Hur är läget 2013? Uppföljning av funktionshinderspolitiken

Transkript

1 Hur är läget 2013? Uppföljning av funktionshinderspolitiken

2 Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, 2013 Titel: Hur är läget 2013? Uppföljning av funktionshinderspolitiken Handisam Serie Serie A 2013:1 (diarienummer 2012/0083) ISBN-nummer: Utredare: Anna Dahlberg, Josefine Gustafsson, Magnus Lagercrantz, Erik Lindqvist, Anna-Klara Mehlich och Karin Åslund. Rapporten finns att ladda ner från Handisams webbplats Alternativa format kan beställas från Handisam. Postadress: Handisam, Arenavägen 63, Johanneshov E-post: info@handisam.se Telefon: Fax:

3 Förord När vi nu presenterar Hur är läget 2013? är det en viktig del i genomförandet av regeringens strategi för funktionshinderspolitiken. Med förra årets rapport lade vi grunden för uppföljningen genom att ge en bild av läget när mätningarna börjar. Nu kan vi se hur de strategiska myndigheterna har arbetat med att uppfylla sina delmål. Det är en blandad bild som ges. En genomgående erfarenhet vi har av arbetet med att få tillgänglighetsarbetet att genomsyra allt arbete på en myndighet är ledningens absoluta ansvar. Utan en engagerad ledning är det omöjligt att nå ett hållbart resultat över tid. Ett starkt skäl för regeringen att låta strategin gälla under en så pass kort period som fem år var för att säkra att myndigheterna satte igång arbetet omedelbart utan att skjuta insatserna på framtiden. I den här rapporten kan var och en se att det kommer att krävas ett ökat tempo ute bland myndigheterna om målen ska nås till år Det går generellt för långsamt med genomförandet. Uppryckning krävs. Några samhällsområden är särskilt centrala när det gäller att skapa verklig förändring. Vi signalerar i rapporten att utbildning, arbetsmarknad och tillgänglighet är områden där ökade insatser och förtydligad styrning krävs för att vi ska se en samhällsutveckling värd namnet. Nästa år har halva tiden av strategiperioden gått. Myndigheterna måste arbeta målmedvetet och strukturerat med både insatser och mätningar för att delmålen, bestämda av myndigheterna själva, ska nås. Vi kommer därför att lämna ett antal skarpa förslag till regeringen i den här rapporten för att målen ska nås. På Handisam väljer vi att se ljust på framtiden och sticker därför ut hakan och säger: Nu vänder det! Carl Älfvåg Generaldirektör

4

5 Innehåll Sammanfattning 6 Sammanfattning lättläst 8 Summary 12 Rapporten i sitt sammanhang 14 Framgångar, flaskhalsar och förslag 16 Arbetsmarknad 20 Utbildning 30 Socialpolitik 38 Folkhälsa 46 Fysisk tillgänglighet 52 Transport 60 It-politik 68 Kultur 74 Medier 80 Idrott 86 Rättsväsendet 92 Konsumentpolitik 100 Det handlar om mänskliga rättigheter 106 Jämställdhet 112 Barn och unga 116 Etnisk mångfald 120 Strategiska myndigheters arbete 124 Kommuners arbete 132 Vilka har en funktionsnedsättning? 136 Referenser 140 5

