Barn, ungdomar och döden En analys av förhållningssättet till döden i barn- och ungdomsböcker

Transkript

1 Ventilerad: Betyg: G Handledare: Anna Williams Examinator: Ola Nordenfors Beteckning: Sv4/15 Litteraturvetenskapliga institutionen Barn, ungdomar och döden En analys av förhållningssättet till döden i barn- och ungdomsböcker Katarina Korén Svenska 4

2 Innehåll Inledning 3 Syfte och frågeställningar 3 Metod 4 Teori Barn och sorg 5 Barn 3-4 år 6 Barn 5-7 år 6 Barn 8-12 år 7 Tonåringar år 7 Litteratur 8 Motivstudie 9 Känslor 9 Minnen 12 Frågor i samband med död 14 Avsked 15 Hur håller man kontakten med den som dött? 16 Motivstudien i förhållande till sekundärlitteraturen 17 Skönlitteraturens samspel med forskningen 17 Skönlitteraturen i relation till förståelsen av döden 21 Var går gränsen mellan realism och fantasi? 23 Stöd och hjälp 24 Sammanfattning och slutsats 26 Litteraturförteckning 29 2

3 Inledning Barndomen borde vara en tid som handlar om regnbågar och kurragömma, nybakta kanelbullar och sandslott. Helt enkelt soliga dagar och skrattande lekande barn. För vi önskar att barn ska få vara barn och att inget ont någonsin ska hända dem, men ibland gör det det i alla fall. Livet är den värdefullaste gåva man kan få, men den kommer med ett villkor att du en dag måste dö. Döden är ett tungt ämne, men det är också ett livsvillkor vi inte kan ignorera, även om det vore så mycket enklare. Som blivande lärare vill jag genom den här uppsatsen utforska barn och ungdomars sorg i ett försök att förstå den bättre då risken finns att jag en dag måste ta hand om ett barn i sorg. Jag har valt att ta vägen genom skönlitteraturen i mitt sökande efter kunskap för att därigenom försöka se hur litteratur i dagens samhälle angriper ett svårt ämne, men också för att se vilken medvetenhet författarna har om verkligheten och den psykologiska sidan av sorg. Det är dessutom väldigt betydelsefullt att använda sig av skönlitteratur för att söka förståelse, vilket bidrar till mitt intresse för en djupgående analys då den kan vara till hjälp i min undervisning. De utvalda böckerna som kommer att understödja min uppsats är barnböckerna Vem är död? (2010) av Stina Wirsén, Vi tänker på dig, farfar! (2007) av Sven Wagelin-Challis och Anna-Karin Garhamn, Farmor och Paradiset (2005) av Victoria Hammar och Anna Sandler, samt ungdomsböckerna Min mamma bor på en stjärna (2005) av Ylva Uggla, Inte bara tennis (2007) av Peter Barlach och I taket lyser stjärnorna (2003) av Johanna Thydell. Förhoppningen är att dessa böcker tillsammans med ett forskningsurval ska kunna belysa det viktiga ämne som döden är, men som ofta känns svårt att tala om, speciellt med barn. Vidare kan studien även vara till hjälp i lärarrollen. Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att studera hur sorg gestaltas i modern barn- och ungdomslitteratur samt diskutera hur lärare kan använda sig av litteraturen i bemötandet av elevers frågor och känslor kring svåra livssituationer. Syftet är också att med utgångspunkt i tidigare forskning jämföra hur barn- och ungdomsböckerna skiljer sig åt och hur de kan ställas i relation till upplevd sorgehantering. Studien ämnar även att utforska gränsen mellan realism och fantasi hos barn och ungdomar i samband med sorg. Frågeställningarna i uppsatsen är följande: a) Motiv i barn- och ungdomsböckerna - Vilka motiv är viktigast i relation till döden? 3

4 b) Skönlitteraturens förhållningssätt till tidigare forskning - Uppvisar skönlitteraturen och dess författare kunskap om barns förhållningssätt till döden? - Hur skiljer sig barn- och ungdomsböckerna åt? - När får realismen ge vika för fantasin och varför? c) Stöd och hjälp - Hur kan man som lärare använda skönlitteraturen som stöd då elever drabbas av sorg och är böckerna relevanta? Metod Metoden är att med utgångspunkt i en motivanalys av primärlitteraturen undersöka om sekundärlitteraturen skapar en referensram och därigenom bidrar till att generera verklighetstrogna texter. Primärlitteraturen består av sex verk som är skrivna mellan åren 2003 och För att skapa en röd tråd genom uppsatsen läggs fokus på förlusten av farfar i barnböckerna och förlusten av mamma i ungdomsböckerna. Det finns i dagsläget många bra barn- och ungdomsböcker som handlar om döden, så urvalet kunde givetvis ha gjorts annorlunda och därmed gett uppsatsen en annan vinkling. I det här fallet stödjer dock primärlitteraturen syftet och frågeställningarna. Den äldsta boken som kommer att användas är Maare Tamms Barnet och döden från 1986, och då enbart avsnittet om skönlitteraturen som hjälp för barn och unga att förstå döden. Det anses fortfarande intressant för undersökningen då den skönlitterära boken än idag spelar samma roll som när Tamms bok skrevs. Detsamma gäller för boken som används i teoridelen, Sis Fosters Barn, död och sorg. Om barn i sörjande familjer från Dess diskussion av fyra steg av sorg och om barns och ungdomars kunskap om och förståelse för döden är fortfarande aktuell och bidrar med en viktig bakgrund för syftet. Uppsatsen kommer att i teoridelen först ge en bild av barn och ungdomars förståelse av döden. Själva avhandlingen är därefter uppdelad i tre delar med början i en motivstudie av de sex primärverken. Störst fokus ligger på ungdomsböckerna, då de behandlar motiven mer ingående än barnböckerna. Motivstudien spelar i sin tur sedan en viktig roll i undersökningen för att påvisa skillnaderna mellan förståelsen för döden i olika åldrar. Den andra delen av avhandlingen inriktar sig på realismens inflytande på texten för att med stöd av teoriavsnittet se om skönlitteraturen uppvisar kunskap om sekundärlitteraturen, men också för att jämföra barn- och ungdomsböckerna. Därefter läggs fokus på hur lärare kan använda skönlitteratur 4

