Aktivt Lyssnande: Nivå 1 inre lyssnande

Transkript

1 Utdrag från Susanne Gjerdes bok Coaching Vad Varför Hur om Nivå 1 inre lyssnande Aktivt Lyssnande: Vanligtvis lyssnar vi med utgångspunkt från oss själva. Vi kan till exempel sitta och lyssna på en vän som berättar en historia. Det vi hör påminner oss om något som vi själva har upplevt. Ivrigt väntar vi på en paus där vi kan skjuta in vår historia. Andra gånger tar det längre tid innan vi kommer på en historia, men i det undermedvetna start vi sökandet i huvudets arkivskåp. I bägge fallen har vi ramlat ur lyssnandet det vi hör är brottstycken av en historia. Det är också vanligt att vi försöker se oss själva i den historia som berättas. Vad skulle JAG ha gjort om jag hade varit huvudpersonen i berättelsen? Vi värderar hela tiden. Om det är något vi funderar på, ställer vi frågor medan vi samlar in information som är relevant för oss själva. Vår selektiva uppmärksamhet filtrerar ut information medan vi letar efter bekräftelse på våra egna tankar. Vi ignorerar element som inte passar in helt i den bild vi redan har skapat oss. Därför kan det bli så att vi hör det vi VILL höra eller det vi TROR att vederbörande är på väg att säga. Vi låter med andra ord våra mentala modeller styra vad vi hör, vad vi fäster vikt vid och vad vi tror att vederbörande vill säga. Coachingexempel Detta samtal visar hur coachen lyssnar med sig själv och sina egna erfarenheter i bakhuvudet. Det är ett exempel på hur coaching INTE ska bedrivas. Coachen lyssnar på nivå 1 och hör därför inte riktigt vad utövaren förmedlar. Utövaren: Usch vad mycket jobb har jag. Jag vet inte hur jag ska få tid till allt. Coachen: Mmmm. Det låter jobbigt. Jag vet precis hur det är, men det går säkert över snart. Det jag brukar göra när jag har för mycket att göra är att skapa en arbetsplan. Utövaren: Jag vet inte. Jag är inte vidare motiverad att göra någonting alls. Coachen: Det är säkert en övergående fas. Jag kommer ihåg att jag för en tid sedan arbetade så mycket att det höll på att knäcka mig, men tack vare arbetsplanen kom jag igång och hann med det jag skulle. Utövaren: Hmmmm. Jag vet inte. Jag känner mig helt tom... Detta blir inte något vidare bra coachingsamtal. Här handlar det mest om vad coachen tycker ska fungera. Hans välmenande råd kan av utövaren upplevas som en bagatellisering av utövarens upplevelse, eller i bästa fall upplevas som en tröst. Som coach har du den viktiga uppgiften att få utövaren att själv reflektera och komma med egna svar. Utmaningen blir att minimera ditt inre lyssnande så att du kan koncentrera din uppmärksamhet på det utövaren förmedlar. Du ska med andra ord lyssna utanför dina mentala modeller på nivå 2 och 3, som vi ska titta närmare på nu. Nivå 2 fokuserat lyssnade De flesta har upplevt att de blivit så uppslukade av en historia att deras inre dialog tystnat. Hela uppmärksamheten ligger på den som berättar historien. Man är nyfiken på vart historien ska föra en och det enda man lägger märke till är den som berättar. Man sitter möjligen framåtlutad, ytterst på stolen, som en person på språng, redo att försvinna in i historien. Det är denna form av fokuserat lyssnande som vi kallar att lyssna på nivå 3. När vi lyssnar på nivå 2 är vi mer fördomsfria i vårt lyssnande. Vi är inte längre nyfikna på våra egna vägnar, utan på den andres vägnar. Vi funderar på vad berättelsen är på väg att lära eller göra, vad 1

