Ökad odlingssäkerhet i ekologisk grönsaksodling med fokus på växtnäringsutnyttjande

Transkript

1 Lantbruks- och fiskeenheten Ökad odlingssäkerhet i ekologisk grönsaksodling med fokus på växtnäringsutnyttjande Författare: Elisabeth Ögren, Länsstyrelsen Västmanland, Åsa Rölin, HS Värmland Grönsaksodlare: Fredrik Aronsson, Arne Dahlström, Ola Fredlund, Johan Fredlund, Anders Johansson, Erik Johansson, Gösta Johansson, Henry Karlström, Kalle Källander, Göran Lindén, Leonard Moberg, Anders Östlund och Maria Östlund 2009:8

2 Titel: Ökad odlingssäkerhet i ekologisk grönsaksodling med fokus på växtnäringsutnyttjande Lantbruks- och fiskeenheten Länsstyrelsen i Västmanlands Län Omslagsbild: Frilandsgruppens sommarmöte på gård , försök med stående insektsnät och fångstrader mot morotsbladloppa Foto: Elisabeth Ögren och Åsa Rölin Tryckning: Länsstyrelsen Västmanlands län Upplaga: Rapporten är tryckt i 80 exemplar

3 Innehåll Sammanfattning Bakgrund Erfarenheter och lärdomar från projektet Att bygga upp jorden Jordstrukturen är viktig Lär känna Din jord genom att gräva en grop! Penetrometermätningar Positiva och begränsande faktorer Växtnäringsbalanser Beslut om gödsling Jorden Odlingshistorian Förfrukten Nedbrukning av förfrukten Förväntad skörd Sortvalet Analyser Gödsling typ, mängd Gödsling tidpunkt Jordbearbetning Olika gödslingsstrategier Olika gödselmedel Viktigt att dokumentera och jämföra Kvalitet Gödsling i praktiken Vitkål Morot Analyser ph Plantanalyser Resultat från provtagningar i projektet Odlingsdokumentation och analyser Gård Odlingsdokumentation morot Odlingsdokumentation morot Odlingsdokumentation vitkål Odlingsdokumentation vitkål Gård Odlingsdokumentation morot Odlingsdokumentation morot Odlingsdokumentation vitkål Odlingsdokumentation vitkål Gård Odlingsdokumentation morot Jordstruktur Odlingsdokumentation morot Gård Odlingsdokumentation vitkål Odlingsdokumentation vitkål Gård Odlingsdokumentation morot Odlingsdokumentation morot Gård Odlingsdokumentation morot

4 3.6.2 Odlingsdokumentation morot Odlingsdokumentation vitkål Odlingsdokumentation vitkål Gård Odlingsdokumentation morot Odlingsdokumentation vitkål Odlingsdokumentation vitkål Gård Odlingsdokumentation morot Odlingsdokumentation morot Odlingsdokumentation vitkål Odlingsdokumentation vitkål Gård Odlingsdokumentation vitkål Odlingsdokumentation vitkål Gård 15 morot Odlingsdokumentation morot Odlingsdokumentation morot Odlingsdokumentation vitkål

5 3

6 Sammanfattning Projektet Ökad odlingssäkerhet i ekologisk grönsaksodling med fokus på växtnäringsutnyttjande har genomförts i frilandsgruppen, en deltagardriven grupp som arbetat tillsammans sedan 1999 med frågor som rör ekologisk grönsaksodling på friland. Gruppen består av odlare från elva gårdar i sju län samt två rådgivare. Olika forskare har kopplats till gruppen när vi haft behov av att fördjupa oss inom speciella ämnesområden. Projektet har finansierats av det svenska miljöstödsprogrammet och bekostats av EU och svenska staten gemensamt. Gruppen startade sitt arbete 1999 kring ett dokumentationsprojekt om växtnäring där det ursprungliga syftet var att dokumentera och få en bild av hur växtnäringstillförseln såg ut på gårdarna i projektet. Syftet var också att genom upprättande av växtnäringsbalanser och markanalyser öka vårt gemensamma lärande kring växtnäringsförsörjning i ekologisk grönsaksodling på friland. Under årens lopp har många frågor väcktes kring hur växtnäringsutnyttjandet kan förbättras. En viktig faktor är att öka odlingssäkerheten så att den verkliga avkastningen kommer så nära den planerade avkastningsnivån som möjligt. På så vis förbättras utnyttjandet av den växtnäring som tillförts utifrån förväntad skörd. Gruppen har därför arbetat även med andra frågor som på olika sätt påverkar avkastningsnivån, t.ex. växtskydd och markstruktur. I denna rapport har delar av gruppens lärdomar under hela projekttiden sammanfattats, se kapitel 2 Erfarenheter och lärdomar från projektet. Rapporten innehåller även dokumentationen från de medverkande gårdarna under åren Årsrapporter har skrivit ända sedan gruppen startade sitt arbete Under projekttiden har omfattande data om gårdarnas vitkåls- och morotsgrödor dokumenterats; växtföljd, gödsling, odlingstekniska åtgärder, rad- och plantavstånd, sorter, avkastningsnivåer mm. Jord och plantor har analyserats på 4

7 sitt växtnäringsinnehåll. Skördeprover av vitkål och morötter har under åren analyserats på sitt innehåll av 18 olika ämnen. Gruppen har under projekttiden träffats 1-4 gånger per år, både på sal och i fält. Antalet möten har ökat med åren. Gruppens rådgivare har besökt gårdarna minst två gånger under odlingssäsongen för att följa upp grödorna genom odlingsdokumentation, skördeuppskattningar, jord- och produktprover, penetrometermätningar samt för att studera markstrukturen. Denna odlingsdokumentation har sammanställts i gruppens årsrapporter. Inom projektet har vi i samarbete med Ernst Witter, SLU, under åren 2002 och 2003 följt kväveinnehållet i vitkål och genomgående funnit lägre halter i början av säsongen än de normvärden som finns tillgängliga. Under år 2002 genomfördes även två examensarbeten med Ernst Witter som handledare i samarbete med dokumentationsprojektet (Boberg J., 2002 och Dyberg, Å., 2002). Resultaten visade på stora skillnader i mineralisering mellan och inom de olika fälten. Under perioden började därför mätningar göras under växtsäsongen med hjälp av Spurwayanalyser, plantsaftanalyser och nitratstickor för att kunna följa förändringar under säsongen. Studierna har resulterat i att flertalet av gårdarna tillför merparten av gödslingen före eller i samband med plantering av vitkål för att öka mängden tillgängligt kväve i marken i början av säsongen. Växtnäringsbalanser har beräknats under åren , både på skiftesnivå (fältbalanser) och för den dokumenterade grödan det enskilda året. Fältbalanserna för morot och vitkål visar sammantaget ett överskott på i medeltal 34 kg N, 9 kg P och 13 kg K per ha sett över hela projekttiden och de båda grödorna tillsammans. Utnyttjandegraden av N, P och K ligger på 57 %, 48 % resp. 67 % för vitkåls- och morotsgrödorna tillsammans. Överskotten är högre i vitkål än i växtnäringsbalanserna för projektets morotsgrödor. De växtnäringsbalanser som gjorts i projektet visar sammantaget på rimliga överskott av kväve. Dock är det många osäkra faktorer, särskilt kvävefixeringens storlek. Kväveöverskotten kan därför vara både högre och lägre. En del av kväveöverskottet blir kvar i marken och bidrar till mullhaltsuppbyggnad. Vid tillförsel av stallgödsel och växtföljder med stor andel vall eller gröngödsling finns goda möjligheter för en mullhaltshöjning. En procent mull innehåller ca 2000 kg kväve per ha. En ändrard odlingsinriktning som leder till en mullhaltshöjning på 1 % på 40 år innebär att 50 kg kväve per år byggs in i mullen. Ett alltför lågt kväveöverskott vid låg mullhalt kan därför vara en nackdel. 5

