser än fondföretagsdirektivet om förvaringsinstitutens behörighet, ansvar och möjlighet att delegera uppgifter till ett annat institut i en tredjestat (art.17, art. 38). Enligt direktivet ska medlemsstaterna, när det gäller AIF-fonder med hemvist i tredjestater, tillåta dessa AIF-fonders förvaringsinstitut att delegera en eller flera av sina funktioner vidare till ett förvaringsinstitut med hemvist i samma tredjestat (art. 38). I förarbetet till lagen om placeringsfonder (RP 110/2003 rd) framhålls att ett finländskt fondbolag inte får etablera investeringsfonder i värdstaten. De kan emellertid förvalta sådana fondföretags tillgångar som i form av investeringsbolag är etablerade i andra stater. Då direktivet genomförs måste en eventuell precisering av bestämmelserna övervägas. I lagen om placeringsfonder finns bestämmelser om rätten för fondföretag som är auktoriserade i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet att marknadsföra andelar i företaget till allmänheten i Finland. I lagen om placeringsfonder bör det i fortsättningen finnas bestämmelser om rätten för AIF-förvaltare som är auktoriserade i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet att marknadsföra aktier eller andelar i AIF-fonder som de förvaltar till professionella investerare i Finland och om därmed sammanhängande krav (art. 33, art. 35). Direktivet innehåller särskilda bestämmelser om tredjestater. För att direktivet ska kunna genomföras bör i lagen om placeringsfonder tas in bestämmelser om rätten för AIF-förvaltare att till professionella investerare med hemvist i Finland marknadsföra aktier eller andelar i en AIF-fond med hemvist i en tredjestat och om därmed sammanhängande krav (art. 35). Vid genomförandet av direktivet är det nödvändigt att fatta ett nationellt beslut om huruvida AIF-förvaltare som är etablerade i tredjestater ska auktoriseras enligt detta direktiv att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonder till professionella investerare inom gemenskapen på de villkor som anges i detta direktiv (art. 39). [Den rättsliga struktur på fondverksamheten som tillämpas i lagen om placeringsfonder tillåter inte tillhandahållande i enlighet med direktivförslaget av förvaltningstjänster

10 10 U 65/2009 rd för AIF-fonder med hemvist i en annan medlemsstat eller utanför gemenskapen]. (art. 34) Övrig lagstiftning Tillämpningsområdet för det föreslagna direktivet är brett. Tillämpningsområdet omfattar i princip alla sådana fondföretag/fonder som inte hör till tillämpningsområdet för fondföretagsdirektivet och som uppfyller det föreslagna direktivets krav. I Finland skulle tillämpningsområdet omfatta även andra bolag som förvaltar fonder än de fondbolag som avses i lagen om placeringsfonder. Sådana är t.ex. förvaltningsbolag för kapitalfonder och fastighetsfonder. Kapitalplacering har inte definierats i lagen. En enkel definition i branschlitteraturen beskriver kapitalplacering som förhållandevis kortvariga investeringar i utvecklingsdugliga ej börsnoterade eller huvudsakligen ej börsnoterade företag i hopp om att investeringen ska kunna realiseras med vinst inom en viss tid. Kapitalplaceringsverksamhet bedrivs med stöd av bolagsrättsliga och avtalsrättsliga bestämmelser. Bestämmelser om fastighetsfondsverksamhet och fastighetsfonder i bolagsform finns i lagen om fastighetsfonder (1173/1997). Genomförandet av direktivet kräver nya bestämmelser om kapitalfondernas och fastighetsfondernas förvaltningsbolag och andra motsvarande förvaltare. I lagen om utländska fondbolags verksamhet i Finland (225/2004) är det nödvändigt att skriva in bestämmelser om rätten för AIFförvaltare att tillhandahålla förvaltningstjänster, antingen direkt eller genom upprättande av en filial, för AIF-fonder med hemvist i Finland. För närvarande är det är svårt att bedöma konsekvenserna för lagstiftningen som gäller arbetspensionsförsäkringsbolag eftersom de arbetsgrupper, som social- och hälsovårdsministeriet tillsatte den 20 maj 2009 med uppgift att utreda en revidering av solvensbestämmelserna för arbetspensionssystemet för den privata branschen, bl.a. ska bedöma tillsynsfrågor som gäller hedgefonder. Vissa arbetspensionsförsäkringsbolag har betydande placeringar i utländska hedgefonder. I lagen om Finansinspektionen (878/2008) och andra relevanta lagar är det nödvändigt att skriva in bestämmelser om uppgifter som enligt direktivet hör till de behöriga myndigheterna och om i direktivet förutsatt samarbete mellan de behöriga myndigheterna. 