Forntidens föremål i ett nutida utställningsrum

Transkript

1 Forntidens föremål i ett nutida utställningsrum Om Historiska museets förmedling av guld-, silver- och bronsföremål i utställningen Guldrummet Kandidatuppsats i Arkeologi Stockholms universitet HT 2015 Marie Lindström Handledare: Magnus Ljunge

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Presentation av ämne Syfte Frågeställningar Material, metod och avgränsning Forskningsbakgrund Utställningsrummet Tidigare forskning Fält, Habitus och Symboliskt kapital Guldrummet Stenålder Bronsålder Järnålder Medeltid och nyare tid Utställningsrummet Information och förmedling Avslutande diskussion Sammanfattning Referenser Bilder...29 Abstract This paper aim to understand how the intermediation and the selection of archaeological items in the exhibition Gold Room, Guldrummet, at the Historical Museum in Stockholm are affected by contemporary values. I have chosen to study prehistoric and historic items of gold, silver and bronze from the exhibition. My interpretation is that the items in the Gold room have different values conveyed in the exhibition, both historical and economical values. The Historical museum have the power to choose how the ancient times are to be communicated through the Gold room. Therefore it is important to critically examine how the items are presented. Omslagsbild: Några av montrarna i den yttre cirkeln i Guldrummet, Historiska museet. Foto: Marie Lindström (december 2015).

3 1.1 Presentation av ämne 1. Inledning Den 5 oktober 1994 invigs Guldrummet på Historiska museet i Stockholm. I museets beskrivning av utställningen står det att Sverige har en av Europas rikaste samlingar av guld och silver från förhistorisk tid och nästan 3000 föremål från hela landet visas i Guldrummet (Historiska museet (SHM) 2015). Att det finns välbevarade silver- och guldföremål från förhistorisk tid beror på att det sedan 1600-talet har funnits lagar i Sverige som skyddar förhistoriska föremål i ädelmetall. Lagen som skyddar Sveriges fornminnen och fornfynd är världens äldsta och innebär att den som hittar föremål av guld, silver eller kopparlegeringar som är mer än 100 år gamla och saknar ägare är skyldig att lämna in föremålen till staten (Historiska museet: Andersson, Knape, Lamm, Rasch, Tegnér (SHM) 2002). Föremålen av ädelmetall som förvaras i Guldrummet klassificeras som kulturarv. Det vill säga materiella eller andliga lämningar som ses som exemplariska, allomfattande eller symbolladdade för den aktuella regionen (Bohman 2003:12f). Föremålen, som finns i utställningen, var automatiskt inte kulturarv när de skapades eller hittades. Föremålen har blivit kulturarv och därmed fått en Figur 1: Vy över Guldrummets inre cirkel. Foto: Marie status och ett värde som många andra Lindström 2015 föremål aldrig får. Det aktuella forskningsproblemet kretsar kring att vissa föremål anses ha denna kulturarvsstatus medan andra inte har det. Det görs också skillnad på föremål inne i själva Guldrummet. Vissa får en helt egen monter medan andra får trängas med flera andra. Varför är det så? Den grundläggande tanken med denna studie är att föremålen i Guldrummet har en egen agens där de bidrar till att forma och skapa kulturell mening (jfr Silvén 2011). Föremålen i museers samlingar klassificeras. Det innebär att de blir till objekt som får tillhöra en särskild kategori, i en ny kontext som skiljer sig från den ursprungliga kontexten. Det sker alltså ett kontextbyte. Föremålen samlas aldrig in som exempel av enbart sig själva utan snarare som exempel på förutbestämda kategorier och anpassas därmed till museets egna synsätt, informationssystem och värderingar (jfr Svanberg 2015). 1

4 Vad har samlats in? Vilka urval har skett? Vilka konsekvenser för presentation, representation och kunskapsproduktion har detta haft? Historiska museets samlingar är statliga, vilket innebär att urvalet bygger på det som är eller anses vara av intresse för staten, men detta urval bygger också på värderingar. De föremål som finns i Guldrummet bygger på ett urval. Urvalet sker med särskilda värderingar och synsätt (Svanberg 2015:124). Det är inte alla föremål av guld, silver och brons som finns i Guldrummet. Några går att beskåda i andra utställningar på Historiska museet, som till exempel Vikingar och Forntider. Det materiella betyder någonting för människor och påverkar dem och därför utgör föremålen ett forskningsbart fenomen (jfr Silvén 2011:148). Denna studie kommer att riktas mot de föremål som finns utställda i Guldrummet på Historiska museet i Stockholm. Eftersom utställningen består till största delen av guld-, silver- och bronsföremål är det dessa som är i fokus. Jag kommer också att granska Guldrummet som utställningsrum och hur det är utformat för att kunna få en förståelse för hur föremålen framställs och förmedlas. Eftersom uppsatsens sidantal är begränsat har jag valt att avgränsa studien till de föremål som finns i utställningen. Jag kommer inte att rikta in mig på vilka det är som hanterar föremålen och vilka som väljer vad som ska ställas ut eftersom det inte är relevant för studiens syfte och frågeställningar. 1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att förstå hur förmedlingen och urvalet av de arkeologiska föremålen i utställningen Guldrummet på Historiska museet påverkas av samtidens värderingar. 1.3 Frågeställningar Varför baseras den museala förmedlingen av föremålen i Guldrummet på den samtida värderingen av guld, silver och brons? Hur ser sambandet ut mellan hur historiska museet har valt att utforma utställningsrummet och hur föremålen värderas? Varför görs det skillnad mellan olika föremål eller föremålskategorier i Guldrummet? På vilka sätt förmedlar Guldrummet information om föremålens datering, forntida bruk samt deponeringssyfte? 1.4 Material, metod och avgränsning Jag kommer att studera föremål av guld-, silver- och brons som finns i utställningen Guldrummet på Historiska museet. Den aktuella tidsperioden är yngre stenåldern till medeltid, ca 4200 f.kr 1500 e.kr eftersom det är inom den tidsramen som föremålen är daterade till. Jag har använt mig av Historiska museets sök i samlingarna (2015) för att få en översiktlig bild av hur många föremål det finns i Guldrummet. I studien kommer jag att använda mig av förkortningen SOK när jag refererar till sök i samlingarna. Jag har sökt i kategorin utställda föremål i Guldrummet och gjort en enskild sökning för varje aktuell period: Stenålder, bronsålder, förromersk järnålder, romersk järnålder, folkvandringstid, vendeltid, vikingatid, medeltid/nyare tid. 2