8 Fosforöverskottet i flertalet av de balanser som gjorts i projektet är högre än Jordbruksverkets rekommenderade värden med hänsyn taget till markens fosforförråd. På några av gårdarna inom projektet som odlat ekologiska grönsaker under många år kan man konstatera att fosfortalen ökat i markkarteringarna. Olika sätt att minska fosforöverskottet har diskuterats inom gruppen. En möjlig väg är att utnyttja kvävet från kvävefixerande grödor bättre och därmed kunna minska tillförseln av fosforrika gödselmedel. Kaliumunderskott på gårdar med låg kaliumklass har uppmärksammats och gödslingsstrategin har då i flera fall ändrats. För att öka förståelsen för förfruktens betydelse, det enskilda skiftets status samt effekten av gödslingsåtgärder har gruppen arbetat med nollrutor. Nollrutor är rutor som lämnats ogödslade och där avkastningsnivån och näringsinnehållet i jorden och grödan kunnat jämföras med den gödslade grödan. Vissa gårdar har på motsvarande sätt även testat olika nivåer av gödsling eller olika gödslingsstrategier. Detta arbete har varit mycket värdefullt och gett oss många nya insikter! Gruppens arbete har resulterat i ett omfattande material av analyser av både jord och gröda. Vi har i samarbete med Margareta Magnusson bearbetat materialet i två forskningsprojekt finansierade av Jordbruksverkets FoU-medel, Samband mellan odlingsförutsättningar, växtnäring och skörderesultat i ekologisk grönsaksodling (2005) samt Förslag till riktvärden för jord- och plantanalyser i ekologisk grönsaksodling (2006). Resultaten från frilandsgruppens provtagningar i vitkål visar att kalium och mangan är de enskilda växtnäringsämnen som påverkat avkastningen starkast. Otillräckligt upptag av kalium beror på lågt kaliuminnehåll i jorden samt för låg kvot av K/Mg och för hög kvot av Ca/K. Resultaten från frilandsgruppens provtagningar visar att morötter tycks ha lättare för att ta upp kalium än vitkål. Resultaten i morötter tyder på att manganbrist varit skördebegränsande, men tendenserna är mycket svagare än i vitkål. FoU-projekten resulterade bl.a. i ny riktvärden anpassade för ekologisk grönsaksodling. 6

9 Under 2006 gjorde gruppen en utvärdering av vilka faktorer som varit positiva och begränsande för odlingsresultaten under projekttiden. Jordstruktur och växtskyddsproblem var två områden som varit begränsande. Kraftiga växtskyddsproblem kan påverka avkastningsnivån negativt och därmed också växtnäringsutnyttjandet. Gruppen har lyft fram klumprotsjuka, Plasmodiophora brassicae, och morotsbladloppa, Trioza apicalis, som två särskilt viktiga växtskyddsproblem som vissa år haft stor påverkan på skördeutbytet. Gruppen har under flera år arbetat med att inventera klumprotsjuka. Några gårdar testade klumprotsresistenta sorter under Under 2003 genomfördes även en studie om förekomst av lagringssjukdomar på tio gårdar. Svampsjukdomar på lagrade morötter och vitkålshuvuden artbestämdes av Ann-Sofi Forsberg, Provegeta. Under 2006 förbättrade vi våra kunskaper kring morotsbladloppa genom ett samarbete med Olle Anderbrant, Lunds universitet. Under 2007 genomfördes ett examensarbete av Karin Ellgardt på en av gårdarna i gruppen. Ett försök genomfördes med stående insektsnät och fångstrader. Examensarbetet finns publicerat i rapporten Morotsbladloppan, Trioza apicalis. En litteraturstudie, kvalitativa intervjuer och ett fältförsök, Odlarna i gruppen använder sig idag av tre metoder för att undvika skador av morotsbladloppan täckning med fiberduk, fångstrader och flytt av odlingen. Dålig jordstruktur har varit begränsande på några gårdar, problemet har blivit extra tydligt under nederbördsrika år. Under åren studerades strukturfrågor extra intensivt genom penetrometermätningar, grävande av gropar i de dokumenterade grödorna och genom expertmedverkan av John Löfqvist som forskat inom området på SLU, Uppsala. Gruppens arbete har betytt mycket för oss alla!! Vi har lärt av varandra och delat erfarenheter både i med och i motgång!! Projektet har gett impulser till att gå och klura mer därhemma. Det blir svårare ju mer man vet. På ett vis blir det hopplösare, men det är väl nyttigt! 7