2 som hindrar honom och vad som skulle få honom att utnyttja sin potential. Vi lyssnar utanför våra egna mentala modeller och hör historien som för första gången och med ett barns nyfikenhet. Vi vill veta vad orden betyder för den som uttalar dem. Orden vi hör är varken rätt eller fel för oss. De bara ÄR. Vi tar emot dem utan utvärdering och speglar dem tillbaka till utövaren. Härigenom upplever utövaren att han blir hörd samtidigt som har får möjlighet att gå djupare in i sina reflektioner. Det är när vi lyssnar på nivå 2 (och 3) som coaching utförs. Coachingexempel I det här coachingexemplet lyssnar coachen mer fokuserat och aktivt. Han lyssnar på nivå 2, där han tar emot utövarnes egna ord och uttryck och försöker ta reda på vad utövaren vill förmedla. Vilka tankar har utövaren om en lösning av problemet? Vad är det som intresserar utövaren? Vad är kärnan?. Utövaren: Usch vad mycket jobb jag har. Jag vet inte hur jag skall få tid till allt. Coachen: Mmmmm. Det låter jobibgt. Vad är det som tar all din energi? Utövaren: Det är de förfärliga tidsplanerna. Projektledaren har lovat kunderna det omöjliga. Coachen: Hur kan du köpa dig själv mer tid? Utövaren: Jag vet inte. Jag vill ju inte framstå som en sölkorv, men jag kunde kanske ta upp det med projektledaren. Coachen: Hur kan du ta upp det på ett sätt så att du inte uppfattas om en sölkorv? Utövaren: Jag skulle kunna ta fram ett realistiskt räkneexempel som visar hur lång tid varje del av arbetet tar och sedan låta projektledaren fatta ett nytt beslut. Coachen: Så själva kärnan är att det inte är realistiska tidsplaner? Utövaren: Ja! Projektledaren har egentligen inte den fackkunskap som krävs och vet inte hur lång tid det tar. Om jag bara kunde prata med honom och få honom att förstå så skulle det lösa sig. Coachen: Bra idé! När kan du genomföra det samtalet? Utövaren: Jag kan göra det imorgon... Detta coachingsamtal börjar likadant som det förra exemplet, men istället för att komma med egna råd och uppleverser (något man får göra, men bör vara försiktig med), lyssnar coachen på nivå 2, utanför sig själv och sina mentala modeller. Han ställer frågor som grundas på det utövaren säger och får utövaren att reflektera över vad som gör honom sliten och hur han kan ändra detta. Att lyssna på nivå 2 visar klara gemensamma drag med det Carl Rogers kallar EMPATI. Rogers definierar empati som att träda in i en annan persons privata värld, vara sensitiv, från ögonblick till ögonblick, inför denna persons olika uppleverser. Och att förmedla sin egen uppfattning om den andra personens värld (Rogers, 1975). Carl Rogers observerade genom sitt arbete med klienter att när han inte visste vad han skulle göra, men klarade av att lyssna och försökte förstå klienters perspektiv så reagerade klienten positivt. Rogers var särskilt intresserad av att kommunicera tillbaka till klienten det han hörde denne berätta. Att lyssna på nivå 2 kräver den förmåga som vi i kapitel 5 kallade kognitiv empati: att förstå och sätta sig in i en annan persons tankevärld med hjälp av VILJAN. Vi måste VÄLJA att lyssna utanför våra mentala modeller. Vi gör ett tankemässigt och uppmärksamhetsmässigt hopp när vi går från att lyssna på nivå 1 till nivå 2. Vi lyssnar på orden utan vår vanliga utvärdering och vårt letande i arkivskåpen. Vi lägger märke till hur vår uppmärksamhet är och hur länge vi klarar att behålla den. Genom att introducera ett uttryck som lyssna på nivå 1,2 och 3 får vi ett visst förhållande till hur vi lyssnar. På så sätt kan vi lättare välja hur vi vill rikta uppmärksamheten. Nivå 3 globalt lyssnande Att lyssna på nivå 2 är en mycket fokucerad form av lyssnande, medan att lyssna på nivå 3 upplevs som ett mer globalt lyssnande. Vi lyssnar fortfarande utanför våra mentala modeller, men vi 2

