Räddningsverket testar fridykning. Utredare vill avskaffa SMO-monopolet. Tio år efter Göteborgs-branden Märkt för livet

Transkript

1 Räddningsverkets tidning Nr 6 September 2008 Tio år efter Göteborgs-branden Märkt för livet Räddningsverket testar fridykning Utredare vill avskaffa SMO-monopolet

2 2 inledaren Sirenen Nr 6 September 2008 Varför en kamp mellan vardagsolyckor och kriser? INNEHÅLL nyheter Hur har tillsynen skötts? 4 Dåligt brandskydd på hotell igen 4 Branschen ökar säkerhetskraven 5 Blockerade dörrar kan göra bussen till dödsfälla 10 Släckgel gjord på potatis 11 Gammalt skum med ny släckförmåga 12 Krångligt ansluta till Rakel-systemet 13 Lyckade försök med fridykning 14 På gränsen mellan Sverige och Norge i Eda kommun pågår handeln för fullt. Men vad händer om översvämningar eller andra naturkatastrofer slår till vid en gränsövergång liknande denna, någonstans i världen? Kan vi samverka och samordna för att rädda liv och egendom? När jag skriver detta är jag på väg från årets Triplexövning i Morokulien nära Charlottenberg, en stor katastrofövning med flera hundra aktörer från många länder, till en annan övning i Enköping. Den förra med Räddningsverket som medarrangör, den senare med Krisberedskapsmyndigheten. En i värmländsk storskog, den andra i simulerad tekniktung stadsmiljö, båda viktiga framsteg för vår förmåga att hantera extrema händelser. Den grundläggande idén är densamma: Samarbete i nätverk på alla nivåer. Förebygga, förbereda, öva, lära. Tiden närmar sig för dessa två myndigheter att stänga dörren för gott. Det systematiska byggandet av nätverk och färdigheter ska drivas vidare i MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Jag minns när utredningen kom i maj Stödet från kommuner och landsting var kraftfullt, enhälligt: bra med en sammanhållen myndighet! Nu har organisationskommittén kommit en bit på väg och redan börjar man skönja det stålbad som väntar den nya myndigheten. Oavsett vilken hatt jag har på mig den som generaldirektör för Räddningsverket, GD för Krisberedskapsmyndigheten eller den som sitter på den blivande generaldirektören för MSB så har jag sagt samma sak; den nya myndigheten kommer inte att tillåtas en smekmånad. De gamla myndigheterna, alla tre, även Styrelsen för psykologiskt försvar, måste köra för fullt hela vägen in i kaklet på nyårsafton. Och på dag ett 2009 finns förväntningen att MSB ska vara den sammanhållande myndighet vi samstämmigt har talat om. När detta skrivs är första gruppen chefer för MSB rekryterade och organisationen beskriven. Tillsättningen av enhetschefer pågår. Omvärlden följer det framväxande bygget men känner inte igen sig i detaljerna. Då uppstår en oro, begriplig och viktig att ta på allvar. När Sveriges kommuner och landsting, SKL, samlade till en workshop i begynnelsen av detta arbete ställde deltagarna en viktig fråga som jag har tagit med mig bland många flera: Varför måste det vara en kamp mellan olyckor och kriser? Det är bra att frågorna hamnar under samma tak. Det där är en knäckfråga. MSB blir en mångfacetterad ny myndighet som spänner över hela skalan, och som ska driva på för samverkan och fler nätverk. För att riva murarna mellan gamla positioner används orden samhällsskydd och beredskap som ju omfattar hela skalan från olyckor, över krisberedskap till civilt försvar. Och för att systematiskt gifta ihop verksamheter till en myndighet kompetent att klara det nya uppdrag regeringen gett den; en styrning av myndigheten som fokuserar på den naturliga cykeln förebygga, förbereda, hantera och utvärdera för att lära. Oavsett om olyckan är liten eller katastrofen omfattande! Därför är det naturligt att de mest besjälade och engagerade aktörerna som följer tillblivelsen av MSB är en smula oroade. Nya ansikten och nya begrepp kan förvirra inledningsvis. MSB kommer att ha samverkan och samordning som ledmotiv i allt den tar sig för, vilket kräver ett modernt ledarskap och en del nya begrepp. Då är det sannerligen ett gott betyg att så många av de ledande cheferna har kunnat rekryteras från dagens SRV respektive KBM i hård konkurrens med andra sökande! Helena Lindberg Generaldirektör, Räddningsverket Brandskydd 2008 Ge oss rimlig chans att släcka bränderna 6 övning Triplex Vi har byggt resurser som FN behöver 16 Hög standard i nytt basläger 17 Göteborgsbranden tio år efter Har vi lärt något? 19 Vi får aldrig glömma 20 Vi ställer högre krav i dag 22 Mitt sätt att hedra Johanna 23 Göteborgsbranden satte få avtryck i lagen 24 Utanförskapet större än någonsin 25 erfarenheter Klena släckresurser i villabrand 28 Se upp för gamla värmedynor 30 ordet fritt Viktigt ha vardagsperspektiv 31 Sanningen gör ont ibland 32 BRF svart-målar deltidsbrandmannayrket 32 Blåljus endast på utryckningsfordon 33 Viktigast för chefen lönen eller samvetet? 33 Håll kårerna utanför! 34 Hyggesbränningar ska de behövas? 34 Omslagsbilden Foto: KATARINA SELLIUS Parash Lama överlevde med svåra brännskador. Hans bror och 62 andra ungdomar omkom i diskoteksbranden för tio år sedan. Sirenen Räddningsverkets tidning Sirenen bevakar utvecklingen inom Räddningsverkets ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Inledaren på sidan 2 är att betrakta som Räddningsverkets officiella linje. Ansvarig utgivare: Stig Dahlén. Adress: Sirenen, L 257, Karlstad. E-post: sirenen@srv.se Webb: Prenumeration är gratis. Beställes skriftligt genom att skicka in prenumerationstalongen som finns i slutet av varje nummer. Upplaga: exemplar. Adressändring görs via epost, på webbplatsen eller genom talongen som finns i slutet av varje nummer. Talongen skickas till: Prenumeration, Sirenen, L 257, Karlstad. Kom ihåg att uppge gamla adressen vid adressändring. Tryck: V-TAB, Västerås. Tryckt på miljövänligt papper. Tryckdag detta nummer: 24 September. Nästa nummer trycks 29 Oktober Redaktion Stig Dahlén Chefredaktör och ansvarig utgivare stig.dahlen@srv.se Gunno Ivansson Journalist gunno.ivansson@srv.se Per Larsson Journalist per.larsson@srv.se Katarina Sellius Journalist katarina.sellius@srv.se

3 Sirenen Nr 6 September 2008 nyheter 3 Utredare om SMO-utbildningen Avskaffa monopolet Det statliga monopolet för den den tvååriga utbildningen i Skydd mot olyckor (SMO) bör avskaffas. Det föreslår Sven Lindgren, landshövding i Kalmar län, som utreder framtiden för räddningsskolorna i Skövde och Rosersberg. Utredaren kommer föreslå åtgärder för att undanröja de hinder som finns för andra aktörer än staten att driva utbildning inom risk- och säkerhetsutbildning. Det vore rimligt att släppa SMO-utbildningen och bryta monopolet. Jag ser varken praktiska eller principiella skäl för varför SMO-utbildningarna bara skulle kunna genomföras av staten. Det är dessutom otidsenligt att staten ska utbilda sin egen och kommunernas räddningstjänst, anser utredaren Sven Lindgren och jämför med försvaret och polisen, där exempelvis utbildning av officerare och poliser ligger utanför myndigheterna. I maj tillsattes han av regeringen som särskild utredare för att undersöka möjligheten att låta privata aktörer ta över och driva verksamheten vid de avvecklingshotade skolorna i Skövde och Rosersberg. Sven Lindgren bedömer att båda räddningsskolorna skulle kunna ha en framtid. SMO-elever får slutföra på andra skolor Att hitta en så bra lösning som möjligt för SMO-eleverna på de två skolor som ska läggas ned, har varit det svåraste frågan i det här systemskiftet. Det säger Räddningsverkets utbildningschef Stefan Lundqvist, som i veckan personligen fick meddela SMO-eleverna i Skövde att de måste slutföra sina studier någon annanstans. Räddningsverket har fått i uppdrag av MSB-kommittén att se till att de elever som påbörjat en SMO-utbildning på skolorna i Skövde och Rosersberg kan slutföra sin utbildning på annat sätt. Det handlar totalt om 130 elever som inte kommer att kunna gå färdigt sin utbildning som de tänkt sig. Från och med nästa termin drivs inte deras skolor Utbildning i förändring. Möjligheten att låta privata aktörer ta över de avvecklingshotade skolorna Rosersberg och Skövde utreds. Foto: Johan Eklund Den unika kompetensen och faciliteterna i form av övningsfält gör att det finns en potential. Dessutom finns en efterfrågan både nationellt och internationellt på svensk räddningsutbildning, säger han. När det gäller räddningsskolan i Rosersberg har dock ingen ny aktör hittills visat intresse för att vilja finansiera en fortsättning av skolan. Marknaden finns men intresset för att ta över verksamheten i Rosersberg är svagt, konstaterar Lindgren. När det gäller Skövde har flera intressenter från näringslivet visat intresse för att driva skolan vidare på ett affärsmässigt sätt. Det som troligen sker efter årsskiftet är att Räddningsverkets tillgångar i Skövde kommer packeteras och bjudas ut till försäljning. Vem som helst kan då konkurrera om det. Något som försvårar ett övertagande av skolan i Skövde är beskedet från MSB-kommittén att andelen utlagd utbildning under 2009 blir mindre än vad i Skövde respektive Rosersberg längre i statlig regi. De ställs nu inför fyra olika alternativ: fortsätta med skolbundna studier i Revinge eller Sandö, eller övergå till distansstudier i Revinge eller Sandö. Det finns inte möjlighet att ge samtliga elever plats på de skolbundna alternativen i Sandö och Revinge, men vi hoppas kunna tillgodose alla önskemål. Efter en snabb enkät har det visat sig att merparten av SMOeleverna i Rosersberg kan tänka sig slutföra på distans, medan eleverna i Skövde i högre grad önskar att studera på plats. Ambitionen är att eleverna ska bli nöjda. MSB planerar att bidra ekonomiskt för att underlätta för eleverna att slutföra SMO-studierna, bekräftar Stefan Lundqvist. Det beräknas kosta MSB omkring två miljoner kronor att subventionera resor och boende för att eleverna ska kunna slutföra studierna antingen i Revinge eller i Sandö, enligt Lundqvist. De kvarvarande skolorna inom MSB kommer inte att kunna klara att genomföra all utbildning själv. Tidigare har förutsättningarna varit att 70 procent av utbildningen ska ligga inom MSB och 30 procent utanför. Det är det långsiktiga målet. Under nästa år hamnar vi på 16 procent som ska läggas ut på andra aktörer, säger Stefan Lundqvist. I pengar blir det omkring miljoner kronor. Vi får inte glömma att vi tidigare haft en överkapacitet och att vi kan fylla ut verksamheten på ett effektivare sätt. De utbildningar som ska som tidigare signalerats. Troligen kommer det inte finnas någon avtalad utbildningsverksamhet alls upphandlad i början av året. Att då ta över är naturligtvis förknippat med ett risktagande. Men om regelverket öppnas upp och den nya myndigheten har den goda viljan, kan det bli en positiv lösning, tror Sven Lindgren. Den 1 oktober ska utredaren presentera sina resultat för regeringen. KATARINA SELLIUS upphandlas under nästa år är Räddningsinsats för deltidsbrandmän. Den är bäst lämpad för att lägga ut i andra regioner för att få en bättre tillgänglighet för de kommunala räddningstjänsterna. Räddningsverket har fått i uppdrag att ta fram en ny modell för genomförande av utbildning, ett beställnings- och upphandlingsförfarande. Modellen ska presenteras i november och ska vara klar att tas i bruk från årsskiftet. Själva upphandlingen av utbildning beräknas ta ett halvår, säger Lundqvist. Utbildning i Räddningsinsats inför hösten 2009 kommer vara det första som ska upphandlas enligt modellen. KATARINA SELLIUS Skövdechefen: Vi får en längre startsträcka Staten slår undan benen på oss. Det säger en besviken Mona-Lena Beckman, skolchef i Skövde, som länge siktat på att driva skolan vidare och vara startklar i januari Mona-Lena Beckman hade hoppats att eleverna på SMO-utbildningen i Skövde kunde fortsätta på skolan också efter årsskiftet. Men så blir det inte. Mona-Lena Beckman De drygt 60 SMO-eleverna på skolan får slutföra sin utbildning på distans eller på skolorna i Sandö och Revinge. Tillsammans med beskedet att MSB troligen inte kommer lägga ut någon utbildning alls i början av året, blev det ett hårt slag för Skövdeskolan. Den oberoende beställarfunktion som enligt regeringens proposition ska införas i nya myndigheten, trodde jag skulle vara i full gång redan vid årsskiftet. Nu ser det inte ut att bli någon beställning av utbildning av andra aktörer förrän hösten 2009, befarar Mona-Lena Beckman. Vi har efterfrågan, kompetens och finansiär. Men nu har vi hamnat i en situation med ett annat utgångsläge. För oss är personalen och dess kompetens den stora tillgången. Det blir naturligtvis svårare att behålla den om vi inte har ekonomiska förutsättningar det första halvåret. Mona-Lena Beckman tror dock fortfarande på en framtid för Skövde. Tillsammans med företaget Autokaross i Floby har hon lämnat in en intresseanmälan till den särskilde utredaren Sven Lindgren. Tanken lever fortfarande, vi har ett kanonkoncept. Men det kommer att bli svårare nu om vi inte har något statligt ben att stå på alls. Vi får en längre startsträcka helt enkelt.

4 4 nyheter Sirenen Nr 6 September 2008 Upptäcktes efter dödsbrand Dåligt brandskydd på Brister i brandskyddet. Brister i räddningstjänstens tillsyner. Faktum som blev bekanta först efter en dödsbrand. I våras omkom en person i en brand på Röstånga Gästgivaregård i Svalövs kommun. Under renovering av hotellet stängdes brandlarmet av. Samtidigt tilläts en äldre man hyra in sig. Han omkom i en brand på sitt rum. Ett sånt förfarande kan ingen kontrollverksamhet gardera sig mot. Men efteråt gjordes både brandutredning och händelseutredning som lyfter fram andra problem. Sedan 1 januari 2004, då lagen om skydd mot olyckor trädde i kraft, ställs mycket större krav på den enskilde. Räddningstjänsten har tillsynsansvar. Röstånga-fallet visar uppenbara brister i att följa lagens intentioner och frågan är hur vanligt det är. Ägarna skickade 2005 in en skriftlig redogörelse att allt var i sin ordning. När räddningstjänsten tre år senare gjorde tillsyn upptäcktes stora brister. En del av dem liknar de som noterades 2001, då gamla räddningstjänstlagen rådde. Vi hade tyvärr inte följt upp det som påtalats vid tillsynen 2001, säger räddningschef Ewa Lövbom. Övergången till nya lag 2004 innebar att räddningstjänsterna lade mycket krut på att informera om lagen och den enskildes skyldigheter. Tillsynen kom senare, när det ansågs att fastighetsägare, verksamhetsutövare med flera borde ha börjat med systematiskt brandskyddsarbete (SBA) Men det har på många håll varit trögt att komma igång med SBA, säger Per-Erik Holmberg, som utför tillsyn i Svalövs kommun. Han blev förvånad över bristerna på hotellet i Röstånga. Eftersom den skriftliga redogörelsen talade om att det var okej, var det inte ett resultat jag väntat mig. Svalöv, Landskrona och Bjuv samarbetar kring tillsyner. I Svalöv finns ett 90-tal anläggningar som ska lämna skriftlig redogörelse av sitt brandskyddsarbete, och som därmed är aktuella för tillsyn. Räddningstjänsten har inga uttalade frister för tillsyn av hotell, men Holmberg tycker att vart tredje år är lämpligt. Det är givetvis så att skolor, sjukhus och andra stora offentliga lokaler går först. Ambition och verklighet kuggar inte alltid i. Röstånga skulle besökts i slutet av Det var svårt att hitta lämpliga tider för besök mellan julbord och andra aktiviteter. Därför sköts det på till februari Per-Erik Holmberg har väntat på det allmänna rådet från Räddningsverket. Det är bra, men kunde vara bättre anser han. Det vore mycket enklare för oss om det stod skall i stället för bör. Få fastighetsägare köper argument som är kostnadskrävande om räddningstjänsten anser att de bör finnas, är Holmbergs erfarenhet. Men nu ska räddningstjänsten i Svalöv bli hårdare. Skall ska användas när det anses befogat. Upptäcker ägaren att lagen inte kräver utan säger bör och överklagar vårt beslut, då får vi ta den processen. Per-Erik Holmberg anser att tillsynen blivit bättre. Under den gamla räddningstjänstlagen tittade vi mest på utrymningsvägar och liknande. Sedan 2007 utför vi mer regelrätt tillsyn. Utredningarna av branden i Röstånga har medfört att räddningstjänstens rutiner ändrats. Tillsyneförrättarna jobbar inte längre inom geografiska områden, de specialiserar sig i stället på olika typer av objekt. Syftet är att vi ska få ett likvärdigt skydd. Dessutom inför vi svarskort, vilket innebär att ägare som har krav på sig måste svara att de utfört åtgärderna, säger Ewa Lövbom. Leif Hägg, kommunalråd och ordförande i räddningsnämnden, har inga anmärkningar på tillsynsverksamheten. Vi försöker ha samma nivå i de tre kommunerna och utför kontinuerlig tillsyn där vi ska göra det. Sen jag tillträdde för två år sedan har vi i övrigt inte haft någon diskussion kring tillsyn. Helen Färlevik driver Röstånga gästgivaregård. Efter tillsynen i februari beställde hon omgående larm som skulle direktkopplas till SOS och förberedde andra åtgärder. Men branden hann före investeringarna. De tidigare anmärkningarna på brandskyddet vill Färlevik inte kommentera, det var innan hon tog över driften säger hon. Hur kunde ni ha en gäst på hotellet och samtidigt ha brandlarmet avstängt? Det vet vi inte, vi vet inte vem som stängde av larmet. PER LARSSON Räddningsverket kritiskt Hur har tillsynen skötts? Tillsynsfrågorna måste få bättre status. Det anser Räddningsverket Att man i Röstångafallet avvaktat tillkomsten av det allmänna rådet är inget försvar. Brandskyddet måste vara viktigare än så, säger Mette Lindahl-Olsson, enhetschef på Räddningsverkets olycksförebyggande avdelning. Hon konstaterar att det inte verkar ha funnits något systematiskt brandskyddsarbete på hotellet. Man ställer sig frågan hur man tänker när man hyr ut ett rum under pågående renovering, jag blir besviken över hur det kan fungera så. Det ska inte räddningstjänsten lastas för, men däremot kan man ifrågasätta hur tillsynen har skötts. Björn Johansson på Räddningsverkets tillsynsavdelning har noterat att ingen uppföljning gjordes efter tillsyn 2001 då brister upptäcktes. Det är inte bra. Det är ett fenomen som länsstyrelsen och vi stöter på då och då. Kan vara ett symtom på de brister i myndighetsutövningen som finns i vissa kommuner kom lagen om skydd mot olyckor som tydligt pekar ut den enskildes ansvar. Men kommunen har ansvar för tillsyn och det är givetvis svårt att sköta den om man inte gör tillsynsbesök eller följer upp tidigare brister. Ägaren eller den som driver verksamheten ska lämna in redogörelser över sitt brandskyddsarbete. Hur ofta det ska ske är upp till kommunen att meddela frister om. Det kan vara ett, två eller tio år. Men en del kommuner har inte meddelat frister för redogörelser, och det tycker jag är fel. Ett syfte med den skriftliga redogörelsen är att förtydliga den enskildes ansvar och den poängen försvinner ju om kommunen inte begär in redogörelsen, säger Björn Johansson. Tillsynsansvaret för hur branden i Röstånga hanterats ligger i första hand på länsstyrelsen i Skåne. Eftersom det i olycksundersökningen delades ut kritik mot kommunen fann vi anledning att ta del av ärendet. Räddningstjänsten har upptäckt brister och gjort förändringar, det tycker vi är gott nog, säger Carl-Axel Stenberg på länsstyrelsen. Förutom förändringarna applåderar Länsstyrelsen att olycksundersökningen öppet redovisar vad som hänt. I sin rapport skriver man. Svalövs kommun har på ett föredömligt sätt genomfört olycksutredningen och inte ängslats att framföra kritik mot den egna verksamheten, även om olyckan och konsekvenserna därav berott på andra omständigheter. Därför är det olyckligt om för mycket fokus nu läggs på den kommun som blottar sig, vi får inte skrämma från öppna utredningar, säger Carl-Axel Stenberg. PER LARSSON