3.2 Ekonomiska konsekvenser och konsekvenser för företag Direktivförslaget har beretts i snabb takt utan sådan allmän utfrågning som i allmänhet ingår i kommissionens direktivberedning. Förslaget gavs i strid med principerna om bättre lagstiftning utan konsekvensbedömningar, vilket innebär att det i fråga om förslaget exempelvis inte har lagts fram någon analys om kostnadseffekterna och inte heller några uppgifter om i vilken utsträckning åtgärderna enligt direktivet kommer att främja verksamheten på marknaden samt å andra sidan medföra kostnader för aktörerna och investerarna. Detta medför, också på nationell nivå, utmaningar när det gäller bedömningen av direktivets konsekvenser. Konsekvenser för branschen Genom det föreslagna direktivet införs harmoniserade krav som tillämpas på enheter som är verksamma inom förvaltning och administration av alternativa investeringsfonder. Direktivet främjar marknadens genomskinlighet och därigenom också dess effektivitet och stabilitet. Direktivet främjar de professionella investerarnas tillgång till information och förbättrar investerarskyddet. Direktivet erbjuder förvaltarna av ovan nämnda fonder möjlighet att marknadsföra aktier och andelar i de fonder de förvaltar till professionella investerare inom gemenskapens territorium. Ändringen underlättar marknadsföringen av aktier och andelar i sådana medlemsstater där marknadsföringen till professionella investerare hittills har varit nationellt begränsad, och ändringen förbättrar därigenom deras verksamhetsvillkor. I Finland beräknas det för närvarande finnas ca 13 specialplaceringsfonder, vilkas fondbolag överskrider gränsen på 100 miljo-

11 U 65/2009 rd 11 ner euro, och 2 eller 3 förvaltningsbolag, som förvaltar kapitalfonder i kommanditbolagsform och som överskrider nämnda gräns. Dessutom har det grundats inemot 20 fastighetsfonder i kommanditbolagsform, vilkas förvaltningsbolag huvudsakligen omfattas av direktivets krav. Det finns sammanlagt ca 10 listade placeringsbolag och fastighetsplaceringsbolag, som emitterar värdepapper som är föremål för offentlig handel och också omfattas av direktivet. Likaså finns det några värdepappersföretag, som genom sina fondbolag förvaltar hedgefonder. Det sammanlagda antalet aktörer som omfattas av direktivets tilllämpningsområde är flera tiotal. Då direktivet träder i kraft kan antalet aktörer redan vara större. Ändringarna beräknas medföra nya kostnader för sådana i lagen om placeringsfonder avsedda fondbolag som förvaltar specialplaceringsfonder som kan klassificeras som AIF-fonder samt för enheter som bedriver kollektiv investeringsverksamhet, såsom kapitalfonder och förvaltningsbolag för fastighetsfonder som förvaltar sådana fonder som uppfyller kraven i direktivförslaget. Likaså ändringarna beräknas medföra nya kostnader för några värdepappersföretag som genom sina fondbolag förvaltar hedgefonder. Kostnaderna uppkommer då auktorisations- och kapitalkraven samt de organisatoriska kraven ska uppfyllas. Inhämtandet av auktorisation och de därmed förknippade informationsförpliktelserna etc. innebär nya kostnader för kapitalplaceringsverksamheten, som för närvarande inte omfattas av regleringen på samma sätt som de specialplaceringsfonder som avses i lagen om placeringsfonder gör. Bestämmelserna om ett särskilt förvaringsinstitut och ett värderingsorgan beräknas likaså medföra ökade kostnader. Konsekvenser blir ännu större om tröskelvärdet 100 miljoner euro i direktivet slopas. Vidare innebär det krav som framgår av artikel 30 i direktivförslaget dels att det blir mindre meningsfullt att tillämpa avlägsnande från marknaden, dels att kapitalfonderna påförs extra kostnader. I artikel 30 föreskrivs nämligen att en emittent, om efter det att 30 % eller mer av rösträtterna i en emittent har förvärvats denna emittents aktier inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad, trots detta under två år från och med dagen för avlägsnandet från den reglerade marknaden ska fortsätta att uppfylla informationskravet. Konsekvenser för investerarna Investerarna