5 som stöd och hjälp. I det avslutande kapitlet sammanfattas och diskuteras de olika delarna utifrån syftets frågeställningar. Teori Barn och sorg Det finns mycket forskning kring barn, ungdomar och sorg, främst inom psykologin. Anledningen till att sekundärlitteraturen i den här uppsatsen lägger störst fokus på Sis Fosters Barn, död och sorg. Om barn i sörjande familjer (1990) är att hon på ett lättillgängligt sätt sammanfattar den forskning som är relevant för undersökningen. Foster har en bakgrund inom både pedagogiskt arbete som lärare samt psykologiskt arbete som barnpsykolog och därutöver har hon forskat kring barns begrepps- och identitetsutveckling. Det gör att hon framför ett perspektiv som är värdefullt för mig i mitt uppsatsskrivande. Dessutom är boken förankrad i verkligheten då den är skriven utifrån Fosters egna upplevelser och samtal med andra som upplevt sorg. Det gör den praktiskt tillämpbar i teorin och analysen då den belyser de ämnen jag vill undersöka vidare. För att ge en bakgrund till sorgens olika steg samt för att belysa barn och ungdomars förståelse kring döden i olika åldrar följer härmed en kortare genomgång med grund i Fosters tidigare nämnda bok. Sorg upplevs olika från person till person. Ofta är den mycket intensiv och många gånger känner man sig ensam i sitt sörjande. Det finns därför inga mallar eller regler för hur man bör sörja, men rent teoretiskt sett kan sorg delas in i fyra olika steg. Direkt efter dödsfallet drabbas man enligt Foster under en kortare period av chock och därefter följer reaktionerna på det inträffade. Det tredje steget är sedan bearbetning av förlusten, vilket ofta kan uppta en längre tid för den sörjande. Först därefter kan man nyorientera sig, vilket innebär att lära sig leva vidare trots sin förlust och återhämta sig från sin kris och sorg för att gå tillbaka till ett slags normalt liv igen. 1 Även barn och ungdomar går igenom de fyra stegen av sorg, men för dem kompliceras ofta en förlust av hur mycket, eller lite, de förstår och vet om döden. Det beror helt på hur långt de kommit i utvecklingen, det vill säga vilken ålder de är. Det kan därför vara av vikt att närmare betrakta hur barn och ungdomar upplever döden. 1 Foster 1990, s

6 Barn 3-4 år I den här åldern kan barnen inte förstå eller göra skillnad mellan liv och död. De lär sig visserligen orden, men det inbegriper inte förståelse för vad de betyder. Allt har liv för en tretill fyraåring, även solen eller ett träd, och så länge någonting befinner sig i rörelse är det levande för barnen och tillskrivs ofta känslor som ledsen eller lycklig. När sedan livets motsats död upptas i barnets vokabulär förknippas det med stillhet och passivitet. Död uppfattas som en paus från att leva och är på inget sätt beständigt för barnet. Vid ett dödsfall kan ordet död dock ges en djupare och mer allvarlig betydelse, vilket de begreppsmässigt kan förstå bättre än yngre barn. Att vara död får då innebörden att man är borta, t.ex. i himlen. Barns fantasi gör det möjligt för dem att tro på att den som dött befinner sig på en annan plats och att den lever vidare där. 2 Barn 5-7 år Barnens förståelse av begreppet död liknar den för de yngre barnen, men med vissa skillnader. Ordet får en större plats i barnens vokabulär och används mer flitigt, både i lek och på allvar. Vuxna kan bli obehagligt överraskade då de hör ett barn verbalt uttrycka att de ska döda någon, men [ ] barn i den här åldern skiljer på död på lek, död på teve och död i verkligheten. 3 Vid sex- till sjuårsåldern infaller en brytningspunkt mellan olika intellektuella nivåer, vilket innebär att barnen nu till viss del kan förstå att döden inte innebär bara en viss tids frånvaro. För att skydda sig mot existentiell ångest tror barnen att det finns olika alternativ när det gäller dödens slutgiltighet. De kan acceptera att äldre människor dör samtidigt som de fortfarande har svårt att tro på sin egen dödlighet och att för vissa, t.ex. Jesus så är döden mer kortvarig än för andra då han återuppstod efter tre dagar. Oron för att föräldrarna är dödliga infaller dock, vilket påverkar barnens behov av trygghet. I motsats till de yngre barnens tro på att den döde lever vidare på en annan plats, så kan barn i den här åldern skilja mellan kropp och själ och är därför kapabla till att tro att kroppen lämnas kvar medan anden lever vidare i form av en blomma, fjäril eller ängel. Det existentiella tänkandet blir mer påtagligt i sex- sjuårsåldern och frågor som Varför dör man? 2 Foster 1990, s Ibid, s

7 och Vad händer efter döden? blir vanliga funderingar och frågor kring ämnet. Gränserna mellan liv och död förblir dock suddiga ett tag till. 4 Barn 8-12 år Det är först i den här åldern som barn verkligen förstår att döden innebär att livet är slut för alltid och att man inte kan återvända till livet. Barnen blir intresserade i det biologiska runt omkring döden och genom att hålla sin kunskap på en vetenskaplig nivå skyddar de sig själva från den emotionella reaktionen. Det är under den här perioden i livet som de blir medvetna om att de själva en dag kommer att dö och överger därmed de yngre barnens tro på sin egen odödlighet. Vetskapen om att ens liv en dag kommer att ta slut leder till att människan från den här åldern och för resten av sitt liv måste handskas med sin existentiella ångest och förvärva olika slags skydd mot den. Förståelsen för dödens innebörd innebär att en förlust kan leda till mycket starkare känslor än hos ett mindre barn eftersom deras förståelse leder dem till insikten om att den de förlorat är förlorad för alltid. Tron på ett liv efter döden hänger i den här åldern mycket på familjens tro, men helt främmande för ett andligt liv är de inte. 5 Tonåringar år Ungefär samtidigt som puberteten äger rum är ungdomarnas tankemässiga strukturer färdigbildade. Det innebär att de kan föreställa sig abstrakta begrepp som död på samma sätt som en vuxen. De har därmed förmågan att skapa en värld byggd på fantasier och idéer samtidigt som de är medvetna om att den världen är separerad från verkligheten. Kunskapen om döden blir lättare för tonåringen att bära då de kan föreställa sig en andlig värld som inte är bunden till deras egen verklighet. Många tonåringar kan därför finna ett stort intresse i olika rörelser som behandlar döden på ett andligt, ideellt eller idébaserat plan. Sökandet efter en mening med livet leder ofta till djupa och starka känslor av ensamhet och tomhet. Rädslan för döden lurar under ytan och innebär att förnekelsen är lätt att ta till när de drabbas av ett dödsfall i sin närhet. Tonåringar idealiserar ofta den döde och en person som stått dem nära kan komma att nästan helgonförklaras och vårdas som något mycket ömt, ibland under resten av deras liv. 6 4 Foster 1990, s Ibid, s Foster 1990, s