5 Jag har sammanställt två tabeller som redovisas i kapitel 3. Tabellerna är till för att ge en ungefärlig och översiktlig bild av Guldrummet, hur många föremål det finns från varje period, hur många föremål det finns i varje monter och hur montrarna är uppdelade i rummen. Dessutom redovisas namn och nummer på varje monter vilket ska underlätta läsbarheten av denna uppsats. Jag har också bifogat en översiktlig planlösning över Guldrummet (Figur 2). I analysen av materialet i kapitel 3 kommer jag att presentera materialet med början i stenåldern fram till medeltid och nyare tid. Jag har gjort stickprov från varje tidsperiod genom att studera hur ett föremål eller en föremålskategori har blivit förmedlad och presenterad i utställningen. Tidsperioden är uppdelade enligt historiska museets uppdelning i utställningen och i SOK: Stenålder (senneolitikum, eftersom det äldsta daterade föremålet är från denna period), bronsålder, förromersk järnålder, romersk järnålder, folkvandringstid, vendeltid, vikingatid, medeltid och nyare tid. Siffrorna som jag har fått fram är ungefärliga och inte exakta på grund av att det finns föremål i utställningen som inte har fått någon datering eller som har en datering som sträcker sig över en längre tid. De odaterade föremålen kommer inte att redovisas i denna studie på grund av att jag vill göra en jämförande studie av hur de olika perioderna förmedlas och presenteras i utställningsrummet. Urvalet av de föremål jag valt beror på vad jag anser är intressant att ta upp i relation till uppsatsens syfte och frågeställningar. Jag är medveten om att mitt urval inte representerar utställningen som helhet, men eftersom uppsatsen har ett begränsat sidantal fanns det inte möjlighet att gå igenom alla föremål och det skulle inte heller vara relevant för studiens syfte och frågeställningar. Genom att använda både översiktliga metoder och mer ingående analyser av enskilda föremål hoppas jag kunna få ett nyanserat resultat. Den utställningsanalys som jag kommer att göra i denna uppsats är motiverad därför att det inte finns så mycket forskning inom arkeologin som tar upp just detta ämne och från ett sådant perspektiv som jag kommer att göra. Eftersom de museer som hanterar och ställer ut arkeologiska föremål har en viktig roll i just förmedlingen och framställningen av det förhistoriska och det historiska finns det ett behov av att synliggöra hur dessa processer ser ut och vilka värderingar som påverkar processen. En bra forskaretik innebär att jag bör sträva efter att transparent och allsidigt granska mitt material och redovisa resultaten så tydligt och ärligt som möjligt (Pripp 2011:80). Jag har försökt förhålla mig så objektivt som möjligt i analysen av materialet men jag är medveten om att min förförståelse av ämnet påverkar hur jag tolkar materialet. 2. Forskningsbakgrund Guld-, silver- och bronsföremålen i Guldrummet kan värderas på olika sätt. I Historiska museets utställningskatalog Guldrummet en vägledning (2002) betonas både det ekonomiska värdet och det historiska. Utställningskatalogen är en hjälp i förståelsen för hur utställningen är uppbyggd och vilka föremål som anses vara viktigast eftersom bara vissa föremål presenteras i den. Museer har ett stort ansvar i hur kulturarv förmedlas eftersom de har samlingar med föremål som ska visas upp för allmänheten. Musealiseringsprocessen, som föremål som 3

6 hamnar i museers samlingar genomgår, baseras på samtida ideologiska och kulturella värderingar som i sin tur baseras på olika verksamheter som strider om rätten att identifiera vad som är Sveriges historia och vad som anses viktigt att bevara (Bohman 2003:17). Ett urval måste naturligtvis ske i skapandet av en utställning. Det finns alltid subjektiva val bakom en strävan efter objektivitet. Men historiska museers ansvar ligger i att försöka förmedla en rättvis bild av det förflutna. Det är därför viktigt att musealiseringsprocesser granskas källkritiskt och att utställningar försöker ha ett objektivt förhållningssätt i relation till föremålen och berättelserna. Objektivitet kan nämligen bidra till ett självständigt tänkande bland museibesökarna, eftersom de då själva får reflektera kring den historia som visas upp. Dessutom kanske inte museerna och museibesökarna är överens om vad föremålen representerar och hur de bör förmedlas. 2.1 Utställningsrummet Guldrummet är utformat lite som ett bankvalv och ligger under Historiska museets innegård. Det signalerar en känsla av att det som förvaras därinne är av ekonomiskt värde, i alla fall enligt de samtida kategoriseringarna som gäller idag. Även utställningens namn, Guldrummet, bidrar till känslan av att det som förvaras och ställs ut därinne är exklusivt och värdefullt. Föremålen förvaras bakom tjockt glas i montrar som delvis sitter fast i väggen. Utställningsrummet har stor del i hur föremålen förmedlas till museibesökarna. Museer kan liknas vid ett kreativt forum där det sker ett slags möte mellan människor i historia och i nutid (Bohman & Lindvall 2003:89). Därför är det också viktigt att utställningsrummet förmedlar något och vad de förmedlar för att förstärka känslan av att föremålen kan berätta något. Min hypotes är att föremålens ursprungliga syfte, alltså vilket bruk de har haft och varför de deponerades, blir sekundärt när de blir museala utställningsföremål. Det tycks istället vara samtidens värderingar som styr hur föremålen framställs materiellt i utställningskontexten. 2.2 Tidigare forskning I antologin Museer och Kulturarv (2003) som är redigerad av arkeologen Lennart Palmqvist och etnologen Stefan Bohman diskuteras ämnet musealisering. Hur vår historia används och presenteras på museer är den centrala frågan som genomsyrar texterna och ämnet kommenteras aktivt av de olika kapitelförfattarna. Bohman själv tar upp begreppet tolkningsföreträde som innebär att vissa grupper eller verksamheter har tolkningsföreträde i historieanvändningen och urvalet som görs av historien (Bohman 2003:19). Tolkningsföreträde är ett begrepp som jag finner aktuellt för min egen undersökning. Min studie fokuserar dock inte på de mänskliga aktörerna i denna process utan snarare på vilka föremål som har fått tolkningsföreträde att representera en föremålskategori genom sin placering i utställningsrummet eller i montern. Värderingar är ett begrepp som aktivt kommer att användas i denna studie. Genom att problematisera värderingars roll i definitionen av vad som är kulturarv och vad som inte är det synliggörs de processer som bidrar till musealisering av föremål (Bohman 2003:13). 4