5 Sirenen Nr 6 September 2008 nyheter 5 Brister påpekades redan 2001 hotell igen Strax innan branden hittades många brister i brandskyddet på Röstånga gästgiveri. Foto: Gert Andersson Januari 2001 Brandsyn enligt dåvarande räddningstjänstlagen genomfördes på gästgivaregården. Åtta brister påpekades, varav flertalet skulle åtgärdas före 1 maj. Krav på automatiskt brandlarm för rum på andra våningen. Uppmärksammades att brandlarmscentralen inte blivit revisionsbesiktigad, Rutiner för uppföljning av brister och larm fanns inte i organisationen. Inget datum för efterbesiktning bokades in av räddningstjänsten. Oktober 2004 Information om lagen om skydd mot olyckor, som trädde i kraft 1 januari 2004, samt tanken med systematiskt brandskyddsarbete (SBA) skickades till bland annat Röstånga gästgivaregård. Februari 2008 Vid tillsyn 25 februari upptäcktes en rad brister, exempelvis saknades utbildningsplan, plan för drift- och underhåll, kontrollsystem och checklistor, samt instruktioner och rutiner för hur receptionist skulle agera vid brandlarm. Dokumentation av brandskydd och brandrisker var bristfällig, likaså dokumentation av brandskyddsorganisation. Det framkom också att tidigare inlämnade skriftliga redogörelse inte var uppdaterad, bland annat saknades receptionist nattetid. Tillsyneförrättaren ställde krav på att brandlarmet skulle vidarekopplas till SOS, samt att värmedetektorer skulle bytas ut mot rökdetektorer. Bristerna skulle vara åtgärdade senast 20 mars Stora brister i brandskyddet har åter upptäckts på hotell. En skriftlig redogörelse visade att allt var i sin ordning, räddningstjänstens tillsyn visade något annat. Nu vill branschen själva certifiera brandsäkra hotell för att höja säkerheten. Foto:Malcolm Hanes /Scanpix Hotell ska certifieras November 2004 Representanter för gästgivaregården fick endagsutbildning i SBA. Januari 2005 Skriftlig redogörelse lämnades in till räddningstjänsten. Enligt redogörelsen var brandskyddet helt i sin ordning. Räddningstjänsten valde därför att vänta med tillsyn till dess att Räddningsverket gett ut allmänna råd för säkrare hotell, vilket förväntades ske i februari mars 2008 Brand på gästgivaregården. Renovering pågick och brandlarmet var avstängt. Trots det bodde en person på hotellet. Personalen upptäckte rökutveckling men ringde inte SOS omgående. Larmet uppskattas ha fördröjts med cirka elva minuter. En person dog. Källa: Räddningstjänstens händelseutredning. Branschen ökar säkerhetskraven Svenska hotell ska certifieras som brandsäkra. Bland annat kommer dygnet runt-bemanning att krävas Det är branschens eget grepp för att höja säkerheten. Sveriges hotell- och restaurangföretagares (SHR:s) mål är att certifieringen Brandsäkert hotell etableras som ett självklart krav hos kunderna. Vi hoppas att exempelvis resebyråer vid rumsbokning kräver att hotell är certifierade. Når vi dit blir det lätt att ställa krav på hotellen att de ska uppfylla nivån för certifiering, säger Clemens Wantschura, utvecklingschef på SHR. SHR, som har cirka 80 procent av landets hotell anslutna, ska med hjälp av Brandskyddsföreningen besiktiga hotellen. Arbetet börjar nästa år Det blir som en tillsyn. Brandskyddsföreningens konsulter utför den åt oss. SHR vill uppnå högre säkerhet, och att hotellen blir bra på att kontrollera sig själva. Verktyget finns och vi har ett styrelsebeslut på att certifieringen ska genomföras. I samband med besiktningen finns 63 kontrollpunkter som ska bockas av för att ett hotell ska bli certifierat. Bevakning dygnet runt, två utrymningsvägar och dörrstängare är de punkter som är ekonomiskt mest krävande för hotellen, säger Jens Hjort på Brandskyddsföreningen. De krav som SHR kommer att ställa för att hotell ska certifieras går lite längre än både lagen och allmänna rådet. Exempelvis säger man att utbildning och utrymningsövning ska ske årligen, allmänna rådet säger regelbundet. Kan SHR sätta press på hotell som missköter sig? Vi har inga sanktionsmöjligheter så länge man följer lagen och inte bryter etiska program. Och vi är ju i huvudsak till för att stötta våra medlemmar, säger Clemens Wantschura. Han anser att lagen om skydd mot olyckor är svårtolkad, men att de allmänna råd som Räddningsverket gett ut är ett steg i rätt riktning. Många i branschen har upplevt att de inte fått hjälp och stöd i sin tillsyn och är kanske rädda att föra en dialog med räddningstjänsten som i sin tur är rädd att ge definitiva besked eftersom det kan bli fel. Det allmänna rådet underlättar arbetet ganska radikalt. Även om säkerhetsarbetet släpar på sina håll anser Wantschura att det tagit fart de senaste åren. Allt säkerhetsarbete har sitt ursprung i två händelser: Göteborgsbranden och Borgholmsbranden. Det har taggat upp arbetet, inte bara hos oss utan även hos Räddningsverket. PER LARSSON

6 6 Brandskydd 2008 Sirenen Nr 6 September 2008 Marcus Glenting och Anders Bergqvist, båda från räddningstjänsten i Stockholm, levererade några beska droppar till landets brandskyddskonsulter under Brandskydd Förväntningarna på räddningstjänsten är för höga anser de. Analytisk dimensionering gör att brandskyddet ser olika ut överallt. Byggnadstekniska lösningar har en enorm inverkan på vår förmåga att göra en hyfsad insats. Vi måste få en standardisering så att det blir idémässigt lika annars kan vi inte hantera alla komplexa byggnader. Ge oss rimlig chans att släcka bränderna stockholm. Efter några stillsamma föredrag väcktes deltagarna på Brandskydd 2008 ur konferensdvalan av brandingenjörerna Anders Bergqvist och Marcus Glenting. Se till att skapa förutsättningar för räddningstjänsten att göra en bra insats, det görs inte i dag. Med en effektfull föreläsning ville de belysa glappet mellan teori och praktik. Konferensens tema var komplexa byggnader, men enligt Anders Bergqvist och Marcus Glenting, räddningstjänsten Stockholm, kan även en till synes enkel lägenhetsbrand bli en mycket komplex insats. Det är oerhört svårt att släcka en brand som inte är begränsad till brandcellen där den startade. Vi får då frågan: varför släckte ni inte branden? De gav själva flera förklaringar. Räddningstjänsten ska bistå med en utrymningsväg och det är enkelt i teorin, men svårare i praktiken. De tog som exempel vindslägenheter i Stockholm. Det är nästan omöjligt att få överblick över tak och svåråtkomliga innergårdar. Släckvatten till höga hus är ett jätteproblem. Svårigheterna åskådliggjordes genom att Anders Bergqvist och Marcus Glenting parallellt med sin presentation visade en film från ett larm om rökutveckling i Wennergren center. Klockan på filmen tickade allt medan föreläsningen pågick. Efter 29 minuter befann sig brandmännen högst upp och försökte få vatten i strålröret. När är det möjligt att göra en insats i en hög byggnad? Här var det ett idealläge, mitt i centrum och en okomplicerad om än hög byggnad. Ändå är släckinsatsen inte ens påbörjad efter 30 minuter. De körde pumpen på max och det räcker knappt till ett strålrör däruppe. Egentligen ska vi ha två strålrör för att gå in och göra en säker insats. Och kan man skicka in brandmännen på rökdykning när de i full mundering burit utrustning på kilo i 24 våningar? För komplexa byggnader görs så kallad analytisk dimensionering av brandskyddet. I Stockholmsområdet där arenor, höghus och tunnlar byggs i ett svindlande tempo, är räddningstjänsten orolig för speciallösningar som ser olika ut för varje byggnad. Byggnadstekniska lösningar har en enorm inverkan på vår förmåga att göra en hyfsad insats. Vi måste få en standardisering så att det blir idémässigt lika annars kan vi inte hantera alla komplexa byggnader. Deras budskap till konferensen var: Se till att skapa förutsättningar för räddningstjänsten att göra en bra insats, det görs inte i dag. Nybyggnader är en sak, men vid om- och tillbyggnad får det stryka på foten direkt, säger Anders Bergqvist. Bo Wahlström, konsult på Brandskyddslaget, undrade vem som tar upp stafettpinnen för en standardisering. Han reagerade på att Bergqvist - Glenting slängde ur sig en massa frågor utan att ha några förslag på lösningar. Jagt skulle vilja bolla tillbaka Karl Harrysson frågan: vad kan ni då? Det får vi aldrig något svar på. Frågar vi vad räddningstjänsten kan om de får ytterligare en stigarledning blir svaret att det beror på. Karl Harrysson, Brandskyddslaget, har svårt att se att kritiken ska gälla byggandet av den nya nationalarenan Swedbank Arena. Vi har haft många diskussioner i den säkerhetsgrupp som skapades för att få en dialog med polis och räddningstjänst, just för att det inte ska bli diskussioner efteråt. Det måste kunna göras anpassade lösningar, det finns inga sådana byggnader som Swedbank Arena i Sverige, säger Karl Harrysson. Gunno Ivansson

7 Sirenen Nr 6 September 2008 Brandskydd Snabb utrymning från nya nationalarenan stockholm ska Sveriges nya nationalarena Swedbank Arena i Solna stå klar. För en så komplex byggnad finns inga tumregler att basera brandskyddet på. Här gäller analytisk dimensionering. Bränder på stora arenor är ovanligt, det har aldrig hänt i Sverige. De största riskerna är trängsel och raserade konstruktioner. Med så många människor på en liten yta kan en arenabrand få förödande konsekvenser. Vid branden i Bristol 1985 omkom 56 människor. Läktarna var byggda av trä och de som försökte sätta sig i säkerhet ute på planen omkom av strålningsvärmen. De flesta miste livet vid blockerade eller låsta nödutgångar. Det är två saker som avgör utgången vid en arenabrand: brandförloppet och utrymningsvägarna, säger Karl Harrysson, brandkonsult vid projekteringen av Swedbank Arena. Därför har det satsats mycket på utrymningen. Från läktarna ska publiken snabbt kunna ta sig till foajéerna. I hörnen på plannivå finns fyra utrymningsvägar, elva meter breda. Enligt arkitekter och brandkonsulter ska publiken kunna sätta sig i säkerhet på sex minuter och vara ute ut arenan på åtta minuter. Simuleringar har genomförts för en rad secenarier. Vi har gjort rökfyllnadssimuleringar och utrymningsberäkningar enligt både svenska och internationella riktlinjer. Vi har testat brandförlopp såväl för arena som foajéer, och inte minst fallerande tekniska lösningar. Allt ska tredjepartsgranskas, säger Karl Harrysson. Räddningstjänsten har fått fem egna separata insatstrappor för att slippa möta utrymmande publik. Bakom den översta läktaren löper en insatsgång runt hela arenan. Gunno Ivansson Så ska Sveriges nya nationalarena, Swedbank Arena, se ut, planerad invigning i april Det blir Europas första tempererade arena med skjutbart tak. Enligt planerna ska publiken, vid konserter upp till personer, kunna sätta sig i säkerhet på sex minuter och vara ute ur arenan på åtta minuter. Hur kan ett felisolerat kaminrör få kosta 150 milj stockholm. Vart tog egendomsskyddet och miljöaspekterna vägen? Det undrade Hans-Eric Zetterström, Länsförsäkringar, i paneldebatten som avslutade konferensen. När jag sammanfattar de här två dagarna blir jag lite orolig när jag hör om Boverkets otydliga regler och konsekvenserna för miljön av att räddningstjänsten inte klarar stora bränder. Han syftade på Marcus Glentings och Anders Bergqvists demonstration av svårigheterna med höga byggnader samt Claes Malmqvist och Björn Yndersmarks redogörelse för vindsbränder som är nästan omöjliga för räddningstjänsten att rå på. Jag efterlyser förlåtande system. Vägverket bygger vajerräcken för att fånga upp bilarna och förhindra en kollision. Men hur kan en felplacerad sop-påse i Vellinge få orsaka brandskador för 100 miljoner kronor, och hur kan ett felisolerat kaminrör i Malmö få orsaka skador för 150 miljoner? undrade Hans-Eric Zetterström. På den avslutande frågan från moderatorn Kasten Erichs om brandskyddet i dag är bättre än för 20 år sedan, svarade alla i panelen ja utom Hans-Eric Zetterström. När det gäller att rädda liv, ja men egendomsskyddet har blivit sämre. Dagens industribyggnader är väderskydd för processer och jag ser med fasa på framtida konsekvenser av den stora cellplastanvändningen. Bra förening för konsulter Under konferensen demonstrerades ett system för verifiering av bland annat brandgasventilation. Aggregatet eldas med sotfri metanol och kompletteras med teaterrök. Det är tänkt för köpcentrum, samlingslokaler, kontor. Demonstrationen gick så där... stockholm. De större brandkonsultföretagen bildade i januari i år en branschförening, Sveriges brandkonsultförening, Bra. Syftet är att strama upp branschen. Det finns i dag ett 25-tal konsultföretag med anställda och kvalitén på konsulterna varierar, säger föreningens ordförande Jan Nählinder, Øresund Safety Advisors. Föreningen har etiska regler och vill bland annat definiera yrkesrollen. Vad är en brandkonsult? Det ska vara rätt kompetens för rätt typ av objekt. Det har bildats en praxis som inte är gemensam för hela branschen hur vi tolkar saker. Det ska vara beprövade lösningar, vi ska inte hitta på eget överallt. Han underströk vikten av de etiska reglerna i åtta punkter som medlemsföretagen förbinder sig att följa. Där står bland annat att medlemmar ska: Verka på ett ärligt, objektivt och noggrant sätt, grunda sina bedömningar på vetenskap och beprövad erfarenhet och uttrycka sin sakkunniga uppfattning även om den strider mot uppdragsgivarens. Folk säger att ni följer ändå alltid beställaren, men så är det absolut inte, säger Jan Nählinder, som hoppas att de nuvarande tolv medlemsföretagen snart ska vara 20.

8 8 nya myndigheten Sirenen Nr 6 September 2008 MSBs organisation Generaldirektör Helena Lindberg Strategisk ledningsfunktion? Överdirektör Placering: Stockholm (Inte utsedd av regeringen vid Sirenens pressläggning) Chefsjurist Namn: Key Hedström Placering: Karlstad Bor: Karlstad Ålder: 57 Bakgrund: Har studerat i Stockholm och Lund och tjänstgjort bland annat vid Stockholms tingsrätt och Stockholms stadskanslis juridiska avdelning. Kom till Räddningsverket 1986, där han varit chefsjurist. Blir även chef för den juridiska enheten i MSB. Kommunikationsdirektör Namn: Svante Werger Placering: Stockholm Bor: Stockholm Ålder: 40 Bakgrund: Har förflutet som journalist. Har senaste tolv åren arbetat med information, först i Överstyrelsen för civil beredskap och därefter som informationschef och chef för krishanteringsenheten på Krisberedskapsmyndigheten. HR-direktör Namn: Louise Bodegård Placering: Stockholm Bor: Uppsala Ålder: 61 Bakgrund: 35 år som statstjänsteman och har bland annat hunnit med tolv år i universitetsvärlden. Arbetar i dag med departementsgemensamma arbetsgivarfrågor i regeringskansliet. Ekonomi- och planeringsdirektör Namn: Björn Myrberg Placering: Stockholm Bor: Sollentuna Ålder: 35 Bakgrund: Ekonomichef och verksamhetsledare på Swedint i Södertälje. Deltog i organisationskommittén som förberedde bildandet av Krisberedskapsmyndigheten 2002, där han blev ekonomichef. Är nu sekreterare i MSB-kommittén. Avdelningar Utvärdering och lärande Chef: Pertti Nordman Placering: Stockholm Bor: Sigtuna Ålder: 51 Bakgrund: Statsvetare med förflutet från Riksrevisionsverket, bland annat som stabschef, och därefter chef för en av effektivitetsavdelningarna. I dag departementsråd och enhetschef på finansdepartementet. Insats och samordning Chef: Anneli Bergholm Söder Placering: Stockholm Bor: Stockholm Ålder: 49 Bakgrund: 20 år som chef på olika nivåer inom polisväsendet. Sedan 2007 chef på Krisberedskapsmyndigheten, först för krishanteringsenheten, sedan ett halvår chef för samordningsenheten. Risk- och sårbarhetsreducerande arbete Chef: Elisabeth Söderberg Placering: Karlstad Bor: Hammarö Ålder: 40 Bakgrund: Brandingenjör Kom till Räddningsverket 1994, sedan 2004 chef för Räddningsverkets avdelning för olycksförebyggande verksamhet. Utbildning, övning och beredskap Chef: Roy van Dalen Placering: Karlstad Bor: Skattkärr utanför Karlstad Ålder: 56 Bakgrund: Verksamhetskontroller vid Polismyndigheten Värmland. Bakgrund som kommunjurist. Hos polisen har han varit myndighetschef, verksamhetsutvecklare och chefsutbildare. Verksamhetsstöd Chef: Ulrica Johansson Placering: Karlstad Bor: Karlstad Ålder: 45 Bakgrund: Civilekonomexamen Har därefter arbetat som revisor, controller och ekonomichef. Sedan 2002 stabschef på Räddningsverket. MSB ska vara en öppen, kompetent och drivande myndighet med fokus på individen och samhället Fotnot: Namnen på avdelningarna är fortfarande arbetsnamn. För samtliga högre chefer gäller förordnanden på fyra år. Rekrytering av enhetschefer pågår (totalt 41 enheter). Verksamhetschef, Sandö Namn: Anita Gahlin Placering: Sandö Bor: Härnösand Ålder: 51 Bakgrund: Har arbetat som akutsjuksköterska och inom gymnasieskolan som lärare och rektor. De senaste åren har hon arbetat på Räddningsverket Sandö, numera som tillförordnad skolchef. Verksamhetschef, Revinge Namn: Håkan Björklund Placering: Revinge Bor: Södra Sandby utanför Lund Ålder: 47 Bakgrund: Började som yrkesofficer i Hässleholm. Kom till Räddningsverket i Revinge 1987, först som lärare. Blev biträdande skolchef 2004 och är sedan januari 2008 skolchef.

9 Sirenen Nr 6 September färre anställda nya myndigheten 9 Vi får se till att jobba snabbare och smartare Bygget av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) går in i slutfasen. Frånsett överdirektör är alla högre chefer rekryterade. De är alla samarbetsinriktade personer med hög strategisk förmåga. Dessa egenskaper har varit viktigast, säger blivande MSB-chefen Helena Lindberg. Som ordförande i MSB-kommittén ser hon till att arbetet bedrivs i hög fart. Det är många pusselbitar som ska på plats innan MSB inrättas 1 januari och tre myndigheter samtidigt läggs ner, däribland Räddningsverket. Organisationen med ledningsfunktion och avdelningar med rekryterade chefer framgår av skissen på sidan till vänster. Jag har eftersträvat en blandning av ålder, kön, bakgrund och chefserfarenheter. De rekryterade är mellan 35 och 61 år, säger Helena Lindberg. Samarbetsförmåga och strategisk blick är egenskaper som bedömts som särskilt viktiga i rekryteringen. Det handlar om stora avdelningar och då krävs hög förmåga till strategiskt tänkande. En bred kännedom om samhället och förståelse för förvaltningsmodellen är också oeftergivliga krav eftersom hela verksamheten bygger på att vi jobbar över gränser, både inom och utanför MSB. Det har knorrats på en del håll över att ingen ledande chef har bred bakgrund i kommunerna eller dess räddningstjänster. Är det ett medvetet val? Jag har medvetet valt att omge mig med chefer som har funnits på och behärskar den strategiska nivån. Det avgörande för mig har varit att sätta ihop ett lag som kan se till helheten. Många bollar att hålla reda på. Så har det varit länge för MSB-kommittén och fortfarande återstår mycket innan den nya myndigheten inrättas 1 januari. Från vänster: Eva Rundkvist, Björn Myrberg, Helena Lindberg (kommitténs ordförande), Susanne Adolphi och Thord Eriksson (huvudsekreterare). Det blir viktigare att ha personer med kommunal bakgrund, exempelvis räddningstjänstexpertis, på enhetschefsnivån. Till saken hör också att det inte var särskilt många sökande med kommunal bakgrund till tjänsterna som avdelningschefer, svarar Helena Lindberg. Nästa steg i bemanningen av MSB blir att rekrytera enhetschefer, inte mindre än 41 stycken. Frågan om nyckelposten överdirektör var fortfarande olöst vid tryckningen av detta nummer. Tjänsten utannonserades och det är regeringen som utser MSB:s näst högste chef. Ett 30-tal sökte, sex kallades till intervju. Helena Lindberg har till regeringen lämnat förslag på tre av sex intervjuade kandidater. Jag hoppas utnämningen sker snabbt, det är viktigt för den fortsatta processen. Tidigt trodde många att MSB-kommitténs huvudsekreterare Thord Eriksson skulle bli överdirektör, en person med gedigen bakgrund i räddningstjänsten, från Kommunförbundet och Försvarsdepartementet. Men han är inte längre aktuell, han sökte nämligen aldrig tjänsten. Namnet som det nu snackas mest om är i stället Nils Svartz, Krisberedskapsmyndighetens nuvarande överdirektör. Svartz motsvarighet på Räddningsverket, Ivar Rönnbäck, sökte heller inte den utannonserade tjänsten. Men Rönnbäck får ändå en viktig roll i MSB, han knyts till myndighetens strategiska ledningsfunktion. Jag vill förstärka ledningsfunktionens kompetens inom Räddningsverkets sakområden och är därför angelägen om att ta vara på Ivar Rönnbäcks djupa kunskaper och erfarenheter. Han kommer närmast att ha uppgifter kopplade till nästa års arbete med att förbereda och genomföra EU-ordförandeskapet, säger Helena Lindberg. Parallellt med MSB-kommittén arbetar en av regeringen utsedd förhandlingsperson för att se över om verksamheten på Räddningsverkets skolor i Rosersberg och Skövde kan bedrivas i icke statlig regi efter årsskiftet. I Skövde har man hoppats att MSB efter årsskiftet ska lägga ut delar av sin utbildning för räddningstjänstens personal på annan aktör, underförstått Skövde. Helena Lindberg har gett följande besked till Skövde: Uppdraget till MSB är att driva verksamhet i Revinge respektive Sandö. Min uppgift är att se till att MSB bedriver verksamheten så effektivt som möjligt. Sedan, när MSB har bildats, kan det bli aktuellt att upphandla utbildning av de aktörer som finns på marknaden. Elever som går utbildningen Skydd mot olyckor (SMO) på de skolor som avvecklas har senaste tiden uttryckt oro för hur de kan slutföra sin utbildning. Helena Lindbergs besked till SMO-eleverna är: MSB garanterar att samtliga elever kan slutföra sin utbildning. Hur många tjänster som kommer att finnas i MSB är i nuläget inte mer preciserat än i somras, mellan 700 och 800. Frågan om dimensionering i detalj har just påbörjats. Helt klart är att färre människor ska utföra lika mycket som 1100 personer tillsammans gjorde i de tre myndigheter som försvinner. Regeringen har sagt att alla verksamheter som de tre myndigheterna bedriver i dag, de ska också MSB bedriva men med mindre budget och färre anställda. Ska den ekvationen gå ihop får vi helt enkelt se till att jobba både snabbare och smartare, säger Helena Lindberg. Sotningsutbildningen blir kvar i Rosersberg Räddningsskolan i Rosersberg finns inte kvar i statlig regi efter årsskiftet, men utbildningen av skorstensfejare fortsätter där. Ansvaret för verksamheten förs över till skolan i Sandö. Sotning Det har varit flera turer kring sotningsutbildningen. Mats Sjöstrand föreslog i sin utredning av ny myndighet att utbildningen skulle flyttas från Rosersberg till Revinge. Det har även förekommit diskussioner om att annan aktör skulle ta över, bland annat Sveriges Skorstensfejaremästares Riksförbund (SSR). Det väsentliga för oss och det vi fokuserade på i vårt remissvar var att sotningsutbildningen ska ligga kvar i Rosersberg. Så blir det och det tycker vi är bra. Det är också okey för oss att MSB tar över utbildningen från Räddningsverket, att ansvaret för verksamheten förs över till skolan i Sandö har mindre betydelse, säger Ulf Lindén, vd i SSR. En flytt från Rosersberg hade varit en mycket olycklig lösning. Förutom att Rosersberg ligger geografiskt bra till och har moderna lokaler så hade en flytt Sotningsutbildningen blir kvar i Rosersberg och därmed räddas även vårterminen Ivar Rönnbäck inneburit ett uppbyggnadsarbete på annan ort med stora kvalitetstapp under flera år. Vi hade fått ställa in utbildningen våren 2009, kanske också nästa höst. SSR är inte främmande för att på sikt själv ta över sotningsutbildningen, alternativt låta någon annan aktör göra det. Hittar vi en bra lösning efter 2009 är det fullt möjligt, men det får vi se då. Utbildningen omges av en hel del regelverk som måste klaras ut innan någon annan eventuellt tar över. Tills vidare är vi nöjda med den lösning som MSB medverkat till för MSB:s initiativ att göra skolan i STIG DAHLÉN Sandö till ansvarig utbildningsanordnare gör det möjligt att ta in elever redan till vårterminen. Detta var också ett av skälen till att MSB valde att låta sotningsutbildningen bli kvar i Rosersberg och i myndighetens regi. Det finns ett behov av mer brandskyddskontroll ute i kommunerna, vilket kräver tillgång på utbildad personal. Utbildningsverksamheten tål inget avbrott. Därför kommer sotarutbildningen att drivas på Rosersberg med befintliga lärare, säger MSB-kommitténs ordförande Helena Lindberg.