6 Sammanfattning Det här är Handisams andra lägesbedömning och analys i förhållande till regeringens En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken Uppföljningen visar att utvecklingen mot de beslutade inriktningsmålen och delmålen går för långsamt. De utpekade strategiska myndigheterna behöver kraftsamla för att målen ska kunna uppnås till år De måste genomföra fler insatser i en högre takt. Även kommuner, regioner och landsting behöver ha ett mer systematiskt och målinriktat arbete med tillgänglighet och delaktighet. Alla ansvariga aktörer behöver se till att de lagar och regler som finns, följs i större utsträckning. Inom alla de prioriterade politikområdena har grupper av personer med funktionsnedsättning sämre förutsättningar och lägre grad av delaktighet jämfört med övrig befolkning. Det är problematiskt ur ett rättighetsperspektiv. Det är också slöseri med resurser när inte alla människors kompetens och engagemang tas tillvara. I analysen ser Handisam både framgångar och flaskhalsar inom politiken. Rapporten lämnar också förslag på hur flaskhalsar kan åtgärdas. Exempel på förändringar är att många personer med funktionsnedsättning upplever att utvecklingen inom it har underlättat vardagen de senaste åren. Det är fler personer som får tillgång till arbetshjälpmedel under 2012 jämfört med tidigare år. Fler personer med dyslexi skriver högskoleprovet varje år. Det är också fler studenter med funktionsnedsättning som har kontakt med samordnare på högskolorna för att få stöd att genomföra sin utbildning. Problematiskt är att arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning som har nedsatt arbetsförmåga är mycket högre än för övriga. Dessutom saknar många arbetsgivare kunskap och incitament för att skapa tillgängliga arbetsplatser för alla. En annan utmaning är att många barn och unga med funktionsnedsättning inte får en utbildning som gör att de kan utvecklas så långt som möjligt utifrån sin förmåga. Ett belägg för det är att två tredjedelar av de granskade skolorna under 2012 får kritik för hur de arbetar med särskilt stöd. Barn med funktionsnedsättning trivs också sämre i skolan jämfört med andra barn. Kompetensen inom rättsväsendet om förutsättningar för personer med funktionsnedsättning är för låg och ökar inte i acceptabel takt. Det här behöver åtgärdas eftersom ett kunnigt rättsväsende är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Det är också en av många förutsättningar för att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska bli verklighet. 6

7 Regeringen poängterar att insatserna i strategin ska ge positiva effekter i vardagen för personer med funktionsnedsättning. För att det ska bli verklighet krävs framför allt att fler insatser görs inom utbildning, arbetsmarknad och tillgänglighet. Några exempel på läget idag är att ohälsan bland personer med funktionsnedsättning är tio gånger vanligare än hos övrig befolkning. Färre personer med funktionsnedsättning går på exempelvis teater, konsert eller museum jämfört med övrig befolkning. Hinder i miljön minskar förutsättningarna för delaktighet och många hinder kvarstår. Mindre än en av fem kulturinstitutioner, som får bidrag från staten, har verksamhet i lokaler där alla enkelt avhjälpta hinder i den fysiska miljön är åtgärdade. Det är sju av tio bussar, spårvagnar och tåg i kollektivtrafiken som har låggolv år Var tredje person med funktionsnedsättning är missnöjd med tillgängligheten på restauranger, caféer och barer. Endast två tredjedelar av kommunerna uppger att idrottsanläggningarna är fysiskt tillgängliga Det kan vara en av anledningarna till att färre personer med funktionsnedsättning idrottar jämfört med övrig befolkning. När det gäller de strategiska myndigheternas rapporter är det positivt att mätningarna har utvecklats i år, jämfört med förra året. Då var det inte ens en tredjedel av målen som hade mätning. I år är det över hälften och då har det dessutom tillkommit nya myndigheter och mål. Myndigheterna har också blivit bättre på att göra den egna organisationens lokaler, information och verksamhet tillgängliga för alla. Det är också värdefullt att fler av de strategiska myndigheterna har utvecklat sitt samråd med funktionshindersorganisationerna. Det finns fortfarande myndigheter som behöver förbättra sina mätningar, men nu behöver fokus riktas på att genomföra insatser. Årets rapport innehåller utöver uppgifter från myndigheternas rapporteringar också statistik från en undersökningspanel och citat från kvinnor och män i olika åldrar med funktionsnedsättning och med olika bakgrund och villkor. Det finns även uppgifter från flera stora undersökningar av levnadsförhållanden. En gemensam slutsats är att personer med funktionsnedsättning vill vara delaktiga i högre grad. Uppgifterna ovan visar att det återstår många skillnader i förutsättningar för personer med funktionsnedsättning och för övrig befolkning. Uppföljningens syfte är att skapa förbättringar och positiv utveckling. Det krävs att vi gemensamt sätter fart och siktar mot målen för att ta bort hinder och skapa delaktighet inom alla samhällsområden. 7