antas få stå för aktörernas utgifter. Det är tänkbart att investerarna försöker flytta dessa kostnader framåt i form av ett högre avkastningskrav och ökad risktagning. Detta kan i sin tur leda till att tillgången till företagsfinansiering försvagas eller till att de därtill anknutna kostnaderna ökar framför allt inom kapitalinvesteringsverksamheten. Kapitalfonderna är vid sidan av andra källor en betydande finansieringskälla för tillväxtföretag och innovationsföretag. I Finland finns inga restriktioner för att tillhandahålla professionella investerare aktier eller andelar i AIF-fonder med förvaltare från EU:s område eller tredjestater. Direktivförslaget leder till att denna verksamhet och tillhandhållandet av förvaltningstjänster börjar regleras till den del det är fråga om AIFförvaltare som uppfyller direktivets krav. De krav som gäller AIF-förvaltare som etablerat sig inom EU-området kommer på motsvarande sätt att gälla även AIF-förvaltare i tredjestater, om de marknadsför aktier eller andelar i AIF-fonder till professionella investerare med hemvist inom EU-området. Förslaget gäller finländska investerare som exempelvis på eget initiativ placerar i AIFfonder i tredjestater. Finländska arbetspensionsförsäkringsbolag har placeringar i hedgefonder och kapitalfonder som förvaltas av amerikanska förvaltningsbolag. Direktivförslaget gäller en sammanlagd finsk placeringsförmögenhet på uppskattningsvis åtminstone 10 miljarder euro. Följden av att krav ställs på förvaltare i tredjestater kan bli att placeringar i aktier eller andelar i AIF-fonder som marknadsförs av dessa förvaltare minskar eller upphör helt. Detta kan påverka investerarnas möjligheter till effektiv spridning av placeringar och risker. De skyldigheter som följer av direktivförslaget och kostnaderna på grund av dem har inte kunnat beaktas i fråga om de nuvarande fondernas struktur och placeringar i dessa.

12 12 U 65/2009 rd Om man förutsätter att de föreslagna ändringarna utförs kategoriskt när det gäller förvaltningen av nuvarande fonder och principerna för verksamheten, kan ändringarna stå i strid med investerarnas intresse. Ändringar i fondernas struktur kan exempelvis få oförutsägbara skattemässiga följder. Med tanke på kapitalfonder som förvaltas av finländska förvaltningsbolag är det viktigt huruvida det samnordiska avtalet om informationsutbyte med Guernsey uppfyller kraven enligt artikel 35 i fråga om harmonisering med OECD:s modell för skatteavtal. Med tanke på finländska placeringar i utländska hedgefonder är det viktigt huruvida kravet enligt artikel 39, som gäller harmonisering av lagstiftningen i tredjestat, exempelvis begränsar arbetspensionsförsäkringsbolagens möjligheter att placera i hedgefonder som förvaltas av amerikanska förvaltningsbolag. Direktivförslaget bedöms inte ha några särdeles betydande konsekvenser för det rådande konkurrensläget i Finland. Konsekvenser för tillsynen Bestämmelserna om AIF-förvaltare leder till en ökning i Finansinspektionens uppgifter Detta kan innebära att det behövs flera sakkunniga och eventuellt att kostnaderna för tillsynsverksamheten ökar. 4 Statsrådets ståndpunkt 4.1 Allmänt Statsrådet understöder direktivförslagets syften och dess inriktning av regleringen på AIF-förvaltare. Statsrådet godkänner kommissionens utgångspunkt att direktivets syften ska harmonisera med G20-gruppens förbindelser och rapporten från arbetsgruppen som leddes av de Larosière. Det är dock skäl att förhålla sig kritisk till vissa initiativ som ingår i direktivförslaget. Vissa element i förslaget kan också kräva en precisering. Direktivet lämnar också alltför mycket rum för tolkning. I enlighet med principerna för bättre lagstiftning ska regleringen vara flexibel till sitt innehåll och tydlig i fråga om sitt tillämpningsområde. Syftet med AIF-fonder har varit att åstadkomma effektiva investeringsformer utan begränsningar från regleringens sida. Finanskrisen har visat att en reglering av också dessa aktörer behövs. I direktivförslaget görs inte tillräcklig skillnad mellan AIF-fonder som är av olika typ och som fungerar enligt olika principer. Stabiliteten i det finansiella systemet kräver inte nödvändigtvis att slutna kapitalfonder regleras på helt samma sätt som hedgefonder. Direktivet bör vara flexiblare