EL GLOBO LE GLOBE THE GLOBE O GLOBO TOAN CAU! # GLOBALVOTE. Världsomröstning Votação Mundial Vote Mondial Votación Mundial BO PHIEU TOAN CAU

Transkript

1 ZE ru EL GLOBO LE GLOBE THE GLOBE O GLOBO TOAN CAU! # on r am nd på ya ela as a Världsomröstning Votação Mundial Vote Mondial Votación Mundial ni BO PHIEU TOAN CAU m 51_Omslag_sv,eng,fra.indd 2 GLOBALVOTE

2 Mahatma Gandhi på en indisk 100-rupier sedel. TEXT: JOHANNA HALLIN FOTO: R AGNA JORMING Mahatma Gandhi kämpade utan våld Mahatma Gandhi tyckte att det var fel att kolonialmakten Storbritannien bestämde över hela Indien och det som idag är Pakistan och Bangladesh. Gandhi och hans anhängare kämpade för att Indien skulle bli fritt. De använde inte vapen utan icke-våld, ahimsa. Gandhi var en stor ledare, men han gick alltid klädd som en fattig bonde med sandaler och dhoti, ett ofärgat tygstycke som lindas runt midjan. Han ville visa att han kämpade för att ge makten till alla indier, inte minst de fattigaste. För sitt arbete fick han smeknamnet Mahatma, som betyder den stora själen, eller Bapu, som betyder far. Gandhi mördades 1948, året efter att Indien fått frihet. Men han lever kvar som förebild och hjälte för miljontals människor över hela världen. Gandhi och slavflickan röst Skolgården är smyckad med palmbad, girlanger och blommor. Pachaiyammal och de andra eleverna på Hand-in-Hand-skolan för barn som varit skuldslavar eller vanliga barnarbetare väntar med spänning. Snart kommer hedersgästen: Indiens icke-våldshjälte Mahatma Ghandi! M ahatma Gandhi, världens mest kända icke-våldskämpe, kommer i en vackert smyckad tuktuk-mopedbil tillsammans med två andra indiska frihetskämpar, Bharathiyar Sakthievel och Vivekananda Vijay. Hedersgästerna leds Mahatma Gandhi, världens mest kända icke-våldskämpe, kommer i en vackert smyckad tuktuk-mopedbil tillsammans med två andra indiska frihetskämpar _Indien_sv,eng,fra,spa.indd

3 Tidigare barnarbetare studerar pristidningen Globen. Pachaiyammal, 15 Gillar: Att uppleva nya saker, som när jag åkte i en bil. Önskan: Att lära mig engelska. Förebild: Min lärare Nalini som befriade mig från skuldslaveri. Vill bli: Mattelärare. Stolt över: När mitt skollag, där jag är med, vann en basketturnering. Blir glad: När jag leker, då glömmer jag alla bekymmer. Blir ledsen: När mina föräldrar bråkar och pappa är våldsam. Pachaiyammal var skuldslav i fyra år. Här röstar hon för första gången i Glo Vote. star i Glo Vote fram till valbåset och lägger sina röster. Nu kan Glo Vote-festen börja! Men under utklädnaden heter Mahatma Gandhi egentligen Mani, och är 13 år. Innan han kom till skolan var Mani skuldslav på ett skrädderi. Då kunde han varken läsa eller skriva, men nu har han lärt sig mycket, både om frihetskämpar och om barnets rättigheter. World s Children s Prize är det bästa och roligaste sättet för oss barn att lära oss om barnets rättigheter. Det här är vår fest! säger han. Pachaiyammal, 15 år, håller med. Hela skolan är smyckad som till en bröllopsfest! Tänk att vi får en chans att rösta, det är så spännande, säger hon. Sju år och skuldslav Pachaiyammal är nästan alltid glad när hon är i skolan. Hon älskar lektionerna och att leka med sina kompisar. Mest av allt gillar hon gymnastiklektionerna. Under skoldagen kan hon vara sprallig och busig. Men hemma hinner hon sällan leka. Då måste hon hjälpa sin mamma i köket eller sin pappa vid vävstolen. Jag önskar att jag fick vara i skolan jämt! säger hon. Men hon vet också att skolan inte är en självklarhet. Hon minns när hon sju år gammal för första gången fick Rösträkning i Hand in Handskolan för tidigare barnarbetare. Skolgården är smyckad med vackra kolam i gruset. 3