8 Sammanfattning lättläst Sveriges regering har en strategi för funktionshinderspolitiken mellan åren 2011 och Funktionshinderspolitiken säger bland annat att det offentliga Sverige ska vara tillgängligt för alla medborgare även personer med funktionsnedsättning. Det offentliga Sverige är det som alla medborgare kan använda och som vi betalar för med våra skatter. Handisam har redan gjort en bedömning av hur funktionshinderspolitiken fungerar. Det här är vår andra bedömning. Denna uppföljning visar att utvecklingen mot de beslutade målen och delmålen går för långsamt. Regeringen har utsett några myndigheter som strategiska myndigheter. De myndigheterna ska arbeta särskilt med dessa frågor. Men vi tycker att de strategiska myndigheterna behöver arbeta mycket mer för att Sverige ska kunna nå målen med funktionshinderspolitiken till år Även kommuner, regioner och landsting behöver arbeta mer med tillgänglighet och delaktighet. Alla som är ansvariga för funktionshinderspolitiken behöver se till att alla bättre följer de lagar och regler som finns. Inom alla de viktiga politikområdena har grupper av personer med funktionsnedsättning sämre förutsättningar och mindre delaktighet jämfört med övrig befolkning. Det är ett problem när det gäller människors rättigheter. Det är också slöseri med människors kraft när man inte använder alla människors kunskap och vilja. 8

9 I analysen ser Handisam både bra förändringar och problem inom politiken. Rapporten lämnar också förslag på hur man kan lösa problemen. Exempel på bra förändringar är att många personer med funktionsnedsättning tycker att utvecklingen inom it-tekniken har gjort vardagen lättare de senaste åren. Det är fler personer som får arbetshjälpmedel under år 2012 jämfört med tidigare år. Fler personer med dyslexi skriver högskoleprovet varje år. Det är också fler studenter med funktionsnedsättning som har kontakt med samordnare på högskolorna för att få stöd i sin utbildning. Problematiskt är att arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning som har nedsatt arbetsförmåga är mycket högre än för övriga personer. Dessutom saknar många arbetsgivare kunskap och vilja att skapa tillgängliga arbetsplatser för alla. Ett annat problem är att många barn och unga med funktionsnedsättning inte får en utbildning som gör att de kan utvecklas så långt som möjligt. Ett bevis för det är att två tredjedelar av de granskade skolorna under år 2012 får kritik för hur de arbetar med särskilt stöd. Barn med funktionsnedsättning trivs också sämre i skolan jämfört med andra barn. Kunskaperna om personer med funktionsnedsättning är dåliga hos polis och domstolar. Detta måste man ändra på. Kunniga poliser och domstolar måste finnas i ett demokratiskt samhälle. Annars kan inte heller FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning bli verklighet. 9

10 Sverige har sagt ja till FN:s konvention som säger att personer med funktionsnedsättning ska ha samma mänskliga rättigheter som alla andra. Regeringen säger att insatserna i politiken ska göra vardagen bättre för personer med funktionsnedsättning. Utbildning, arbetsmarknad och tillgänglighet behöver ansvariga jobba mer med. Men ändå har till exempel tio gånger fler personer med funktionsnedsättning sämre hälsa jämfört med resten av befolkningen. Färre personer med funktionsnedsättning går på exempelvis teater, konsert eller museum jämfört med övrig befolkning. Hinder i miljön minskar delaktighet och många hinder finns kvar. Kulturinstitutioner är platser som ordnar kultur, till exempel teatrar, museer och konserthus. Mindre än en av fem kulturinstitutioner, som får bidrag från staten, har verksamhet i lokaler där alla enkelt avhjälpta hinder är borta. Det är sju av tio bussar, spårvagnar och tåg i kollektivtrafiken som har låggolv år Var tredje person med funktionsnedsättning är missnöjd med tillgängligheten på restauranger, caféer och barer. Endast två tredjedelar av kommunerna säger att idrottsanläggningarna är tillgängliga. Det kan vara därför som färre personer med funktionsnedsättning idrottar jämfört med övrig befolkning. När det gäller de strategiska myndigheternas rapporter är det bra att deras mätningar har blivit bättre i år, jämfört med förra året. Då var det inte ens en tredjedel av målen som myndigheterna följde upp med mätning. I år är det fler än hälften. 10