10 10 nyheter Sirenen Nr 6 September 2008 Det dröjde inte länge förrän bussen som antänts i fullskaleförsöket på SP i Borås var utbränd. Så här såg det ut efter nio minuter. Utrymningsvägarna är begränsade och skulle aldrig accepteras i en byggnad. Dessutom är inredningen betydligt mer eldfängd än i exempelvis tåg. Det bidrar till att brandförloppet kan bli mycket snabbt. Foto: SP, Borås Blockerade dörrar kan göra bussen till dödsfälla BoråS. Bussar brinner oftare än lastbilar och är svårare att utrymma. Frågan är inte om en svår olycka ska inträffa i Sverige, utan när, sa Vägverkets expert Jan Petzäll vid ett seminarium om bussbränder. Bussbränder Seminariet genomfördes vid Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP) i Borås i somras och hade samlat mycken sakkunskap. Busstrafiken har ökat kraftigt senaste decenniet och därmed också riskerna för såväl kollisioner som bränder. En modern tvåvånings turistbuss tar cirka 85 passagerare. Utrymningsmöjligheterna är ytterst begränsade med två smala och branta trappor som leder till dörrar, vars bredd inte skulle accepteras i en motsvarande byggnad. Dessutom finns båda dörrarna på samma sida av fordonet. En buss som fattar eld under dessa förhållanden kan snabbt bli ett brinnande inferno. Om bussen välter på höger sida blockeras förmodligen utrymningsvägarna. Enda sättet att ta sig ut ur bussen är i så fall att krossa en eller flera rutor. Som hjälp till detta finns, ibland, hammare. Men även om dessa är kvar i sina hållare är uppgiften närmast hopplös. Om bussen ligger på sidan befinner sig de tillgängliga rutorna cirka 2,5 meter upp i det som nu är tak. Är det verkligen möjligt att klättra upp och slå sönder en tjock glasruta i den riktningen? Rolf Hammarstöm, brandforskare vid SP, uppskattar att drygt en procent av alla bussar råkar ut för brandincidenter varje år. Det är fem-tio gånger vanligare att en buss brinner jämfört med en lastbil: Vi vet att bränder oftast börjar i motorrummen. I dag har försäkringsbolagen krav på att det ska finnas detektion och släcksystem i nya bussar som ska försäkras. Men det rullar förstås många äldre och oförsäkrade fordon som inte är försedda med detta. Bränder i bussar kan leda till att många människor omkommer. Det finns det många exempel på, såväl i Sverige som i andra länder. Vid en bussbrand på en motorväg i Frankrike 1982 omkom 53 människor. En rekonstruktion visade att bussen blev helt fylld med svart rök på bara 90 sekunder. Vid en bussbrand i Polen 2005 innebrändes 13 personer. Den hittills svåraste trafikskadehändelsen i Sverige inträffade 1976 vid Axamo utanför Jönköping. Ett punkterat tvillingdäck på en bakaxel till en turistbuss överhettades och tog eld. När chauffören upptäckte faran och öppnade båda dörrarna blev det tvärdrag och lågorna spred sig snabbt in i passagerarutrymmet genom den bakre dörren. 15 av de 43 passagerarna omkom i lågorna. Det finns också exempel från senare tid. En snöig och blåsig vinterdag välte en tio år gammal tvåvåningsbuss i ett dike vid Fjärdhundra utanför Enköping. Båda utrymningsdörrarna blev blockerade. Men lyckligtvis lossnade samtidigt den stora vindrutan fram på bussen och föll åt sidan. Till en början uppstod ingen brand och de flesta av de 60 personerna ombord kunde snabbt ta sig ut den vägen. Men efter några minuter överhettades motorn längs bak i bussen. Det blev en motorsprängning med en brand som snabbt spred sig. Ingen omkom, men en kvinna som ådragit sig ett benbrott räddade sig ut i sista stund. Om inte framrutan lossnat hade katastrofen varit ett faktum. Frågan är inte om en svår olycka ska inträffa i Sverige, utan när det ska ske, sa Jan Petzäll från Vägverket i Borlänge vid seminariet. Obligatorisk brandskyddskontroll av bussar i samband med den årliga besiktningen hos Svensk Bilprovning infördes i Sverige redan Men det räcker inte. Vi måste ta vara på varningarna och dramatiskt förbättra utrymningsmöjligheterna från våra bussar. Det gäller inte bara Sverige utan i hela Europa, betonade Petzäll. Inredningen i bussar är betydligt mer eldfängd än exempelvis inredningar i tåg och fartyg. De internationella brandkraven för bussar är lägre. Det svenska Vägverket och dess norska motsvarighet Statens Vegvesen har därför gett SP i uppdrag att genomföra ett projekt med brandstatistik, riskvärderingar, datorsimuleringar samt att utföra fullskalig brandprovning av en hel buss. Inom EU finns en delad syn på utrymningsvägarna från bussar. I Storbritannien har man sedan många år utrustat bussarna med en extra dörr på förarsidan. I Tyskland, Frankrike, Sverige och andra länder räknar man med att passagerarna vanligtvis ska kunna utrymma via ordinarie dörrar. I en nödsituation ska de evakueras genom krossbara rutor eller via takluckor. SP har genomfört fullskaleförsök med en relativt modern turistbuss. Det skedde i flera steg: detektion och brandmotstånd i bagageutrymme och motorrum samt brandspridning vid brand i däck och hjulhus. Slutligen gjordes ett fullskaleförsök för att utröna hur snabbt en bränslebrand i ett motorrum sprider rök och värme till passagerarutrymmet. Det höll på att ta en ände med förskräckelse. En obrännbar skärm som ska hjälpa till att fånga upp rökgaserna för analys och rening ramlade plötsligt ner. Röken spred sig i hela labbet och försöket måste avbrytas. Ulf Erlandsson Fotnot: För mer info, kontakta Rolf Hammarström, SP, tel , rolf. hammarstrom@sp.se eller Patrik Johansson, SP, tel , patrik.johansson@sp.se

11 Sirenen Nr 6 September 2008 nyheter 11 Potatiskgelens egenskaper demonstrerades för representanter för Räddningsverket i somras. Vidhäftningsförmågan är god liksom förmågan att skydda mot brand. Grundligare test ska nu göras i Sverige. Foto: Bo Nystrand Räddningsverket testar fransk uppfinning Släckgel gjord på potatis Får det vara en grillad special med släckgel? Ett franskt företag har utvecklat en släckgel baserad på potatis som inte bara är miljövänlig den är ätbar. När en fabrik för tillverkning av potatismjöl i franska Haussimont lades ner ställde staten upp med omställningsbidrag för att hitta nya användningsområden för potatismjöl. Bland annat anställdes forskare som upptäckte potatismjölets flamskyddande egenskaper. Produkten som utvecklats är ett vitt pulver som potatismjöl och gjord på en särskilt stärkelserik potatissort. Genom att blanda vatten med 4-5 procent potatismjöl får man en släckgel med goda släckegenskaper och vidhäftningsförmåga. Medlet är testat och godkänt som släckmedel i Frankrike men ännu inte ute på marknaden. I somras provades medlet av Räddningsverket med en skärsläckarutrustning. Det är jätteintressant om man kan få samma släckeffekt som med vanligt skum, då är en naturlig produkt att föredra, säger Bo Andersson, Räddningsverket. Släckmedlet är fullt biologiskt nedbrytningsbart och är skonsamt mot utrustningen eftersom Bo Andersson, Räddningsverket, tar sig ett smakprov från släckgelen. det inte är korrosivt. Tack vare vidhäftningsförmågan och de flamskyddande egenskaperna var det tänkta användningsområdet inledningsvis att skydda byggnader och skapa brandgator vid skogsbränder. Det är ett jätteproblem på kontinenten där det går oerhört fort vid skogsbränderna. Men medlet har också visat sig ha goda släckegenskaper och förhindrar återantändning. Men det behövs göras fler tester på vanliga brandscenarier vilket vi ska göra under hösten, säger Bo Andersson. Gunno Ivansson Potatisgelen, som är gjort på en särskilt stärkelserik potatissort, står emot medan den oskyddade konstruktionenantänds av branden. Den gröna gelen testades även med en skärsläckarutrustning. Den är snäll både mot naturen och utrustning.

12 12 nyheter Sirenen Nr 6 September 2008 Tryckluftsskummet är på väg tillbaka inom svensk räddningstjänst. I den moderna tappningen heter det Cafs, Compressed Air Foam Systems, och har imponerat stort på de som testat systemet. Man tänker att det är för bra för att vara sant, det måste finnas en hake, säger Anders Strömberg, på räddningstjänsten i Norrtälje. Gammalt skum med ny släckförmåga Tryckluftsskummet uppfanns redan på 1930-talet. Nu gör den gamla släckmetoden comeback under namnet Cafs. De som testat tekniken är lyriska över släckförmågan. Man tänker att det är för bra för att vara sant, det måste finnas en hake. Men efter ett halvår har vi fortfarande inte hittat haken, säger Anders Strömberg, versamhetsansvarig för driften på räddningstjänsten i Norrtälje. Cafs, Compressed Air Foam Systems, på svenska tryckluftsskum, är vanligt i USA och Europa. För några år sedan började metoden användas i Norge och det är därifrån den kommit till Sverige. Skummet genereras med hjälp av tryckluft och är mycket stabilt. Det ser ut som raklödder och släckeffekten är fruktansvärt bra. Allt skum förbrukas vid släckningen, det blir inget kvar på golvet. Det blir heller ingen ångexpansion, vilket är ett stort problem till exempel vid källarbränder. Brandmännen kommer ut torra efter släckningen, säger Anders Strömberg. Tryckluftsskummet har också en förmåga att klibba fast. Kastlängden är nästan 25 meter och vidhäftningsförmåga gör att man kan lägga skumsegel på en byggnad. Är temperaturen under 100 grader försvinner löddret, man behöver inte som förut gå och skvätta vatten hela tiden av rädsla för återantändning. Det syns på löddret. Norrtälje har testat systemet på alla tänkliga brandtyper och funnit att det fungerar lika bra överallt. Det testades till och med på en svårsläckt soptippsbrand söder om Stockholm i somras. Södertörn hade försökt med allt, från traditionellt skum till att släcka med hjälp av helikopter men misslyckats. Enda sättet var att lyfta undan massorna med hjälp av en lastmaskin men röken gjorde även det omöjligt. Vi har ett samarbete med Södertörn och när vi hade Cafssystemet för test föreslog vår räddningschef att vi skulle pröva det på soptippen. När vi lade ut tryckluftsskummet dämpades röken direkt och lastmaskinen kunde köra fram. Efter att ha testat Cafs är räddningstjänsten i Norrtälje övertygad om systemets kapacitet. Det är det största som hänt inom släckteknik på länge, vi är sålda och har beslutat satsa på Cafs på alla stationer. Utöver släckförmågan är den stora fördelen att systemet mångfaldigar släckmedelsmängden. Det var huvudskälet till att räddningstjänsten i Strömstad beslöt satsa på ett Cafs-system åt brandvärnet på Sydkoster. Vi ville ha ett anständigt släcksystem för ett fordon under 3,5 ton som kan köras med B-körkort. Cafs sjufaldigar släckmedlet, har du 500 liter vatten får du ut liter släckmedel. Det är allround och man behöver aldrig fundera på om det är lämpligt för den och den branden, säger Bernt Eriksson, räddningschef i Strömstad. Andra fördelar är att skummet kommer färdigt redan i slangen vilket gör den lätthanterlig. Men i slutändan är det släckeffekten som imponerat mest under de visningar som skett. Har man sett den förbluffande släckeffekten går det inte att blunda och inte pröva. Jag har sett systemet slå ut hela övertändningen i en 1,5-plans villa bara genom att spruta in skum utifrån genom ett fönster. Det innebär att vi inte lika ofta behöver gå in och rökdyka utan kan släcka utifrån. Det minimerar också vattenskadorna, säger Bernt Eriksson, som även begärt pengar för att utrusta förstabilen i Strömstad med ett Cafsaggregat. Gunno Ivansson

13 Sirenen Nr 6 September 2008 nyheter 13 Räddningsverket Fantastiskt för rätt typ av brand På rätt typ av brand är släckeffekten med tryckluftsskum fantastisk, säger Stefan Särdqvist, Räddningsverket och expert på släckmedel. Det finns i princip två sätt att släcka en brand: kyla brandgaserna och sedan angripa brandytorna eller också gå direkt på brandytorna. De senaste 20 åren har brandsläckning i Sverige handlat om att kyla brandgaserna för att häva övertändningen och sedan gå på de brinnande ytorna. Tryckluftsskum däremot arbetar direkt mot brandytorna och är mindre bra på att kyla brandgaser. Tekniken är effektivast för utomhusbränder som övertända byggnader eller bilbränder där det är ointessant att kyla brandgaser. Inomhus kräver tekniken ett annat handhavande. Tack vare den stabila skumkvalitén är metoden effektiv när en brand riskerar sprida sig. Om man täcker fasaden på huset intill med skum vet man att där kan det inte brinna. Inte ens vattenkanoner räcker till för det och de drar stora resurser. Ett intressant alternativ med klara fördelar, men inget undermedel som ersätter dagens utrustning och taktik i alla lägen. Det kom SP, Sveriges provnings- och forskningsinstitut, fram till i en rapport om Cafs för tre år sedan. Rapporten är en sammanställning av erfarenheter av Cafs från USA, England och Tyskland där tekniken är uppskattad och har använts i flera år. Enligt Henry Persson på SP måste erfarenheterna sättas in i ett sammanhang. När jag läser de amerikanska rapporterna får jag uppfattningen att vi inte utgår från samma jämförelsegrund. I USA tycks man använda en annan släcktaktik än i Sverige med betydligt högre flöden och mer slutna strålar medan vi här har kommit mycket längre i utvecklingen av en effektiv metodik. Vi använder dimstrålrör och pulsationsteknik, skärsläckaren ihop med PPV-fläktar, etc. vilket fungerar oerhört bra. Stefan Särdqvist Jämfört med traditionellt skum, som har en skumvätskeinblandning på 3-6 procent, kräver tryckluftsskum bara 0,1 procents inblandning. Skumvätskan består av biologiskt nedbrytbara tensider vilket gör tekniken mindre miljöbelastande än traditionella skum. Om man släcker snabbt med ett skum ska det jämföras med miljöeffekten av den fortsatta branden om man använder vatten. Även om Stefan Särdqvist ser förtjänsterna med tekniken löser den inte alla problem. Jag blir av naturen skeptisk när en teknik påstås klara alla typer av bränder. Det har vi inte i dag och det kommer vi inte att få i framtiden. Däremot tror jag att det blir ett nyttigt verktyg i verktygslådan. Särskilt i samband med utvecklingen mot mindre utryckningsstyrkor. SP Intressant men inget undermedel Även om den skumtyp som används med Cafs är mindre miljöfarlig innebär det en miljöbelastning och enligt Henry Persson är det viktigt att göra en kostnad/nytta-analys innan tekniken införs i stor skala. Det är lätt att hamna i händerna på försäljare som med väl valda situationer genomför imponerande visningar. Det skulle vara intressant att utvärdera systemet lite mer systematiskt än vad räddningstjänsten har möjlighet till. Cafs har en stor potential och jag skulle vilja jobba ihop med räddningstjänsten i ett tidigt skede för att se vilka brandscenarier som Cafs har störst fördelar och hur man i dessa fall bäst utnyttjar utrustningen så att inte alla behöver göra om samma misstag. I väntan på att en sådan utvärdering ska komma till stånd kan rapporten En sammanställning av kunskaper och erfarenheter kring Klass A-skum och Cafs, SP Rapport 2005:46, laddas hem från SPs hemsida Krångligt ansluta till Rakel-systemet Rakel-systemet har det fortsatt trögt. Det beror inte enbart på höga kostnader, det är också omständligt och tidsödande att ansluta sig. I dag finns abonnenter i Rakel-systemet, varav procent utgörs av polisen. Övriga är Kustbevakningen och Tullverket. Många landsting och kommuner är beredda att gå med och vill testa. Men det är inte bara att köpa apparater. Det är en krånglig administration och apparaterna ska programmeras i Sollefteå vilket kan ta upp till ett halvår, säger Niklas Andrén, Räddningsverket. Det måste bli enklare att testa och ansluta sig anser Niklas Andrén som efterlyser mallar På Krisberedskapsmyndigheten är man medvetna om problemen med Rakel och arbetar på att förenkla anslutningen. Förhoppningen är att den nya prismodellen ska bli genombrottet för Rakel. Thomas Frang på Krisberedskapsmyndigheten, KBM, håller med om att det är en ganska svår process att ansluta sig till Rakel-systemet. Ett projekt har startats för att se över administrationen. Vi jobbar med att underlätta för kunderna, att minska antalet blanketter och komma med riktlinjer för hur blanketterna ska fyllas i. Myndigheten är också medveten om den flaskhals som programmeringen i Sollefteå utgör. Vi ska se över vilka kunder som kan få behörighet att göra programmeringarna själva. Vi måste bara se till att säkerheten inte skadas om kunder gör det själv. Positionering och säker IP-anslutning ska bli tillgängliga under hösten. Det i kombination med ett nytt avgiftssystem gör att Thomas Frang tror att islossningen kommer under hösten och våren. Den stora bromsklossen är att många väntat på att få en bättre prismodell. Nu har vi det och hoppas att det ska underlätta för kom- för programmeringsunderlag och förenklad administration så man inte behöver fylla i svåra blanketter. Mycket ska vara färdigt så att det är klappat klart att gå in. Nu får blivande användare lägga ner mycket kraft på saker som det finns varken kunskap eller intresse för. Dessutom ska Rakel upp till bevis. Räddningsverket har välbesökta demoanläggningar i Rosersberg och Revinge men i praktiken har Rakel misslyckats med att visa vad det kan. De flesta tycker Rakel är bra, men många tycker nog att det inte är tillräckligt bra till kostnaden. Vissa utlovade tjänster som positionering och datatrafik fungerar inte än. När dessa bastjänster blir validerade och kan erbjudas kommer fler att ansluta sig till systemet. Positionering har räddningstjänsten redan och det släpper de inte. SOS Alarm vill ha in Rakel i sitt system men det blir inte klart förrän hösten Det är också en viktig del, räddningstjänsten vill ha med SOS Alarm. Kostnaden är fortfarande ett motstånd och Niklas Andrén välkomnar det nya avgiftssystemet som infördes i juni, men hade gärna sett att det gått längre. Bjud på första året eller en reducerad avgift för att locka med fler användare. I dag är det ingen som riktigt vet hur systemet verkligen fungerar. Bara det väl kommer igång blir det ringar på vattnet. Rakel är ett bra system, säger Niklas Andrén. Gunno Ivansson Avgiftstak ska bli lyftet munerna att bestämma sig. Det nya systemet innehåller ett avgiftstak. Om vi tar Sjöfartsverket, som i en prognos uppskattat behovet till 81 apparater vilket motsvarar kronor. Om de sedan vill ha 120 enheter betalar fortfarande för 81. Rakel-nätet byggs ut i sju etapper. Tre etapper är klara och täcker samtliga kärnkraftslän, de tre storstadslänen, cirka 75 procent av Sveriges befolkning. Etapp fyra blir klar tredje kvartalet nästa år och omfattar Jönköping, Västernorrland, Östergötland och Gotland. Nätets driftskostnader när det är fullt utbyggt är 600 miljoner per år. Etapp 7 Norrbotten (kvartal 4, 2010) Utbyggnadstakt och täckning för Rakel-systemet. Gunno Ivansson Etapp 6 Jämtland, Västerbotten (kvartal 2, 2010) Etapp 5 Dalarna, Värmland, Örebro (kvartal 4, 2009) Etapp 4 Jönköping, Västernorrland, Östergötland, Gotland (kvartal 3, 2009) Etapp 3 Halland, Västra Götaland (I drift) Etapp 2 Gävleborg, Kronoberg, Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västmanland (I drift) Etapp 1 Skåne, Kalmar, Blekinge (I drift)