4 Vanakkam Hej kompis! Pachaiyammals ledsna plats Hit går hon när hon för att tänka när hon känner sig ensam och ledsen. Prata tamil! Hej Vanakkam Tack Nandri Ja Ama Nej Ellai Jag heter En paer Vad heter du? On paer? Vad heter ni? Onga paer? Mamma Ama Pappa Apa Storebror Anna Storasyster Akka Lillebror Tombi Lillasyster Tongachi När Panchaiyammal var skuldslav satt hon vid spinnrocken varje eftermiddag. På förmiddagarna städade hon huset och tvättade kläder. hjälpa sin pappa med den tunna silkestråden, som används för att väva vackra sarityg. Hon var så stolt över att kunna hjälpa till och lärde sig fort. Men en dag, när hennes lillasyster skulle födas, gick något fel. Mamma förlorade för mycket blod. Hon behövde snabbt hjälp för att överleva 4 och pappa sprang till en rik granne för att låna pengar för att betala doktorn. Ja, du får låna pengar, sa grannen, om Pachaiyammal jobbar hos mig tills du betalat tillbaka lånet. Så gick det till när Pachaiyammal blev skuldslav. Varje morgon klockan sju gick hon till sin granne. Hela förmiddagarna tvättade hon och städade huset. Efter lunch satt hon vid spinnrocken och vävstolen. Varför lärde jag mig att spinna? frågade hon sig själv när hon gick hem i mörkret, trött och arg. Hur många dagar ska jag behöva arbeta? När ska jag få börja skolan? Hennes familj drabbades av

5 Pachaiyammals garderob Skoluniform. En halvsari, som bara större flickor får ha. Lekkläder och arbetskläder. Kläder för templet eller när familjen ska handla. Till fest, som Glo Vote-dagen, har många flickor kangambaram, blommor i håret. Varje fredagskväll går Pachaiyammal till templet. Hon ber om framgång i skolan och att hela hennes familj ska vara frisk. En silkesklänning, pattu pavadai. Pachaiyammals tillsammans med hela sin familj Jamuna 13 år, Chitra 4 år, pappa Sabramani, Sangeetha 10 år, Eswari 7 år, mamma Thilaga, Muruga 3 år och Kasturi, 18 år. fler sjukdomar, så istället för att betala av skulden lånade pappa mer pengar. Och Pachaiyammal måste fortsätta arbeta. På morgonen, när hon såg barnen från hennes gata ta på sig sina skoluniformer, gömde hon sig inne i huset och grät. Räddad av läraren När Pachaiyammal hade jobbat i fyra år träffade hon läraren Nalini. Han frågade om hon inte skulle vilja gå i skolan istället. Jo! utropade hon. Men mina föräldrar kommer aldrig att gå med på det. Nalini började besöka Pachaiyammals föräldrar, prata med dem och övertala dem. Till slut erbjöd han sig att betala lånet som band Pachaiyammal till arbetet. Det enda han ville ha tillbaka var ett löfte om att hon skulle få gå i skolan. Till slut sa Pachaiyammals föräldrar ja. Hon fick börja skolan, men när hennes pappa var full hotade han henne. 5