11 Då har det dessutom kommit nya myndigheter och mål. Myndigheterna har också blivit bättre på att göra den egna organisationens lokaler, information och verksamhet tillgängliga för alla. Det är också bra och viktigt att fler av de strategiska myndigheterna har utvecklat sitt samarbete med organisationer som arbetar för personer med funktionsnedsättning. Årets uppföljning från Handisam innehåller uppgifter från myndigheternas rapporteringar. Den innehåller också uppgifter från en undersökningspanel, alltså personer som fått svara på frågor. Uppföljningen innehåller dessutom sådant som kvinnor och män i olika åldrar med funktionsnedsättning har sagt. Det finns även uppgifter från flera stora undersökningar av hur människor lever. Vår uppföljning visar att personer med funktionsnedsättning vill vara mer delaktiga i samhället. Det finns många skillnader mellan hur det är för personer med funktionsnedsättning och för övrig befolkning. Meningen med vår uppföljning är att det ska bli bättre. Men då måste vi tillsammans sätta fart och sikta mot målen för att ta bort hinder och skapa delaktighet inom alla områden i samhället. 11

12 Summary This is Handisam s second situation assessment and analysis in relation to the Government report entitled A Strategy for the Implementation of Disability Policy The follow-up indicates that progress in meeting the targets and partial targets decided upon is progressing too slowly. Those strategic national authorities made especially responsible need to make a concerted effort if these targets are to be met by A faster pace must be set, more work needs to be achieved. Municipalities, regions and county councils also need to work in a more systematic and target-oriented way while encouraging accessibility and participation. All the actors responsible need to ensure greater compliance with the laws and regulations in place. In all those policy fields given priority, persons with disabilities, taken as a group, have worse preconditions and have fewer opportunities for social participation compared to the rest of the population. This constitutes a problem in terms of human rights. It is also a waste of resources if not everyone s skills and potential interest are utilised. On the basis of this analysis, Handisam can see both the successes and shortcomings of the policy. The report also provides suggestions as to how these shortcomings can be remedied. One example of the changes that have taken place is that many persons with disabilities find that developments in IT have made their day-to-day lives easier in recent years. In 2012, there were more people who had access to workplace assistive devices than there had been in previous years. More people with dyslexia are taking the Swedish Scholastic Aptitude Test every year. There are also more students with disabilities who are in contact with coordinators in higher education so as to ensure they receive support in completing their education. The problem is that unemployment among persons with disabilities and reduced working capacity is much higher than it is for other people. Furthermore, many employers lack the skills and incentives to create workplaces accessible to all. Another challenge is that many children and young persons with disabilities do not receive an education enabling them to develop their full potential. One instance of this is that two thirds of the schools examined in 2012 were criticised for their level of provision of special support. Children with disabilities also fare less well in school compared to other children. The competence of the justice system in addressing the preconditions of persons with disabilities is too low, and is not improving at an acceptable pace. This must be remedied, since a competent justice system is a prerequisite for a democratic 12

13 society. A further prerequisite, which is one of many, is that the UN Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) is made a reality. The government emphasises that the work that is going into this strategy must have positive outcomes on the day-to-day lives of persons with disabilities. In order to make that a reality more work and focus have to be on education, employment and accessibility. A number of examples of the current situation include the fact that ill health among persons with disabilities is ten times more common than among the rest of the population. Fewer persons with disabilities go to, say, the theatre, a concert or a museum compared to the rest of the population. Barriers in their environment reduce their chances of participation, and many barriers remain. Fewer than one in five cultural institutions receiving state funding are located in premises where all easily removed barriers in the physical environment have been dealt with. Today, in 2013, there are seven out of ten buses, trams and trains in the public transport system that have low floors. Every third person with disabilities is dissatisfied with the level of accessibility to restaurants, cafés and bars. Only two thirds of the municipalities can state that their sports facilities are accessible. This might be one of the reasons why fewer persons with disabilities do sports compared to the rest of the population. As regards the reports produced by the strategic national authorities, one piece of good news is that greater use is made of means of measuring this year as compared to last year. At that time not even a third of the targets were measurable. This year over half of them are, and, what is more, new national authorities and targets have become involved. The national authorities have also become better at ensuring that their premises, the provision of information and the work they do are available to all. It is also worth noting that a greater number of strategic national authorities are maintaining a more continuous dialogue with organisations representing the disabled. There are still national authorities that need to improve their means of measuring, but the focus now needs to be on implementing the work at hand. As well as containing details provided in the reports by the national authorities, the annual report also contains information provided by a review panel and quotes from men and women of different ages who have disabilities and come from different backgrounds and experience different conditions. It also contains details provided by several large-scale investigations of living conditions. The common conclusion drawn is that persons with disabilities would like a higher degree of participation. The details given above demonstrate that there remain many differences in conditions between persons with disabilities and the rest of the population. The purpose of the follow-up is to create improvement and positive development. Together we must speed up the process and aim for our targets so as to remove barriers and promote participation in all areas of society. 13