14 14 nyheter Sirenen Nr 6 September 2008 Lyckade försök med Bara ett fåtal stora räddningstjänster har i dag råd med räddningsdykning. En satsning på fridykare skulle kunna rädda liv. Räddningsverket har genomfört framgångsrika försök med fridykning ner till fem meters djup. Försöken, eller studien, sker i samarbete med Mittuniversitet. Den visar att fridykning kan vara ett alternativ för mindre kommuner och komplement för de som redan har räddningsdykare. Vi tror att man kan ingripa snabbare med fridykning än dykning med tuber. Vid våra försök har vi sett att man med väldigt enkel utrustning kan göra en insats ner till fem meters djup. Det säger Erika Schagatay, omgivningsfysiolog och professor i zoofysiologi vid Mittuniversitetet som studerat dykfysiologi i 20 år. Dykning är en gammal tvistefråga inom räddningstjänsten. I dag har 18 räddningstjänster räddningsdykare, i huvudsak storstäderna och kuststäder. I samband med uppmärksammade drunkningsolyckor, höjs röster återkommande för att införa räddningsdykning på andra orter. Att det inte sker motiveras av att kostnaden är för hög i förhållande till möjligheterna att rädda liv. Försöken genomfördes vid Räddningsverket i Sandö. Bilar sänktes på fyra-fem meters djup. Det hela övervakades av dykare från Kustbevakningen i Härnösand. Fridykarna gavs förutsättningarna att det gått en bil över kajkanten med en person i. Bilen skulle först lokaliseras, märkas med boj och personen sedan hämtas upp. Försöksmodellen har utformats av Erika Schagatay och innebär att insatsen utförs av två fridykare som avlöser varandra i korta moment. Det handlar om att göra korta dyk, inget på max. Det räcker med att man arbetar i cirka 30 sekunder i taget. Försöket genomfördes tio gånger och snittiden på hela räddningsinsatsen var under fem minuter. Varje dykmoment pågick i sekunder. Målet var att klara insatsen under tio minuter, den tid som man kan överleva om vattnet är kallt och Erika Schagatay är mycket nöjd med resultaten. Det gick över förväntan och det ser mycket lovande ut. På begränsade djup finns helt klart möjligheter att rädda liv med metoden. Med rätt utbildning och utrustning ser hon inga risker med att räddningstjänsten fridyker. Fridykare använder våtdräkt med viktbälte samt särskilda cyklop och fenor. Syftet med viktbältet är att man ska ta sig ner utan ansträngning. Avvägningen görs i vattnet och det handlar om ett par kilon för att Erika Schagatay Pontus Albertsson fridykaren ska vara neutralt avvägd, tyngdlös i vattnet. Det finns en myt om att man vid fridykning kan tuppa av utan förvarning, men det gäller bara om man hyperventilerat innan. I vanliga fall känner man när det är dags att gå upp. Fridykning med torrdräkt anser hon är direkt olämpligt. Med torrdräkt får man ägna så mycket energi åt att ta sig ner att man inte har kraft kvar att uträtta något arbete. Torrdräkten är anpassad för dykning med lufttillförsel. Det finns individer som kan hålla andan i 7-10 minuter och en fridykare kan utan svårighet träna upp förmågan till två minuter. Det räcker med att arbeta i 30 sekunder, det kan alla lära sig och då är det inte farligt. Ingen behöver göra maxdyk. Att jobba parvis vid lina och säkra varandra är viktigt. Men det är inget man kan göra utan träning, säger Erika Schagatay. Inför projektet har projektledaren Pontus Albertsson, Räddningsverket, haft en dialog med Arbetsmiljöverket kring säkerheten. Det finns en gammal föreställning om att fridykning inte skulle vara tillåtet men detta stämmer inte, säger Pontus Albertsson, som också han är mycket nöjd med försöken. Framförallt gick det snabbare än jag trodde. Det är relativt erfarna fridykare men de har ingen vana av att krossa rutor, skära bälten och ta ur en docka. Om vi skulle sätta in brandmän som utbildas i fridykning kanske vi kan kapa tiderna. Syftet med försöken är att visa att det är möjligt att genomföra en livräddningsinsats med fridykning. Målet på sikt är att ta fram en utbildning i fridykning för räddningstjänsten. Vi måste även börja fundera Fridykning. Räddningsverket i Sandö har tillsammans med Mittuniversitet genomfört lovande försök med fridykning ner till fyra-fem meters djup. Uppgiften var att lokalisera och hämta upp en docka ur den bil som sänkts i vattnet. Försöksmodellen gick ut på att fridykarna skulle dyka parvis och avlösa varandra med korta dyk på sekunder. Snittiden låg på under fem minuter. på om och hur vi ska få in detta i grundutbildningarna, säger Pontus Albertsson. I början av oktober ska det genomföras en ny försöksomgång på lite djupare vatten, 8-10 meter. Gunno Ivansson Fakta Drunkningar i bilar Åren inträffade 83 fall av drunkningar i bilar. De allra flesta (93 procent) av de omkomna hade endast lindriga skador och skulle klarat sig om de inte drunknat. Majoriteten av olyckorna inträffade i vatten som låg i anslutning till vägen (36 procent) eller bron (34 procent). De flesta av fordonen (72 procent) hittades liggande upp-ochned och på grunt vatten (65 procent på djup under två meter). Cirka en tredjedel av de omkomna var alkoholpåverkade.

15 Sirenen Nr 6 September 2008 nyheter 15 fridykning Ytbärgare fridyker En av de räddningstjänster som fridyker är Stockholm. Alla stationer har två ytlivräddare som gör insatser ner till fyra meters djup. Stockholm är en av de 18 räddningstjänster som har räddningsdykare. Dykarna är ett komplement till ytlivräddarna som finns på alla stationer. Vid misstänkt drunkning larmas närmsta ytlivräddar-enhet, två båtresurser samt räddningsdykarna på Kungsholmen. Ytlivräddarna är alltid två. Sker olyckan i Stockholm förbereder vi för räddningsdykarna. Om det är en bil som kört ner i vattnet dyker vi ner och markerar platsen. Vi kanske också går ner och ser om det går att öppna dörren, men går inte in i bilen, säger Henrik Norberg, metodansvarig för vattenlivräddning. Att en ytlivräddare också ska kunna göra en insats under vattnet är märmast en självklarhet tycker Henrik Norberg. Vi ska rädda liv och måste göra så gott vi kan, men min känsla är att i många kommuner finns ingen utbildning utan ytlivräddarna bara förväntas hoppa i och bada. Det finns ingen grundtanke. Stockholm har en egen utbildning för ytlivräddare och med minimikrav som måste uppfyllas Henrik Norberg varje år. Ytlivräddarna i Stockholm använder torrdräkt men utan viktbälte som anses utgöra en risk. Dräkten måste tappas på luft i medan ytbärgaren befinner sig i vattnet vilket kräver träning. När man simmar ut hjälper luften till men när man ska dyka måste dräkten tömmas ytterligare. Man måste få ner fenorna under ytan och misslyckas man med lufttömningen kommer man aldrig ner. Under sommarhalvåret används våtdräkter för att underlätta nerdyk. Utöver bristande utbildning är riskerna med fridykning hyperventilation, högt blodtryck som kan leda till syrebrist, att man fastnar under vattnet eller förlorar medvetandet. Som jag ser det är det inte större risker med fridykning än med annat vi gör i räddningstjänsten. Om det står en bil på två meters djup kan jag inte se att vi inte skulle kunna gå ner, öppna dörren och ta ut en person. Men om vi går in i bilen tror jag vi är farligt ute. Gunno Ivansson Arbetsmiljöverket: Inte förbjudet att fridyka På Arbetsmiljöverkat har man inget att invända mot fridykningsförsöken. Rent formellt finns inget i våra föreskrifter idag som förbjuder fridykning. Det vi kräver är att man gör en riskbedömning, säger Janez Marinko, Arbetsmiljöverket. Enligt Janez Marinko finns det många olika åsikter om fridykning. Eftersom fridykning förekommer inom flera räddningstjänster pågår en revidering av föreskrifterna till att eventuellt även omfatta fridykning. Janez Marinko välkomnar studien i Sandö. Vissa säger att man kan fridyka ner till fyra meter, andra säger att det är en olämplig metod, och då är det utmärkt att Räddningsverket skaffar underlag. Om studien visar att det inte går då vet man det.

16 Ministern imponerad 16 övning Triplex Sirenen Nr 6 September 2008 Guidning på danska. Lars Andersen från Beredskabsstyrelsen i Danmark guidade runt i baslägret, förlagt till Magnor travbana. Helena Lindberg, generaldirektör för blivande MSB, och försvarsminister Sten Tolgfors fick se ett modernt läger. Ska man jobba i tre månader i tuffa förhållanden är det viktigt att det basala som mat och boende fungerar, konstaterades det. Foto: Per Larsson Vi har byggt resurser som FN beh MAGNOR. Alla kan göra sitt jobb. Vitsen är att det ska funka tillsammans med alla andra. Organisationens effektivitet övades i Triplex. Helheten i en humanitär hjälpinsats visades upp i svensk-norska gränstrakter. De sju länder som utgör IHP (International Humanitarian Partners) övade tillsammans. Makthavare i egna länder och FN förevisades kapaciteten. Vi har byggt resurser som FN behöver. Vi kan leverera och vi levererar, sa Kjell Larsson, chef för Räddningsverkets internationella avdelning, oblygt till VIP-gästerna. Försvarsminister Sten Tolgfors hörde till dem som vallades runt i gränstrakterna. Han gillade vad han såg, tog kanske än mer intryck av vad han hörde. Många är imponerade. Det är kul att höra från andra hur bra Räddningsverket är. Ryktet och varumärket är mycket starkt, sade han. Hur anser du att man ska hantera det efter nyår när det blir en ny myndighet och ett nytt namn? Det blir en viktig grej för Helena Lindberg att lansera. MSB:s blivande generaldirektör ser inte det som något problem. Det är viktigt att framhålla att det är Sverige som är aktör, arbetet genomförs av den som regeringen gett uppdraget. Kompetensen och förmågan får vi förhoppningsvis med oss in i den nya myndigheten, sade Helena Lindberg. Sten Tolgfors uppfattning är att Sverige tillhör de världsledande länderna inom civila hjälpinsatser. Sverige är bra på att samarbeta och bygga en bra anda. Det som imponerar mest här är att allt är så väl genomtänkt. Kjell Larsson konstaterade att det aldrig är några problem att få människor att hjälpa till när det hänt olyckor, problemet kan vara att få dem fungera effektivt tillsammans. Därför tränar vi koordination och hur vi organiserar oss. Vi ska lära oss hur vi gör och var vi har våra brister. Kanske inte minst viktigt när deltagarna kommer från olika länder. Utrustning och sätt att jobba är inte alltid lika. Storbritannien skulle ha arrangerat Triplex-övningen. Men en omorganisation kom i vägen och britterna hoppade av. Då sa Kjell Larsson och jag att vi tar det. Jag är mycket nöjd med resultatet. Övningen skapar ett bra samarbetsklimat mellan utövarna, sade Ragnar Böe, avdelningschef på DSB (Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskab) i Norge. Patrik Jansson, Räddningsverket, och Stig Rune Pedersen, DSB, hade ett år på sig att planera övningen. Målet var att hamna så nära verkligheten som möjligt. 100 rollspelare hämtades från lokalbefolkningen. Det är bra för realismen, sade Patrik Jansson. Ett annat sätt att försöka öka verklighetskänslan var att retuschera sjöar från kartorna, de blev översvämmade områden för deltagarna. Storbritannien betalade runt 1 miljon kronor för att övningen skulle bli av, många av de organisationer som övade kom från de brittiska öarna. Flera FN-organisationer deltog och hade gäster som bevakade händelserna. Vi är alltid förberedda på den senaste katastrofen, men inte på nästa. För att vara användbar i katastrofer måste man därför vara flexibel. Räddningsverket är både flexibelt och pålitligt, Kent Pålsson visade minröjningsutrustning för VIP-gäster. Foto: Per Larsson

17 Sirenen Nr 6 September 2008 övning Triplex 17 es Kockarna Anders Skeri och Anna Malm förbereder dagens lunch, Chili con carne. Anders steker 15 kilo köttfärs, det går numera smidigt i det moderna fältköket. Foto: Per Larsson Hög standard i nytt basläger över sade Gerhard Putman Cramer ställföreträdande chef på Ocha (FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp) i Geneve. Helena Lindberg tror att det samarbete som visades upp i Triplex kommer att utvecklas än mer i framtiden. Framförallt inom EU, där vi bara sett en början på den formen av arbete. Under övningen var det holländska inslaget intressant. Det var det enda som var uniformerat, och uppenbarligen har de mer utvecklade kontakter mellan civilt och militärt. Något du tror på för svensk del? Jag tycker det är viktigt att vi utvecklar goda samverkansformer mellan alla aktörer. Och där ingår Försvarsmakten som har stora resurser vilka kan komma till användning vid exempelvis naturkatastrofer. PER LARSSON MAGNOR. Eget rum i tältet. Modern utrustning i köket med tropikanpassade kylar och diskmaskin. Tältlägret har blivit mer än just ett tältläger. Räddningsverket och övriga sex länder i IHP har utvecklat en gemensam lösning för basläger under internationella insatser. Triplexövningen var första testet. Hjälparbetarna bor fortfarande i tält. Men det är skillnad på tält och tält. Man bor enkelt, men varmt, säger Mona Hedlund, chef för lägret i Magnor där runt 200 personer var inhysta. Stödstyrkan är något av Räddningsverkets nisch. Det är den som ska se till att de som gör det direkta hjälparbetet kan ägna sig fullt ut åt sin uppgift. Stödstyrkan står för marktjänsten. Fakta Triplex 08 IHP har i samarbete med FN tagit fram en modell för hur lägret ska se ut. Kortfattat består det av en förläggningsdel, en servicedel och en kontorsdel. I förläggningen bor sex personer i varje tält. Inne i tältet har alla sin privata enrummare, ett eget innertält. Oavsett om det är ett svenskt, danskt eller holländskt tält är standarden densamma. Därför kan de sju IHPländerna i olika konstellationer snabbt bygga likvärdiga läger. Det tar två-tre dagar för 60 personer att få igång ett läger av den här storleken, därefter kanske personer att driva det. Vi är självförsörjande på el, mat och vatten, säger Mona Hedlund. Det mesta finns, exempelvis mindre grävmaskin för att fixa avlopp, maskiner för markberedning. Men det stora lyftet är kanske köket. På Magnors travbana arbetade fem kockar i något som åtminstone i delar liknade ett restaurangkök. Vi ska klara att fixa mat till 150 personer på tre timmar. Det fungerar bra, säger Anna Malm, kock från Sunne. Kockar har ofta fått vara uppfinningsrika för att lösa förplägnaden till kollegor under insatser, två kokplattor och många som ska mättas. Nu finns tropikanpassade kylar och frysar, diskmaskin gör att papptallrikarna har gjort sitt. Avfallet har ibland blivit ett problem under insatser, det kan vi minska nu. Tälten, köket och serveringsdelen kom till Magnor i en lastbil med släp. Kökspersonalen reste det. Vi var framme ett på eftermiddagen, sex timmar senare kunde vi servera mat, berättar Triplex 08 sades vara den största internationella, humanitära civila övningen någonsin. Sammanlagt deltog runt 30 organisationer och 400 personer i övningen. 200 såg till att övningen genomfördes och lika många blev övade. Scenariot var en översvämningskatastrof i ett land i tredje världen, dit internationell humanitär hjälp skickades. Arbetet komplicerades av att grannlandet var en diktatur. Kemikalieutsläpp, minröjning och gerillaattacker ingick i spelet. Som mest var det 56 övningshändelser under en dag. Högkvarter för de som övades var ett stort tältläger på Magnor travbana, övningsledningen fanns i Charlottenberg. De operativa övningarna pågick i både Sverige och Norge. Triplex arrangeras vartannat år av organisationen International Humanitarian Partnership (IHP) i samarbete med Ocha, FN:s Jörgen Johansson, Kalmar. För att driva lägret krävs bakomliggande resurser. Den svenska styrkan har elverk som sammanlagt klarar en förbrukning på 300 kilowatt. De största elverken är på 100 kilowatt. Det här är ett nytt koncept med tystare och säkrare elförsörjning, säger Sören Frykberg, Tullinge, som varit med och tagit fram lösningen. Hur mycket diesel krävs i sin tur för att driva elverken? 100 kilowattsverken kräver 20 liter i timmen om de går för fullt. Men det är sällan de belastas fullt och ligger vi på 75 procent drar de bara tio liter. Reningsverk för vatten har länge varit en självklarhet, nu finns även möjlighet att rena diesel och därmed är elförsörjningen ännu säkrare. PER LARSSON kontor för samordning av humanitär hjälp. IHP är en sammanslutning av de organisationer i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Estland, Holland och Storbritannien som samordnar internationella hjälpinsatser. Årets svensk-norska övning samarrangerades av Sverige och Norge med Räddningsverket och DSB (Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskab) som ansvariga.

18 18 nyheter Sirenen Nr 6 September 2008 Nationell plan ska bana väg för fler kvinnliga brandmän Räddningsverket ska ta fram en nationell handlingsplan för att stödja kommunerna i arbetet med jämställdhet och mångfald. Syftet är bland annat att få fler kvinnor i yrket. Diskussionerna om att ta fram en handlingsplan aktualiserades redan i våras av Räddningsverkets förre generaldirektör Göran Gunnarsson, som menade att frågan om jämställdhet och bristen på mångfald är i behov av akut behandling. Redan 1997 fick Räddningsverket regeringens uppdrag att utreda vilka åtgärder som bör vidtas för att förbättra rekryteringen av kvinnor till kommunal räddningstjänst. Det har varit ett trögt arbete. Det är bara att titta på siffrorna. Endast 1,17 procent av landets heltidsbrandmän är kvinnor. 3,15 procent av deltidsbrandmännen är kvinnor. Det är anmärkningsvärda siffror och inget vi på Räddningsverket kan vara nöjda med mot bakgrund av vårt regeringsuppdrag. Det säger Anders Axelsson, Räddningsverket, som är projektledare i den arbetsgrupp som ska arbeta fram en nationell plan. Syftet med hela arbetet är att den som vill arbeta inom området skydd mot olyckor inte ska förvägras det på grund av exempelvis kön, sexuell läggning eller etnisk härkomst, säger han. I första hand handlar det om att klargöra varför siffrorna ser ut som de gör. Vad är orsaken till Anders Axelsson, projektledare på Räddningsverket, med uppdrag att ta fram en handlingsplan. att kvinnorna är så få? Varför går utvecklingen långsamt? Vilken betydelse har de fysiska rekryteringstesterna för utvecklingen? Vad kan vi lära av polisen, försvaret och andra länder? Arbetsgruppen kommer att ha en bred förankring och samverka med Sveriges kommuner och landsting, den kommunala räddningstjänsten, fack och branschorganisationer. I juni nästa år ska en färdig nationell handlingsplan presenteras. Planen ska innehålla ett paket med konkreta åtgärder på både kort och lång sikt samt resurser för detta. Av Sveriges drygt heltidsbrandmän är 60 kvinnor. Av deltidsbrandmän är 338 kvinnor. KATARINA SELLIUS För få kvinnliga brandmän, tycker Räddningsverket. En nationell handlingsplan ska presenteras i juni 2009, innehållande konkreta åtgärder för att stödja de kommunala räddningstjänsterna. Foto: Johan Eklund Nätverksträff för kvinnliga heltidsbrandmän Den oktober genomförs en nätverksträff för heltidsanställda kvinnliga brandmän inom kommunal räddningstjänst. Det är andra året man träffas inom nätverket. Förra årets samlades man i Örebro, i år genomförs träffen på Almåsa kursgård, mellan Haninge och Nynäshamn. Arrangör är Södertörns brandförsvarsförbund Det finns ett stort behov av att diskutera arbetsmiljö och förhållanden för kvinnliga brandmän, säger brandman Mona Hjortzberg, som är kontaktperson för årets träff. Ämnen som kommer diskuteras är bland annat arbetskläder i rätt storlek, regler för rökdykning och graviditet och hur arbetsgivaren förbereder för anställning av kvinnor. Drygt 40 av totalt 60 kvinnliga heltidsbrandmän har hittills anmält sig. För anmälan, kontakta Mona Hjortzberg: eller mona.hjortzberg@sbff.se Räddningsverket stödjer fredsinsats i Georgien Räddningsverket stödjer den fredsövervakande insatsen i Georgien. Fordon, utrustning och ett tiotal personer ska inom kort åka till huvudstaden Tbilisi. Den observatörsgrupp EU ska skicka till Georgien har inlett sitt uppdrag i huvudstaden Tbilisi. Enligt planerna ska en obeväpnad EU-styrka finnas på plats den 1 oktober. I stort sett ska alla EU-länder bidra med personal, totalt omkring 200 personer. Av dessa ska Sverige stå för ett 25-tal observatörer. Observatörsgruppen omfattar bland annat poliser, militärer, människorätts- och juridikexperter. Räddningsverket bidrar, på uppdrag av UD, med fordon, IToch kommunikationsutrustning och ett tiotal personer som ska stödja det svenska observatörsteamet, berättar Britta Ramberg, som jobbar med strategiskt stöd vid Räddningsverkets internationella avdelning. Två IT-tekniker är redan på plats i Tbilisi för att arbeta med planering och förberedelser. Fem chaufförer och ytterligare IT-experter ansluter inom kort. Räddningsverket ska stödja missionen i högkvarteret i Tbilisi samt i tre regionkontor i landet. Rekryteringen till insatsen har gått mycket snabbt på grund av de korta planeringsramarna. Till att börja med ska Räddningsverkets personal stanna i fyra månader, säger Britta Ramberg. Den väpnade konflikten i Georgien har också skapat ett stort hjälpbehov bland den civila befolkningen. Räddningsverket stödjer även OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) med containrar för boende och arbetsplatser. Nationell skadekonferens Borås Den november hålls den åttonde Nationella Skadekonferensen i Borås. Hur bygger vi ett säkrare samhälle? är temat på konferensen. Vi vill att deltagarna ska få en nytändning och få med sig konkreta metoder för säkerhetsarbete. Konferensen ska ge inspiration och ett smörgåsbord med lokala exempel på hur man arbetar förebyggande inom områdena självmord, trafik och transport, barn och ungdomar, äldre och fritid, säger Helena Ahlstedt, metodutvecklare och samordnare av Säker- och trygg kommun i Borås. Vi vänder oss till politiker och tjänstemän i kommunen som arbetar med skadeförebyggande arbete, samhällsplanering och stadsbyggnad. Borås, som utsågs till Säkeroch trygg kommun redan för tio år sedan, har nyligen godkänts för en ny period. För mer information: helena. ahlstedt@boras.se eller telefon

19 Sirenen Nr 6 September 2008 tio år efter 19 Jag hamnar vid en dörr som är igenproppad med ungdomar i nästan hela dörröppningens höjd Jag konstaterar att det finns ungdomar i farlig miljö inne i lokalen. De befinner sig i en fruktansvärd situation. Proppen framstår som ett hinder för att hjälpa och få ut de som är inne i lokalen. Ett kraftigt mummel som man hört förekomma i gaskammare klingar av...många ungdomar är mycket hårt fastklämda. Lennart Robertsson brandman Lundby brandstation, första styrka på plats I dag tjänar brandlokalen på Backaplan i Göteborg som minnesplats. Lokalen används även i förebyggande syfte, skolelever från hela landet kommer på studiebesök för att höra berättelsen om Göteborgsbranden. Citatet ovan sitter vid ingången till lokalen, det var vad förste brandmannen på plats återberättade efter insatsen. Bilden är tagen i trapphuset där branden startade. Foto: Katarina Sellius Göteborgsbranden tio år efter Har vi lärt något? Natten till den 30 oktober är det 10 år sedan Göteborgsbranden inträffade. 63 ungdomar dog. Av de drygt 200 skadade, fick ett femtiotal svåra brännskador. Diskoteksbranden i Makedoniska föreningens lokaler är den allvarligaste brandkatastrof som drabbat Sverige i modern tid. Trots att närmaste brandstation fanns fyra minuter därifrån. Lokalen var avsedd för 150 personer men nästan 400 ungdomar befann sig där då branden bröt ut. För de överlevande förändrade branden livet. Skadeståndsfrågorna är avgjorda, de fyra som dömdes för att ha anlagt branden har avtjänat sina straff. Också för personalen vid räddningstjänsten i Göteborg förändrades mycket. Branden har sedan dess format räddningstjänstens arbete. Sirenen har pratat med bland andra räddningstjänsten i Storgöteborg, Parash Lama som överlevde, Räddningsverket, Boverket och Per-Anders Lindfeldt som jobbade brandnatten. Vad har samhället lärt från Göteborgsbranden? Vilka avtryck satte branden i myndigheternas arbete, i regler och lagar?