6 Kämpa tillsammans överallt Jag visste inte att det finns barnarbetare på andra platser i världen, innan jag läste Globen. Jag trodde att det bara gällde oss här. Men nu vet jag att vi måste kämpa tillsammans, överallt! Barn måste gå i skolan annars kommer någonting mycket viktigt och fint att gå sönder inne i dem. Shankar Anand, 16 år WCPRC både utbildning och underhållning Det här är en speciell dag, då vi under 18 år får chans att rösta för första gången! Det finns många saker att kämpa för, men jag tycker att det viktigaste är att se till att inget barn ska behöva gifta sig. Alla barn har rätt till utbildning och underhållning. WCPRC är båda två! Saranya, 15 år Under Glo Vote är skolan smyckad som till en bröllopsfest, tycker Pachaiyammal. Målningarna i gruset kallas kolam. WCPRC borde vara på TV Jag önskar att WCPRC och Glo Vote skulle sändas på TV! Då skulle ännu fler barn få chansen att lära sig om barnets rättigheter. Jag önskar att alla skulle få se alla oss barn som röstar. Thangamani, 17 år Glo Vote Day årets roligaste dag Glo Vote har varit den roligaste dagen på hela året. Det är bra träning för framtiden, samtidigt som vi lär oss saker som är viktiga för oss barn idag, om våra rättigheter. Förut arbetade jag som herdepojke, men nu vet jag att jag har rätt att gå i skolan. Uthirakumar, 15 år Varje dag på väg till skolan måste Panchaiyammal och hennes syster korsa en stor väg. Det är farligt. En gång blev Panchaiyammal påkörd och bröt foten. Du måste börja arbeta igen, skrek han. Vi har inte råd att ha dig i skolan. Pachaiyammal blev rädd och berättade om pappas hot för Nalini. Så blev hon räddad en gång till. Pachaiyammal fick börja i Hand-in-Hands internatskola för barn som varit skuldslavar. 6 Förut var jag alltid trött. Nu orkar jag leka igen och leka är det bästa jag vet, säger hon. Dessutom vet hon nu att det är fel när vuxna slår barn, som när mannen hon arbetade åt slog henne om hon råkade tappa silkestråden på marken. Men det är inte bara vi som har det svårt. Genom World s Children s Prize har jag lärt mig att många barn i världen blir orättvist behandlade, till och med i USA. Idag ska Pachaiyammal lägga sin röst för barnets rättigheter

7 Hand i hand mot barnarbete Organisationen Hand-in-Hand kämpar för att alla barn i den indiska delstaten Tamil Nadu ska få gå i skolan. För att nå dit behöver de först bekämpa fattigdomen. Därför hjälper de mammor och familjer att starta små företag, de ordnar sophämtning, sjukvård, medborgarkontor med datorer och bibliotek, och inte minst skolor för de allra fattigaste barnen. Pachaiyammal leker kho-kho med sina kompisar på gatan utanför huset. Under festivalen Pongal målar familjerna i området oxarnas horn i färgglada mönster. 7

8 Från slaveri till skola En dag med Tulasi När Tulasi var tio år började hon arbeta i ett tegelbruk i Bangalore i södra Indien. Hennes pappa hade tagit ett lån, som hon skulle betala av som skuldslav. Men först efter fyra år av brända händer, långa arbetsdagar och dålig mat fick Tulasi äntligen komma hem. Hennes mamma hade fått ett mikrolån av Hand-in-Hand och köpt en liten ko. Den ger familjen inkomster, så pappan kan inte längre bestämma över familjen. Nu går Tulasi i skolan igen! Redo för skolan Det börjar ljusna och Tulasi gör sig redo för skolan. Alla fl ickor måste ha sitt hår i två fl ätor, det har skolan bestämt. Tulasi, 15 TEXT: JOHANNA HALLIN FOTO: RAGNA JORMING Först vatten Tulasi stiger upp och hämtar vatten i en kran på andra sidan byn Tvätta kläder En del av vattnet använder Tulasi för att tvätta familjens kläder. 8 Gillar: Skolan! Vill bli: Sjuksköterska eller sångerska. Drömmer om: Att pappa ska sluta dricka och sluta vara elak mot familjen. Favoritmusik: Klassisk indisk musik, sorgliga sånger som får mig att glömma mina egna problem. Lycklig: När jag är med mina bästa kompisar. Saknar: Hand-in-Hands internatskola, där jag fi ck bo och studera för att komma ikapp den vanliga skolan efter att jag varit skuldslav Kompispromenaden Vägen till skolan är lång. Det tar över en timme att gå dit. Men Tulasi promenerar alltid med sin bästa kompis Jothi. Det känns inte så långt när de pratar och skojar under tiden.