10 1 Bakgrund Projektet Ökad odlingssäkerhet i ekologisk grönsaksodling med fokus på växtnäringsutnyttjande har genomförts i frilandsgruppen, en deltagardriven grupp som arbetat tillsammans sedan 1999 med frågor som rör ekologisk grönsaksodling på friland. Gruppen består av odlare från elva gårdar i sju län samt två rådgivare. Olika forskare har kopplats till gruppen när vi haft behov av att fördjupa oss inom speciella ämnesområden. Gruppen startade sitt arbete 1999 kring ett dokumentationsprojekt om växtnäring där det ursprungliga syftet var att dokumentera och få en bild av hur växtnäringstillförseln såg ut på gårdarna i projektet. Syftet var också att genom upprättande av växtnäringsbalanser och markanalyser öka vårt gemensamma lärande kring växtnäringsförsörjning i ekologisk grönsaksodling på friland. Under åren dokumenterades morot, vitkål, kålrot och purjolök på de medverkande gårdarna. Markkarteringsanalyser gjordes och växtnäringsbalanser upprättades för den enskilda grödan och på vissa gårdar även för det aktuella skiftet, s.k. fältbalanser. Produktprover togs i samband med skörd med syfte att kunna göra växtnäringsbalansberäkningar på verkliga värden från gårdarna. År 2002 beslutade gruppen att fortsättningsvis enbart dokumentera gårdarnas morots- och vitkålsgrödor. Samma år började vi även med Spurway- och plantsaftsanalyser efter samarbete med Ernst Witter, SLU. Under 2002 och 2003 följde Ernst Witter kväveinnehållet i vitkål på fem gårdar i gruppen och två examensarbeten genomfördes med bl.a. mätningar av kvävemineraliseringen i jorden. Mätningarna visade att kväveinnehållet i vitkål genomgående var lägre i början av säsongen än de normvärden som finns tillgängliga. Studierna har resulterat i att flertalet av gårdarna tillför merparten av gödslingen före eller i samband med plantering för att öka mängden tillgängligt kväve i marken i början av säsongen. En inventering av lagringssjukdomar på gårdarnas morötter och vitkål genomfördes under 2003 sedan flera uppmärksammat problem under lagringen. Även klumprotsjuka hade varit ett problem på några av gårdarna. Vi beslöt då att även göra en inventering av klumprotsjuka genom att gräva upp 100 plantor per skifte i samband med skörd. Under 2003 genomförde vi en kursträff med Ann- Sofie Forsberg, Provegeta, och Ann-Charlotte Wallenhammar, HS Örebro, för att lära oss mer kring lagringssjukdomar och klumprot. Inventeringen av klumprot har sedan upprepats under flera år i projektet. År 2008 testades klumprotsresistenta sorter på några av gårdarna. Under 2004 och 2005 beviljades gruppen forskningsmedel för att kunna fördjupa oss i vårt omfattande material av analyser av både jord och gröda. I samarbete med Margareta Magnusson bearbetades materialet i två forskningsprojekt finansierade av Jordbruksverkets FoU-medel, Samband mellan odlingsförutsättningar, växtnäring och skörderesultat i ekologisk grönsaksodling 8

11 (2005) samt Förslag till riktvärden för jord- och plantanalyser i ekologisk grönsaksodling (2006). FoU-projekten resulterade bl.a. i ny riktvärden anpassade för ekologisk grönsaksodling. År 2005 gjorde vi en utvärdering av gruppens arbete. En gradering genomfördes över vilka faktorer som varit positiva och begränsande för odlingsresultaten sedan projektet startade. Två problemområden lyftes då fram som gruppen beslöt att arbeta vidare med, morotsbladloppa och jordstruktur. Under 2005 gjorde gruppen också ett gemensamt flödesschema för att beskriva den process som ligger bakom Beslut om gödsling. Problemområdena morotsbladloppa och jordstruktur arbetade gruppen med under de kommande två åren, 2006 och Olle Anderbrant från Lunds universitet medverkade som expert på morotsbladloppan. Sju olika doftsubstanser och tre insektsnät testades på en av gårdarna Under 2007 genomfördes ett examensarbete om morotsbladloppa av Karin Ellgardt på en av gårdarna i gruppen. Ett försök lades ut med stående insektsnät och fångstrader. Strukturfrågor studerades genom penetrometermätningar, grävande av gropar i de dokumenterade grödorna och genom expertmedverkan av John Löfqvist som forskat inom området på SLU, Uppsala. Produktkvalitet har varit en fråga som odlarna ofta återkommit till. Därför beslutade vi att skicka morötter på smak- och kvalitetstest hos Lars Kjellenberg på Alnarp efter odlingssäsongen 2006 och Gruppen genomförde också en egen smaktest på gårdarnas morötter efter lagring under vintern 2006/07. Under samma år lagrades vitkål från gruppen på gård 15 för att sedan tillsammans studera hållbarheten och gödslingens påverkan på lagringsdugligheten vid ett möte under våren Under 2008 arbetade gruppen fram ett underlag till ett faktablad om växtnäringsutnyttjande i ekologisk grönsaksodling. Faktabladet finansieras av Jordbruksverkets nationella medel. Faktabladet innehåller gruppens viktigaste lärdomar och processades fram vid två av gruppens möten under I denna rapport har delar av gruppens lärdomar under hela projekttiden sammanfattats, se kapitel 2 Erfarenheter och lärdomar från projektet. Rapporten innehåller även dokumentationen från de medverkande gårdarna under åren Årsrapporter har skrivit ända sedan gruppen startade sitt arbete

12 2 Erfarenheter och lärdomar från projektet 2.1 Att bygga upp jorden Det är viktigt att bygga upp jorden så att den har tillräcklig kapacitet att leverera den växtnäring som behövs vid odling av frilandsgrönsaker. Morötter och vitkål kan avkasta upp emot ton per hektar, att jämföra med ca ton (friskvikt) för en vall och ca 5 ton för spannmål. Det ställs alltså betydligt större krav på jorden vid odling av frilandsgrönsaker. Jordens bördighet byggs upp långsiktigt med hjälp av vallar, gröngödsling och tillförsel av stallgödsel. Ibland kan det vara nödvändigt att gödsla och bevattna även en gröngödslingsgröda för att få den att växa bra. En mullrik levande jord kan binda och hålla kvar mer växtnäring/spårämnen. Jorden kan liknas vid en tvättsvamp som kan suga upp och hålla kvar växtnäring. Med ökat växtnäringsinnehåll ökar dock risken för läckage om det inte finns någon gröda som tar upp näringsämnen som frigörs vid mineralisering. I praktiken blir det ibland en kompromiss eftersom det krävs bearbetning mot ogräs. Därför bör vi jobba mer med olika åtgärder för att hålla kvar växtnäringen. Det är svårt att enbart gödsla sig till en bra skörd i ekologisk odling. Odlingshistoria, förfrukt, jordstruktur och ogräsförekomst har ofta större betydelse för odlingsresultatet än den gödslingsåtgärd som görs till grödan det enskilda året. Det är viktigt att alltid ta reda på hur det står till med dessa faktorer, framförallt då nya marker eller arrenden tas i bruk. 10