8 Litteratur För att ge en inblick i vilka böcker som forsättningsvis kommer att diskuteras följer här en kort sammanfattning av urvalet. Vem är död? (2010) av Stina Wirsén Boken handlar om Fågel vars farfar dör. Den existentiella frågan om livet efter döden dyker upp i ett mindre format, vilket är mer lättillgängligt för yngre barn. Vi tänker på dig, farfar! (2007) av Sven Wagelin-Challis och Anna-Karin Garhamn Den handlar om två barn som ofta hälsar på sin farfar som de tycker väldigt mycket om. En dag får de veta att farfar dött, men de vet inte helt säkert vad det innebär att vara död. Frågor kring begravningen, men också livet efter döden bearbetas i boken. Farmor och Paradiset (2005) av Victoria Hammar och Anna Sandler Vi får möta en flicka som förlorar sin farfar. Hon börjar söka efter paradiset tillsammans med farmor eftersom farfar glömde sina extraöron innan han for dit. Även här diskuteras livet efter döden, men även var paradiset egentligen ligger. Min mamma bor på en stjärna (2005) av Ylva Uggla Henriettas mamma är död och ingenting är längre som det var. Boken fokuserar på tomheten efter den förlorade föräldern, avundsjukan på lillebror som inte verkar sörja lika mycket och hur hela Henriettas tillvaro har förändrats samt de frågor som väckts inom henne. Inte bara tennis (2007) av Peter Barlach Efter att hans mamma omkommer i en tragisk bilolycka förändras Johns hela tillvaro och den kan aldrig bli detsamma. Pappa, storasyster Sofie och hunden Bessie delar hans sorg, men även moster Anna som överlevde olyckan. Boken visar den första, tunga sorgen och hur man försöker gå vidare trots all smärta och saknad. I taket lyser stjärnorna (2003) av Johanna Thydell Boken handlar om Jenna vars mamma har cancer. Den fokuserar på hur det är att leva med vetskapen om att ens förälder är döende och hur hjälplös man känner sig. Jenna försöker fly från det oundvikliga och kämpar med sin oro. Hon har ingen relation med sin pappa, utan istället är det mormor och morfar som försöker hjälpa. Boken behandlar även till viss del hur det är att vaka vid en dödsbädd, begravningen och livet därefter. I nästkommande kapitel kommer dessa böcker att analyseras för att skapa insikt i hur sorg gestaltas i barn- och ungdomslitteratur samtidigt som det skapar en grund för den fortsatta analysen kring litteraturens insikter om döden. 8

9 Motivstudie Motivstudien har delats in efter fem huvudmotiv: Känslor, minnen, frågor i samband med döden, hur man håller kontakten med den som dött samt avsked. Dessa har valts ut för att belysa viktiga delar av barns och ungdomars sorg och se hur de är återkommande i flera verk. Avsnittet som handlar om känslor har ett stort spektrum som grund, men uppsatsens fokus ligger på ånger, avundsjuka, skam, skuld, rädsla och sorg. Känslor När man förlorar någon i sin närhet är det naturligt att man plötsligt fylls av känslor som ånger, sorg, avundsjuka, skam, skuld och rädsla. Ett barn eller en tonåring kan ha svårt att hantera de känslor som övermannar dem och som får utlopp på olika sätt. Både John i Inte bara tennis (2007) och Henrietta i Min mamma bor på en stjärna (2005) drabbas av ånger, men av olika anledningar. John avslöjar att han några veckor innan dödsfallet funderade på vilken förälder som skulle vara värst att förlora, och han tänkte att det skulle vara pappa. Nu ångrar jag att jag tänkte så (Barlach 58-59). I sina försök att bearbeta sin förlust skyller han på sig själv då han anser att det är hans fel att mamma dog för att han tänkte som han gjorde. För Henriettas del handlar det om ångern kring hur dåligt hon behandlat sin kompis Sofie genom att säga hemska saker. Men samtidigt har hon velat att Sofie ska få känna allt det hemska som hon själv har känt och ännu värre (Uggla 34). Hon är medveten om att det hon gjort är fel, men hon är trots allt bara ett barn som det för tillfället gör väldigt ont i och genom att överföra sitt onda vill hon att någon annan ska förstå det. Både Johns och Henriettas ånger blir som extra tyngder ovanpå den sorg de redan bär. Det är dock känslor som går att bli av med lättare än själva sorgen. Henrietta behöver be sin vän om förlåtelse, men hon skulle också behöva någon som såg hur ont det verkligen gör i henne. John skulle även han behöva tala med en vuxen, men för att få höra att det inte var hans fel på något sätt att mamma dog. Han behöver den bekräftelsen för att kunna bearbeta sin sorg. Avundsjuka drabbar oss alla vid en eller annan tidpunkt och är helt förklarlig i samband med en förlust. Henrietta känner avundsjuka gent emot sin lillebror Sebastian eftersom han inte alls verkar lika påverkad av sorgen som hon. Kanske Sebastian också är ledsen, men det kan man inte veta lika säkert. Han är så liten (Uggla 22). Medan hennes lillebror sjunger och leker kan Henrietta inte göra mycket annat än fundera på döden och sörja sin mamma, och hans glädje förstärker hennes nedstämdhet. Avundsjukan kan även till viss del handla om att 9