9 10.00 Läser Globen Tulasi och hennes kompisar Jothi och Hema Sankari läser Globen. De har röstat och snart ska de få höra resultatet i barnens eget val! Grön kompis på cykel Hand-in-Hand, organisationen som gett Tulasis mamma ett mikro-lån, ordnar sophämtning för att byn ska vara ren och bra att bo i. Green Friend, eller grön kompis, kallas kvinnan som kommer med sophämtningscykeln Utskälld av rektor Tulasi blir kallad till rektorns kontor. Han skäller på henne för att hon varit borta från skolan ett par dagar. Tulasi försöker förklara att pappa tvingar henne att vara hemma och arbeta när mamma är sjukt, men rektorn tror inte på henne. Vi har inte barnarbete här i vår provins, säger han. Du är bara lat! Men rektorn har fel. Många barn i området, mer än fyra på tio, arbetar eller har arbetat som skuldslavar. Tårarna rinner nedför Tulasis kinder när hon går tillbaka till klassrummet Mjuka drömmar I grannhuset finns ännu ett företag från mammas självhjälpsgrupp. Chottijan syr gossedjur, den senaste modellen är små mjuka kaniner. Tulasi, som älskar att pyssla, skulle gärna vilja ha ett leksaksföretag när hon blir vuxen Ljus till sovrummet Tulasi är på väg hem igen. Men på vägen passar hon på att köpa ljus som ska lysa upp sovrummet på kvällen. Gandhimathi i mammas självhjälpsgrupp har startat ett ljusföretag och stöper själv ljusen i sitt hus. 9

10 17.30 Sista stoppet Tulasi passar på att göra ett sista stopp innan det är dags för kvällens sysslor. På Hand-in-Hands medborgarkontor kan hon både titta på internet och göra skoluppgifter. Men mest gillar hon att rita teckningar på datorn Mjölkkooperativet Tulasis mamma ingår i ett mjölkkooperativ. Många kvinnor i byn har köpt kor och nu säljer de mjölken tillsammans för att få bättre betalt Skynda på med läxorna Efter middagen skyndar sig Tulasi att diska och ställa fram sin läsbänk under lampan framför huset. Hon har många läxor och hon måste hinna göra dem innan pappa kommer hem. Han vill att Tulasi ska arbeta, inte gå i skolan, därför blir han arg om han ser henne läsa sina läxor God natt När pappa lugnat ner sig kommer Tulasi och hennes bror tillbaka till huset. De borstar tyst tänderna och går till sängs. Vad är ett mikro-lån? Gömmer sig Pappa har just kommit hem. Han är full och arg, gormar och svär. Tulasi springer till sitt gömställe bakom huset, men hon hör fortfarande skriken och slagen inifrån huset. Hand-in-Hand ger bara kvinnor ett litet lån, som kallas mikro-lån. Först måste kvinnan spara ihop lite pengar själv och bestämma vilken typ av företag hon vill starta. Kanske köpa en ko, som Tulasis mamma gjorde, sy, köra taxi eller något annat. Med pengarna från lånet kan kvinnan sedan starta sitt företag. På så sätt tjänar hon pengar för att köpa mat, låta sina barn gå i skolan och betala tillbaka lånet. Målet med mikro-lånen är att inget barn ska behöva arbeta utan att alla barn ska få gå i skolan! 10

11 Mo çam biq ue Glo Vote i Tulsi Public School i Ama. Glo Vote i Indien Tidningen Dainik Jagrar rapporterar om röstningen i Gandhi Nagar Public School i Moradabad. Kände mig som världsmedborgare Glo Vote-dagen i min skola fick mig att känna mig hedrad över att få vara med som en världsmedborgare. Att uppleva de bördor så många barn bär, och speciellt då världens flickor, fyllde oss inte bara med empati för dem. Det fick oss också att inse att det är dags för hela världen arbeta tillsammans och kämpa mot utnyttjandet av barnen. Sakshi Arora, 15, Ravindra Public School, Pitampura Bjud in journalister Kom ihåg att bjuda in journalisterna till er skola och till er Glo Vote. Berätta för dem om barnets rättigheter och vilka kränkningar mot dem som är vanligast där ni bor. Berätta om WCPRC, priskandidaterna och barnen ni mött i pristidningen. Ibland måste ni kanske påminna journalisterna om att det är er barn de ska intervjua och inte de vuxna. Det är ju ert och 22 miljoner andra barns WCPRC! Glo Vote i världens största tidning Times of India, världens största dagstidning på engelska, skriver om Glo Vote. WCPRC bör vara ett ämne, precis som matte De vuxna vet inte mycket om barnets rättigheter och respekterar dem ännu mindre. Det är viktigt att de vuxna får lära sig om barnets rättigheter så att de slutar att kränka dem. Om jag vore president skulle jag säga till alla ministrar att de måste respektera barnets rättigheter i allt de gör, och försvara deras rättigheter. Jag lärde mig mycket av WCPRC. Det var hedrande att tillsammans med barn i hela världen kunna bidra till att barnets rättigheter blev mer kända. WCPRC ger oss barn möjlighet att säga vad vi tänker och låter oss rösta för våra rättigheter. Jag skulle vilja att utbildningsministeriet låter WCPRC bli ett ämne, precis som matte eller geografi. Yuzna Farouque Abdula, 12, Moçambique När eleverna i BCM Arya Model School i Luchiana röstade rapporterade sex tidningar om det. Glo Vote i R.S.D. Academy i Moradabad. 11_Mocambique_sv,eng,fra.indd