13 2.2 Jordstrukturen är viktig Åtgärder som förbättrar jordstrukturen leder till att grödan kan utveckla ett större och djupare rotsystem, vilket i sin tur leder till större möjligheter att utnyttja den växtnäring som finns bunden i marken. Rötternas sammanlagda yta har stor betydelse för växtnäringsupptaget. Ju finare rotsystemet är och ju djupare det går desto större kan växtnäringsupptaget bli. Samtidigt skapas goda förutsättningar för nästa års gröda eftersom rötterna lämnar efter sig organisk substans. Växtnäringsupptaget sker huvudsakligen i matjorden i de flesta väl gödslade jordar. Rötter som går på djupet är ofta betydligt färre men kan ha stor betydelse när vattentillgängligheten minskar i matjorden. Rötternas utbredning hos en gröda har betydelse för hur man bör gödsla och för risken att drabbas av växtnäringsförluster. Det mest intressanta med registreringar av rötters utbredning i marken är var merparten av rötterna befinner sig och deras utseende. Det är mer intressant än det maximala rotdjupet. Det är oerhört viktigt att anpassa jordbearbetning och andra körningar i fält efter jordart och fuktighetsförhållanden. Undvik packningsskador genom att köra på väl upptorkad mark. En väl fungerande dränering är nödvändig i grönsaksodling. Sugen skall gärna ligga tätare än vad som är brukligt vid odling av lantbruksgrödor, m mellan sugen kan vara aktuellt på vissa jordar. Markpackningen kan minskas genom att öka radavståndet och genom att använda breda däck eller genom fasta körspår. Belastningen bör inte vara mer än 6 ton per axel eller 10 ton per boggie. Mark som bearbetats av daggmaskar får större porvolym, ökad vattenhållande kapacitet, mer vattenstabila aggregat och högre infiltrationshastighet. Maskförekomsten har stor betydelse för genomsläppligheten i jorden. Den dubbla diametern på en por innebär att flödet blir 16 gånger större! Åtgärder som gynnar maskarna är tillförsel av mycket organiskt material, goda skördar med mycket 11

14 kvarlämnade växtrester och minskad bearbetning. Av samma anledning har rotgångar som blir efter grödor med kraftiga rötter större betydelse för genomsläppligheten än rotgångar efter grödor med ett finare rotsystem som t.ex. gräs och spannmål. Packningsskador i matjorden kan rättas till ganska snabbt genom frost och torka. Det är dock svårare att komma till rätta med packningsskador i alven på framförallt en lerjord. Alvluckring är en åtgärd som tillfälligt kan förbättra rötternas möjlighet att söka sig nedåt i jordprofilen. Det är främst på rena sandeller mojordar som man kan få positiva effekter av alvluckring. Ett alternativ som även kan fungera i mer lerhaltiga jordar är att alvluckra i växande gröda, t.ex. vall. Grödans rötter torkar då ut profilen på djupet. Kör man på sensommaren och låter vallen/gröngödslingen ligga ett år till så stabiliseras den mekaniska luckringen upp av växtrötter. Flera odlare i gruppen använder en radluckrare av märket Mac. Den används vid bearbetning i såraden före sådd av morötter och mellan raderna i olika grönsaker under säsongen. Med en körning bryter man ytan och luckrar på djupet. Behovet av att köra med sådana redskap på bevattnade åkrar beror väldigt mycket på jordart och lerhalt. Täta och slamningsbenägna jordar kan sätta sig och bli väldigt kompakta av kraftiga regn och överfarter med traktor vilket innebär en mycket syrefattig miljö. Det är viktigt att jorden har förmågan att ta emot vatten och infiltrera det för att inte syretillgängligheten skall begränsas och därmed rötternas möjlighet att växa och ta upp växtnäring Lär känna Din jord genom att gräva en grop! Under ett par år har frilandsgruppen grävt gropar under senare delen av säsongen. Det har oftast bara varit en grop per gröda på en representativ plats. Groparna har dokumenterats med hjälp av skiss, text och bilder. Det är stor skillnad på motståndet i jorden beroende på fuktighet och jordart. Motståndet är mindre när jorden är fuktig än när den är torr. Att gräva i lagom fuktig jord ger god information om markstrukturen och förtätade zoner. Om det är mycket torrt kan det vara stenhårt att gräva även på jordar med bra struktur. För att kunna göra jämförelser mellan olika fält bör det vara samma person som gräver och samma spade som används. Att gräva har varit oerhört lärorikt och fascinerande! Det kan vi verkligen rekommendera! Nedan följer några råd om man vill studera sin jord. En utförlig praktisk genomgång finns i Rapport 5, Instruktioner till Markstrukturtest i fält av 12

15 K. Berglund och A. Gustavsson-Bjureus, SLU inst. för Markvetenskap, Avd för hydroteknik Uppsala Tidpunkt: Kan göras hela växtodlingssäsongen då marken är fuktig men inte blöt. På våren kan markstruktur och ev. förtätade skikt studeras. För att även se rötternas utbredning är det bäst att gräva mot slutet av sommaren. Om man vill jämföra mellan olika år bör det vara samma tidpunkt som tidigare grävningar. Var: Beroende på vad man vill veta. Allra bäst är det att gräva tre gropar, en på en representativ plats, en på extremt dålig plats och en på en extremt bra plats. Utrustning: Spade, tumstock, kniv, penna och protokoll, ståltråd eller liknande med 2 mm resp. 5 mm i diameter. Spadtest: Trampa ned spaden, fortsätt trampa ned tills den är helt nere. Antalet trampningar är ett mått på hur hårt det är i jorden. Grop: Gräv minst 50 cm djupt. Studera en vägg genom att mejsla fram strukturen med en kniv och känn på jorden. Använd de tunna verktygen för att studera gångar och små detaljer. Saker att notera: Maskförekomst, olika skikt, sprickor, växtrester, enkelkornjord eller aggregerad jord samt rotutveckling. Rita gärna profilen på ett papper. Ange djup på en skala, notera olika intressanta iakttagelser. Fotografera gärna! Skrapa med kniven på gropväggen, bryt isär jordklumpar, smula jorden i handen. Vilken aggregatform som kännetecknar en bra markstruktur beror bl.a. på jordarten. På lerjordar anses avrundade, granulära och porösa aggregat vara gynnsamma. Skarpkantade, pelarlika eller kompakta aggregat kännetecknar dålig struktur. Om man bryter isär ett större aggregat skall brottytan i en god jord vara ojämn med skrovlig struktur. På sandjordar faller porösa aggregat lätt isär i enkelkorn. Där kan större och mer kompakta aggregat vara stabilare och mer fördelaktiga. På gyttjejordar bildas stabila skarpkantade pelaraggregat naturligt i alven och ger på dessa jordar goda odlingsförutsättningar. På alla jordar är uttalad skorpbildning ogynnsam. Studera rotutvecklingen. Ett väl utvecklat, regelbundet rotsystem är ofta förenat med god jordstruktur. I en jord med dålig struktur är rotsystemet måttligt eller svagt utvecklat och rötterna växer i sprickor och maskgångar. Förtjockade rotspetsar tyder på att rotens längdtillväxt är hämmad p.g.a. motstånd. Ibland kan även motstånd ge ökad förgrening av rötterna. Om roten gör en vågrätt avvikning tyder det på att markskiktet är ogenomträngligt Penetrometermätningar Med hjälp av en penetrometer kan man få en indikation på jordstrukturen. Penetrometern mäter motståndet i jorden, jordens hållfastighet. Mätningarna ger ett mått på hur trögt det går för rötterna att tränga genom jorden. Penetrometer används främst i forskningssammanhang. I praktiskt lantbruk går det bra att använda en metallsticka, ca en meter lång och helst med decimeterindelning. 13