3 lyssnar till mer än bara orden. På nivå 3 kopplar vi in alla våra sinnen. Förutom hörseln, använder vi synen, lukten, smaken, taktila sinnen och det sjätte sinnet: intuitionen (eller känslorna). Empatibegreppet som introduceras under att lyssna på nivå 2 gäller även här, men nu lever vi oss in i det outtalade, känslor, kroppsspråk och tonfall. Det är som att slå på en radar som ser, hör och känner stämningsväxlingar, bilder, känslor och ord som inte uttalas. För att utövaren ska kunna ha nytta av vårt globala lyssnande är det viktigt att vi sätter ord på det vi ser, hör eller känner. Utmaningen när vi lyssnar på nivå 3 är tredelad: Först måste vi medvetet gå in för att använda flera av våra sinnen när vi lyssnar. Detta kan för många upplevas som ovant och kan vara lätt att förväxla med inre lyssnande och utvärdering (nivå 1). Nästa utmaning blir att sätta ord på det vi hör så att utövaren kan få tillgång till det. Även detta kan vara ovant eftersom vi i vår kultur inte har för vana att prata om stämningar och det som intuitionen uppfattar. En annan vanlig osäkerhet rör huruvida det man hör är rätt eller sant. Här är det viktigt att observera att du inte ska presentera något av det du hör som sanning, utan som ett inlägg som utövaren kan välja att ta ställning till. (Vi återkommer mer detaljerat till detta under kapital 9 om intuition.) Sista delen av utmaningen är att känna hur det som vi säger påverkar utövaren och sedan utnyttja detta. Om det vi berättar upplevs som rätt av utövaren, känner vi det (på nivå 3) och får då något att arbeta vidare med. Om det inte upplevs som rätt av utövaren, säger han det (här är det viktigt att relationen är bra så att utövaren känner att han kan vara ärlig) eller så kan du känna det (på nivå 3) och sätta ord på det. Coachingexempel I det här coachingexemplet lyssnar coachen på nivå 3. Genom att berätta om de förnimmelser han får medan utövaren pratar ger han utövaren något att tänka på. Eftersom det dyker upp ett nytt element i samtalet, tar detta en helt annan vändning än det gjorde i det förra exemplet:.. Utövaren: Usch vad mycket jobb jag har. Jag vet inte hur jag ska få tid till allt. Coachen: Mmmm. Det låter jobbigt. Vad är det som tar all din energi? Utövaren: Det är de förfärliga tidsplanerna. Projektledaren har lovat kunderna det omöjliga. Coachen: Jag tycker mig höra en viss uppgivenhet i din röst. Stämmer det? Utövaren: Ja, jag har väl inte fullt förtroende för projektledarens kompetens. Coachen: Det låter som att det finns en tvekan i ditt svar. Jag får en känsla av att det ligger något mer bakom? Utövaren: Det kanske du har rätt i. Jag är egentligen trött på hela jobbet, inte bara på projektledaren. Jag är inte road av att intervjua folk och det är det jag ägnar mesta tiden åt nu. Coachen: Vilket slags arbete trivs du bäst med? Utövaren: Jag trivs bäst när jag får stå framför församlingar och förmedla ett budskap. Coachen: Din röst låter mer uppspelt när du pratar om att förmedla ett budskap. Utövaren: Ja, Kan du höra det? Det är det jag vill göra mer av. Kanske kan jag åstadkomma det. Detta coachingsamtal börjar likadant som de två tidigare exemplen, men coachen undviker att ge råd (som i samtal 1) och går djupare än i samtal 2. Coachen lyssnar på en global nivå, sätter ord på det han hör och ger på så sätt utövaren möjlighet att utforska problemet djupare. Här är det viktigt att understryka att magkänslan ska läggas fram på ett sätt så att utövaren kan välja att hålla med eller inte. Coachen får inte instistera på att ha rätt, han ska bara lyfta en känsla och se hur den upplevs av utövaren. Vi ska nu kasta en blick på forskning inom kommunikationsteori och psykologi och se vad vi kan ha nytta av inom coaching. En tumregel som ofta används inom kommunikationsforskning är att 90 procent eller mer av ett emotionellt budskap är icke-verbalt. Sådana budskap som ängslan uttryckt genom tonfall, eller irritation uttryckt genom en häftig gest uppfattas nästan alltid omedelbart 3