12 Gloria TEXT: ANDREAS LÖNN FOTO: PAUL BLOMGREN president i WCPRC-klubben Vi startade WCPRC-klubben för att hjälpa barn som har det svårt. Egentligen är det politikernas jobb men dom gör inte det dom ska. Vi i klubben måste göra det istället! säger Gloria, 15, och får medhåll av Abdul, 16. Gloria är president och Abdul är vicepresident i klubben. Det finns ungefär WCPRC-klubbar i Nigeria idag, och de blir bara fler och fler. D et är eftermiddag i Ogori- Magongo och under mangoträdet på Glorias gård pågår ett viktigt samtal. Hon och Abdul pratar och antecknar ivrigt. Tidigare under dagen var de ansvariga för skolans Glo Vote, och eftersom det gick bra är de glada. Men de är ändå inte nöjda Glo Vote-dans! Gloria och hennes kompisar i WCPRC-klubben dansar så att skolgårdens damm yr runt fötterna. Bjällror och frökapslar runt tjejernas fotleder rasslar i takt med de tunga trummorna. De värmer upp sina skolkompisar inför Glo Vote. Alla jublar. Jag älskar att dansa! Och idag känns det extra viktigt att dansa eftersom det är en festdag för barnets rättigheter. Då måste man ju bara dansa! skrattar Gloria. 12

13 Glor ias o ch Abd uls l ista Så kränks barns rättigheter i Nigeria Barnarbete. Trafficking/slavhandel. Barn från våra grannländer förs ofta hit som arbetskraft. Många barn, ofta flickor, går inte i skolan. Flickor tvingas sälja sig för att överleva eller tjäna pengar åt andra. Barnäktenskap. Barn är hungriga och sjuka. I Nigeria lever många på mindre än 1 US-dollar (8 kronor) om dagen. Genom att läsa Globen och delta i Glo Vote har vi lärt oss om våra rättigheter och om hur barn ska behandlas. Nu förstår vi att barnets rättigheter kränks hela tiden här i Nigeria. Vi inser att det fi nns så mycket som behöver göras! Barn är hungriga och tvingas arbeta istället för att gå i skolan, säger Gloria. Nigeria har skrivit under Barnkonventionen och har därför en skyldighet att ta hand om barnen i landet. Men politikerna gör inte det dom ska, säger Abdul. Det var just därför som Gloria, Abdul och deras skolkompisar startade en WCPRC-klubb. Vi förstod att om situationen för oss barn någon gång ska bli bättre, är vi tvungna att ta tag i det själva, säger Abdul. Eftersom vi har lärt oss så mycket om barnets rättigheter när vi arbetade med WCPRC, bestämde vi att det skulle bli grunden för allt vi gjorde. Genom Globen har vi fått kunskap och idéer som vi ska använda när vi tänker utbilda barn, föräldrar, lärare och politiker i barnets rättigheter. Vi ska bjuda in till möten där vi berättar om vad vi har lärt oss. Vi kommer framförallt Tar hand om varandra I WCPRC-klubben tar vi hand om varandra. Just nu samlar alla som kan ihop kläder man inte behöver längre. Kläderna ska vi ta med till skolan och ge till dom som behöver. Många kompisar har trasiga kläder eller nästan inga kläder alls. Nu kommer dom få det bättre, säger Gloria. 13 Lilla_12-25_Nigeria_sve,eng,fra,spa.indd