7 Forskning om föremål på museer kan också ta upp samlingar och samlandets principer. Fredrik Svanberg (2015:183) menar att det är samlandet över tid som har skapat museet. Samlingen är inte bara förvaltad av flera olika institutioner och verksamheter utan också en aktör och en förvaltare i sig. I min studie kommer jag inte att fokusera på samlandets principer i sig, men föremålen i Guldrummet tillhör en samling föremål som under olika omständigheter har samlats in för att sammanfogas och presenteras. 2.3 Fält, Habitus och Symboliskt kapital Sociologen och antropologen Pierre Bourdieus begrepp Kapital, Habitus och Fält kommer i denna uppsats att användas i analysen av hur föremål blir tillskrivna vissa egenskaper som påverkar deras symboliska värde. Bourdieus tanke angående dessa tre begrepp är att de bygger på olika tillgångar och resurser som påverkar hur en människa eller en grupp människor förhåller sig till varandra (jfr Broady 1990 & Bourdieu 1990). I denna studie kommer dock begreppen snarare att appliceras på föremålen och hur de påverkas i relation till varandra. Fält existerar enligt Bourdieus mening när en avgränsad grupp människor och institutioner strider om något som är gemensamt för dem (Broady 1990:270). En undersökning av ett fält i Bourdieus mening innebär att urskilja det system av relationer som förbinder positionerna och att samtidigt särskilja de dominerade positionerna (Broday 1990:271). Både föremålen i Guldrummet och de människor som kommer i kontakt med föremålen kan ses som en del av ett fält som kan kopplas till utställningen. När det gäller föremålen i utställningen så kommer jag att använda fält och symboliskt kapital i relation till varandra. Olika föremål kan ha olika typer av kapital och habitus trots att de tillhör samma fält. I denna studie kan forntid i relation till nutid ses som ett fält. Nutiden och forntiden kan ses som två institutioner som strider om gemensamma tillgångar. Föremålen i utställningen tillskrivs egenskaper som både kan ses som en del av forntiden och som en del av nutiden. Habitus formas enligt Bourdieu utifrån tidigare erfarenheter, vilket innebär att en människas habitus styr deras föreställningar och praktiker (Bourdieu 1990: 54, Broady 1990:228). Jag ser habitus som tidigare erfarenheter. Habitus och fält kan användas till att visa hur de arkeologiska föremålen präglas av tillskrivna symboliska värden som påverkar varför vissa av föremålen anses vara intressantare i museala sammanhang medan andra inte är det. Det handlar om en slags icke-mänsklig form av makt som baseras på mänskliga värderingar. Med habitus följer vissa tillgångar som jag vill beskriva som egenskaper. Ett arkeologiskt föremåls habitus påverkas både av samtidens värderingar och den ursprungliga funktionen som det hade under förhistorisk och historisk tid. Egenskaperna kan bidra till att föremålets symboliska kapital igenkänns som en tillgång (för föremålet) vilket innebär att det får symboliska värden som många andra föremål inte har eller aldrig får. Ju fler av dessa egenskaper ett föremål tillskrivs (av människor), desto mer symboliskt kapital har det. Symboliskt kapital kan fungera som en typ av värde, tillgång eller resurs som en människa kan ha (Broady 1990:172). Min hypotes är att även föremål kan ha ett symboliskt kapital, som dock enbart påverkas av samtiden och mänskliga värderingar. Symboliskt kapital kan finnas överallt inom en viss umgängeskrets (eller inom en viss museiutställning) där något 5

8 kan fungera som ett symboliskt kapital under förutsättning av att det finns en efterfrågan av de tillgångar som kapitalet ger (Broady 1990:172f, Bourdieu 1990:120). Olika föremålskategorier kan fungera som motsvarande en umgängeskrets och i Guldrummet kan hela samlingen ses som en umgängeskrets. I Aicraft Stories (2002) ger sociologen John Law flera exempel på hur det mänskliga och det icke-mänskliga interagerar med varandra i system där samtliga komponenter behövs för att skapa en helhet. Det kan liknas vid min uppfattning, där ett fält består av både mänskliga och icke-mänskliga komponenter som påverkar varandra. Det materiella påverkar det icke-materiella och tvärtom. Framförallt har det materiella en egen agens och ett eget handlingsutrymme genom att det habitus som påverkar det symboliska kapitalet. Jag ser det som att vissa egenskaper kan samlas på hög och bidra till att ett symboliskt kapital skapas. Habitus är det som bidrar till att dessa egenskaper erkänns som en tillgång i det aktuella fältet. Jag utgår ifrån att ju fler efterfrågade egenskaper ett föremål har inom ett fält desto mer dominerande symboliskt kapital kan det få. 3. Guldrummet Figur 2: Planlösning över Guldrummet. SHM (2002) 6

9 Monter (nr) Namn/Tema Antal föremålsposter Rum/Avdelning 1 Mynt blev smycken 23 Yttre cirkeln 2A Eldens mästare 18 Yttre cirkeln 2B Smedens råvaruförråd 27 Yttre cirkeln 3A Smideskonstens tekniker 25 Yttre cirkeln 3B Smideskonstens tekniker 29 Yttre cirkeln 4 Rika och fattiga 41 Yttre cirkeln 5 Det första guldet 16 Yttre cirkeln 6A Manlig prakt 11 Yttre cirkeln 6B Hövdingen i Håga 13 Yttre cirkeln 7A Gudaoffer - Yttre cirkeln 7B Gudaoffer 29 Yttre cirkeln 8 Ny tid nya former 19 Yttre cirkeln 33 Gudabild 1 Yttre cirkeln 21 Massor av silver 44 Yttre cirkeln 22A Mängder av mynt 36 Yttre cirkeln 22B Mängder av mynt 6 Yttre cirkeln 23A Manlig prakt 21 Yttre cirkeln 23B Kvinnoskatter 43 Yttre cirkeln 24 Silver och guld 82 Yttre cirkeln 29 Älvkarlebyskatten 39 Yttre cirkeln 30A Skatter från 100-talet 13 Yttre cirkeln 30B En samisk skattgömma 77 Yttre cirkeln 31A Medeltida solitärer av guld 8 Yttre cirkeln 31B Skatten från länsmannaberget 30 Yttre cirkeln 32 Lehusenska guldkedjan 6 Yttre cirkeln 9 Vikt och värde 135 Inre cirkeln 10 Vikt och värde 4 Inre cirkeln 11 Vikt och värde 35 Inre cirkeln 12 Stormän 41 Inre cirkeln 13 Stormän 27 Inre cirkeln 14 Stormän 44 Inre cirkeln 15 Kungamakt 52 Inre cirkeln 16 Kungamakt 37 Inre cirkeln 17 Kungamakt 28 Inre cirkeln 18 Religion 55 Inre cirkeln 19 Religion 3 Inre cirkeln 20 Religion 35 Inre cirkeln 34 Stenklot 1 Inre cirkeln 25 Krigsbyten från 30-åriga kriget 3 Krigsbyten 27 Duneskatten 80 Krigsbyten 28 Elisabethrelikvariet 1 Krigsbyten 26 Stenskulptur 1 Krigsbyten Tabell 1: Översiktlig uppdelning av antal föremål i varje monter, namn på montern samt i vilket rum/avdelning montern finns (december 2015). Rummen står i samma ordning som de presenteras i SOK. 7