10 hon som det äldre barnet fått inta en mammaroll medan Sebastian kan förbli ett barn genom sin ovisshet kring döden. Johns avundsjuka riktas mot moster Anna som överlevde olyckan samt hans kusin som fick behålla sin mamma i livet. Lyckos henne att just hennes mamma överlevde (Barlach 145), tänker han. Det finns ingen som helst rättvisa i att en mamma dör, medan en annan överlever och hans känslor är helt förståeliga. Dock hanterar han sina känslor istället för att låta dem styra honom och han inser att det inte är Annas eller Vendelas fel att mamma är död. Avundsjukan kan inte hjälpa honom att må bättre, bara sämre, så det är lika bra att acceptera orättvisan och försöka gå vidare. I I taket lyser stjärnorna (2003) drabbas Jenna av avundsjuka som inte är riktad mot en familjemedlem utan snarare mot alla som lever ett normalt liv. Känslan av avundsjuka är inte lika uttalad som i Henriettas och Johns fall, men kan ändå upptäckas vid en närmare läsning. [ ] det är ju vanlig hon vill vara, som alla andra! (Thydell 30). Jenna känner ett allmänt utanförskap som kan ledas tillbaka till hennes cancersjuka mamma och allt det onormala som det innebär. Kanske om hon är normal på alla andra sätt så blir det onormala inte lika påtagligt och skrämmande. Hon vill vara som alla andra och leva ett normalt liv utan cancer. Orättvisan och avundsjukan som John känner emot sin kusin som fick behålla sin mamma går igen i Jennas önskan att hennes mamma var som alla andras mammor, det vill säga frisk. Förutom avundsjuka drabbas Jenna även av skam och skuldkänslor i relation till sin mammas cancer. Jenna och hennes mamma, som har en dålig dag och ser sjukare ut än vanligt, är på väg hem och utanför deras port står skolans populäraste tjej Ullis och hennes mamma. Jenna skäms över kryckorna, skäms över mamma, skäms för att hon skäms (Thydell 47). Allt Jenna vill ha är ett normalt liv och en normal mamma och slippa bli uttittad, men samtidigt skäms hon över att hon ens tänker så eftersom hon älskar sin mamma som inte valt att bli sjuk. Skammen leder helt enkelt till skuldkänslor, vilket får Jenna att må ännu sämre än hon redan gör. Rädsla är en annan känsla som är svår att undvika i relation till döden. John är rädd att förlora sin pappa och Jenna är rädd för att förlora sin mamma. Likheterna i deras rädsla är att de båda skulle förlora sin enda trygghet genom den förlusten, men känslan har ändå olika ursprung. Johns tillvaro har vänts upp och ned på grund av mammas bortgång. På dagarna gör det ingenting att pappa är borta, men så fort han kommer en minut senare än han sagt blir jag livrädd att han aldrig mer ska komma hem (Barlach 195). Tryggheten som fanns i hemmet innan dödsfallet är som bortblåst och rädslan är befogad. Efter att redan ha förlorat en förälder i en bilolycka är han rädd att även pappa ska dö på vägen hem från jobbet. Så 10

11 småningom kommer rädslan troligen att minska då tryggheten åter etableras genom att pappa kommer hem välbehållen varje kväll. Jennas rädsla är mer konstant än Johns på grund av det hon upplevt med en sjuk mamma. [ ] när hon bara skrek rätt ut för att det gjorde så ont, så jävla ont, och Jenna trodde att mamma skulle gå av eller gå sönder eller bara dö där pang bom, så då skrek hon också. Två hemska skrik mitt i natten (Thydell 39). Rädslan är även här för döden och för att förlora sin enda förälder. Eftersom hon inte har någon pappa så upplever hon sin rädsla redan innan hon drabbas av sin förlust, men kan ändå liknas vid den som John känner. Skillnaden är dock att medan Johns trygghet sakta återuppbyggs, så kommer den raseras för Jenna. Hon har dock sin mormor och morfar som förhoppningsvis kan hjälpa henne att återfinna den. Sist men inte minst, och dessutom kanske allra viktigast är sorg. Det är en ganska bred term som egentligen också rymmer alla de tidigare nämnda känslorna, men som specifikt här fokuserar på nedstämdhet och gråt. När det gäller sorg och att vara ledsen så beskrivs Henriettas sorg som att [o]ftast syns det inte utanpå, men den finns där inne hela tiden. Och det är stort och tungt. Ibland gör det så ont att det är svårt att andas (Uggla 22). Vad hon än gör så bär hon hela tiden på sin sorg och saknad även om det inte syns. På utsidan ser hon ut som alla andra, men på insidan är det något som saknas. För Jenna börjar sorgen redan före döden genom vetskapen om att hennes mamma är dödssjuk. I en inre dialog försöker hon både förneka att hennes mamma ska dö samtidigt som hon försöker intala sig själv att det är oundvikligt och kommer att hända så småningom. Inte min mamma! Min mamma kommer inte att dö, min mamma kan inte dö, mammor ska inte dö! Jo. Inse det någon gång (Thydell 109). Så småningom kan hon inte längre blunda för verkligheten och det sker redan före själva dödsfallet. Sorg kan dessutom visas på olika sätt, vilket John påpekar i en situation där hans syster blir tröstad av pappa. Dessutom gillar jag inte att pappa tröstar henne bara för att hon låter. Bara för att jag inte gråter just nu (Barlach 78). Han har behov av att bli sedd i sin sorg även om han inte visar den. Alla tre ungdomarna visar att deras sorg är djup, men ofta osynlig. Något de också har gemensamt är att de alla gråter. För Henrietta har gråten blivit hennes största fiende och hon hatar den eftersom hon inte kan kontrollera den. Istället gråter hon när hon är ensam eller står i duschen för [i]ngen ska få se henne gråta. Ingen. Aldrig någonsin (Uggla 16). För Johns del verkar det mer okej att gråta. Han gråter mycket precis efter dödsbudet, men därefter gråter han oftast på kvällarna innan han somnar. Inte för att han vill dölja sina tårar, utan mest för att det är då som han inte kan undvika att tänka på sin mamma. Det är som om 11

12 mörkret psykar mig att tänka på mamma (Barlach ). Ingenting kan distrahera honom från hans sorg och han blir tvungen att låta ta tag i det vare sig han vill eller inte, han kan inte komma undan. Efter att Jennas mamma dör blir sorgen mer konkret, för nu är mamma borta för alltid. Mormor försöker stötta henne i sorgen och säger att de ska minnas det fina, men Jenna förstår inte. Det är ju det fina som gör ont, det är ju det fina hon gråter över, det är ju det fina hon vill ha tillbaka! (Thydell 193). Trots att hon varit förberedd på att slutet är nära så har hon ändå inte kunna föreställa sig hur själva förlusten skulle kännas. Jenna är inte kapabel att tänka på det fina så tidigt i sorgen eftersom det är det hon saknar mest, men med tiden kommer hon att förstå vad hennes mormor menade och kanske finna tröst i vissa minnen. Barnböckerna är i de här fallen inte allt för känslosamma, utan lägger mest fokus på ledsenhet, men också glädje. I Vem är död (2010) så blir Fågel sympatiledsen när han ser att pappa gråter. När de lämnat kyrkan möter de Fågels vän Nalle och de börjar snart leka. Fågel är så pass liten att han snabbt kan växla mellan glädje och sorg. I Vi saknar dig, farfar! (2007) saknas förståelsen för vad döden verkligen innebär och Bruno blir ledsen först i kyrkan eftersom han trodde att han skulle återse farfar, men han syns inte till. Först då blir förlusten lite mer verklig för barnet, men det hindrar honom inte från att snart vara glad igen och kunna leka, precis som Fågel. Flickan i Farmor och Paradiset (2005) är väldigt förståndig och så trygg i sin tro på att farfar har det bra i paradiset att hon inte uppvisar någon sorg över dödsfallet. Däremot visar farmor att hon är ledsen, men barnbarnet blir ett ljus i mörkret som hjälper henne genom sorgen. Minnen Alla har vi bra och dåliga minnen, men efter en förlust kan även de bra minnena bli dåliga. De påminner om den person man förlorat, hur lycklig man var innan och hur olycklig man är nu. I början av I taket lyser stjärnorna (2003) ser man Jennas och mammas olika syn på att minnas. Det är viktigt att bevara, säger alltid mamma och plockar fram kameran så ofta hon kan. Det är viktigt att minnas och bevara. Jenna vet inte om hon håller med. Vet inte om det finns så mycket just nu som är värt att bevara (Thydell 12). Hon är en tonåring vars största önskan är att vara normal, så varför minnas allt det onormala? Dessutom är många av Jennas minnen förknippade med sjukdom och det faktum att hennes mamma kanske kommer att dö istället för att bli frisk. Det var samma dag som Jenna tappade sin ena framtand som mamma 12