16 Spetsen bör vara ca 25 % tjockare än resten av stickan för att minska friktionen. Med en sticka eller penetrometer kan man få en uppfattning om hur det ser ut under bearbetningsdjupet, om det finns ett förtätat skikt eller plogsula. Mätning görs när jorden är jämnt fuktig över fältet och i profilen vid s.k. fältkapacitet. I forskningssammanhang mäts även vattenhalt. Man bör göra flera provstick vid varje prov för att utjämna skillnader. Inom projektet gjordes 10 provstick för varje prov. I forskningssammanhang kan det vara fler delprov. Det behövs ca 30 stick för att karaktärisera en jord. Vid penetrometermotstånd på ca 2,5 MPa begränsas rottillväxten, vid ca 3,5 MPa upphör den men dessa värden är endast ungefärliga siffror. Mätning görs på flera djup. Med hjälp av formen på kurvorna som uppstår när man ritar in mätvärdena från olika markskikt i ett diagram ser man om det finns förtätade skikt som t.ex. plogsula. Under 2006 gjordes penetrometermätningar i 9 vitkålsfält och i 10 morotsfält inom projektet. Se bilaga 1, pentrometerdiagram. Proven togs i början av juni efter en period med regnigt väder. På varje fält gjordes 3-6 prov. Varje prov bestod av ett medeltal från ca 10 provstick. Mätningar gjordes ned till 50 cm. Överlag var det låga motstånd i matjorden. Det fanns exempel på fält där det var i stort sett inget motstånd ned till 30 cm djup (mindre än 0,5 MPa). Vi uppmätte förhållandevis höga motstånd i alven, 3-4,5 MPa var vanligt på cm. Men vi uppmätte ända upp till minst 7,5 MPa vilket är anmärkningsvärt. I de litteraturstudier vi gjort (engelsk och svensk) har man inte uppmätt mer än drygt 3 MPa i alven. I morotsfälten där proven gjordes i själva raden hade 8 av de 10 fälten nära 0 MPa i motstånd ned till cm djup. Luckring innan sådd hade varit lyckad. I ett av fälten fanns ett tätare skikt vid cm djup med värden kring 0,5 MPa. Morötterna odlades på lätta jordar med mullhalt mellan 2,5-5 %. Sex av fälten var sandjordar. Alven bestod av mullfattig sand i 8 av de 10 fälten. Vid cm blev motståndet markant mycket större i alla fält, mellan 1,5-7,5 MPa. I några fall kan man kalla det plogsula då motståndet minskar något i djupare lager. I vissa fall blir motståndet bara större och större. Vid grävning av gropar på hösten var det i alla fält gott om rötter i matjorden medan det var få rötter i alven. Att jorden är kompakt i alven har troligen påverkat rotutvecklingen negativt och i flera fall antagligen även varit negativt för dräneringen på fältet. Även i vitkålsfälten togs proven i själva raden. Jämfört med morötterna var det inte lika djupt ned som mätvärden var nära 0 MPa. Alla fält utom ett hade mindre än 0,5 MPa i motstånd ned till cm djup vilket tyder på att vitkålen har 14

17 planterats i en lucker matjord. I de flesta fält var motståndet nära 0 ned till cm djup. Gård 5 utmärkte sig med tätare skikt mellan cm med upp till 1 MPa. Vitkål odlades på både lätta och något tyngre jordar, sandig mo till mellanlera, med mellan 4-40 % lerhalt i matjorden och mullhalt mellan 1,7-7,8 %. Alven bestod av mullfattig sand, mo, lätt- eller mellanlera med mullhalt mellan 0,4-5,1 %. Vid cm blev motståndet större i alla fält, mellan 1,5-6,5 MPa. Motståndet i alven var förhållandevis lägre i flera vitkålsfält än i morotsfälten. I några fall kan man kalla det plogsula då motståndet minskar något i djupare lager. I vissa fall blir motståndet bara större och större. Vid grävning av gropar på hösten var det gott om rötter i matjorden både i raden och mellan raderna medan det var få rötter i alven. Gruppen har diskuterat strukturfrågor i många olika sammanhang under projekttiden. Gruppen menar att det krävs God kunskap för att förstå sig på vad som ligger bakom en Bra jordstruktur och att det krävs mycket varsamhet och insikt hos brukaren för att nå dit. Vi har också enats om att det finns Mycket pengar att tjäna om vi lyckat vidmakthålla en Bra jordstruktur både genom bättre utvecklade grödor och högre skördar samt genom minskad risk för växtnäringsförluster. Några konkreta råd Ta för vana att gräva och studera jordstrukturen. Gräv strukturerade gropar i exempelvis augusti samt gör enkla spadprov under säsongen för att följa utvecklingen. Dränera med såpass täta avstånd att jorden får en snabb och jämn upptorkning. En mycket viktig åtgärd som oftast är lönsam. Tänk jordstruktur och minska markpackningen i alla grödor i växtföljden. Anpassa jordbearbetning och andra körningar i fält efter jordart och fuktighet. Undvik packningsskador genom att köra på väl upptorkad mark. Undvik tunga ekipage under hela växtföljden. Belastningen bör inte vara mer än 6 ton per axel eller 10 ton per boggie. Med större radavstånd kan bredare däck användas. Anlägg gärna fast körspår. Om en alvluckring är aktuell. Gör den då helst på sommaren i en växande vall eller gröngödsling. Växtrötterna kan då stabilisera luckringen så den blir mer bestående. 15