14 Rapporten i sitt sammanhang Arbetet med regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 1 har passerat sitt andra år. Handisam ansvarar för att följa upp strategins mål och insatser genom att utveckla en samlad struktur för uppföljning. Första året lades grunden för denna uppföljning 2 och Handisam har under året som gått utvecklat fler metoder för att kunna ge en samlad bild av vad som görs på nationell och lokal nivå. Syftet är att visa vilka förutsättningar för delaktighet som skapas för personer med funktionsnedsättning genom de insatser som görs. Metoder har också utvecklats för att följa hur individen själv upplever sin situation och för att identifiera vilka hinder i samhället som individen upplever. Detta går att följa allt bättre. Varje år beskriver och analyserar Handisam utvecklingen i en samlad rapport. Redogörelsen ska ge en sammantagen bild av vilka hinder som finns kvar och hur situationen för personer ser ut inom strategins prioriterade politikområden. Handisam presenterar också utvalda framgångar och flaskhalsar inom politiken. Det handlar i grunden om att säkerställa att mänskliga rättigheter och Förenta Nationernas Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (hädanefter kallad FNkonventionen) följs 3. Personer med funktionsnedsättning ska ha samma förutsättningar och möjligheter som övriga i Sverige, oavsett vad i livet det handlar om. Det är också vad de nationella målen för funktionshinderspolitiken slår fast. Ett steg på vägen för att nå detta är att de inriktningsmål som har angetts i strategin uppnås till För detta har 22 strategiska myndigheter ett utpekat ansvar. De ska genomföra funktionshinderspolitiken inom sina politikområden. Myndigheterna har beslutat om egna delmål, godkända av regeringen. Det i sin tur ska leda till att inriktningsmålen är verklighet år I rapporten beskriver och analyserar Handisam utvecklingen och myndigheternas arbete. Syftet med att utveckla en samlad uppföljning är att det ska påskynda utvecklingen och leda till förändring. Möjligheten och förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att vara delaktiga och jämlika i samhället ska förbättras. För att veta vad som ska förbättras krävs kunskap om vad som är problemen. Uppföljning ger den kunskap som krävs för att kunna sätta in rätt insatser. 1 Socialdepartementet (2011) En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken Handisam (2012) Hur är läget? Uppföljning av funktionshinderspolitiken 3 Sveriges internationella överenskommelser SÖ 2008:26 (2008) FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 14

15 Människor som har en funktionsnedsättning är inte en enhetlig grupp och det finns ingen enskild definition som omfattar alla med funktionsnedsättning. Det är inte heller funktionsnedsättningen i sig som är avgörande för vad som hindrar en person från att vara delaktig utan miljön personen befinner sig i. Att ta bort hindren är funktionshinderspolitikens fokus. Olika undersökningar identifierar personer med funktionsnedsättning på skilda sätt. Vad som definieras som hinder varierar också. För dig som vill veta mer om hur personer med funktionsnedsättning definieras i olika undersökningar finns i kapitlet Vilka har en funktionsnedsättning? i slutet av rapporten. 15

16 Framgångar It-utvecklingen har underlättat i vardagen för personer med funktions ned sättning. Ett exempel är Google som gjort sina tjänster mer tillgängliga. Fler personer får tillgång till arbetshjälpmedel både jämfört med förra året och några år tillbaka. Det gäller särskilt för personer i behov av kognitiva hjälpmedel. Fler personer skriver högskoleprovet som är anpassat för personer med dyslexi. Därmed har fler personer med läs- och skrivsvårigheter ökade möjligheter att komma in på högskolan. Fler studenter med funktions ned sättning har kontakt med samordnare på högskolor. Ett större antal tv-program görs tillgängliga. Det sker genom att allt fler program textas samt genom synoch teckenspråkstolkning. De strategiska myndigheterna är bättre på att mäta och följa upp sitt arbete, jämfört med förra året. 16