20 20 tio år efter Sirenen Nr 6 September 2008 Vi får aldrig glöm GÖTEBORG. Parash Lama överlevde med svåra brännskador. Hans bror och 62 andra ungdomar omkom i diskoteksbranden för tio år sedan. I dag är Parash ordförande i Boa, föreningen för Brandoffrens anhöriga. Vi måste ständigt påminna om vad som hände. Människor är tyvärr inte riskmedvetna. Brandskydd är inte viktigt för folk, säger han. Han har sin döda bror Nordens ansikte intatuerat på armen. Gjord av en rysk porträttmålare i Helsingborg. Fortfarande tänker han på branden varje dag. I dag är Parash Lama 31 år och arbetar som fritidsledare med ungdomar i Tuve i Göteborg. Som tolvåring kom han till Sverige från Nepal. Han är också nyvald ordförande i föreningen Boa. Jag har bara vaga minnen av de tre första åren efter branden. Det är suddigt, som om flera år av mitt liv saknas. År som är borta då man skulle levt och utvecklats. Sedan 2001 har han varit engagerad i anhörigföreningens arbete. Föreningen bildades av föräldrar till omkomna barn, men efter hand blev föreningen öppen även för familjer och ungdomar som var drabbade. Parash Lama var länge vice ordförande i ungdomssektionen och ansvarig för ungdomssektionen, men nu har den lagts ner. Ungdomarna som överlevde Göteborgsbranden har blivit unga vuxna. De första åren låg fokus på rättegången och skadeståndsfrågor. I dag handlar det mer om att stötta dem som fortfarande mår dåligt, slå vakt om minneslokalen och se till att branden inte glöms bort. Brandlokalen är jätteviktig för oss. Men den är inte enbart en minnesplats. Framför allt har den blivit ett viktigt verktyg i det förebyggande arbetet. På 10-årsdagen den 29 oktober ska en tio meter lång och två meter hög minnessten resas utanför brandlokalen. Med namn och ålder på alla de 63 ungdomar som miste livet den där kvällen för tio år sedan. Det blir tydligare, så här unga var dom. Han ser med oro på att anlagda bränder ökar i Göteborg. Jag har träffat skolungdomar som tänt på. De är för unga för att minnas Backabranden, även om de hört talas om den. Parash tar ofta ungdomarna till brandlokalen och berättar sin egen upplevelse. Senast hade han en hel grupp ungdomar där om eldat på fritidsgården, samt en skolklass från Bergsjön där elever på toaletten. Det brukar bli knäpptyst efteråt, ungdomarna blir väldigt berörda. Det blir ofta en stark upplevelse, de får en förståelse för konsekvenserna när de får berättelsen rakt av på plats. Själv lokaliserar han alltid nödutgången om han är på nya ställen. Han ser att det fortfarande är lika illa på klubbar. Pengar styr, alldeles för många människor släpps in, nödutgångar är låsta eller blockerade av skräp och trasiga möbler. Brandskyddet är inget man tänker särskilt mycket på. Jag önskar att vi kunde få in mer utbildning redan i skolan, på schemat. Att det skapas en medvetenhet både hos vuxna lärare och ungdomar. Parash Lama var 21 år när det hände. Han kände killarna som ordnade festen på Makedoniska föreningen. Han hade själv varit med att stuva undan alla stolar och bord för att få ett så stort dansgolv som möjligt. Möblerna ställdes ut i ett trapphus. Det var ingen av oss som ägnade en tanke åt att det var en nödutgång vi belamrade. Och att just det skulle få hemska konsekvenser. Parash, hans dåvarande flickvän och bror kom sent till festen. Han var på gott humör, festen verkade lyckad med tanke på att kön ringlade lång utanför. Parash minns att han var lite nervös. Han och några kompisar skulle köra en show på scenen vid tolvslaget. Knappt hade han hunnit hälsa på kompisarna därinne förrän den ene discjockeyn stängde av musiken, tog micken och sa att det brann och bad alla ta sig ut lugnt och försiktigt. Folk började trängas mot utgången. Jag kände omedelbart en stark rädsla svepa genom kroppen, som om musklerna bara ville ge vika. Det här kunde ju gå illa, det var så mycket folk. Jag såg vit rök, trodde att det var en högtalare som exploderat. Jag tog det ändå lugnt, tänkte att jag väntar till trängseln blir mindre. Han letade upp flickvännen. Då hördes en smäll och lokalen fylldes med svart rök. Sen gick allt snabbt, paniken spred sig. Det blev svårt att andas, det rann från ögon, näsa och mun. Han hämtade en blöt servett i baren som han höll över ansiktet. Det blev kolsvart. Alla skrek på hjälp. Efter Gud, Allah, mamma och pappa. Det var värre än den värsta skräckfilm. Jag hörde hur skriken blev lägre och lägre, som när man drar ner volymen på en radio, minns han. Jag såg siluetter av kroppar som sjunkit ihop, det såg ut som om de sov. Jag hörde hur skriken blev lägre och lägre, som när man drar ner volymen på en radio Människorna som trängdes mot utgången hade blivit till en vägg. Den enda vägen ut en 82 centimeter bred dörröppning skulle slussa ut omkring 300 panikslagna människor. Ungdomarna kilades fast, ramlade på varandra. Ute i trapphuset kämpade oskadade ungdomar med att dra loss de som fastnat i dörröppningen. Parash fick en bild i huvudet, en nödbroschyr i flygplan som visar hur gubbar kryper längs golvet för att få luft. Parash och flickvännen kämpade sig mot utgången. De kröp över människokroppar, höll ansiktena nära golvet. Det kom små vindpustar då och då. Jag puttade henne framför mig. Sen sa hon att hon satt fast, någon hade gripit tag i hennes hår. Hon orkade inte mer och jag försökte lyfta henne. Men när jag reste mig på knä måste jag ha tuppat av. Sedan minns han inget mer. När han vaknade låg han i framstupa sidoläge ute på parkeringen. Då trodde han att alla klarat sig. Räddningstjänstens rökdykare hade dragit honom till dörren, där de lämnade över till hans vänner som tog ut honom. Nästa minnesbild är att någon klipper i hans kläder. Då är han på sjukhuset. Även flickvännen överlevde, men brännskadades svårt. Hans bror, som då var 19 år, dog. Norden flögs med helikopter till Bergen på fredagen för att få specialistvård. På söndagen dog han. Han vaknade aldrig ur sin koma. När mamma ringde från Norge och berättade att Norden inte klarat sig, att de hade stängt av respiratorn, grät jag inte. Jag kände mig bara tom, något släcktes inom mig.

21 Sirenen Nr 6 September 2008 tio år efter 21 ma Fakta Göteborgsbranden Det fanns bara en väg ut n 63 unga mellan 12 och 20 år omkom i diskoteksbranden i Makedoniska föreningens lokaler på Hisingen i Göteborg natten till den 30 oktober skadades, femtio av dessa fick allvarliga skador. n Omkring 400 ungdomar fanns i festlokalen som var avsedd för som mest 150 personer. n Branden var anlagd. Fyra män dömdes i juni 2000 för grov mordbrand. Tre av dem till fängelse i sju till åtta år och en till sluten ungdomsvård i tre år. n Branden anlades i möbler som burits ut i ett trapphus i en av nödutgångarna. Därmed fanns bara en väg ut. n En rad olyckliga omständigheter gjorde att branden utvecklades till en katastrof. Dörren till branden i trapphuset lämnades öppen vid upptäckten, eftersom den saknade dörrstängare. Det orsakade en skorstenseffekt och giftig rök pumpades snabbt in i danslokalen. Den enda vägen ut var en 82 centimeter bred dörröppning. När panik uppstod fastnade ungdomarna i öppningen som då blockerades. n 23:42:02 kommer första samtalet till SOS. Det är från en av de två discjockeys som spelat under festen. Operatören har svårt att höra adressen eftersom det är många som skriker i bakgrunden. Till slut får man fram Backaplan som adress. 23:45:40 stort larm på Lundby brandstation. 23:49:40 är första räddningstyrkan från Lundby framme. Därefter larmas ytterligare sex stationer samt 15 ambulanser. 50 brandmän och 30 ambulnassjukvårdare arbetade vid branden. Parash Lama, 31, överlevde diskoteksbranden i Göteborg för tio år sedan. Med tredje gradens brännskador på ryggen och benen. Hans bror Norden, som var 19 år, dog. Vi som var med har ett ansvar att föra våra erfarenheter vidare, säger Parash som i dag är fritidsledare och ordförande i föreningen Boa, Brandoffrens anhöriga. Här i samspråk med Daniel och Dennis från fritidsgården i Tuve i Göteborg. Foto: Katarina Sellius n Räddningsstyrkan möttes vid framkomst av ett kaos. Panikslagna ungdomar ryckte och slet i räddningspersonalen, lågor syntes i flera fönster, ungdomar låg skadade på parkeringen. Parash var rökförgiftad och hade tredje gradens brännskador på vänster sidan av överarmen, ryggen och benen. Nerverna var bortbrända och då känner man ingen smärta i förstaskedet. Jag trodde inte ens jag var skadad när jag vaknade upp. Men det blev han snart varse. Han tillbringade mycket tid på Sahlgrenska och opererades i flera omgångar. Morfinpumpen gjorde att han levde i ett töcken. Hud plockades från låren och transplanterades till de brända områdena. Branden har präglat hans liv, två gånger har han försökt studera till psykolog, men tvingats ge upp på grund av svackor och depressioner. Men jag har trots allt klarat mig bra. Jag har utbildat mig till fritidsledare och har ett jobb. Många av de som överlevde branden mår fortfarande väldigt dåligt. Han har en dotter tillsamman med dåvarande flickvännen. Vi höll ihop i flera år men till slut blev det för svårt att leva tillsammans med så mycket för båda att bearbeta. Branden nötte ut oss. Vi gick separata vägar. Parash kände två av killarna som dömdes för att ha anlagt branden. Det hjälper inte mig att hata, det tar bara energi och gör att jag mår sämre. Jag har själv så mycket i mitt liv att ta hand om, jag förlorade min bror och har mina brännskador. Killarna förstod inte vad de startade. De ville jävlas för att de inte var välkomna. De tänkte inte längre än att de vill förstöra den jävla festen, de mådde inte bra själva. Alla fyra har nu avtjänat sina straff. Jag hoppas att de kan förlåta sig själva och skapa sig vettiga liv, säger Parash Lama. KATARINA SELLIUS n Rökdykare räddade ett 60-tal ungdomar, 40 via trapphuset och 20 via fönster. Ett flertal ungdomar räddade sig själva genom att hoppa ut genom fönstren, ett fall på cirka fem meter. Många fick hjälp ut via trapphuset, av andra ungdomar som drog loss de som fastnat. n De omkomna hade 19 olika nationaliteter. n På tioårsdagen 29 oktober i år ska ett minnesmonument placeras på platsen för branden. Skulptören Claes Hake har skapat en polerad sten med alla offers namn ingraverade.

22 22 tio år efter Sirenen Nr 6 September 2008 Vi ställer högre krav i dag GÖTEBORG. Det kan hända igen. Men allt vi gör går ut på att minska risken. Det säger Kristina Lindfeldt, brandingenjör i Storgöteborg. Branden på Backaplan, där 63 unga omkom, har i allra högsta grad format räddningstjänsten i Storgöteborg under de senaste tio åren. Till en början åkte man på allt och gjorde brandsyner varenda föreningslokal. Plötsligt var alla medvetna om riskerna. De första åren var såväl skolor som restauranger och festarrangörer drivande i brandskyddsfrågor. Men nu har minnet bleknat och drivet klingat av. Fast inte hos oss, bedyrar Kristina Lindfeldt, brandingenjör som arbetar med förebyggandefrågor i Storgöteborg. Brandkatastrofen har blivit en grundbult i allt vårt arbete. Den har valt inrikting åt oss och det har blivit självklart att fokusera på samlingslokaler och jobba mot anlagd brand och ungdomar. Enligt Kristina Lindfeldt har Lagen om skydd mot olyckor haft stor betydelse för arbetet, eftersom den gav räddningstjänsten möjlighet att själva styra och anpassa sin tillsynsverksamhet till lokal risktopografi. Vi har punktmarkerat samlingslokaler i alla dess former och vi ställer högre krav på det fysiska brandskyddet i dag än vad vi gjorde för tio år sedan. Som utrymningslarm på restauranger för att få tidig upptäckt, att exempelvis musiken Kristina Lindfeldt, brandingenjör vid räddningstjänsten Storgöteborg, ser att man brottas med samma problem och brister i brandskyddet i dag som för tio år sedan. Foto: Katarina Sellius tystnar vid larm. Allt för att människor ska ha en möjlighet att sätta sig i säkerhet. Varje år genomförs oanmälda flygande tillsyner nattetid i samlingslokaler. Vi kontrollerar dörrbredder, utrymningsvägar, att personantalet följs och att lokalerna passar för ändamålet. Tyvärr visar de att samma problemen finns i dag som för tio år sedan. För mycket folk, blockerade nödutgångar, brister i det organisatoriska brandskyddet. Så visst kan det hända igen. Alla nya restauranger och nattklubbar där det söks utskänkningstillstånd för alkohol får besök av räddningstjänsten. Det är mellan 150 och 200 lokaler per år. Men det är fortfarande lika svårt att fånga in de mindre, privata arrangörerna. Räddningstjänsten får sällan veta var och när fester och evenemang genomförs i lokaler som inte normalt är avsedda för sådana arrangemang. Vi saknar en naturlig ingång för den informationen. Det är upp till den enskilde att kontakta oss. I bästa fall kan vi läsa på affischer att det ska vara allhelgonafester på olika ställen. Med nya lagen kom verktyget skriftlig redogörelse. Kristina Lindfeldt och hennes kollegor har svårt att se några omedelbara effekter av kravet på skriftlig redogörelse. Meningen är ju att det ska minska glappet mellan ägaren och innehavaren och tvinga dem att prata brandskydd med varann. Att inte de frågorna ska trilla mellan stolarna. Men för oss är det en pappersprodukt. Vi kan tyvärr inte se att brandskyddet i praktiken blivit bättre med hjälp av den skriftliga redogörelsen. Totalt inom förbundet finns nu nästan objekt som är skyldiga att lämna in skriftlig redogörelse. Av dessa är cirka 600 restauranger och danslokaler. Hur upplever du medvetenheten om det egna ansvaret för brandskyddet? De flesta känner till sitt ansvar. Men det är som med 90-skyltar, det hindrar inte folk att köra för fort. Det är samma med brandskyddet. Man tummar på säkerheten. Kanske är det tuffa villkor för att få verksamheten att gå ihop ekonomiskt och då går det före. I vårt arbete är argumenten för brandskydd ständigt närvarande i alla dialoger vid bygglov, rådgivning och tillsyn. Det är ett oavbrutet arbete. KATARINA SELLIUS Branden blev drivkraften i jobbet Vi måste orka informera GÖTEBORG. Per-Anders Lindfeldt var rökdykare i första styrkan. Det har format hans yrkesliv. Vi måste orka informera och återberätta, säger han. Senaste tio åren har han mött hundratals ungdomar som tänt på i syfte att påverka attityder. För Per-Anders Lindfeldt, i dag insatsledare vid Lundby brandstation, har brandkatastrofen blivit den självklara drivkraften i jobbet som brandman. Vid sidan om skiftet har han arbetat allt mer utåtriktat och förebyggande. Han hade arbetat drygt tio år som brandman när Göteborgsbranden inträffade. Brandkatastrofen bär han med sig för alltid. Mer i dag än under de första åren efter, säger han. Per-Anders Lindfeldt, insatsledare Lundby brandstation, Storgöteborg, bär ständigt med sig upplevelserna från brandkatastrofen. Det omsätter han bland annat i möten med ungdomar som ertappats med att anlägga bränder. Foto: Katarina Sellius Första räddningsstyrkan från Lundby var framme på brandplatsen , fyra minuter efter utlarmning. De möttes av kaos och panikslagna ungdomar som sprang mot bilarna. Skadade ungdomar låg på planen utanför byggnaden. Lågor slog ut genom flera fönster och ungdomar hoppade, ett fall på drygt fem meter. Som rökdykare klättrade Per-Anders Lindfeldt in i lokalen via ett fönster. Han mötte armar som sträcktes mot honom och rop på hjälp och lyckades rädda flera ungdomar via stegen. Sammanlagt räddades ett 60-tal ungdomar av rökdykare. Just då tänkte jag inte, utan bara gjorde. Det värsta var efteråt, mobiltelefonerna som ringde i fickorna på döda och skadade ungdomar som vi burit ut. Ingen gick oberörd efter den händelsen. Till och med de som inte var i tjänst, mådde dåligt. Han har mött hundratals ungdomar som hamnat i trubbel och berättat om branden lika många gånger. Vi måste orka informera om och om igen, för att skapa en medvetenhet. En liknande brand får aldrig hända igen. Sedan flera år tillbaka har han ingått i det team i Storgöteborg som arbetat med att följa upp anlagda bränder i skolmiljö. I vissa fall träffar vi hela klasser, men ganska ofta möter vi de ungdomar som tänt på. Vi berättar om konsekvenserna, att folk kan dö. Vi förklarar hur det känns för oss efter en onödig utryckning. Vi berättar om branden på Backaplan. Det väcker alltid starka reaktioner, när de fattar hur illa det kan gå och hur snabbt en brand kan utveckla sig i verkligheten. Men många unga har trassliga liv redan innan de tänder på den där papperskorgen. Det kan ta tid att nå fram, om vi någonsin gör det, säger Per-Anders Lindfeldt. Några gånger besökte han familjerna till två av de ungdomar han räddade. De var så obeskrivligt tacksamma, jag var en hjälte i deras ögon. Det var en slags bearbetning både för dem och mig. Nu har vi ingen kontakt längre och jag tror det är bra för alla att gå vidare. I dag diskuterar räddningstjänsten och anhörigföreningen, Boa, hur ett framtida samarbete kan se ut. Hur kan exempelvis brandlokalen, som i dag är minneslokal, användas i ett pedagogiskt syfte? För att öka förståelsen och medvetenheten om riskerna med brand, riktar man sig brett och långsiktigt till skolan. Dels utbildas lärarna i årskurs två, dels står man inför en storsatsning på alla femteklassare i kommunen. Det är en bra åldersgrupp att nå med information, de suger in. Det handlar mycket om attityder och att se brandmän som förebilder. Eleverna kommer till oss på räddningstjänsten och får en chans att bli vardagsbrandmän, säger Per-Anders Lindfeldt. Vi hoppas de ska bära med sig de värderingarna upp i tonåren. KATARINA SELLIUS

23 Sirenen Nr 6 September 2008 tio år efter 23 Studiebesök i minneslokalen. Gymnasieelever från Värnamo lyssnar på Anne-Britt Söderberg som berättar om händelseförloppet under Göteborgsbranden. Efteråt är det frågestund. Vad hände med killarna som tände på? är den vanligaste frågan jag får, säger Anne-Britt som förlorade sin dotter Johanna i branden. Foto: Katarina Sellius Anne-Britt föreläser om Göteborgsbranden Mitt sätt att hedra Johanna GÖTEBORG. I trapphuset där branden startade är stålräcket förvridet. Hettan var 800 grader. För övrigt finns inga synliga spår efter branden som tog 63 ungdomars liv för tio år sedan. Brandlokalen är sedan flera år tillbaka en minneslokal som sköts av föreningen Brandoffrens anhöriga, Boa. De senaste åren har lokalen också använts i förebyggande syfte. Gymnasieskolor, ungdomsgrupper och ungdomsbrandkårer från hela landet kommer på studiebesök. Nästan 400 personer var här i lokalen den där kvällen för snart tio år sedan. Ni förstår hur trångt det var, säger Anne-Britt Söderberg, som just den här septemberdagen står inför en grupp gymnasieelever från Värnamo. Lokalen är luftig, och ljus. Väggarna är vitmålade och på golvet ligger vackert golvplank. En avvikande färg på golvbrädorna visar var det fanns väggar i den gamla fabrikslokalen. Här är garderoben där 26 ungdomar fastnade och hittades döda. De trodde de kunde gömma sig för branden här, men alla dog av den giftiga röken, berättar hon. På fönsterbrädena står inramade fotografier på ungdomar, blommor, brev och dikter som skrivits av vänner och anhöriga. På hyllorna i ett glas-skåp ligger några mobiltelefoner, sotiga busskort och nycklar, en hårklämma, några svedda sedlar, någons klocka och flera andra personliga saker som tillhörde de omkomna. Det kanske är svårt att förstå, men det ger tröst att ha de här symbolerna och sakerna här i lokalen där våra ungdomar miste livet. Det blir så konkret. Anne-Britt Söderberg är mamma till Johanna som omkom i branden och har under många år varit engagerad i föreningen Boa. Händelseförloppet har hon återberättat hundratals gånger för olika grupper som besökt minneslokalen. Hon undanhåller inte mycket. Hon berättar om den 13-årige pojken som fuskbäddade på sitt pojkrum och smet ut i hemlighet. Han fick ju inte gå på festen för föräldrarna. Han dog i branden. Hon berättar om tonårsflickan som tidigare samma kväll smällde igen dörren och skrek jag hatar dig till sin mamma. Hon dog i branden. Hon berättar om flickan som inte återfanns förrän fem dagar senare, under en tak-trumma som trillat ner, trots att polisen finkammat lokalen. Alla dessa öden. Så oerhört svårt det blev att bearbeta för många anhöriga. Anne-Britt Söderberg berättar hur hon själv fick gå in i ett rum på sjukhuset och leta bland 63 brickor med personliga föremål från de 63 omkomna ungdomarna. Om lättnaden då hon fann Johannas saker och hårklämman som bara smält en aning. Jag kände lättnad över att hon inte var bränd, att hon var så fin. Inte sällan får hon frågan hur orkar du berätta, att bli påmind om det?. Att berätta är mitt sätt att hedra Johanna. Från början var det för min egen skull. I dag ser hon det mer som överlevnadskunskap: Efter hand har jag sett en större nytta med det. Det är viktigt att berätta för att öka medvetenheten hos unga människor. Här är garderoben där 26 ungdomar fastnade och hittades döda. De trodde de kunde gömma sig för branden här Jag vill inte att det som hände mitt barn ska hända igen. Hon hoppas på ett framtida samarbete med räddningstjänsten, att även de ska vilja använda sig av lokalen i det förebyggande arbetet. Jag tror de varit rädda att störa oss i vår sorg. Men det är tvärtom, vi vill att berättelsen ska leva vidare. Att kunskapen om brandskydd ska öka, betonar hon. Det är tredje året i rad som Finnvedens gymnasium i Värnamo anordnar en bussresa till minneslokalen på Backaplan. Klasskamraterna Isabell Karlsson och Kajsa Ramsing, båda 17 år, går andra året på omsorgsprogrammet och minns fragment av tv-bilder från brandkatastrofen från när de var små. De är tagna av besöket i minneslokalen. Vi hade bara läst lite på internet innan. Det som hänt här känns ofattbart hemskt och sorgligt. Men man får en annan förståelse genom att vara här, säger Isabell. Man tänker verkligen till. Särskilt på att det var så svårt att ta sig ut. Jag kommer nog alltid kolla efter nödutgången på alla ställen från och med nu, säger Kajsa. KATARINA SELLIUS