10 Guldrummet är cirkelformat och indelat i en inre cirkel och en yttre cirkel där montrarna med föremål är indelad enligt ett tema och följer en relativ tidslinje. De första montrarna (1), (2), (2A,2B) (3B) och (4) fungerar som en inledning till resten av utställningen. Denna uppfattning får jag eftersom de inte tar upp tidsbundna teman utan mer riktar in sig på hur guld och metall har bearbetats över tid och olika användningsområden. Varje monter i utställningsrummet har ett tema och ett namn som symboliserar och presenterar det som är i montern. Det finns 32 montrar med föremål i Guldrummet numrerade från På väggen bredvid varje monter finns det en förklarande text om den aktuella perioden och hur det kan kopplas till föremålen i montern. Däremot är det ingen fast indelning av perioder i montrarna, till exempel yngre bronsålder för sig eller folkvandringstid för sig. Föremål från flera angränsande perioder kan vara utställda i samma monter. Det är temat som är centralt snarare än period och tidsålder. Men genom att se utställningen enligt pilarna på översiktskartan följer besökarna en tidslinje, från Det första guldet (5) som presenterar föremål från stenålder och bronsålder till Lehusenska guldkedjan (32) som har föremål från medeltid och nyare tid. Denna uppdelning uppfattar jag som positiv för förmedlandet av föremålens datering eftersom utställningen då följer en tydlig linje. Det finns också text på själva montern som beskriver lite om aktuell period i relation föremålen. Genom att följa den tänkta tidslinjen i utställningsrummet får besökarna se och uppleva föremålen både enligt deras datering och deras ursprungliga användningsområde. För att få information om varje enskilt föremål måste museibesökarna ha en separat föremålskatalog som det finns några exemplar av runt om i utställningen. Varje föremål eller föremålspost (om det är flera föremål som hör ihop) har en siffra i montern som motsvarar den som finns i föremålskatalogen. Det gör att det är relativt enkelt att hitta information om föremålet ifråga i katalogen. Period Antal föremålsposter Stenålder (senneolitikum) 1 Äldre bronsålder 24 Yngre bronsålder 43 Förromersk järnålder 11 Romersk järnålder 171 Folkvandringstid 348 Vendeltid 21 Vikingatid 188 Medeltid 217 Nyare tid 11 Tabell 2. Resultatet av en sökning av utställda föremål i Guldrummet (SOK) (december 2015). Dessa siffror är till för att ge en översiktlig bild av hur många föremålsposter från varje period som finns i utställningen. En föremålspost kan innehålla flera enskilda föremål. Resultatet bör ses som relativt eftersom vissa föremål är tillfälligt utlånade medan andra har en datering som sträcker sig över flera perioder. Namnet och temat på varje monter är också av betydelse för hur föremålen uppfattas. Det går att koppla samtida värderingar till namnen på montrarna. 6 av montrarna innehåller till 8

11 exempel ordet skatt på ett eller annat sätt: Kvinnoskatter (23B), Duneskatten (27), Älvkarlebysaktten (29), Skatter från 100-talet (30A), Skatten från Länsmannaberget (31B), och En samisk skattgömma (30B). På historiska museet innebär en skatt ett fornfynd som innehåller ädelmetall på ett eller annat sätt och som hittats nedgrävd under jorden (SHM 2001, 2015). Samtidigt definieras några av föremålen i Guldrummet som skatter enligt samtida värderingar där ädelmetaller och brons har blivit tillskrivna ett betydande ekonomiskt värde. Därav blir begreppet skatt mer laddat. Föremålen i Guldrummets skatter kanske inte alls hade samma betydelse under den tid då de deponerades. Att utställningen har fått namnet Guldrummet går att problematisera eftersom inte alla föremål därinne är av guld. Det finns också silver, brons, järn samt bildstenar. Namnet Guldrummet förmedlar en känsla av guld men samtidigt visar utställningen att det finns mer silver, närmre bestämt 200 kilo silver i jämförelse med 52 kilo guld (SHM 2015). Det finns också några föremål gjorda av kopparlegeringar, främst brons, men av detta står det inte så mycket om på museets webbplats (2015). Till och med namnet Guldrummet är skrivet med guldtext ovanför de två entrédörrarna (se figur 3), vilket är ytterligare en indikering på att det är guldet som är centralt i utställningen. I och med att mängden silver är större än mängden guld kan Guldrummet vara ett delvis missvisande namn på utställningen. Vad signalerar egentligen namnet för museibesökarna? Hur skulle det vara om rummet istället hette Silverummet med tanke på mängden silver? Eller kanske skulle Skattkammaren vara ett mer passande namn eftersom föremålen i rummet, enligt historiska museet (SHM 2015, 2002), visar upp några av de mest Figur 3: Övre ingången till Guldrummet. Vy unika och värdefulla arkeologiska från Historiska museets entrérum. föremålen som återfunnits i Sverige. Guldrummet är skrivet med guldtext ovanför dörren. Foto: Marie Lindström Stenålder I Guldrummet finns det endast en föremålspost som är daterad till stenålder och det är en spirallagd guldtråd (SHM 10159). Spiralen återfanns i en hällkista i Jällby i Västergötland och har en relativ datering till senneolitikum. Spiralen av guld väger endast 1 g och finns i Guldrummets yttre cirkel i montern med temat Det första guldet (5). Den är relativt liten med sina 1 g i jämförelse med övriga föremål i samma monter. 9