17 Framgångar, flaskhalsar och förslag Flaskhalsar Arbetsgivare vågar fortfarande inte anställa personer med funktions ned sättning. Inom rättsväsendet känner många domare inte ens till FN-konventionen för personer med funktions ned sättning. Hälften vet inte vilka stöd personer med funktions nedsättning har rätt till under en rättegång. Mer än två tredjedelar av de granskade skolorna fick under 2012 kritik när det gäller arbetet med särskilt stöd. Kraven på att ta bort enkelt avhjälpta hinder i den fysiska miljön har funnits sedan Trots det återstår fortfarande många hinder att åtgärda. Målen för när kollektivtrafiken ska vara tillgänglig flyttas hela tiden framåt. Nu anges att målen ska uppnås först år 2021, men i den takt som åtgärder sker blir inte heller det rimligt. Ohälsa är tio gånger vanligare bland personer med funktions ned sättning. Det har inte förändrats sedan första mätningen Utvecklingen för att nå delmål och inriktningsmål i strategin för funktionshinderspolitiken går för långsamt. Om det fortsätter i samma takt som det gjort hittills kommer delmål och inriktningsmål inte vara uppnådda år

18 Förslag För att politiken ska ge tydliga och märkbara förbättringar i vardagen för personer med funktionsnedsättning krävs fler insatser i hela samhället. Inom nyckelområden som utbildning, arbetsmarknad och tillgänglighet behöver åtgärderna intensifieras ytterligare och nya insatser genomföras. Genom ett stödjande och tillgängligt skolsystem byggs en grund för att barn och unga med funktionsnedsättning ska komma bättre rustade in på arbetsmarknaden. Med arbetsplatser som är öppna för alla ökar både produktivitet och delaktighet. Förbättrad tillgänglighet ökar förutsättningarna för delaktighet generellt. Förutom att övergripande insatser behöver genomföras inom områdena utbildning, arbetsmarknad och tillgänglighet lämnar Handisam nedanstående förslag. Handisam föreslår att Skolinspektionen får ett uppdrag att granska förutsättningarna för elever med funktionsnedsättning i friskolor. Granskningen bör göras både utifrån tillgängligheten i den fysiska miljön och den pedagogiska tillgängligheten. att den nya Folkhälsomyndigheten får i uppdrag att sprida kunskapen om den onödiga ohälsan. Syftet är att kommunerna ska genomföra insatser för att förbättra folkhälsan genom att öka tillgänglighet och delaktighet för personer med funktionsnedsättning. att Kammarkollegiet inom ramen för upphandlingsstödet tar fram en vägledning för att upphandla och avropa användbart och tillgängligt för alla oavsett funktionsförmåga. Detta i samverkan med Konkurrensverket och Handisam. Uppdraget har tidigare aviserats i genomförandestrategin och behöver genomföras snarast. att Ekonomistyrningsverket får i uppdrag att föra in krav på användbarhet och tillgänglighet i sina ramavtalsupphandlingar av digitala administrativa system för statsförvaltningen. Samråd bör ske med Kammarkollegiet, Arbetsmiljöverket och Handisam. att det i de svenska riktlinjerna för EU:s kommande strukturfondsperiod, och särskilt för socialfonden, villkoras stöd för att utveckla ett inkluderande arbetsliv med arbetsplatser tillgängliga för alla oavsett funktionsförmåga. att länsstyrelserna får i uppdrag att återkommande granska samtliga kommuners arbete med, och tillsyn av, föreskrifterna om enkelt avhjälpta hinder. Granskningarna från länsstyrelserna ska sammanställas av Boverket. 18

19 att Transportstyrelsen ges i uppdrag att kartlägga hur upphandlingarna av bussar har bedrivits sedan 2003 och att en bedömning görs kring när de gamla otillgängliga bussarna förväntas tas ur drift. Det har sedan 2003 ställts krav i en nationell föreskrift på att nya bussar i stadstrafik ska vara tillgängliga och användbara. Detta är en anpassning till ett EU-direktiv. att Brottsförebyggande rådet får i uppdrag att fördjupa och sprida kunskapen om situationen för personer med funktionsnedsättning när det gäller våld, otrygghet och problem med rättsäkerhet. att de strategiska myndigheter som fördelar ekonomiska bidrag, får i uppdrag att villkora dessa så att de beaktar tillgänglighet och delaktighet för alla oavsett funktionsförmåga. Cirka hälften av de 22 strategiska myndigheterna har i uppdrag att fördela medel inom respektive politikområde. att samtliga länsstyrelser får i uppdrag att upprätta handlingsplaner för hur tillgängligheten kan förbättras i skyddade natur- och kulturmiljöer inom respektive län. 19