13 opererade bort sitt vänstra bröst (Thydell 16). Jennas liv cirkulerar kring cancer och genom att minnas sin vardag måste hon även minnas sjukdomen som bit för bit invaderat hennes normala liv och därigenom också minnena. För Jenna börjar de fina minnena göra ont redan före förlusten, men det blir ännu värre efter förlusten då hon hela tiden påminns om sin mamma i lägenheten. När Jenna ska gå in i klädkammaren för att hämta en varmare tröja, är mamma där. När Jenna står och borstar tänderna, ligger mamma i badkaret och lyssnar på Bach. När Jenna sitter och tittar på TV, vänder hon sig mot mammas plats för att säga något till henne, för att kommentera att det där var väl ändå världens sämsta reklam? Men så kommer hon på. Mamma är inte där (Thydell 188). Jenna vill slippa de bra minnena eftersom de gör så ont, eftersom de påminner henne om livet före döden, för hur hemskt det än var att mamma höll på att tyna bort så fanns hon ändå där. Nu är hon borta och det plågar Jenna. I ett försök att fly från minnena och sorgen ger sig Jenna ut på långa promenader, allt för att slippa vara i lägenheten där sorgen är så påtaglig. Hon flyr även från sin mormor och morfar eftersom de försöker prata med Jenna om sorgen, vilket hon inte är redo för än. Henrietta har kommit längre i sin sorg än Jenna, men fortfarande är det vissa minnen som gör henne ledsen. På väg till skolan cyklar hon förbi den skog som hon kallar för sin och mammas skog och hon minns hur de brukade gå dit och plocka svamp eller bara ta promenader. Henrietta brukar tycka om skogen. [ ] Men inte den här hösten (Uggla 10). Skogen påminner henne om något roligt hon delade med sin mamma, vilket aldrig kommer att bli detsamma igen och för att slippa minnas undviker hon skogen. Under ett besök på badhuset med pappa och lillebror blir Henrietta påmind om resorna till moster Annas stuga och hur de tillsammans med mamma brukade ha kvinnoafton efter att Sebastian somnat. Det fanns så mycket glädje i stugan. Kanske kan jag åka till moster Anna när det blir sommar. Jag skulle så gärna vilja vara glad igen (Uggla 48). Minnet avslöjar önskan att känna glädje igen, men det leder också till en djupare sorg och Henrietta gråter i duschen. I jämförelse med Jenna låter hon sig dock minnas istället för att fly från det som gör ont, för hon är hoppfull om att glädjen kanske kan återvända. Även John tänker tillbaka på saker som han gjort med sin mamma, som att åka på språkresa till Cambridge, eller hur de tjatade på pappa och Sofie för att få skaffa en hund. Det får honom dock inte att gråta som Henrietta eller fly från det som Jenna. Istället minns han för att han vill minnas det som var bra. Vid ett tillfälle då han är ledsen och gråter högt i hopp om att pappa ska komma och trösta honom minns han hur mamma brukade komma till hans rum efter att de bråkat och säga förlåt eller kräva ett från honom. Det spelade inte så stor roll vad 13

14 hon sa, bara hon kom så blev vi vänner. Nu kommer ingen (Barlach 133). John behöver tröst och det finns inte alltid att få i en familj där alla sörjer. Det gör att han saknar sin mamma ännu mer. Barnböckerna handlar inte så mycket om minnen, de är istället förankrade i nuet. I Farmor och Paradiset (2005) så handlar det dock kort om farmors minnen kring hennes första möte med farfar. Den platsen blir farfars paradis och genom att minnas all den lycka som det mötet bringade farmor så blir den på sätt och vis även hennes paradis då de återger henne en viss lycka som sorgen tagit ifrån henne. Frågor i samband med död Döden är ofta något nytt och främmande för ett barn eller en tonåring, vilket innebär att de får många frågor kring det som hänt. Det kan vara något enkelt som att undra hur man pratar om den som dött, vilket John gör. Ska man säga att mamma är rolig eller mamma var rolig (Barlach 83). Han vill tala om mamma som om hon fortfarande är i livet, vilket kan ses som en försvarsmekanism för att göra sorgen mindre påtaglig. I det här fallet får John svar på sin fråga och familjen bestämmer att man får välja själv om man vill prata om mamma i presens eller preteritum, det finns ingenting att vinna på att tvinga någon till att använda den ena eller andra formen. Så småningom inser även John att han inte kan fortsätta låtsas och börjar använda preteritum när han talar om mamma. Henriettas frågor blir matematiska i ett försök att mäta sorg. Hur länge är man egentligen ledsen ett år, flera år eller resten av livet? och Hur mycket sorg som ryms i ett människobröst? (Uggla 22-23) är två frågor hon söker svar på genom att räkna hur många människor i världen som är ledsna och hur många människor som dött. Hon vågar inte fråga någon annan, utan det handlar snarare om funderingar kring sin egen sorg och ett försök att finna något slags svar till all den smärta hon känner. Efter mammas död söker även Jenna efter svar. Hon undrar hur man ska bete sig nu. Ska hon gråta? Skrika? Bara somna? Hur gör man? Vad är rätt? Vad är fel? (Thydell 196). Hon grubblar över det själv efter att ha gått och lagt sig, men det hon skulle behöva är någon som kan berätta för henne att det finns inga rätt eller fel när det gäller hur man sörjer. Ytterligare en fråga som Jenna skulle behöva få hjälp med är Om ens mamma är död, är man fortfarande en dotter då? (Thydell 199). Det finns ett tydligt behov hos Jenna att försöka hitta sin nya identitet nu när mamma är död. Vem är hon utan Liv? Hennes förlust försvåras dessutom genom att hon inte har någon pappa som stöttar henne så som Henriettas och Johns 14