4 (Goleman, 1999). Vi har med andra ord ett hav av information till vårt förfogande och om vi enbart lyssnar till de ord som sägs går vi miste om detta. Ulf Dimberg vid Uppsala universitet har forskat på hur vi smittas av varandras sinnesstämningar. Hans slutsats är att vi sannolikt påverkas av varandras emotioner genom att vi omedvetet härmar ansiktsuttryck, åtbörder, tonfall och andra icke-verbala uttryck för emotioner. Genom imitation återskapar vi andras sinnesstämningar hos oss själva. Den dagliga imitationen av känslor försiggår vanligtvis nästan osynligt. Dimberg har visat att när folk ser ett leende eller ett ilsket ansikte, förändras deras ansiktsmuskler och de uppvisar tecken på samma sinnestämning. Dessa förändringar kan registeras med hjälp av elektroniska givare, men är inte synliga med blotta ögat (Goleman, 1999). Om vi drar parallellen till coaching kan vi säga att vi nu vet att vi förnimmer känslor hos andra. Detta kan ge dig som coach en extra tro på dig själv och det du förnimmer. Men för att denna överföring av sinnesstämningar ska leda till coaching måste vi SÄTTA ORD PÅ det vi förnimmer och sedan lägga märke till hur det vi säger PÅVERKAR utövaren. Globalt lyssnande handlar om att använda alla sinnen på ett konstruktivt och medvetet sätt, och förmedla det vi förnimmer. På så sätt kan vårt globala lyssnande bli en källa till extra information och inspiration för utövaren. Tillbaka till nivå 1 Även om vi vet att det är på nivå 2 och 3 som coaching sker kommer vi ständigt att märka att vi faller tillbaka till nivå 1. Vi kanske blir uppslukade av vår nästa fråga, vi förstår inte vad utövaren pratar om eller så blir vi nervösa för att vi har ställt fel fråga. Ofta upplever vi att vi har rätt lösning på utövarens problem och då basunerar vi ut det eller sitter och grubblar på varför han inte förstår det som är så självklart för oss. På så sätt faller vi in i vår egen inre värld och glömmer personen som sitter framför oss. Ett viktigt skäl till att vi hamnar på nivå 1 kan vara att det är på det sättat vi vanligtvis samlar in information som vi har nytta av själva. Det är den informationen som har hjälpt oss att fatta beslut genom livet. Men i coaching handlar det inte om oss. Det handlar om den vi coachar. Det finns några enkla knep för att komma från nivå 1 till nivå 2 eller 3. Det första du kan göra är att vara medveten om de olika nivåerna och lägga märke till när du växlar mellan dem. När du upplever att du är på nivå 1 ska du flytta fokus till personen framför dig och gå in för att höra vad han säger, vad han inte säger och vad din magkänsla säger dig. Sedan kan du berätta för utövaren att du inte hänger med. Om du tycker att det är obehagligt att erkänna att du inte längre hänger med kan du trösta dig med att utövaren sannolikt har insett det för länge sedan och därför uppfattar det som positivt att du medger det. Här följer några exempel på vad du kan säga. Beklagar, men jag hängde inte med. Kan du upprepa det? Nu vet jag inte vad jag borde fråga dig om. Vad föreslår du? Vad händer nu? Det verkade inte som att den frågan var rätt för dig. Vad borde jag hellre ha frågat om? Att lyssna på både nivå 2 och 3 Det är lätt att favorisera en av de tre lyssningsnivåerna. Vi ska nu ge några exempel på hur det kan låta om det blir för mycket av den ena eller andra nivån. Coachingexempel på enbart nivå 2 För vissa är det väldigt naturligt att lyssna enbart på nivå 2. Då kan samtalet låta ungefär såhär:.. 4

5 Utövaren: Jag vill prata om mod idag. Coachen: Vad är mod för dig? Utövaren: Att våga anta utmaningar även om jag är nervös. Coachen: Vad är att vara nervös? Utövaren: Det är när jag känner en våldsam ilning nedför ryggen. Magen knyter sig. Huvudet låser sig. Coachen: Vad innebär det att huvudet låser sig? Utövaren: Jag kan inte tänka. Jag svettas. Jag gör vad jag kan för att undvika känslan. Coachen: Vad händer om du möter känslan? Utövaren: Jag skulle dö det skulle i vart fall kännas så. Det skulle vara som att tappa bort mig själv Coachen: Vad menar du med att tappa bort dig själv? Du kanske känner hur andfådd man blir av ett sådant samtal? Coachen lyssnar till varje ord och följer upp med en fråga i nästa mening. Ett sådant samtal kan röra sig mycket hastigt från tema till tema och utövaren tycks befinna sig i sitt