20 Många gånger handlar det om okunskap. Om du väl kommer till en intervju och får visa att du är kapabel, och kan förklara att det idag finns hjälpmedel, tror jag att det många gånger kan överkomma oro och rädsla som kanske kickas igång omedelbart. Man 29 år Jag känner mig väldigt ensam i vardagen och har inte så många vänner. Men skulle jag få ett jobb så skulle det lösa sig. Jag har ju en utbildning och jag vill vara med ute i samhället. Jobb är det bästa mot ensamheten. Att vara utan arbete innebär också att man får en dålig ekonomi och det medför att man blir utanför samhället, vilket gör att man mår dåligt. Kvinna 37 år Man 39 år Jag gör inte så mycket på dagarna. Jag är inte intresserad av daglig verksamhet, eftersom jag inte vill sitta och montera något. Jag vill ha något intellektuellt stimulerande för att känna att det ger mig någonting. 20

21 Arbetsmarknad Fakta i korthet Av personer med nedsatt arbetsförmåga har 44 procent arbete. Detta kan jämföras med 75 procent i övrig befolkning. 26 procent av alla som är inskrivna på Arbetsförmedlingen har en funktions ned sättning. De kan vara arbetslösa eller delta i arbetsmarknadsåtgärder. Det är oförändrat sedan För att underlätta arbetet har personer tillgång till personligt biträde på sina arbetsplatser. Det är en ökning med över personer sedan Det är 16 procent av personer med funktions ned sättning som har mött negativa attityder hos arbetsgivare på grund av sin funktions ned sättning. 42 procent av kommunerna hade personer som gick från insatsen daglig verksamhet till anställning under Daglig verksamhet är en sysselsättningsform för vissa personer med funktions ned sättning. 21

22 Inriktningsmål för arbetsmarknadspolitiken Sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga ska öka. Matchningen mellan arbetssökande personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och lediga arbeten ska vara effektiv. Sammanfattande analys Att vara i arbete, eller att ha en meningsfull sysselsättning, är en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna vara delaktig i och bidra till samhället. Att ha ett arbete ger också en bättre ekonomi och möjligheter till en mer meningsfull fritid. FN-konventionen slår i artikel 27 fast rätten till arbete på lika villkor och att staten ska göra insatser för att personer ska kunna finna, få, behålla och återgå till en anställning. Det är stora skillnader i hur personer med funktionsnedsättning arbetar. Personer som inte har nedsatt arbetsförmåga arbetar i nästan lika hög grad som övrig befolkning. För personer med nedsatt arbetsförmåga är arbetslösheten högre, det är färre som har jobb och fler som är sjukskrivna. Jämfört med 2011 är utvecklingen negativ. Det är fler personer med nedsatt arbetsförmåga som är inskrivna på Arbetsförmedlingen. I antal personer är det fler som har fått jobb, men i andel är det lägre än förra året. Rapporteringen från Arbetsförmedlingen visar att det går trögt att få ut personer med funktionsnedsättning i arbetslivet. Därför bör kunskaperna öka om vad som skapar strukturella hinder. Arbetsgivare måste våga anställa personer med funktionsnedsättning i större utsträckning än vad som görs idag. Arbetsmarknadens parter behöver lyfta frågorna om personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden mer. Om inget görs annorlunda kommer inte inriktningsmålen vara uppnådda år Positivt är att fler får tillgång till arbetshjälpmedel och andra stöd som exempelvis personligt biträde jämfört med i fjol och tidigare år. Trots detta är det ännu fler som är i behov av stöden. Även arbetsgivare behöver stöd för att kunna anställa. Det är också många som har upplevt negativa attityder hos arbetsgivare. Arbetsmiljöverket och arbetsgivare behöver intensifiera arbetet för att förbättra arbetsmiljön för alla. Det behövs fler incitament för arbetsgivare att även arbeta med ett generellt förbättringsarbete och inte bara med anpassning och stöd till individer. 22