18 2.3 Positiva och begränsande faktorer Odlarna och rådgivarna i frilandsgruppen har funderat över vilka faktorer som varit positiva respektive begränsande för odlingsresultatet under projekttiden. För att man ska bli nöjd med odlingsresultatet måste grönsakerna uppfylla både rätt kvalitet samt ge en tillräcklig avkastning. Bruttoskörden har varierat både mellan åren och mellan olika odlare vilket framgår av tabell 1 och 2. Även när det gäller kvalitet har resultatet varit varierande mellan gårdarna och mellan olika år. Tabell 1. Avkastningsnivå av vitkål på de olika gårdarna inom projektet Gård Medelskörd Variation Antal ton/ha ton/ha registreringar Alla Tabell 2. Avkastningsnivå av morot på de olika gårdarna inom projektet Gård Medelskörd Variation Antal ton/ha ton/ha registreringar Alla Gruppen har graderat vilka faktorer som varit positiva och begränsande under projekttiden för odlingsresultatet i vitkål och morot. 16

19 I vitkålsodlingarna är gröngödsling eller vall som förfrukt den starkast återkommande positiva faktorn enligt både odlare och rådgivare. Vi har konstaterat att växtnäringstillgången och gödslingen har varit tillräcklig i flera fall. Odlarna nämnde även bevattning och god ogräskontroll som viktiga faktorer samt bekämpning mot fjärilslarver med Bacillus thurengiensis. En bra start för plantorna är viktigt, fiberduk i samband med plantetableringen har varit värdefullt. Tillskottsgödsling med pelleterade gödselmedel har också bedömts som positivt i flera odlingar. En starkt begränsade faktor i vitkålsodlingen har under årens lopp varit problem med jordstrukturen. Jordstrukturen har ytterligare förvärrats de år då kraftiga regn har drabbat odlingarna. Bristfällig dränering har ibland ökat problemen. Ogräs och då framförallt fleråriga ogräs har varit en återkommande begränsande faktor enligt odlarna. Klumprotsjuka finns på flera av gårdarna och har i vissa fall varit begränsande och till och med ödelagt några odlingar. Fjärilslarver, främst kålfjäril har försämrat odlingsresultatet. Dålig plantetablering är också en begränsande faktor som flera återkommer till. Den viktigaste enskilda faktorn för en lyckad morotsodling är en bra uppkomst och ett bra bestånd. Det är också viktigt att ha kontroll över ogräsen. På några gårdar är trycket av morotsbladloppa och morotsfluga så stort att fiberduk är en lösning som trots allt merarbete och merkostnad ändå bedöms som en positiv faktor. Trots att morot är mindre näringskrävande än vitkål har gröngödsling eller vall som förfrukt varit positivt. Vallen och gröngödslingens positiva inverkan på strukturen kan vara en orsak till detta. Bland de begränsande faktorerna nämns motpolerna till de positiva. Dålig uppkomst, mycket fröogräs, fiberduken förvärrar problemen med ogräs, igenslamning av jorden och dålig dränering. Bland skadedjur och sjukdomar är morotsbladloppan och morotsflugan de största problemen. 17

20 2.4 Växtnäringsbalanser Växtnäringsbalanser är ett bra redskap för att få en överblick över växtnäringssituationen på gården och för att få stöd i besluten om gödsling till det enskilda skiftet och grödan. I en växtnäringsbalans görs en sammanställning av den växtnäring som förts bort i form av produkter och den växtnäring som förts in i form av gödsel, foder, kvävefixering o.s.v. Växtnäringsbalanser kan upprättas för hela gården, för växtföljden, för skiftet (s.k. fältbalans) eller för en enskild gröda. Fältbalanser kan upprättas före säsongen som ett hjälpmedel för att beräkna årets gödsling och/eller efter säsongen för att stämma av om gödslingen var rimlig i förhållande till den verkliga avkastningen. Då balansen används som hjälp vid gödslingsberäkning bör man även tänka på de förluster som kan ha uppstått genom åren. Stora nederbördsmängder då växtnäringshalterna i jorden är höga kan ha urlakat växtnäring eller orsakat denitrifikation. Risken för läckage är störst under tiden marken ligger bar. Tabell 3. Fältbalans på skiften med morötter. Antal år anger hur många år bakåt i tiden som balansen är beräknad på. Värden är omräknade till medeltal per hektar och år. % N fix innebär andel av kvävefixerande grödor i växtföljden, 3 år av 6 innebär 50 %. Gråmarkerade rutor markerar de balanser som har ett högre fosforöverskott än Jordbruksverket rekommenderar vid den aktuella fosforklassen. Gård År Antal år Rest kg/ha Utnyttjandegrad N P K N P K P-AL Klass K-AL Klass Mullhalt % III II 3, underskott III III 5, II II 3, underskott III II III III 3, III III 3, III II 3, V III 2, underskott II III underskott II III V IV 4, V II 3, V IV 4, III III 4, underskott II IV 4, II III 5, IV III 4, V IV 4, IV IV 2,5 17 Medel 6, Nfix % 18

21 Tabell 4. Fältbalans på skiften med vitkål. Antal år anger hur många år bakåt i tiden som balansen är beräknad på. Värden är omräknade till medeltal per hektar och år. % N fix innebär andel av kvävefixerande grödor i växtföljden, 3 år av 6 innebär 50 %. Gråmarkerade rutor markerar de balanser som har ett högre fosforöverskott än Jordbruksverket rekommenderar vid den aktuella fosforklassen. Gård Antal år P-AL Klass K-AL Klass Mullhalt % År Rest kg/ha Utnyttjandegrad N P K N P K underskott III III 6, III III 3, III III 3, III I 3, IV II 2, III IV 1, IV IV 5, III IV 5, III IV 7, underskott III IV 4, III III 4, III III 4, , underskott underskott III II IV II IV IV IV 5, IV IV III 1, III III 2, III II 1, II II 1, II II 1, III IV 6,4 50 Medel 6, Nfix % Överskotten är högre i vitkål än i växtnäringsbalanserna för projektets morotsgrödor. Växtnäringsbalanserna för morot och vitkål visar sammantaget ett överskott på i medeltal 34 kg N, 9 kg P och 13 kg K per ha sett över hela projekttiden och de båda grödorna tillsammans. Utnyttjandegraden av N, P och K ligger på 57 %, 48 % resp. 67 % för vitkåls- och morotsgrödorna tillsammans. De växtnäringsbalanser som gjorts i projektet visar sammantaget på rimliga överskott av kväve. Dock är det många osäkra faktorer, särskilt kvävefixeringens storlek. Kväveöverskotten kan därför vara både högre och lägre. En del av kväveöverskottet blir kvar i marken och bidrar till mullhaltsuppbyggnad. Vid 19