15 pappor stöttar dem. Eftersom Jenna håller frågorna för sig själv får hon därför inga tydliga svar, men förhoppningsvis kommer svaren att finna henne när hon kommit längre i sitt sorgearbete. Varför? är en existentiell fråga som dyker upp i alla böckerna både implicit och explicit. Andra frågor som är av stor vikt, speciellt i barnböckerna, är Var är den som dött nu? och Vad blir man efter döden? Medan ungdomarna ofta grubblar på sina frågor på egen hand, så tar barnen hjälp av vuxna eller andra barn. När Fågels pappa svarar att han inte vet var farfar är kommer Fågel själv med ett svar: Jag tror farfar blir en fjäril (Wirsén). Barnen i Vi tänker på dig, farfar! (2007) spekulerar kring samma fråga och kommer med olika svar. De tror att han kan ha blivit allt från en blomma, igelkott eller luft till en fjäril, ängel eller flygande ko. Endast fantasin sätter gränser. För flickan i Farmor och Paradiset (2005) handlar det inte om vad farfar blir, utan vart han tar vägen. Samtalet med farmor om paradiset erbjuder därför ett lättillgängligt svar för henne. Barnen vågar ställa sina frågor och när vuxna inte kan erbjuda något svar kan de ofta använda sin fantasi för att finna det svar de behöver. Avsked Begravningen är ofta den plats där man tar farväl, men det tar ofta längre tid än den vecka det normalt är mellan dödsfall och begravning, för att man ska vara redo för det där sista farvälet, om man någonsin blir det. I Vi tänker på dig, farfar (2007) är det just vid begravningen som själva avskedstagandet sker. Bruno tror dock att han kommer träffa farfar i kyrkan. Han ska få en jättekram och den här fina teckningen (Wagelin-Challis & Garhamn). Han blir därför väldigt ledsen när han kommer dit och inte får träffa farfar. Hans förståelse kring att ta farväl skiljer sig från den sorten man tar vid en begravning. När Liv ligger på sjukhus pratar hon och Jenna om en plaststjärna som lyser svagt i taket. Saker och ting kan finnas utan att riktigt synas, Jenna (Thydell 156). Liv vill att dottern ska komma ihåg det. I slutet av boken, när Jenna inför flytten tagit ner alla stjärnor hon hade ovanför sin säng, minns hon mammas visdomsord. De finns där, även om de inte syns. Jag finns där, även om jag inte syns (Thydell 221). Jenna förstår vad mamma menade och den insikten möjliggör för henne att sakta men säkert gå vidare i sitt liv, även om det gör ont. Hon flyr inte längre från sin sorg utan är redo att bearbeta den. Det är också tydligt i hur dikten från början av boken ändrats i slutet. Först avslutades den med Om du dör mamma, då tar jag livet av mig (Thydell 3) för att i slutet säga Om du dör mamma, då tänker jag fortsätta leva. 15

16 För dig (Thydell 223). Den insikten påvisar hur Jenna efter förlusten insett att livet går vidare och att hennes mamma alltid kommer vara en del av henne oavsett vad som händer. Även Henrietta kommer fram till en livsinsikt. Ingen väg tillbaka, men kanske kan det ändå finnas en väg framåt (Uggla 83). Hon har blivit klokare genom sin sorg och trots att det ibland känns jobbigt, eller hopplöst, så vet hon nu att det inte har någon betydelse om hon önskar att allt var som förut, för det kommer det aldrig bli. Istället gäller det att göra det bästa av situationen och sikta mot en ljusare framtid då förlusten inte längre är lika tung att bära. Begravningen blir platsen för ett sista farväl, men möjligheten att få ta avsked och gå vidare infaller långt senare, vilket ungdomarna ger exempel på. Hur håller man kontakten med den som dött? När någon dör betyder det inte att de försvinner helt på en gång, utan barnet försöker många gånger hålla kontakten med den de förlorat. John pratar med sin mamma på kvällen innan han ska somna. Han ställer frågor han redan vet att svaret är nej på eftersom hon är död; han ber om förlåtelse för skorna de bråkade om sista gången de sågs; han berättar att mammas bror ska komma hem från Amerika och han berättar att han saknar henne (Barlach 88, 98, 122, 143). Till en början känner han sig fånig, men snart blir det en rutin att prata med mamma på kvällen och han finner en trygghet i det. För det är på kvällen som tankarna är svåra att stoppa eftersom det inte finns någonting annat som distraherar honom. Genom samtalen med den han förlorat känner han sig inte lika ensam i mörkret. Hon är fortfarande en del av hans liv, om än på ett andligt plan. Henrietta för ett liknande samtal med sin mamma, men i brevform. Tanken är att skriva ett brev till mamma så att hon vet hur de har det utan henne, att hon inte ska vara orolig eller ledsen. I utkasten till brevet minns Henrietta sin mamma, berättar om vardagliga saker, frågar mamma om hon är rädd och varför hon var tvungen att dö (Uggla 6, 8, 13, 76). På så vis bearbetar hon sin sorg, men verkar ibland projicera sin oro och rädsla på mamma. I slutet av boken har Henrietta kommit långt i sitt sorgearbete och hon skriver det avslutande brevet, det som hon tänker skicka: Till Mamma, c/o Gud, Universums Vackraste Stjärna och som börjar med Kära mamma, jag saknar dig jättemycket. Jag saknar dig så mycket att det gör ont (Uggla 95). Äntligen törs hon erkänna sin väldiga saknad, samtidigt som hon är redo att gå vidare fast hon helst av allt skulle vilja att mamma levde igen. I taket lyser stjärnorna (2003) handlar till största delen om tiden före dödsfallet och Jenna håller inte kontakten med sin mamma efter döden genom samtal eller brev som de två andra 16