12 Figur 4: Spirallagd guldtråd från stenåldern. (SHM inventarie nr ) Foto: Marie Lindström 2015 Eftersom det endast finns ett föremål som är daterad till stenåldern fungerar denna spiral som en historieberättare. Spiralen representerar det tidiga guldet som kom till det som idag är Sverige och får därmed ett symboliskt värde som inget annat föremål i utställningen har eftersom som alla andra har daterats som yngre. 3.2 Bronsålder I SOK får jag ca 67 träffar när jag söker på föremål som är daterade till bronsåldern. Jämförelsevis får jag fram 825 föremålsposter när jag söker på föremål daterade till järnåldern. Bronsåldersföremålen är främst av guld och brons. Den största enskilda föremålskategorin av Bronsåldersföremål i Guldrummet är armringar av guld (guldringar), ca 31 st, i guld och brons från bronsåldern, period III, IV och V. Att detta är en vanlig kategori kan bero på att många av de mer dyrbara (enligt den samtida värderingen) fynden från denna tid tros vara deponerade offerfynd och just guldringar är ett inslag i dessa (Burenhult 1999:94ff). I utställningen förmedlas bronsåldern som en tid rik på guld och brons i jämförelse med järnåldern då det också var vanligt med silver. Äldre Bronsålder I montern Det första guldet (5), samma monter som spiralen från stenåldern, finns 2 diadem av guld från äldre bronsålder. Båda är daterade till period II. Det ena diademet (SHM 1665) är återfunnet på en stenhäll under markyta i Nosaby socken i Skåne. Det andra, som är i två delar (SHM 31) hittades i Örebro i Närke. Diadem från av denna kategori och från äldre bronsåldern är ovanliga och dessa är de enda kända som har hittats i Sverige (SHM 2002). På grund av kategorin och temat som 10

13 montern har, Det första guldet, passar diademen bra i samma monter som guldspiralen från stenåldern. Båda är sällsynta och äldre än majoriteten av guldföremålen i utställningen. Figur 5: Diademen från äldre bronsålder (SHM inventarie nr & 31) Foto: Christer Åhlin 1995 Yngre Bronsålder Några av föremålen från yngre bronsålder som finns i Guldrummet hittades i gravhögen Hågahögen, Uppland (RAÄ 356:1). Föremålen har placerats tillsammans i en monter med namnet Hövdingen i Håga (6B) i Guldrummets yttre cirkel. I denna monter finns bara fynden från högen i Håga. Där finns två rakknivar, fyra knappar, ett svärd, en pincett, ett hänge, en spiral och två högar med nitar. Alla föremål är av guld/brons. Graven är den guldrikaste i hela Skandinavien från denna tid, runt f.kr (SHM 2015). Nitar till ett svärdsfäste (SHM 11915) hittades i en ekkista i gravhögen och står dokumenterade i två olika föremålsposter. Den ena (110660) består av 17 nitar. Den andra (110663) består av 10 nitar. Under bronsåldern började människorna att resa storhögar över de döda tillsammans med gravgåvor (Burenhult 1999:440ff). Svärdet (SHM 11915) som återfanns i graven ses under bronsåldern som ett manligt attribut och tillhörde mannens vapenutrustning, vilket antyder att en man har blivit begravd i högen. Frågan är dock om det endast är en individ i Hågahögen eller om det är flera som har blivit begravda där? Vissa källor menar nämligen att flera individer har blivit begravda i Hågahögen,(jfr Lindström 2010, Gunnarsson 2010:24). Därför är det intressant att historiska museet har valt att namnge montern Hövdingen i Håga. Även om det uppenbarligen är någon form av hövding som blivit begravd i Hågahögen kanske det skulle ha passat bättre om montern hade fått ett namn som syftar mer på fynden i sig snarare än individantal, till exempel Gravfynden från Hågahögen. 11

14 Figur 6: Fynd från gravhögen i Håga. Föremålen finns i monter 6B. Nitarna syns överst i bilden (SHM inventarie nr & ) Foto: Sören Hallgren 1996 Att föremålen från högen i Håga finns utställda i samma monter förstärker de enskilda föremålens berättelse. De berättar mer tillsammans än de gör enskilda. De berättar en historia om vilka fynd som har gjorts i en storhög från bronsåldern och hur de kan relateras till varandra. Nitarna till svärdsfästet kan relateras till svärdet, men varför finns de ens med i montern? De tillhör visserligen samma fynd som de andra föremålen, men på något sätt är det guldet som nitarna är gjorda av som hamnar fokus. Kan det vara så att nitarna enbart är i montern på grund av att de är av guld? Det har skett en materiell sållning som har en utgångspunkt i samtiden och där fältet som innefattar forntid och nutid konkurrerar med varandra om värdet på nitarna och de övriga föremålen i montern. Är det forntida värdet centralt eller det nutida? Vilket värde är det egentligen som framhävs? Nitarna går att jämföra med spiralen av guld från stenåldern. Spiralen har ett symboliskt kapital eftersom den är daterad som det äldsta föremålet av ädelmetall som finns i utställningen (SHM 10159). Den har blivit tillskrivna egenskaper i och med sin höga ålder som gör att det symboliska kapitalet värderas högt i jämförelse med vissa andra föremål, som till exempel nitarna. Nitarnas värde skiljer sig från stenålderspiralen av guld eftersom de är yngre och är trasiga delar av ett svärd. Stenåldersspiralen är av guld, men äldre och får som enda föremål representera stenåldern i Guldrummet. Därmed får spiralen ett symboliskt kapital som värderas mer än det som nitarna har. Nitarna däremot är också av guld och de är fler till antalet än spiralen som är ensam av sitt slag. Nitarna har ett symboliskt kapital som kan värderas högre när de ställs ut som grupp än som enskilda föremål, eftersom deras ursprungliga syfte och bruk var som delar av ett svärd. 12

15 3.3 Järnålder Förromersk järnålder I yttre cirkeln i Montern med namnet Ny tid nya former (8), finns det en kopia av en halsring (Föremålsavbildning , SHM 31806). Originalet var av guld och hittades i Havor, Hablingbos socken på Gotland och stals från Gotlands Fornsal 1986 (SHM 2015). Den stulna halsringen är fortfarande borta, men det har alltså gjorts en kopia, också den helt av guld. I utställningskatalogen nämns andra stora halsringar av guld, men den så kallade Havor-ringen anses vara den hantverksmässigt finaste (SHM 2002). Kopian av halsringen går att jämföra med diademen från äldre bronsålder. Diademen utmärker sig på grund av att de är så ovanliga på grund av deras yttre attribut och dels på grund av den relativt fyndfattiga perioden som de representerar (det finns 11 föremål i utställningen som är daterade till förromersk järnålder i jämförelse med 171 från romersk järnålder). Det intressanta är vad det är som egentligen som förmedlas i och med att kopian behandlas som originalet. Kopian representerar den stulna halsringen från Havor och förmedlas både som ett originalföremål och som en kopia i Figur 7: Kopian av halsringen från Havor, Gotland. och med att det tydligt står i (Föremålsavbildning , SHM inventarie nr ) utställningskatalogen att det är en Foto: Gunnel Jansson 1995 kopia. Det är inte det historiska värdet, alltså vad föremålet har varit med om och när det skapades, som är det viktigaste utan snarare att kopian representerar Havorringen och det säregna och speciella som var och är med det stulna originalet. Kopian återberättar en historia som ett annat föremål redan har berättat. Diademen däremot är redan originaldelar och kan själva representera det unika med just deras historia. Romersk järnålder Bland föremålen från romersk järnålder finns det elva hängen av guld. Hängen och berlocker bars bland annat av förmögna kvinnor under 1:a och 2:a århundradet e.kr (SHM 2002). Dessa hängen har återfunnits i gravar och finns numera uppdelade i tre olika montrar, i yttre cirkeln monter Ny tid nya former (8) och i inre cirkeln i montrarna Vikt och värde (11) och Stormän (12). Den romerska järnåldern presenteras främst i den yttre cirkeln. 13