22 tillförsel av stallgödsel och växtföljder med stor andel vall eller gröngödsling finns goda möjligheter för en mullhaltshöjning. En procent mull innehåller ca 2000 kg kväve per ha. Om man ändrar odlingsinriktning som leder till en mullhaltshöjning på 1 % på 40 år innebär det att 50 kg kväve per år byggs in i mullen. Ett alltför lågt kväveöverskott vid låg mullhalt kan därför vara en nackdel. Fosforöverskottet i flertalet av de balanser som gjorts i projektet är högre än Jordbruksverkets rekommenderade värden med hänsyn taget till markens fosforförråd. På några av gårdarna inom projektet som odlat ekologiska grönsaker under många år kan man konstatera att fosfortalen ökat i markkarteringarna, exempelvis på gård 3 och 11. Olika sätt att minska fosforöverskottet har diskuterats inom gruppen. En möjlig väg är utnyttja kvävet från kvävefixerande grödor bättre och därmed kunna minska tillförseln av fosforrika gödselmedel. Ibland behövs då tillförsel av kalium via t.ex. kalimagnesia. Olika gödselmedel har olika proportion mellan N, P och K, därför bör även val av gödselmedel uppmärksammas. Kaliumunderskott på gårdar med låg kaliumklass har uppmärksammats och gödslingsstrategin har då i flera fall ändrats. Men fortfarande tas inte alltid hänsyn till olika behov vid olika kaliumklasser. När man arbetar med sammansatta gödselmedel blir det ofta en kompromiss mellan olika näringsämnen. Ifall en odlare använder ett växtodlingsprogram via dator skulle en fältbalans kunna beräknas efter önskat antal år bakåt i tiden. Ju mer man gödslar upp desto större ansvar det blir som att bygga ett torn, ju högre det blir desto vingligare blir det Vi förvaltar delar av Sveriges trädgårdsland 20

23 2.5 Beslut om gödsling Under 2005 gjorde frilandsgruppen ett flödesschema som beskriver hur processen fram till beslut om gödsling växer fram och vilka faktorer som beslutet baseras på, se bilden nedan Jorden Det första vi utgår ifrån då vi fattar beslut om gödsling är jorden, dess bördighet, om den är stark eller svag. Hur fungerade det sist jag hade den här grödan på det här skiftet? Har jag gjort några åtgärder sedan sist som har förbättrat jorden? Eller måste jag välja ett annat skifte? Det är förenat med så stor möda och höga kostnader att försöka få fram en näringskrävande gröda på marker som inte är riktigt bra. Det lönar inte att hälla gödsel på ett stenröse. Flera i gruppen försöker förbättra jorden på olika sätt. Är det en riktigt dålig jord tillför de så mycket organiskt material som möjligt. De bästa bitarna på gården får inte någon stallgödsel alls, där tillförs organiskt material endast genom gröngödsling. En strategi kan t.ex. vara att tillföra förvedat material till sandjord för att få den mer vattenhållande. Förvedat material ger inte så mycket näringsmässigt på kort sikt, men det har heller inte varit huvudsyftet med åtgärden. Odlarna menar att om man har lyckats bygga upp en bra jord så har det inte så stor betydelse om man tillför för lite eller för mycket gödsel till sin gröda. Jorden kan kompensera åt båda hållen. 21

24 2.5.2 Odlingshistorian Då odlingen planeras kontrollerar man vad som odlats de senast åren på det aktuella skiftet. Det är speciellt viktigt att ha tillräckligt långa uppehåll mellan kålgrödorna. Odlarna tänker långsiktigt när de tänker växtföljd. De vill att jordens bördighet skall öka och vill undvika t.ex. utlakning på vintern. Odlarna försöker se växtföljden som en helhet, inte som enskilda grödor. För beslut om gödsling är de senaste åren mest avgörande Förfrukten Beslutet om en eventuell gödsling påverkas i hög grad av förfrukten. Det är stor skillnad om det varit en gröngödslingsgröda eller en krävande gröda som förfrukt. Stor hänsyn tas till olika grödors förfruktsvärde när växtföljden planeras, man måste också bedöma hur förfrukten verkligen blev det enskilda året. En bra gröda med bra rotsystem och mycket skörderester ger ett bra utgångsläge till nästkommande gröda, då behöver man inte gödsla så mycket året efter. De flesta satsar på bra förfrukter före näringskrävande grödor. Det beror mycket på vad man skall ha förfrukten till, om den är bra eller dålig. Även om tillgången till gödsel är god är det ändå förfrukten som styr hur man gödslar. Om t.ex. vitkål är förfrukt till morötterna gödslar man i regel inte eftersom vitkålen lämnar efter sig en så stor bladmassa. Frilandsgruppen har rangordnat förfruktsvärdet hos några grödor, från bästa till sämsta förfrukt för frilandsgrönsaker: 1. Klövervall, 2-årig oskördad 6. Rödbetor 2. Klövervall, 2-årig skördad 7. Potatis 3. Ettårig gröngödslingsgröda 8. Spannmål 4. Rotselleri och purjolök 9. Morötter 5. Kål 10. Lök 22

25 En ettårig gröngödslingsgröda kan se väldigt imponerande ut men dess förfruktsvärde kan ta slut efter ett år. Morötter anses som en dålig förfrukt framförallt p.g.a. strukturproblem orsakade av upprepade hackningar och sen upptagning. Anledningen till att rödbetor upplevs som en bättre förfrukt än morötter kan vara att odlingssäsongen är kortare, att man i regel gödslar mer till rödbetor och att rödbetor utvecklar en stor blast. Det är ingen idé att odla något efter lök menar en av odlarna Nedbrukning av förfrukten Vid valet av nedbrukningstidpunkt av förfrukten måste stor hänsyn tas till jordarten. Nedbrukningstidpunkten beror också på hur växtföljden ser ut och vilken gröda som kommer efter. Det kan vara svårt att få ett bra bruk till sådda grödor om en gröngödslingsgröda brukas ner på våren. Det blir då för mycket växtrester kvar i jorden. Odlingens geografiska läge har också betydelse. Brukas en gröngödslingsgröda ner på våren i ett nordligt läge kan det betyda att växtnäringsfrigörelsen inte kommer förrän på sommaren Förväntad skörd En eventuell gödslingsinsats måste baseras på den skörd man kan förvänta sig utifrån jorden, odlingshistorian och förfrukten. Många gånger siktar vi nog lite över det realistiska utifrån det vi talat om tidigare, alltså skiftet och förfrukten. Hänsyn måste också tas till vilken kvalitet vi vill ha på produkten. Om vi vill ha enkilos eller trekiloshuvuden. Detta går också att till viss del styra med plantavståndet. Det går att sikta lite högre när det gäller gödslingen i vitkål medan det är känsligare för kvaliteten i morötter. Vattentillgången är också viktig i detta sammanhang. Om det finns gott om näring men vattentillgången är ojämn blir kvaliteten dålig på produkterna. Lagringsrötor är också något som odlarna tar hänsyn till vid beslut om gödsling. Det går att gödsla hur mycket som helst till palsternackor, men sen ruttnar de bort i lagret! 23