17 ungdomarna. Istället blir det stjärnorna i taket som förmedlar en slags kontakt med mamma. Och varje gång hon sätter på sig sitt nattlinne, kryper ner i sängen och låter täcket värma kroppen, ska hon tänka och minnas [ ] (Thydell 222). Under en av stjärnorna sitter dikten hon skrev till mamma och den blir en påminnelse om varför hon måste fortsätta kämpa, fortsätta leva. Likheten med Henrietta finns dock i deras delade tro om att stjärnorna är en koppling till den de förlorat. I barnböckerna försöker barnen inte hålla kontakten med den avlidne på samma sätt som i ungdomsböckerna, annat än deras försök att lista ut var den döde tagit vägen. I Vi saknar dig, farfar! (2007) så undrar dock Bruno var farfar är nu och får till svar av sin storasyster: Här, säger jag och sätter en farfarsdocka på taket (Wagelin-Challis & Garhamn). De gör honom till en del av sin lek och behöver därför inte släppa taget om honom helt. Motivstudien i förhållande till sekundärlitteraturen För att förstå vilken kunskap skönlitteraturen har om barns förhållningssätt till döden kommer teorin härmed att appliceras på motivstudien. Först kommer jämförelsen ske mellan studien och sekundärlitteraturen i stort för att sedan se mer specifikt på forskningens betydelse och om författarna är medvetna om de fyra stegen av sorg samt de olika åldersstadierna av förståelse för döden. Skönlitteraturens samspel med forskningen Känslor utgjorde en stor del av motivstudien och behandlas även i stor utsträckning av sekundärlitteraturen. Atle Dyregrov nämner i Sorg hos barn. En handledning för vuxna (2007) att några av de vanligaste reaktionerna på sorg hos barn är ångest, starka minnen, ledsenhet, längtan och saknad, vrede samt skuld och skam 7, vilka alla på ett eller annat sätt behandlas i skönlitteraturen. Även Lars Björklund och Bernt Eriksson reflekterar kring hur sorgen tar sig uttryck i Barnet i mötet med livets mörka sidor (2000). Likt Dyregrov nämner de ångesten, smärtan, utanförskapet, men att det också är vanligt förekommande att barn känner skuld för dödsfallet och att de anklagar sig själva. 8 Detta kan jämföras med John som tror att det är hans fel att mamma dog. Sis Foster belyser i Barn, död och sorg (1990) att skuld- och skamkänslor ofta förekommer i samband med dödsfall efter sjukdom eftersom man önskar att man kunnat förhindra 7 Dyregrov 2007, s Björklund & Eriksson 2000, s

18 sjukdomsförloppet och rädda den som dog. 9 Som tidigare nämnts så drabbas Jenna av skamoch skuldkänslor i samband med att Ullis ser henne tillsammans med sin sjuka mamma, vilket tar upp en annan dimension av det Foster beskrivit. Däremot kan även dessa känslor på ett underliggande plan handla om en skuld över att hon inte kunnat hjälpa sin mamma att bli frisk. Foster påpekar även att skuldkänslor kan uppstå vid en förlust genom en olycka 10, vilket skulle kunnat drabba John. Skuld utgör dock ingen tydlig del i Inte bara tennis (2007) utan handlar i det här fallet snarare om avundsjukan över att Vendelas mamma överlevde olyckan, men inte Johns mamma. I likhet med Jenna kan man tänka sig att viss skuld är möjlig efter en sådan tanke, men det nämns inte i boken. Döden innebär ofta en förlorad trygghet, speciellt när det gäller förlusten av en förälder. Barn blir ofta rädda att även den andra föräldern ska dö, mer så än att de själva skulle göra det. 11 John drabbas av den ångesten varje kväll som pappa kommer hem en minut för sent. Ångesten bottnar i hans förlorade trygghet och att han inte skulle klara av ännu en förlust som skulle tillintetgöra det lilla uns av trygghet som finns kvar. Dyregrov poängterar även att det här är en rädsla som är viktig att tala om i familjen för att ge barnen bekräftelse att ingenting kommer att hända. Barnet behöver även få veta att det är normalt att känna rädsla och att tryggheten kommer att bli återuppbyggd med tiden. Det är viktigt att sätta ord på skräcken inför att det hela ska upprepas 12, vilket stämmer på John. Han försöker dock spela cool och låtsas som ingenting när han oroligt lämnar ett meddelande på pappas mobil för att denne är sen hem en kväll. Genom att tala om sin rädsla skulle han förstå att han har all rätt att känna så och att det är helt normalt. Efter att en familj drabbats av ett dödsfall önskar barnen mest av allt att det ska vara som vanligt igen. Deras värld kommer i obalans på grund av sorgen som drabbat familjen och det kan vara mer skrämmande än döden i sig. 13 John, Henrietta och Jenna drabbas alla av den obalansen, men den är mest skrämmande för Jenna innan mamma dör eftersom hennes liv blir annorlunda redan då. Rädslan handlar även om att hon förlorar sin enda förälder och nu måste förlita sig på sina åldrande morföräldrar istället. Tidigt i livet är barns föreställningsvärld fortfarande formbar då de inte bildat sig en bestämd uppfattning om hur livet ska vara, vilket kan vara dem behjälpligt när de drabbas av sorg. Därigenom kan de till viss del lättare acceptera en förlust eftersom de inte riktigt kan 9 Foster 1990, s Ibid, s Dyregrov 2007, s Ibid, s Foster 1990, s

19 förstå vad de förlorat på samma sätt som ett äldre barn eller en vuxen kan. 14 Detta kan jämföras med Henriettas och hennes lillebrors olika sätt att sörja. Han kan vara glad eftersom han inte förstår på samma sätt som sin äldre syster vad de förlorat. När det gäller tonåringar så kan det ligga nära till hands att försöka undvika att sörja genom att bryta sig loss från familjen 15, vilket Jenna försöker. Hon är den av tonåringarna som inte klarar av att ta itu med sorgen hemma där den är som mest påtaglig eller tillsammans med morföräldrarna som är mer öppna med sin sorg. Till sist inser hon dock att hon inte kan fly undan smärtan och väljer att ta itu med den. Steinar Ekvik påpekar i Tysta tårar. När barn sörjer (1996) att vuxna ibland tror att de hjälper barnen genom att trösta dem på ett sätt som ska hjälpa dem att glömma. Det är dock det motsatta de behöver hjälp med, de behöver minnas så att de kan skapa en minnesbild av den person de förlorat. Om barn och vuxna tillsammans kan ta till vara på minnena kan det bli en värdefull del av det sorgearbete som både stora och små måste gå igenom. 16 Detta handlar speciellt om yngre barn, men behandlas inte ingående i barnböckerna. John, Henrietta och Jenna är i tonåren och har en ganska stark minnesbild av den de förlorat, men det betyder inte att det är mindre värdefullt för dem att få hjälp att minnas. Minnen är oftast starkast på kvällen och kan bidra till att barn drabbas av insomningsproblem. Barnet försöker ofta hålla sig själv sysselsatt för att slippa tänka på den de förlorat, men det blir svårare när man ska sova eftersom man ligger still och allt som oftast är ensam. Mardrömmar kan också förekomma, vilket kan leda till ytterligare rädsla för sömnen och barnet kan kräva att få sova tillsammans med en förälder. 17 Barnböckerna berör inte ämnet, men något de tre ungdomarna har gemensamt är att de på olika sätt tänker på sin mamma innan de somnar. Ingen av dem lider av insomningsproblem eller mardrömmar, men det är då de inte kan hålla tankarna borta. De tar till vara ögonblicken i ensamhet genom att prata med sin mamma eller bara minnas. Ying Toijer-Nilsson poängterar i sin artikel Döden är för personlig för att vara privat (1973) att förr hade föräldrar svårt att prata om livets början, men att de numera är mer bekymrade över ämnet döden. Dödsbegreppet har skjutits undan i den västerländska kulturen och barns frågor om döden får ofta undanglidande svar. Tabut kring döden blir därmed ett hinder för barn och de får inga svar på sina frågor och funderingar kring det som händer när en person dör. Dock gör vi inte barnen någon tjänst genom att undanhålla dem från döden, 14 Foster 1990, s Ibid, s Ekvik 1996, s Dyregrov 1990, s