16 Figur 8: Ett hänge av guld från romersk järnålder, hittad i Varnhem, Västergötland (SHM inventarie nr.8058:e 12) Foto: Ulf Bruxe 1993 Hängena av guld har ett fokus på deras historia snarare än föremålen i sig. Det är guldets ursprungliga bruk och funktion som står i centrum. Det förmedlas en berättelse om kvinnornas guldsmycken som kan ha burits dagligen och symboliserat kvinnans sociala ställning (SHM 2002). Här kombineras en berättelse och ett forntida användningsområde med nyare tolkningar om en kvinnas smycken och hur de brukades. Folkvandringstid Folkvandringstid har fått benämningen Nordens guldålder på grund av de många rika guldfynden (Burenhult 1999:293). Det är något som återspeglas i Guldrummet där det finns ca 348 föremålsposter från folkvandringstid. Det är betydligt fler i jämförelse med föregående perioder och de perioder som kommer efter. I inre cirkeln finns tre stycken Guldhalskragar som är daterade till folkvandringstid. De beskrivs i historiska museets Guldrummet - en vägledning (2002) som Sveriges äldsta riksregalier, jämförbara med nyare tidens spiror och kungakronor. Figur 9: Den femradiga guldhalskragen från Torslunda, Öland (SHM inventarie nr. 2766) Foto: Marie Lindström

17 Även om guldhalskragarna beskrivs tillsammans, både på historiska museets webbplats (2015) och i vägledningen (2002) så är de inte placerade i samma monter. Den sjuringade halskragen hittades i Möne socken i Västergötland (SHM 3248) och finns i monter Stormän (13). Den femringade halskragen (SHM 2766) som återfanns i Torslunda socken på Öland finns i montern med temat Kungamakt (16) (se figur 9). Den treringade halskragen (SHM 492) som hittades i Karleby socken i Västergötland finns i monter Religion (19). Guldhalskragarna är enligt Historiska museet de främsta skatterna i Guldrummet och de enda av sitt slag som har hittats i Sverige (2002). De är inte ensamma i sina montrar men de står för själva, lite mer upphöjda. Att de placerades i olika montrar beror dels på var de hittades och dels på andra fynd som hittades i närheten. Den femringade hittades tillsammans med 36 romerska guldmynt och tillsammans med guldhalskragen visar fynden att trakten har varit betydelsefull under folkvandringstid (SHM 2002). Att de står separerade från varandra kan också bero på att de hittades i olika delar av Sverige och har olika, två i Västergötland och en på Öland, och har olika motivval på detaljerna. En tanke med guldhalskragarnas placering är att de kanske skulle ha gjort sig bättre om de hade stått i samma monter eftersom besökarna då kunde ha studerat detaljerna lite mer noggrant och noterat hur de skiljer sig från varandra. Vendeltid Guldrummet har 21 föremålsposter från vendeltid i utställningen. Det är inte särskilt många i jämförelse med den romerska järnåldern, folkvandringstid eller vikingatid. Vendeltiden fick sitt namn från orten Vendel i Uppland, där ett båtgravfält med tolv båtgravar har hittats undersökts (Burenhult 1999:302). Det som fångar mitt intresse i den inre cirkeln är den prakthjälm som finns i monter Kungamakt (15). Hjälmen (SHM 7250:1) är av järn och brons och hittades just i båtgravfältet i Vendel i Uppland. Den är väldigt synlig där den står i sin monter, kanske för att det är den enda (prakt)hjälmen som förvaras i Guldrummet. Figur 10: Monter med tema kungamakt (15). Prakthjälmen (SHM inventarie nr. 7250:1) syns till vänster i montern. Foto: Marie Lindström

18 Hjälmen är inte den enda prakthjälmen från vendeltid, eller från Vendel, som historiska museet har i sin ägo, men det är den enda hela hjälmen som finns i Guldrummet. Eftersom den är av järn och endast har bronsbeslag kan det ju ifrågasättas varför den överhuvudtaget finns utställd i Guldrummet bland föremål som till största delen är gjorda av ädelmetaller eller brons. Prakthjälmen från Vendel (SHM 7250:1) representerar vendeltidens praktföremål som återfunnits i båtgravfälten tillsammans med hjälmar, sköldar och vapen (Burenhult 1999:302). Båtgravarna är i jämförelse med andra gravar från närliggande perioder rika på fynd och prakföremålen som ofta är bronsbeklädda på ett eller annat sätt eller har förgyllda detaljer av brons eller ädelmetall (1993:303). Monter 15 har temat Kungamakt och fokuserar på att visa föremål som kan relateras till de första småkungarikerna under folkvandringstid och vendeltid, där hjälmen kan ses som en viktig härskarsymbol (SHM 2002). Därmed blir hjälmen en symbol för denna tid och en förmedling av budskapet att även föremål som inte är av ädelmetall eller helt av brons kan placeras i en utställning som Guldrummet på grund av sin koppling till det aktuella temat, perioden och de övriga föremålen i montern och rummet. Kanske är det också därför den är med i utställningen trots den lilla mängden brons som finns på hjälmen och trots avsaknaden av guld och silver. Vikingatid I Guldrummet finns det 188 föremålsposter från vikingatid. Många av dessa föremålsposter innehåller flera mynt, vilket innebär att varje enskilt föremål är betydligt fler till antalet än 188. Föremål i utställningen från denna period är främst av silver, men några är också av brons och guld. I montern med temat Mängder av mynt (22A) i yttre cirkeln finns det bland annat 274 arabiska silvermynt, ursprungligen från Teheran, men återfunna på Adelsö i Uppland (SHM 32567). I samma monter finns det också 2 guldmynt med ögla som hittades i Kullsta, Estuna socken, i Uppland (SHM 18273). Det är intressant att museet har valt att ha med dessa två guldmynt i montern tillsammans med silvret. Mängdskillnaden mellan guldoch silvermynten i montern stärker känslan av att Vikingatiden idag uppfattas som en silverålder, en benämning som beror på att guldet blev ovanligare samtidigt som stora mängder silver kom till Norden (SHM 2002). Men guldmyntens närvaro i montrarna kan vara ett sätt att förmedla att den så kallade silveråldern inte innehöll enbart silver utan också guld. Mynten som finns framme i montrarna är ett exempel på en föremålskategori som säger lika mycket tillsammans som de gör en och en. Om det har återfunnits många mynt samtidigt är det alltså förståeligt att dessa har placerats tillsammans. Historiska museet har också valt att presentera mynten i relation till varifrån de ursprungligen kommer ifrån genom att ha en målad karta i montern där mynt och delar av mynt har placerats ut. 16