24 24 tio år efter Sirenen Nr 6 September 2008 Göteborgsbranden satte få avtryck i lagen Göteborgs-branden chockade brandskyddsfolk i hela Europa. Hur kunde det hända? Haverikommissionen rekommenderade ett antal åtgärder, men katastrofen satte inga djupa avtryck i lagar och föreskrifter. Det finns redan regler och det viktigaste är att få ut budskapet i systematiskt brandskyddsarbete till de som inte tar ansvar. Där ägare eller innehavare sköter sig och följer reglerna bör brandskyddet fungera, säger Mette Lindahl Olsson, enhetschef på Räddningsverket. Branden påverkade innehållet i den nya Lagen om skydd mot olyckor, LSO, som kom 2004, men ledde inte till några särskilda paragrafer kring samlingslokaler. Redan i december 2001 gav Räddningsverket ut ett allmänt råd om Systematiskt brandskyddsarbete som riktade sig till ägare/innehavare av byggnader och tillsynsförättare i den kommunala räddningstjänsten. Under förarbetena till nya lagen underströk Räddningsverket den enskildes ansvar och att det ställs krav på att ägare eller innehavare skriftligt dokumenterar sitt brandskydd. LSO gör det tydligt att ansvaret för brandskyddet ligger hos ägaren eller innehavaren. Man blir tvungen att ta sig en funderare och ta ställning till hur brandskyddet är ordnat. Även enligt Räddningstjänstlagen hade den enskilde ansvaret. Trots det uppfattade en del att räddningstjänsten genom sin brandsyn godkände brandskyddet och sedan behövde ingen ta ansvar. I nya lagen är tillsynen behovsstyrd och ger möjlighet att punktmarkera de som missköter, säger Björn Albinson, Räddningsverket. Han påpekar att vid alla stora bränder är det något som går fel. Det är för många i lokalen, det används fyrverkerier, nödutgången är blockerad eller sena reaktioner, folk förstår inte vad som händer. Nästan allt förelåg vid Göteborgsbranden och i stället för att kräva skärpta regler har Sirenens omslag för tio år sedan. Bilden på omslaget är tagen dagen efter branden. Räddningsverket satsat på information. Bland annat har man gett ut en broschyr om tillfällig uthyrning av samlingslokaler. Enda sättet att utifrån dagens lagstiftning nå mindre uthyrare är enligt Mette Lindahl Olsson att öka kunskapen generellt. Vi måste fortsätta att arbeta aktivt med brandskyddsfrågor, utbildning i skolorna, utbildning på arbetsplatser och inte minst genom kommunens tillsyn och samarbete mellan olika förvaltningar och övriga aktörer. Efteråt restes krav både på brandlarm och sprinkler i samlingslokaler. Räddningsverket saknar mandat att föreskriva om sprinkler i samlingslokaler och driver heller inget sånt krav. Sprinkling är ett av flera sätt att förbättra brandskyddet i samlingslokaler. Om det är byggt enligt bestämmelserna och människor får tidig varning behövs inte sprinkler. Vad Räddningsverket önskade, men som man utan framgång drev under remissarbetet inför LSO, var sanktionsmöjligheter; att det ska vara straffbart att missköta brandskyddet. En åklagare kan i dag inte stödja sig på LSO utan måste utnyttja allmänna brottsbestämmelser i Brottsbalken. Det gör det nästan omöjligt att fälla någon för brister i brandskyddet. Det hade inte varit omöjligt att införa ett straffansvar i LSO men lagstiftaren försökte inte ens, säger Torkel Schlegel, enhetschef på Räddningsverket men jurist när LSO togs fram. Han är positiv till information, men är tveksam till om det är tillräckligt för att förhindra att Göteborgsbranden upprepas. Det räcker inte att tala om ett moraliskt ansvar. Kravet på skriftlig redogörelse fångar upp stora, seriösa, resursstarka fastighetsägare, men inte mindre som hyr ut lokaler till annat än de är avsedda för. Om det funnits ett straffansvar att backa upp informationen till ägaren hade den träffat lite bredare. Nu syns ansvaret bara i form av kravet att skicka in ett papper. Att försumma det är inte vårdslöshet enligt brottsbalken. Enligt Torkel Schlegel är det pedagogiskt viktigt att det finns ett formellt ansvar som syns i en lag för att människor ska känna ansvar. Intentionerna i LSO om att tydliggöra den enskildes ansvar fullföljdes inte. Om man ville minska statens ansvar hade det varit logiskt att införa straffansvar för att understryka individens ansvar. Brandinformatörer når ut på fler språk GUNNO IVANSSON GÖTEBORG. 16 specialutbildade brandinformatörer ska besöka hyresgäster i Göteborg för att informera om brandsäkerhet i hemmet. De nya brandinformatörerna blir räddningstjänstens förlängda arm. De representerar 15 olika språk och ska knacka dörr och prata om brandvarnare och andra förebyggande åtgärder mot bränder. De kommer arbeta två och två både på dagtid och kvällstid. Satsningen är ett samarbete mellan allmännyttans fastighetsbolag, Räddningstjänsten Storgöteborg och arbetsförmedlingen. Innan det är dags för den uppsökande verksamheten får de blivande brandinformatörerna utbildning i brandskydd i tre veckor. Från räddningstjänsten tycker vi att brandinformatörerna är en viktig länk direkt till de boende där vi genom dem kan sprida kunskap om förebyggande brandskydd. Vi ser också brandinformatörerna som en möjlighet att överbrygga den ökande segregationen och tror att de kan bidra med att öka kunskapen och förståelsen för vår roll i samhället, säger räddningschef Nils Andréasson. Även om brandmännen inte varit lika utsatta som kollegorna i Malmö har det inträffat incidenter även i Göteborg. Brandingenjör Kristina Lindfeldt som arbetar med förebyggandefrågor hoppas att medvetenheten kommer öka också då man samlas för fester och evenemang i olika gemensamhetsutrymmen. Att hyra lokal för fest innebär att man har ett ansvar för att brandskyddet är okej. Att nå ut med den informationen är också ett av syftena, säger hon. Thomas Eriksson från räddningstjänsten visar blivande brandinformatör Noelia Pereira hur man släcker en brand. Foto: Anders Thorén

25 Sirenen Nr 6 September 2008 tio år efter 25 Få skärpta krav i byggreglerna Det får inte bli dyrare Göteborgsbranden ledde till en regeländring: Boverket skärpte kraven för golvbeläggningar i samlingslokaler. Haverikommissionen rekommenderade Boverket att överväga ändringar på en rad punkter. Boverket ansåg att ett par rekommendationer var omotiverade medan andra inte kunde uppfyllas inom ramen för myndighetens uppdrag. Ett exempel är rekommendationen att överväga krav på automatiska brandlarm i samlingslokaler. De förändringar vi föreslår får inte leda till fördyringar, vi måste kunna visa vilka samhällsekonomiska besparingar det leder till. Stora bränder med många dödsoffer är sällsynta, de flesta dör i små bränder, säger Staffan Abrahamsson, brandingenjör på Boverket. Boverkets byggregler, BBR, genomgår en stor revidering som ska vara klar 2010 och Staffan Abrahamsson utesluter inte ett krav på automatiskt brandlarm i samlingslokaler i nya BBR. Att kravet inte finns i de nuvarande reglerna har sin grund i att tidigare var rökning tillåten i samlingslokaler. Dåtidens rökdetektorer var inte tillräckligt bra för att skilja på cigarett- och brandrök, det skulle bli för många fellarm. Nu när det råder rökförbud är automatiska brandlarm en sak vi tittar på under revideringen. Haverikommissionen ville se en förnyelse av metoderna för dimensionering av utrymningsvägar, särskilt i fråga om antal och bredd på dörrar. Boverket har sedan dess reviderat utrymningshandboken två gånger, 2004 och Däremot har inget krav på bredare utrymningsvägar införts. Det finns en brytbredd kring centimeter innan dörrar blir för tunga och allt vad det för med i form av krav på upphängningar, öppningskrafter och så vidare. Simuleringar efter branden visade att golvbeläggningen bidrog till den snabba övertändningen. Det ledde till att Boverket skärpte kraven för golvbeläggningar. Man införde också krav på så kallad analytisk dimensionering för byggnader med mycket stora risker för personskador, till exempel vissa typer av samlingslokaler. Boverket och Räddningsverket är eniga om att reglerna inte är största problemet. Problemen beror oftast på som vid Göteborgsbranden att lokaler används på ett sätt som de inte är avsedda för. Haverikommissionen ville komma åt dessa situationer genom krav på att brandskyddet ska täcka in alla tänkbara användningssätt av lokalen. Det är inte rimligt. Byggreglerna är funktionsbaserade, man bygger utifrån Brandlokalen i dag tio år senare. Numera är det föreningen för Brandoffrens anhöriga, Boa, som hyr lokalen. Invändigt är den omgjord till en vacker minneslokal, men har också blivit en plats för utbildning. Varje år kommer skolelever från hela landet på studiebesök för att höra om Göteborgsbranden. Foto: Lina Sellius avsedd användning. I så fall skulle man få dimensionera om bärverk, ventilationssystem, toaletter och så vidare, säger Staffan Abrahamsson, som menar att samhällets tillsyn och kontroll också måste fungera. Inte bara enligt Lagen om skydd mot olyckor utan även enligt Plan- och bygglagen, PBL. En pågående SOU-utredning för att förbättra kontroll och tillsynssystemet enligt PBL är ute på remiss. Ett av förslagen i utredningen är att kontrollerna vid bygglov och bygganmälan ska slås samman för att inget ska falla mellan stolarna. GUNNO IVANSSON Utanförskapet större än någonsin GÖTEBORG. Åke Jacobsson var räddningschef i Storgöteborg för tio år sedan. Sedan två år tillbaka står det stadsdirektör på visitkortet. På rummet i stadskansliet sitter en inramad bild från en kaotisk presskonferens dagarna efter Göteborgsbranden. Det är en påminnelse om att det går att klara pressade situationer, förklarar Åke Jacobsson. På bilden står han omringad av människor, hårt ansatt av hundrafemtio journalister som krävde svar på hur det ofattbara kunde ske. Jag knäade när jag såg medieuppbådet. Jag grejar inte detta var min första tanke när jag klev in i lokalen. Men så jäklaranamma tog jag ett djupt andetag, sträckte på mig. Och det fungerade. Enligt Åke Jacobsson drogs lärdomar av efterarbetet och krishanteringen. I Göteborg har var fjärde invånare utländsk påbrå. Branden blev ett uppvaknande för oss, motsättningar och segregationen kom upp till ytan. Våldet mot brandmännen var en ny upplevelse och det blev en Åke Jacobsson intensiv debatt. Vi insåg att vi i räddningstjänsten inte kunde stå bredvid utan att också vi har ett ansvar. De första åren arbetade man intensivt med Häfa-gruppen (Händelsebaserat förebyggande-arbete) som var ute i skolorna och berättade om branden. På ganska kort tid gick vi från att inte kunna gå i larmställ över skolgårdar utan att det blev lynchstämning, till att ungdomar ville komma till oss och lära sig rökdyka. Samtidigt fanns det en baksida, vi ville inte exploatera branden för mycket med hänsyn till de drabbade. Men för oss handlade det om att ge det meningslösa en mening. Tyvärr har vi inte lyckats vända utvecklingen i stort, konstaterar stadsdirektören Åke Jacobsson. I dag är problemen med utanförskap större än någonsin i Göteborg. Integrationsfrågan har högsta prioritet i kommunen. Människor som inte känner sig efterfrågade av samhället hamnar lätt utanför och söker sig andra vägar, många attraheras av status i kriminella gäng. Själv blev han inringd till Gårda strax efter tolv på natten. Problemet var att vi inte fick den riktiga bilden av läget. Det här var en extrem händelse som ingen av oss tidigare varit med om. Att så många människor var innestängda, man orkade inte berätta det bakåt så att omfattningen av katatrofen omgående blev klar för oss. Det är ett mänskligt tillkortakommande och där måste räddningstjänten hitta ett system. Efter branden skickade vi ut särskilda spanare vid larm som skulle kunna återge bilden utan att vara operativ. När bilden av brandkatastrofen så småningom stod klar under natten tecknade han snabbt ned det första strategiska beslutet på ett papper. Debriefing. Information. Återskapa resursläget. Omhändertagande av personalen hade högsta prioritet, och är en av de lärdomar man dragit efter Göteborgsbranden. Liksom fördelen med att ha en bra relation till media. I dag har Storgöteborg en larmfunktion för debriefing och kamratstödjare i ständig beredskap. KATARINA SELLIUS

26 26 nyheter Sirenen Nr 6 September 2008 I Norge har lossdragning länge varit en dominerande losstagningsmetod. Den kom till efter ett läkarlarm för drygt 20 år sedan som hävdade att losstagning tog för lång tid och att man säkrade ihjäl folk på olycksplatserna. Kättingar fästs i regel i de fyra fram- och bakstolparna plus ratten. Draget sker i regel med två räddningsfordon, ett framför och ett bakom. Norsk lossdragning blir svensk I Sverige har den norska metoden för losstagning länge mötts med skepsis. Nu är den på väg att slå igenom även här. Flera räddningstjänster använder den redan och Räddningsverket ska införa lossdragning i sina utbildningar. Metoden skapar rejäla öppningar för uttag av skadade personer. Den är effektiv när det är kritiskt och man snabbt måste få ut den skadade, säger Ingvar Hansson, Räddningsverket. I Norge har den i många år varit en etablerad metod för losstagning. Den går ut på att tillsammans med några strategiska klipp av hydraulverktygen drar isär krockade fordon med kättingar. Egentligen är det en nygammal metod eftersom det var så losstagning skedde innan hydraulverktygen tog över. I Norge har den kallats hurtigfrigjöring, snabblosstagning. Bakgrunden till metoden är att en läkare vid Ullevåls universitetssjukhus i Oslo 1985 slog larm om att räddningstjänsten säkrar ihjäl folk på olycksplatsen. En vanlig dödorsak vid trafikolyckor är inre blödningar och dessa patienter måste under sjukhusvård så snabbt som möjligt. Metoden bygger på att när en konstruktion en gång deformerats krävs det relativt liten kraft att dra isär den. Räddningstjänsten i Storgöteborg har arbetat med metoden i fyra år och där är den för att stanna. Jag kan inte se att det skulle finnas situationer där kättingar inte skulle kunna användas. Däremot har jag sett fall där det inte gått att använda hydraulverktyg, säger Magnus Thompson, brandman i Mölndal. Göteborg har modifierat metoden en aning och låtit ett företag ta fram en egen sats med länkar. Räddningsverket har följt utveckling och för att förhindra en flora av speciallösningar bjöd Räddningsverket i Skövde tillsammans med räddningstjänsten södra Älvsborg i slutet av augusti in representanter för räddningstjänst, sjukvård och biltillverkare till en genomgång av metoden. Vi vill styra upp och se till att metoden används på ett säkert sätt, både för personal och skadade. Inte minst vill vi ha acceptans från den medicinska expertisen, säger Dan Wargclou, Räddningsverket. På Räddningsverket i Skövde drogs ett antal bilar isär under ledning av Magnar Skjelseth, Södra Älvsborg, med erfarenhet av metoden från sin tid som brandman i Norge. Alla närvarande var efteråt positiva till metoden. Vi har i så många sammanhang betonat tidsaspekten, men om vi tittar på verkliga olyckor har den gyllene timmen passerats i de flesta fall. Den här är en fantastisk metod med stor potential. Vi får ökad snabbhet och ökad öppning det är bara och tacka och ta emot, säger Ulf Björnstig, professor i kirurgi vid Umeå universitet. Peter Johansson, ambulanssjukvårdare från Umeå, nöjde sig inte med att se på, han ville uppleva en lossdragning inifrån bilen. Det kändes helt okej, inga hastiga rörelser. Jag ser inga problem att stabilisera patienter under draget. Jag tror absolut på metoden. Här får vi allt, stor öppning och möjlighet att ta ut patienten snabbt. Det som krävs är träning för räddningstjänsten. För oss innebär det inga nya åtgärder. Göran Valentin, Räddningsverket Revinge och lärare i losstagning med internationell erfarenhet tror på metoden. Liksom alla understryker han att det är en metod bland flera. Om vi får det accepterat sjukvårdsmässigt ser jag inga konstigheter. Det är lätt att vi låser oss och gör som vi alltid gjort. Ju större verktygslåda som vi kan hantera, desto bättre. Räddningsverket ska nu ta fram ett utbildningsmaterial och uppdatera losstaqningshandboken. Målet är att skapa uppslutning kring ett grundkoncept. Om vi sedan fäster kättingen i ratten eller inte kanske inte är avgörande, säger Dan Wargclou. Gunno Ivansson

27 Sirenen Nr 6 September 2008 nyheter Sparkrav hos Gästrike 27 Stora Enso förlänger inte avtalet med Gästrike räddningstjänst, vilket innebär att räddningstjänsten i Skutskär får gå från deltid till heltid. Samtidigt har räddningstjänstförbundet fått sparkrav på 5,5 miljoner kronor, vilket motsvarar ungefär fem procent av budgeten. Räddningschef Mats Granat uttryckte först hopp om att ingen skulle behöva sägas upp på grund av Storas avhopp. Men det var innan sparkraven kom. Nu är det helt klart att brandpersonal kommer att förlora jobbet. Personalen står för 74 procent av våra kostnader. Kan ni behålla alla stationer? Det är inte säkert. Stora Enso har betalat sex miljoner kronor om året till räddningstjänsten och bland annat fanns tidigare tre brandmän dygnet runt på pappersbruket i Skutskär. Nu minskar bruket på kostnaderna och anlitar Securitas att sköta skydds- och säkerhetsarbetet och företaget kommer att ha tre personer på plats under dagtid. Peter Johansson, ambulanssjukvårdare från Umeå, ville uppleva en lossdragning inifrån bilen. Det kändes helt okej, inga hastiga rörelser. Jag ser inga problem att stabilisera patienter under draget. Jag tror absolut på metoden. Här får vi allt, stor öppning och möjlighet att ta ut patienten snabbt. Kemberedskapens rätta namn Företagens kemberedskap. Så kallas numera det avtal som finns mellan Räddningsverket och landets största kemindustrier om deras medverkan i kommunal räddningstjänst vid olyckor med kemikalier. Avtalet har tidigare kallats samverkansavtalet, men det har ansetts för vagt varför man nu myntat begreppet företagens kemberedskap. Beredskapen omfattar följande kemikalier: ammoniak, klor, svaveldioxid, kaliumhydroxid, natriumhydroxid, natriumhypoklorit, salpetersyra, saltsyra, svavelsyra och oleum (rykande svavelsyra). Konferens om risker Hur hanterar vi risker? Det diskuteras på konferensen Risk 2008 i Malmö 12 november. Att hantera risker klokt och ha en fungerande krishanteringsorganisation behöver inte vara komplicerat, konstateras i konferensens programförklaring. Riskhantering som strategiskt verktyg, operationella risker och riskundersökning hos 100 stora börsföretag. Vid lossdragning används hydraulverktyg till att bända upp dörrar och klippa stolparna för att skapa maximal öppning Nya utrymningsskyltar Utrymningsväg för funktionshindrade. Utrymningsväg via säker hiss. Utrymningsväg för funktionshindrade och Utrymningsväg via säker hiss är två nya utrymningsskyltar som Arbetsmiljöverket infört i en ny föreskrift, AFS 2008:13 Skyltar och signaler. Föreskriften gäller från den 1 oktober 2008 och upphäver då den äldre förskriften AFS 1997 Varselmärkning och varselsignaler. Dags söka Mohlins stipendie Det är åter dags att söka stipendier ur Torsten Mohlins stipendiefond. Fondens ändamål är att bereda elever vid Räddningsverkets skolor möjlighet till fortsatta studier. Ansökan om 2009 års stipendie ska göras senast 31 januari och skickas till: Torstens Mohlins stipendiefond, skolchefen vid Räddningsverket Revinge, Revinge 241, Södra Sandby, eller på e-post: revinge@srv.se Magnar Skjelseth, Södra Älvsborg, med erfarenhet av metoden från sin tid som brandman i Norge, ledde lossdragningarna. Göran Valentin, Räddningsverket Revinge, Dan Wargclou, Räddningsverket Skövde och Ulf Björnstig, professor i kirurgi vid Umeå universitet, är alla positiva till metoden.