14 Rättigheter och skyldigheter I Nigeria är det många barn som tvingas arbeta istället för att gå i skolan. Nu när vi har läst Globen vet vi att det är fel. I WCPRCklubben säger vi att det enligt Barnkonventionen är förbjudet att tvinga barn att arbeta. Men vi säger också att vi har vissa skyldigheter att hjälpa våra familjer hemma och på fälten när det behövs, säger Gloria. Nästan alla är fattiga här, så alla i familjen behöver hjälpa till. Jag hjälper ofta mamma och pappa på fälten och det tycker jag är helt rätt, säger Abdul. Shaibu Gloria, 15 Är: President i WCPRC-klubben. Älskar: Att göra människor glada. Hatar: Att bli slagen hemma och i skolan. Bästa som hänt: Att jag blev vald till president i vår klubb. Värsta som hänt: Att pappa dog när jag var åtta år. Vill bli: Läkare eller specialist på datorer. Dröm: Att barns åsikter räknas. 14 att förklara att alla barn har rätt att gå i skolan och att det är förbjudet med barnarbete, berättar Gloria. Påverka politiker Förutom att ha möten där man undervisar i barnets rättigheter, skriver WCPRCklubben till politiker och kräver att de ska ta Barnkonven tionen på allvar. Det är det som Gloria och Abdul gör under mangoträdet. Vi skriver till politikerna i vår lokalregering och ber dom stötta skolans fattiga elever. Vi vill att dom ska betala både skolavgiften och uniformen för barn från fattiga familjer, så att dom kan få gå i skolan istället för att arbeta. Vi vill också att lokalregeringen ska betala lunchen i skolan för dom här eleverna. Många fattiga, ofta föräldralösa barn, svimmar av hunger mitt under lektionerna, berättar Gloria. Men båda tror att det kan ta tid att få politikerna att hjälpa till. Fram till dess är det upp till oss i WCPRC-klubben att ta hand om varandra. Dom som har delar med sig till kompisar som inte har. Det kan gälla pengar, mat, kläder eller vänskap. Just nu är vi 83 medlemmar i klubben som träffas varje torsdag och läser

15 Hjälper mamma Abdul hjälper mamma Habisat och systrarna Woliyat och Fathimat att förbereda maten. Om tjejer ska få det bättre i Nigeria måste vi killar ändra oss. Vi måste hjälpa till mer och behandla våra mammor, systrar och tjejkompisar mycket bättre. Vi måste förstå att tjejer och killar har samma värde, säger Abdul. Globen tillsammans. Men klubben är öppen för alla och vi hoppas bli många fler. Ju fler vi blir som kräver att våra rättigheter ska respekteras, ju bättre är det. Man är mycket starkare tillsammans än om man är ensam! säger Gloria. Tjej som president Vad jag vet är vi den enda WCPRC-klubben häromkring som har en tjej som president! säger Abdul stolt. Men alla är inte lika glada för det som Abdul. Det händer fortfarande att vissa säger att jag borde vara president eftersom jag är kille. Men jag svarar alltid att dom har fel. Det är precis så här det ska vara! I Nigeria har vi ingen kvinnlig president och lokalregeringarna leds också bara av män. Här hålls tjejer alltid tillbaka. Vi valde Gloria både för att hon har erfarenhet av att tillhöra det kön som har det svårast i vårt land, men framförallt för att hon var bäst för jobbet! Med Gloria som president tror jag WCPRCklubben kan spela en liten men viktig roll när det gäller att ändra folks uppfattning om flickor i Nigeria, säger Abdul. Inte underlägsna Ja, jag hoppas verkligen att jag kan inspirera andra tjejer. Abdul Azeez Muhammed, 16 Är: Vicepresident i WCPRCklubben. Älskar: Att lära mig om barnets rättigheter och demokrati. Hatar: När barn inte blir bra behandlade. Bästa som hänt: När jag läste om barnets rättigheter i Globen första gången. Värsta som hänt: När jag tvingades sälja grönsaker på gatan varje dag efter skolan. Vill bli: President i Nigeria. Då skulle jag även ha barn som rådgivare. Dröm: Att barnets rättigheter ska respekteras i Nigeria. 15