19 Figur 11: Monter med tema Massor av mynt (22A). Silvermynten (SHM inventarie nr ) finns utspridda i montern. De två guldmynten (SHM inventarie nr ) syns längst fram i mitten av montern. Foto: Marie Lindström Det tycks finnas en medvetenhet i valet av föremål när det gäller vikingatid och vendeltid. Det finns relativt få fynd från vendeltid i utställningen i jämförelse med fynden från vikingatid: 21 respektive 188 (se tabell 2). Däremot innehåller flera av de 188 föremålposterna från vikingatiden ett flertal mynt, vilket ökar antalet enskilda föremål. Men hur skiljer sig dessa perioder egentligen åt? De ligger nära varandra i tid, men föremålen som får representera dessa perioder har inte lika mycket gemensamt. Vendeltid som period utmärks delvis av de praktfynd som har gjorts i båtgravar. Praktfynden är utsmyckade med bland annat guld och brons. I utställningen får guldet utmärka vendeltid och det finns bland annat tre guldgubbar gjorda helt av guld (SHM 3256:10, SHM 3256:8, SHM 3256:9). I Guldrummet blir vikingatiden förmedlad som en silverålder. Sönderhackade silversmycken och arabiska silvermynt finns framme i montrarna och får representera denna tidsperiod. Ungefär vikingatida silvermynt har återfunnits i Sverige (SHM 2002). Detta bli tydligt i och med mängden mynt av silver i relation till de få mynten av guld från ungefär samma period. Från vikingatiden är det främst armringar som är av guld, vilket är en minoritet av de 188 föremålsposterna. Det som framgår i utställningen är att det är mängden guld som skiljer vikingatiden och vendeltiden åt. Det är en minoritet av föremålen från vikingatiden som är av guld i jämförelse med att ungefär hälften av alla föremål från vendeltiden är av guld. 3.4 Medeltid och nyare tid I Guldrummet finns det över 200 föremålsposter från medeltiden och från nyare tid. En minoritet av dessa är från nyare tid, som innebär föremål från 1500-talet och senare. 17

20 Medeltid Montern Samiska skatter (30B) innehåller samiska föremål som är daterade till bland annat medeltiden. Föremålen (SHM 10501) återfanns i Gråträsk i Norrbotten tillsammans med ca 1000 föremål av silver, kopparlegeringar, tenn och bly och tros vara från 700-tal till 1300-tal. Ofta påträffas samiska skatter på vad som tros vara speciella offerplatser i det samiska området, Sápmi, inom en yta som sträcker sig över Sverige, Norge, Finland och Ryssland (SHM 2002). Föremålen är ofta av silver, tenn, kopparlegering och järn och hittas tillsammans med djurben och renhorn. Det som är så speciellt med fynden i monter 30B är att det helt saknades ben och horn, vilket kan innebära att fyndet inte är ett offerfynd utan istället föremål som har blivit medvetet gömda på platsen (SHM 2002). I relation till de samiska skatterna går det Figur 12: Monter med tema Samiska skatter att diskutera urval och meningsskapande (30B). Foto: Marie Lindström principer. Att ha en monter med samiska föremål är att inkludera samer i den historia som förmedlas på Historiska museet. Historieskrivningen och de teman som tas upp i utställningen bygger på politiska och sociala intressen (Bohman & Lindvall 2003:88). Samers historia är lika mycket en del av det nuvarande Sverige som den som de övriga föremålen i Guldrummet berättar och förmedlar i utställningsrummet. Nyare tid Elisabethrelikvariet har inventarienummer 1 (SHM 1) på historiska museet. Relikvariet togs som krigsbyte i Tyskland av svenskarna under det 30-åriga kriget (Svanberg 2015:190). Elisabethrelikvariet finns att beskåda i en alldeles egen monter med namnet Det stora relikvariet (28), som är placerad i det lilla sidorummet med namnet krigsbyten ett litet rum i yttre cirkeln av Guldrummet. Elisabethrelikvariet är gjort av silver och guld och utsmyckad ädelstenar och pärlor och har en datering som sträcker sig från äldre järnålder till högmedeltid. Dateringen är relativ eftersom relikvariet kan sammanlänkas med mer än tusen års historia och har kopplingar till många människor på flera olika kontinenter (Svanberg 2015:191). Vilken tid Elisabethrelikvariet egentligen tillhör är upp till museibesökaren att avgöra. Eftersom den togs som krigsbyte under 1600-talet har jag valt att placera den under stycket nyare tid. Det är också den berättelsen som är central i och med att den står placerad i rummet krigsbyten. I SOK är dateringen äldre järnålder till och med högmedeltid. 18

21 Figur 13: Elisabethrelikvariet (SHM inventarie nr. 1) som enda föremål i sin monter (28). Montern är också placerad centralt i rummet krigsbyten. Foto: Marie Lindström Då det är ett krigsbyte kan relikvariet klassificeras som ett problematiskt kulturarv och det är på grund av att det berör tidigare politiska och ideologiska värderingar (jfr Bohman 2003:19f). Relikvariet är en symbol för representation och reproduktion av historia. Det har blivit tillskrivet så många egenskaper att det har fått ett symboliskt kapital som på många sätt framhävs mer än de övriga föremålen i utställningen, till exempel det massproducerade silvret från vikingatiden som förmedlar sin historia bättre i grupp än som enskilda föremål. Förmedlar Elisabethrelikvariet mer om det står helt ensam, som det gör nu, än om det skulle stå i en monter med andra föremål? Oavsett så kommer bakgrunden som krigsbyte fram eftersom rummet också heter krigsbyten. Vems historia representerar egentligen det som samlas in av museerna? British museum i London, Storbritannien, är ett exempel på ett museum som innehåller föremål som har kommit dit genom att mestadels vita västerländska arkeologer samlat in föremål från koloniserade länder, vilket är ett slags vidareförande av tidigare politiska och ekonomiska system som återspeglar synen på kolonier i relation till kolonialmakterna (Olsen 2003:215f). 19