28 28 erfarenheter Sirenen Nr 6 September 2008 Klena släckresurser i Branden i parhuset startade explosionsartat. I den vänstra lägenheten, som också blev förstörd, fanns en mamma med två mindre barn. De hann ut i tid. Foto: Claes Arnheim En förvirrad man anlade brand i sin bostad i ett tvåvånings parhus. Han var mycket grundlig i sina förberedelser. Till sin hjälp hade han tre dunkar med vardera cirka fem liter bensin. Innehållet i dessa hällde han över golv och inredning på vinden, övervåningen respektive på bottenvåningen. För att förvissa sig om att det verkligen skulle ta sig ordentligt tog han sig till en bensinmack och köpte ytterligare ett par dunkar med bensin som han hällde ut inne i huset. Tillsammans handlade det om cirka 25 liter bensin. Eftersom han inte ville att någon annan människa skulle bli skadad gick han ett varv runt grannhuset och tittade in genom fönstren. Han såg inte någon och förutsatte då att ingen var hemma. Men där hade han fel. Förberedelserna tog tid och när han skulle tända hade bensinen förgasats ordentligt. I skydd bakom den halvöppna lägenhetsdörren kastade mannen in en brinnande tändsticka på hallgolvet. Det blev en våldsam explosion. Ytterdörren trycktes upp så att mannen flög bakåt och skadade sig. Alla fönster trycktes ut och huset blev omedelbart ett eldhav. Den förvirrade brandanläggaren, som trodde att bensinen skulle brinna sakta i en sträng på golvet som han sett på TV, blev överraskad av resultatet och ringde själv till 112. I ett sovrum på övervåningen i det sammanbyggda grannhuset låg två små barn och sov middag. Deras mamma, som också var hemma, kände bensinlukt och höll just på att undersöka orsaken. När explosionen kom sprang hon genast upp på övervåningen och hämtade sina barn. Tillsammans lämnade de omedelbart byggnaden. Det beslutet räddade utan tvekan barnens liv eftersom branden till följd av explosionen genast spred sig genom den demolerade gipsväggen mellan lägenheterna i parhuset. Det brinnande huset låg i ett område med tvåplans parhus och friliggande villor. Området är i huvudsak uppfört under Alla byggnader har brännbar fasad, obrännbar isolering och invändig gips. Yttertaken har betongpannor. Lägenheterna i parhusen är avskilda i EI60 från betongplattan till yttertakens undersida. Avstånden mellan husen i området kan verka små, men de uppfyller de krav som finns i byggreglerna. Kraven innebär att om det är kortare avstånd än åtta meter mellan två byggnader så ska de motstående fasaderna vara utförda med 30 minuters brandmotstånd. Det finns inget som tyder på att husen skulle vara felaktigt utförda. Stark vind, meter per sekund, rådde vid brandtillfället. Båda lägenheterna i parhuset var strax övertända. Den första räddningsstyrkan var på plats åtta minuter efter larm. Men den bestod bara av släckbil och höjdfordon. Den tankbil som rutinmässigt skulle ha ingått i utryckningen befann sig på en skogsbrand där det pågick eftersläckning. Dessutom uppstod ett misstag vid utlarmningen som gjorde att tankbilar inte direkt larmades till branden. Brandvattenförsörjningen i området är ett modifierat så kallat alternativsystem med max 500 meter mellan brandposterna. Det bygger på växelkörning med tankbilar. Det är alltså inte meningen att man ska dra slang från brandpost till släckbil. I det aktuella fallet var avståndet mellan brandplatsen och närmaste brandpost cirka 200 meter. Tyvärr tog det lång tid att säkerställa vattenförsörjningen. Åtgärden fördröjdes av flera slangbrott på grund av glassplitter som kastats iväg vid explosionen. Räddningsledaren fick i ett tidigt skede veta att båda lägenheterna i det först antända parhuset var utrymda. Arbetet koncentrerades på att hindra spridning till intilliggande hus. Översikten försvårades av tät rök. Under ett skede av branden var risken för områdesbrand stor. Ett grannhus i vindriktningen kunde räddas med spräckta fönster och svedd träpanel. Andra byggnader var starkt hotade men kunde hindras från att bli antända. Växtlighet och brännbara föremål i trädgårdarna tog eld men kunde släckas. När förstärkning anlände upptäckte personalen att branden fått fäste i taket på en annan villa längre bort på gatan. Ett vittne uppger efteråt att han sett hur flygbränder sökt sig in under takbeläggningen och startat en brand på vinden. Villan blev totalförstörd. Redan under pågående släckningsarbete larmades kommunens Posom-grupp som ordnade en mötesplats i en närbelägen barnstuga. Trots det uppstod en mängd rykten bland de boende i området. Här är några exempel: l Vattenförsörjningen försenades därför att kommunen hade asfalterat över brandposterna i området. l Mannen som anlade branden försökte tillverka raketer. Men de ville inte fungera så han tog bensin till hjälp. Det var en av hans misslyckade raketer som for iväg och antände villan som förstördes längre bort på gatan. l SOS förstod inte allvaret i larmet och därför larmade man bara två brandbilar. l Kommunen är snål mot räddningstjänsten och lägger hellre pengar på fula rondeller. l Kommunen bryter mot reglerna vid bygglov så att husen kommer för nära varandra. Därför kunde branden sprida sig. En tid efter branden kallade räddningstjänsten till informationsmöte tillsammans med andra kommunala myndigheter. Cirka 35 personer hörsammade inbjudan. Under mötet förklarade räddningstjänstens representanter brandförloppet, vattenförsörjningen, insatsen, utlarmningen med mera i syfte att hantera den ryktesspridning som var i omlopp. Mötet blev lyckat och den kritik räddningstjänsten förväntat sig uteblev nästan helt. Brandanläggaren greps på platsen och åtalades senare för grov mordbrand. Han dömdes till psykiatrisk vård. Artikeln bygger på en rapport av Hans Lardner, Södra Roslagens Brandförsvarsförbund

29 Sirenen Nr 6 September 2008 erfarenheter 29 villabrand Det blåste kraftigt, vilket fick katastrofala följder för en granne. Till höger syns branden i parhuset. Eld blåste i väg och antände huset till vänster... Foto: Claes Arnheim...som också blev totalförstört i branden. Avståndet mellan husen var cirka 25 meter. Foto: Hans Lardner Räddningstjänsten kom till brandplatsen åtta minuter efter larm. Släckresurserna var för klena för uppdraget, det blev inte mycket kvar av parhuset. Foto: Hans Lardner Erfarenheter utlarmning n Det här var inte någon normal brand. Det extrema brandförloppet och den kraftiga vinden gjorde att räddningstjänstens styrkor och resurser inledningsvis inte räckte till. n Stationsbyten på grund av övningar samt en mindre skogsbrand påverkade insatsen negativt. n Kunskaperna om rutinerna vid larmning av enheter till områden med alternativt brandpostsystem måste stärkas hos såväl personalen på larmcentralen som hos operativt befäl. n Aktuellt kartmaterial måste finnas såväl i larmcentralen som på fordonen. Rutiner för uppdatering (både digitalt och på papper) måste skärpas. Radhusbranden begränsades. Den tidiga insatsen och vattenbegjutning med dimspik var en viktig åtgärd för att förhindra en allvarlig radhusbrand. Foto: Anders Ericsson Radhusbrand begränsades med dimspik Vid niotiden en kväll upptäckte en granne att det kom rök från ett fönster på andra våningen mitt i en radhuslänga. Räddningstjänsten larmades genast men på grund av en annan brand i distriktet bestod de först anlända enheterna bara av en stegbil och en personbil med befäl. Någon minut efter deras ankomst inträffade en explosionsartad övertändning och lågor slog ut från samtliga fönster från radhuslägenheten om två våningar. Den starkt reducerade styrkan försökte dämpa branden genom att använda ett par stora handbrandsläckare med pulver. Försöket lyckades till viss del och när förstärkning med släckbil anlände sju minuter efter de först anlända kollegorna kunde man övergå till släckning med vatten. Den första åtgärden blev att slå in dimspikar igenom yttertaket till vindsutrymmena till lägenheterna på båda sidor om den brinnande lägenheten. Därefter kunde branden inne i lägenheten relativt snabbt slås ner med vattenstrålar. Tillsammans med polisens Spisvredets lägen står diagonalt, vilket tyder på att plattan var påslagen. Foto: Anders Ericsson tekniker gjorde räddningstjänstens brandutredare en undersökning av brandplatsen. Den visade klart att branden börjat i köket. En undersökning av köksspisen tillsammans med Electrolux Service visade att två av spisplattorna var påslagna. Radhuslängan uppfördes Den bestod av sju lägenheter med källare och krypvind. Ytterväggarna var av trä med utvändig beklädnad med tegel. De lägenhetsavskiljande väggarna bestod av gipsplattor med obrännbar isolering. Tidig rökspridning och smärre otätheter visar dock att de inte uppfyllde kravet att motstå brandspridning i minst 60 minuter. Vid utredarnas kontroll upptäcktes att det brunnit i takstolarna både på den egna vinden och på vinden till en av grannlägenheterna. Det är uppenbart att den tidiga insatsen och vattenbegjutning med dimspikar var en viktig åtgärd som förhindrade en allvarlig radhusbrand. Artikeln bygger på en rapport av Anders Ericsson, Räddningstjänsten Syd. Erfarenheter brand i byggnad n Ytterst få räddningstjänster i Sverige är dimensionerade för två larm samtidigt i distriktet Det är förmodligen något vi måste leva med. n Begränsa först, släck sedan lyder en av brandsläckningstaktikens gamla huvudregler. Den gäller än. En så kallad dimspik är ett bra verktyg för brandsläckning i dolda utrymmen.

30 30 Sirenen Nr 6 September 2008 En vanlig bärgning ansågs det som inledningsvis. Först efter en och en halv timme larmades räddningstjänst och polis. Då vidtogs säkerhetsåtgärder som inte alla tyckte var nödvändiga. Foto: Patrik Arlbrandt Tankbil hotade välta Säkerhetskrav ifrågasattes En vinterdag med våta vägbanor råkade en lastbil med trailer lastad med 30 ton flytande gasol köra fast i ett dike vid en trafikplats i Göteborg. Gasoltanken blev inte skadad, men när det långa ekipaget skulle ta den tvära kurvan skar bakre hjulparen ner i vänstra diket så att tankens mantelyta hotade att falla mot en vass bergsformation. Lutningen motverkades av dragbilen vars högra hjulserie blev hängande fritt i luften. Det innebar att kopplingsanordningen mellan trailer och dragbil, den så kallade king-pin, var utsatt för stora krafter. Ekipaget säkrades inledningsvis med vajer från en bärgningsbil. Till en början uppfattades händelsen inte som en olycka utan som en vanlig bärgning. Räddningstjänst och polis larmades inte förrän efter cirka en och en halv timme. Förståelsen för räddningsledarens höga säkerhetstänk var initialt mycket lågt. Men vid ett möte som inledningsvis hölls med alla inblandade framkom att ingen kunde garantera att trailern inte skulle välta eller, om så skedde, inte gå sönder med läcka som följd Olycksförloppet bedömdes vara statiskt. Följande beslut om åtgärder togs på mötet: l Läktring av gasol till annan tankbil l Sprängmattor som skydd mot vassa bergskanter, om tanken skulle välta. l Kranbil att lyfta trailern efter läktring l Kostnadstäckning av åkeriet för dessa åtgärder. l Avspärrning 300 meters radie kring olycksplatsen bestämdes initialt. l Indelning i het, varm och kall zon. l Stabscontainer till skadeplats. l Skede 2, läktring, speciella räddningsenheter på plats l Skede 3, Tillfällig larmplan worst case ska upprättas. Expertis från den så kallade Gasakuten bedömde, med stöd av egna erfarenheter, att det vid den aktuella väderleken inte skulle kunna uppstå någon brännbar gasolblandning utanför det avspärrade området på 300 meter. En annan beräkning av riskområdet påbörjades av staben med hjälp av verktyget Gasol i Rib. Men det bedömdes inte pålitligt då det räknade fram ett spridningsområde som i praktiken uppskattades som för litet. Ekipaget säkrades med vajrar från ännu en bärgningsbil. Läktringen av den flytande gasolen till ett annat fordon bedömdes först ta cirka en och en halv timme. I verkligheten tog det ungefär dubbelt så lång tid. Därefter lyfte en kranbil enkelt och smidigt bort den tomma tanken. Händelsen har varit föremål för en grundlig olycksundersökning och analys enligt metod AcciMap. Närmare information Erfarenheter farligt gods n Det är viktigt att information från stab till andra myndigheter och media fungerar bra och att man använder sig av trafikmeddelanden för att informera allmänheten om avspärrningar av gator och vägar n Kunskapen om räddningstjänstens roll behöver förbättras bland externa aktörer. Att det dröjde 90 min innan räddningstjänsten tillkallades belyser behovet av en bredare kan lämnas av olycksutredare Tove Nyth, eller Artikeln bygger på en olycksundersökning av Lars Jacobsson och Tove Nyth, räddningstjänsten Storgöteborg. utbildning av chaufförer och speditörer. n Den havererade trailern är en av de största som finns i Sverige. Rondellen och dess omgivningar var inte anpassade för regelbunden trafik med så stora tankbilar. Trafikmiljön håller nu på att planeras om och anpassas till fordonsbeståndet. n Vilken förmåga har samhället att hantera ett stort utsläpp från en rämnad gasoltank? Vilken räddningstjänst klarar den uppgiften? Se upp för gamla värmedynor Iett äldreboende hade en frusen man lagt en elektrisk värmedyna kring sina fötter. Den var av den gamla modellen med värmetrådar som ligger klistrade mellan två tunna lager av skumgummi. Medan han sov uppstod ett fel i värmedynan och den började brinna. Branden spred sig till ett täcke men lyckligtvis utlöste det automatiska brandlarmet och personal skyndade till. Branden kunde släckas och den gamle mannen blev inte skadad Polisens och räddningstjänstens undersökning visar att värmedynan var av märke Beurer HKD 50 S. Av tillverkningsetiketten framgick att den var tillverkad i Västtyskland. Det innebär att den förmodligen var minst 19 år gammal. Värmetrådarna hade lossnat och låg i en enda härva. Dessutom var en av de båda termostater som ska reglera temperaturen ur funktion. Det gjorde att dynan snabbt blev överhettad och orsakade branden. Räddningsverket har flera gånger tidigare slagit larm om riskerna med bränder i värmedynor, sängvärmare och värmefiltar. Se bland annat erfarenheter i Sirenen nummer 1/-01 och nummer 1/-03. Värmedynan med trasig termostat. Branden startade i de överhettade motståndstrådarna. Foto: Per Ringqvist Den störste generalagenten har också ändrat sin import så att hans produkter numera har ett extra skydd mot kortslutning och överhettning. Men tyvärr finns det fortfarande kvar massor av värmare av den gamla farliga modellen ute bland konsumenterna. Du som har vänner eller släktingar som är gamla eller sjuka, ta reda på vad det är för prylar de använder för att hålla värmen. Kassera alla värmedynor och -filtar som är äldre än 10 år och ersätt dem med apparater med förstärkt skydd mot kortslutning och överhettning. Artikeln bygger på en rapport av Per Ringqvist, räddningstjänsten/polisen Gästrike. Ulf Erlandsson, brandingenjör vid Räddningsverket, leder verkets brandutredarprogram. Erlandsson medverkar i Sirenen med sammanfattningar av rapporter ur brandutredar programmet och från fördjupade olycksundersökningar. Han tar gärna emot synpunkter och tips på tel , fax , epost: ulf.erlandsson@srv.se

31 Sirenen Nr 6 September 2008 Förväntningar från 310 viktiga kunder ordet fritt 31 Viktigt bygga underifrån och ha vardagsperspektiv Två färre myndigheter. Efter tio års påpekande från den lokala och regionala nivån av det orimliga i att den nationella nivån organiserar sin del av samhällets arbete med trygghet och säkerhet i ett flertal myndigheter närmar vi oss nu en omorganisation. Många, speciellt inom den statliga världen, pratar om Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som en ny myndighet. Ur 310 kommuners, landstings och regioners perspektiv handlar det snarare om två färre myndigheter. Två färre myndigheter som ställer krav. Krav som ibland dessutom är kontraproduktiva. Två färre myndigheter som bedriver kärnverksamhet. Kärnverksamhet där ibland andras intressen förbises. Men det kommer också bli två färre myndigheter som stödjer. Stödjer de 310 aktörer, som på riktigt, dygnet runt, över hela hotskalan och över hela landet producerar trygghet och säkerhet. En produktion där samhällsskydd och beredskap bara är en delmängd. Utvecklingen är bra, men den kommer att innebära förändringar. Inte bara för de anställda i två färre myndigheter utan också för de 310 för MSB så viktiga kunderna. Två färre myndigheter kommer troligtvis inte kunna ge kommunal räddningstjänst den uppmärksamhet de är vana vid. I stället blir det kommunen som får en starkare samtalspart i två färre myndigheter. Det här måste både räddningstjänstförvaltningen/förbundet och kommunledningen förstå och förhålla sig till för att samspelet med två färre myndigheter i framtiden ska bli så bra som möjligt. Läxan som många av de 310 har framför sig är att utforma nya gränssnitt mot staten rörande trygghet och säkerhet. Läxan för två färre myndigheter blir att lära sig leva med 310 dito, där alla kommer att se olika ut. Mycket av det arbete som fram tills nu har genomförts av de statliga myndigheterna är bra. Ett arbete som ger det lokala trygghets- och säkerhetsarbetet förutsättningar att bli effektivt. Detta gäller inte minst den utbildning som erbjuds inom området skydd mot olyckor. Ofta sker den enda kontakten mellan två färre myndigheter Ledningen för den nya myndigheten har enligt Marcus Cato begränsad bakgrund och praktisk erfarenhet från 310 viktiga kunder. Han avser i första hand de som över hela landet och dygnet runt producerar trygghet och säkerhet, ambulanssjukvård och räddningstjänst. och 310 just i utbildningssituationen. Det är alltså viktigt att två färre myndigheter ägnar utbildningsfrågan den uppmärksamhet den förtjänar. Speciellt som just övergången till en ny drift av utbildningssystemet är förknippad med uppenbara risker i form av kapacitetsförluster, på en för tillfället obefintlig producentmarknad. Samtidigt bedrivs systematisk metod- och teknikutveckling, utveckling av ledningsstöd, Marcus Cato, Sveriges kommuner och landsting, SKL. samordning av förstärkningsresurser, stöd i kommuners arbete med krisberedskap, kompetensuppbyggnad i lärande från olyckor/kriser och mycket annat som de 310 har nytta av i sitt lokala trygghets- och säkerhetsarbete. Det är viktigt att två färre myndigheter tar till sig av denna positiva feedback och för över denna verksamhet till efter årsskiftet. Behåll även den lokala och regionala nivån i fokus och underskatta inte det lite slitna uttrycket: varje olycka och kris inträffar i en kommun. En framgångsfaktor vid forskning och utveckling inom ovanstående områden är att syftet är framtidsorienterat med fokus på operatörens och samhällets behov. Om man dessutom kan fortsätta att se och förstärka lokala växthusprojekt och initiativ är mycket vunnit. Det borde vara självklart att två färre myndigheter ärver Räddningsverkets värdefulla initiativ rörande jämställdhets- och mångfaldsarbete. Ett initiativ som i framtiden kommer att vara lösningen på många av dagens problem som till exempel att minimera situationer med hot och våld mot räddningspersonal, bredda rekryteringsbasen till att omfatta hela Sveriges befolkning samt bidra till bättre förutsättningar för tredje man att få jämställd behandling av samhället oavsett vardagsolycka eller kris. Det hörs hela tiden röster som för fram tankar om två färre myndigheter. Förväntningar om förståelse för 310 olikheter och dess lokala förhållanden. Förväntningar om förståelse för hur viktigt det är att ha vardagsperspektiv och att bygga underifrån. Men även rädslor för ett förstärkt KBM och ett begravt SRV. Rädslan av att inte kunna kommunicera och identifiera sig i med två färre myndigheter, där ledningen inte har någon vidare bakgrund eller praktisk erfarenhet från de 310 viktiga kunderna. Rädslor för toppstyrning. Dom 310 står till förfogande och erbjuder kompetens, möjlighet till växeltjänstgöring, delade tjänster, nätverk, verklighetsförankring, plattformar för växthus, det breda perspektivet, med mera. Ett bra sätt att förebygga och minska klyftor i en relation är tydlig kommunikation. Detta borde även gälla i partnerskapet mellan de 310 och två färre myndigheter i utvecklingen av trygghet och säkerhet i samhället. Marcus Cato Tyck till du också! Alla är lika välkomna att delta i debatten. Skriv maximalt tecken på datorn, inklusive mellanslag. Saknar du dator, skriv max 30 rader på skrivmaskin. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera i insändare som är längre. Adress: Ordet fritt, Sirenen, L 257, Karlstad Skicka gärna på e-post: stig.dahlen@srv.se Manusstopp för nr 7-08 är 17 oktober. Välkommen!