20 utan vad de behöver är en möjlighet att ta sig igenom sin sorg med vuxnas hjälp istället för att förtränga den. 18 Idag är det visserligen inte ett lika stort tabu kring döden som på sjuttiotalet, men det finns dock en poäng i det Toijer-Nilsson säger med att vi har enklare för att prata om livets början än dess slut, kanske för att vi vill skydda barnen eller för att vi helt enkelt inte har något bra svar. Oavsett om vi har ett svar eller inte så har barn, speciellt i femårsåldern, många existentiella frågor kring livet och deras egen existens. Allt som oftast kommer frågorna när de drabbas av en viktig händelse i livet, såsom döden. Det är då viktigt att försöka ringa in vad det är som hotar dem för att förstå vilka frågor som är att vänta. Om man undviker att svara på deras frågor tar fantasin över och den är oftast värre än verkligheten. Man ska helt enkelt inte lämna barnen utanför när det gäller döden, vilket innebär att de kan se den döde och de kan följa med på begravningen. Barnet måste dock ha en vuxen vid sin sida som kan svara på alla tänkbara frågor och berätta vad som händer så att barnet hela tiden känner sig tryggt. 19 För som Stuart Holland betonar i artikeln Seeing beyond death; death, survival and the afterlife in children s literature (1997) är döden en viktig del av livet och det är inte till barnens fördel att vi förnekar dem kunskap om den. Dock måste ämnet omhuldas av hopp eftersom [ ] hope allows room for creativity and fulfillment. Hope provides an armature for survival. 20 Genom att bemöta döden med hopp ges barnen ett skydd mot det hemska och de kan se möjligheten att de själva får leva ett långt liv, att de kanske en dag får återse den som dött eller att den avlidne vakar över dem. Svaren på frågorna är oftast inte det viktigaste för barnen, utan de godtar många gånger ett vet inte eller att vi medger att vi också tycker det är svårt. Viktigare för barnen än svaren är helt enkelt att de har någon att prata med, någon som lyssnar och är närvarande i en svår stund. 21 Sanningens vikt är inte att underskatta, även om den kan vara svår och plågsam, men den gör att barn känner förtroende för den vuxne. Barnet känner trygghet i det faktum att föräldrarna inte undanhåller dem något och att de har lika stor plats i sorgen. 22 Frågorna skiljer sig ganska mycket mellan barn- och ungdomsböckerna, men det som de har gemensamt är att det inte är svaret som är det viktigaste, utan tryggheten de söker. Genom att förstå sin egen sorg eller något så enkelt som hur man talar om den som dött kan man gå vidare i sitt sorgearbete med en ny förståelse. Däremot skulle Jenna behöva öppna upp för en 18 Toijer-Nilsson 1973, s Björklund & Eriksson 2000, s. 16, Holland 1997, s Ekvik 1996, s Foster 1990, s

21 vuxen när det gäller hennes frågor kring sin identitet efter mammas död. Hon behöver mer stöd än de två andra ungdomarna, kanske för att svaren inte är lika självklara för henne. Barnen har frågor vars komplexitet ligger i det faktum att döden är något okänt. Bruno i Vi tänker på dig, farfar (2007) blir rädd i kyrkan på grund av sin okunskap och kan tack vare ett enkelt svar återfinna tryggheten. Fågels pappa i Vem är död (2010) vågar dessutom svara jag vet inte när han får frågan om var farfar är nu. Det ger utrymme för Fågels egen fantasi, men i en kontrollerad form. Foster poängterar även vikten av att låta barnet vara delaktigt vid en begravning eftersom man inte borde skydda dem från livets villkor, men också för att de ska få en möjlighet att känna sorg och reagera därefter. Det är lätt att låta barn medverka i glädjefulla ögonblick som ett bröllop, men trots att en begravning är en nedstämd tilldragelse, är det viktigt att de får närvara eftersom det är dem behjälpligt att få vara delaktiga. 23 Jenna, John, Fågel samt Bruno och hans syster får alla medverka vid begravningen av deras närstående och även om det väcker många frågor, blir det en möjlighet för dem att ta farväl. De ser vad som händer och känner sig delaktiga i sorgen. Det brinner i mina ögon (1999) avslutas med citatet Jag sörjer kanske inte längre, men jag saknar 24, vilket stämmer för Henrietta. Hon kan inte gå bakåt, utan måste gå framåt istället (Uggla 83) och därigenom visar hon att hon kommit långt i sin sorgeprocess, men att hon alltid kommer att sakna mamma. Sorgen kan man bearbeta, men saknaden måste man leva med och det gör böckernas protagonister. Skönlitteraturen i relation till förståelsen av döden De största skillnaderna mellan barn- och ungdomsböckerna återfinns i det här fallet i vem som dör och vilken ålder barnen befinner sig i när de drabbas av sorg. Att förlora en förälder är en av de värsta tragedier som kan drabba ett barn då de förlorar någon som tagit hand om dem, älskat dem och som gett dem livet. Barnets värld är inte särskilt omfattande och föräldern har en central roll i den. Att förlora en mor- eller farförälder är en mer vanligt förekommande förlust i barnets värld och är lättare att acceptera då de ofta är gamla och sjuka när de dör. Det kan vara en av anledningarna till att den förlusten är ett vanligt förekommande motiv i barnböckerna eftersom det erbjuder en tillräckligt ofarlig död och är en lämplig utgångspunkt för förklaringen av döden för de mindre barnen Foster 1990, s Stening 1999, s Holm 1971, s