22 Historiska museet och Guldrummet har också en rad internationella anknytningar i och med föremålen i rummet krigsbyten (monter 25,27 & 28) Genom museets expeditioner har det samlats in föremål från det som ansågs vara primitiva kulturer under tal, där föremålen skulle representera en kontrast till det som ansågs vara svensk kultur och historia (Svanberg 2015:156). Eftersom rummet heter Krigsbyten problematiserar Historiska museet de föremål som är därinne, vilket är viktigt eftersom det bör finnas en medvetenhet kring fenomenet att varje historia har flera sidor. Ett föremål som Elisabethrelikvariet i Historiska museets samling är inte bara Svensk eller Tyskt, utan innehåller många berättelser och kontakter med människor som bidrar till att föremålet har hamnat just där det är idag. Det bli också tydligt i och med hur bland annat monter 22A är utformad. Där har de vikingatida mynten fått en plats på kartan som visar med hjälp av delar av mynt var de har sitt ursprung och hur långt de har rest innan de hamnade där senare återfanns. Figur 14: Monter 22A. Här syns Kartan med de fastsatta mynten som visar olika myntkategoriers usprung. Foto: Marie Lindström Utställningsrummet Hur är utställningsrummet utformat? Hur påverkar utställningsrummet hur föremålen förmedlas? Och på vilka sätt påverkar utställningslokalen och utställningens sceneri hur föremålen upplevs? Varje monter i Guldrummet följer ett tema som beror på vilken datering föremålen har. Namnet på montern är också kopplat till föremålen och namnet som montern har. Tre av montrarna, Krigsbyten (25), En av Nordeuropas största silverskatter (27) och Det stora relikvariet (28), är placerade i ett eget litet rum. Guldrummet är placerad under Historiska museets innegård, en trappa ner i relation till resten av museets utställningar. Det finns gallergrindar som kan separerar inre cirkeln från den yttre cirkeln, men dessa kan också ha en symbolisk innebörd som tillhör det medvetna sceneriet. De runda rummen, gallergrindarna och det dunkla ljuset gör att Guldrummet ger intrycket av ett bankvalv. Det ger en känsla av något exklusivt, att det som förvaras därinne är värdefullt och har ett betydande värde för allmänheten. 20

23 Figur 15: Trappan ner till Guldrummet. Här syns målningarna i taket och på väggarna. Foto: Marie Lindström 2015 För att komma till Guldrummet måste museibesökarna följa trapporna ner i underjorden. Trapphuset är målat enligt samma tema som de bildstenar som finns vid ingången till utställningen (SHM 11118:8, SHM 4171 m.fl.). Målningarna i trapphuset bidrar till att få en känsla av att Guldrummet är exklusivt och innehåller forntidens skatter. Själva musealiseringsprocessen som föremålen i Guldrummet har genomgått innebär att de har fått en status som museiföremål. De har blivit tillskrivna vissa symboliska värden och därmed anses vara värda att bevara och förmedla (Bohman 2003:16f). Dessa symboliska värden förstärks av att utställningens och trapphusets sceneri ger en känsla av att föremålen har ett eftertraktat ekonomiskt och kulturellt värde som gör att de måste förvaras i en typ av bunker. 3.6 Information och förmedling Hur förmedlas information om föremålens datering, forntida bruk och deponeringssyfte? Att föremålens datering, forntida bruk och deponeringssyfte framgår i en utställning är en viktig del i förmedlingen av information. Enskilda föremål och föremålskategorier kan representera nationella och lokala identiteter och då handlar om den mening som tillskrivs det materiella (Silvén 2011:147). Föremålen i Guldrummet har varit i kontakt med olika människor under olika tider och representerar både kollektiva och individuella minnen. De äldsta daterade föremålet skapades redan under senare delen av stenåldern medan några av föremålen härstammar från 1500-talet och senare. Några är till och med odaterade. Eftersom de är just materiella ting kan de inte 21

24 själva berätta hela sin historia utan bara det som framgår utifrån de yttre attributen, som till exempel skador på föremålet eller andra tecken på att de har blivit brukade en gång i tiden. Den sjuradiga guldhalskragen från folkvandringstid (SHM 3248) bär spår av skador i låsanordningen, vilket indikerar på att den har blivit använd (SHM 2002). Denna typ av skada berättar inte hur den har blivit använd, men att den har blivit använd. Det gör föremålet i sig lite mer intressant för eventuella museibesökare eftersom det blir en slags koppling till de forntida människor som brukade det. Figur 16: Den sjuradiga guldhalskragen (SHM 3248). Låsanordningen syns längst bak på halskragen. Skadorna på låsanordningen är relativt små och syns inte på bilden. Foto: Marie Lindström Föremålen i Guldrummet har en historia som skulle komma fram genom att besökarna får betrakta deras ursprungliga symbolvärden, alltså det som har bidragit till att de anses vara värda att bevara och förvara i utställningen (Bohman 2003:15). En del av detta symbolvärde finns att hämta genom att framhäva datering och användningsområde. Det handlar om representation. Föremålen får en annan innebörd än om det inte skulle finnas någon information överhuvudtaget. Förmedling av mer detaljerad information om varje enskilt föremål i Guldrummet sker främst genom den föremålskatalog som finns att hämta separat på platser runt om i utställningslokalen och vid ingången. I denna framgår varje enskilt föremåls datering, fyndort samt inventarienummer. Föremålens användningsområde framgår dels via föremålskatalogen, där föremålskategorin är dokumenterad (till exempel diadem, spänne eller mynt) Men ibland kan det vara så att ett föremåls användningsområde är relativt okänt även för historiska museet. Då finns det ingen information att ge ut. Ett exempel är en guldskål från Blekinge (SHM 1426). Det framgår i föremålskatalogen att den förmodligen inte har används till vardags eftersom den är så tunn och bräcklig. I detta fall finns det inte tillräckligt med information att ge ut om guldskålen eftersom användningsområdet tycks vara relativt okänt. Då är det upp till besökarna att bilda sig en egen uppfattning. 22