16 Dom ser mig och kan tänka: Okej, vi behöver inte känna oss underlägsna bara för att vi är tjejer. Kan hon så kan vi! Men då gäller det också att vi får chansen. Det är inte ovanligt att fl ickor i 10-års åldern inte får gå i skolan utan gifts bort till vuxna män istället. När männen betalar brudpris för fl ickorna, tjänar familjerna pengar på döttrarna. För pengarna skickar dom sedan sina söner till skolan eftersom dom tror att pojkarna kommer att tjäna pengar till familjen i framtiden. Det är så orättvist! Många tjejer här får aldrig chansen till ett bra liv. Vi i WCPRC-klubben kommer att kämpa för tjejerna i Nigeria! säger Gloria. Val utan mutor Gloria och Abdul var ansvariga för Glo Vote på Community Comprehensive High School. Alla vuxna i Nigeria borde ha varit här idag och sett hur vårt val gick till. Då hade dom lärt sig hur fria, demokratiska och rättvisa val ser ut. Här fanns inga mutor och inget fusk. Såna saker förekommer hela tiden när dom vuxna röstar i Nigeria, säger Abdul. Förra året var första gången jag läste Globen och deltog i Glo Vote. Jag lärde mig om vilka rättigheter vi barn egentligen har, och insåg hur dåligt många barn har det här. Eftersom politikerna inte bryr sig om oss, startade jag en klubb som ska påverka regeringen att ta hand om barnen. Suleiman startade fö 16 Lilla_12-25_Nigeria_sve,eng,fra,spa.indd

17 Vi är med i WCPRC-klubben! Det händer att barn som är ensamma i skogen blir kidnappade och sålda som slavar, berättar Ige. Ige är hungrig Många familjer här i byn är så fattiga att dom inte kan ge sina barn tillräckligt med mat. Så är det för mig. Vi har för lite mat hemma, och jag har inte råd att köpa någon skollunch. Jag måste ut i skogen på rasten varje dag för att leta efter mango och annan frukt för att orka med lektionerna. Men det är farligt. Det händer att barn som är ensamma i skogen blir kidnappade och sålda som slavar. Jag har gått med i WCPRC-klubben på skolan och vi stöttar varandra. Om inte jag har mat, får jag hjälp av någon som har mat. Efter Glo Vote vet jag att alla barn har rätt att äta sig mätta och att få gå i skolan. Jag hoppas att vi i WCPRC-klubben kan påverka den lokala regeringen att hjälpa barn som har det som jag. Adeniran Ige, 13 Jag bor hos min morbror eftersom både mamma och pappa är döda, men han har inte råd att ta hand om mig ordentligt. Det var min lärare som betalade min skolavgift förra året. Andra hjälper mig med skollunchen. Fast jag tycker att regeringen ska hjälpa oss som inte har råd. Genom WCPRC-klubben vågar vi kräva att bli bra behandlade! Men framförallt hoppas jag att vi som är medlemmar ska dela det vi har och ta hand om varandra. Asiegbulem Joseph, 15 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO: PAUL BLOMGREN Joseph är föräldralös Alabi vill bli älskad Många barn här har det svårt eftersom dom, som jag, har förlorat sina föräldrar. Jag bor med min faster och känner mig inte alls fri. Jag tvättar och sopar. Många föräldralösa barn behandlas illa och utnyttjas. Nu vet jag att det är fel. Genom WCPRC-klubben har jag lärt mig att vi har samma rättigheter som alla andra. Att bli älskade till exempel. Tope Alabi, 16 Vi utgår alltid från det vi lär oss genom WCPRC, så det är därför vi heter WCPRC-klubben. Vårt mål är att alla barn här ska vara med i Glo Vote varje år så att vi lär oss om våra rättigheter. Just nu är vi 40 medlemmar i klubben och vi träffas två gånger i veckan. Men ryktet sprider sig och nu har två nya klubbar startat i OgoriMagongo. Nasiru Suleiman, 14, Magongo Community Secondary School de första klubben 17 Lilla_12-25_Nigeria_sve,eng,fra,spa.indd