32 32 ordet fritt Sirenen Nr 6 September 2008 BRF svartmålar deltidsbrand- mannayrket På många orter är det är svårt att rekrytera deltidsbrandmän. Skälen till detta varierar. BRF (Brandmännens Riksförbund) tycks inte vilja bidra till att få flera att intressera sig för att bli deltidsbrandmän. I BRF:s tidning Swedish Fire Fighters staplas argumenten för att INTE bli deltidsbrandman på varandra, särskilt under rubriken Platsannons (sid 41). För en kommuninvånare som funderat på deltidsbrandmannayrket kombinationen att göra en samhällsinsats och tjäna lite extrapengar och råkar läsa senaste numret torde intresset svalna direkt. Fortsätter BRF att driva sin linje om hur eländigt det är att vara deltidsbrandman lär det bli svårt att rekrytera nya samtidigt som risken finns att många av de redan befintliga hoppar av. I bästa fall återstår därefter ett frivilligt brandvärn på orten. Helt oavlönade, utan fem veckors utbildning och utan krav på att dyka upp på brandstationen när larmet går. Förbundsordföranden Kenneth Carlsson skriver i sin ledare: Att få några tusenlappar i handen för en veckas omänskligt slit stimulerar inte till att välja bandmannayrket. Detta är att svartmåla. I min kommun är utryckningarna för en normal jourvecka lätträknande och majoriteten av insatser är snabbt avklarade, utan att det krävs ett omänskligt slit. Den största uppoffringen torde vara att brandmannen låser upp sig en vecka varje månad och för detta skulle förvisso jourersättningen kunna höjas. Det är viktigt att deltidsbrandmännen, som kallats räddningstjänstens ryggrad, finns kvar. BRF ska givetvis slåss för sina medlemmars villkor, men fokusera inte bara på det negativa med att vara deltidsbrandman. Lyft i stället fram det positiva med gemenskap, kamratskap, värdefull utbildning som man kan ha stor nytta av i alla tänkbara sammanhang samt känslan av göra en insats för hembygden. Räddningsnämndledamot i Norrland SVAR DIREKT: Insändaren här ovan kommenteras av Kenneth Carlsson, förbundsordförande i Brandmännens Riksförbund: Den platsannons som är införd i senaste numret av Swedish Firefighters (SFF) är ironiskt utformad, men speglar den verklighet som de flesta deltidsbrandmän kan skriva under på. Brandmännens Riksförbund, BRF, har under en följd av år påtalat rekryteringsproblemen av deltidsbrandmän till regeringen, Räddningsverket och Sveriges kommuner och landsting, SKL men föga konkret har hänt. Brandmännens Riksförbund (BRF) svartmålar ryggraden i svensk räddningstjänst, deltidsbrandmännen, anser insändarskribenten. Kenneth Carlsson, ordförande i BRF, ger svar på tal. Sanningen gör ont ibland I dagens moderna samhälle, där det är hård konkurrens om människors tid, måste löne- och anställningsvillkoren förbättras. BRF tvingades i senaste avtalsrörelsen ta till strejkhot för att få till en förbättrad sjukersättning, dock under bara de första 90 dagarna. Men ändå ett stort framsteg, arbetsgivarna var naturligtvis emot. Vi ser i dag facit på arbetsgivarens förda snålpolitik mot deltidsbrandmän. Man kan väl säga att marknadskrafterna styr, tillgång och efterfrågan. Blir det ont om en resurs måste den vårdas bättre för att kunna rekryteras eller behållas. Där kan alla politiker medverka till att påverka att villkoren kan förbättras. Jag håller med räddningsnämndledamot att deltidsbrandmännen är en mycket viktig del, 75 procent av svensk räddningstjänst. Deltidsbrandmännen uppskattar det goda kamratskapet, gemenskapen och att man känner sig göra stor nytta för bygden. Jag själv arbetar sedan nästan 30 år som brandförman på deltid, jag är stolt över de olika insatser vi deltidsbrandmän dagligen utför i Sverige. Men vår arbets- och lönesituation måste förbättras. Våra brandstationer, utrustning, med mera måste anpassas till den mångfald av personal som är så viktig i framtida räddningstjänsten. Artikeln i SFF belyser hur vi deltidsbrandmän och våra familjer påverkas. BRF svartmålar inte utan belyser bara i ord den situation som råder och den sanningen kanske gör ont. Vad gör ni arbetsgivare för att förbättra situationen? Kenneth Carlsson En av landets två bästa personaltidningar inom räddningstjänsten är Brandscoopet, från Räddningstjänsten Storgöteborg. Den andra är Räddnings-plankan från Jönköpings kommun och dess räddningstjänst. Den förstnämnda tidningen är mycket inriktad på personalens intressen. Den andra speglar personalens erfarenheter från insatser och övningar. Båda har utmärkta ledareartiklar av sina respektive chefer. I det senaste numret av Brandscoopet skriver Nils Andréasson om rätten till och nyttan av att vara olika. Rubriken är Vi får, kan och behöver vara olika!. På ett utmärkt sätt tar han upp frågorna, om olikheter i kön, sexualitet, religion och intressen. I frågan om jämlikhet skriver han, att Räddningstjänsten Storgöteborg anställt en kvinnlig brandman, samt Kaare Brandsjö om mångfald Vi är olika det är en fördel att det i fortsättningen kommer att bli fler. I Sirenen har förre generaldirektören Göran Gunnarsson, på flera sätt förklarat sin egen och Räddningsverkets inställning till jämlikhetsfrågorna. Senast genom att skriva om homosexualitet bland räddningstjänstpersonal och genom sin närvaro vid Pride-festivalen i år i Stockholm. Där framträdde Stockholms räddningschef, Jan Wisén, för vad jag vet, första gången offentligt, med sin olikhet i sexualitet. Jan Wisén har ännu en gång visat vilken stor personlighet han är. Genom sin karriär, från brandman till chef för räddningstjänsten i Storstockholm, och en rad andra uppdrag, har han visat att en olik kan vara bättre än många andra. Heder åt Jan Wisén, som genom sitt framträdande nu, inte gjort det för sin egen skull, utan för att det hjälper så många andra, som inte ansetts acceptabla på grund av sitt kön eller annan olikhet mot flertalet. Alla har inte modet att tala ut, med tanke på de olägenheter det kan få. Jan Wisén har, till sina övriga goda egenskaper, visat medkänsla, eller empati, som det nu ofta kallas. Kaare Brandsjö

33 Sirenen Nr 6 September 2008 ordet fritt 33 Viktigast för räddningschefen lönen eller samvetet? Krister Ejeros har rätt i det mesta han skriver i sitt inlägg i förra numret av Sirenen. Vi borde ha lagkrav på sprinkler vid ny- och ombyggnation, retroaktivt lagkrav på brandvarnare i lokaler där människor bor, enkel brandsläckare på motsvarande ställen, retroaktivt lagkrav på jordfelsbrytare och självklart avskaffande av möjligheten att nyttja räddningstjänstens stegar som alternativ utrymningsväg från bostäder och liknande lokaler. (Hur olika ser vi inte ute i landet på den definitionen förresten? Jag vet att det spretar oerhört i tolkningen av begreppet.) Det mesta av detta finns redan i våra nordiska grannländer Danmark och Norge, åtminstone om man adderar deras lagar sedan Detta fick några brandbefäl från Norden lära oss på en konferens i Oslo, alltså för 20 år sedan. Vad har hänt i Sverige sedan dess? Nä just det, inte mycket. Inte ens lagkrav om brandvarnare i alla bostäder. Vi har inte rätt att skriva föreskrifter på verket används som ursäkt nu såväl som då. Frågan om utrymning via räddningstjänstens stegutrustning vore intressant att kontrollera ur tillgångsperspektiv, såväl i mindre som större orter, eftersom kommunerna numera samarbetar så mycket att en kommun kan tappa sin styrka initialt under en viss tid, och då ställa de egna boende utan stegutrymning. Jag hade själv i Mariestad på 1980-talet hjälp av hävare från Töreboda, utan att kunna ordna någon omedelbar ersättningsresurs inom rimlig tid om det skulle behövts där... Sedan dess har samarbetet ökat och nedskärningar har skett, främst på natten, till förmån för dagstyrkor. Trots att det är på natten som människor sover, och de flesta dödsbränder inträffar. Intressant är också att Arbetsmiljöverkets uppfattning på central nivå är att utrymning med räddningstjänstens stegutrustning INTE kan räknas som en Därnere i korsningen stod den med näsan mot mig, brandbilen med blinkande blåljus. En ny trafikolycka på den ännu inte ombyggda delen av E6:an i norra Bohuslän? Jovisst, det fanns en personbil som hade råkat ut för något, vad vet jag inte. Men det var nåt annat som inte stämde. Brandbilen saknade vanliga saftblandare på taket och blåljusen satt nedtill. Dom var dessutom väldigt bleka. Fordonet ifråga visade sig vara en bärgare och blåljusen var ett par jättelika fjärrljus med blåaktigt sken. Dessa var kopplade så att de blinkade växelvis. Det är knappast troligt att bärgaren bara råkade se ut som ett utryckningsfordon. Det är ju allmänt känt att man inom den branschen gärna skulle vilja byta färg på sina saftblandare. Och här i Göteborg har vi sen lång tid tillbaka alternativ utrymningsväg enligt AFS 2000:42 om arbetsplatsens utformning. Det krävs alltså tillgång till ett extra trapphus eller en utvändig trappa för att uppfylla kravet. När detta slår igenom får det naturligtvis stora konsekvenser för många fastighetsägare, men är inget som inte går att lösa. Speciellt mot bakgrund av att osäkerheten om hjälp verkligen kommer ökar, och att den med största sannolikhet INTE kommer inom de 3-5 minuter som man har på sig att utrymma en normalt utformad arbetsplats innan kritiska förhållanden uppstår. Och tänk efter själv, visst är det rimligt att man år 2008 inte ska behöva stå och vänta på extern hjälp för att kunna utrymma sin arbetsplats. Varför då få vänta länge i sin bostad? Det som jag inte håller med Krister Ejeros om är delen att ge politikerna större delen av skulden för dessa brister. Visserligen har politiker formellt ansvaret för i princip allt, men om man inte får tydliga och enhälliga signaler om att något är fel så är det inte lätt för politiker att agera i någon fråga vi snackar om här (jag vet av erfarenhet som fritidspolitiker i olika nämnder). Om politiker ska agera krävs att en tillsynsmyndighet (läs länsstyrelsen eller Räddningsverket) ställer tydliga krav på åtgärder, något som är mycket ovanligt. Eller att en stor olycka sker i egna området eller dess omedelbara närhet, vilket också är ganska ovanligt. Eller för det tredje, att man som räddningschef/ förvaltningschef vågar sticka ut hakan och säga den osminkade sanningen, vilken inte alltid är så rolig att höra och dessutom oftast kräver ytterligare ett antal miljoner för att uppnå. Inga roliga krav för politiker som oftast matas med att det gäller att hålla budget. Flertalet människor är ju funtade på det viset att man tror på talesättet att hälsan tiger still, man saknar kunskap att själv hitta bristerna. Lyder man som räddningschef sitt samvete och till exempel skriver direkt till alla ledamöter i fullmäktige när några tungbärgare med blåljus. Men detta undantag beror på deras uppdrag för Spårvägen. Varför bärgarna vill ha blåljus är väl knappast i första hand för att de behöver påkalla fri väg. Däremot behöver de skydd när de arbetar på vägen. Men om bärgarna ska få blåljus, i så fall bör väl även plogbilar och andra fordon med vägen som arbetsplats, få inget händer av det som behövs, eller talar klarspråk i pressen när man blir tillfrågad om läget i sin kommun, så åker man oftast ut i kylan. Så får man nämligen inte göra. Det finns ett antal kollegor som liksom jag inte varit rädda för att påpeka att kejsaren är naken, och därefter åkt snett ut och inte kunnat återvända som räddningschefer eller ställföreträdande räddningschefer. Jag högaktar er kollegor som vågade stå för dessa självklara värderingar. Och undrar samtidigt hur ni andra som inte ids/orkar/kan/vågar berätta den sanna bilden för era politiker eller till pressen, kan sova på natten? Visserligen får ni säkert bra löner, ni som inte bråkar och ställer krav på förbättringar, men samvetet då? Den dagen då en eller flera människor omkommer som en följd av en situation som genom era krav på åtgärder eller organisation kunde ha förhindrats? Det är lite samma sak som med tillsynsförrättaren som väljer att blunda för en brist, för att vara hygglig. Mot vem kan man ju undra. Om inte tillsynsförrättaren/experten kan eller vågar visa på bristen och den åtgärd som krävs, hur ska då en ägare/ innehavare eller ens en politiker kunna det? Lennart Jonsson EHS Coordinator, ESAB, Göteborg (f d förebyggande brandingenjör) Blåljus endast på utryckningsfordon Blåljus ska enbart få finnas på utryckningsfordon, tycker Johnny Hildingsson. Håller du med? Lennart Jonsson är kritisk till förvaltningschefer och räddningschefer som inte vågar sticka ut hakan och säga sanningen. Har Jonsson rätt? Vad tycker du? Skriv till Sirenen, max tecken, inklusive mellanslag. det? Och då blir det inflation i blåljus. I dag finns det mycket bra brandgula saftblandare och dessutom Xenon-blixtar. En välutrustad bärgare kan synas mycket bra utan falska blåljus. Även om blåljuset har vissa brister i dagsljus, så är det suveränt bra genom att det är förbehållet just uttryckningsfordon. När jag växte upp hade brandbilarna samma färg på sina larmljus som alla andra bilar hade på sina bakljus. Inte bra. Bevara därför gränsen mellan uttryckningsfordon och övriga fordon. Vi är alla beroende av att just dessa ska få fri väg och detta mer än bärgarna. Johnny Hildingsson frilansskribent

34 34 ordet fritt Sirenen Nr 6 September 2008 Hyggesbränningar ska de behövas? Ett personligt sommarminne med frågetecken som följd. Det var hett, det var torrt, absolut eldningsförbud och ständiga varningar och uppmaningar att inte elda. Skogsbränderna härjade runt omkring oss i Mellansverige. Då initierade det stora skogsbolaget en hyggesbränning. Jag kan försäkra att det inte var någon trevlig upplevelse för oss som vistades i byar och fäbodar i närområdet. När det sedan blev vild skogsbrand som efterspel (se Sirenen nr 5 angående räddningstjänsten i Leksands anmälan) och vinden låg på, blev det som skulle varit semesteridyll något helt annat. Främst fanns oro för att elden skulle komma in i byn, Kommentar från Leif Sandahl, brandingenjör vid Räddningsverket, till insändaren här ovan: Det är ofta för miljöns skull man avsiktligt eldar i skog och mark. Det kallas för naturvårdsbränningar och syftar bland annat till att ge fler arter bättre förutsättningar att överleva då de behöver bränd skog. Det är också ett villkor i vissa miljöcertifieringar att de som avverkar sin skog också bränner en viss andel av ytan. Ja, lokalt sker en påverkan av luftlagren i form av rök med mera. Men då det ska växa upp ny skog igen torde den globala påverkan i det långa loppet bli plus minus noll. Man kan förenklat säga att om det som eldas upp åter kommer att få men även oro för vår hälsa. Solen som sken så starkt kom inte igenom rökdiset längre och inte bara vi utan våra hem luktade rök, intresset för grillen försvann totalt. Det var mycket varmt och vi tvingades stänga om oss i stugorna inför natten. Vi valde den heta sommarvärmen i stället för mera brandrök. Personligen fick jag anledning att uppskatta att mina astmatiska barnbarn fått förhinder och inte fanns på fäboden. Jag lämnade själv i förtid på grund av brandröken. Efteråt har ett antal frågor väckts: Hyggesbränning trodde jag tillhörde forntiden. Varför görs sådana? växa upp i motsvarande grad så påverkas inte klimatet vad avser koldioxid. Lagen om skydd mot olyckor ger kommunen eller länsstyrelsen rätt att besluta om eldningsförbud utomhus. De kan också medge avsteg från förbudet (dispens) om någon söker detta. Möjligen kan de i sitt beslutet om eldningsförbud ha angett vissa generella undantag från förbudet. Jag känner inte hur det var i detta fall, men det brukar vara mest vanligt att man söker om dispens för varje enskild bränning och då också redovisar hur man ska hantera sin bränning säkerhetsmässigt. Givetvis måste de som bränner under eldningsförbudstid vidta särskilda skyddsåtgärder Tas hänsyn till påverkan på klimatet då tillståndet ges? Påverkas luftlagren och den yttre miljön av en hyggesbränning? Okunnig som jag är tror jag att det är ett enormt utsläpp. Gäller tillståndet övergripande i förhållande till generellt eldningsförbud? Och hur resonerar man i så fall? Jag inte är ensam att undra över dessa frågor. Tack till Sirenen som ger mycket och god information även till oss vanliga medborgare! Kerstin Melén Man eldar ofta för miljöns skull och planera sin bränning samt ha ett medgivande (dispens) att de får elda trots att det är eldningsförbud. Hyggesbränningar kan förstås inte genomföras när det regnat mycket och marken är genomfuktig. Bränningarna måste ske när markerna är torra. Avvägningar görs i varje enskilt fall med hänsyn till hur extremt torrt det är, spridningsrisker, bevakning, med mera. Någon gång händer det att naturvårdsbränningar sprider sig utanför det område det var tänkt. Det kan bero på oväntade faktorer som snabba vindkantringar, men också på att bolaget inte vidtagit tillräcklig bevakning. Leif Sandahl Håll kårerna utanför! För alla inom räddningstjänsten är det viktigt att det är lätt att få uppfattningen och hans kompisar att de tar grupper inte redovisas så att brandchefen i vår huvudstad medborgarna har det största förtroendet för organisationen och dess anställda. Det är därför angeläget att vissa företeelser, som till exempel homosexualitet eller medlemsskap i extrema politiska att inställningen gäller för en stor del av de anställda. Det finns exempel på att insatsstyrkor utsatts för trakasserier där religiösa uppfattningar påverkat, helt oförskyllt. Det finns således skäl för sig en fundering i den här frågan och håller homosexualiteten inom den egna, personliga nivån. Det finns skäl att hålla kårerna utanför. Erik Nilsson Utbildning i Skövde nödvändig Det känns för sorgligt att de två räddningsskolor som finns i trakter där flest människor bor inte ska finnas inom den nya myndighet som ersätter Räddningsverket. Åtminstone borde en av dem få chansen till fortsatt verksamhet, i första hand Skövde där det tycks finnas en stor framåtanda hos personalen. I förra numret av Sirenen säger den utredare som tillsatts för att undersöka om Skövde och/eller Rosersberg kan drivas vidare i annan regi: Att rakt av lägga ner och jämna med marken är inte så begåvat. Det är bara att hålla med och jag hoppas att politikerna som gett honom uppdraget lyssnar på hans argument. Skolan i Skövde har lokaler och utbildningsanordningar som ingen annan privat aktör kan skapa inom överskådlig tid. Att för oss som arbetar inom upptagningsområdet behöva åka längst söderut i landet (Revinge) eller till Norrland (Sandö) för utbildning och övning känns inte bra. Västsvensk brandförman Trion som formade gruppen 1998 fanns på plats under jubiléet i Kristinehamn, från vänster Nils Andersson, f d tekniker, Örebro, sammankallande Sven-Erik Andersson, Kristinehamn och Kent Lindström, tekniker, Karlstad. Tioårigt samarbete för brandutredare KRISTINEHAMN. I tio år har räddningstjänstens brandutredare och polisens tekniker i Värmlands och Örebro län träffats och utbytt erfarenheter. Gruppen består av polisens tekniker i Örebro och Karlstad samt andra poliser och brandpersonal som utreder bränder i Kristinehamn, Karlstad, Örebro, Arvika, Lindesberg och Nora. Det tioåriga samarbetet högtidlighölls i Kristinehamn den 4 september. Vi har träffats två gånger om året, vår och höst, och utbytt tankar och diskuterat utredningar, säger Sven-Erik Fribiljett till Skydd 2008 Den 14:e upplagan av mässan Skydd i Älvsjö arrangeras 30 september - 3 oktober. Som tidigare finns det två huvudteman, både för utställningsdelen och konferensblocken, brand- och räddning respektive Skydd och säkerhet. Här får du chansen att komma in på mässan utan att betala 150 kronor i entré. Gör så här: Klipp ur biljetten härintill och ta med, alternativt logga in på och förhandsregistrera dig. Uppge lösen: 438. Andersson, Bergslagens räddningstjänst och en av initiativtagarna. Gruppen har expanderat och vi är nu mellan som deltar varje gång. Förutom att redovisa och diskutera specifika händelser gör vi en del praktiska demonstrationer. Utbytet har gett oss som utreder bränder ett mycket bättre kontaktnät. Vi kan nyttja varandra som bollplank i vårt arbete med att bli effektivare, säger Sven-Erik Andersson. På jubileumsträffen i Kristinehamn fanns Räddningsverkets Björn Albinson på plats och talade om brandutredningar förr och nu. Seminarium om skogsbrand Sommarens stora skogsbränder och resurser för att ingripa vid skogsbränder är två ämnen som ska ventileras på ett seminarium om skogsbränder i Upplands Väsby november. Arrangör är Räddningsverket. Det blir rapporter från skogsbränderna i Hassela och Östergötland samt efterkrigstidens största skogsbrand i Norge, i Froland i juni. Nyttan med skogsbrandflyget ska diskuteras liksom vilka önskemål branschen har på nya myndigheten MSB. Mer info finns på hemsidan skogsbrand

35 Sirenen Nr 6 September 2008 platsannonser 35 Krishantering koncentreras till Kuopio Nyutgivet från Räddningsverket Handbok Hantering av brandfarliga gaser och vätskor på bensinstationer Handboken ska underlätta planeringen vid ny- eller ombyggnationer, drift och skötsel samt handläggning av tillstånds- och tillsynsärenden. Best nr: U30-674/08 Broschyr Att informera allmänheten om risker och skydd vid Sevesoverksamheter Broschyr med vägledning om hur man informerar allmänheten. Best nr: I99-180/08 Så här beställer du Ange beställningsnummer samt din adress. Skicka beställningen via fax, e-post eller brevledes. Fax: E-post: publikationsservice@srv.se Postadress: Räddningsverkets publikationsservice, L 124, Karlstad. Annan utgivning OBS kan inte beställas från Räddningsverket Attack mot anlagd brand DVD inspelad på konferensen Attack mot anlagd brand i Malmö. Dessutom några extra inslag. Lämplig i samband med utbildning, informationsträffar med mera. Pris 675 exkl moms och frakt. Beställning: info@informationsbolaget.se eller på fax Brandbelastning Boverkets handbok om brandbelastning kan användas som underlag för att beräkna påverkan på konstruktioners bärförmåga vid brand. Innehåller två metoder för att bestämma brandbelastningen. Handboken vänder sig till projektörer och konstruktörer av brandskydd. Pris: 84,80 kr. Beställning: E-post: publikationsservice@boverket.se Finland koncentrerar den nationella beredskapen för civil krishantering till Kuopio. Verksamheten flyttas från Helsingfors till ett krishanteringscenter i Kuopio, där också landets räddningsskola finns. Krishanteringscentret vid räddningsskolan har hittills ansvarat för utbildning, forskning och utveckling inom civil krishantering. Vill du arbeta i en expanderande och framtidsinriktad kommun? Miljö och teknik söker nu Stf Räddningschef För mer info se Efter en lagändring ska centret nu även ansvara för rektyrering av experter som kan skickas ut på insatser samt materiell och logistisk beredskap. De uppgifter som flyttas till Kuopio har inrikesministeriet i Helsingfors tidigare haft ansvar för. Inrikesministeriet får i stället en stärkt roll när det gäller strategisk styrning av beredskapen. Eskilstuna kommun, Södermanlands största kommun, vackert belägen mellan Mälaren och Hjälmaren, har ca invånare. Med sitt strategiska läge i Mälardalen och nya kommunikationer i form av Svealandsbanan och motorväg till Stockholm, har Eskilstuna under de senaste åren haft en positiv befolkningsutveckling. Vi är cirka 65 personer som arbetar på den nya huvudstationen i centrala Eskilstuna, varav ungefär 45 i skifttjänst. Brandstationen invigdes i december 2006 och är en av Sveriges modernaste. I samma lokaler finns även SOS-centralen för Södermanland och Gotland. I organisationen finns ytterligare 4 brandstationer med cirka 65 arvodesanställda. Vi söker två Brandingenjörer Mer information finns på vår webbplats eskilstuna.se/ledigajobb Du hittar lediga jobb under Arbete & Näringsliv Sirenen är Räddningsverkets tidning. I den kan du följa utvecklingen inom räddningstjänsten och skydd mot olyckor. Nyheter, reportage, debatt och mycket annat. Bli prenumerant utan kostnad enda kravet från vår sida är att du gör en personlig anmälan. Vi kan tyvärr inte ta emot personallistor. Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen Adressändring Avsluta prenumerationen Texta tydligt! Namn Gatuadress Postadress Vid adressändring/avslut Abonnemangsnr (står direkt före namnet) Gamla adressen vid adressändring Gatuadress Postadress Kupongen skickas till: Prenumeration, Sirenen, L 257, Karlstad Beställningarna kan även göras på hemsidan