huvud mesta tiden. Han tänker på vad mod är, vad nervositet är, vad det innebär att huvudet låser sig. Men han känner inte efter. Det hela blir en form av hjärngymnastik. Coachingexempel med enbart nivå 3. Om du vill få med känslorna också är det klokt att ta med nivå 3. På nivå 3 beskriver du vad du förnimmer, ljud som du hör, stämningen sådan du upplever den, bilder som dyker upp, element som finns i luften utanför kanske ett brandlarm som startar. Men även för mycket av nivå 3 kan upplevas som tröttsamt för utövaren. Här följer ett exempel på hur det kan låta om man lyssnar enbart på nivå 3.. Utövaren: Jag vill prata om mod idag. Coachen: Jag får en känsla att detta är ett tungt tema för dig. Utövaren: Ja, jag har verkligen kämpat med det en tid. Det är viktigt för mig att bli mer modig. Det skulle kunna öppna så många möjligheter. Coachen: Det är som om jag ser dig på kanten av ett stup. Utövaren: Ja! Det är ungefär så jag känner det. Strupen blir torr, benen darrar, jag vet inte vad som finns där nere. Jag känner det medan jag pratar om det. Jag får lust att kasta mig utför stupet, men samtidigt är jag stel av skräck. Coachen: Där hörde jag ett brandlarm i fjärran. Vad betyder brandlarm för dig? Utövaren: Brandlarm? Det vet jag inte. Coachen: Jag får en känsla av att du är osäker. Utövaren: Ja, jag förstår inte riktigt vad du menar. Coachen: Jag känner att det pirrar i magen. Hur upplever du situationen nu? Utövaren: Som ganska märklig. Coachen: Känns det som att du går runt i ett töcken? Utövaren: Det kan man gott säga. Vart vill du komma med allt detta?. Om man lyssnar enbart på nivå 3 kan det låta som när en synsk person famlar runt i sin egen andliga värld. Det kan också upplevas som ett god dag-yxskaftsamtal. Men du ska inte vara rädd att använda nivå 3. Man lär sig mycket genom att lyssna på nivå 3, men som med det mesta kan för mycket av det goda bli fel. Att lyssna på nivå 2 hjälper ofta personen framåt, medan man kan säga att 5

6 lyssnande på nivå 3 hjälper personen inåt. Om det ska bli riktig effekt är det viktigt med en bra blandning av de två nivåerna. Coachingexempel med både nivå 2 och 3 Här följer ett exempel på en bra mix mellan nivå 2 och 3... Utövaren: Jag vill prata om mod. Coachen: Jag får en känsla att detta är ett tungt tema för dig. (nivå 3) Utövaren. Ja, jag har verkligen kämpat med det en tid. Det är viktigt för mig att bli mer modig. Det skulle kunna öppna så många möjligheter. Coachen: Vilka möjligheter? (nivå 2) Utövaren: Å, jag kan nästan inte räkna dem. Nytt och spännande jobb, bättre relationer med andra människor, roligare vardag. Coachen: När du pratar är det nästan som om jag ser dig hoppa upp och ner av iver, men det är något som håller dig tillbaka? (nivå 3) Utövaren: Ja, det känns som om jag hade något runt foten. Något som håller mig nere Coachen: Vad är det som håller dig tillbaka? (nivå 2) Utövaren: En sten.. Coachen: Vad står det på stenen? (nivå 2) Utövaren: Passa dig så att du inte gör fel. Tro inte att du är något. Jantelagen kanske. Hrmmm. Ja, jantelagen är det. Jag ser det tydligt. Coachen: Så du har jantelagen runt ena benet (nivå 2) Jag vill gärna ge dig en uppgift till nästa gång. Kan du reflektera över vad som är möjligt för dig utan jantelagen runt foten? Utövaren: Den uppgiften antar jag. Det känns som att det är på tiden att kapa det repet... En bra blandning mellan att lyssna på nivå 2 och 3 hjälper utövaren både framåt och inåt. Både huvud och känslor används för utövarens bästa. Härigenom känner han sig både sedd och hörd. En utövare som bara upplever att han lyssnas till på nivå 2 kan känna sig hörd, men han kan också få en känsla av att bli FÖRhörd. En utövare som upplever att han lyssnas till på nivå 3, känner sig sedd, men om det bara blir på nivå 3 är det lätt hänt att han känner att han egentligen inte hör hemma i historien. Källa: Gjerde 6