och ta större hänsyn till de olika fondernas särdrag och de olika investeringsstrategier och investeringstekniker som AIF-förvaltare använder. Av direktivet borde det framgå närmare vilka betydande risker som med tanke på marknadens funktion hänför sig å ena sidan till slutna kapitalfonder och å andra sidan till hedgefonder. Exempelvis bestämmelserna om användning av förvaringsinstitut och om blankning gäller i huvudsak hedgefonder, medan däremot bestämmelserna om skötsel av AIFfonder som förvärvat ett kontrollerande inflytande i praktiken gäller närmast slutna kapitalfonder. Enligt förslaget omfattar direktivets tilllämpningsområde andra personer än de AIFförvaltare som avses i fondföretagsdirektivet. Tillämpningsområdet blir därmed mycket omfattande. Då marknaden fortlöpande utvecklar nya investeringsformer kan det vara svårt och rentav oändamålsenligt att göra en närmare definiering av tillämpningsområdet. Det är dock angeläget att tillämpningsområdet preciseras i förslaget. De existerande fondstrukturer som omfattas av direktivet borde räknas upp i exempelvis ingressen. Dessutom borde man i direktivet mer exakt än i förslaget definiera de risker som avses bli reglerade genom direktivet. Kraven på AIF-fondernas verksamhet bör inte vara striktare än kraven på den verksamhet som regleras i fondföretagsdirektivet, där utgångspunkten för kraven är att säkerställa skyddet för icke-professionella investerare. Direktivförslaget bör på nödvändiga punkter harmoniseras med andra direktiv som gäller finansmarknaden, såsom fondföretagsdirektivet och direktivet om marknader för finansiella instrument 2004/39/EG. Statsrådet förhåller sig med reservation till att endast kre-

13 U 65/2009 rd 13 ditinstitut som har stadgeenligt säte inom EU-området ska få verka som förvaringsinstitut. 4.2 Förutsättningarna för auktorisation och verksamhetsförutsättningarna för AIV-förvaltare Statsrådet stöder strävandena efter en minimiharmonisering och omständigheten att regleringen kan prövas nationellt till den del det är fråga om mindre aktörer som erbjuder icke-professionella investerare fonder som inte är likvärdiga med de investeringsfonder som avses i fondföretagsdirektivet och inte uppfyller direktivförslagets krav. Målet med direktivförslaget är att kontrollera de risker som hänför sig till finansmarknadens stabilitet och att trygga investerarskyddet. Det centrala motivet till att införa ett nytt regelverk om AIF-fonder är behovet av kontroll över de makroprudentiella riskerna, och detta bör klart återspegla sig i direktivförslaget. Med tanke på att marknaden bör fungera på ett tillförlitligt sätt är det motiverat att ställa minimikrav som måste följas av dem som agerar professionellt inom finansbranschen. Dessa krav bör dock bedömas med beaktande av de särdrag som kännetecknar olika AIF-fonder och de faktiska behov av skydd och tillsyn som föreligger samt mot bakgrunden av de bolagsstrukturer som i allmänhet tillämpas inom branschen. Inom exempelvis kapitalplaceringsbranschen tilllämpas i regel strukturer där varje enskild fond formellt sett kan ha ett eget förvaltningsbolag och där bolag i olika länder kan höra till en förvaltningsbolagskoncern. Det är viktigt att man i fråga om sådana koncerner i direktivförslaget preciserar vilka bolag som omfattas av auktorisationskravet. Marknadsföringen av AIF-fonder får i princip riktas enbart till professionella investerare, och detta bör återspegla sig i regleringen gällande investerarskyddet. Det är nödvändigt att med tanke på tilllämpningsgränserna i direktivförslaget förtydliga sättet att beräkna storleken av de hävstångseffekter som gäller AIF-fonder. Dessutom bör man förtydliga grunderna för kapitalkraven för förvaltare av AIF-fonder och ställa kapitalkraven i relation till kapitalbehoven. 4.3 Lämnande av information I direktivförslaget ingår bestämmelser om den information som en AIF-förvaltare ska lämna till dels investerarna, dels myndigheterna. I fråga om nivån för informationen bör avseende fästas vid framför allt den information som är relevant med tanke på tryggandet av finansmarknadens stabilitet. 