26 2.5.6 Sortvalet Sortvalet har stor betydelse för beslutet om gödsling. Välj en sort som passar till jordarten och anpassa sedan gödsling till sorten. Det är viktigt att den sort man valt hinner växa klart. Potatis är ett typexempel på en gröda där gödslingen verkligen måste anpassas efter sorten Analyser Markkartering är ett bra stöd för beslut om gödsling. Genom markkarteringen kan vi få information om t.ex. kaliumnivån i jorden, vilket har stor betydelse för grönsaksodlingar. Det är också viktigt att känna till jordens borinnehåll. Även Spurway- och plantsaftanalyser kan ge värdefull information Gödsling typ, mängd Beslutet om gödsling styrs även av tillgången till gödsel. Är kaliumvärdena i jorden låga är det viktigt att räkna på kaliumbalansen. Om växtnäringstillförseln baseras på gröngödsling är risken stor att kaliumtillgången kommer att vara begränsande. Flera har kaliumfattiga jordar där gödsling med kalium är en nödvändighet i grönsaksväxtföjden. Risken finns även att kalium lakas ut på lätta jordar. Utan kalium blir det fiasko. Det har stor betydelse vilken typ av gödsel man har tillgång till. Väl omsatt gödsel ger inte så stor gödslingseffekt första året utan betraktas mer som en långsiktig åtgärd. Omsatt gödsel är ingen dynamit direkt! Det är svårt att beräkna mängd och spridning av fastgödsel. Det är lättare att sprida flytgödsel jämnt och mängden blir mer exakt. Det har stor betydelse för jämnheten i spridningen om halmen i gödsel är hackad eller inte. Pelleterad gödsel är lättare än fastgödsel att sprida jämnt. Flera odlare i gruppen kör två gånger när de sprider gödsel för att få den så jämnt spriden som möjligt. 24

27 När det gäller beräkningar av mängden gödsel så utgår vi oftast från schablonvärden på innehållet och beräknad gödslingseffekt. En av odlarna i gruppen tar ibland egna gödselanalyser. Han brukar räkna med en något högre gödslingseffekt än enligt Jordbruksverkets rekommendationer när han gör beräkningar i vitkålen eftersom den grödan växer länge på hösten. En fråga odlarna ofta ställer sig är om de skall kosta på sig en tillskottsgödsling eller inte. Odlare 9 tillskottsgödslade mer som en regel tidigare. Då tittade han mest på hur grödan såg ut. Nu baserar han beslutet om gödsling också på hur analysvärdena ser ut. Odlare 3 menar att beslutet om tillskottsgödsling eller inte är mer planerat nu än tidigare. Flera borgödslar i dag till sina grönsaker och har därmed kunnat undvika kvalitetsproblem som hjärtröta i kålrötter Gödsling tidpunkt Tidpunkten för gödsling har tidigarelagts genom vårt arbete i gruppen. Insikten om att gödseln gör nytta tidigare än vi ser bristsymptom på plantorna har varit viktig. När vi ser symptomen på plantorna är det ofta för sent att göra något åt det. Att tillskottsgödsla tidigare har också andra fördelar, som t.ex. att risken är mindre att pelleterade gödselmedel hamnar i plantornas bladveck. Det går dessutom lättare att hacka ner gödseln då plantorna är mindre Jordbearbetning Jordbearbetning placerades sist i flödesschemat eftersom flera menade att just jordbearbetning kan ses som en slags gödslingsåtgärd. Genom att luckra och bearbeta jorden ökar möjligheterna till växtnäringsfrigörelse från jorden, växtrester och eventuell gödsling. Jordbearbetning lockar fram näring och skörd. 25

28 2.6 Olika gödslingsstrategier Odlarna i projektet strävar efter att ha ett så ekologiskt synsätt som möjligt vid val av gödselmedel. De har uttryckt en bestämd vilja att så långt möjligt komma ifrån påsgödsel och i stället främst använda lokala växtnäringskällor. Till grund för detta ligger bl.a. strävan mot självförsörjning, kretsloppstänkande och låg energiåtgång. Gröngödsling och klöverrika vallar tillför kväve till växtföljden. Vall eller gröngödsling har ingått i merparten av växtföljderna. Under projekttiden har mellan 0 och 80 % av grödorna i växtföljden utgjorts av kvävefixerande grödor, d.v.s. ingen alls till 4 år av 5 år bakåt i tiden. I princip skulle man kunna vara självförsörjande på kväve. Spurway- och plantsaftanalyser av kväve under årens lopp tyder dock på att det varierar kraftigt hur mycket kväve växterna har tillgång till efter en kvävefixerande gröda. Till vitkålen har odlarna i nästan alla av de dokumenterade odlingarna tillfört ytterligare växtnäring i form av stallgödsel eller Bioferprodukter och även till en stor del av morotsgrödorna. Nollrutor (ogödslade rutor) har visat att gödslingen både varit i över- och underkant. Vitkål är en näringskrävande gröda och odlarna vill vara på den säkra sidan. Tidigare gjordes i de flesta fall en tillskottsgödsling till vitkål strax innan huvudena började knyta sig. Erfarenheterna i projektet har dock visat att det är risk för kvävebrist i början av säsongen när plantorna håller på att rota ut och mineraliseringen inte kommit igång. Merparten av gödslingen kan alltså behöva tillföras vid starten även om förfrukten varit bra, med undantag för då vitkål odlas på lätt jord. På en lätt jord finns risk för stora växtnäringsförluster vid kraftiga regn på försommaren. För övriga ämnen som inte är förnyelsebara gäller principen att bortförseln med skörden förr eller senare måste kompenseras med tillförsel utifrån beroende på hur stort förråd som finns i jorden. Kalium förs bort i stora mängder med grönsaksskördar vilket måste kompenseras på kaliumsvaga jordar. Tar man in stallgödsel, hästgödsel eller liknande utifrån kan det räcka som kompensation. Odlarna ser gödslingen med stallgödsel även som en investering för framtiden genom ökad bördighet. Har man inte tillgång till den typen av gödsel i tillräcklig mängd kan de pelleterade produkterna vara ett komplement. Påsgödsel bör i första hand ses som ett komplement när man inte nått upp till målet. 26