18 Mercy arbetar Jag brukar komma hem från skolan ungefär klockan sex. Då äter jag ingenting utan byter om direkt och sätter mig på bakgården och lagar en kassavadryck som heter garri. Sedan vandrar jag iväg för att sälja garrin som jag bär på huvudet i ett stort tungt fat. Jag går och säljer mellan klockan sju och nio. Oftast är jag jättetrött och hungrig när jag kommer hem. Jag försöker göra mina läxor så att jag ska hänga med i skolan, men det är inte alltid jag orkar. Hela lördagen säljer jag garri, och på söndagarna arbetar jag med farmor i kassavafältet. Jag bor hos min farmor, och jag måste arbeta så här hårt eftersom hon inte har tillräckligt med pengar så att vi klarar oss annars. Men jag tycker inte alls om det. Jag blir trött och kan inte koncentrera mig i skolan. Ibland somnar jag till och med på lektionerna. Nu när jag har läst tidningen Globen vet jag att allt det här är fel och mot mina rättigheter. Jag har gått med i WCPRC-klubben på skolan för att få stöd. Det känns skönt att inte vara ensam. Tillsammans kanske vi kan göra så att mitt liv blir annorlunda. Mercy, 10 Adimole Juliana blir flätad av sin kompis Aduni i en stil som heter Adimole. Visa kärlek Jag är med i WCPRC-klubben och hoppas och tror att vi kan göra livet bättre för barn som har det svårt. Vi ska visa kärlek och omsorg om varandra. Den som har delar med sig till den som inte har. Genom att vara tillsammans blir vi starkare, mycket starkare än om vi skulle försöka kämpa för våra rättigheter en och en, säger Juliana. 18

19 Snygga Glo Vote-frisyrer! Några tjejer sitter på skolgården och flätar varandras hår. De gör det av en speciell anledning. Det känns roligt att vara extra fin just idag eftersom vi ska ha Glo Vote, och det är en viktig dag för mig, säger Juliana, 16 år. Efter omröstningen säger hon så här: D et var andra gången jag röstade i Glo Vote, och jag känner mig lycklig! Alla har tyvärr inte möjligheten att få delta i den här omröstningen, men jag lever och kan delta, därför är jag lycklig. Genom Glo Vote och tidningen Globen lär vi oss om hur barn blir dåligt behandlade i hela världen. Vi lär oss också att det är fel eftersom vi har rättigheter. När vi läser Globen får vi kunskap som ger oss mod att kräva våra rättigheter och att hjälpa barn som har det svårt där vi bor. Här är det vanligt att barn säljs som slavar och arbetskraft, det som kallas trafficking. Det är också vanligt att barn tvingas arbeta istället för att gå i skolan eftersom föräldrarna inte har råd. Andra är hemlösa och föräldralösa. Allra svårast har vi tjejer det. Vi har egentligen ingen talan alls. Det är ingen som lyssnar på oss. Det gäller i familjen, i skolan och ända upp i presidentvalet! Tjejer och kvinnor syns inte och blir inte tillfrågade om någonting. Vi har svårare att få börja skolan till exempel eftersom alla familjer satsar på sina söner. Man ger pojkarna alla möjligheter för man tror dom klarar allt. Det är så klart fel! Får vi bara möjligheten kan vi bli minst lika bra som killarna, på allt, om inte bättre! När jag blir äldre vill jag bli journalist och nyhetsuppläsare. Gärna nyhetsankare på ett fint program i London! Olobayo Juliana, 16, Government Science Secondary School, Ogori-Magongo. Ekpele Julianas kompis Iyela flätas i en stil som heter Ekpele. TEXT: ANDREAS LÖNN FOTO: PAUL BLOMGREN Valbås av palmblad På Julianas skola har eleverna tillverkat sitt valbås av blad och grenar från oljepalmen, precis som på de flesta andra skolor i byarna i Ogori-Magongo. 19

20 Trädfärg mot valfusk TEXT: ANDREAS LÖNN FOTO: PAUL BLOMGREN Det är snart dags för Glo Vote i LGEA Uburu-skolan i Nigeria. Men först måste kompisarna Bose, Blessing och Opeyemi få hjälp av Ushiträdet på kullen bakom skolan Här är trädet! ropar Blessing. När blad massan börjar bli blöt pressas en blå saft ut med handen. Ushiträdets blå färg har använts i alla tider, bland annat för att färga tyger och kläder. Men Bose, Blessing och Opeyemi ska inte färga tyger. Tjejerna plockar löv från trädet. Sedan stöter de bladen i en stor trämortel. Jag ska måla färgen på höger tumnagel på alla som röstar i Glo Vote! Så att vi kan vara säkra på att alla bara röstar en gång. Jag ska måla med pennan från en hönsfjäder, säger Bose. Färgen är jätteviktig så att det inte blir något fusk i valet! 20