4.4 Utnyttjande av hävstångseffekter Utnyttjandet av hävstång har centralt samband med vissa AIF-fonders verksamhet. Under finanskrisen har man särskilt lagt märke till de risker som är en följd av att hävstångseffekter utnyttjas i hög grad. I direktivförslaget förutsätts att förvaltarna av vissa AIF-fonder rapporterar totalbeloppet för och fördelningen av hävstång i fråga om de fonder som personen i fråga förvaltar. I direktivförslaget ges också behöriga myndigheter möjlighet att under exceptionella omständigheter införa begränsningar av de nivåer på hävstångseffekter som en förvaltare får utnyttja. Det ska av direktivet framgå på vilka grunder begränsningar kan införas. Dessutom bör man i direktivet, utifrån bolagsstrukturerna i kapitalinvesteringsverksamheten, precisera vilken nivå på finansiering som beaktas som utnyttjad hävstång. 4.5 Frågor kring kontrollerande inflytande Enligt direktivförslaget ska särskilda informationskrav föreskrivas för förvaltare av AIF-fonder, om fonderna förvärvar 30 % eller mera av rösträtterna i en emittent eller ett ej börsnoterat företag med hemvist inom gemenskapen. Dessa krav torde grunda sig på att de strategier som AIF-fonder tillämpar, såsom utnyttjande av hävstång eller kraftig realisering av affärsverksamheten, kan ha väsentliga konsekvenser för de övriga aktieägarnas ställning. Genom direktivförslaget får aktieägarna emellertid olika ställning, beroende på vilken organisationsform de företräder. På denna punkt ingriper direktivförs-

14 14 U 65/2009 rd laget i bolagens aktieägares jämställdhet och i bolagens förvaltning, som i grund och botten är bolagsrättsliga angelägenheter. Direktivförslaget bör till denna del beredas mer ingående i relation till det övriga bolagsrättsliga EU-regelverket. Vidare ställer direktivförslaget i situationer där en AIF-fond förvärvat mer än 30 % av en emittent eller ett ej börsnoterat bolag sådana nya informationskrav som i praktiken utsträcker sig också till emittenten (artikel 29 30). Det är till denna del skäl att utreda om det, mot bakgrunden av EU:s bolagsrättsliga regelverk, är motiverat att bredda de nya informationskraven så att dessa omfattar emittentnivån. 4.6 Särskilda bestämmelser om tredjestater Statsrådet ser inget hinder för att AIFförvaltare som är etablerade inom gemenskapen tillhandahåller förvaltningstjänster för öppna eller slutna investeringsfonder inom gemenskapen eller i tredjestater. Statsrådet ser inte heller några hinder för att ovan nämnda AIF-förvaltare marknadsför aktier eller andelar i de fonder de förvaltar till professionella investerare inom EU-området. Statsrådet förhåller sig med reservation till att en medlemsstat skulle kunna bevilja förvaltare av AIF-fonder med hemvist i en tredjestat tillstånd att marknadsföra aktier eller andelar i AIF-fonder till professionella investerare inom EU-området. En medlemsstat ska emellertid kunna ge ett dylikt tillstånd till marknadsföring inom medlemsstatens område. I direktivförslaget ställs vissa krav på förvaltare av AIF-fonder från en tredjestat. Det är skäl att noggrant utreda konsekvenserna av dessa krav för finländska och andra institutionella investerare med hemvist inom EU-området innan direktivförslaget godkänns. Kraven bör vara realistiska. De bör inte utformas så att de i praktiken får oskäliga ekonomiska påföljder i fråga om placeringar, som har gjorts i aktier eller andelar i AIF-fonder och som har marknadsförts av AIF-förvaltare från en tredjestat eller så att de helt och hållet förhindrar placeringar i sådana aktier eller andelar. Direktivet ska inte ha retroaktiv effekt på redan utförda placeringar. Om det blir nödvändigt att genomföra ändringar grundade på marknadsvillkor, ska den föreslagna övergångstiden vara tillräckligt lång. 4.7 Behöriga myndigheter Direktivet innehåller delvis onödigt omfattande genomförandebefogenheter för kommissionen. En del av dessa befogenheter kan antas ha central inverkan på direktivets praktiska konsekvenser, exempelvis på ramarna för begränsning av utnyttjandet av hävstång. Genomförandebefogenheterna bör förtydligas innan direktivförslaget godkänns. Statsrådet anser de befogenheter som föreslagits för de behöriga myndigheterna i övrigt nödvändiga. Med beaktande av karaktären av AIF-fondernas verksamhet, kan man dock utgå ifrån att befogenheterna kan fokuseras närmast på de åtgärder som är nödvändiga med tanke på kontrollen över finansmarknadens stabilitet.